En verktygslåda som hjälper skolan hantera kriser
Under våren har OECD och deras samarbetspartners följt och analyserat hur skolsystem över hela världen har hanterat coronapandemins utmaningar. Satsningar från olika länder, som visar hur man kan arbeta för att se till att undervisningen fungerar även om skolans lokaler är stängda, har samlats i rapportserien Lessons for Education.
För ett par veckor sedan presenterade OECD en rapport som vägleder beslutsfattare när de skapar strategier för att bibehålla skolans verksamhet när elever och lärare inte kan gå till skolan. Rapporten ska fungera som en verktygslåda när en strategi tas fram och när den genomförs. Pandemin är inte över än, och dessutom kan det uppstå fler liknande krissituationer framöver.
Rapporten utgår ifrån ett working paper som tre analytiker vid OECD presenterade i början av juni. Fyra viktiga områden lyfts fram och inom varje område ges förslag på frågor som bör ställas för att få en överblick av de villkor och förutsättningar som gäller. Det finns inte någon färdig lösning som passar alla. Istället gäller det för var och en att ta reda på vilka åtgärder som krävs för att eleverna ska få fortsatt undervisning. Verktygslådan kan både användas nationellt, regionalt och lokalt.
Allra först gäller det att identifiera nyckelfaktorerna för att få en bild av läget och för att kunna ta fram en åtgärdsplan. Den digitala infrastrukturen i skolorna och hemma hos eleverna, samarbetsmöjligheter med befintliga och tänkbara partners samt hantering av kunskapsbedömning och elevernas hälsa och allmänna välmående är några exempel.
Det är avgörande att dra nytta av de kunskaper som finns bland rektorer, lärare och annan skolpersonal samt hos föräldrar och elever när strategin utformas. Öppenhet och delaktighet är viktiga framgångsfaktorer. Här gäller det även att tänka på hur ansvarsfördelningen ska se ut och hur kommunikationen ska ske.
Syftet med åtgärderna är att försöka se till krisens påverkan på undervisningen blir så liten som möjligt. Det förutsätter att man enas om en gemensam vägledande vision och vilka strategiska principer som ska gälla. Hur ser det övergripande målet ut? Vad krävs för att det ska kunna uppnås?
Budskapet måste nå ut till alla och åtgärderna ska vidtas enligt planen för att strategin ska kunna genomföras som det är tänkt. Därför är det viktigt att följa utvecklingen och att löpande upptäcka fallgropar och korrigera misstag.
Handlingsplan för öppnandet av skolorna på Irland
Skolorna på Irland har varit stängda för undervisning sedan mitten av mars. I början av veckan beslutade regeringen att landets skolor ska öppna igen i slutet av augusti, när höstterminen börjar. För att det här ska fungera så bra som möjligt, har man tagit fram en handlingsplan som omfattar åtgärder på totalt 376 miljoner euro.
Elevernas hälsa och allmänna välmående står i fokus och planen har tagits fram i nära samarbete med skolledare, lärare och annan skolpersonal, fackföreningar, föräldraorganisationer och andra intressenter.
Det är en rejäl utmaning på många nivåer att se till att en miljon elever och hundratusen elever på fyratusen skolor kan återvända till undervisning i skolan på ett säkert och smidigt sätt. Förutom hanteringen av logistiska utmaningar kring skolskjuts och användningen av skolans lokaler, gäller det att se till att hygien och säkerhet fungerar, så att smittuppkomst och -spridning minimeras.
Det är också viktigt att det finns vikarier som kan täcka upp för skolledare, lärare, elevassistenter och administrativ personal när det behövs. Den irländska regeringen hoppas bland annat på att öka arbetstiden för de som arbetar deltid och att locka tillbaka lärare som lämnat skolan.
Handlingsplanen innehåller bland annat information och checklistor för hanteringen av logistik och hygien, eventuella anpassningar av läroplanen på grund av skolstängningarna och åtgärder för elever i behov av särskilt stöd. Det finns också riktlinjer för hur all personal ska förberedas på vad som behöver göras. Rektorer har både tillgång till en hjälplinje på telefon och vägledning på Internet.
Handlingsplanen är inte gjuten i sten, utan kan modifieras om och när det behövs. Den ska fungera som en levande resurs, som både ger hjälp och vägledning till skolans personal och till föräldrar och elever.
Kritik i Norge mot skolans digitalisering
Under det senaste året har arkitekten och skribenten Gaute Brochmann varit en väl synlig kritiker av digitaliseringen av den norska skolan. I mitten av nästa nästa månad ger han ut en bok: De digitale prøvekaninene: Historien om hvorfor barnet mitt plutselig kom hjem med en iPad i skolesekken. Dagstidningen Klassekampen har den här veckan publicerat två artiklar där man dels ger utrymme åt Brochmanns kritik, men också låter tre professorer inom området ge sin syn.
Gaute Brochmann menar att digitaliseringen inte vilar på någon kunskapsgrund och att det inte finns någon dokumenterad positiv effekt på elevernas lärande. Skälet till att det ser ut som det gör är istället en serie omständigheter, där de senaste tre decenniernas utbildningspolitik och teknikföretagens förföriska argumentation har en avgörande roll.
Det har, menar Brochmann, vuxit fram en tro på att allt som är digitalt automatiskt är bättre än det analoga. Syftet är att digitaliseringen ska öka elevernas möjligheter att lära och utvecklas, men istället blir det motsatt effekt. Många elever fastnar framför skärmarna både i hemmet och i skolan och går därmed miste om viktiga delar av sin kunskapsutveckling: att uppleva naturen, läsa böcker, och så vidare.
Øystein Gilje, professor på FIKS vid Oslo universitet, forskar om digitalisering och lärande. Han har bland annat tittat närmare på hur arbetsformer och lärande förändras när eleverna har varsin dator, hur värderingen av multimodala texter går till och vilken roll läraren har i det digitala klassrummet. 2013-2016 var han en av ledarna av det stora forskningsprojektet ARK&APP, där ett tjugotal forskare undersökte hur analoga och digitala läromedel valdes och användes i den norska skolan.
Gilje menar att Brochmanns kritik är onyanserad och rörig. Dessutom anser han att Brockman enbart fokuserar de yngre åldrarna. Användningen av it och digitala medier skiljer sig mycket åt beroende på ålder, ämne och vilken slags tekniska lösningar lärare och elever har tillgång till. Det är vanligt att analoga och digitala lärresurser används parallellt, och lärare kan i regel balansera detta på ett bra sätt. Dessutom finns det mängder av bra exempel på att distansundervisningen fungerade i våras, när skolorna stängdes, tillägger han.
Professor Marte Blikstad-Balas, professor på lärarutbildningen vid Oslo universitet, forskar bland annat om litteracitet, läs- och skrivutveckling och digital kompetens. Hon instämmer i att det ibland saknas en pedagogisk motivering till varför plattor och annan digital teknologi ska användas i undervisningen. Men det finns även gott om exempel på skolor och lärare som verkligen vet vad de gör och kan berätta varför de gör det, betonar hon. Problemet är snarare att tekniken inte används särskilt innovativt och att många elever inte lär sig att utnyttja de digitala möjligheterna för sitt lärande. Därmed finns det också risk för att den digitala klassklyftan inte överbryggas.
Anne Mangen är professor vid centret för läsforskning på Universitetet i Stavanger och intresserar sig i sin forskning bland annat för hur digitaliseringen påverkar själva läsupplevelsen och de kognitiva aspekterna av läsning. Hon håller med Brochmann om att det är problematiskt att implementera en teknisk lösning utan att veta särskilt mycket om effekterna. Forskningen visar bland annat att det kan vara utmanande att läsa längre texter på en skärm. Därför är det viktigt att forska mer om hur tekniken ska användas för att ge positiva effekter på läsutveckling och lärande. En alltmer polariserad debatt leder däremot ingenstans, menar Anne Mangen.
VR i skolan
Virtual reality har länge beskrivits som en teknik som med hjälp av dihitala simuleringar ger helt andra möjligheter till upplevelsebaserat lärande i skolan. Elever och lärare kan gå in i molekyler och interagera med atomerna, hoppa mellan moln, och så vidare. Det öppnar i sin tur helt nya vägar att utveckla elevernas förståelse för komplexa sammanhang. Men hur är det i praktiken?
Erica Southgate är biträdande professor vid lärarutbildningen på University of Newcastle Australia. Förra året huvudförfattare till en rapport, skriven på uppdrag av Australiens regering, om hur AI, VR, AR och annan ny digital teknik kan komma till nytta i skolan. På webbplatsen EduResearch Matters ger Southgate en kort inblick i sitt arbete i det pågående projektet VR School Study, som hon arbetar med sedan 2016.
Tillsammans med lärare och elever på två skolor i New South Wales, undersöker Erica Southgate teknikens möjligheter och begränsningar i klassrummet. Intresset för VR väcktes när tekniken började bli tillräckligt bra för att ge verklighetsnära upplevelser, utan att kostnaderna var astronomiska. VR-tekniken är dock fortfarande relativt dyr och kräver även kraftfulla (och kostsamma) datorer för att fungera.
Southgate är noga med att poängtera att hon inte har något frälsningsperspektiv på VR eller vill bevisa att tekniken verkligen fungerar i skolan. Hon vill istället undersöka vad som faktiskt händer när VR används i undervisningen. Vilka praktiska problem uppkommer? Vad måste man tänka på när det gäller etik och säkerhet? Kan man vara i klassrummet? Räcker skolans digitala infrastruktur till? Hur förändras pedagogiken? Hur utvecklas lärandet? Vilken slags innovation blir möjlig?
Det är den här sortens kunskap som behövs för att kunna driva utvecklingen vidare, konstaterar Erica Southgate.
Digitalisering och digital kompetens i praktiken
Anna-Lena Godhe, docent i pedagogik vid Malmö universitet, beviljades nyligen medel från Riksdagens Jubileumsfonds Flexit-satsning. Under tre år ska hon följa hur digitaliseringen och utvecklingen av elevernas digitala kompetens ser ut i Malmö stad, från förskolan till och med gymnasiet.
Forskning och uppföljning av digitaliseringens möjligheter är ett av tre fokusområden i den nationella strategi för skolans digitalisering som regeringen presenterade 2017. Det saknas fortfarande mycket kunskap om hur digitaliseringen formar skolans verksamhet och hur detta påverkar elevernas utveckling och lärande. Därför är detta ett viktigt och angeläget projekt.
Flexit ger forskare möjlighet att samverka med organisationer inom privat, offentlig och ideell sektor,. Det handlar dels om att utveckla och utbyta kunskaper och erfarenheter och dels om att hjälpa organisationen att möta utmaningar och behov.
Anna-Lena Godhe ska samarbeta med Pedagogisk Inspiration, som ansvarar för skolutveckling och forskning i samtliga kommunala skolformer i Malmö stad. Under projektets gång ska hon bland annat genomföra ett antal fördjupande fallstudier. Syftet är att ta reda på hur barn, elever och personal inom olika skolformer och ämnen använder de digitala möjligheterna och hur det i sin tur formar undervisning och lärande och utvecklingen av digital kompetens.
