Kollaborativt digitalt skrivande kan underlätta elevers språkutveckling
För en vecka sedan publicerade Skolverket en forskningsbaserad artikel av Eva Wennås Brante, som visar hur kollaborativt skrivande kan bidra till att elever utvecklar sitt språk, sin resonemangsförmåga och sitt skrivande. Artikeln belyser också vilka förutsättningar som krävs för att det här sättet att arbeta ska leda till önskat resultat.
Google Docs, Office 365 och wikis är exempel på webbaserade tjänster som gör det möjligt för flera personer att skriva en text tillsammans utan att nödvändigtvis befinna sig i samma rum. Skrivandet blir en gemensam process där de som skriver lär av varandra, resonerar kring textens innehåll och form och förhandlar om hur texten ska se ut. Det här sättet att arbeta kan därför användas som ett sätt att föra in kollaborativt lärande i skrivundervisningen.
Vilka är fördelarna med det här arbetssättet och vad krävs för att det ska fungera?
En viktig fördel är att flerspråkiga elevers språkutveckling främjas. När de observerar och följer andras skrivande och diskuterar det som skrivs, breddar de sitt perspektiv och börjar utveckla sin egen skrivförmåga. Det visar bland annat en amerikansk studie som nyligen genomförts av Mimi Li och Meixiu Zhang.
När elever skriver texter tillsammans, kan det vara svårt för läraren att reda ut vem som har gjort vad och att göra en rättvis bedömning av elevernas individuella prestationer. Problemet går lösa genom att använda verktyg som visualiserar skrivprocessen och som tydligt visar vad var och en gör. Det framgår av en studie av Jenell Krishnan, Andrew Cusimano, Dakuo Wang och Soobin Yim, som publicerades 2018. Bland annat blir det möjligt att se hur många redigeringar en elev gör, om hen även redigerar i andras bidrag till texten eller enbart i sitt eget samt i vilken utsträckning eleven bidrar till det slutliga resultatet.
Li och Zhang konstaterar i sin studie att det både finns exempel på att elever helt fokuserar på innehållet och att de helt fastnar i form och uttryck utan att fästa någon större vikt vid själva innehållet. Därför betonar de vikten av att elever får uppgifter som ger tydliga instruktioner om att de både ska arbeta med form och innehåll.
En studie ledd av den engelska forskare Elisa Rubegni beskriver hur uppgifter kan utformas för att bryta könsstereotypa resonemang när elever skriver tillsammans. Det kan till exempel handla om att föra in normbrytande karaktärer, att förbjuda vissa ord, att använda fraser som “tänk om”, och så vidare.
Eva Wennås Brante avslutar med att konstatera att den digitala utvecklingen öppnar för många spännande möjligheter för elever att skriva och lära tillsammans – men det är didaktikens uppgift att se till att möjligheterna förvaltas.
Definitionen av AI avgör synen på dess roll i undervisningen
I början av månaden inledde Office of Educational Technology (OET), en avdelning på det federala amerikanska utbildningsdepartementet, en artikelserie om AI och framtidens undervisning och lärande. Den första artikeln presenterar tre olika definitioner av vad AI är och visar hur de ger olika perspektiv på hur AI kan användas av lärare och elever.
Resterande fem artiklar i serien kommer att belysa risker och möjligheter med AI i undervisningen. De ska även peka på hur policydokument och vägledningar kan användas för att styra utvecklingen i en önskvärd riktning, som både gynnar samhälle och individ.
Enligt den första definitionen, har AI en förmåga att resonera, samtala och handla som likna den som människan har. Ett tydligt exempel är “HAL” i filmklassikern “2001 – ett rymdäventyr”, Det här exemplet visar också att det både finns risker och möjligheter med AI. “HAL” hjälper den oerfarne astronauten att styra och hantera rymdskeppet, men tar sedan oväntat över kommandot, vilket får olyckliga konsekvenser.
De som omfattar den här definitionen, menar att AI kan användas till att styra och leda många aktiviteter i klassrummet, både tillsammans med läraren och utan denne. Men här är det viktigt att ta fasta på att AI bara har människoliknande förmågor – det rör sig inte om en människa, och resonemang och slutsatser kan ta helt andra banor än förväntat. Om vi glömmer bort den här viktiga skillnaden, finns det risk för att hamna fel när det gäller den pedagogiska användningen av AI.
Den andra definitionen lägger tonvikten vid agens: AI kan fatta beslut som påverkar hur undervisningen ser ut och fungerar. Det är upp till människan att fatta beslut om ramarna för agensen, att sätta gränsen mellan människan och maskin. Diskussionerna om var gränsen går kommer sannolikt att intensifieras framöver, efterhand som tekniken bli allt mer avancerad, menar OET.
Även här gäller det att komma ihåg att AI fattar beslut på helt andra grunder än vad en människa gör. Tekniken kan underlätta arbetet och spara tid för läraren om AI-applikationen till exempel ska välja ut en lämplig karta bland ett litet antal möjliga alternativ. Men om den får agera mer självständigt, finns det risk för att hamna helt fel.
OET påpekar att AI ofta har svårt att sätta in befintliga data i rätt kontext, vilket leder till felaktiga beslut. Därför ska människan, i det här fallet läraren, vara delaktig i formuleringen av målen, genomförandet av analysen och i besluten om vad som ska göras.
Detta leder fram till den tredje definitionen av AI, som OET förespråkar: AI ska ses som en förstärkning av människans förmågor. Människa och maskin ska arbeta tillsammans, under människans ansvar och ledning. AI ersätter inte människan. Däremot kan AI fungera som ett bra komplement, som tar hand om standardiserade rutinuppgifter, underlättar lärarens arbete och frigör dennes tid till mer avancerade arbetsuppgifter. Det här är en säkrare och bättre väg, eftersom människan hela tiden behåller kommandot, konstaterar OET.
Lärande i ett digitalt samhälle
Högskolan i Halmstad har nyligen startat forskningsprogrammet LeaDS – Lärande i ett digitalt samhälle. Programmet är mångvetenskapligt och rymmer forskare inom alla akademier på högskolan, från utbildningsvetenskap och sociologi till innovationsledning och ingenjörsvetenskap. Utgångspunkten är att främja en kritisk, etisk och hållbar utveckling och användning av teknikens möjligheter inom de områden där den tillför värde för undervisning och lärande.
LeaDS är kopplat till högskolans fokusområde Smarta städer och samhällen. Det hänger i sin tur samman med EU:s satsning Smart Cities and Communities och Europeiska kommissionens ambition om digitala medborgare och ett digitalt samhälle.
Forskningsprogrammets övergripande syfte är att undersöka hur digitaliseringen ändrar förutsättningarna för undervisning och lärande på alla nivåer samt att ta reda på hur människor och organisationer klarar att hantera detta. Hur kan de digitala möjligheterna användas för att förbättra undervisning och lärande i skolan, på de högre utbildningarna och i arbetslivet? Vilka processer och färdigheter är nödvändiga och hur kan de beskrivas, analyseras och förstås? Hur kan system baserade på maskininlärning och AI skapa nya möjligheter att lära?
Forskningen kommer att ske inom tre centrala teman: digitalisering och lärande i skola och förskola, digitalisering och lärande inom högre utbildning samt digitalisering och livslångt lärande.
Sylvana Sofkova Hashemi, professor i digitalt lärande, och Pernilla Nilsson, professor i naturvetenskapens didaktik, är kontaktpersoner för LeaDS.
Nationell samordning av den digitala studenthälsovården
Regeringen satsar från och med i år 5 miljoner kronor årligen för att utveckla en gemensam webbportal för studenthälsovården på landets universitet och högskolor. Stockholms universitet, Linköpings universitet och Universitets- och högskolerådet har fått i uppdrag att genomföra arbetet.
Tanken är att webbportalen ska komplettera det arbete som sker på de olika lärosätena, och bland annat innehålla webbföreläsningar, kurser och workshops för alla studenter. Den ska även fungera som verktyg för utveckling av studenthälsovården runt om i landet genom att öka samarbetet och kunskapsutbytet. Riktlinjerna anger att det är särskilt viktigt att kunna möta behovet hos studieovana personer samt de som bedriver sina studier på distans.
Arbetet inleds med en förstudie som ska utreda webbportalens framtida innehåll, organisation och finansiering. Såväl förstudien som det fortsatta arbetet ska genomföras i nära samarbete med övriga universitet och högskolor samt med Sveriges förenade studentkårer.
Förstudien ska redovisas senast den 1 november. Uppdraget med att ta fram webbportalen ska slutredovisas senast den 1 mars nästa år.
