Erfarenheterna från pandemin väcker viktiga didaktiska och organisatoriska frågor
För ett år sedan publicerade Sara Willermark, lektor i informatik vid Högskolan Väst, en studie som visar att distansundervisningen i gymnasieskolan under pandemin rymde både pedagogiska vinster och förluster. Dessutom upplevde lärarna de ändrade förutsättningarna och mötet med eleverna på olika sätt.
Nu har hon tillsammans med Martin Gellerstedt, professor vid Högskolan i Skövde och gästprofessor i informatik vid Högskolan Väst, genomfört en ny studie som är under publicering. Här ges en tydligare och mer detaljerad bild av lärares skilda perspektiv och en fördjupad analys av vad skillnaderna beror på.
Studien mynnade ut i fyra idealtyper som beskriver lärares upplevelser av hur distansundervisningen fungerade och vilka pedagogiska möjligheter som blev synliga. Idealtyperna gör det enklare att analysera och att förstå lärarnas skilda upplevelser. De fyra är: entusiasten, skeptikern, pessimisten och bejakaren.
Entusiasten menar att distansundervisningen visserligen har inneburit tekniska problem och en rad didaktiska och relationella utmaningar, men att den ändå har fungerat mycket väl. Lärare som hör till den här idealtypen säger också att de har lärt sig nya sätt att undervisa och interagera med eleverna genom att dra nytta av tekniken. En annan fördel är att lektionsuppläggen blev bättre strukturerade och mer tydligare än tidigare. När undervisningen sker på distans, är tydlighet avgörande för att allt ska fungera.
Skeptikern instämmer i att distansundervisningen har fungerat, kanske till och med bättre än förväntat. Både lärare och elever har utvecklat sin digitala kompetens och de har inte haft några problem med att hantera de plattformar och verktyg som använts i undervisningen. Däremot har skoldagen blivit betydligt mer monoton och enahanda än vanligt. Skeptikern menar också att distraktionerna ökade när eleverna satt hemma och det blev svårare att hålla disciplinen och att ta ansvar för sina studier.
Även pessimisten menar att det har fungerat att undervisa över nätet, men att elevernas engagemang och interaktionen mellan lärare och elever har minskat radikalt. Undervisning över nätet kan helt enkelt inte jämföras med den som är möjlig i det fysiska klassrummet. Pessimisten har stärkts i sin uppfattning att undervisning ansikte mot ansikte i det fysiska klassrummet är vida överlägsen den virtuella närvaron.
Lärare som räknas till den fjärde och sista idealtypen – bejakaren – menar att beredskapen var god när skolan gick över till distansundervisning. Tekniken fanns på plats och både lärare och elever var vana vid att använda den. Bejakaren menar också, i likhet med entusiasten, att kravet på tydlighet och struktur ledde till att eleverna blev mer produktiva, lärde sig mer och tog större ansvar för sina studier. Det blev enklare för alla elever att följa med i undervisningen, att vara aktiva på lektionerna och att utveckla sina kunskaper. Därför anser bejakaren att skolan ska kunna undervisa delvis på distans även i fortsättningen.
Sara Willermark konstaterar att gymnasielärare upplevde distansundervisningen på så olika sätt på grund av att de inte alls hade samma förutsättningar. Det beror i sin tur på en mängd olika skäl, alltifrån den egna digitala kompetensen till skolans digitala infrastruktur och elevernas förutsättningar att studera hemifrån.
Andra viktiga faktorer är antalet elever i klassen, sammansättningen av elever och lärarens relationer till klassen och eleverna innan distansundervisningen satte igång. Vilket ämne det handlar om, spelar också en stor roll. Undervisning i språk eller samhällskunskap är enklare att genomföra på liknande sätt över nätet än undervisning i yrkesrelaterade eller praktiska och estetiska ämnen. Här är den nätbaserade undervisningen inte någon fullvärdig ersättning.
Istället för att diskutera om distansundervisning i sig är bra eller dåligt, borde fokus ligga på vilka aktiviteter och metoder som fungerar bäst i det fysiska respektive det virtuella rummet. Erfarenheterna från pandemin och övergången till distansundervisning väcker en rad didaktiska och organisatoriska frågor som behöver belysas och diskuteras. Det är även viktigt när pandemin väl är över, säger Sara Willermark.
Summering av Skola Hemma
Vid årsskiftet avslutades projektet Skola Hemma, som RISE drivit sedan mars 2020 tillsammans med Skolverket och en rad andra samverkanspartners. Nu är det dags att summera, reflektera kring och dra lärdom av erfarenheterna.
Igår presenterade Skola Hemma två längre texter och en kortfilm som ger en bild av projektets inledningsfas och lyfter fram nyckelfaktorer som bidrog till att satsningen lyckades.
Berättelsen om Skola Hemma – en reflekterande tillbakablick lyfter fram röster från de organisationer som var med, och ger på tolv sidor en bild av hur målinriktad stödverksamhet kan bedrivas i en akut krissituation.
I kortfilmen Berättelsen om Skola Hemma ger några av nyckelpersonerna en inblick i hur projektet startade och hur arbetet genomfördes under de första, ovissa veckorna.
Förstudien av lärdomar från Skola Hemma ger en första analys av betydelsefulla egenskaper i projektet och pekar på de de lärdomar, arbetssätt och strategier som ledde till att arbetet lyckades.
Hur har pandemin påverkat idrottsundervisningen i danska skolor?
För knappt ett år sedan publicerade Syddansk universitet en studie som visar att danska elever mellan 6 och 16 år inte levt upp till rekommendationen om en timmes fysisk aktivitet om dagen när skolorna var nedstängda. Var tredje elev hade inte några idrottslektioner alls, och mer än 80% deltog inte heller i någon föreningsdriven fysisk aktivitet eller idrott.
Dansk Skoleidræt har precis initierat en enkätundersökning bland idrottslärare för att belysa pandemins konsekvenser för idrottsämnet. Hur har eleverna, lärarna och undervisningen påverkats av att alla aktiviteter förmedlats och kommunicerats via en skärm? I vilken grad har undervisningen kunna genomföras och hur har den sett ut?
Ett ytterligare mål är att ge konkreta exempel på hur idrottslärare kan fortsätta sin undervisning även när eleverna inte är på plats. Hur kan nätets möjligheter användas i det här avseendet? Dansk Skoleidræt ger några exempel på sin webbplats, men här finns säkert mer att tillägga.
Trends Shaping Education 2022
OECD har ungefär vart tredje år sedan 2008 publicerat rapporten Trends Shaping Education. Syftet är att analysera och beskriva viktiga ekonomiska, sociala, demografiska och teknologiska megatrender som påverkar utbildningspolitiken och sätter konkreta spår i vardagen.
Senaste upplagan, som är den sjätte i ordningen, släpptes i tisdags. Den omfattar 25 pågående förändringsprocesser som har inverkan på naturen, samhället, livsmiljön och tillvaron. Analysen sträcker sig från förskolan till och med universitetet och det livslånga lärandet, och är tänkt att underlätta beslutsfattares och skolledares långsiktiga strategiska arbete.
Genom att vidga horisonten och hålla ett öga på utvecklingen inom en mängd olika områden, blir det möjligt att tänka sig flera möjliga framtider och att både vara beredd på det förväntade och det oväntade, sägs det i rapporten. Coronapandemin är ett utmärkt exempel på att det som få kunnat föreställa sig plötsligt blir en del av vardagen och vänder upp och ned på det invanda livet.
I den senaste Trends Shaping Education görs även en koppling till rapporten Back to the Future of Education, som Spaningen tog upp när den släpptes i september 2020. Här beskrivs fyra scenarier som visar på möjliga utvecklingsvägar för skolan under de närmaste 20 åren.
Scenarierna sträcker sig från en bibehållen traditionell och byråkratiskt styrd skola, via ökad marknadisering och nätverksorganiserade, mer informella utbildningar, till en total upplösning av skolan som vi känner den idag. I det sista scenariet har den digitala teknikutvecklingen lett tll att den traditionella skolan har blivit överflödig. Helt andra vägar har öppnats för undervisning och lärande.
Trends Shaping Education ger inga färdiga svar, utan väcker istället mängder av frågor som det är viktigt att reflektera kring och att hålla i minnet. Framtiden är i grunden oförutsägbar, och det måste skolan bli bättre förberedd på. Även det som är svårt att föreställa sig idag kan faktiskt hända imorgon.
