Ett nationellt professionsprogram för lärare
Förra veckan presenterade Utbildningsdepartementet en promemoria som föreslår ett nationellt professionsprogram för förskollärare, lärare och rektorer. Promemorian är nu på remiss hos berörda organisationer.
Det här är en av flera satsningar från regeringen på att skapa ett mer attraktivt läraryrke. Genom att satsa på ett sammanhållet system för kompetensutveckling under hela yrkeslivet, hoppas man även främja den fortsatta skolutvecklingen och ge förutsättningar för bättre kunskapsresultat.
Förslaget i promemorian ska ses som ett grundläggande ramverk för det nationella professionsprogrammet. Efterhand kan det både komma att utvecklas och utvidgas, påpekar Utbildningsdepartementet. Syftet med förslaget är att stärka de strukturer som redan finns, bland annat karriärstegsreformen, som infördes 2013.
Enligt förslaget ska professionsprogrammet bestå av två bärande delar. Den ena delen är en nationell struktur för kontinuerlig och relevant kompetensutveckling. Den andra är ett nationellt meriteringssystem för legitimerade förskollärare och lärare.
Syftet med meriteringssystemet är att skapa tydligare karriärvägar. Att vara legitimerad lärare är tänkt att vara det första steget. Därefter ska det, enligt förslaget, finnas ytterligare två nivåer: meriterad lärare/förskollärare och särskilt meriterad lärare/förskollärare. För att bli särskilt meriterad lärare kommer det att krävas en examen på forskarnivå.
Professionsprogrammet planeras att träda i kraft den 1 juli 2023, och Skolverket föreslås bli ansvarig myndighet. Det föreslås också att det ska inrättas ett organ inom Skolverket, Rådet för professioner i skolväsendet, som ska säkerställa professionernas inflytande på den fortsatta utvecklingen av kompetensutvecklingen och meriteringssystemet. Förutom representanter för Skolverket, ska det bestå av företrädare för professionerna, huvudmän samt universitet och högskolor.
Utbildningsdepartementet föreslår att det nationella professionsprogrammet ska “utvärderas i sin helhet när det funnits på plats en tid”, eftersom det är något helt nytt i det svenska skolväsendet.
Pandemins effekter på målet om breddad rekrytering till högskolan
För 20 år sedan skrevs det in i högskolelagen att arbetet med att främja en breddad rekrytering till högre utbildning ska vara en del av verksamheten på landets högskolor och universitet. Universitetskanslerämbetet (UKÄ) utvärderar sedan 2019, på uppdrag av regeringen, hur det går med det här arbetet. Uppdraget ska slutredovisas senast 1 mars 2022.
Förra sommaren fick UKÄ i uppdrag av regeringen att undersöka i vilken grad coronapandemins konsekvenser påverkade den sociala snedrekryteringen till högskolan. Det var en del av uppdraget att analysera hur coronapandemin påverkar högskolans verksamhet, alltifrån arbets- och studiemiljö till utbildningskvalitet, ekonomi och forskning, som ska slutredovisas senast den 1 december nästa år.
Den här undersökningen, som redovisades i början av juli, visar att den sociala snedrekryteringen förstärktes något under pandemins första fas. Det är också tydligt att avhoppen ökat bland studerande från studieovana hem under vårterminen 2020 jämfört med året innan.
22 juli beslutade regeringen att UKÄ ska följa upp pandemins effekter på den breddade rekryteringen i en ny studie. Resultaten ska redovisas löpande och sammanställas i en slutrapport som ska presenteras senast den 1 december 2022.
Finska lärarkåren plågades av stress under pandemin
I onsdags redovisade två finska lärarfack undersökningar om hur deras medlemmar upplevt vardagen under coronapandemin. Syftet var att få en bättre bild av lärares arbetssituation och allmänna välmående.
De båda undersökningarna genomfördes på olika sätt. Finlands svenska lärarförbund (FSL) genomförde sin undersökning tillsammans med Åbo Akademi. Knappt 200 grundskole- och gymnasielärare i Helsingfors, Åbo och Raseborg deltog under några dagar i april och maj månad. De använde en mobilapp som flera gånger om dagen ställde frågor om hur de upplevde sitt arbete just då, hur arbetstempot var och hur det sociala samspelet fungerade.
OAJ använde en webbenkät som besvarades av 1872 lärare. Knappt tio procent av deltagarna var rektorer, daghemsföreståndare eller hade någon annan skolledarposition. Frågorna handlade om hur pandemisituationen under maj och juni månad påverkade elevernas lärande, hur den kollegiala samvaron fungerade och hur lärarna såg på sitt arbete.
FSL:s undersökning visar att nio av tio lärare upplevde att arbetsbördan och stressnivås hade ökat betydligt. Tekniska problem, färre pauser och oro bland eleverna var några av de orsaker som nämndes. Samtidigt blev det tydligt att lärare som får stöd och uppmuntran i sitt arbete upplever att de är mindre stressade. Uppskattningen kom i regel från en kollega eller från eleverna. Endast i sju procent av fallen var det en skolledare som visade sin uppskattning.
Enligt OAJ:s enkät upplevde 84% av lärarna att arbetsbördan hade blivit större. En knapp tredjedel av lärarna menade att arbetsvillkoren var så pass dåliga att de funderade på att byta arbete. Bland skolledarna var det något fler, runt 40%.
Ungefär tre fjärdedelar ansåg att skolans undervisning trots allt fungerat ganska bra under pandemin. På de gymnasiala yrkesutbildningarna var det bara en tredjedel av lärarna som ansåg detta. Även om de flesta lärare pekade på att många elever halkat efter i utbildningen, var detta särskilt tydligt bland de här lärarna.
Edtech kan spela en avgörande roll i krissituationer
Digital Education Research Group vid Monash University i Australien tar på sin blogg upp en viktig aspekt av edtech som alltför sällan syns i debatten. Den kan ha en avgörande betydelse för att upprätthålla undervisningen och hålla samman samhället när naturkatastrofer, pandemier och andra kriser uppstårrunt om i världen.
En rad indikatorer pekar på att mängden kriser kommer att öka på en global nivå de kommande åren, konstaterar Digital Education Research Group. Det instabila geopolitiska läget på många håll och de pågående klimatförändringarna och den ökade migration som den innebär är två exempel i mängden. Fler pandemier kan inte heller uteslutas. Därför blir det allt viktigare att edtechbranschen och forskningen lägger större vikt vid hur en genomtänkt digitalisering av skolan kan underlätta krishanteringen och ge tillgång till nätbaserad undervisning i olika nödsituationer, konstaterar Digital Education Research Group.
Vad är viktigt att tänka på? De hänvisar till en forskningsöversikt som nyligen publicerades i British Journal of Educational Technology: Learning with technology during emergencies: A systematic review of K-12 education. Helen Crompton, docent i edtech vid amerikanska Old Dominion University, har tillsammans med tre kollegor vid olika universitet tagit fram översikten.
De fyra forskarna har gjort en systematisk genomgång av den forskning om distansundervisning i olika nödsituationer (emergency remote education) som har genomförts de senaste elva åren. Den största delen av den existerande forskningen har dock genomförts sedan coronapandemin inleddes. Dessförinnan fanns det inte särskilt mycket forskning inom det här området.
I forskningsöversikten ges följande rekommendationer till beslutsfattare och skolledare om vad som behöver göras när det inträffar en kris som gör att undervisningen inte längre kan genomföras i skolans lokaler:
- Se till att både lärare och elever kan använda den hårdvara och de digitala lärresurser som de har tillgång till i sin undervisning och för sitt lärande. Identifiera var det finns brister och arbeta för att lösa problemen, så att alla får likvärdiga möjligheter.
- Samarbeta med näringslivet och civilsamhället , så att skolan kan få tillgång till de digitala och fysiska resurser som behövs.
- Säkerställ att lärare och elever kan kommunicera med varandra och se till att skolan kan hålla kontakten med föräldrarna och resten av samhället.
- Dra nytta av forskning och beprövade erfarenheter för att utveckla strategier som stödjer elevernas lärande och hjälper dem att behålla motivationen.
Forskarna tillägger att det krävs fler studier för att få en mer sammansatt bild av de utmaningar som olika slags nödsituationer innebär i olika delar av världen. De flesta existerande studier handlar om hur rika länder gör för att hitta möjligheter och utvägar. I fattigare länder ser förutsättningarna annorlunda ut, och de får hantera problemen utifrån sina förutsättningar. Det behövs därför mer forskning om de här länderna, så att de också de kan få en mer systematisk ingång till problemlösandet. Detta kan även rika länder ha nytta av att känna till. Ingen vet vilka villkor som gäller när nästa nödsituation inträffar.
