Finland vill vara världens mest multilitterata land 2030

I november förra året presenterade Finland en nationell läskunnighetsstrategi som omfattar hela befolkningen. Strategin definierar läskunnighet som multilitteracitet. Med andra ord räcker det inte att kunna läsa vanlig text, utan det gäller även att kunna förstå och kritiskt granska statistik, bild, ljud och film. Läsning av text sträcker sig från poesi till programkod – och värdet av flerspråkighet lyfts också fram. Läskunnighetsstrategins mål är att Finland 2030 ska vara världens mest multilitterata land. Det kommer att kräva en mängd olika insatser och åtgärder. En av de just startade satsningarna – Läsande skola – syftar till att främja läsningen bland barn och unga.

En adekvat läskunnighet är en rättighet för alla

Idag är den finländska befolkningens läskunnighet långt ifrån tillräcklig, och den har försämrats under de senaste åren. Aktuell statistik visar att 11% av de vuxna har svaga läsfärdigheter och 14% har behov av lättlästa texter för att kunna ta till sig information. Bland grundskoleeleverna är det drygt 13% som har problem med läsningen. Och här rör det sig enbart om traditionell läsning. Både det nya medielandskapet och arbetslivet ställer numera helt andra krav. Efterhand som samhället utvecklas och förändras, ställs det också andra krav på läskunnigheten.

För fem år sedan tillsatte undervisnings- och kulturministeriet Läskunnighetsforum, en bred grupp av experter som funderade på åtgärder för att vända den negativa trenden. Läskunnighetsforum tog fram fyra huvudriktlinjer för utvecklingen av barns och ungas läskunnighet. En finskspråkig och en svenskspråkig koordinator anställdes för Läsrörelsen, en långsiktig satsning på att främja allas läskunnighet och lust att läsa, som placerades under Utbildningsstyrelsen. En konsekvens av deras arbete är att en nationell läskunnighetsstrategi och ett program för hur den ska genomföras nu är på plats.

En adekvat läskunnighet är en rättighet för alla. Ingen ska behöva marginaliseras och hamna utanför. Därför är det viktigt att se till att alla verkligen ges möjlighet att utveckla sin läskunnighet, så att den motsvarar dagens krav, konstaterar Belinda Kardén, koordinator för det svenskspråkiga arbetet.

  – Samhället utvecklas hela tiden, vare sig vi vill det eller ej. Därför krävs det också en mer mångsidig läskunnighet. Den lägger grunden för vårt lärande, vår självkännedom och används när vi utvecklar kreativa förmågor. Den som kan uttrycka sina tankar och känslor, kan också påverka och bli delaktig i samhällsutvecklingen. Läskunnighet är sinnets superkraft!

All läsning förutsätter multilitteracitet

Målet  med den nationella läskunnighetsstrategin är att skapa ett samhälle där goda läsfärdigheter ses som värdefull inom samtliga samhällsområden och alla kan få hjälp att utveckla dem genom hela livet. Utgångspunkten är att läsning och produktion av texter förutsätter multilitteracitet: en förmåga att läsa, förstå och producera mångsidiga texter i skilda miljöer och med olika redskap. 

Begreppet multilitteracitet sträcker sig över alla former av läskunnighet: från traditionell läs- och skrivförmåga till bland annat förmågan att läsa och tolka bilder och filmer, medie- och informationskunnighet, att kunna förstå och analysera data och att kunna läsa programkod. Alla former av läskunnighet ses som lika värdefulla och nödvändiga i strategin, understryker Belinda Kardén.

  – Den klassiska läskunnigheten och multilitteraciteten strider inte mot varandra. Istället rör det sig om en helhet där delarna stöder varandra. Den klassiska läskunnigheten är en nödvändig grund, men den är inte längre tillräcklig. Begreppet läskunnighet måste utvidgas, eftersom det numera ställs helt andra krav på kunskaper och förmågor som rör läsning. Teknologin utvecklas i en sådan fart att hela sättet att läsa och att förstå det man läser förändras.

Strategin ger riktlinjer för arbetet

I strategin ges tre riktlinjer för det fortsatta arbetet. Den första går ut på att stärka och skapa fungerande strukturer i samhället för att främja läskunnighet. Den andra tar upp behovet av att stärka kunskapen om multilitteracitet bland yrkesgrupper som arbetar med läskunnighet: lärare, bibliotekspersonal, och så vidare. Den tredje riktlinjen rör satsningar på att inspirera till läsning och lyfter fram behovet av att inkludera insatser som främjar multilitteracitet.

  – Strategin visar vart vi ska gå, fast alla kan förstås inte arbeta med allt som ryms i den. Varje organisation utgår ifrån sin verksamhet: ett bibliotek använder sina möjligheter och resurser, ett förlag eller någon som jobbar med medie- och informationskunnighet använder sina. Det viktiga är att vi tillsammans arbetar mer med mångsidigheten. Vi ska skapa en medvetenhet om att läskunnighet omfattar allt från poesi till programmering.

Eftersom Läsrörelsen ligger under Utbildningsstyrelsen, blir det ofta fokus på skolan. Men egentligen arbetar man brett, över hela området, med bidrag till projekt som på olika sätt lockar till läsning och främjar läskunnigheten. Kriterierna för vilka projekt som ska beviljas stöd varierar från år till år. Det gör det möjligt att styra resurserna till områden som behöver prioriteras och att se till att arbetet blir så mångsidigt och omfattande som möjligt, säger Belinda Kardén. 

  – Förskolan och skolan är tydliga kanaler som är enkla att använda för att nå ut till barn och unga. När det handlar om vuxna är det betydligt svårare. Hur ska vi göra för att nå dem? Kan arbetsplatsen vara en möjlig väg? Finns det grupper som är särskilt viktiga att nå? Här finns det ett antal frågor som behöver lösas.

Läsande skola – en modell för att skapa en språkmedveten verksamhetskultur

I år handlar det mycket om Läsande skola – en modell för hur grundskolan kan skapa en språkmedveten verksamhetskultur som inspirerar till läsning. Under 2020 genomfördes en pilot på 54 skolor i olika delar av landet. Syftet med den var att analysera och undersöka hur en modell ska utformas för att fungera som allmän ram och inspiration för det läsfrämjande arbetet. Modellen kan användas fritt av alla och anpassas efter lokala behov och resurser.

  – Piloten visade hur viktigt det är att ha ett läskunnighetsteam på skolan, med en tydlig tidtabell och klart definierade mål och delmål. I det här teamet ska det finnas representanter för olika ämnen och även representanter för eleverna, så att deras önskemål kommer med. Det är också viktigt att rektor är med i teamet. Då finns det en förankring i ledningen och arbetet fungerar bättre. Det läsfrämjande arbetet ska med i alla ämnen och i hela skolans verksamhet för att bli effektivt och betydelsefullt. Samarbetet med biblioteket är också en grundsten.

Nylitteracitet: ett stöd för utvecklingen av elevers digitala färdigheter

För att nå fram till målet behöver skolan satsa på inspirerande och mångsidiga miljöer som främjar läskunnigheten och utvecklar multilitteraciteten. Här kan lärare få hjälp och stöd av utvecklingsprogrammet Nylitteracitet.

  – Nylitteracitet drivs som ett samarbete mellan Läsrörelsen och Nationella audiovisuella institutet, som har specialkompetens inom det här området. De genomför olika utvecklingsprojekt och tar fram undervisningsmaterial kring digital kompetens, medie- och informationskompetens och programmering, med utgångspunkt i förskolans och skolans läroplaner. Nylitteracitet tar på sin webbplats upp en rad exempel på hur skolor kan arbeta. De anordnar också kostnadsfria webbinarier där skolor delar med sig av och diskuterar sina erfarenheter.

Digitala evenemang och ett nytt digitalt verktyg ger stöd åt skolans arbete

Läsande skola erbjuder föreläsningar och fikaträffar i Teams för de skolor som anmäler sig. Nu när samhället börjar öppnas upp efter pandemin, kan det nog också efterhand bli tal om evenemang där man träffas fysiskt. Men här gäller det att utgå ifrån skolornas önskemål och behov, påpekar Belinda Kardén.

  – I början av april kommer vi att ha ett informationsmöte, och sedan arrangerar vi en serie föreläsningar innan sommarlovet. Från augusti och till och med november blir det dags för en ny omgång. Många av de skolor som anmäler sig nu, kommer att sätta igång det läsfrämjande arbetet efter sommaren. Det kräver en hel del planering och annat arbete för att få ihop ett fungerande läskunnighetsteam, så det är viktigt att starta i god tid!

Läsande skola samordnar och ger stöd åt skolornas arbete, men har inte någon styrande funktion. 

  – Vi tar fram modeller för hur man kan arbeta, inspirerar och hjälper till, men varje skola behöver hitta sin form och se vad som fungerar bäst efter deras förutsättningar. Det kan till exempel finnas stora skillnader mellan en landsbygdskommun och en stad, men själva grundstrukturen är densamma.  En konkret åtgärd vi rekommenderar, är att samarbetet mellan skolan och biblioteket är avtalsbaserat. Hur samarbetet ser ut och fungerar i praktiken, är däremot upp till de båda parterna.

Just nu arbetar Läsande skola med att leda utvecklingen av ett digitalt självskattningsverktyg, som skolor kan använda för att utvärdera och planera sitt läsfrämjande arbete. Verktyget är tänkt att bli klart under kommande hösttermin, och arbetet utförs av ett företag som har tilldelats uppdraget. 

  – Tanken är att det ska vara enkelt och smidigt att använda och att det ska ge ett tydligt mervärde för skolorna. Vi tog fram en preliminär version för piloten förra året, men då satt det en person och läste igenom och analyserade alla svar. Det håller naturligtvis inte när vi tar fram ett nationellt erbjudande! Allt måste automatiseras, och det arbetet är i full gång nu.

Vårdnadshavares goda exempel lägger grunden för en livskraftig läskultur

En viktig fokuspunkt för Läsrörelsen framöver, är satsningen på småbarnsfamiljer. En utvidgning av Läsande skola-modellen till att även omfatta förskolan, är en del av det arbetet. Men det kommer också att genomföras en rad andra insatser för att betona den tidiga läsningens betydelse för små barns utveckling. 

Alla barn har inte likvärdig tillgång till böcker och datorer i hemmet, så det krävs kompensatoriska insatser som kan stärka likvärdigheten, säger Belinda Kardén. 

  – Tidiga insatser är betydelsefulla och har ett stort värde för barnets språkliga utveckling. De ger effekter som sitter i länge –  det finns det en stor mängd forskning som visar, men många vårdnadshavare känner inte till det. Barn som regelbundet får höra högläsning kan ha upp till ett års försprång när de börjar skolan. Därför är det viktigt att få ut att läsning gör skillnad! Det är också avgörande att vårdnadshavare fungerar som läsande förebilder. Skolan har förstås en central betydelse, men vårdnadshavares goda exempel lägger grunden för en livskraftig läskultur i samhället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.