Arbetet med skolans digitalisering fortsätter runt om i landet. AI och maskininlärning är exempel på teknologier som är på väg in i skolan på bred front. Adaptiva läromedel, som anpassar innehåll och uppgifter efter varje elevs kunskapsnivå, är ett sätt att dra nytta av de nya möjligheterna att utveckla och förbättra undervisningen. Forskare vid Göteborgs universitet ska efter sommaren börja undersöka vad som händer när den här typen av digitala lärresurser kommer in i klassrummet. Projektet – och dess föregångare – kommer att presenteras på hybridkonferensen Rethink Education i Helsingborg. Den arrangeras 13-14 juni, som en del av stadsmässan H22.
Hur ändras förutsättningarna att bedriva undervisning?
Johan Lundin är professor i informatik med inriktning mot lärande och Marie Utterberg Modén är postdoktor, båda vid Institutionen för tillämpad it vid Göteborgs universitet, avdelningen för lärande, kommunikation och it. De intresserar sig för hur digital teknologi blir en del av skolans praktik och vilka konsekvenser det får för verksamheten. Nu har de precis startat ett treårigt forskningsprojekt, för att undersöka vad som händer när adaptiva läromedel, som är baserade på AI, blir en del av lärares undervisning, berättar Johan Lundin.
– Vi vill få en bättre bild och en ökad förståelse av vilka möjligheter och utmaningar som uppstår för lärare. Vad händer i undervisningspraktiken? Hur ändras förutsättningarna att bedriva undervisning? Det här är en fortsättning på ett tidigare projekt, där vi försökte ta fram modeller för hur lärare kan utveckla och förändra sin matematikundervisning genom att använda adaptiva läromedel.
Den grundläggande idén med adaptiva läromedel är att skapa en undervisning som stödjer varje elev individuellt och som anpassar undervisningen efter den enskildes behov. Läromedlen ska kunna anpassas till varje elev, men de är inte tänkta att anpassas till undervisningen i en hel klass. Det här skapar didaktiska problem som behöver lösas, menar Marie Utterberg Modén.
– Lärare vill i regel alltid individanpassa undervisningen så långt som möjligt, men med adaptiva läromedel kan anpassningen bli mer långtgående. Det leder i sin tur till att det kan bli svårt att det integrera dem i en undervisning som ramas in av klassens gemensamma lärande. Läraren behöver ha kontroll över det som läromedlet nu gör automatiskt för att kunna bedriva undervisningen utifrån sina yrkeskunskaper.
Adaptiva läromedel är byggda utifrån en idé om hur undervisning ska bedrivas. Om den är i konflikt med den undervisning läraren bedriver, då uppstår problem, säger Johan Lundin.
– Läraren ansvarar för att undervisningen bedrivs på ett rättvist och likvärdigt sätt. Det förutsätter att hen kan lita på att läromedlet fungerar på ett sätt som passar undervisningen, att tekniken är transparent och att det är möjligt att kontrollera vilka data som samlas in och hur långt individanpassningen kan gå. Läraren måste själv kunna göra den anpassningen i klassrummet, utifrån sin bedömning av elevernas förutsättningar. Det räcker inte med generiska system för att lösa den ekvationen.
Vilka data samlas in? Hur analyseras och presenteras den?
Tillämpning av AI har haft en viktig roll i utvecklingen av digitala läromedel i matematik. Nu är det mycket som pekar på att läromedlen i andra ämnen är på väg i samma riktning och blir adaptiva. Därför är det viktigt att förstå hur data samlas in analyseras av de system som läromedlen bygger på.
Läromedlen kan samla in en mängd olika data och analysera dem i realtid, så att lärare direkt får information om hur det går för varje elev. Det finns förstås en rad fördelar med det här som läraren säkert kan ha stor nytta av. Men de centrala frågorna är dels vilken data som samlas in och dels hur de visualiseras för läraren, konstaterar Marie Utterberg Modén
– Får läraren tillgång till den data hen vill ha, eller blir det snarare den som det är lätt att samla in automatiskt? För att adaptiva läromedel ska komma till sin fulla rätt i undervisningen, behöver lärare vara delaktiga i utvecklingsarbetet och kunna prova hur de faktiskt fungerar i undervisningen. Då kan de se vad läromedlet kan bidra med, vilka typer av data som behöver samlas in och analyseras. Samtidigt blir det tydligt hur undervisningen behöver utvecklas och förändras för att verkligen dra nytta av fördelarna.
Vilka arbetsuppgifter ska delegeras till det adaptiva läromedlet?
Det är nödvändigt att vara medveten om att digitala läromedel är något helt annat än tryckta läromedel. De rymmer funktioner som överhuvudtaget inte är möjliga i en bok. Dessutom är de inte statiska, utan befinner sig i ständig förändring. Ny teknik kan byggas in och helt nya funktioner och möjligheter kan skapas. Hur maskininlärning och AI används förändras också över tid, liksom vilken data som samlas in och hur den analyseras och presenteras.
Här är det viktigt att reflektera kring vilka arbetsuppgifter som ska delegeras till det digitala läromedlet och vilka som hör till lärarens pedagogiska uppdrag. De digitala systemen kan utföra en stor del av lärares arbetsuppgifter – men vilka vill vi egentligen att de ska utföra? I min tidigare forskning har jag sett att det här är något som många lärare funderar på och diskuterar, säger Marie Utterberg Modén.
– Vi måste komma ihåg att den mänskliga kontakten ofta är en avgörande faktor i undervisningssammanhang. Ibland kan det hända att elever ställer en fråga för att få en relation med läraren, att bli synlig och ges stöd. Det kan inte AI hjälpa till med. Dessutom måste lärare förstå och kunna förklara för hur vårdnadshavare och kollegor hur de adaptiva läromedlen fungerar och hur de används i undervisningen. Det förutsätter att läraren har kontroll över sin undervisning.
Det handlar om ansvarsfördelningen mellan människa och maskin
Adaptiva läromedel kan avlasta lärare genom att ta över en del tids- och arbetskrävande uppgifter. Den avgörande frågan är om det är de arbetsuppgifter som lärare vill och ska avlastas ifrån, säger Johan Lundin.
– Det som de adaptiva läromedlen analyserar och anpassar är ibland sådant som gör att det är stimulerande att vara lärare: att förstå varför en elev misslyckas med en uppgift, att kunna identifiera olika missförstånd och hitta sätt att lösa dem, och så vidare. Det här är själva kärnan i lärares profession och den kan inte delegeras bort. I grund och botten handlar det om fördelningen av ansvar mellan människa och maskin. Läraren är ansvarig för att upprätthålla rättvisa och likvärdighet i undervisningen. Det förutsätter att läraren kan styra och stå till svars för hur undervisningen genomförs och bedrivs
