Ur nyhetsflödet vecka 7

Metaverse och skolan

De senaste månaderna – efter Mark Zuckerbergs utspel och företaget Facebooks namnbyte till Meta – har metaverse återigen blivit ett buzzword i media. Det har sitt ursprung i Neal Stephensons roman Snow Crash, som gavs ut 1992, där det beskriver en parallell virtuell värld som kan upplevas genom särskilda glasögon. 

Theo Kanter är professor vid datavetenskap vid Stockholms universitet. Han konstaterade i en intervju tidigare i veckan, att metaverse ska ses som ett samlingsnamn för en rad olika digitala upplevelser vi kan gå in i och som kan kopplas samman med den fysiska verkligheten. VR, AR och IoT är exempel på tekniker som möjliggör det här. Samtidigt påpekar han att det rör sig om betydligt mer än enbart en hype. Metaverse kan vara ett sätt att samla in och tjäna pengar på användardata, men det kan också vara ett sätt att till exempel skapa nya kulturella upplevelser och få ingångar som gör det möjligt att förstå och hantera utmanande samhällsproblem.

Vad det blir av metaverse framöver återstår att se. Men en sak som Theo Kanter understryker är att det blir allt viktigare att vi tar kontroll över våra egna data. Vi ska inte skapa ett samhälle där all verksamhet är beroende av en tredje part, det vill säga de stora tech-företagen. Det behövs ett nytt samhällskontrakt och en gemensam digital infrastruktur med regelverk och verktyg vi kan lita på, menar han.

I måndags publicerade den amerikanska tankesmedjan Brookings Institution en policy brief som beskriver vad som är viktigt att tänka på när skolan möter metaverse och vill använda de nya möjligheterna i undervisningen. Författarna understryker särskilt betydelsen av att utgå ifrån vetenskaplig evidens om hur barn lär och vilka kunskaper och förmågor de behöver utveckla. Det handlar om att lägga grunden för ett lekfullt lärande som hjälper eleverna att förbereda sig för morgondagens samhälle.

För sju år sedan skrev författarna en artikel där de föreslår fyra principer som bör följas när en app för undervisning och lärande ska utvecklas: aktivitet, engagemang, mening och social interaktion. Tre år senare skrev de en ny artikel som adderar två principer: iteration och glädje. I sin policy brief lyfter de fram ytterligare en: det måste finnas ett tydligt formulerat lärandemål. 

De här sju principerna kan även användas när VR, AR, IoT och liknande tekniker ska integreras i undervisningen, menar författarna. Principerna kompletteras med de kunskaper och förmågor som eleverna ska utveckla – något de kallar de sex c:na:

  • Collaboration
  • Communication
  • Content 
  • Critical thinking
  • Creative innovation
  • Confidence. 

Brookings Institution pekar i sin policy brief även på de risker som finns när företag skapar nya produkter och tjänster som de snabbt vill få ut på marknaden. Här gäller det bland annat att se till att de virtuella miljöerna inte innehåller distraktioner som flyttar fokus från det egentliga syftet. Eleven måste också ha agens, det vill säga kunna utforska och upptäcka det som hen behöver för att kunna uppfylla lärandemålet. 

Krookings Institutions policy brief lyfter även fram att de virtuella lösningarna ska vara kulturellt diversifierade och inkluderande – och betonar betydelsen av att det skapas en gemensam digital infrastruktur även i mer marginaliserade delar av samhället. Alla barn och unga ska ges möjlighet att dra nytta av den nya tekniken för att lära sig hur världen ser ut och fungerar.

Pandemin gav nya perspektiv på skolan

När det talas om pandemin och skolan, är det ofta de negativa effekterna som lyfts fram. Men det finns positiva aspekter som är viktiga att beakta när vi nu ger oss in i “det nya normala”. En artikel i brittiska FE News nämner några viktiga punkter som tagits upp i flera olika internationella rapporter och undersökningar.

En punkt är att det blev tydligt att digitala lösningar kan komplettera och förbättra undervisningen. Här är två frågeställningar viktiga? Vilken roll ska den digitala tekniken spela i skolan efter pandemin? Hur är det möjligt att se till att möjligheterna används till att utveckla undervisningen för alla?

Unicef visar i en policy brief från september förra året, att utbildningssystem som verkligen drar nytta av digitaliseringen gör det möjligt att skapa ett samhälle som både är mer inkluderande och mer välmående. Lärandet kan i princip ske var och när som helst och eleven kan själv styra hastigheten. Det ger förutsättningar för en ökad likvärdighet.

En annan viktig punkt är att elever har upptäckt de nya möjligheterna och vill att de blir en integrerad del av den vanliga undervisningen. De vill förstås inte att tekniken ska ersätta läraren eller att nätet ska ersätta klassrummet, men en väl avvägd kombination av undervisning i skolan och på nätet upplevs av många som en bra lösning. Möten med vårdnadshavare över nätet ger också större möjligheter att stärka relationerna mellan skolan och hemmet.

En ökad digitalisering ger också en mängd fördelar för lärare. De flesta har upplevt en starkt ökad arbetsbelastning under pandemin och många är oroade över sin hälsa. Här kan bland annat automatisering av en del administrativa sysslor och en smidigare tillgång till data om elevernas lärande bidra till att reducera arbetsmängden och stressen. En rad fysiska möten kan ersättas av digitala, vilket också bidrar till att minska bördan. 

Fordonsindustrins digitalisering – en utmaning för fordonsprogrammet

Den pågående digitaliseringen och elektrifieringen av fordonsindustrin förändrar branschens ekosystem och ställer i många avseenden helt andra krav på kunskaper och förmågor. Det har förstås även tydliga och genomgripande effekter på gymnasieskolans fordonsprogram. Tidigare handlade det i hög grad om mekanik och att lära sig att meka med bilarna. Nu blir det istället allt viktigare att lära sig förstå elektronik och datorsystem för att kunna reparera en bil, konstaterar Skolverket i en artikel som publicerades för några dagar sedan.

En av de verkligt stora utmaningarna för fordonsprogrammet, är att hänga med i den snabba teknikutvecklingen. Annars blir det omöjligt att erbjuda eleverna en relevant utbildning som gör dem konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Det gäller att se till att lärarna får en löpande kompetensutveckling, att skolan har goda kontakter med branschen och att det finns modern utrustning på skolan. En stor andel arbetsplatsförlagd utbildning är också ett bra sätt att förbereda eleverna inför framtiden och att ge dem möjlighet att utveckla adekvata kunskaper.

Utbildningens innehåll blir alltmer komplext, och ellära och elektronik behöver bli en större del av undervisningen framöver. Det ställer ökade krav på både lärare och elever. Förutom att behärska den traditionella fordonstekniken, måste de förstå och kunna arbeta med de allra senaste digitala lösningarna. 

En utmaning i det här sammanhanget är att intresset bland de elever som traditionellt söker sig till fordonsprogrammet mer kretsar kring förbränningsmotorer och mekanik än mot el och digitala system. Enligt Transportföretagen är elevers kunskaper i bland annat grundläggande ellära och högvoltsystem generellt sett allldeles för låg jämfört med arbetsmarknadens krav. Fordonsindustrin är redan på god väg att förändras i grunden. Det måste fordonsprogrammet och eleverna kunna hantera.

En modell för en läsande skola

Finlands nationella strategi för läskunnighet, som presenterades i november förra året, syftar till att stärka läsförmågan i alla åldersgrupper. Läsförmåga handlar inte längre främst om att kunna läsa, förstå och kritisk granska tryckt text på papper. Det handlar istället om multilitteracitet: att kunna skapa mening och sammanhang i hyperlänkade dokument på webben, att kunna förstå och producera bilder, filmer, statistik, och så vidare. 

Strategins övergripande mål är att Finland ska vara världens mest multilitterata land 2030. För att kunna nå dit, krävs det att landets skolor utbildningsinstitutioner arbetar metodiskt och systematiskt med läsning i alla former. Nu lanserar Utbildningsstyrelsen modellen Läsande skola, som är avsedd att underlätta det här arbetet i grundskolan. Skolorna kan anmäla sig för att vara med och använda modellen.

Arbetet med att utveckla elevernas läsförmåga bygger på ett planerat samarbete mellan lärare och bibliotekarier på skolan. Det ska tas fram ett läskunnighetsteam, där rektor, den ansvarige för skolbiblioteket samt representanter för lärare, elever och föräldraföreningar ska ingå. Alla lärare delar på ansvaret för att inspirera till läsning och för att utveckla elevernas språkmedvetenhet och multilitteracitet – oavsett vilka ämnen de undervisar i. 

För att nå fram till målet behöver skolan satsa på inspirerande och mångsidiga miljöer som främjar läskunnigheten. Det är också avgörande att skolan har tillräckliga resurser för att genomföra arbetet och att lärarna har tillräckliga kunskaper för att undervisa om olika medieformer och om medie- och informationskunnighet. Kort sagt handlar det om att skapa en läsande verksamhetskultur i skolan. I det här arbetet är alla delar viktiga och alla i skolan arbetar tillsammans för att strategin ska kunna förverkligas. 

Programmera i tidigare åldrar – en workshopserie på nätet

Är du förskollärare, lärare i årskurs F-3 eller matematik- eller tekniklärare i årskurs 4-6? Vill du få en grundläggande introduktion till programmering? Anmäl dig till den kostnadsfria workshopserien Programmera i tidigare åldrar, som RISE arrangerar på uppdrag av Skolverket.

Workshopserien utgår från Skolverkets webbkurs Om programmering, som ger en generell introduktion till programmering och datalogiskt tänkande. Du kommer att träffa kollegor från andra skolor på nätet (i Zoom) vid fyra tillfällen à två timmar. Tillsammans kommer ni att inspireras och få hjälp och stöd av handledare från RISE att genomföra webbkursen.

Webbkursen och workshopparna ger en inblick i programmeringens byggstenar, beskriver utvecklingen genom åren och ger en rad exempel på hur programmerade lösningar används idag. Några enklare programmeringsövningar, både på egen hand och i mindre grupper, ingår också.

Programmerade digitala lösningar är numera en naturlig del av vardagen och påverkar livet och tillvaron hela tiden. Alla behöver därför ha en grundläggande förståelse för hur programmering fungerar och hur de tekniska möjligheterna kan användas för förändra samhället. Samma sak gäller programmeringens demokratiska dimensioner, till exempel hur algoritmer kan påverka opinionsbildning och politiska beslut.

Programmera i tidigare åldrar startar den 22 mars och pågår till och med den 5 maj. Workshopserien är öppen för deltagare från hela landet. Alla som fullföljer kursen och workshopparna kommer att få ett kursintyg.

Du kan anmäla dig nu! Sista anmälningsdag är den 22 mars.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.