Coronapandemin och återöppningen av skolan i Danmark
16 mars stängde alla skolor i Danmark sina lokaler för att hindra smittspridning. Återöppningen skedde i två faser. I den första fasen, som inleddes 15 april, återvände bland annat eleverna i årskurs 0-5 till skolan. Från och med 18 maj började alla elever i barn- och ungdomsskolan gradvis återvända till skolan.
Vårterminen avslutades 26 juni, och fram till dess gällde särskilda villkor för undervisningen. Bland annat var det viktigt att hålla avstånd, att minska undervisningsgrupperna, att begränsa fysiska kontakter och att i möjligaste mån bedriva undervisningen utomhus. Skoldagarna blev kortare och undervisningen blev i hög grad ämnesöverskridande. Skolundervisningen kunde även, vid intresse och behov, kompletteras med distansundervisning.

Under den här perioden användes projektbaserade och undersökande undervisningsformer i mindre grupper i betydligt högre grad än vanligt i skolan. Hur upplevde lärare och elever det här? Det tittar en forskargrupp vid Syddansk Universitet, som leds av Ane Qvortrup, professor vid Institut for kulturvidenskaber, närmare på.
Ane Qvortrup är även verksam i ett parallellt projekt, där hon tillsammans med forskare från Danmarks Pædagogiske Universitet undersöker föräldrars och elevers perspektiv på hur distansundervisningen fungerade när skolans lokaler var stängda.
I juni genomförde forskargruppen vid Syddansk universitet en enkätundersökning med lärare och elever i årskurs 3-9 på skolor i fyra kommuner av varierande storlek: Tønder, Jammerbugt, Gladsaxe och Odense. Totalt deltog 1 200 elever och 180 lärare i undersökningen.
92% av lärarna menar att de nya arbetsformerna när skolorna öppnade i hög grad har påverkat elevernas vardag i en positiv riktning. 78% säger att de har haft positiva effekter på klassgemenskapen. Många menar också att de fick bättre möjligheter att genomföra en meningsfull och engagerande undervisning. Knappt 80% av eleverna anser att de mer aktiva sätten att arbeta har passat dem bra. Bilden är mer oklar när det gäller den sociala gemenskapen. 10% av eleverna säger att gemenskapen i klassen har försämrats, medan 21% menar att den har förbättrats.
Både lärare och elever är nöjda med undervisningen under sista delen av vårterminen. Men forskarna pekar på att det finns en viss oro för att undervisningsmålen inte har uppnåtts, eftersom undervisningen i så stor utsträckning har bedrivits på andra sätt än normalt. Hur det står till med detta har inte undersökts.
Det nya läsåret startade 3 augusti och lärare och elever är tillbaka i skolan och tanken är att vardagen och undervisningen ska fungera ungefär som vanligt igen. De fem forskarna kommer att fortsätta sin studie under höstterminen. Bland annat kommer de att titta närmare på om undervisningen påverkas av vårens erfarenheter och vad det i sin tur leder till.

Även Egmont Fonden intresserar sig för hur coronapandemin påverkar danska elevers lärande och trivsel i skolan. 27 augusti släpper de årets upplaga av Egmontrapporten, som den här gången har temat ”ung i en coronatid”. Analysfirman Rambøll har använt såväl kvalitativa som kvantitativa data för att försöka ge en tydlig bild av vilka villkor och förutsättningar som gäller. Samma dag arrangeras ett webbinarium där resultaten diskuteras.

Dansk Industri reser under hösten runt i Danmark för att, som en del av projektet Danmarks digitale fremtid fånga upp befolkningens syn på den pågående utvecklingen. De vill bland annat veta mer om hur elever upplevt undervisningen under coronapandemin och vilka erfarenheter som det är värdefullt att bygga vidare på.
Högre utbildning efter corona
Coronapandemin innebar en snabb övergång till distansundervisning på de högre utbildningarna – och det var en närmast chockartad upplevelse på många håll. Det har också satt extra fart på tankarna kring framtiden och högskoleutbildningarna behöver utvecklas och förändras i en mer digital riktning för att svara mot tidens krav.
I Storbritannien har fyra organisationer – Universities UK, Jisc, Advance HE och Emerge Education – dragit igång den sektorsövergripande satsningen Learning and teaching reimagined. Syftet är att inspirera utbildningsledare på de högre utbildningarna att tänka framåt och att ge dem vägledning och verktyg som gör det möjligt att planera och förändra.
Learning and teaching reimagined arbetar med tre olika tidshorisonter: en kort, som handlar om övergången till distansundervisning under coronapandemin, en medellång, där man vill få fram en hållbar plan för läsåret 2021/22, samt en lång, som sträcker sig till läsåret 2030/31.

För några dagar sedan publicerades en rapport som analyserar vårens erfarenheter bland lärare och studenter och lyfter fram fungerande arbetssätt. Rapporten tar bland annat upp den ojämna digitala kompetensen bland studenterna, lärarnas bristande erfarenheter av att undervisa över nätet samt hur mer praktiska delar av utbildningen, exempelvis labbar och workshops, kan genomföras digitalt.
Hur ser det ut i Sverige? 25 augusti presenterar ESO – Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi – rapporten “Uppkopplad utbildning”. Här beskrivs hur långt svenska högre utbildningar kommit med digitaliseringen samt hur fallgropar och utmaningar bäst kan hanteras. Rapporten kommer att presenteras och diskuteras på ett webbinarium samma dag som den släpps.
21st Century Skills
Under de senaste 15 åren har begreppet 21st Century Skills blivit allt vanligare i den internationella utbildningspolitiska debatten. Det handlar om förmågor som ses som avgörande i ett alltmer digitalt och komplext samhälle, präglat av ständiga förändringar. Hit hör bland annat kreativitet, kritiskt tänkande, problemlösning, att förstå och kunna hantera digitaliseringen samt förmågan att kommunicera och samarbeta med andra.
Hur kan de här förmågorna – som ofta är ganska lösa i kanten – ges mer tydliga och operationaliserbara definitioner? Hur ser de här förmågorna ut i olika ämnen? I vilken mån – om någon – är de här förmågorna överförbara mellan olika ämnen? I vilka avseenden behöver undervisningen förändras för att eleverna ska kunna utveckla de här förmågorna? Vad krävs för att kunna följa elevernas utveckling över tid? Hur ska kunskapsvärderingen gå till?

I Australien har Centre for Assessment Reform and Innovation vid Australian Council for Educational Research genomfört ett treårigt projekt för att besvara de här frågorna och för att ta fram prototyper till ramverk och verktyg som lärare kan använda. Resultatet presenteras i en slutrapport som nyligen publicerades.
Just nu testas prototyperna på skolor runt om i Australien. Forskarna kommer att använda resultaten till att arbeta vidare på prototyperna, så att det färdiga resultatet på sikt kan fungera som hjälpmedel för lärare i undervisning och bedömning.
AI i skolan – vad krävs?
Intresset för att använda AI-baserade system i undervisningen växer världen över. Det handlar bland annat om learning analytics och adaptiv datorstödd undervisning, det vill säga system som samlar in och analyserar data om elevernas lärande för att följa deras utveckling och för att möjliggöra en mer individanpassad undervisning.
Datorsystemen kan till exempel ta fram lämpliga arbetsuppgifter samt skapa och rätta prov, vilket ger läraren tid till andra arbetsuppgifter. Det uttalade syftet är både att främja elevens lärande och att frigöra mer tid åt läraren för personliga kontakter med elever och föräldrar.
Redan på 1960-talet fanns stora förhoppningar bland beslutsfattare, företag och i skolan på datorstödd undervisning, som man kallade det då. Intresset sjönk efterhand, eftersom tekniken inte gav de resultat man siktade på. De regelstyrda systemen klarade helt enkelt inte av att lösa problemen.
Dagens system bygger på maskininlärning, vilket innebär att de “lär sig” och anpassar undervisning och prov efter analys av de data som löpande samlas in. På så sätt hoppas företagen bakom lösningarna att det ska bli möjligt att hantera komplexiteten och att skapa tjänster som motsvarar de behov och krav som finns bland lärare och elever.

De båda brittiska utbildningsforskarna Ben Williamson och Rebecca Eynon beskriver i en nyligen publicerad vetenskaplig artikel den snåriga utvecklingen av datorstödd och ai-baserad undervisning under de senaste drygt 50 åren. De reflekterar även kring möjliga vägar framåt.
Användningen av AI i undervisningen har en tydlig baksida, bland annat kommersialiseringen av personliga data, diskriminerande algoritmer och en alltför fyrkantig syn på undervisning och lärandem, konstaterar de. Det finns också risk för att storföretagens system, där AI-baserade tjänster kan finnas med som tillägg, tar över allt mer av skolor och högre utbildningars digitala infrastruktur. För att hantera detta, är det nödvändigt att användarna får göra sina röster hörda när det gäller utveckling och användning av systemen, skriver Williamson och Eynon. Det krävs kritiska perspektiv på vad tekniken kan göras och hur den ska användas för att utvecklingen ska gå i en positiv riktning, menar de.

Göteborgsforskarna Marie Utterberg Modén, Martin Tallvid och Johan Lundin resonerar i en liknande riktning i en artikel som publicerats av Skolverket. De ser tillbaka på den tidigare utvecklingen och pekar på risker och möjligheter med dagens teknik. Det finns till exempel fara för att datasäkerhet och sekretess äventyras. Användningen av AI-baserade system kan också minska likvärdigheten mellan skolor, på grund av den höga kostnaden och behovet av ständig kompetensutveckling av lärarna. Bland fördelarna nämns stöd åt läraren i bedömningen av elevernas kunskaper, identifiering av elever som riskerar att halka efter och anpassning av undervisning och innehåll efter olika behov.
Vägen framåt är helt enkelt mer kunskap bland lärare om vad AI i undervisningen innebär, vad den kan användas till och hur den bör hanteras, menar de tre forskarna. De lyfter fram praktiknära forskning som ett sätt att förstå och beskriva skolans förutsättningar att använda AI och för att få fram den kunskap som behövs för att utveckla och förbättra undervisningen.