Branschföreningen Swedish Edtech Industry fyllde under våren sju år. Branschen växer och är en viktig del av ekosystemet inom utbildningssektorn. Branschorganisationens Edtech-karta visar också hur digitala tjänster och produkter är en central del av de flesta delar av skolors och skolhuvudmäns verksamhet. Som framgår av Swedish Edtechs nya årsrapport så består den svenska branschen av många och i huvudsak små företag. Det är svårt för huvudmän och skolor att få överblick över utbud, priser och kvalitet i de olika produkterna och tjänsterna.
Av den anledningen kan det finnas skäl att ägna några tankar åt hur kontakter mellan företag och skolor kommer till, hur utbildningsinstitutioner runt om i världen vägleds – och ibland kanske förleds – i sina digitala inköp. En nyligen publicerad forskningsartikel tittar närmare på det fenomen man kallar ”Edtech brokers”, det vill säga aktörer eller personer som agerar mellan företag och skolor eller skolhuvudmän.
Undersökning av edtechförmedlare
Forskningsartikeln är skriven av två brittiska och en schweizisk forskare, Ben Williamsson, Carlos Ortegón och Mathias Decuypere. Den utgör första fasen i ett empiriskt arbete om edtechförmedlare i hela Europa som syftar till att bättre kunna beskriva dessa inflytelserika, men föga studerade, aktörer och hur de påverkar vilken digital teknik som marknadsförs till skolor, hur skolor fattar beslut om upphandling och hur lärare införlivar edtech i sin dagliga pedagogiska praxis.
Dessa förmedlingsmetoder öppnar i sin tur upp för viktiga frågor om hur man tar fram bevis för edtechs effekter, vilken typ av roll dylika förmedlingsorganisationer spelar när det gäller att forma den framtida användningen av edtech i klassrummen, vilka intressen, antaganden samt ekonomiskt och industriellt stöd som ligger till grund för deras bedömningar och deras förmåga att påverka marknadsutsikterna för edtech-företag. Edtechförmedlare arbetar med att lösa bevisproblemet inom edtech, men genom att göra det positionerar de sig samtidigt som influerare på skolans digitala framtid.
Edtechförmedlare är viktiga framväxande aktörer inom utbildningssektorn som får sin auktoritet och kapacitet genom att forma den framtida inriktningen för edtech i skolor. De kan också vara kraftfulla katalysatorer för edtechmarknaden. Edtechförmedlarna vägleder bland annat skolor i upphandlingssituationer och i införande och pedagogisk användning av edtech. De kan ha som uppdrag att stödja lärare och skolmyndigheter att modernisera utbildningen på ett säkert, tillförlitligt och kostnadseffektivt sätt. ”Edtech brokers” dyker upp runt om i världen, men de har ännu inte fått någon större kritisk uppmärksamhet förrän i denna studie.
Även om de är relativt okända, eller åtminstone dåligt uppmärksammade för sin roll i skolans digitalisering, så blir edtechförmedlare viktiga aktörer som gör anspråk på expertis inom edtechs effektivitet, filtrerar inköpsalternativ, formar beslut om upphandlingar, hanterar dataflöden och leder kompetensutveckling av lärare i skolor.
Tre typer av förmedlare
I artikeln identifieras tre typer av brokers:
Den första typen kallas edtech-ambassadörer (edtech embassador brokers). De fungerar som ambassadörer för specifika varumärken och uppmuntrar till upphandling av deras produkter och främjar varumärkets pedagogiska potential. Ambassadörerna är ett globalt fenomen och de erbjuder vanligtvis tjänster som effektiviserad upphandling och kompetensutveckling för lärare. I Sverige har vi framför allt sett företag som Microsoft, Apple och Google erbjuda certifiering av lärare och även bred kompetensutveckling.
Nästa typ kallas sökmotorförmedlare (search engine brokers ) och fungerar som sökportaler som fokuserar på att tillhandahålla bevis på begäran om ”vad som fungerar” inom edtech, och därigenom forma upphandling och användning från ett brett utbud av marknadsleverantörer. De lägger stor vikt vid att tillhandahålla ”fördomsfria råd” och ”evidensbaserade rekommendationer” runt pedagogisk användning. Sökmotorförmedlare beskrivs ofta kombinera flera typer av expertis som akademisk, industriell, politisk och filantropisk expertis. De kan även vara kommersiella företag, myndigheter eller andra statligt finansierade aktörer. I det svenska landskapet har vi Skolverket som en statligt finansierad sökmotormäklare med sina kompetensutvecklingsinsatser och sedan något år också råd kring hur man bygger kapacitet för att genomföra digitala nationella prov. Forskningsinstitutet RISE är ett annat exempel, och Sveriges kommuner och regioner (SKR) är ytterligare en aktör, som hade en central roll i samband med den nationella strategin för skolans digitalisering. Internetstiftelsens arbete ryms också här. Vidare finns Ifous Swedish Edtest och stiftelsen DiU som driver Guldäpplet och Guldtrappan.
Den tredje kategorin som lyfts i studien är dataförmedlare (edtech data brokers). De hjälper skolor att hantera, reglera och analysera sina digitala data. Dataförmedlarna beskrivs som grindvakter för de data som produceras av skolor när de använder edtech, och deras kärnverksamhet är att säkra dataflöden mellan skolor och leverantörer. Data brokers erbjuder olika verktyg för skolor att analysera sina data, vilket underlättar utbildningsbeslut på skolnivå. Här finns det färre svenska exempel. Skolfederation är dock ett tydligt exempel. Företaget Skolon kan också räknas in här. Arbetet med standarder inom SIS/TK450 är en annan aktör. Kanske kan Skolverket och SCB räknas in här, liksom Kolada, som är en öppen och kostnadsfri databas för jämförelser och analys i av skoldata i kommunsektorn. Möjligen också tidigare nämnda branschorganisation Swedish Edtech Industry med sin edtech-karta.
Strategiska förmedlare
Utöver dessa beskrivningar av edtechförmedlarnas roller beskrivs de av forskarna som strategiska ombud eller mellanhänder mellan skolor, industri, evidens och policyer. I denna förmedlande roll innebär det att edtechförmedlarna skapar relationer mellan en mängd olika aktörer. De kan till exempel koppla ihop leverantörer med skolor, vilket dock är sällsynt bland de svenska exempel som angivits ovan. Däremot är det tydligt att de fungerar som förmedlare av evidens som produceras i forskningscentra och stärker policyagendor om evidensbaserad edtech. De fungerar också som sändare och förmedlare av normativa idéer om teknikstödd förändring och digitala reformer, och hjälper till att sprida bilder och förväntningar om framtidens utbildning till beslutsfattare inom skolväsendet. Det bör framhållas att detta inte behöver uppfattas som kritik mot aktörerna eller som att de sprider falska föreställningar. Men eftersom de är påverkansaktörer så behöver de granskas och vi behöver vara medvetna om deras roll.
Det innebär att edtechförmedlare har en viss kapacitet att påverka. Först och främst har de en stark ställning när det gäller att avgöra vilken teknik som används och hur den bör användas i skolorna. Detta innebär för det andra att mäklarna också till viss del kan påverka edtechmarknaden och forma de ekonomiska utsikterna för nystartade och etablerade företag, genom att påverka skolornas upphandlingsbeslut. Och för det tredje kan de påverka politiska ställningstaganden och prioriteringar genom att positionera sig själva som skiljedomare för ”vad som fungerar” och därmed förstärka den politiska uppmärksamheten på vissa möjligheter och funktioner.
Förmedlingspraktiker
I artikeln lyfter man även fram edtechmäklarnas förmedlingspraxis och dess konsekvenser. Den första uppsättningen av förmedlingspraktiker kallas infrastrukturbyggande. Forskargruppen menar att mäklarna i sin verksamhet ofta återkommer till idén om skolmodernisering och om att använda evidensbaserad edtech för att uppdatera och uppgradera skolornas digitala infrastruktur. När det gäller ambassadörsmäklare innebär denna uppdatering av den digitala infrastrukturen också att synkronisera skolornas och lärarnas pedagogiska metoder med de bredare digitala ekosystemen hos stora företag som Microsoft, Google och Apple. Mäklarna betonar vikten av interoperabilitet och synkronisering av elevdataflöden mellan olika edtech-applikationer. Dessa insatser handlar inte bara om att erbjuda tekniska produkter och support, utan om att forma skolans digitala arkitektur genom att främja snabba, enkla och säkra omvandlingsprocesser.
Den andra viktiga förmedlingspraktiken som lyfts i artikeln kallas bevisföring. Här menar forskarna att edtechförmedlarna använder olika bevismekanismer och instrument för att ta fram bevis på ”påverkan” (impact) och ”effektivitet”. Genom att göra detta vägleder framför allt sökmotormäklare införandet och användningen av edtech i skolorna och förmedlar och formar i slutändan produktionen av bevis för ”vad som fungerar” och dess spridning till skolornas beslutsfattande.
Den sista metoden som förmedlarna använder sig av, enligt artikeln, är att forma lärares professionalism genom kompetensutveckling och utbildningsprogram och göra lärare till kunniga edtech-användare, samtidigt som edtech-leverantörernas räckvidd utökas till vardagliga yrkesrutiner. Forskarna menar att edtechmäklarna projicerar en normativ bild av den digitalt kompetenta läraren som, beväpnad med bevis och utbildning, kan välja rätt edtech för det aktuella jobbet och använda den på ett fördelaktigt sätt i klassrummet.
Avslutning
Som framhölls inledningsvis så är den refererade forskningsartikeln starten på en empirisk kartläggning av aktörer i Europa. Det finns säkert anledning att återkomma till den studien men innan dess kan det vara skäl att fortsätta att fundera över vilka svenska aktörer som finns, både kommersiella, ideella och offentliga och vilka positioner och roller de intar. Det vore intressant att se svenska forskare ta sig an den frågan.
Mycket intressant spanat Jan. Tar gärna ett samtal om det inte är så att vi har en dimension till i Sverige som inte riktigt täcks av deras kartläggning.