Hur påverkades grundskollärare och elever i de nordiska länderna när pandemin skapade nya förutsättningar för undervisningen? Vilka lärdomar kan skolsystemen i de olika länderna dra av skolstängningar och distansundervisning? Detta diskuterades på webbinariet Nordic schools during Covid-19: lessons learned, som arrangerades av forskningscentret QUINT – Quality in Nordic Teaching – i Oslo den 17 februari.
I Danmark och Norge stängdes grundskolan för undervisning när pandemins olika vågor slog till. Men även om undervisningen i Island och i Sverige i möjligaste mån skulle ske på plats, var det ändå många elever som periodvis undervisades på distans för att minska risken för smittspridning. Hur gick det? Vilka effekter är möjliga att se när det gäller elevers lärande, fysiska och psykiska hälsa samt deras sociala liv? Hur upplevde lärare de nya förutsättningarna? I vilken mån påverkades det nordiska idealet om allas likvärdiga tillgång till en god utbildning?
2019 presenterade Nordiska ministerrådet sin vision om att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region 2030. I det här sammanhanget är naturligtvis skolan en viktig byggsten. Här formas morgondagens kritiska och engagerade medborgare och här läggs grunden för deras livslånga lust och vilja att lära. Därför är det viktigt att analysera hur två års pandemi har påverkat skolan, och att lära av erfarenheterna i det fortsatta arbetet med att utveckla och förbättra skolans verksamhet.
På webbinariet berättade sex forskare om resultaten från fyra studier som tidigare publicerats som artiklar i ett temanummer av den vetenskapliga tidskriften Education in the North, som ges ut av universitetet i Aberdeen.
Ane Qvortrup, professor vid Institut for kulturvidenskaber på Syddansk Universitet, var först ut. Hon har undersökt hur danska grundskoleelevers välmående har påverkats av två år av periodvisa skolstängningar samt vilka långsiktiga konskevenser det kan få. Det handlar både om elevernas tillfredställelse när det gäller sitt eget lärande och om deras känslomässiga och sociala välmående.
Studien bygger på två datainsamlingar: en alldeles i början av pandemin, under våren 2020, och en året efter. Resultatet visar att eleverna i stort sett mådde bra, trots att de var tvungna att hantera en oförutsägbar och stressande vardag. Men det är samtidigt tydligt att det har skett en viss nedgång när det gäller elevernas känslomässiga och akademiska välmående.
Ane Qvortrup lyfte vid sin presentation särskilt fram sårbara elever och vad den här nedgången kan betyda för dem på lite längre sikt. Det gäller bland annat elever som är socialt och ekonomiskt utsatta, elever som lider av psykisk ohälsa, elever med studiesvårigheter och elever med en annan etnisk bakgrund. Dessa grupper av elever löper större risk att känna oro, få dåliga resultat och tappa lusten för sin studier. Därför är det viktigt att efterhand följa upp hur deras välmående utvecklas över en längre tid och hur det i sin tur påverkar deras fortsatta lärande, konstaterade Ane Qvortrup.
Anna Slotte, docent i pedagogik vid Helsingfors universitet, och Marie Nilsberth, docent i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet, genomförde tillsammans med kollegor i Finland och på Island en studie av högstadielärares erfarenheter och upplevelser under pandemin. Studien har genomförts inom ramen för det pågående forskningsprojektet Connected Classroom Nordic, som handlar om hur skolans digitalisering påverkar undervisningens kvalitet.
Forskarna intervjuade under våren 2020 sjutton lärare från de fyra länderna för att få en bild av hur de hanterade osäkerheten och den snabba förändringen av förutsättningarna för skolans dagliga verksamhet under pandemins första månader.
Samtliga lärare var sedan tidigare vana vid att använda digitala lärresurser i undervisningen, men det blev uppenbart att förutsättningarna inte längre alls var desamma. En stor del av lärarnas arbetet bestod i att i möjligaste mån försöka bibehålla normaliteten. Trots att det mesta inte längre vara som det brukade vara, skulle schemat följas och undervisningen rulla på. Det gällde att skapa en stabil grund i vardagen.
När lärare och elever inte längre möttes i samma fysiska rum, blev det betydligt svårare att upprätthålla dialog och samspel. Undervisningen är i hög grad beroende av en interaktion som sker ansikte mot ansikte. När kontakten medieras av en skärm, är det helt andra förutsättningar som gäller. Det stod också klart att det blev svårare att följa elevernas lärande, att ge dem adekvat återkoppling och att bedöma deras prestationer.
Tack vare sin yrkeskompetens lyckades lärarna hantera de utmaningar och problem som visade sig. Här var den digitala kompetensen och beredskapen förstås viktig, men det var deras professionella kunskaper och färdigheter som gjorde det möjligt att improvisera och att möta svårigheterna på sätt som fungerade.
Hermína Gunnþórsdóttir och Berglind Gísladóttir, professor och biträdande professor vid Universitetet i Akureyri respektive Islands universitet, presenterade en studie av hur pandemin påverkade lärares samarbete och undervisningens kvalitet.
Under pandemin låg tyngdpunkten på undervisning i kärnämnena, medan de andra ämnena tillfälligt lades åt sidan. I början gällde samma ämneskrav som vanligt, men det stod snabbt klart att det blivit väsentligt svårare att värdera elevernas lärande. Lärarna kunde inte längre följa med i lärprocesserna och följa elevernas lärande på de sätt som de var vana vid från klassrummet.
Det fanns inte längre någon känd och vedertagen undervisningspraxis som lärare kunde följa. En del lärare kände att deras yrkesroll begränsades av de förutsättningar som gällde när undervisningen bedrevs över nätet. Andra upplevde en större frihet och ett växande utrymme att utforska nya möjligheter. Det gemensamma för båda kategorierna var att det kollegiala lärandet ökade och att mer tid och kraft lades på ett mer fokuserat samarbete.
Uttrycket “Maslow before Bloom” ger en bra sammanfattning av vad som gällde: det viktigaste var att först säkerställa elevernas grundläggande behov och trygghet. Därefter kunde lärare ägna tiden åt att utveckla elevers kunskaper och lärande. Men det visade sig att eleverna i hög grad lyckades anpassa sig till de nya förutsättningarna. De började arbeta tillsammans i mindre grupper för att hjälpas åt med studierna och det uppstod ett mer samarbetsinriktat lärande bland eleverna. Utmaningarna visade på nya möjligheter som lärare och elever nu kan arbeta vidare med i skolan.
Marte Blikstad-Balas, professor i pedagogik vid Universitetet i Oslo berättade om en studie av hur föräldrar till grundskoleelever upplevde vardagen när undervisningen skedde i hemmet istället för i skolan. Hennes tanke var att med hjälp av en enkät försöka kartlägga hur en typisk dag med distansundervisning såg ut, både ur barnens och ur deras föräldrars perspektiv. På så vis hoppades hon både kunna få syn på utmaningar och möjligheter med det här sättet att bedriva undervisning.
Det visade sig ganska snart att det inte var möjligt att beskriva en typisk dag med hemundervisning. Stödet till eleverna skiljde sig mycket åt mellan olika skolor och elevernas förutsättningar i hemmet var långtifrån lika.
Enligt studien är det främst tre faktorer som avgör hur pass väl undervisningen fungerar när den genomförs på distans. Dels handlar det om föräldrarnas utbildningsnivå, men deras arbetssituation spelar också in, det vill säga om de arbetar hemifrån eller ej, liksom elevernas tillgång till dator och Internet.
Slutsatsen är att eleverna gynnas av att det finns någon hemma som kan ge hjälp och stöd när det behövs. Detta gäller oavsett förälderns utbildningsnivå. Det avgörande är att det finns någon där. Generellt sett har Norge en väl utbyggd digital infrastruktur och de allra flesta har dator och anslutning till Internet. Men mellan en och två procent av eleverna har ingen eller starkt begränsad tillgång till Internet – och de fick stora problem när undervisningen ägde rum över nätet.
De här skillnaderna är viktiga att ta hänsyn till och att försöka möta nästa gång landets skolor tvingas stänga, konstaterar Marte Blikstad-Balas. Annars blir det svårt att säkerställa att alla elever verkligen får en likvärdig undervisning.
Forskarnas presentationer följdes av ett panelsamtal med politiker, skolledare och fackföreningsrepresentanter.
Danmarks utbildningsminister Pernille Rosenkrantz-Theil inledde med att slå fast att distansundervisningen blev en ryggrad i vardagen för eleverna när skolorna stängde. Det skapades en lärarstyrd och trygg undervisningssituation, trots att eleverna inte var i skolan.
Hon tillade att det stod klart att förutsättningarna skiljde sig starkt åt mellan olika åldersgrupper. 13-24-åringar hade betydligt enklare att hantera de nya förutsättningarna än 6-8-åringar. Därför var det alltid de yngre eleverna som fick återvända först till skolan när smittspridningen minskade. Detsamma gällde för särskilt sårbara elever som behöver tryggheten och stödet i skolan.
Steffen Handal, ordförande i den norska fackföreningen Utdanningsforbundet, menade att pandemin visar att undervisningen bäst sker på plats i skolan. Lärande är en social process som behöver ske i ett socialt sammanhang där varje individs förutsättningar kan mötas. Kultur och kontext är en avgörande faktor för att undervisningen ska fungera. Dessutom handlar skolans undervisning inte enbart om att utveckla ämneskunskaper, utan också om att utveckla en rad olika sociala kunskaper och förmågor.
Elin Brandsæter, rektor på Fagerborg skole i Oslo, påpekade att många lärare upplevde en digital chock alldeles i början av pandemin. Det blev också tydligt att det fanns stora skillnader i digital kompetens mellan lärare. Men det blev allt bättre efterhand, och även de som hade sämre förutsättningar lärde sig att hantera den nya situationen. Kvaliteten på undervisningen kunde alltså i stor utsträckning upprätthållas.
Guri Melby, som var utbildningsminister i Norge 2020-21, menade att en viktig lärdom från pandemin är att det finns en god anpassningsförmåga och en stor kreativitet bland skolhuvudmän och lärare. Undervisningen har tagit flera steg framåt, och det kan skolan förhoppningsvis fortsätta bygga vidare på. Det gäller också att se till att likvärdigheten inte hotas på grund av att eleverna har olika förutsättningar att genomföra undervisningen hemifrån. Erfarenheterna under pandemin var en väckarklocka, och nu gäller det att ta tag i saken.
Ragnar Þór Pétursson, ordförande i fackföreningen Kennarasambands Íslands, varnade också för risken för en ökad polarisering. Island är ett homogent samhälle, och det här är ett problem som måste hanteras på rätt sätt. En positiv lärdom är att många elever visade att de kan ta ett större ansvar och bli mer självständiga i sitt lärande. Det öppnar för nya sätt att utveckla och förbättra undervisningen.
Gunilla Svantorp (s), ordförande i riksdagens utbildningsutskott, konstaterade att det har varit två svåra år för skolan, men att det ännu inte finns någon klar bild över hur det faktiskt gick. Skolverket har fått i uppdrag av regeringen att undersöka eventuella negativa konsekvenser för elevers lärande. De kommer att redovisa sina slutsatser i december. En positiv effekt, som i bäst fall kan bli långvarig, är att allmänheten har fått en större förståelse av värdet med skola och undervisning. Den förståelsen gäller det att bygga vidare på.
