Fortsatt samverkan för kompetensförsörjning och livslångt lärande

Stefan Pålsson
Stefan Pålsson
8 minuters läsning

2019 lanserade regeringen strategiska samverkansprogram inom fyra centrala områden för att bättre kunna hantera de klimatmässiga, demografiska och tekniska utmaningar Sverige står inför. Ett av områdena är kompetensförsörjning och livslångt lärande. Arbetet inom det här området avslutades med en konferens i Stockholm den 16 maj. Nu är det dags att summera, lära av erfarenheterna och fortsätta utvecklingen framåt.

Utmaningar behöver lösas när samhället utvecklas och förändras

Övergången från industrisamhälle till digitalt kunskapssamhälle innebär djupgående förändringar inom alla branscher och verksamhetsområden. Utvecklingen går så snabbt att vi under hela arbetslivet behöver lära om och lära nytt för att utveckla de kunskaper och förmågor som är nödvändiga. Alla delar av samhället – näringsliv, akademi, civilsamhälle och offentliga aktörer – måste därför hjälpas åt att skapa likvärdiga förutsättningar och en effektiv infrastruktur som underlättar ett adekvat, kontinuerligt lärande.  

I samverkansprogrammet Kompetensförsörjning och livslångt lärande har tio arbetsgrupper från olika delar av samhället under två år fokuserat på utmaningar som behöver lösas. Det handlar bland annat om infrastrukturfrågor, synliggörande av individers kompetenser och näringslivets behov, strukturella omställningar i olika branscher samt incitament och stöd för kompetensutveckling och livslångt lärande.     

De stora resultaten kommer att bli synliga efterhand, när lösningarna på de olika utmaningarna väl börjar falla på plats. Redan nu är det tydligt att det pågående arbetet kommer att leda till långsiktiga effekter som påverkar hela samhället i en positiv riktning, konstaterar Marie Wall, kansliråd på Näringsdepartementet och ansvarig för samverkansprogrammet Kompetensförsörjning och livslångt lärande.  

  – Pandemin bröt ut ungefär samtidigt som arbetet i samverkansprogrammet satte igång. Vi var många som var oroliga för att det skulle bli svårt att få till en dynamisk samverkan när vi inte kunde träffas fysiskt. Arbetet har ändå fungerat över förväntan, trots att vi enbart kunde mötas digitalt.

Övergripande och gränsöverskridande samarbete som ger synergieffekter 

Tyngdpunkten hamnade tämligen omgående på insatser för att förenkla och främja samverkan mellan olika myndigheter. Det var inte något som vi initialt gissade skulle stå i centrum, men nu är det uppenbart att det har lett till väldigt bra resultat. Frågor som rör arbetsmarknad, utbildning och näringsliv har hanterats mer övergripande och gränsöverskridande än tidigare. Förutsättningarna för att skapa effektiva och välfungerande digitala tjänster har verkligen förbättrats markant, menar Marie Wall. 

  – Samverkan handlar inte längre främst om att myndighetscheferna delger varandra vad de arbetar med. Nu träffas medarbetare från olika myndigheter för att resonera kring och skapa lösningar tillsammans. Förståelsen för olika myndigheters mål och kulturer har ökat och förståelsen för hur myndigheterna är beroende av varandra för att lösa kompetensförsörjningen har blivit tydlig.

Samverkansprogrammet visar att myndigheter och andra aktörer faktiskt kan samverka kring gemensamma frågeställningar och problem. Det har i sin tur både gett intressanta synergieffekter och bättre lösningar, säger Anna-Carin Ramsten, som var Vinnovas ansvarige för samverkansprogrammet Kompetensförsörjning och livslångt lärande.  

  – Det har uppstått ett rejält tryck i de här frågorna. Man kan säga att samverkansprogrammet har inneburit en slags kompetensutveckling för alla som varit med. Departementen för näring, utbildning, arbetsmarknad och infrastruktur har kommit närmare varandra och börjar diskutera gemensamma lösningar. Myndigheter och företag har fått en större och mer fördjupad förståelse för varandras verksamheter och roller, vilket förstås kommer att underlätta kommande samarbeten.

Fyra grundförutsättningar för kompetensförsörjning

En av arbetsgrupperna i samverkansprogrammet har tagit fram en gemensam agenda för kompetensförsörjning och livslångt lärande, som presenterades i februari. Den lyfter fram fyra grundförutsättningar som behöver förbättras: 

  • Det gäller att skapa mer effektiva system för samverkan mellan relevanta aktörer.
  • Digitaliseringens möjligheter måste utnyttjas bättre. Bland annat är det viktigt att skapa en gemensam infrastruktur, så att kan skapa tjänster där man tryggt och effektivt kan dela data.
  • Tillgången till en kontinuerlig kompetensutveckling av god kvalitet för alla behöver öka. Här är det viktigt att både kunna möta strukturella och individuella behov.
  • Det är avgörande att dra nytta av befintlig kunskap om innovativa arbetssätt som kan hjälpa dem som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Agendan presenterar en gemensam kartbild över de behov och problemställningar som arbetsgrupperna har arbetat med, säger Marie Wall.  

  – Det är väldigt kraftfullt att kunna visa hur allt hänger samman och hur lösningarna gör det möjligt att nå fram till gemensamma mål. Samverkansprogrammet handlar om att sätta en boll i rullning, så att andra aktörer kan arbeta vidare med frågorna.

Utvecklingsprojekt med systemförändrande konsekvenser

I september förra året startade Vinnova en satsning på kompetensförsörjning, där man löpande utlyser medel för olika konkreta utvecklingsprojekt. Nu börjar några av dem ta form, och det kommer att få stort värde framöver, menar Anna-Carin Ramsten. 

  – Kompetenspasset, ett pilotprojekt för att skapa en modell för att dokumentera individers formella och informella meriter, är ett exempel. Arbetet med att utveckla en nationell plattform för kunskapsvalidering är ett annat. Båda exemplen påverkar utvecklingen i hela utbildningssystemet i en mer effektiv riktning, och det är avgörande.

Möten över näten går smidigare och är mer kostnadseffektiva

Samverkansprogram är ett effektivt sätt att få aktörer från olika delar av samhället att sätta sig vid samma bord och skapa lösningar på gemensamma problem. Erfarenheterna under pandemin visar att det går att samverka även när mötena enbart är digitala. Det är av stor betydelse ur ett systemperspektiv, säger Marie Wall.

  – Det har blivit lättare att mötas mer tätt och intensivt när alla slipper resa och det blir också lättare att få med deltagare från hela landet. De digitala mötena har underlättat många processer, men jag tror att de kan ha försvårat en del andra. Det initiala samarbetet, där det handlar om att konkretisera frågeställningar och formulera mål, tror jag blir mer besvärligt när man inte träffas fysiskt. Men när den delen väl är avklarad, är det smidigare och mer kostnadseffektivt att ha diskussioner och möten över nätet.

Samarbetet fortsätter och kommer att utvecklas vidare

Nu har myndigheter och andra aktörer börjat hitta varandra, och jag tror att deras samarbete kommer att fortsätta, tillägger Marie Wall.

  – Fördelarna med att samverka över myndighetsgränser är uppenbara, och jag upplever att alla involverade myndigheter ser ett värde i att fortsätta den samverkan som har inletts.

Nu gäller det att arbeta vidare med de fyra grundförutsättningar som agendan för kompetensförsörjning och livslångt lärande tar upp. En hel del arbete är redan igång. Nästa steg blir att undersöka hur vi kan bygga vidare, avslutar Anna-Carin Ramsten.

  – De pågående utvecklingsprojekten kommer att fortsätta under flera år till. Det är ett sätt för oss att ta tillvara erfarenheterna från samverkansprogrammet. Vi kommer förstås också att generera nya projekt och initiera nya samarbeten. Utvecklingen är igång och kommer att fortsätta!

Dela den här artikeln