Ofta finns det stora skillnader i en klass när det gäller läsförståelse och språkutveckling. Det gör det svårt för läraren att möta varje elevs behov och att ägna den tid som krävs. En digital läskompis, som lär sig att föra en nivåanpassad dialog med eleven, kan därför vara ett viktigt komplement i undervisningen. Genom att ställa frågor, återkoppla och uppmuntra, kan den underlätta och ge stöd åt reflektioner kring textens innehåll. Örebroforskaren Josefine Karlsson utvecklar just nu, tillsammans med ILT Inläsningstjänst och Talkamatic, en digital läskompis. Arbetet baseras på aktuell forskning om läsutveckling, mänsklig dialog, maskininlärning och AI.
Lässtrategier gör det lättare att få grepp om språk och innehåll i en text
15-16 mars avslutade Örebro universitet den strategiska satsningen Framtidens lärarutbildning med att arrangera en nationell konferens över nätet. Den digitala läskompisen var ett av de projekt som presenterades från satsningen.
Josefine Karlsson är universitetslektor i pedagogik vid Örebro universitet, och undervisar på lärarprogrammet. Förra året disputerade hon vid Leidens universitet i Nederländerna, på en avhandling om barns kognitiva läsprocesser. Det var under arbetet med avhandlingen som hon fick idén till den digitala läskompisen.
– Elever behöver lära sig effektiva strategier som hjälper dem att förstå vad texten som de läser handlar om. Det kan till exempel handla om närläsning, visualisering eller om att koppla texten till kunskaper och erfarenheter. Strategierna gör det lättare att få grepp om språket och innehållet, och det väcker i sin tur intresset och lusten att läsa. Det här kan en digital läskompis hjälpa till med!
Den digitala läskompisen är en individanpassad, interaktiv lärresurs
Den första, tidiga utvecklingsfasen och prototypandet är förbi. Nu testas den digitala läskompisen som en integrerad del av Polylino, en e-bokstjänst för F-9 från ILT inläsningstjänst. Polylino underlättar och ger stöd åt läsningen genom att använda läsmarkörer, medlyssning och andra hjälpmedel. Läskompisen är en avatar, som ser ut som en lama, som eleven kan interagera med under läsningen.
Laman ställer frågor under läsningen och sätter igång en dialog som hjälper eleven att reflektera kring texten och vad den handlar om. Läraren får ett kompletterande, interaktivt verktyg som gör det möjligt att anpassa undervisningen efter varje elev, berättar Josefine Karlsson.
– Dialogen har ända sedan antiken varit central i pedagogiska sammanhang. Hos Sokrates är det dialogen som lockar fram kunskapen. Den digitala läskompisen pratar med eleven om texten på ungefär samma sätt som läraren gör. Men nu kan samtalet och återkopplingen anpassas till varje elev och äga rum när och var som helst.
Tekniken består av många delar som ska samspela
Dialogsystemet, som utvecklas av Talkamatic, använder taligenkänning, talsyntes, maskininlärning och AI för att läskompisen ska kunna föra en naturlig och utvecklande dialog. Staffan Larsson är professor i datalingvistik vid Göteborgs universitet och vd för Datamatic.
– Att samtala och föra dialoger är något som vi människor gör till vardags mest hela tiden, utan att reflektera kring det. Men egentligen rör det sig om ett ganska komplext system av muntliga, språkliga interaktioner. Vad krävs för att ett program ska klara av det här? Forskningen ägnar sig åt att analysera vad som händer och att bena ut de medvetna och omedvetna strategier vi använder när vi pratar med varandra.
Tekniken bakom den digitala läskompisen består av en rad olika delar som ska samspela. Det handlar om att känna igen mänskligt tal, att förstå vad som sägs och att kunna svara på ett sätt som för konversationen vidare och hjälper eleven att förstå texten. Dialogsystemet ska alltså både hålla koll på vad som sägs och fatta beslut om vad som ska sägas härnäst. Det här naturligtvis långt ifrån enkelt, och det måste vi ha respekt för, säger Staffan Larsson.
– För att kunna skapa bra AI krävs det mycket forskning kring hur dialoger ser ut och fungerar i praktiken. Men det är minst lika viktigt att hela tiden låta användarna testa och att utveckla vidare utifrån det. Den digitala läskompisen ska efterhand kunna användas som en del av vardagen, som ett kompletterande hjälp och stöd i en konkret undervisningssituation.
Att arbeta med användarcentrerad utveckling och att involvera lärare, elever och vårdnadshavare är absolut nödvändigt för att kunna komma i mål, konstaterar Elias Selinder, produktägare för Polylino på ILT Inläsningstjänst.
– Vi måste ligga nära användarna, lyssna på deras behov och önskemål och sedan försöka omsätta det i praktiken. Det gäller både att lyssna på vad de säger och att observera hur de faktiskt gör när de använder den digitala läskompisen. Vår roll är att fungera som spindeln i nätet och att knyta samman de pedagogiska och tekniska delarna i utvecklingsarbetet. Vi hjälper också till med att ta kontakt med skolor som vill vara med och testa.
Hur fungerar det i praktiken?
För några månader sedan testades den digitala läskompisen av lärare och elever i årskurs 3 och 4 på Mellringeskolan i Örebro. Carina Hellström, förstelärare med fokus på språkutveckling, är en av dem som var med.
– Det var verkligen kul att se att elever som har svårt med läsningen kan sitta och läsa i lugn och ro på egen hand med hjälp av den digitala läskompisen. Den kan nog bli ett viktigt komplement i klassrummet som gör att jag kan disponera min tid på bättre sätt än idag. Jag tror också att den kan bidra till att skapa en mer positiv syn på läsning. Det är viktigt att hitta digitala lärresurser som kan väcka läslusten och engagera eleverna i undervisningen.
Det är ett stort lyft att alla elever kan läsa utifrån sina förutsättningar. Läskompisen blir en motor som hjälper elever att komma vidare i sin läsutveckling, säger it-pedagogen Ewa Wikström, som även ansvarar för skolbiblioteket.
– Eleven får positiv återkoppling som ger motivation att fortsätta läsa. De som har testat säger att en stor fördel är att det alltid finns någon till hands som vill prata om vad de har läst. Skolan har en kompensatorisk funktion. Alla ska alltså kunna få hjälp utifrån sina egna behov och förutsättningar. Den digitala läskompisen ger omedelbar hjälp och har även en viktig stödjande funktion.
Alla kan behöva en digital läskompis!
Det är viktigt att få en bild av hur en sådan här tjänst kan användas i olika pedagogiska sammanhang och på olika nivåer, både för barn och vuxna. Det kräver en lång rad fortsatta tester, systematisk utvärdering och mer forskning. Språkutveckling inom SFI följer en modell, läsutveckling med yngre elever följer en helt annan. Dessutom är alla individer, och även det behöver läskompisen kunna fånga för att verkligen bli användbar, säger Josefine Karlsson.
– Det finns många frågor som söker svar: Hur kan läskompisen användas i undervisningen? Vilka elever har mest nytta av den? Är det kanske lättare för mer lässtarka elever att chatta än att prata med läskompisen? En multimodal dialog kan vara en lämplig väg framåt. Varje elev ska själv kunna välja hur interaktionen ska se ut och i vilket tempo samtalet ska föras.
Josefine Karlsson tror att den digitala läskompisen kan komma till nytta i många olika undervisningssammanhang. Den stora visionen är att det en dag ska finnas en som kan möta alla åldrar och behov.
– Vi som forskar och utvecklar får inte gå vilse bland tekniken. Då riskerar vi att missa engagemanget, som ju faktiskt är den avgörande delen av lösningen. Eleverna ser kompisen i den digitala läskompisen – och vi vill behålla den känslan. Man ska veta att det alltid finns någon som har tid att prata och kan ge den vänliga knuff som behövs för att komma vidare i läsningen och förståelsen av texten.
