Skärmanvändning i den norska förskolan

12 minuters läsning

I februari hade vi en artikel i Spaningen om debatten om pärm eller skärm i den norska skolan. Den byggde på en forskningsgenomgång som en grupp forskare gjort, inom ramen för en norsk statlig utredning eller kommitté på uppdrag av Kunnskapsdepartementet. Samma grupp har även gjort en genomgång av forskningen runt de yngsta barnens skärmanvändning. Här kommer en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna.

Liksom svenska barn är barn i Norge omgivna av skärmar från tidig ålder. Många småbarnsföräldrar och andra som arbetar med barn är osäkra på vad som är för mycket skärmtid och vilka konsekvenser skärmanvändning kan få. I vad gruppen av forskare kallar ett ”tematiskt PM” går de igenom vad forskningen säger om skärmanvändning för de yngsta barnen och sambandet mellan skärmanvändning och utveckling, psykisk hälsa och sömn.

Begreppet skärmanvändning behöver nyanseras

Konsekvenser av skjermbruk for de yngste barna (0 til 5 år)

Det första man konstaterar är att skärmanvändning är mer än den tid som barn tillbringar framför skärmen. Begreppet skärmanvändning behöver nyanseras. Det är inte bara den tid som barn tillbringar framför en skärm som påverkar deras psykiska hälsa och utveckling. Vad barnen gör och ser på skärmen, och om de gör det tillsammans med aktivt deltagande vuxna, verkar ha en betydande inverkan på hur skärmanvändningen påverkar barnen. Därför menar kommittén att myndigheter och forskare behöver mer precisa termer än medieanvändning eller skärmtid.

Man säger till exempel att TV är den skärm som de flesta barn har tillgång till och det är vanligast att använda en skärm för att titta på filmer, serier eller TV-program. Men det konstateras också att vi vet för lite om hur mycket barn använder skärmar, men både tillgång och användning ökar med åldern.

Vi vet för lite om barns skärmanvändning

Det andra som slås fast är att man vet för lite om norska barns skärmanvändning i åldersgruppen 0 till 5 år. För barn under ett år saknas helt information. Det går inte med säkerhet att säga hur och hur mycket de yngsta barnen använder skärmar, vare sig hemma eller på förskolan eller om föräldrars motiv till att låta sina barn använda skärmar. Samtidigt konstaterar man att enligt en undersökning av den norska Mediemyndigheten är det få föräldrar som anser att barn i åldern 1-5 år tillbringar för mycket tid på olika plattformar och tjänster. 72 procent av föräldrar till barn mellan 1 och 5 år uppger att de har en överblick över sitt barns aktiviteter på nätet.

Vad gäller skärmanvändning i förskolan så svarar två av tre förskolerektorer att deras förskola använder digitala verktyg dagligen eller varje vecka i sitt pedagogiska arbete. Ett fåtal svarar att förskolan använder verktygen för att avhjälpa brist på tillgänglig personal. Knappt hälften använder digitala verktyg som avlastning på månadsbasis. Det vanligaste användningsområdet är att barnen lyssnar på musik och nio av tio förskolor låter barnen delta i informationshämtning på nätet. En majoritet tillåter också barnen att spela spel (81 procent), ta foton (70 procent) och titta på film (69 procent). Ungefär hälften av förskolorna låter barnen utforska naturen med olika digitala verktyg.

Det konstateras i detta sammanhang att information om barns skärmanvändning baseras på självrapportering från föräldrar och förskolor. Men självrapportering är en metod som har vissa svagheter. Kommittén anser därför att det behövs fler observationsstudier för att fånga den fullständiga bilden.

Inga starka negativa samband mellan skärmanvändning och psykisk hälsa

Vad gäller skärmanvändning och psykisk hälsa inleder gruppen av forskare med att konstatera att det är mycket få av de studier som de sammanfattar som är lämpliga för att fastställa orsakssamband och effekter av skärmanvändning. Där forskningen finner ett samband mellan skärmanvändning och barns utveckling och psykiska hälsa är det ofta en ögonblicksbild som inte säger någonting om skärmanvändning har långsiktiga konsekvenser för barn och unga.

Vidare skriver kommittén att de finner inga starka negativa samband mellan skärmanvändning och barns psykiska hälsa och utveckling. Samtidigt är den befintliga forskningen inte organiserad på ett sådant sätt att man kan dra säkra slutsatser om effekterna av de yngsta barnens skärmanvändning. De studier gruppen refererar till i rapporten finner både positiva och negativa samband, men sambanden är i huvudsak blygsamma. I debatten förs ofta oron fram att föräldrarnas skärmanvändning försämrar samspelet med barnen. Och när föräldrar tittar på en skärm samtidigt som de är med sina barn i lek- och samspelssituationer visar forskningen att det kan ha en negativ inverkan på samspelet där och då. Det går dock inte att säga hur detta påverkar samspelet och barnens utveckling och anknytning på längre sikt.

Sammanfattningsvis konstaterar man att även om kunskapsbasen är begränsad så kan föräldrars användning av smartphones och surfplattor påverka deras interaktion med barnet genom att göra dem mindre känsliga för barnets behov. Resultaten tyder samtidigt på att deltagande i digitala spel där barn och vuxna delar uppmärksamhet och nöje kan vara till nytta för interaktionen.

Skärmtid och uppmärksamhet

Photo by Jelleke Vanooteghem on Unsplash

Att titta på digitala skärmar kräver fokuserad uppmärksamhet från de yngsta barnen. När de spelar eller utför uppgifter på en skärm använder de förutom sin uppmärksamhet även sin förmåga att resonera, planera, memorera och slutföra komplexa kognitiva uppgifter.

Flera systematiska översikter har gjorts för att sammanfatta sambandet mellan skärmanvändning och kognitiva färdigheter. Överlag visar studierna ett negativt samband mellan skärmanvändning och förmågan att fokusera uppmärksamheten. Mer skärmtid är relaterat till svårigheter med uppmärksamhet, både när dessa mäts samtidigt i tvärsnittsstudier och när skärmtid och uppmärksamhet mäts upprepade gånger i longitudinella studier. Men studier som undersöker om skärmanvändning vid en viss tidpunkt kan förutsäga uppmärksamhet vid en senare tidpunkt, har mer divergerande resultat.

Det är inte heller känt om skärmanvändning orsakar uppmärksamhetssvårigheter, eller om barn med uppmärksamhetssvårigheter använder skärmar i större utsträckning än barn utan sådana svårigheter. Det kan också finnas bakomliggande orsaker till både koncentrationssvårigheter och ökad skärmanvändning, till exempel känslomässiga svårigheter eller beteendestörningar. De studier man funnit kan inte heller påvisa något samband mellan skärmtid och förmågan att minnas, planera och utföra aktiviteter, så kallade exekutiva funktioner.

Så den sammanfattande slutsatsen från kommittén är att det avgörande är inte huruvida barnen tittar på en skärm eller inte, utan vad barnen gör på skärmen och i vilket sammanhang.

Skärmanvändning, motorik, språkutveckling och sömn

Frågan om barns språkutveckling tycks ha ett liknande svar. Det finns studier som pekar åt olika håll. Vissa studier visar att skärmanvändning kan ha en positiv effekt på barns språkutveckling om den har ett pedagogiskt innehåll och barnen använder skärmen tillsammans med vuxna. Andra studier påvisar att visar att ju mer tid barn spenderar på skärmar och ju tidigare de börjar, har en negativ korrelation med barns språkutveckling. Dessa forskare drog slutsatsen att barns skärmanvändning inte bör ske på bekostnad av andra aktiviteter, som att gå, prata och rita.

Även vad gäller relationen till den motoriska utvecklingen uttalar sig forskargruppen försiktigt. Man är dock mer kritisk i detta avseende än i flera andra. För att illustrera hur skärmanvändning kan vara negativt relaterat till motoriska färdigheter nämns två longitudinella studier som har mätt barns motoriska färdigheter vid flera tidpunkter. I en tysk studie av barn i 3-7 års ålder testades grov- och finmotoriken två gånger med ett års mellanrum. Resultaten från studien visar att barn som, enligt sina föräldrar, hade spenderat mer tid på digitala medier som TV, smartphones, datorer, surfplattor och spel under perioden mellan de två mätningarna hade sämre finmotoriska färdigheter. Och i en kanadensisk studie undersöktes sambandet mellan antalet timmar som 2-5-åriga barn tittar på skärm per dag och motorisk utveckling vid tre olika tidpunkter. Forskarna fann att det framför allt är den grupp som har ett högt antal timmar av skärmanvändning vid alla tidpunkter som har svårt att nå språkliga och motoriska milstolpar vid fem års ålder.

Slutligen undersöker man relationen mellan skärmanvändning och sömn. Där sägs att titta på TV eller surfplattor strax före sänggåendet kan vara förknippat med sämre sömn. Skärmanvändning på kvällen verkar ha ett samband med motvilja att gå och lägga sig, försenad insomning och kortare sömntid. Resultaten här är inte entydiga, men tillräckligt tydliga för att påpekas.

Individuella och sociala faktorer kan påverka

En utmaning med metaanalyser, som huvudsakligen använts i denna rapport, är att de kan kamouflera resultat som visar att skärmanvändning kan vara positivt för vissa barn och negativt för andra. Även här säger man att det finns generellt få studier som har undersökt om sambanden mellan skärmanvändning och barns utveckling är relaterade till kön, etnicitet, funktionsnedsättning och föräldrarnas socioekonomiska status. Dessutom pekar resultaten i lite olika riktningar. Vad gäller uppmärksamhet finner man inga samband med kön eller socioekonomi; ifråga om att minnas, planera och genomföra aktiviteter, så finner forskarna att föräldrarnas socioekonomiska status kan förklara en del av sambanden med skärmanvändning och i fråga om psykisk hälsa pekar olika studier åt olika håll.

Avslutning

En lärdom man kan dra efter att ha läst detta norska ”tematiska PM” är att undvika att dra snabba och långtgående slutsatser utifrån enstaka forskningsrapporter och att framför allt inte lita på medias rapportering om forskningsresultat. Det den norska gruppen forskare så föredömligt gör är att i första hand titta på metastudier, översikter och sammanställningar där en stor mängd studier refereras och noggrant väga samman dessa mot varandra, för att slutligen utifrån denna sammanvägda bild försöka uttala sig. Resultatet blir betydligt mer ”å ena sidan, men å andra sidan…” vilket inte ger braskande rubriker, men istället en betydligt mer trovärdig hållning.

Dela den här artikeln
Följ:
Jan Hylén är fil.dr i statsvetenskap och utbildningsanalytiker. Han verkar idag genom det egna bolaget Education Analytics som fristående analytiker, utredare och konsult åt myndigheter, kommuner, universitet, regeringar och internationella organisationer som OECD, UNESCO och EU.  Jan har även mångårig erfarenhet av forskning, tillämpning, utvärdering och utveckling inom utbildning, IT och digitala lärresurser inom såväl politik som offentlig förvaltning. Han har tidigare också arbetat på Skolverket och Utbildningsdepartementet och bistår kontinuerligt RISE med expertis inom området digitalisering, lärande och ledarskap. 
Skriv en kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *