Nya sätt att se på och bedriva högre utbildning är i många yrken en avgörande förutsättning för ett livslångt lärande. Det kräver bland annat ett mer dynamiskt system än idag, som gör det lättare att kombinera och växla mellan arbete och studier och mellan olika utbildningsaktörer. Under hösten kommer KTH att genomföra två stora piloter, tillsammans med Scania, som prövar nya former för socialt, nätbaserat lärande. Tanken är att sänka trösklarna och att få in det kontinuerliga lärandet som en naturlig del i medarbetarnas vardag.
Det krävs en mer utvecklad lärandekultur i arbetslivet
Den snabba teknikutvecklingen och andra pågående globala förändringsprocesser ställer hela samhället inför stora utmaningar när det gäller kunskap och kompetens. Det gäller inte minst inom områden som näringslivet och arbetsmarknaden, som närmast står inför ett paradigmskifte med helt andra krav och förutsättningar.
Politiker, företrädare för olika branschorganisationer och ledande personer bland storföretagen brukar hävda att livslångt lärande har central betydelse för näringslivets konkurrenskraft och fortsatta utveckling. Tyvärr händer det inte särskilt mycket i praktiken, menar Anders Johansson, särskild utredare inom området livslångt lärande på KTH.
– Den stora utmaningen är att det inte finns någon riktig lärandekultur i arbetslivet. Många känner sig färdigutbildade efter sin examen, i synnerhet inom mansdominerade yrken. Dessutom saknar en del yrkesgrupper incitament att utbilda sig vidare. En stor del av de teknikområden som KTH arbetar med är stämplade som bristyrken. För de som arbetar inom dem är det enklare att höja lönen genom att byta arbetsgivare. Samtidigt måste företagen ta sitt ansvar. De kan inte betona vikten av att vidareutbilda sig, utan att ge sina medarbetare de förutsättningar som krävs för att kunna göra det.
Behöver synsättet förändras?
Är det hela synen på utbildning, vidareutbildning och kompetensutveckling som behöver förändras? De politiska satsningarna är i regel inriktade på att addera kunskaper efter att utbildningen är avslutad. Kanske vore en bättre idé att genomföra insatser innan utbildningen påbörjades, eller att göra det enklare att växla mellan arbete och studier?
– Vi behöver förändra hela systemet, så att det blir lättare att gå mellan arbete och studier. Men det krävs också en ökad medvetenhet om att utbildningslandskapet är på god väg att förändras. Företag som exempelvis Amazon och Google erbjuder utbildningar som är på minst lika hög nivå som de akademiska. Med andra ord är det nödvändigt att se med nya ögon på vad högre utbildning och lärande i arbetslivet faktiskt kan vara.
Anders Johansson konstaterar att den enskilde individen behöver ta ett större ansvar för att stärka och behålla sin attraktivitet på arbetsmarknaden. Det är inte något vi kan förvänta att företagen vill betala för.
– När en elev avslutar gymnasiet idag, väntar ett kontinuerligt lärande under minst femtio år framåt. Därefter gäller det att skapa ett dynamiskt system för högre utbildning som kan hantera det. För att det här fungera, måste finansieringen komma från staten.
Det är också viktigt att landets universitet och högskolor funderar på sin roll i det här sammanhanget och vad de kan göra för att möta näringslivets och deras medarbetares behov. Idag tänker de ofta i termer av kurser, och de formella kompetenskrav är i regel högt ställda. Men behöver det vara så här?
– Många kan ha tillägnat sig nödvändiga förkunskaper i sitt arbete eller på andra sätt. Man ska alltså inte fastna vid de formella kraven. KTH har till exempel kört vidareutbildningar på en ganska avancerad nivå, där enda antagningskravet har varit en tvåårig högskoleingenjörsutbildning. Det har fungerat över förväntan!
Traditionella kurser är inte enda vägen framåt
Utbildning kan absolut bedrivas på andra sätt än i form av kurser, men det gäller att testa möjligheterna och att bygga vidare på erfarenheterna, menar Anders Johansson. På KTH har man kommit fram till att det tar för lång tid att utreda om en lösning fungerar eller ej. Därför har de istället bestämt sig för att testa i skarpt läge, lära av erfarenheterna och genomföra nödvändiga förändringar om och när det behövs.
Den vanligaste formen av vidareutbildningar på KTH idag, är att företag köper kurser och är på plats rent fysiskt under några veckor. En sådan lösning är kostsam och tidskrävande för båda parter. Därför vill KTH försöka mer sociala, nätbaserade former av lärande som man kan erbjuda företag. Det handlar om att hitta sätt att få in lärande i medarbetarnas vardag, att bygga en lärandekultur och att skapa lärgemenskaper som uppmuntrar till ett kollaborativt, kollegialt lärande.
– Nu i höst kommer vi, tillsammans med Scania i Södertälje, att driva två stora pilotprojekt med mer än tvåhundra deltagare, som är tänkta att fungera ungefär som en studiecirkel. Det kommer att finnas ett grundutbud, men sedan kan Scania välja att köpa till olika moment som de känner att de behöver, on demand. En lärare från KTH kan till exempel komma och spela ett spel om hållbarhet eller arrangera en workshop i ämnet. Företaget får vad de betalar för och vi får en mer rationell användning av våra utbildningsresurser.
Det här sättet att bedriva vidareutbildning över nätet är betydligt mer skalbart än den traditionella formen, och kan göra det möjligt att utbilda något tusental personer per år, tror Anders Johansson.
– Den traditionella kursen, där alla ses fysiskt, är alldeles för hantverksmässig. Den går inte alls att skalas på samma sätt utan att kostnaden stiger närmast exponentiellt. Det här är sannolikt en mer fruktbar väg framåt.
Hittills har KTH mest vänt sig till ingenjörer, men nu vill man även försöka möta behoven av teknikrelaterade kunskaper bland yrkesgrupper som exempelvis civilekonomer och jurister. Hur kan KTH bli en relevant aktör för dem och möta deras behov? Det är en helt ny värld som öppnar sig, och det är en jätteutmaning, säger Anders Johansson.
– Vi behöver förstås bygga en effektiv organisation internt, men vi ska också fundera på vilka typer av samarbeten som är intressanta för vår fortsatta utveckling. Här tror jag att RISE testbädd Vigeo och regeringsuppdraget till åtta myndigheter att bygga en digital infrastruktur för livslångt lärande kan vara viktiga pusselbitar.
