Offentliga samtal kring digital resiliens – En temperaturmätning från Almedalen 2024

Digital resiliens har seglat upp som en central samhällsfråga, inte minst under Almedalsveckan i Visby 2024. Där samtal och diskussioner har varit både intensiva, insiktsfulla, framåtriktade och flera till antalet. RISE har aktivt deltagit och följt dessa samtal med ett särskilt fokus på hur olika aktörer inom näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle planerar att möta de säkerhetsutmaningar som digitaliseringen för med sig. Med en målsättning att förstå nuläget och de framtida förväntningarna kring den digitala resiliensen, har RISE för avsikt att bidra med värdefull spaning på hur Sverige och dess olika aktörer avser att rusta sig för de digitala hoten.

Under seminarierna som genomfördes under almedalsveckan 2024 och de dialoger som pågick, lyftes en rad utmaningar fram som rör just digital resiliens och motståndskraft. Där både tekniska och mänskliga aspekter lyftes som avgörande faktorer. Ett återkommande tema var behovet av att skapa robusta strategier för att hantera digitala kriser, särskilt inom offentliga organisationer som kommuner och myndigheter. Dessa aktörer upplevs stå inför komplexa utmaningar kring att balansera resurser och hantera pågående kriser, samtidigt som samhällstjänsterna ska vara tillgängliga. En problematik som inte i lika stor utsträckning upplevs påverka privata aktörer.

En av de mest framträdande utmaningarna som lyftes under flertalet samtal är den ökande komplexiteten i de digitala hot som samhället står inför. Medan teknologin utvecklas snabbt, har många organisationer svårt att hålla jämna steg med nya säkerhetshot och sårbarheter. Detta inkluderar allt från sofistikerade cyberattacker till desinformationskampanjer som kan undergräva förtroendet för institutioner och samhällsfunktioner likväl som för dess olika aktörer.

Ett annat omfattande hinder som diskuterades är den begränsade tillgången till resurser, både ekonomiska och mänskliga. Särskilt i kommuner och mindre organisationer upplevdes det ofta finnas en brist på expertis och budget för att bygga upp en robust digital resiliens. Denna resursknapphet gör att många aktörer tvingas prioritera kortsiktiga lösningar framför hållbara och långsiktiga. Vilket i längden istället spås kunna leda till ökad digital sårbarhet.

En ytterligare utmaning upplevdes vara den organisatoriska trögheten som ofta försvårar snabba anpassningar till nya hot. Detta oberoende av aktör eller styrningsmodell. Många organisationer är fast i traditionella strukturer och arbetssätt, vilket gör det svårt att införa de agila processer som krävs för att effektivt kunna hantera oförutsedda digitala kriser.

Även psykisk ohälsa och utbrändhet lyftes som betydande hot mot samhällets och verksamheters förmåga att upprätthålla en digital resiliens. Erfarenheter från kriget i Ukraina understryker vikten av mental förberedelse och möjlighet till återhämtning, särskilt i långa kriser som pågår en längre period. Här betonades behovet av att alltid planera för det värsta scenariot och integrera sådana överväganden i kontinuitetshantering.

Av de dialoger och samtal som fördes under Almedalsveckan framgår det att digital resiliens inte bara är en teknisk och ekonomisk fråga, utan också en fråga om kompetens, ledarskap, samarbete och ständig anpassning.

Vägar mot digital resiliens

Dialoger, samtal och reflektioner från samhällets ledande aktörer inom säkerhet och teknik slutade inte med att bara påvisa de utmaningar samhället står inför. Även flertalet lösningar och potentiella vägar framåt lyftes och diskuterades flitigt. För att stärka den digitala resiliensen lyftes förbättrad samverkan, utbildning och organisatorisk flexibilitet som några av de potentiella lösningarna.

En av de mest framträdande idéerna som framfördes var att stärka samarbetet mellan olika aktörer. Både mellan offentliga verksamheter och privata, likväl som att inkludera civilsamhället. Genom att exempelvis engagera ideella organisationer och medborgare i säkerhetsfrågor tros samhällets samlade motståndskraft öka. Exempelvis diskuterades det hur civilsamhället kan stödja kommuner under kriser genom att tillhandahålla personella resurser och specifik kompetens, särskilt när den ordinarie personalen är överbelastad.

Ett annat konkret förslag, inom utbildning och kompetenshöjning, var att införa studiecirkelmodeller inom organisationer för att kontinuerligt öka medvetenheten och kunskapen om digitala hot och tillvägagångssätt. Cirklar som kan fungera som ett forum där anställda regelbundet diskuterar och lär sig om de senaste säkerhetsutmaningarna. En cirkelmodell som tros kunna fungera lika bra inom en organisation som i samverkan mellan olika organisationer och aktörer. Vilket inte bara tros höja kompetensnivån utan också stärker den interna, likväl som den externa kommunikationen kring digital resiliens som vi vet är väsentlig för att hantera aktuella hotbilder. Även utbildning och dialog i andra former lyftes som ett framgångsrecept för att rusta samhället och organisationer för effektiv hantering av både nutida och framtida digitala hot.

För att hantera den organisatoriska tröghet som identifierades som en utmaning, lyftes vikten av att införa mer agila arbetsprocesser specifikt. Genom att skapa strukturer som tillåter snabb omställning och anpassning till nya hotbilder och tillvägagångsätt, kan organisationer bli bättre rustade att möta oförutsedda kriser. Denna flexibilitet i kombination med en stark grundläggande säkerhetskultur framhölls som avgörande för att bygga en långsiktig digital resiliens.

Vem bär ansvar för den digitala resiliensen?

Frågan om vem som bär ansvaret för den digitala resiliensen debatterades flitigt under veckan och i flertalet seminarium och paneler. Det stod klart att resiliens inte kan byggas av en ensam aktör; det kräver samverkan mellan offentliga och privata aktörer samt civilsamhället. Även vikten av att förstå sin egna roll och sin organisations position i ekosystemet var de olika aktörerna överens om. Genom att ta ett steg tillbaka och reflektera över vad en själv ska leverera och vad som hotar leveransen, kan organisationer identifiera de mest relevanta hoten och bättre rusta sig för framtiden.

En viktig insikt, och som blev allt mer tydligt under veckan som gick, var att ensam inte är stark, och att företag och organisationer måste börja tänka på digital resiliens innan krisen slår till.

Digital resiliens är inte längre ett val

Digital resiliens är inte längre ett val, utan en nödvändighet. Diskussionerna vid Almedalen 2024 har understrukit detta med tydlighet. Det står klart att resiliens inte bara handlar om teknik, utan också om människor, ledarskap, samverkan och framför allt kompetens. RISE har förhoppningsvis genom denna korta text och med sin spaning från Almedalen bidragit till att sprida samhällets olika aktörers övergripande reflektioner kring frågans aktualitet.

Det är tydligt att framtiden kräver att vi alla arbetar tillsammans för att stärka Sveriges digitala motståndskraft. Med rätt strategier, ett starkt samarbete mellan sektorer och aktörer och en gemensam vilja att lära och växa, kan vi möta de digitala säkerhetshoten och bygga en säkrare framtid för alla.