Coronapandemin och den fortsatta skolutvecklingen samt finska och svenska erfarenheter av vårens distansundervisning

OECD och Harvard Graduate School of Education presenterade nyligen en rapport om strategier och konkreta insatser för att upprätthålla utbildningen under coronapandemin och hur detta kommer att påverka skolutvecklingen. Rapporten bygger på en enkätundersökning som genomförts bland förvaltningstjänstemän och lärare i 59 länder, däribland samtliga nordiska länder utom Danmark.

Rapporten slår bland annat fast att lärares kunskapsdelning och kollaborativa lärande över nätet var en av de faktorer som gjorde att undervisningen överlag fungerade förhållandevis bra. Samtidigt är det tydligt att en ganska stor andel av eleverna riskerar att halka efter. Ett viktigt skäl till det är att det mest har satsats på att hålla själva undervisningen igång, medan det sociala och emotionella stödet till eleverna mer har hamnat på undantag. 

Lärare har prövat nya vägar att undervisa, att ge återkoppling och att hålla kontakten med eleverna, och det är viktigt att det här utvecklingsarbetet fortsätter när skolorna öppnar igen, påpekas det i rapporten. Betydelsen av att samla in och att analysera lärares och elevers erfarenheter betonas. Hur kan digitala lärmiljöer och nya arbetssätt integreras i och bli värdefulla delar av den vanliga undervisningen framöver? Vad har fungerat bra och var finns det brister? Hur kan de åtgärdas?

Rapporten lyfter särskilt fram två viktiga lärdomar som det är viktigt att ta fasta på framöver. Den ena är att det finns stora skillnader inom länderna mellan elever från olika socialgrupper när det gäller tillgång till digital teknik och uppkoppling och förmågan att använda och dra nytta av den. Arbetet med att överbrygga den digitala klyftan måste därför ges högsta prioritet. 

Den andra lärdomen är att lärare i regel har ganska god tillgång till tekniken, och de är också beredda att lära mer för att dra nytta av möjligheterna i sitt dagliga arbete. Detta måste beslutsfattare och myndigheter ta fasta på, konstateras det i rapporten. Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för det fortsatta utvecklingsarbetet, så att skolan kan förändras i takt med samhällsutvecklingen och ge eleverna möjlighet att lära sig det som de behöver.

Distansundervisningen i Sverige och Finland när skolorna stängdes

I fredags arrangerade Finlandsinstitutet ett timslångt webbinarium med Helén Ängmo, generaldirektör för Skolinspektionen, och professor Christina Nygren-Landgärds, utvärderingsrådet vid Nationella centret för utbildningsutvärdering i Finland. Hur hanterade Sverige och Finland de utmaningar som stängningen av gymnasieskolornas lokaler och övergången till distansundervisning innebar? Vad kan de båda länderna lära av varandra? Vilka erfarenheter är det viktigt att bära med sig?

Skolinspektionen och Nationella centret för utbildningsutvärdering presenterade båda i mitten av maj delrapporter om distansundervisningen. De ger glimtar och ögonblicksbilder av hur pass väl undervisningen fungerade och hur skolan, lärarna och eleverna hanterade de utmaningar som de mötte. Under hösten kommer mer omfattande analyser att presenteras.

Helén Ängmo konstaterade att tekniken inte har vållat några större problem på de svenska gymnasieskolorna. Det handlar snarare om att kunna hantera de pedagogiska utmaningar som uppstår när alla inte är på plats i skolan. Samtidigt är det tydligt att många har saknat den sociala gemenskapen, och den är det betydligt svårare att arbeta med över nätet. 

Det har också varit svårt för lärarna att kontrollera att alla elever kan följa med i undervisningen. Ibland har lärarna behövt ge fler uppgifter än vanligt, eftersom de har känt sig osäkra på vad eleverna har förstått. Det har i sin tur lett till att många elever har känt sig stressade och även emellanåt upplevt att arbetsbördan varit för tung.  

Christina Nygren-Landgärds ansåg att övergången till distansundervisning generellt sett fungerade väl i Finland. Datorer och digitala lärresurser är en del av vardagen, men det har varit en utmaning att hitta nya arbetssätt när undervisningen sker över nätet. Både lärare och elever har även upplevt att det är svårt att sätta en tydlig gräns mellan arbete och fritid. 

Det är också tydligt att det har blivit en bättre individuell uppföljning under skolstängningen. Eleverna arbetade och bedömdes enskilt i högre grad än vanligt och de har också fått mer handledning. Det märks också att redan utsatta elever – framför allt elever med annat modersmål än svenska eller finska och elever med problem i hemmet – halkade efter ännu mer. De har ofta haft svårt att få det stöd som de behöver.

I Sverige har de flesta reagerat positivt på att det endast var gymnasieskolorna som stängde sina lokaler, menade Helén Ängmo. Hon tillade också att beslutet att hålla grundskolorna öppna har varit bra för elevernas kunskapsutveckling. Det gynnade även samhället i stort, eftersom föräldrarna kunde gå till arbetet som vanligt.

I Finland stängde alla utbildningsinstitutioner, från förskolan till högskolan, sina lokaler. Det var ett bra beslut, påpekade Christina Nygren-Landgärds. Inte minst har det bidragit till att stärka sammanhållningen i samhället, tillade hon. Alla har varit eniga om att problemen ska lösas tillsammans. Eleverna har också varit delaktiga i detta, och det är en viktig del av deras fostran. 

Det är också tydligt att samarbetet mellan hemmet och skolan har stor betydelse. Den delrapport som nyligen publicerades, visar att elever som fått stöd hemifrån har lyckats bättre med sina studier under våren.

Finland är liksom Sverige igång med att digitalisera skolan, men utvecklingen har trots det gått långsamt på en del håll. Men när skolorna stängdes var skolledare och lärare tvungna att tänka om över en natt. Det är ett tydligt tecken på att Finland har en professionell lärarkår som snabbt kan ställa om när det behövs. 

I Sverige fick teknikanvändningen och lärarnas kollegiala samarbete en väldig skjuts framåt när gymnasieskolorna stängde. Detta måste man ta vara på och utveckla vidare, menade Helén Ängmo. Det gäller att ge lärare möjlighet att testa sig fram och att tillsammans hitta nya sätt att undervisa och vägleda eleverna. Vårens erfarenheter visar bland annat värdet av asynkron undervisning, som ibland kallas flipped classroom, och det är en lärdom som det är viktigt att ta med sig, tillade hon. Skolans centrala roll i samhället har också blivit tydlig under våren. Den är både viktig som fysisk mötesplats för eleverna och för främjandet av deras hälsa och välmående. 

Idag har Skolverket och Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) fått i uppdrag av regeringen att följa upp coronapandemins konsekvenser inom de respektive utbildningsområden som de båda myndigheterna ansvarar för. Skolverket kommer att delredovisa sin utredning senast 14 augusti. Den genomförs tillsammans med Skolisnpektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten och andra relevanta aktörer. Senast 21 maj nästa år ska arbetet vara klart. MYH ska slutredovisa sin utredning senast 1 december 2021.

Igår meddelade Utbildningsstyrelsen i Finland att gymnasieskolorna kan ansöka om bidrag från staten för att finansiera insatser för de elever som haft problem med sina studier under coronapandemin. Enligt Utbildningsstyrelsen behövs det sannolikt en hel del arbete med den här formen av stöd under nästa läsår. Det beror både på att elever som redan är utsatta har fått en förvärrad situation och att det har tillkommit fler elever som behöver hjälp. Därför är det viktigt att skolorna kan genomföra de insatser som krävs. Satsningen omfattar totalt 17 miljoner euro.

Veckans tips

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att landets gymnasieskolor från och med den här veckan återgår till ordinarie undervisning. Skolverket har därför ställt samman råd om vad huvudmän och skolor behöver tänka på. Det handlar både om den fysiska miljön i skolan, själva undervisningen, om organisation och planering inför hösten samt eventuella lovskolor eller förlängningar av vårens kurser. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *