Skolutveckling kräver helhetssyn, ansvar och ledarskap

10 december disputerade Annika Agélii Genlott i informatik vid Örebro universitet. I avhandlingen analyseras vad som krävs för att digitaliseringen ska bidra till en genomgripande pedagogisk utveckling i skolan. Hur kan en undervisning som drar nytta av digitaliseringen och förbättrar elevernas lärande designas på vetenskaplig grund? Vilka krav ställer det på skolans organisation, på ledarskap på olika nivåer och på lärares kompetensutveckling?

Tekniken som hävstång för lärande

Annika Agélii Genlott är språklärare i grunden, har ägnat ett flertal år med att arbeta med övergripande skolutveckling på kommunal nivå men arbetar sedan flera år tillbaka som processledare på SKR. Hon har bland annat ansvarat för arbetet med den nationella handlingsplanen för skolans digitalisering, som presenterades i mars 2019. Forskningsintresset har alltid funnits med. Det var en viktig del av arbetet redan under tiden som lärare.

  – Jag höll ögonen öppna efter forskning som kunde utveckla undervisningen och förbättra mina elevers lärande. Digitaliseringen var den utlösande faktorn som gjorde att jag själv började forska. Jag arbetade som lärare i en kommun där varje elev skulle ha en egen dator. Det fick mig intresserad av att undersöka hur teknik kan fungera som hävstång för lärande, med pedagogiken som grund. Hur kan man få tekniken och pedagogiken att växa samman?

Att forska i informatik och inte i pedagogik var ett medvetet beslut. Annika Agélii Genlott berättar att hon sannolikt inte hade blivit doktorand om hon inte hade kunnat välja informatik.

  – När jag klev ur lärarrollen och tog steget att bli forskare, ville jag utöka mitt gamla perspektiv. Pedagogik var jag redan hyggligt insatt i. Data- och systemvetenskap var däremot något helt nytt för mig. Dessutom är det ett tvärvetenskapligt ämne, som förenar kunskaper från flera olika områden.

Forskning bör inte vara närsynt

Forskning om skolans digitalisering fäster ofta blicken på individer och grupper – till exempel skolledare, lärare och skolklasser – och hur deras utveckling påverkas. Skolans organisation och hur det övergripande utvecklingsarbetet kring digitalisering går till hamnar sällan i fokus. Det leder till att forskningen blir närsynt och riskerar att missa vilka insatser som behövs för att framgångsrik utveckling ska kunna ta fart, skalas upp och bli mer långsiktig menar Annika Agélii Genlott.  

  – Den övergripande frågeställningen för min avhandling var hur en skolhuvudman kan göra för att främja en teknikstödd undervisning på vetenskaplig grund, som ökar elevernas lärande. Jag arbetade med design-science research, en forskningsmetodik som ger ett tydligt ramverk för hur analys och problemlösning kan gå till.

En modell som fungerar som motor i utvecklingsarbetet

Första steget var att ta fram och att testa en teknikstödd pedagogisk modell, baserad på aktuell forskning, som kan fungera som motor i utvecklingsarbetet. Modellen ska både utveckla och förändra lärares undervisning och bidra till att eleverna lär sig mer än tidigare. I det här fallet blev det STL – Skriva sig till lärande.

Modellen utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och är baserad på ett aktivt och synligt lärande, där eleverna strukturerat och formativt, med stöd av teknik, lär sig att skriftligt återkoppla på varandras arbete. STL är en strukturerad cirkulär process som läraren fyller med innehåll beroende på ämne, årskurs och mål. Användningen av digitala lösningar kopplas samman med avgörande faktorer, som enligt forskningen ger ett gott stöd åt språkutveckling och lärande. Det rör sig i grunden om ett metakognitivt sätt att undervisa och lära. Eleverna analyserar och reflekterar kring sitt eget och sina klasskamraters lärande utifrån tydligt definierade mål.

Fortbildning och ledarskap

Nästa steg bestod av två delar. Den ena delen handlade om att utveckla ett ramverk som hjälper skolledare att driva och genomföra det komplexa utvecklingsarbetet på längre sikt. Den andra delen gick ut på att skapa en fortbildning för lärare som inspirerar och motiverar dem att arbeta med STL i sin undervisning.

  – Men det är inte STL som är det viktigaste, och den modellen är naturligtvis inte heller den enda möjliga vägen framåt. Jag ville undersöka hur man på vetenskaplig grund kan designa en bättre undervisning och hur skolorganisationer kan dra nytta av digitaliseringen för att utveckla sin pedagogiska verksamhet och förbättra elevernas måluppfyllelse.

Avhandlingen bygger på en analys av fyra delstudier. I den första delstudien analyserade Annika Agélii Genlott om STL ger förbättrade resultat när den används i svenskundervisningen i årskurs 1. Hon kunde se att så var fallet, men fick också indikationer om att resultaten i matematik påverkas positivt.

I den andra delstudien undersöktes hur det gick när STL användes i både svenska och matematik i årskurs 3. Testgruppen jämfördes med två kontrollgrupper. I den ena kontrollgruppen användes it och digitala medier som ett komplement i undervisningen, utan att lärarna ännu hunnit fortbildas. I den andra arbetade lärare och elever på traditionellt vis, utan att vare sig ha hunnit få in teknik eller fortbildas.

  – Det visade sig att STL höjde resultaten i båda ämnena. Undervisningen fungerade alltså bättre än i de båda kontrollgrupperna. Det visade att jag var på rätt väg. Men det mest intressanta var att måluppfyllelsen var allra lägst i den kontrollgrupp där lärare och elever använde teknik utan vägledning och stöd.

Det behövs struktur och riktlinjer

STL är en s k ”soft” modell som inte är menad att detaljstyra undervisningen. Tanken är istället att lärarna ska kunna anpassa användningen efter de förutsättningar som gäller i deras verksamhet. Men det var ändå tydligt att det behövs en forskningsbaserad modell, som ger struktur och riktlinjer för hur teknik och pedagogik på ett framgångsrikt sätt kan förenas i undervisningen.

Annika Agélii Genlott hade genomfört ett pilottest av en fortbildning i hur lärare ska arbeta med STL. Nu ville hon testa i större skala, med fler ämnen och fler årskurser. Det var en longitudinell studie som pågick under 5 år och omfattade lärare från alla skolor i kommunen. Allt visade sig fungera som man hade hoppats. Utbildningsförvaltningen beslutade därför att fortbildningen skulle byggas ut och efterhand omfatta alla lärare i kommunen.

I delstudie tre och fyra analyserades hur fortbildningen fungerade, vilka hinder som lärare mötte och vad som krävdes av skolledare för att driva förändringsarbetet framåt.

  – Det var inte hanteringen av tekniken som ställde till problem, utan funderingarna kring hur undervisningen kan förändras med hjälp av tekniken. Det här tar verkligen tid och det räcker inte med en snabbkurs. Långsiktighet är nödvändigt för att fortbildningsinsatser kring digitalisering ska leda till förbättrad undervisning och högre resultat hos eleverna. Lärare behöver stöta och blöta problemen med varandra för att tillsammans och över tid kunna lära sig hur de ska göra.

En gemensam referensram är nödvändig

När lärare ska arbeta på nya sätt i undervisningen, gäller det att vara medveten om komplexiteten. Alla lärare skulle gå fortbildningen för att ha en gemensam pedagogisk referensram när de implementerade tekniken i sin undervisning. Det här sättet att arbeta blev efterhand standard inom kommunens skolorganisation.

Förändringsarbetet innebar en hel del utmaningar för skolledarna. Vi människor är olika och utvecklas på olika sätt och hastighet. En del tar snabbt till sig förändrade arbetssätt och utvecklar sin praktik medan andra tar mer tid på sig. Det är därför viktigt att skolledaren är öppen för att stötta sina lärare på olika sätt, men med samma mål.

Helhetssyn och ett tydligt ledarskap  

Annika Agélii Genlott betonar värdet av att alla nivåer deltar i utvecklingsarbetet, från politiska beslutsfattare till lärare.

  – Jag ser det som helt avgörande för att allt ska gå i lås. Varken top-down eller bottom-up är tillräckligt. När det ska ske en genomgripande förändring som omfattar alla i skolan, måste hela organisationen involveras och dra åt samma håll. Alla behöver förstå varför undervisningen behöver utvecklas och det krävs ett aktivt ledarskap på alla nivåer som kan ge adekvat stöd för detta.

Idag är skolan ytterst huvudmannens ansvar. Det ställer stora krav på att ta ett helhetsgrepp på utvecklingen, menar Annika Agélii Genlott.

  – Digitaliseringen av skolan innebär en omställning, en förändring av andra graden. Huvudmannen måste se skolans organisation som en komplex helhet för att kunna driva arbetet framåt. Det handlar inte om detaljstyrning, utan om ett långsiktigt, tydligt och målinriktat ledarskap som tar hänsyn till olika förutsättningar och behov på alla nivåer. Ett sådant ledarskap bidrar till att öka likvärdigheten och måluppfyllelsen hos eleverna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *