Ur nyhetsflödet vecka 6

Hur kan AI underlätta livslångt lärande?

9 december förra året arrangerade RISE tredje upplagan av Learning Forum, under rubriken “Artificiell intelligens – möjlighet för livslångt lärande?”. Konferensen arrangerades online, på grund av pandemin, med ett begränsat antal deltagare.  

Alla presentationer filmades och är nu fritt tillgängliga tillsammans med en kort sammanfattning av innehållet. 

I den inledande presentationen ger Carl Heath, utbildningsdirektör på RISE, en kort introduktion till hur utvecklingen inom AI ser ut idag och hur den påverkar vardagen. Därefter pekar han på möjliga vägar att använda AI och annan digital teknologi för att leda, organisera och bedriva skolans verksamhet. 

Jacob Dexe och Kristina Knaving, som arbetar inom RISE fokusområde Den uppkopplade individen, lyfter fram olika perspektiv på AI och det datadrivna samhället. Enorma mängder data samlas in varje dag inom olika områden och samhället blir alltmer datadrivet. Men har vi verkligen den data vi behöver? 

Staffan Truvé är en av grundarna till säkerhetsanalysföretaget Recorded Future, som arbetar med att förutsäga naturkatastrofer, pandemier och cyberhot genom att samla in och analysera relevant information från Internet. Är det möjligt att arbeta på samma sätt med livslångt lärande? Går det att, med hjälp av AI, skapa en “hjälplärare i fickan”, som ständigt förutser den enskildes lärandebehov och som ger den hjälp och det stöd som krävs för att komma vidare? 

Att lägga scheman är ett otroligt komplext problem, där både AI och andra matematiska algoritmer kan användas som hjälp och stöd. Nikolaos Kalkitsas, grundare av Royal Schedule, berättar om den lösning som företaget har tagit fram för att automatisera stora delar arbetet med schemaläggning.

Göteborgsforskarna Martin Tallvid och Marie Utterberg Modén undersöker vad som händer i klassrummet när ett digitalt matematikläromedel med ett integrerat adaptivt system används i undervisningen. Den avgörande frågan är vem som ska ha kontrollen över undervisningen – är det AI eller är det läraren? 

Vad är viktigt att tänka på för att samarbetet mellan AI och människa ska fungera så bra som möjligt i utbildning och undervisning?

I ett avslutande reflekterande samtal konstaterar Carl Heath att gränssnittet behöver designas så att det blir enklare att förstå och att interagera med tekniken. Det krävs också att inköpsansvariga hos huvudmän och på skolor lär sig mer om hur AI fungerar, så att de blir bättre på att ställa adekvata krav. AI-verktygen måste kunna agera kompetent, antingen på samma nivå eller på en högre nivå än läraren, menar Marie Utterberg Modén. Vi behöver också förstå när AI ska bestämma riktningen och när människan ska ta över, säger Staffan Truvé. 

Grunderna i AI för skolan

Europeiska skoldatanätet har tagit fram en kostnadsfri MOOC i tre moduler om grunderna i AI för skolan inom ramen för European Schoolnet Academy och EU Code Week Initiative. Kursen startar 8 mars och varar i en månad. Totalt beräknas den omfatta 15 timmars studier. Inga förkunskaper krävs. 

Syftet är att hjälpa lärare att förstå hur teknologin fungerar och att upptäcka AI:s möjligheter. Lärarna kommer att ges exempel på AI-relaterade aktiviteter som är enkla att komma igång med, antingen i klassrummet, med blended learning eller på distans. I den sista delen av kursen ska deltagarna reflektera kring etiska problemställningar med AI. De ska även lära sig hur de kan hjälpa eleverna att dra nytta av AI i sitt lärande.

Svenska elevers syn på undervisningsklimatet när undervisningen sker på distans

Spaningen har tidigare tagit upp den enkätundersökning som Ifous genomförde i våras för att få en tydligare bild av hur elever upplever undervisningsklimatet under pandemin i jämförelse med den ordinarie undervisningen. Drygt 2300 elever från de skolor som medverkar i FoU-projektet Digitala lärmiljöer ingår i undersökningen.

I våras kom en första delrapport och nu är slutrapporten färdig. Här konstateras att de flesta elever uppfattar sina lärare som närvarande och uppmuntrande, men många menar att det är svårare få hjälp på distans än i klassrummet. Det ökar risken för att fastna och att tappa fokus, vilket sannolikt är ett skäl till att en del elever upplever att de inte får lika mycket gjort som vanlig. Det är också svårare att upprätthålla sociala relationer, samarbetet mellan eleverna minskar och fler upplever sig vara ensamma. 

Eleverna anser att undervisningskvalitet i klassrummet är mer gynnsamt, framför allt på grund av att de upplever att det är lättare att få den hjälp och det stöd de behöver. Men den bild som framkommer i slutrapporten är ändå tämligen komplex. Det är bara 20% som gärna fortsätter med undervisning på distans, men många pekar på för- och nackdelar med såväl distans- som klassrumsundervisning. Många menar att det är skönt att slippa tidiga morgnar, att pendla till skolan och att slippa tänka på hur man ser ut. Samtidigt saknar de både sina vänner och de strukturer och rutiner som vardagen i skolan ger. Inte minst blir det lättare att skilja på skola och fritid.    

Många elever skriver i de öppna enkätsvaren att en kombination av undervisning i klassrummet och på distans skulle vara önskvärd när pandemin är över. 

Danska gymnasielärares perspektiv på distansundervisning 

I våras genomförde eVidenCenter, Danmarks nationella kunskapscenter för e-lärande, vid Handelshögskolan i Århus, tillsammans med den politiskt oberoende tankesmedjan DEA en enkätbaserad undersökning av hur danska gymnasielärare och -elever upplevde övergången till distansundervisning. I en ny rapport fäster de enbart blicken på lärarna och deras erfarenheter under 2020.

Förhoppningen om att återgå till ett mer normalt skolliv under hösten grusades när coronapandemin blossade upp igen. Lärarna har haft ett besvärligt skolår med en komplex undervisningssituation och krav en ständig beredskap för snabba förändringar. I rapporten analyseras hur de har upplevt sin arbetssituation under de svåra förhållandena. Den ger också en inblick i hur de ser på användningen av nätbaserad undervisning och andra digitala möjligheter när undantagstillståndet är över.

Rapporten visar att distansundervisning präglade de allra flesta danska gymnasielärares vardag under förra året. Under hösten var det bara 12% av dem som var i klassrummet 91-100% av arbetstiden. Övergången till distansundervisning beror till övervägande del på coronapandemin, men för 43% av lärarna var inte pågående eller möjlig smittspridning den avgörande orsaken. De som gjorde växlingen frivilligt har mer positiva erfarenheter än de som tvingades till det.

Vårens distansundervisning gjorde lärarna uppmärksamma på behovet av att variera undervisningen, att tänka på elever med särskilda behov, att hålla en god social kontakt med eleverna, och så vidare. Trots detta upplever de flesta att den nätbaserade undervisningen ger ett sämre resultat än när de är på plats i klassrummet. 

En majoritet anser sig ha fått ett gott stöd av skolan när det gäller att hantera de nya förutsättningarna. Däremot pekar många på att de inte varit delaktiga i beslutsfattandet kring övergången till distansundervisning.

I undersökningen från i våras menade åtta av tio lärare att de skulle kunna dra nytta av erfarenheterna från distansundervisningen i sin ordinarie verksamhet framöver. I den nya rapporten är det bara fyra av tio som säger att de i hög grad kommer att beskriva nätbaserad undervisning. Enligt författarna kan det bero på den osäkra och komplexa situationen under hösten. 

De allra flesta lärare säger att de kommer att använda sig av digitala möjligheter i sin fortsatta undervisning, alltifrån digitala läromedel till lärplattformar och administrativa verktyg. Ungefär hälften av dem säger också att de kommer att använda videokonferensplattformar som Zoom och Google Meet framöver.

Rapportförfattarna menar att lärarnas svar tyder på att finns ett intresse för att undervisa över nätet, men att de själva vill kunna välja när det är lämpligt. Så har det i regel inte varit under 2020. Detta borde analyseras närmare i en kommande undersökning, efter pandemin och dess speciella förutsättningar, konstaterar de.

Vad är bäst för anteckningar – penna eller tangentbord?

2014 publicerade Pam Mueller, då doktorand vid Princeton University, och Daniel Oppenheimer, psykologiprofessor vid UCLA, resultatet av en studie som visar att högskolestuderande som antecknar för hand lär sig mer än de som använder dator. Enligt Mueller och Oppenheimer beror det på att de som använder penna inte transkriberar det som läraren säger under föreläsningen, vilket de som sitter vid sina datorer gör. Istället gör de en kognitiv bearbetning av det som sägs och skriver om med egna ord. Det leder i sin tur till att de får en bättre förståelse och att de presterar bättre på proven.

Artikeln har fått stor spridning och används ofta som ett tungt argument för att studerande ska anteckna för hand istället för på datorn. 

Nu har en grupp amerikanska forskare, under ledning av Heather Urry, professor i psykologi vid Tufts University, genomfört en direkt replikation av Muellers och Oppenheimers studie. De har alltså inte enbart undersökt samma fenomen, utan även använt samma metod. Allt material som producerats under under studien är öppet och fritt tillgängligt för den som vill granska det.

Den här forskargruppen kan inte se någon skillnad i prestation mellan de som använt dator och de som använt papper och penna. De konstaterar, precis som Mueller och Oppenheimer, att studerande som använder datorn överensstämmer bättre med det som läraren sagt. Men de kan inte se att det har någon avgörande betydelse för deras prestationer. 

I artikeln redovisar Urry och hennes medforskare även en mindre metastudie, där de analyserar åtta andra studier som jämför studerande som antecknar för hand respektive skriver med penna. Metastudien bekräftar det som deras egen studie visar: det är ingen skillnad på prestationerna, men det är tydligt att de som antecknar med datorn får en mer precis återgivelse av det som läraren har sagt.

Slutsatsen är att det krävs mer forskning för att få en bättre och djupare förståelse. Både i Muellers och Oppenheimers och Urry och hennes kollegors studier skrev de studerande prov efter att de hört föreläsningen. Till exempel vore det intressant att undersöka hur resultatet blir om det är en längre tid mellan föreläsning och prov, och de studerande använder sina föreläsningar för att förbereda sig, menar Urry. Det vore också intressant att jämföra med en grupp studerande som inte antecknar alls, för att få en bättre förståelse av anteckningars värde som förberedelse inför prov. Studier som utgår ifrån den normala undervisningssituationen och analyserar antecknandets och skrivmediets betydelse utifrån den är sannolikt en fruktbar väg framåt, konstaterar Urry och hennes medforskare.

Än så länge är det alltså långt ifrån avgjort om pennan är mäktigare än tangentbordet. Det krävs helt enkelt mer forskning – och fler, kompletterande, perspektiv kan också vara viktiga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *