Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.
Academedia digitaliserar elevhälsan
Elevhälsan är en central del av skolans verksamhet. Om elever känner sig trygga och upplever att de mår bra, har de större möjligheter att lyckas med skolan. Skollagen förenar skolhälsovården, den psykologiska och psykosociala elevvården samt specialpedagogiska insatser i en samlad elevhälsa. Insatserna ska främst verka förebyggande och hälsofrämjande och vara ett stöd för elevernas lärande och utveckling.
Ibland har huvudmän svårt att rekrytera, bland annat på grund av att det rör sig om bristyrken. Andra skäl är att det är svårt att skapa tjänster som är attraktiva att söka, eftersom enheterna är små eller att det är stora geografiska avstånd mellan enheterna. En bättre användning av de digitala möjligheterna kan underlätta hanteringen av det här problemet.
Igår publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i hur Academedia arbetar med digitala lösningar för att ge eleverna på sina skolor psykosocial trygghet och likvärdig tillgång till elevhälsa.
Ett exempel är samlingsportalen Campus online, som NTI Gymnasiets skolor använder för att göra det lättare för eleverna att orientera sig och känna sig trygga i vardagen. Förutom läromedel, databaser och olika stödverktyg, bland annat talsyntes, ger Campus Online även tillgång till tjänsten Hypocampus, som bygger på maskinlärande och fungerar som ett anpassat, kompletterande studiestöd.
Snacka med SYV erbjuder gymnasieelever snabb kontakt med en studie- och yrkesvägledare, via telefon, Google Hangout eller chatt. Tjänsten vänder sig inte enbart till Academedias gymnasieelever, utan är öppen för alla elever på svenska gymnasier som behöver studierelaterad vägledning och stöd.
På Drottning Blankas gymnasium pågår under hösten ett test av Blankaresan, som sedan kommer att utvärderas. Syftet är att ta reda på om spelifiering kan hjälpa eleverna förstå vad de behöver göra för att känna sig trygga och säkra i vardagen och för att lyckas med sina studier.
Academedias grundskolor planerar att centralisera skolläkartjänsterna för att de ska bli mer attraktiva att söka. Läkartjänsterna ska både bli större och mer digitaliserade än vad de är idag. Just nu genomförs en pilotstudie där en skolläkare ansvarar för sju grundskolor. Istället för att åka runt mellan skolorna, använder läkaren Skype Företag för virtuella möten med vårdnadshavare och elever.
Nästa steg blir att undersöka hur Academedia kan erbjuda sina elever fortsatt kontakt med vården för. Eftersom Academedias skolor är fristående, har de, till skillnad från de kommunala skolorna, inte tillgång till alla offentliga vårdresurser. Därför gäller det att hitta andra lösningar, till exempel samarbete med fristående vårdföretag som erbjuder tjänster över nätet.
REELER
I onsdags avslutades det internationella tvärvetenskapliga forskningsprojektet REELER (Responsible Ethical Learning With Robotics), som under tre år finansierats inom ramen för EU:s forsknings- och innovationsprogram Horizon 2020. Projektet leddes av Cathrine Hasse, professor i framtidsteknologi och lärande på DPU, som är en del av Århus universitet. Hon har under de senaste åren bland annat arbetat med projekten Technucation och Robotter i folkeskolen.
REELER kopplade samman robotikforskares idéer och framtidsvisioner med empirisk kunskap om viktiga samhällsintressen och grundläggande mänskliga behov. Med hjälp av arbetssätt som mini-public och sociodrama, fångade man in hur människor från samhällsområden som jordbruk, industri och utbildning ser på användningen av robotar inom sina verksamheter. Detta glöms i regel bort när robotar och andra digitala lösningar implementeras, och resultatet blir alltför ofta att satsningarna inte riktigt når ända fram.
En av slutsatserna från REELER är att robotikforskarna måste ta med användarnas förutsättningar och behov samt den sociala och materiella kontexten i ekvationen. Tekniken i sig kan inte lösa några problem, utan det handlar om att få till en fungerande relation mellan människa och maskin. För att lyckas med det, är det nödvändigt att förstå hur användarna tänker och lever och att ge dem möjligheter att undersöka teknikens möjligheter. Annars finns det risk för att robotarna står i ett hörn och samlar damm och att pengarna rinner ut i sanden.
REELER konstaterar att det behövs anpassningsexperter, en särskild yrkesgrupp mellan teknikutvecklare och användare, som kan få igång kommunikation och kunskapsutbyte mellan forskningen och vardagens verklighet. Genom att använda antropologiska arbetssätt och en etnografisk förståelse kan de ge forskare och utvecklare en bättre bild av användarnas förutsättningar och behov. Samtidigt kan de hjälpa användarna att förstå och reflektera kring hur de kan använda den digitala tekniken.
Adekvat digital kompetens
Enligt den nationella strategin för skolans digitalisering är ett av de avgörande målen med undervisningen att eleverna ska utveckla en adekvat digital kompetens. Men vad menas egentligen med det? Hur ser lärare på saken? Vad krävs för att det ska bli möjligt? Pedagogikforskarna Ewa Skantz Åberg, Annika Lantz-Andersson och Mona Lundin resonerar kring detta i en kort artikel som publicerades av Skolverket tidigare i veckan.
Resonemanget utgår ifrån två aktuella forskningsartiklar. Den ena är Digital Literacies or Digital Competence: Conceptualizations on Nordic Curricula av Anna-Lena Godhe. Den andra är A study of the use of digital technology and its conditions with a view to understanding what ’adequate digital competence’ may mean in a national policy initiative, skriven av Anders D. Olofsson, Göran Fransson och J Ola Lindberg.
Skantz Åberg, Lantz-Andersson och Lundin inleder sin artikel med att konstatera att adekvat digital kompetens är ett svårfångat begrepp. Tillägget adekvat indikerar att digital kompetens förändras efterhand som tekniken utvecklas och det uppstår nya användningsområden. Det pekar också på att det inte går att precisera någon absolut kunskapsnivå. Definitionen av digital kompetens måste ständigt anpassas efter samhällets krav och elevernas förutsättningar.
Därefter refereras Anna-Lena Godhes artikel, som analyserar och jämför vad läroplanerna i Danmark, Finland, Norge och Sverige säger om digital kompetens. Hon konstaterar att det finns en samsyn och att samtliga fyra läroplaner betonar samhällsfrågor och behovet av att utveckla en kritisk ansats. Med andra ord hämtas inspiration från bildningsbegreppet, och digital kompetens blir därmed något mer än förmåga till kompetent användning av tekniken. Den tekniska kompetensen är förstås nödvändig, men det krävs också en kritisk medvetenhet om möjligheter och risker för att eleverna ska kunna utvecklas till ansvarsfulla medborgare.
Olofsson, Fransson och Lindberg beskriver och analyserar i sin artikel hur gymnasielärare tolkar och tillämpar termen adekvat digital kompetens. Studien bygger på lärarintervjuer och klassrumsobservationer på tre gymnasieskolor.
I referatet konstateras att tolkningarna formas av de lokala förutsättningarna på skolan och att besluten om hur man ska arbeta med digital kompetens snarare bygger på egna värderingar än på läroplanens formuleringar. Med andra ord finns det skillnader mellan lärare och skolor när det gäller förståelse och pedagogisk tillämpning.
Referatet nämner också att studien visar att det ofta saknas en lokal handlingsplan och att lärare inte ges tillgång till fortbildning i någon högre grad. Trots detta upplever de att de förväntas kunna hantera tekniska utmaningar, tekniska-pedagogiska frågor samt tekniska lösningar för kommunikation och administration. Detta är en närmast omöjlig utmaning, men lärarna försöker lösa den genom att delta i olika informella nätverk, vanligtvis på sociala medier, där de kan lära av varandra.
Ewa Skantz Åberg, Annika Lantz-Andersson och Mona Lundin avslutar sin artikel med att slå fast att frågan om lärares fortbildning måste komma upp på agendan för att skolan ska kunna digitaliseras enligt de målsättningar som formulerats. För att få hjälp och stöd i det arbetet, behövs också fler studier om hur lärare förstår och omsätter läroplanens skrivningar om digital kompetens i sin undervisning.
Direkt efter årsskiftet inleder Annika Lantz-Andersson, Mona Lundin och Pia Williams arbetet med den treåriga studien Lärares professionella digitala kompetens, som nyligen beviljades stöd av Vetenskapsrådet. Här kommer de att titta närmare på vilka kompetensbehov lärare i förskoleklass behöver för att kunna ge stöd åt elevernas utveckling av digital kompetens.
Veckans tips
För ett par dagar sedan presenterade Skolforskningsinstitutet den nya satsningen Skolforskningsportalen. Här samlar man systematiska forskningsöversikter och andra sammanställningar av forskning som rör undervisning och lärande.
Syftet är att underlätta för förskollärare och lärare att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning med stöd av vetenskapligt underbyggda metoder och arbetssätt.
Skolforskningsportalen kommer att utvecklas vidare under nästa år.
