Framtidens kompetenser för ett hållbart (yrkes)liv

Vi lever i en värld präglad av snabba och stora förändringar inom en rad olika områden, alltifrån klimatkrisen och storpolitiska konflikter och skeenden till teknikskiften, en arbetsmarknad under omställning och en ökad ekonomisk och social polarisering. Det här ställer en rad nya krav på skolan och resten av utbildningssystemet samt på behovet av kunskap och kompetens. I måndags arrangerade Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) ett seminarium där de här frågeställningarna lyftes fram.

IVA driver sedan 2019 den tioåriga satsningen Skola i tiden, där man tillsammans med andra samhällsaktörer arbetar för att stärka den svenska skolan och bidra till en god samhällsutveckling. En av arbetsgrupperna i den här satsningen – Skola för en hållbar framtid – fäster blicken på hur skolan kan göra det lättare för det svenska samhället att möta och hantera dagens utmaningar. 

Pia Sandvik, vd för RISE, är ordförande för arbetsgruppen Skola för en hållbar framtid. Hon inledde seminariet med att konstatera att alla de förändringar som kännetecknar vår samtid hänger samman, påverkar varandra och behöver hanteras som en helhet. Vi lever i människans tidsålder – den geologiska epoken antropocen, ett begrepp som myntades av nobelpristagaren Paul Crutzen för ungefär 20 år sedan – och måste både tänka på planetens hälsa och den mänskliga välfärden för att kunna leva vidare. Här är ett samtal om skolan, utbildningen och bildningen av stor betydelse för vägen framåt, konstaterade hon.  

Andreas Schleicher, utbildningschef på OECD, delade med sig av några tankar om hur skolan behöver utvecklas och förändras för att  kunna bidra till en konstruktiv hantering av de utmaningar människan står inför. Hans resonemang knyter an till Learning Compass 2030, ett ramverk för utbildning för en hållbar framtid som OECD presenterade för tre år sedan. Ramverket är en del av det arbete som pågår i projektet Future of Education and Skills 2030, där man försöker ringa in vilka kunskaper, förmågor, förhållningssätt och värderingar som är nödvändiga idag och under de närmaste åren.

Enligt Andreas Schleicher är en bra utbildning för alla en av de bästa investeringarna vi kan göra för att säkra Jordens och människans framtid. Det handlar inte enbart om att förmedla vetenskapligt underbyggda fakta och förklaringar, utan också om att lära barn och unga att tänka kritiskt och att resonera som en forskare: att problematisera, experimentera, analysera, reflektera och vara kreativ. Det är också viktigt att lära sig att tänka kring flera möjliga scenarier för framtiden. Ju bättre vi blir på att föreställa oss flera olika framtider, desto bättre förberedda kommer vi att vara för den framtid som så småningom kommer, menade han. 

De kunskaper vi har inom ett område sätter ramarna för vår förståelse och hur vi tänker och agerar. Den senaste PISA-undersökningen visar att elever med höga poäng på det naturvetenskapliga testet, har en mer realistisk uppfattning om de stora utmaningar det innebär att ta itu med klimatförändringarna. Elever med sämre resultat anser ofta att problemen efterhand kommer att hanteras av någon politiker som har någon slags magisk lösning, och att deras eget sätt att leva inte har någon större betydelse. Här ser man tydligt vilken avgörande roll skola och utbildning kan spela för planetens framtid, påpekade Andreas Schleicher.

Det är också avgörande att skolan hjälper eleverna att utveckla en bättre förståelse för den pågående digitaliseringen, dess konsekvenser inom olika samhällsområden samt vad som är det specifikt mänskliga i en tid när artificiell intelligens börjar ta större utrymme i vardagen. Framtiden är otvetydigt digital och skolan måste förbereda eleverna för detta. Efterfrågan på rutinmässiga kognitiva uppgifter minskar på arbetsmarknaden, samtidigt som behovet av  djupare teknisk kunskap, kritisk informationshantering och sociala förmågor ständigt blir allt större. Skolan kan inte utbilda eleverna för det förgångna, utan måste blicka framåt, mot framtiden.

Barn och unga behöver en slags kompass som hjälper dem att hitta rätt i dagens komplexa verklighet och som bygger upp en handlingsförmåga, en agens, som gör det möjligt för dem att förstå och att förändra världen. Före den industriella revolutionen spelade varken teknikutveckling eller utbildning någon särskilt stor roll för de allra flesta människor. Men allt förändrades och världens länder byggde efterhand upp allmänna utbildningssystem som hjälpte medborgarna att förstå och dra nytta av de nya möjligheterna. 

Nu befinner vi oss mitt i ett liknande systemskifte, fast den här gången med digitala förtecken. Skolan måste därför komma ikapp den tekniska utvecklingen och förändra innehåll och arbetssätt. Alla elever ska ges möjlighet att utveckla de kunskaper och förmågor de behöver för att kunna leva ett gott liv i morgondagens samhälle, avslutade Andreas Schleicher. 

Ulrike Pisiotis, policy officer på Europeiska kommissionen, inledde sitt anförande med att ta upp den övergång till kompetensbaserad utbildning som har skett i EU-länderna under de senaste 20 åren. Den här förändringen innebär en övergång från en utbildning som främst är innehållsstyrd och har fokus på kognitiva förmågor, till en utbildning som utöver dessa förmågor även inkluderar sociala och praktiska förmågor. Det läggs också vikt vid att kunskaper och kompetenser måste utvecklas kontinuerligt, under hela livet.  

Detta är viktigt och bra, men det gäller även att överbrygga de stora klyftor som finns inom och mellan länder i Europa när det gäller viktiga kompetensområden, inte minst digital kompetens,. Ulrike Pisiotis påpekade också att vi lever i en komplex värld och att bland annat klimatkrisen och hoten mot demokratin ställer oss inför svåra utmaningar. Det här ställer stora krav på medborgarnas kompetens, men det innebär också att behovet av kunskap och kompetens förändras.

2006 publicerade Europeiska unionens råd en lista över åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande, som ger ramar och riktlinjer för medlemsländernas styrdokument. Nyckelkompetenserna sträcker sig över ett flertal olika områden, från läs- och skrivförmåga och matematisk, teknisk och naturvetenskaplig kompetens till digital kompetens och kompetens kring kulturmedvetenhet och kulturyttringar. Listan uppdaterades 2018 för att bättre kunna möta den pågående utvecklingen i samhället och på arbetsmarknaden. 

Alldeles nyligen kompletterades de åtta nyckelkompetenserna med GreenComp – en referensram för hållbarhetskompetens. Här sammanfattas tolv centrala kompetenser som alla behöver utveckla för att en utveckling mot en rättvis och hållbar framtid ska bli möjlig. Kritiskt tänkande, empati, ansvar och omsorg är några av de kompetenser som utbildningssystemet ska ta upp i undervisningen, från tidig ålder och framåt. Ramen har tagits fram av Europeiska kommissionen tillsammans med utbildningsexpeter från hela Europa. Den är bland annat tänkt att ligga till grund för den fortsatta läroplansutvecklingen i medlemsländerna.

Ramverket kan beskrivas som en nionde nyckelkompetens och gör det möjligt att förankra arbetet med att förstå och verka för hållbarhet på ett bättre sätt i skolan. Det här ett viktigt steg framåt, menade Ulrike Psiotis, men det är samtidigt bara en del av pusslet. Fler bitar krävs, bland annat ett mer tvärvetenskapligt angreppssätt och en bättre integration av hållbarhetstänkande i lärarutbildningen, liksom en löpande kompetensutveckling genom hela yrkeslivet. 

Samuel Engblom är statssekreterare hos utbildningsminister Anna Ekström. Han underströk att en av utbildningspolitikens viktigaste uppgifter är att se till att utbildningssystemet ger de färdigheter som krävs för att kunna få ett jobb, för att kunna vara en aktiv deltagare i ett demokratiskt samhälle och för att kunna leva ett meningsfullt liv. 

Att skapa en läroplan för dagens samhälle är långtifrån enkelt, men det är förstås ännu svårare, för att inte säga omöjligt, att skapa en som även rymmer morgondagens värld, tillade Samuel Engblom. Därför är det nödvändigt att tonvikten ligger på de förmågor som krävs för att ständigt kunna lära om och lära nytt. Det gäller också att skapa ett utbildningssystem utan återvändsgränder. Reformen av de yrkesinriktade gymnasieprogrammen, som innebär allmän högskolebehörighet, är en del av det viktiga arbetet. Omställningsstudiestödet, som gör det möjligt för den som arbetat i minst åtta år att studera under ett år med 80% av lönen, är ett annat. 

Just nu pågår en snabb och omfattande näringslivsexpansion i norra Sverige, en del av landet som länge mest förknippats med nedläggningar och utflyttning. Nu måste regioner och orter bygga upp en samhällsstruktur som kan hantera den nya, ovana, situationen. Det är förstås långt ifrån enkelt. Samtidigt är det avgörande att se till att det finns en god tillgång till kvalificerad arbetskraft till batterifabriker och andra verksamheter som växer fram. Det ställer i sin tur krav på omställning och vidareutbildning – och ett livslångt lärande, avslutade Samuel Engblom.

Begreppet antropocen är ett analytiskt verktyg som anger tankeramarna på ett lika tydligt sätt som exempelvis evolutionen eller industrialismen, konstaterade Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria på KTH, IVA-ledamot och medlem i arbetsgruppen Skola för en hållbar framtid. Det hjälper oss att bli medvetna om de tydliga gränser vi måste hålla oss inom för att säkra planetens och mänsklighetens framtid. Det finns redan goda kunskaper om de villkor och förutsättningar som gäller. Nu gäller det att göra dem till en del av vardagen för nästa generation, så att de förhoppningsvis kan klara de svåra utmaningar som väntar, tillade han.

Inom arbetsgruppen Skola för en hållbar framtid talas det mycket om behovet av en ny Weltanschauung, ett mer tvärvetenskapligt och forskningsbaserat sätt att förstå och uppfatta världen. Det här sättet att se på världen kan ses som ett ramverk som behöver kompletteras med ett annat begrepp, nämligen bildning, hävdade Sverker Sörlin. All den kunskap som finns inom området förs ihop till ett sammanhängande, ämnesöverskridande system. 

Sammantaget blir det ett slags utbildningsfilosofi och en strategi som gör det möjligt för människor i olika åldrar och från olika delar av samhället att mötas, utvecklas och att påverka samhället tillsammans. Kopplingen mellan utbildning, bildning och demokrati är särskilt viktig idag, när demokratin befinner sig under stark press, kontaterade Sverker Sörlin. Det handlar både om att rädda planeten, bevara välfärden och att skydda det demokratiska samhällssystemet.

Stefan Sjöqvist, utredningschef på IF Metall, Ulrika Wallén, policyexpert inom högskolepolitik på Svenskt Näringsliv och Björn Öckert, professor i nationalekonomi och forskare vid IFAU, möttes i ett panelsamtal som resonerade om framtidens kompetenser ur ett arbetsmarknadsperspektiv. 

När vi talar om kompetens, handlar det ofta om kompetensförsörjning, det vill säga vad som måste göras för att arbetsmarknaden ska få tillgång till den kompetens som behövs, menade Stefan Sjöqvist. Men det är minst lika viktigt att se det ur individens perspektiv: det handlar om att ges möjlighet bygga en kompetens som lägger grunden för ett livslångt lärande. Reformen av de yrkesinriktade gymnasieprogrammen och omställningsstudiestödet är två exempel på beslut som går i rätt riktning, tillade han. Men för att skapa så goda förutsättningar som möjligt, behöver det göras betydligt mer. Arbetet med studie- och yrkesvägledning behöver sannolikt stärkas, liksom samverkan med det omgivande samhället.

Den stora kompetensbristen hör till de avgörande problemen just nu, hävdade Ulrika Wallén. De yrkesinriktade gymnasieprogrammen utgör ofta rekryteringsbasen för många små och medelstora företag, men den vägen är det ofta svårt att täcka in behovet. Därför är det viktigt att reformera utbildningssystemet och att se till att det blir en bättre matchning mellan utbildningarnas innehåll och de behovs som finns på arbetsmarknaden. Det gäller också att lägga större fokus på själva kunskapsuppdraget. Här är ledarskap och ledningsstyrning två avgörande faktorer.

På dagens arbetsmarknad är det tydligt att sociala förmågor börjar värdesättas högre än kunskap och kompetens. Det beror till stor del på att även mer kognitivt avancerade arbetsuppgifter kan automatiseras, och att det därför ställs andra krav på medarbetarna än tidigare. Detta måste skolan beakta, menade Björn Öckert. 

Forskningen har lärt oss att man lär sig mer och blir mer intelligent när man går i skolan, men det finns inte särskilt mycket forskning och hur de sociala förmågorna utvecklas. därför är det viktigt att rikta sökarljuset hit. Vi vet till exempel att skolor som är bra på att utveckla elevernas kunskaper också är bra på att utveckla andra färdigheter. Det står också klart att mindre klassrum har en positiv inverkan på såväl  kognitiva som sociala färdigheter. Skolans undervisning behöver förändras och röra sig i andra riktningar, men det handlar snarare om en pågående utveckling än om ännu en reform, konstaterade Björn Öckert.

I det andra panelsamtalet diskuterades framtidskompetenser ur ett skolperspektiv. Här deltog Maria Wiman, lärare i svenska och SO på Skapaskolan i Huddinge, utbildningsanalytikern Jan Hylén, som också är medlem i arbetsgruppen Skola för en hållbar framtid, och Thomas Karlegatt, verksamhetschef för- och grundskola, Helsingborgs stad. 

Ett avgörande problem med dagens skola är att eleverna är instängda i ett parallellt universum, utan större kontakt med den omgivande världen. För att förbereda eleverna bättre på livet efter och utanför skolan, måste de få ta sig an de utmaningar och problem som finns i deras omvärld, menade Maria Wiman. Det är också viktigt att samarbeta med resten av samhället för att eleverna ska utveckla de nyckelkompetenser de behöver: att kunna ta egna initiativ, att kunna samarbeta med andra, att våga testa nya idéer, och så vidare. 

Maria Wiman berättade att hon arbetar med olika projekt där eleverna får göra skillnad på riktigt, här och nu. Det kan handla om allt ifrån att läsa sagor för ett förskolebarn till att delta i nationella hållbarhetsprojekt eller upplysa om hållbar konsumtion. Det lilla och det stora perspektivet har lika stor betydelse. Omvärlden tas in i skolan inom ramen för läroplanens centrala innehåll och eleverna ges möjlighet att att utveckla centrala förmågor som de  behöver i arbetslivet och som medborgare i samhället. 

Skolan kan inte bara fokusera på de snäva kunskapsfrågorna, utan behöver bredda sitt perspektiv, menade Jan Hylén. Det krävs både för att eleverna ska klara sig på arbetsmarknaden och för att kunna hantera de större frågorna. Sociala kompetenser står inte i motsatsförhållande till de mer akademiska kompetenserna, utan det uppstår en synergieffekt som innebär att de förstärker varandra. Eleverna behöver utveckla agens och lära sig att tillämpa sina kunskaper i verkligheten, i autentiska sammanhang och situationer.

Det är avgörande att det förs en seriös politisk diskussion kring vilken roll skolan ska ha när det gäller stora frågor som hållbarhet, arbetsmarknadsbehov och kompetensförsörjning. Jan Hylén hoppades att seminariet kan bidra till att det kommer igång. Tyvärr har utbildningspolitikerna helt tappat bort det här frågorna, tillade han. Ett tydligt exempel är den stora omställningsreformen, som inte alls diskuteras av utbildningspolitiker. Det är verkligen ett underbetyg.     

I Helsingborgs kommunala skolor arbetar man mycket med att stärka elevernas valkompetens och att hjälpa dem att göra rätt val inför framtiden, både ur ett samhällsperspektiv och ur deras eget individuella perspektiv. Det läggs också ner mycket resurser på att öka behörigheten till gymnasiet, liksom att se till att genomströmningen ökar. 

Det görs mycket, men hela frågan om hållbarhet behöver utvecklas ytterligare, påpekade Thomas Karlegatt. Precis som med skolans digitalisering, är det enskilda lärare som försöker driva på utvecklingen, men det håller inte i längden. Tydliga skrivningar i styrdokumenten, som klargör vad som ska göras, skulle underlätta det här arbetet. Men det är också viktigt att skolan öppnar upp och bjuder in resten av samhället till samverkan kring det här frågorna. Om skolan får mer stöd, blir det enklare att föra det här viktiga arbetet vidare.

Pia Sandvik avslutade seminariet med att slå fast att framtidens skola behöver präglas av nya perspektiv, tankar och arbetssätt. Kunskap är minst lika viktigt som tidigare, men det är också av värde att elever lär sig att tänka innovativt och att arbeta kreativt.

Om skolan inte klarar av att vara i takt med tiden, finns det risk för att det krävs disruptiva förändringar för att komma i fatt. Det är något som helst bör undvikas. Istället gäller det att skapa en skola som befinner sig i ständig förändring och i dialog med resten av samhället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.