Ur nyhetsflödet vecka 42

En metaanalys av internationell forskning om nätbaserad undervisning i skolan under pandemin

För drygt ett och ett halvt år sedan tog den globala spridningen av coronaviruset ordentlig fart, och skolor över hela världen gick över till distansundervisning. Vilka lärdomar kan vi, i vår del av världen, dra av de samlade erfarenheterna? Igår tog Skola Hemma upp en nyligen publicerad metaanalys av internationell forskning, som ger några inledande svar.

Bland beslutsfattare, myndigheter och forskare finns ett stort och växande intresse att undersöka hur det gick när skolans undervisning flyttade från klassrummet till nätet. I onsdags presenterade IPPO – The International Public Policy Institute vid University College London (UCL) – en metaanalys av 81 studier från 38 länder som ger en preliminär bild av läget. Studien är avgränsad till år 7-9 i grundskolan samt gymnasieskolan.

Arbetet har genomförts av ett forskarteam som leddes av Melissa Bond på EPPI-Centre, ett forskningscenter vid UCL som sysslar med att ta fram systematiska forskningsöversikter inom olika samhällsområden. Nina Bergdahl, lektor i didaktik och digitalisering på Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen i Malmö stad och knuten som forskare till Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet, är en av forskarna som arbetat med metaanalysen.

Synkron undervisning med olika videokonferenssystem och lärplattformar var vanligast bland elever i höginkomstländer. I låginkomstländer bedrevs undervisningen med chatappar som WhatsApp. De olika tekniska lösningarna ger förstås vitt skilda förutsättningar att bedriva undervisning och att bevara elevers engagemang och studiemotivation, påpekar Nina Bergdahl.

Synkron och elevaktiv undervisning var viktig för att hålla eleverna engagerade och känna sig som en del av ett socialt sammanhang, ungefär som i skolan. Asynkrona aktiviteter, exempelvis inspelade filmer och presentationer var också en central del av undervisningen. När elever och lärare träffades på nätet, ägnades en stor del av tiden åt att diskutera, ställa frågor och resonera vidare om innehållet.

Tillgången till en stabil digital infrastruktur, väl fungerande lärresurser och varsin dator till eleverna är avgörande för att den nätbaserade undervisningen ska kunna fungera bra. Lärarens digitala kompetens och vana vid att undervisa online är en annan avgörande faktor.

Det är upp till varje lärare att vara innovativ och dra nytta tekniken. Om det både saknas erfarenhet och vägledning är det naturligtvis ingen enkel ekvation. Här har lärarutbildningen en central och närmast avgörande roll att spela framöver, menar Nina Bergdahl. 

Bedömning är en viktig del av lärarens arbete när undervisningen sker över nätet. Det handlar dels om att hitta sätt att följa och stödja varje elevs utveckling, men det gäller också att hålla ett öga på vilka metoder som ger resultat och vilka som behöver utvecklas eller bytas ut. Vilken väg som läraren faktiskt tar, måste avgöras av vad som ska bedömas. Ibland räcker det att få indikationer på att eleverna hänger med. Vid andra tillfällen måste läraren gå mer på djupet, säger Nina Bergdahl.

Vuxnas engagemang i sina ungdomars lärande var i många fall en avgörande faktor för att distansundervisningen verkligen skulle fungera. Här är det viktigt att komma ihåg att långt ifrån alla elever har en bra studiesituation hemma. De sociala ojämlikheterna behöver lyftas fram, så att alla elever kan ges likvärdiga möjligheter att följa med i undervisningen, påpekar Nina Bergdahl.

I den allmänna debatten ses den nätbaserade undervisningen i regel som ett sämre alternativ till den undervisning som sker i klassrummet. Men så behöver det inte alls vara. Den nätbaserade undervisningen måste betraktas och förstås utifrån sina egna villkor, så att de nya möjligheter som öppnar sig kan komma till sin rätt.  

Det finns stora skillnader mellan världens länder när det gäller tillgång till tekniken, men det gör det också inom ett land, på en skola och i en klass. Pandemin har gjort oss medvetna om det här, så nu kan vi göra något åt det. Värdet av en aktiv, social och samarbetsinriktad undervisning har också blivit tydlig. Distansundervisning måste inte innebära att eleverna sitter hela dagen framför skärmen och lyssnar på läraren. Här finns det mycket att lära och ta fasta på. Det gäller både i eventuella nya krissituationer och i skolans vardag. avslutar Nina Bergdahl.

Digitala läromedel ändrar förutsättningarna för matematikundervisningen

För en vecka sedan disputerade Marie Utterberg Modén vid Göteborgs universitet på en avhandling som undersöker hur digitala läromedel ändrar förutsättningarna för lärares undervisning i matematik. Studien är inriktad mot grundskolan, framför allt årskurs 7-9. Forskningen har genomförts med hjälp av klassrumsobservationer och intervjuer med lärare. 

Det blir allt vanligare att digitala läromedel, som anpassar sig efter varje elevs kunskapsnivå, används i matematikundervisningen. Den individuella anpassningen möjliggörs av datainsamling som läromedlet gör i realtid och som analyseras av ett AI-baserat integrerat system.  

Den avgörande frågan är vem som ska ha kontrollen över undervisningen. Är det den artificiella intelligens som är inbyggt i läromedlet eller är det läraren? Enligt läroplanen är det läraren som är ansvarig. Då blir det problematiskt att de adaptiva funktionerna i läromedlet ger didaktiska rekommendationer utan att läraren är delaktig, konstaterar Marie Utterberg Modén. Dessutom är grunderna för läromedlets vägledning och rekommendationer inte tillräckligt transparenta.

Förutom att läraren riskerar att få en mer bristfällig inblick i elevernas kunskapsutveckling, blir det svårare att arbeta didaktiskt för att stödja elevernas gemensamma lärande. Lärare som är vana vid att uppmuntra till matematiska diskussioner i klassrummet, får problem när eleverna inte längre arbetar med samma uppgifter. 

Övergången från tryckta till digitala läromedel i matematik innebär förstås inte enbart problem, utan ger också nya möjligheter, påpekar Marie Utterberg Modén. Det blir till exempel enklare för läraren att se vilka elever som inte riskerar att nå målen. Men det digitala läromedlet är samtidigt något mer än enbart ett nytt verktyg i undervisningen. Lärarens roll förändras och det uppstår nya förutsättningar för hur undervisningen ska bedrivas i klassrummet. Ska det digitala läromedlet anpassas efter traditionen – eller handlar det istället om att tänka om och tänka nytt? Vad krävs för att samarbetet mellan människa och AI ska fungera så bra som möjligt i undervisningen?

Kartläggning och analys av öppna digitala lärresurser och öppen vetenskap

I december förra året presenterade regeringen de politiska riktlinjerna för forskning, innovation och högre utbildning under de följande fem åren. Målet är att Sverige ska vara ett av världens främsta länder inom de här områdena. Det här förutsätter en förbättrad kompetensförsörjning och ökade möjligheter till livslångt lärande. Därför är det bland annat viktigt att satsa på öppna digitala lärresurser och öppen vetenskap

Regeringen har nu gett Kungliga Biblioteket (KB) ett tudelat uppdrag. Den ena delen handlar om att kartlägga och analysera användandet av öppna lärresurser. Den andra delen går ut på att undersöka förutsättningarna för öppen vetenskap, det vill säga hur allmänhetens delaktighet och inflytande i forskningen ser ut idag. 

Det pågår redan en rad aktiviteter inom dessa båda områden, såväl på forskningsbibliotek, folkbibliotek och skolbibliotek som bland forskningsfinansiärer och andra aktörer inom forskningssektorn. Däremot saknas fortfarande en samlad överblick och en lägesanalys.  

I oktober 2022 ska KB redovisa sitt arbete om öppna digitala lärresurser. I januari 2023 är det dags för KB att presentera resultaten från uppdraget som rör öppen vetenskap.

Learning Lab – en testmiljö för nya sätt att undervisa och lära

Nya lärmiljöer är ett delprojekt inom ramen för Örebro universitets strategiska satsning Framtidens lärarutbildning. Nu har man satt igång med att bygga Learning Lab, en testbädd på 300 kvadratmeter där lärare och studenter tillsammans kan utveckla och testa nya sätt att undervisa och lära. 

Örebro universitet genomför arbetet tillsammans med fastighetsägaren, Akademiska Hus. De vill tillsammans lära sig mer om hur det är möjligt att skapa moderna lärmiljöer som motsvarar behoven hos lärare och studenter. Digitaliseringen och nya sätt att undervisa ändrar förutsättningarna och ställer nya krav. Pandemin har visat och förstärkt behovet av att tänka i nya riktningar och att kunna vara beredd på snabba förändringar.

Tanken är att skapa flexibla fysiska rum som lätt kan anpassas efter omständigheterna. En av grundstenarna är att rummen inte ska några bestämda riktningar, utan att de snabbt ska kunna ställas om. Rummen ska också vara förberedda för hybridundervisning, där några studenter är på plats och de andra deltar på distans, över nätet. 

Learning Lab ska vara klart att använda när nästa termin startar, i januari 2022. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *