Ur nyhetsflödet vecka 26

Vilka digitala kompetenser behöver blivande lärare utveckla?

Spaningen har flera gånger tidigare tagit upp det arbete som under året pågår i forskningsprojektet GrunnDig, som leds av Kunnskapssenter for utdanning vid Universitetet i Stavanger. I slutet av förra veckan presenterades en ny resonerande sammanfattning av en internationell kunskapsöversikt. Den här gången handlar det om A review of research exploring teacher preparation for the digital age av Louise Starkey, som publicerades 2020.

Louise Starkey analyserar och jämför i översikten 48 internationella forskningsartiklar om lärarstuderandes digitala kompetens, publicerade mellan 2008 och 2018. Vad har forskningen intresserat sig för så här långt? Vad behöver forskare fokusera framöver? 

Slutsatsen är att forskningens fokus beror på graden av digital integration i skolan. I den första fasen handlar det om att undersöka vad som händer när digital teknologi introduceras i klassrummet. Här räcker det med en mer allmän digital kompetens. I den följande fasen ligger tonvikten på hur digitala lösningar blir en del av den befintliga undervisningspraktiken. 

Den tredje fasen, som vi enligt Starkey befinner oss i nu, fäster blicken på den professionella digitala kompetens som en lärare behöver för att kunna verka i en digitaliserad skola, där teknikutvecklingen bidrar till att ersätta eller förbättra traditionella undervisningsmetoder. Under de kommande åren behöver forskningen fördjupa sig mer i vad som händer här, konstaterar Starkey.  

Lärares professionella digitala kompetens blev en del av den norska utbildningspolitiken 2017, när Utdanningsdirektoratet presenterade den första versionen av sitt ramverk. Det är tänkt att ge nationella riktlinjer för den fortsatta utformningen av lärarutbildningarna och underlättar även planeringen av kompetensutveckling och huvudmännen löpande värdering av lärares digitala kompetens.

Lärares professionella digitala kompetens är en dynamisk och sammansatt kompetens som påverkas av samhällsutvecklingen. Den behöver därför ständigt uppdateras för att vara i takt med tiden. 

Ramverket består av sju delar som alla är lika viktiga. Det är summan av de olika delarna som tillsammans utgör lärarens professionella digitala kompetens, enligt Utdanningsdeirektoratet.

Från 2018 till 2021 genomfördes projektet LUDO – Læring og undervisning i digitale omgivelser – där fem norska lärarutbildningar undersökte vad som behöver göras för att utveckla den professionella digitala kompetensen bland lärarutbildare, blivande lärare och yrkesverksamma lärare. En del av resultaten presenteras i ett temanummer av Nordic Journal of Digital Literacy, som publicerades i april.

Det globala utbildningssystemet behöver transformeras

I slutet av förra året publicerade Unesco rapporten Futures of Education, där man efterlyser ett nytt socialt kontrakt för utbildning. Världens utbildningssystem klarar inte av att hantera de stora utmaningar som de står inför, alltifrån den globala uppvärmningen och grasserande pandemier till den accelererande digitala revolutionen och de ökade hoten mot demokratin. Något måste därför göras, för att det fjärde målet för en hållbar global utveckling (allas rätt till en god utbildning) ska kunna uppnås, menar Unesco.

Den 19 september kommer högnivåmötet Transforming Education Summit att arrangeras vid FN:s generalförsamling i New York. Här kommer fem identifierade nyckelområden att diskuteras:

  1. Rätten till en inkluderande, icke-diskriminerande och likvärdig utbildning av god kvalitet och ett livslångt lärande.
  2. Utvecklingen av de kunskaper, förmågor och förhållningssätt som krävs för att kunna möta en osäker, ständigt föränderlig framtid och för att bidra till en hållbar samhällsutveckling.
  3. Hanteringen av lärarbristen och utvecklingen av läraryrket.
  4. En likvärdig digitalisering av utbildning och lärande med fokus på de mest marginaliserade, behovet av fria lärresurser samt pedagogisk utveckling och förnyelse.
  5. En långsiktigt hållbar finansiering av skola och utbildning.

Under den här veckan, från tisdag till och med torsdag, arrangerade Unesco Transforming Education Pre-Summit i Paris. Här samlades mer än 140 utbildningsministrar, opinionsbildare, aktivister samt representanter för näringsliv och internationella organisationer. De diskuterade de fem nyckelområdena och hur arbetet bör bedrivas för att målen ska kunna uppnås.

Transforming Education Knowledge Hub samlar Unesco information om det pågående arbetet inför mötet i New York.

Ny nationell strategi för skolans digitalisering?

Det är snart fem år sedan riksdagen antog en nationell strategi för skolans digitalisering, som senare följdes av en handlingsplan. Nu har strategien löpt ut, och flera bedömare menar att det börjar bli dags för en ny.

Igår publicerade Studio Voister ett nio minuter långt samtal med Mikael Svensson, programansvarig för skolans digitalisering på SKR, Jannie Jeppesen, vd för Swedish Edtech Industry och Lars Lingman, enhetschef för Livslångt lärande på RISE. I samtalet ser de tillbaka på hur det har gått med genomförandet av strategin. De blickar också framåt , och ger förslag på vad en eventuell ny strategi borde innehålla. 

Danmark stärker forskningen om yrkesutbildning

Yrkesutbildning är en central pusselbit i arbetet med att hantera den gröna omställningen och att möta framtidens utmaningar kring välfärden. Men det är ändå långt ifrån enkelt att lösa kompetensförsörjningen. Det är inte tillräckligt många unga och vuxna som söker, och avhoppen är alldeles för många. 

Center for viden om erhvervsuddannelser – ett samarbete mellan Institut for Kultur og Læring och Center for Ungdomsforskning vid Aalborg Universitet samt Nationalt Center for Erhvervspædagogik vid Københavns Professionshøjskole – är ett sätt att stärka forskningen och att hitta lösningar på de grasserande problemen. 

Fokus i forsknings- och innovationsarbetet ska ligga på den arbetsplatsförlagda praktiken. Hur kan företagen bli bättre på att bidra till utbildningen av nya yrkespersoner? Det är viktigt att skapa goda lärmiljöer på både skolor och företag – och att se till att de kan samspela på ett bra sätt. Fler måste stimuleras att söka till – och genomföra –  yrkesutbildningar, särskilt inom de områden där behoven är stora. 

Såväl arbetsgivarna som fackföreningen och Kommunernes Landsforening, Danmarks motsvarighet till SKR, ställer sig positiva och förväntansfulla till satsningen. 

Industriarbete – en kompletterande samverkan mellan människa och maskin

Industrin genomgår en omställning i riktning mot ökad digitalisering, automatisering samt en mer miljövänlig, långsiktigt hållbar produktion. Det sker även en snabb utveckling inom elektromobilitet, vilket ställer krav på nya, smarta, fabriker för storskalig produktion av elbilar, batterier, laddnings- och återvinningssystem, och så vidare.

Gigafabrikerna är i behov av stora mängder anställda i produktionen, ofta med helt andra kompetenser än vad som traditionellt efterfrågas av industrin. Hur ska den ekvationen lösas? Och vad behöver de egentligen kunna? I onsdags publicerade Spaningen en artikel där Anders Norberg, utbildningsstrateg i Skellefteå kommun och samordnare för den europeiska utbildningssatsningen ALBATTS, lyfter fram några centrala perspektiv.

Under de senaste tio åren har Industri 4.0, den fjärde industriella revolutionen efter ångmaskinen, elektriciteten och elektroniken, blivit allt vanligare både som begrepp och som fenomen. Med hjälp av industrirobotar, AI, maskininlärning och Sakernas Internet blir tillverkningen i allt högre grad självorganiserad och automatisk. 

Det börjar även höras allt starkare röster som bestämt hävdar att industrins utveckling inte enbart kan formas efter de teknologiska möjligheterna. Istället behöver den styras av värderingar som kan leda till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Ibland kallas det här perspektivet Industri 5.0.

Den pågående förändringen behöver inte alls leda till att industriarbetare blir marginaliserade eller överflödiga menar Anders Norberg. Människan kompletterar maskinen och ser till att allt fungerar som det är tänkt. Industriarbetaren kommer inte att försvinna, utan istället få en ny och mer mångfacetterad roll.

Det gäller att utveckla en bättre förståelse för vad som skiljer människa från maskin för att kunna se vilka kunskaper och förmågor som krävs för att samspelet ska fungera. Filosofen Luciano Floridi menar att samspelet mellan människa och maskin kan ses som ett äktenskap mellan två personer med helt olika karaktärsegenskaper. Människan är lat, filosofiskt lagd och vill njuta av livet. Maskinen är däremot energisk och effektiv, strävar efter att utföra alla uppgifter enligt instruktionen och lämnar inget åt slumpen.

Enligt Floridi ska människan utgå från skillnaderna och försöka dra nytta av dem. Det handlar om att anpassa sina sysslor efter det som maskinen kan göra och komplettera med sina egna kunskaper och förmågor. Gränsen mellan människa och maskin förflyttas hela tiden, och det gäller att hänga med för att kunna dra nytta av de nya möjligheter som uppstår.

Enligt Floridi har diskussionen om utbildningens digitalisering mest handlat om metodfrågor: Vad kan man göra online? När är det viktigt att vara på plats? Hur ska lärare och studerande gå tillväga? Istället gäller det att börja fråga vad vi behöver lära oss efterhand som digitala system kan utföra allt fler uppgifter. Floridi betonar framför allt människans kreativa och innovativa förmåga. Nu när vi omges av enorma mängder information, behöver vi lära oss att förstå den, tolka den kritiskt, använda den och dra slutsatser av den. Det lär vi oss genom att lösa riktiga problem och att dra nytta av det vi lärt oss för att hitta nya lösningar.

Det här är också utgångspunkten för ALBATTS – Alliance for Batteries Technology, Training and Skills –  en satsning på att definiera kompetenser och ta fram utbildningsmodeller inom elektromobilitet som kan integreras i olika europeiska länders utbildningssystem. Förutom att skapa en tydligare bild av vad som behöver göras, bygger man vidare på erfarenheter från yrkesutbildningar som arbetar med blended learning, vilket möjliggör ett mer flexibelt och platsoberoende lärande.

Näringslivet och bildningen

Bengt Kristensson Uggla innehar den Amos Andersonska professuren i filosofi, kultur och företagsledning vid Åbo Akademi. I senaste utgåvan av SFV-Magasinet reflekterar han kring vad bildning är och argumenterar för bildningens betydelse för näringslivet när det gäller att “läsa” och förstå det nya affärslandskap som är på väg att växa fram. 

Bildning ska inte ses som något statiskt, exempelvis en fastställd kanon av tidlös lärdom, menar Bengt Kristensson Uggla. Han förespråkar istället ett dynamiskt bildningsbegrepp, som utgår ifrån människans förmåga till förändring, vilket möjliggör en bildningsresa. Det handlar om att utveckla en mång­dimensionell optik, som gör det möjligt att se världen ur flera olika perspektiv. 

Milton Friedman konstaterade en gång att “the business of business is business”. Men den som reducerar affärsverksamhet till vinstmaximering och värde för aktieägarna, missar viktiga dimensioner av vad affärsverksamhet är, skriver Bengt Kristensson Uggla.

Företag är mångdimensionella fenomen, inbäddade i ett nät av ömsesidiga relationer med bland annat anställda, leverantörer, ägare, konkurrenter, samhällssystem och klimat. Bildningens mångdimensionella optik gör det möjligt att se och att förstå denna komplexa verklighet. Det öppnar för andra horisonter och skapar helt nya möjligheter.  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.