Digitaliseringen av den tyska skolan går fortfarande trögt
Coronapandemin har gjort det tydligt att den tyska skolan ligger efter i den digitala utvecklingen. Men det handlar inte enbart om teknik, utan också om pedagogik och synen på kunskap och lärande.
Skolans digitalisering hör inte direkt till de heta frågorna inför valet till förbundsdagen den 26 september, men den dyker upp då och då i det tyska nyhetsflödet. I onsdags publicerade Das Deutsche Schulportal en artikel som ger en blixtbelysning av nuläget.
För fem år sedan presenterades DigitalPakt Schule, ett samarbete mellan delstaterna och förbundsregeringen som syftar till att se till att alla skolor i hela landet får tillgång till en modern digital infrastruktur som kan användas för att utveckla och förbättra undervisningen. Eftersom det här krävde en ändring i den tyska grundlagen, dröjde det ända till våren 2019 innan arbetet kunde sättas igång.
Under pandemin kompletterades DigitalPakt Schule med satsningar på digitala lärresurser, elevdatorer och lärardatorer, för att ge större möjligheterna för skolorna att bedriva en väl fungerande distansundervisning.
Das Deutsche Schulportal visar att arbetet med digitaliseringen fortfarande går trögt, trots att behovet är uppenbart. Vid halvårsskiftet hade bara knappt 35 procent av de anslagna federala medlen beviljats eller delats ut. Det allra mesta återstår alltså att göra.
Den omfattande byråkratin runt satsningen är förklaring till att utvecklingen inte rullar på som den borde. Pengarna kommer inte skolorna tillgodo utan vidare, utan de måste bland annat ha en tydlig pedagogisk utvecklingsplan som beskriver tekniska förutsättningar och satsningar på lärares kompetensutveckling. Ansökan lämnas in i den egna delstaten, och godkänns om de uppfyller de krav som ställs. Det är delstaterna som ansvarar för att lärarutbildningarna utvecklas och att fortbildningen av lärare inom det digitala området kommer igång.
I april presenterade Bitkom, en sammanslutning av drygt 2 000 tyska verksamma inom den digitala ekonomin, en enkätundersökning som visar att 77 procent av föräldrarna tycker att arbetet med skolans digitalisering går för långsamt. Förra månaden kom en ny undersökning, som visar att 67 procent av tyskarna vill att den federala regeringen ges större möjligheter att driva på arbetet.
Den federala utbildningsministern Anja Karliczek (CDU), anser också att det är dags att lägga in en högre växel. Hon förordade nyligen ett ökat samarbete mellan den de federala regeringen och de delstatliga regeringarna för att kunna höja tempot i DigitalPakt Schule.
Det finns också de som anser att DigitalPakt Schule bör förlängas, så att den tyska skolan ges en reell möjlighet att fart på digitaliseringen. Hit hör Britta Ernst (SPD), som är utbildningsminister i Brandenburg och nuvarande ordförande för Kultusministerkonferenz (KMK), som är ett samarbetsorgan för delstaternas kultur- och utbildningsministrar. Det var KMK som för fem år sedan tog fram utbildningsstrategin Bildung in der Digitale Welt, som anger medel och mål för den tyska skolans digitalisering.
De allra flesta skolorna i Tyskland har alltså inte förändrats särskilt mycket i digitalt avseende under pandemin, trots att behoven är uppenbara. Det återstår att se vad som kommer att hända framöver.
Elever i grundskolan ska erbjudas kulturupplevelser via VR
Kungsbacka kommun har tillsammans med den fria teatergruppen Bataljonen startat ett projekt som gör det möjligt för åskådaren att ta del av en filmatiserad teaterföreställning som VR-upplevelse. Förvaltningarna Kultur och fritid, Förskola och grundskola samt Gymnasium och arbetsmarknad deltar i projektet.
Våren 2022 genomförs en turné bland Kungsbackas skolor med den färdiga VR-filmen och en klassuppsättning VR-headsets.
Handlingen i pjäsen är ännu inte avslöjad, men ämnen som identitet och influencers kommer att tas upp. Filmning, redigering och färdigställande av materialet sker under hösten. Några avgångselever på gymnasiet följer arbetet. och gör en egen VR-produktion som gymnasiearbete.
I Kungsbacka kommun ser man det här som ett bra tillfälle att lära sig dra nytta av VR-tekniken i olika sammanhang. Tanken är att efterhand sprida kunskapen vidare till andra förvaltningar.
Kan elever ha nytta av maskinöversättning när de lär ett nytt språk?
Kent Fredholm, pedagogikforskare vid Karlstads universitet, disputerade i våras på avhandlingen Genvägar, omvägar och irrvägar: Gymnasieelevers användning av maskinöversättning under uppsatsskrivande på spanska. I en intervju på Skolporten ger han en inblick i sitt arbete med avhandlingen och vad han kom fram till.
Startpunkten var hans egna upplevelser som språklärare på gymnasiet, där skolan han arbetade på genomgick en snabb digitalisering. Kent Fredholm började fundera på vad tillgången till dator och Internet innebär för språkundervisningen och elevernas lärande, och bestämde sig för att undersöka saken närmare.
Kent Fredholm genomförde en studie i fyra delar där han jämförde ett knappt hundratal gymnasieelever som skrev uppsats på steg 4 i spanska. Drygt hälften av eleverna använde datorer och hade tillgång till Internet. Resterande elever hade varsin dator, utan tillgång till Internet. De använde istället en tryckt ordbok som hjälpmedel när de skrev.
Eleverna med tillgång till Internet använde i hög grad maskinöversättning, främst Google Translate, men bland annat också sajter som visar hur ett verb böjs i samtliga kasus och modus. Eftersom användningen av maskinöversättning var väldigt omfattande, ägnade han en hel del tid åt att studera det. Han spelade till exempel in elevernas skärmar för att få en mer detaljerad bild av hur de går tillväga.
Det var inte någon större skillnad i resultat mellan elevgrupperna, men de som hade tillgång till Internet skrev lite mer komplicerade meningar och hade betydligt färre stavfel. De elever som hade tillgång till ordbok tyckte att det tog för lång tid eller var alltför besvärligt, så därför struntade de ofta i att använda den.
Eleverna som använde Google Translate gjorde ofta kontrollöversättningar fram och tillbaka. De nöjde sig inte med första bästa resultat, utan provade vidare, och blandade även in engelska. Ofta hade de en högre tilltro till Google Translates förslag, även om det passade sämre in i sammanhanget. Skrivandet är en komplex process, som det är viktigt att lärarna arbetar vidare med i sin undervisning, menar Kent Fredholm. Eleverna behöver både bli medvetna om komplexiteten och utveckla en högre tilltro till sina egna språkliga förmågor.
Det är lätt att tro att maskinöversättning ger en snabb genväg, men Kent Fredholm visar i sin avhandling att det inte är så enkelt. För att verkligen kunna dra nytta av det här och andra digitala hjälpmedel, krävs det goda kunskaper i och om språket. Annars är det lätt att hamna fel.
Forskningen om hur språkstuderande använder maskinöversättning är ett växande fält där det finns mycket kvar att undersöka, inte minst bland yngre elever, påpekar Kent Fredholm. Han lyfter också fram att maskinöversättning kan vara ett bra hjälpmedel i undervisningen. Men det är viktigt att läraren gör en saklig genomgång och tydligt visar på såväl genvägar som omvägar och irrvägar.
En guide till livslångt lärande i arbetslivet
För några dagar sedan presenterade utbildningsföretaget Moderskeppet och Encell, nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande, vid Jönköping University, en guide till livslångt lärande i arbetslivet. Det rör sig om en onlinekurs som är fritt tillgänglig för alla.
Cecilia Bjursell, professor i pedagogik och centrumledare för Encell, ger i en serie filmade föreläsningar en introduktion till livslångt lärande och hur det kan främjas i den dagliga verksamheten på arbetsplatsen.
Kursen ger en snabb och tydlig bild av varför livslångt lärande och lärande i arbetslivet är centralt idag. Förutom att ge en teoretisk referensram, beskriver den bland annat hur man kan arbeta med praktikgemenskaper och mentorskap på sin arbetsplats. Kursen tar också upp de hinder och utmaningar som finns och hur de kan hanteras.
