Programmering och datalogiskt tänkande i den norska skolan
FIKS – Forskning, innovasjon og kompetanseutvikling i skolen – är en tvärvetenskaplig enhet vid Oslo universitet som sedan 2018 samordnar de kompetensutvecklingsinsatser som vänder sig till skolan. I måndags arrangerade FIKS ett webbinarium – lett av Øystein Gilje – som handlade om införandet av programmering och datalogiskt tänkande i den norska skolan. Hur kan lärare och elever arbeta med det här i undervisningen – och hur går det?
Programmering och datalogiskt tänkande är en obligatorisk del av undervisningen sedan hösten 2020, då den nya läroplanen (LK20) började gälla. Under arbetet med att ta fram den nya läroplanen (fagfornyelsen), diskuterades om teknologi och programmering skulle vara ett eget ämne, men så blev det inte. Nu är de istället en del av undervisningen i matematik, NO, slöjd (kunst og håndverk) och musik. Undervisningen i programmering och datalogiskt tänkande ska ske inom ramen för de olika ämnena, utifrån deras respektive premisser.
Kristine Sevik, doktorand vid Universitetet i Agder, arbetar just nu med en avhandling där hon undersöker hur programmering och datalogiskt tänkande kan bli en del av undervisningen i slöjd och musik. Det handlar om att eleverna ska lära sig att använda programmering och digitala verktyg i olika kreativa och skapande processer.
Det är tydligt att många lärare är positiva till de nya inslagen i undervisningen, men de är samtidigt osäkra på om de har den kompetens som krävs för att arbeta med det här på ett bra sätt. Kristine Sevik nämnde bland annat att slöjdlärare ofta hämtar matematikläraren när det är dags att programmera. Men sker då verkligen undervisningen på ämnets egna premisser? Eller blir konsekvensen att ämnet förändras?
Kristina Torine Litherland, doktorand vid Universitetet i Oslo, intresserar sig för hur elever lär när de programmerar samt hur programmering kan bidra till att elever lär. I likhet med flera framstående forskare, till exempel Allen Newell och Herbert A. Simon, ser hon datalogiskt tänkande och programmering som en dialog mellan människa och maskin.
Att programmera handlar inte bara om att få datorn att göra det vi vill, utan också om att analysera vad datorn svarar när vi ställer en fråga. På så sätt lär vi oss hur vi ska tänka och koda när vi skapar digitala lösningar på olika konkreta problem.
Men hur gör man egentligen för att undersöka och analysera det här i skolan? Kristina Torine Litherland menar att det handlar om att studera fyra dimensioner: Dialogen äger dels rum i skrivandet av själva koden, men även när koden exekveras. Den äger också rum i ämnesspråket och i vardagsspråket, när eleverna pratar om och formulerar vad de vill att programmet ska göra, liksom i handlingen, när elever pekar, klickar och skriver.
Programmering handlar inte om att försöka och att lära av misstagen, utan om att ställa frågor och att observera vad som händer, konstaterade Kristina Torine Litherland.
Andreas Haraldsrud är universitetslektor vid Universitetet i Oslo och lärare i matematik och naturvetenskap vid Valler videregående skole. Han intresserar sig för hur man kan arbeta utforskande med programmering i matematik och i de naturvetenskapliga ämnena. Det handlar om att hitta nya sätt att förstå och lära sig ämnesinnehållet, ungefär som Seymour Papert resonerade för ungefär femtio år sedan.
När elever arbetar med Python och Scratch, är det lätt att se vad som är fel och vad som fungerar, eftersom återkopplingen sker direkt. Om en elev till exempel skapar geometriska figurer genom att programmera, kan man diskutera hur premisserna ser ut och vad som händer när de ändras. Det här gör det möjligt att hitta nya sätt att lösa problem. Programmering kan också bidra till att flytta fokus från att hitta rätt svar, till att faktiskt förstå vad som händer.
Rannei Solbak Simonsen är universitetslektor vid Naturfagsenteret, Universitetet i Oslo. Hon berättade om en nyligen genomförd kurs för lärare om hur de kan arbeta kreativt med programmering. Det handlar om att ta ut programmeringen ur skärmen och att göra resultatet till en konkret del av verkligheten.
Naturfagesenteret driver det treåriga projektet Skaperskolen, som går ut på att visa hur programmering och digital teknologi kan användas kreativt och ämnesöverskridande i undervisningen. Här finns det gott om exempel på hur lärare och elever kan arbeta med konkreta, skapande uppgifter med ett klart syfte och en tydlig mottagare. Eleverna lär sig och tillämpar ämnesinnehållet genom att skapa olika fysiska objekt som kan användas i vardagen.
Eline Skrutvold, lärare vid Sofienberg ungdomsskole, gav en inblick i hur hon arbetar med metoden PRIMM när hon undervisar i programmering i olika ämnen. PRIMM består av fem steg:
- Predict – Vad tror du att koden gör?
- Run – Kör koden.
- Investigate – Undersök vad koden gör.
- Modify – Ändra i koden.
- Make – Skapa ett liknande program.
Innan webbinariet avslutades återvände Øystein Gilje till frågan om hur det går med undervisningen i programmering.
Rannei Solbak Simonsen konstaterade att det nog överlag går ganska bra. När det gäller undervisningen för de allra yngsta eleverna, är det viktigt att arbeta med analoga övningar och att lära sig följa och skapa stegvisa instruktioner. De kan till exempel programmera varandra eller programmera läraren.
Kristina Torine Litherland menade att det är avgörande att elever arbetar tillsammans, i par, vilket är en aspekt av programmering som tidigare inte setts som särskilt viktig. Men i undervisningen är det viktigt att programmeringen blir en social praktik, där eleverna pratar om vad som händer, lär av varandra och skapar mening och förståelse tillsammans.
Kristine Sevik, Andreas Haraldsrud och Eline Skrutvold pekade på betydelsen av att ta utgångspunkt i ämnet när det är dags att programmera. Då blir det lättare att komma igång. Det gäller också att hitta arbetssätt som fungerar, och det gör lärare bäst tillsammans genom att dela kunskaper och erfarenheter.
Digitaliseringens påverkan på undervisning och lärande
Hösten 2020 fick Utvecklingsavdelningen Pedagogisk inspiration i Malmö stad i uppdrag av grundskoleförvaltningen att undersöka och att sprida kunskap om vad digitaliseringen innebär för lärare och elever i kommunens grundskolor. Med utgångspunkt i ett antal fokusgruppsintervjuer med lärare från olika stadier och ämnen, presenterar Karin Ollinen resultatet i form av en rad artiklar på Pedagog Malmö. Tillsammans ger de en preliminär bild av den pågående pedagiska utvecklingen. Analyserna av intervjuerna kopplas både till styrdokumenten och till aktuell svensk och internationell forskning.
I tisdags publicerades en artikel som resonerar kring vad digitala verktyg kan tillföra undervisningen på lågstadiet, till exempel att skapa en gemensam arbetsyta eller öppna upp för ett mer självständigt och individanpassat lärande. Tidigare artiklar har tagit upp hur digitaliseringen ger nya möjligheter att förbereda elever i förskoleklass inför skolan och att bidra till deras lärande, hur den kan utveckla undervisningen i matematik och undervisningen i svenska samt vilka utmaningar och möjligheter lärare ser.
Tio miljoner euro till utveckling av barns digitala kompetens
Spaningen har tidigare tagit upp utvecklingsprogrammet Nylitteracitet, senast i artikeln Finland vill vara världens mest multilitterata land 2030. Det rör sig om en satsning på barns och ungas digitala kompetens, programmeringskunskaper samt medie- och informationskunnighet (MIK), som utgår ifrån för- och grundskolans läroplaner.
I måndags meddelade Utbildnings- och kulturministeriet att de utlyser totalt 10 miljoner euro till projekt som syftar till att integrera undervisning inom ovanstående tre områden i för- och grundskolans undervisning. De projekt som omfattar såväl digital kompetens som programmering och MIK, och som knyter an till de aktiva arbetssätt som Nylitteracitet beskriver, kommer att prioriteras. Beviljade medel kan användas till lönekostnader, mindre utbildnings- och resekostnader samt inköp av utrustning och material i år och nästa år.
Den digitala klyftan bland barn är det avgörande argumentet för den här satsningen. Undervisningsministern konstaterar att “ i en tid av ökande informationsöverflöd och informationspåverkan behöver man goda mediekunskaper och digitala färdigheter redan från en tidig ålder”. Det gäller därför att motverka ojämlikheten inom det här området, och att ge alla barn likvärdiga förutsättningar.
Marknadsöversikt och branschbarometer över svensk edtech
Igår publicerade Swedish Edtech Industry sin tredje årliga branschrapport. Den visar bland annat att efterfrågan på tjänster för livslångt lärande ökar i Sverige, samtidigt som den globala marknaden också visar på en tydlig tillväxt.
Många branscher präglas av en snabb digital utveckling som ställer nya krav på medarbetarnas kompetens. Olika edtechlösningar är i regel en nödvändig förutsättning för att företagen ska kunna möta behoven. Näringslivet står alltså inför stora utmaningar kring kompetensförsörjning och livslångt lärande som måste lösas för att konkurrenskraften ska bevaras.
Swedish Edtech Industry efterlyser en samlad svensk strategi för kompetensförsörjning och livslångt lärande, som även inkluderar skolan. Vid årets slut upphör den gällande nationella digitaliseringsstrategin för skolan att gälla. Enligt Swedish Edtech Industry är det nödvändigt att den ersätts av en ny för att förändrings- och förnyelsearbetet ska kunna fortsätta. Den nya strategin ska sikta högre än den förra och sträva efter att barn och ungdomar ska ges likvärdiga förutsättningar att dra nytta av digitaliseringen och de möjligheter den skapar.
