Digitalisering i välfärden – lärares attityder och erfarenheter
I förra veckan publicerade SKR en uppföljning av rapporten Digitalisering i välfärden, som genomfördes 2019 och publicerades året därpå. Den nya rapporten är baserad på en enkät som genomfördes under hösten 2021. Den använder samma eller liknande frågor som i den enkät som låg till grund för den förra.
Digitalisering i välfärden visar hur anställda i olika välfärdsyrken – lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och socionomer – ser på digitaliseringen i samhället och i arbetslivet. Den redovisar också deras erfarenheter från arbetet under pandemin.
67% av förskollärarna och 77% av lärarna i grund- och gymnasieskolan är positiva till den pågående digitaliseringen i samhället. De är en aning mindre positiva när det gäller arbetslivets digitalisering. Bland förskollärarna är 64% positiva och för grundskole- och gymnasielärarna handlar det om 72 respektive 73%.
Andelen som är positiva till arbetslivets digitalisering har ökat mest bland gymnasielärarna: skillnaden är hela 19 procentenheter jämfört med den förra enkäten.
Ungefär fyra femtedelar av lärarna i samtliga kategorier menar att de digitala verktyg och nya arbetssätt som infördes under pandemin har fungerat bra. Den yngsta åldersgruppen är mest positiv. Här rör det sig om 88%.
35% av lärarna i för- och grundskolan anser att de inte har några större behov av kompetensutveckling för att kunna klara av sina arbetsuppgifter. Bland gymnasielärarna är det 48% som anser det. 57% av förskollärarna, 61% av grundskollärarna och 50% av gymnasielärarna ser att de har behov av viss kompetensutveckling. Resten – 6, 3, respektive 2% – menar att de i hög grad är i behov av kompetensutveckling.
Grundskollärare är den yrkesgrupp som är mest positiv till digitalisering av administrativa arbetsuppgifter: 66%. Bland förskollärare och gymnasielärare är det fler som anser att digitaliseringen har frigjort mindre tid för kärnuppdraget än de som tycker att det har blivit bättre.
Gymnasielärare hör till de yrken där störst andel ( i det här fallet 34%) menar att digitaliseringen försämrar arbetsmiljön. 67% av dem anser också att gränsdragningen mellan arbete och fritid försämras. Bland grundskollärare och förskollärare rör det sig om 44 respektive 29%.
Förskollärare hör till de yrkesgrupper – tillsammans med sjuksköterskor och undersköterskor – där lägst andel tror att digitaliseringen försämrar gränsdragningen. Ett skäl till detta kan vara att de i större omfattning har ett arbete som är knutet till en viss plats under en viss tid, konstateras det i rapporten.
Skolverkets regionalisering och det kommande arbetet med kvalitetsdialoger
Under hösten kommer Skolverket att inrätta regionala kontor för att regelbundet kunna föra en dialog med huvudmännen och representanter för skola och förskola. Det är en del av ett uppdrag från regeringen om ökad kvalitet och stärkt likvärdighet i den svenska skolan. Tillsammans med Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) ska Skolverket skapa ett nationellt kvalitetssystem som ger stöd åt huvudmännens arbete.
De regionala kontoren samlokaliseras med Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), som genomförde en regionalisering för några år sedan. Totalt handlar det om tio kontor, från Malmö i söder till Luleå i norr, vilket är hälften så många som SPSM har. På samtliga orter finns universitet och lärarutbildningar, och Skolverket hoppas både på ett ökat samarbete med dem och med SPSM.
I tisdags arrangerade Skolverket ett webbinarium där man informerade om den kommande regionaliseringen och om kvalitetsdialogerna, som startar i oktober.
Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson betonade att dialogerna inte ska ha ett top-down-perspektiv. Det handlar om att skapa tillit och att föra ett konstruktivt samtal där huvudmannen sätter agendan. Syftet är inte att granska och bedöma, utan att lägga grunden för utvecklingsarbetet, där digitaliseringen av skolan är en viktig del.
Fredrik Malmberg, generaldirektör för SPSM, berättade att man från deras håll tidigare har arbetat med kvalitetsdialoger. Nu kommer SPSM att dra nytta av de här erfarenheterna för att tillsammans med Skolverket kunna ge god återkoppling och ett välfungerande stöd.
Kjell Hedwall, chef för avdelningen för skolutveckling på Skolverket, konstaterade att man från de båda myndigheternas sida är angelägna om att arbetet med kvalitetsdialoger ska bli bra, angeläget och verkningsfullt. Han tillade att man strävar efter att lägga fokus på de punkter som är mest väsentliga för det fortsatta utvecklingsarbetet. Tillsammans med huvudmännen ska man sedan resonera kring de bästa vägarna framåt. Ett självskattningsverktyg är på väg att tas fram, och det kommer att spela en viktig roll i kvalitetsdialogerna.
Vad krävs för att AI ska fungera som ett hjälpmedel i undervisningen?
Det kommande numret av den vetenskapliga tidskriften Computers & Education fokuserar på området artificiell intelligens. Här är två artiklar särskilt värda att lyfta fram.
Den ena artikeln handlar om vad som är viktigt att tänka på nu när AI i växande grad börjar användas i skolan. Resonemangen kretsar kring begreppet FATE – Fairness, Accountability, Transparency, Ethics. Teknologin ska vara transparent och lärare behöver förstå och kritiskt bedöma vilka grunder de AI-baserade systemen bygger på.
I den andra artikeln diskuteras vad som är nödvändigt att kunna för att förstå och hantera en värld som där maskininlärning och AI blir allt viktigare i allt fler aspekter av livet. Vilka kunskaper och förmågor är centrala? Hur lär man sig dem? Hur kan de begreppsliggöras? Vad krävs för att kunna mäta och bedöma kunskapsutvecklingen?
Vad händer i klassrummet när adaptiva läromedel blir en del av undervisningen?
Igår publicerade Spaningen en artikel om ett nystartat forskningsprojekt som ska undersöka vad som händer när adaptiva läromedel, som anpassar innehåll och uppgifter efter varje elevs kunskapsnivå, blir en del av skolans vardag. Projektet pågår under tre år och drivs av Johan Lundin, professor i informatik med inriktning mot lärande och postdoktorn Marie Utterberg Modén, båda vid Institutionen för tillämpad it vid Göteborgs universitet, avdelningen för lärande, kommunikation och it.
Syftet är att få en bättre bild och en ökad förståelse av vilka möjligheter och utmaningar som uppstår för lärare. Vad händer i undervisningspraktiken? Hur ändras förutsättningarna att bedriva undervisning? Vad krävs för att läraren ska behålla kontrollen över undervisningen?
Digitala läromedel är något helt annat än tryckta läromedel. De rymmer funktioner som överhuvudtaget inte är möjliga i en bok. Dessutom är de inte statiska, utan befinner sig i ständig förändring. Ny teknik kan byggas in och helt nya funktioner och möjligheter kan skapas. Hur maskininlärning och AI används förändras också över tid, liksom vilken data som samlas in och hur den analyseras och presenteras.
Här är det viktigt att reflektera kring vilka arbetsuppgifter som ska delegeras till det digitala läromedlet och vilka som hör till lärarens pedagogiska uppdrag. De digitala systemen kan utföra en stor del av lärares arbetsuppgifter – men vilka vill vi egentligen att de ska utföra? Hur ska ansvaret fördelas mellan människa och maskin?
Hur ska Norrbottens kommuner lösa kompetensförsörjningen?
Just nu står Norr- och Västerbotten inför en spännande utveckling där det inte finns några färdiga lösningar. Det sker en mängd stora investeringar av företag som strävar efter att deras verksamhet ska vara klimatneutral. Nedläggningar har ersatts av nyetableringar, kris har bytts mot högkonjunktur, och istället för utflyttning handlar det numera om inflyttning.
Regioner och kommuner måste kunna möta och hantera den stora samhällsomställning som pågår i norra Sverige. Att underlätta kompetensförsörjning och främja livslångt lärande är viktiga delar av det arbetet. Men vad krävs för att lyckas med den ambitionen?
I måndags publicerade Spaningen en artikel som beskriver hur Norrbottens kommuner, en fristående intresseorganisation som ägs gemensamt av de fjorton kommunerna i Region Norrbotten, tänker och arbetar.
