Vad händer med skrivuppgifterna när texter kan skapas av AI?

Utvecklingen av AI-baserade textgeneratorer innebär att det är enklare än någonsin för elever att fuska med examinerande skriftliga hemuppgifter. Det här är något som alla som arbetar med eller fattar beslut om undervisning i skolan behöver känna till och förhålla sig konstruktivt till. Hur påverkas utformning, användning och bedömning av skrivuppgifter när texter kan genereras av en dator? Uppstår det samtidigt nya möjligheter som förbättrar undervisningen och utvecklar elevernas lärande?

2020 presenterade det amerikanska forskningsbolaget OpenAI textgeneratorn GPT-3. På bara några få sekunder kan den skapa texter som är närmast omöjliga att skilja från texter som skrivits av en människa. Utvecklingen går snabbt framåt, och alla stora internationella teknikföretag är på väg att ta fram lösningar inom det här området.  

Enkla instruktioner, skrivna på naturligt språk, är tillräckligt för att generera texter av ganska god kvalitet inom de allra flesta genrer och ämnesområden. Ofta är de också tillräckligt bra för att godkännas av läraren. 

Nya förutsättningar för undervisning, bedömning och examination

Erik Winerö är lärare i svenska och religion vid Lerums gymnasium och doktorand vid institutionen för tillämpad IT vid Göteborgs universitet. I sin forskning intresserar han sig för hur digital teknik och digitala system ändrar förutsättningarna för undervisning, bedömning och examination i skolan. Just nu tittar han bland annat närmare på vilka konsekvenser system baserade på AI kan få – och hur de kan hanteras.

  – Jag känner mig frustrerad över att svenskämnet i så hög grad handlar om att eleverna ska producera texter i en rad olika genrer, alltifrån debattartiklar till krönikor och pm. Texterna skrivs med utgångspunkt i färdiga mallar, och bedömningen går ut på att värdera deras språkliga kvalitet samt hur pass väl eleverna har följt mallarna. De här uppgifterna utförs ofta i hemmet, vilket förstås ökar risken för fusk. Nu när textgeneratorerna blir allt bättre, och lätt kan nås via nätet, är risken ännu större. Uppgifter som baseras på mallar är som gjorda för AI-systemen!

Ibland sägs att tillfället gör tjuven, och det talesättet passar bra i det här sammanhanget. Det är enkelt att fuska genom att använda exempelvis GPT-3. Sannolikheten att bli upptäckt är att betrakta som låg, eftersom varje text är unik och alltså inte kan upptäckas av de system för plagiatkontroll som används i skolan. Det är också enkelt att rättfärdiga fusket för sig själv. Många tycker att de är värda ett bra betyg, men att det är så mycket annat som tar tid från skolarbetet. Dessutom är det lätt att intala sig att en stor del av klasskamraterna säkert också fuskar, eftersom det är så enkelt.

Politiker, skolledare och lärare behöver lära om och tänka nytt

Lärare menar i regel att de i kraft av utbildning och yrkeserfarenhet vet hur de ska bedöma texter, och att de utan större problem kan upptäcka vilka elever som fuskar. Så var säkert fallet tidigare, men nu skapar AI möjligheter som ändrar horisonten. Det måste de kunna ta höjd för, konstaterar Carl Heath, seniorforskare på RISE.

  – AI är en disruptiv teknik som tillsammans med andra digitala tekniska lösningar skapar helt andra förutsättningar för skolans undervisning. Många lärare känner säkert inte till att det går att skapa texter som ser autentiska ut. Och det man inte känner till är det förstås svårt att ta ställning till. Därför är det avgörande att få en bättre insikt i den pågående teknikutvecklingen. Framför allt gäller det att förstå att AI i sig är konsekvensneutral. Vad teknologin leder till beror på hur vi uppfattar och använder de möjligheter som den skapar.

Den snabba utvecklingen inom AI är ett tydligt exempel på hur de pågående samhällsförändringarna ställer krav på ständigt lärande. Förutsättningarna för skolans verksamhet är helt enkelt inte desamma som för ett par decennier sedan. Därför är det nödvändigt att lärare ges förutsättningar att förstå och hantera en verklighet som hela tiden förändras, påpekar Carl Heath.

  – Den här problematiken behöver mötas på flera nivåer. Dels handlar det om system- och organisationsnivån. Politiker och myndigheter måste hänga med i vad som händer i samhället och analysera vad som bör göras för skolans del. Behöver kunskapskraven och synen på kunskap förändras? Hur ska regelverket se ut? På förvaltningsnivån är det viktigt att skolchefer och rektorer på allvar tar tag i frågan om lärares livslånga lärande och skapar en organisation för det. För lärarlag och lärare gäller det att reflektera kring vilka kunskaper som krävs för att de ska kunna förhålla sig till sin egen praktik.

Följ processen istället för att enbart värdera den färdiga produkten

Erik Winerö hoppas att den ökade risken för fusk leder till att skrivandet som kognitiv och intellektuell process åter hamnar i fokus. Skrivprocessen har länge varit på undantag i undervisning och bedömning, eftersom den inte är lika lätt att mäta och bedöma som den färdiga produkten. Nu är det hög tid att den lyfts fram igen.

  – Efterhand som textgeneratorerna blir allt bättre, tvingas vi att tänka igenom vad skrivande egentligen är och vilket värde det har för oss som människor. Att lära sig skriva är att lära sig tänka och att reflektera kring tillvaron och världen. Det är därför det är viktigt att lära sig skriva, och det behöver synas tydligare i styrdokumenten. Då kommer tonvikten att hamna på skrivandet som process och den personligt skrivna texten får då ett större värde.

Det viktiga är inte att eleverna följer en given mall, utan att de lär sig att lösa olika uppgifter på ett kreativt och läsvärt sätt. Här kan system som GPT-3 fungera som ett effektivt stöd när lärare och elever resonerar kring hur en text ska skrivas, säger Erik Winerö.

  – Låt textgeneratorn skapa en text och diskutera sedan kring vad som fungerar respektive inte fungerar.  Diskutera sedan hur texten kan utvecklas vidare. Textgeneratorer ökar visserligen risken för fusk, men de ger också en rad positiva möjligheter som kan komma till nytta i undervisningen. Om en elev får skrivkramp, är det enkelt att skapa en text som gör det möjligt att komma vidare i processen.

Idag mår många elever dåligt eftersom deras arbete hela tiden mäts och ges en summativ bedömning. De måste prestera hela tiden och ges sällan möjlighet att prova sig fram, att misslyckas och att lära sig av misstagen. Det är en sjuka som skolan måste göra sig av med, avslutar Erik Winerö.

  – Det handlar inte alls om att lärare ska bedöma mindre, utan om att det ska vara tydligt för eleven vilken funktion bedömningen har. Läraren måste kunna förmedla när bedömningen är formativ, och syftar till att utveckla elevens lärande vidare, och när den är summativ, och alltså är en del av betygsättningen. Det gäller också att mäta rätt saker och att lägga större vikt vid processen, så att eleverna utvecklar sitt skrivande, sitt tänkande och  sin förståelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.