Mer om konsekvenserna av övergången till nätbaserad undervisning
Den här veckan har Skolinspektionen publicerat två nya rapporter, som analyserar hur elever har påverkats av övergången till fjärr- och distansundervisning. Rapporterna ingår i regeringsuppdraget att granska pandemins konsekvenser för elevers måluppfyllelse och hälsa. Uppdraget genomförs i samverkan med Skolverket, och ska slutredovisas senast 1 december.
Den första rapporten bygger på en enkätundersökning bland rektorer och elever på 119 gymnasieskolor om hur fjärr- och distansundervisningen har fungerat. Skolinspektionen påpekar att resultaten inte är generaliserbara, utan endast avser de verksamheter som granskats. Men de tror att iakttagelserna ändå kan ge en bild av hur pandemins effekter och konsekvenser ser ut.
Rapporten visar att eleverna tycker att den nätbaserade undervisningen fungerar sämre, och att de inte får tillräckligt stöd och stimulans. Knappt sju av tio elever anser att undervisningen i klassrummet fungerar bättre. Såväl elever som rektorer menar att möjligheten att ibland bedriva undervisningen på skolan, har varit centralt för att nå kunskapskraven.
Skolorna arbetar med olika stödinsatser för att hjälpa elever som halkat efter att “hämta in” och “komma ikapp” efter perioder med distansundervisningen. Behovet av kompensation finns framförallt bland elever som fått hela eller större delen av sin undervisning på distans, elever på skolor som haft svårt att få igång distansundervisningen samt elever som inte klarar att ta det ansvar som krävs för att hantera undervisningen på egen hand.
Det är en vanlig uppfattning bland eleverna att distansundervisningen har haft en negativ effekt på deras hälsa och välmående. Eleverna har också en kritisk syn på hur elevhälsoarbetet har bedrivits. Knappt fyra av tio elever upplever att skolan fullt ut eller till viss del har tagit reda på hur de mår. Ännu färre menar att skolan har gjort tillräckligt för att se till att de mår bra eller för att stärka den sociala gemenskapen när man inte längre kan träffas fysiskt.
Den andra rapporten är en fördjupande fallstudie av hur distansundervisningen har bedrivits på fem högstadieskolor och fem gymnasieskolor. Studien genomfördes under fyra veckor i april och maj. Totalt har 55 lektioner observerats och 10 rektorer, 60 lärare och 60 elever har intervjuats.
Fallstudien visar att distansundervisningen ofta hade en tydlig struktur och ett förutsägbart logiskt flöde, men att den var ganska enahanda och i hög grad saknade variation. I regel handlade det om helklassundervisning följt av individuella skrivuppgifter. Det fanns få möjligheter för eleverna att mötas, samarbeta och diskutera. Ofta tog eleverna själva initiativ till samarbete, både under och efter lektionstid.
De skolor som ingår i fallstudien växlade mellan undervisning på distans och undervisning i klassrummet. När eleverna var på plats i skolan, användes delar av tiden till att hantera de delar av undervisningen som upplevts svårare att genomföra över nätet. Skolinspektionen menar att det kan finnas goda skäl till detta, men påpekar samtidigt att distansundervisningen inte får vara en transportsträcka i väntan på nästa period av klassrumsundervisning.
Skolinspektionen konstaterar att det är nödvändigt att lägga mer kraft på att utveckla distansundervisningen, så att den blir mer varierad. Inte minst är det viktigt att tänka på elevernas behov av interaktion, återkoppling och social gemenskap. Det gäller också för huvudmän och rektorer att se till att alla lärare har god tillgång till den teknik som de behöver – och att de ges möjlighet att utveckla de kompetenser som krävs för att de ska kunna utnyttja möjligheterna på ett bra sätt i sin undervisning.
Digitala lärresurser kan öka engagemanget bland studerande på högre utbildning
En större användning av de digitala möjligheterna i undervisningen ses sedan tio, femton år tillbaka som en viktig del av arbetet med att öka engagemanget bland de studerande på högre utbildningar i Danmark. Men vad betyder det mer konkret och vad krävs för att det ska bli möjligt? Danmarks Pædagogiske Universitet och Nationalt Center for Skoleforskning har tillsammans tagit fram en översikt av nordisk och internationell forskning som ger en bild av det aktuella kunskapsläget.
Forskningsöversikten skiljer mellan tre former av engagemang bland de studerande. De kräver olika former av insatser och stöd för att utvecklas och främjas.
Beteendemässigt engagemang handlar om de studerandes arbetsinsats och deras aktiva deltagande i undervisningen. Här kan tekniska lösningar som ger en överblick av kursinnehållet, skapa struktur och underlättar interaktivt och aktivt lärande fungera bra som stöd. Lärplattformar, mentometersystem, video, ljud och sociala medier är några exempel.
Emotionellt engagemang avser hur de studerande reagerar på lärmiljön, sina lärare och sina medstuderande. Är de intresserade och känner de sig väl till pass? Kommunikations- och samarbetsverktyg i lärplattformar, sociala medier och spel är exempel på teknik som ger stöd åt detta.
Kognitivt engagemang handlar om de studerandes arbete med kurslitteratur, kritiskt tänkande och självstyrt lärande. Här kan till exempel diskussionsfora, simulationer och kluriga quizzar fungera som stöd.
Uppdelningen av engagemang i tre tydliga kategorier gör det enklare att resonera kring hur olika slags digitala lärresurser kan användas som stöd i undervisningen. Att enbart tala om engagemang, utan att förklarar närmare vad som menas, ger inte direkt någon vägledning om hur tekniken kan eller bör användas. Det finns också risk för att digitaliseringen blir ett mål i sig själv, utan koppling till andra mål.
Coronapandemin visar hur viktigt det är med konkreta mål för att få fart på användningen av digitala lärresurser i undervisningen, påpekas det i rapporten. Det är viktigt att dra lärdom av framöver. Om man inte kan se varför något är viktigt och vilka insatser som krävs, blir det svårt att komma igång. Vad är syftet? Vilka pedagogiska (eller andra) fördelar kan en viss lärresurs ge? Vilka krav ställs på läraren? På de studerande? Behövs det teknisk support?
Forskningsöversikten tar upp åtta konkreta lärresurser, från lärplattformar till spelifiering och VR, och ger rekommendationer om hur de kan användas i undervisningen för att stärka de studerandes beteendemässiga, emotionella och kognitiva engagemang. Rekommendationerna finns även samlade i ett separat dokument, som kan användas som stöd och vägledning i det fortsatta arbetet.
Undervisa och lära med AI i skolan
Deutsche Telekom Stiftung i Tyskland arbetar under 2021 med temat AI i utbildningen i flera olika projekt. Ett av projekten, som genomförts av mmb Institut i samarbete med Deutsches Forschungszentrum für Künstliche Intelligenz och Leibniz-Institut für Bildungsforschung und Bildungsinformation, är nu avslutat och en rapport har presenterats.
Rapporten är en trend- och marknadsanalys som ger en övergripande bild av hur läget ser ut just nu, både i Tyskland och internationellt. Vilka risker, utmaningar och möjligheter går att urskilja? Vilka länder leder utvecklingen? Vad krävs för att skolan ska bli bättre på att utnyttja de möjligheter som AI kan ge i utbildning och undervisning?
AI är på god väg att bli en slags grundläggande teknik som kan användas i många digitala lösningar för skolan, alltifrån lärplattformar till samarbetsverktyg och läromedel. Därför är det viktigt att utforska hur teknikutvecklingen kan användas för att utveckla undervisningen.
Det gäller också att vara medveten om och att kunna möta riskerna. Det kan till exempel handla om dataskydd och värnandet om den personliga integriteten eller om risken för algoritmbias, det vill säga algoritmer som inte lyckas fånga alla relevanta variabler och därför kan orsaka fel eller leda till diskriminering.
I rapporten konstateras att det framförallt är USA och Kina, men även Israel, som leder utvecklingen inom det här området. I dessa länder finns en stark forskningsmiljö och det pågår en dynamisk produktutveckling. Det finns tydliga tecken på att Europa börjar halka efter, och i Tyskland pågår endast ett fåtal projekt.
De internationella experter som intervjuades för rapporten, förhöll sig försiktigt positiva till hur AI kan användas i skolan under de närmaste åren. Virtuella assistenter och en utveckling mot ett mer individualiserat lärande, såg alla som ett sannolikt scenario, även om man också pekade på tekniska begränsningar som kan lägga hinder i vägen. De mer visionära koncepten automatisk betygsättning och prediktiv analys, statistiskt baserad förutsägelser av elevers kunskapsutveckling, ansåg de varken pedagogiskt önskvärda eller tekniskt genomförbara.
Rapporten avslutas med fyra strategiska rekommendationer:
- Skapa utrymme för experiment och didaktisk förnyelse.
- Använd co-teaching och assisterat lärande som vägledande principer. AI-stödda lösningar ska inte ersätta läraren, utan fungera som komplement och stöd.
- Inrätta datasjöar med säkra, anonymiserade data, som kan användas för att utveckla och förbättra algoritmer.
- Kompetensutveckla lärarna och börja undervisa om AI i skolan, exempelvis för att utveckla elevernas förmåga att resonera statistiskt.
