Att lära maskinhantering på distans, skolstängningen i Norge samt gymnasielevers upplevelser av distansundervisning

Undervisning i CNC-programmering och maskinhantering på distans

Gymnasieskolans övergång till distansundervisning under coronapandemin innebär en rad utmaningar, inte minst för de praktiska och yrkesinriktade utbildningarna. För en dryg månad sedan delade medarbetare från Academedias kreativa gymnasieområde med sig av vårens erfarenheter på Skola Hemma. Den här veckan berättar Petter Hedqvist, yrkeslärare på industritekniska programmet på Västerviks gymnasium, hur han tänker och arbetar under coronapandemin samt hur planeringen inför hösten ser ut.

Eleverna måste bli maskinvana och lära sig att programmera datorsystem som styr verkstadsmaskiner som används i industriell produktion. Därför är det nödvändigt att försöka göra distansundervisningen så konkret och realistisk som möjligt. För att lyckas med det, är det bland annat viktigt att bolla idéer inom arbetslaget, att vara kreativ och att låta eleverna vara med och utforma hur undervisningen ska gå till.

Petter Hedqvist undervisar synkront på kursen via videosamtal vid två tillfällen varje vecka. Den ena lektionen har han en teoretisk genomgång, där han sitter vid sitt skrivbord och går igenom hur man programmerar en CNC-maskin. På den andra har han riggat webbkameran vid maskinen, så att eleverna kan se vad han gör och vad som händer. Han skriver först in programkoden och kör sedan bearbetningskoden i maskinen.

Vårens erfarenheter visar att undervisningen har fungerat bra efter omständigheterna. Eleverna kommer så nära som det är möjligt utan att stå rent fysiskt vid maskinen. Samtidigt är det en fördel att eleverna lär sig att arbeta digitalt – så är det i allt högre grad i produktionsindustrin idag. De senaste tio åren har det talats mycket om Industri 4.0 och smarta fabriker, där all utrustning är uppkopplad. Det här ställer allt högre krav på industriföretagen, liksom på utbildarna. Maskinerna utvecklas minst lika snabbt som smartphones. Det måste skolan ta med sig i sin verksamhet.

Den största omställningen under våren har varit att eleverna i årskurs 1 och 2 framför allt har arbetat med det teoretiska innehållet i karaktärsämnena. De praktiska momenten har skjutits upp, och förhoppningen är att de kan ta igen de praktiska momenten i höst. Eleverna i årskurs 2 fick sin APL avbruten under våren, eftersom många företag valde att reducera de externa kontakterna. Hur det blir efter sommaren, är det ännu ingen som vet. Detta måste Petter Hedqvist och hans kollegor på Västerviks gymnasium ta höjd för redan nu. Kanske måste APL bedrivas inom skolans ramar, om det inte finns några andra initiativ.

Just nu går det åt mycket tid till planering inför nästa läsår, både för den vanliga undervisningen, som förhoppningsvis då kan bedrivas igen, och för en möjlig distansundervisning. Ovissheten gör att det krävs dubbel planering. Ju bättre de förbereder sig, desto färre överraskningar riskerar de att möta till hösten. Eleverna ska inte bli lidande om pandemin fortsätter, konstaterar Petter Hedqvist. De måste kunna få den utbildning som de har rätt till.

Hur fungerade undervisningen i Norge när skolorna var stängda?

I Norge var alla skolor stängda under två månader, från 13 mars till 11 maj, på grund av coronapandemin. Under april och i början av maj genomförde forskningsinstitutet NIFU, på uppdrag av regeringen, en enkätundersökning för att ta reda på hur verksamheten fungerat. Enkäten genomfördes bland drygt 3100 huvudmän, skolledare och lärare på grundskolan och gymnasiet i 99 kommuner i olika delar av Norge, och lägger en grund för det fortsatta forsknings- och utvärderingsarbetet. 

Rapporten, som publicerades förra veckan, visar att de allra flesta huvudmän och skolledare tagit fram en plan för hur undervisningen skulle bedrivas på distans när skolans lokaler var stängda. Sex av tio huvudmän och skolledare menar att arbetet under stängningen var väldigt resurskrävande. 

97% av skolorna anser att de hade den digitala infrastruktur som krävs för att bedriva undervisning på distans och 85% säger att de i viss eller hög grad kunde motsvara skollagens krav på en trygg och bra digital skolmiljö. Nästan hälften av lärarna påpekar dock att brister i den digitala infrastrukturen hemma oss eleverna, främst tillgång till datorer och bredband, påverkade distansundervisningen negativt. 

De allra flesta skolledare och lärare hade ingen tidigare erfarenhet av distansundervisning. 

90% av lärarna uppger att deras digitala kompetens utvecklats under stängningen, och de kommer att ta med sig de här erfarenheterna i sitt fortsatta arbete. De allra flesta lärarna har haft kontinuerlig kontakt med eleverna, och de menar att de har kunnat ge dem tillräcklig hjälp och stöd i undervisningen. Kontakten med elevernas vårdnadshavare har upprätthållits i olika digitala kanaler.

En klar majoritet av skolorna har använt riktlinjer utarbetade av huvudmannen för att kartlägga gruppen sårbara elever. Hit hör elever med svåra hemförhållanden, elever i behov av särskilt stöd, elever med funktionsnedsättningar samt elever som tillhör en minoritetsgrupp eller är flyktingar.

När skolorna stängde tillsatte regeringen en samordningsgrupp, som rapporterat löpande om de här elevernas villkor och förutsättningar under pandemin. Än så länge har man publicerat fyra statusrapporter, och den senaste presenterades för en vecka sedan.

95% av skolorna menar att de har en överblick av de elever som tillhör gruppen. Trots detta säger de flesta lärare att de bara delvis har lyckats följa upp de här eleverna tillräckligt. En tredjedel av skolledarna på gymnasiet säger att de har haft svårt att nå en del elever. Här har distansundervisningen varit utmanande för en del elever, särskilt på de yrkesinriktade gymnasieutbildningarna.  

Den norska regeringen föreslår att 80 miljoner kroner ska användas för att skapa bättre förutsättningar att bedriva undervisningen på distans när det behövs igen. Regeringen anslår även 60 miljoner till inköp av digitala läromedel.

500 miljoner avsätts till stöd för de elever på teoretiska och praktiska gymnasieutbildningar som har haft svårt att genomföra sina studier under våren. Regeringen satsar också 400 miljoner till olika former av stöd för gruppen sårbara elever. Det handlar bland annat om att ge bättre förutsättningar för lärarna att följa upp de här eleverna, nu när skolorna har öppnat igen.  

Gymnasieeleverna och distansundervisningen

För en månad sedan publicerade Sveriges Elevkårer resultatet av en enkätundersökning bland deras medlemmar, som gav en bild av deras upplevelser av distansundervisningen när gymnasieskolornas lokaler var stängda. Det pågår också undersökningar och analyser på flera håll, inte minst bland forskare. 

I veckan presenterades enkätbaserade delrapporter från två olika projekt: Den ena har tagits fram av Ifous inom ramen för deras FoU-program Digitala lärmiljöer. Den andra rapporten kommer från forskare vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet, som i ett pågående projekt undersöker välbefinnande och hur den utvecklas bland barn och unga under skolåren. I båda fallen betonas att det rör sig om preliminära resultat och att analysarbetet fortsätter.

Ifous rapport bygger på underlag från 2306 elever som går på skolor som drivs av de skolhuvudmän som är partners i Digitala lärmiljöer. De har besvarat frågor om hur de upplever situationen med distansundervisning i jämförelse med den ordinarie undervisningen i skolan. Fokus ligger på undervisningsklimatet, det vill säga hur eleverna upplever de praktiska omständigheterna kring undervisningen, deras fysiska och psykiska välmående, i vilken mån de kan koncentrera sig på undervisningen, och så vidare.

Det är en ganska komplex bild som framträder. En stor del av eleverna saknar sina lärares stöd och de fasta rutiner som råder i skolan. Andra menar att det är skönt att inte behöva pendla och att slippa den stress det innebär att hela tiden passa tider. Några föredrar att studera på distans, men de saknar ändå skolan och den dagliga kontakten med andra elever. I delrapporten betonas att det är uppenbart att de sociala aspekterna har stor betydelse för elevernas upplevelser av undervisningsklimatet. 

De flesta eleverna anser att lärarna är närvarande och uppmuntrande, men de menar samtidigt att de inte är det i lika hög grad som i klassrummet. Många menar att det är svårare att få hjälp och stöd av läraren när de behöver. Det leder i sin tur till att de fastnar och att de tappar koncentrationen. Sannolikt är detta ett viktigt skäl till att en del av eleverna upplever att de inte får lika mycket gjort under distansundervisningen. 

Många elever tar upp både för- och nackdelar med båda undervisningsformerna. En ganska stor andel av dem önskar att det är möjligt att ha en kombination av  undervisning i skolan och på distans. Samtidigt är det många som pekar på att vardagen i skolan gör det enklare att skilja mellan skola och fritid. När undervisningen sker hemma, blir det lätt att allt flyter samman.

Rapporterna från psykologiforskarna i Lund baseras på en enkät som besvarats av 860 elever på studieförberedande gymnasieprogram i Lund, Malmö och Stockholm. De allra flesta menar att stressen har ökat. De känner också en oro för att undervisningen inte har fungerat tillräckligt bra. En mindre andel är mer positivt inställda till de förändringar som distansundervisningen innebär.

En vanlig synpunkt bland eleverna är att de har fått mer att göra än i skolan, samtidigt som de får mindre information, återkoppling och hjälp. En stor del av eleverna känner också frustration över att sitta hemma på egen hand och de saknar skolmiljön och den sociala samvaron.

Lundaforskarna menar att lärarna behöver fundera på hur de kan göra sig mer tillgängliga för eleverna, liksom hur det spontana kamratstöd som finns i klassrummet kan möjliggöras på nätet. Det är också viktigt att tänka på den sociala aspekten av skolan. Grupparbeten på plats i skolan, sociala träffar utomhus efter skolan eller möten över nätet som enbart har sociala syften kan vara sätt att hantera detta.

Eleverna behöver även färdighetsträning i skolan, för att bättre klara av motgångar, stress och oro i livet, påpekar forskarna. Bland annat gäller det att utveckla en slags självmedkänsla och ett ”förändringsorienterat mindset”, det vill säga ett förhållningssätt som gör det lättare att kämpa mer när svårigheterna hopar sig. Det behöver bli ett tydligare inslag i skolans undervisning framöver, menar forskarna.

Veckans tips

Är närvaro på distans och fysisk närvaro i klassrummet verkligen samma sak? Hur kan skolan använda en elevs ökade närvaro på distans som hävstång för att öka närvaron i klassrummet? 

Henrik Malmström är förstelärare på Källan, en undervisningsgrupp på grundskolan i Uddevalla kommun som använder distansundervisning som en del av arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Projektet är en del av satsningen Plug Innan – tidiga insatser för fullföljda studier, som drivs av Göteborgsregionen.

Henrik Malmström har spelat in en knappt fyra minuter lång film, där han berättar om Källans närvarofrämjande arbete och hur distansundervisning kan fungera som ett passande verktyg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *