Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.
Huvudmännens arbete med skolans digitalisering
I februari förra året publicerade Skolverket rapporten Digital kompetens i förskola, skola och vuxenutbildning. Det var den första uppföljningen av den nationella digitaliseringsstrategin för skolan, som antogs av riksdagen i oktober 2017. Rapporten bygger på en enkätundersökning, genomförd våren 2018, som vände sig till elever, lärare, förskolepersonal och rektorer.
Nu har Skolverket kommit med en andra uppföljning av strategin, där man fäster blicken på grund- och gymnasieskolan: Huvudmännens arbete med skolans digitalisering. Rapporten bygger på en enkätundersökning bland kommunala och enskilda skolhuvudmän, som genomfördes från november 2019 till februari i år.
I den förra rapporten slog Skolverket fast att alla skolhuvudmän måste ta sitt ansvar för att göra digitaliseringen till en del av sitt systematiska kvalitetsarbete. Många saknade plan och strategi, och det var tydligt att digitaliseringen och utvecklingen av elevernas digitala kompetens främst slagit igenom på högstadiet och i gymnasieskolan. Nästan alla förskolor och skolor hade trådlösa nät, men kapaciteten varierade kraftigt och på många håll var den inte tillräcklig. Fyra av tio lärare menade att tekniska problem begränsade deras användning av it och digitala medier i undervisningen. Många ansåg också att de hade mycket eller ganska stort behov av kompetensutveckling för att kunna ge eleverna en god digital kompetens.
Den nya rapporten visar att den nationella strategin för skolans digitalisering har slagit igenom hos många huvudmän, framför allt de kommunala, och de flesta utgår från den när de formulerar mål och planerar sin verksamhet. Men det finns en ganska stor andel, särskilt bland enskilda huvudmän, som inte utgår ifrån den nationella strategin. Några känner inte ens till att den finns.
Fler av huvudmännen har inte tagit reda på vilket behov av kompetensutveckling som finns bland skolornas personal. Det gäller i särskilt hög grad de som tillhör kategorin övrig personal, men det handlar också om pedagogisk personal. Var fjärde respektive var femte huvudman har inte undersökt vilken typ av kompetensutveckling som lärare och rektorer behöver. Samtidigt beskrivs den bristande digitala kompetensen bland lärare och annan skolpersonal som ett av de största hindren i arbetet med skolans digitalisering.
En stor del av huvudmännen uppger att de har vidtagit åtgärder för att se till att den digitala infrastrukturen, tillgången till digitala enheter samt teknisk support motsvarar skolornas allmänna behov. En betydligt lägre andel av dem har tittat närmare på om lärplattformarna underlättar lärarnas dagliga arbete eller om tillgänglig teknik och infrastrukturen motsvarar kraven för de kommande digitala nationella proven.
Skolverket påpekar att det är viktigt att det finns en organisation som kan hantera de tekniska problem som kan uppstå i samband med provsituationer och undervisning. Det är också nödvändigt att huvudmän, rektorer och skolpersonal har tillräcklig kompetens för att bedriva undervisning enligt styrdokumentens krav och för att ge eleverna likvärdiga förutsättningar att genomföra de kommande digitala nationella proven. De är en viktigt del av det pågående arbetet med skolans digitalisering.
Enligt rapporten är det vanligare att de kommunala huvudmännen utser en person som ansvarar för förberedelserna inför de digitala nationella proven. Det finns även huvudmän som inte alls förbereder sig. Några använder varken digitala lärplattformar eller digitala administrativa system. Det handlar enbart om enskilda huvudmän och de allra flesta av dem är huvudman för en skola.
Skolverket noterar att flera enskilda huvudmän menar att det är svårt för dem att bära de kostnader som skolans digitalisering innebär. De anser att de inte alls har samma möjligheter att som större huvudmän att lägga resurser på utvecklingsarbete och support. De flesta av dem ägnar sig enbart åt skolverksamhet och många är enbart huvudmän för en skola och en skolform. Kommunala huvudmän har fler verksamhetsområden och digitaliseringsarbete pågår i flera olika verksamheter samtidigt. Det ger dem sannolikt andra förutsättningar att hantera arbetet med skolans digitalisering.
Gymnasieskolors distansundervisning under coronapandemin
Just nu genomför Skolinspektionen samtal med rektorer på landets gymnasieskolor för att följa upp och granska hur de genomför distansundervisningen under coronapandemin. Syftet är inte att påpeka fel och brister, utan att få en bättre inblick i hur arbetet går till. Uppföljningen beror på den nya förordningen om utbildning i skola och annan pedagogisk verksamhet vid spridning av viss smitta.
Granskningen ska totalt omfatta samtal med omkring 250 rektorer, och resultatet kommer att sammanfattas i en särskild rapport. I fredags presenterade Skolinspektionen ett PM, där man gör en delredovisning av resultaten. Här beskriver 45 rektorer hur de arbetar och hur omställningen har gått så här långt. Skolinspektionen påpekar att det ännu är för tidigt att dra slutsatser om hur pass väl distansundervisningen har fungerat.
Rektorerna har på kort tid genomfört ett omfattande förändringsarbete, och upplever att övergången har fungerat bra när det gäller undervisningens innehåll och strukturer för lärares arbete. De har kunnat använda befintliga lärplattformar och andra verktyg, men emellanåt har de stött på problem som beror på elevernas olika tekniska förutsättningar hemma.
Skolorna har vissa utmaningar att hantera när det gäller elevernas arbetssituation. Många upplever stress, på grund av att de har för många uppgifter att hantera på en gång. Ett skäl till detta är att lärarna behöver följa upp elevernas arbete på fler sätt när undervisningen sker på distans.
Enligt rektorerna har det gått att lösa praktiska undervisningsmoment, även om det inte har fungerat fullt ut. Detta gäller särskilt i praktiskt-estetiska ämnen. Arbetsplatsförlagt lärande har för det mesta fungerat, men här kan den ekonomiska nedgången i vissa branscher skapa risk för kommande utmaningar. Flera påpekar att eleverna inte rör sig särskilt mycket under skoldagen, och det kan komma att påverka deras välmående, hälsa och lärande i negativ riktning.
Distansundervisningen har hittills fungerat väl för en stor del av de elever som tidigare haft bristande motivation, men det är svårt att sia om effekten på längre sikt. Det kan vara svårt att främja uthålligheten hos elever som av olika skäl har svårigheter. Rektorerna menar att arbetet med elevhälsa och särskilt stöd har fungerat, men Skolinspektionen tillägger att området måste följas, eftersom det finns vissa risker att beakta.
Det är uppenbart att elever ofta saknar den sociala samvaron i skolan och att många känner sig ensamma och upplever att det är svårt att studera på egen hand. Skolinspektionen påpekar att bevarandet av elevernas motivation och intresse är bland de största utmaningarna när undervisningen sker på distans. Därför är det viktigt att arbeta mer med detta och att hitta sätt att skapa samhörighet och gemenskap utanför undervisningen.
Lärares och elevers upplevelser av vårens distansundervisning
Igår publicerade Skola Hemma två längre artiklar om gymnasielärares och -elevers upplevelser av två månaders distansundervisning. I den ena artikeln deltar Erik Winerö och Anna Oldner Bengtsson, lärare vid Lerums gymnasieskola i Lerum respektive Rudbeck i Sollentuna. I den andra deltar elva elever från teoretiska och praktiska program vid de båda gymnasieskolorna. Lärare och elever tar upp såväl fördelar som nackdelar och ger en sammansatt bild av distansundervisningens utmaningar och möjligheter.
Både lärare och elever betonar den avgörande betydelsen av att kunna hantera de nya förutsättningarna. Att undervisa via skärm och högtalare är något helt annat än att undervisa i klassrummet och att sitta hemma, utan direkt tillgång till lärarens hjälp och vägledning, är inte alltid alldeles enkelt. För läraren gäller det bland annat att hitta en balans mellan synkron och asynkron undervisning och att försöka variera undervisningen så långt det är möjligt. För eleven är det viktigt att hitta en struktur i vardagen, för att undvika att lektioner och dagar flyter samman och att motivationen försvinner.
Fusk är en vanlig fråga som diskuteras när eleverna ska göra uppgifter och prov hemma. Varken lärare eller elever tror att fusk går att undvika helt. Därför är det inte någon större mening att skapa system för att övervaka att det verkligen är eleverna som skriver. En bättre lösning är sannolikt att utforma uppgifter som gör det svårare att fuska och att följa elevernas skriv- och arbetsprocess.
Enligt både lärare och elever kan distansundervisning fungera som ett bra komplement till klassrumsundervisningen när coronapandemin är över. Några elever påpekar att det kan vara bra att kunna vara hemma emellanåt, men den sociala kontakten i skolan är naturligtvis också viktig. Flera har upplevt att det är svårt att ta ansvar för sin egen undervisning, men det beror till stor del på att de inte är vana vid att arbeta så här. Övergången gick direkt “från noll till hundra”, och det är inte alldeles enkelt för eleverna att hantera.
Lärarna menar att distansundervisningen har fungerat relativt bra på grund av att infrastrukturen var på plats och att lärarna hade tillräcklig digital kompetens. Det finns också en del att dra lärdom av och att bygga vidare på i “den vanliga undervisningen”. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att det finns ekonomiska intressen som vill dra fördel av att kostnaderna minskar när undervisningen sker på distans.
För några elever fungerar det utmärkt att studera hemma, medan andra behöver vara på plats för att få den sociala interaktion som de behöver. Därför är det viktigt att försöka hitta en bra kombination mellan det virtuella och det fysiska i skolan. Men det kräver politiska beslut och tydliga riktlinjer från beslutsfattarna.
Veckans tips
Podden Barnen och framtiden presenterade nyligen sitt åttonde avsnitt sedan starten. Den här gången gästas de båda lommarektorerna av Susanne Kjällander, som forskar och undervisar på avdelningen för förskollärarutbildning och förskoleforskning på barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.
I det här avsnittet resonerar man under en dryg halvtimme kring varför det är viktigt att föräldrar och förskolepedagoger låter barnen få tillgång till digitala verktyg hemma och i förskolan. Vad händer när barn använder digitala verktyg och resurser? Vad behöver göras för att dra nytta av möjligheterna samtidigt som man undviker de risker som finns?
