Elektrifiering, digitalisering och andra pågående globala processer driver på behovet av omställning i en rad traditionella branscher. Det gäller bland annat för tillverkningsindustrin. Här finns ett starkt växande behov av adekvat kompetensutveckling för att produktionspersonalen ska kunna möta de krav utvecklingen ställer. Men vad krävs för att det här verkligen ska bli möjligt? RISE undersöker detta tillsammans med flera partners i projektet Digital pedagogik och kompetensutveckling för industrin.
Kompetensförsörjningen måste lösas
Idén till projektet kommer ursprungligen från samverkansgruppen för kompetensförsörjning och livslångt lärande, en av de samverkansgrupper regeringen utsett för att hitta innovativa lösningar på aktuella samhällsutmaningar. Alla branscher och sektorer brottas med problem som rör kompetensförsörjning, men för tillverkningsindustrin är det särskilt komplicerat.
Personalen behövs löpande i produktionen, många arbetar skift och det är svårt att hitta tid och plats för de utbildningsinsatser som behövs. Utbildningsbakgrunden varierar och som i många andra sammanhang har inte alla lika lätt att hitta lust och motivation att lära om och lära nytt.
RISE har gått samman med Produktionslyftet, Göteborgs tekniska college, Skärteknikcentrum Sverige och Centrum för livslångt lärande vid Högskolan i Jönköping för att hitta sätt att hantera de utmaningar som finns. Finansieringen kommer från Vinnova.
Just nu pågår arbetet med en förstudie som kan ligga till grund för det fortsatta arbetet, berättar Katarina Pietrzak, senior projektledare och lärandestrateg på RISE.
– Förstudien består av två delar. Den ena delen sammanställer aktuell forskning och empiri inom området professionslärande. Den andra ger exempel på hur företag bedriver arbetsintegrerat lärande på sätt som inte har skolan som modell. Istället utgår de från vuxnas förutsättningar och den befintliga personalens konkreta behov.
Vad krävs för att få igång lärandet?
Cecilia Bjursell är professor i pedagogik med inriktning mot livslångt lärande vid Högskolan i Jönköping. Hon ansvarar för arbetet med att ta fram en kunskapsöversikt som kan ge preliminära svar på projektets övergripande frågeställning: Hur ska lärinsatser i arbetslivet designas för att skapa lust till ökat och digitalt skalbart lärande som engagerar många och ger påvisbar effekt?
– Kunskapsöversikten fokuserar fyra teman: motivation, lärande i arbetslivet, digitalisering och lärandets effekter. Jag har valt ut ett antal litteraturgranskningar inom olika discipliner som ger en överblick av aktuell forskning inom det här området. Tanken är att få en bra startpunkt för det fortsatta arbetet. Det gäller både att påvisa vilka svar som finns och att redovisa vad forskningen ännu inte vet tillräckligt mycket om.
Workshops i fokusgrupper används också i projektet, för att undersöka målgruppens egna upplevelser och behov, berättar Cecilia Bjursell.
– Vuxnas lärande i arbetslivet är det lärande som sker i vardagen, när de är på arbetet. Det handlar alltså inte om att gå en kurs någonstans, utan om att kontinuerligt få olika former av undervisning som är integrerade delar av arbetsuppgifterna. Det är betydligt effektivare och har mer bestående effekter. Jag har tidigare genomfört studier av mentorskap i gjuteribranschen. Där framgår det tydligt. Att gå bredvid och lära av en mer erfaren kollega är vanligt på många företag i tillverkningsindustrin. Det handlar nästan om ett lärlingstänkande, och det fungerar i regel väldigt väl.
Lärande handlar om samspel och ska vara en integrerad del av arbetslivet
Den digitala utvecklingen ger många spännande möjligheter att integrera lärandet i det dagliga arbetet. Olika typer av verktyg kan till exempel utformas så att de ger återkoppling till användaren. Lärande handlar om samspel, och ett samspel med ett verktyg är alltså ett slags lärande som blir en integrerad del av arbetsprocessen, säger Cecilia Bjursell.
– Tyvärr är det fortfarande alltför många som tror att utbildning handlar om att förmedla information, och som därför helt missar samspelets avgörande betydelse. Det är inte minst vanligt inom många utbildningar som bedrivs över nätet. Risken är överhängande att det blir korvstoppning istället för lärande. Och efter kursen kommer man inte ihåg vad man ska göra. Ett bestående lärande uppstår när man samspelar med andra människor eller använder verktyg som möjliggör interaktion och återkoppling.
I diskussionerna om arbetslivets digitalisering handlar resonemangen ofta om att tekniken ersätter människan och vad det i sin tur leder till. Men även här handlar det i hög grad om samspel – ett samspel mellan människan och tekniken. En digitaliserad maskin eller ett digitalt verktyg blir som en arbetskompis, som man arbetar tillsammans med, lär sig av och använder som hjälp.
– Ibland är digitala verktyg experter som ger vägledning, men vid andra tillfällen är de mer att betrakta som assistenter. Det gäller att kunna se när de är det ena och när de är det andra. Vad kan verktyget göra? Vad är det som det inte klarar av? När människa och teknik samspelar på ett bra sätt, uppstår en ny helhet som kan bättre resultat. Vad kommer det här att betyda för tillverkningsindustrin? Hur förändrar det sättet att arbeta? Det är viktiga frågor att fundera över de närmaste åren.
Det gäller att tänka på andra sätt och att skapa rätt förutsättningar
Hur kan man bedriva ett lärande i arbetslivet som inte har skolan som modell, utan utgår från personalens förutsättningar och behov? I den andra delen av förstudien genomförs tre tester som bygger på andra sätt att tänka.
Göteborgs tekniska college undersöker hur en digital coach kan underlätta och förstärka lärandet när en utbildning genomförs över nätet. Produktionslyftet har sedan tidigare ett uppskattat koncept för hur man kan bedriva arbetsintegrerat lärande. Nu vill man ta reda på hur olika moment kan bli digitala och skalbara, utan att man går miste om de faktorer som gjort konceptet framgångsrikt. Skärteknikcentrum Sverige vägleder företag i hur de bör tänka och agera för att hantera sin kompetensförsörjning framöver där branschvalidering utgör en viktig pusselbit. Nu testar de nya digitala former för att stärka företagens kompetens.
Alla letar efter de vises sten när det gäller organisationers lärande och lärande i arbetslivet. Men det handlar inte om magi, utan om att med hjälp av forskning och empiri ta reda på vad som faktiskt fungerar och vad som behöver göras, konstaterar Katarina Pietrzak.
– Lärandet måste bli en integrerad del av vardagen på arbetsplatsen. För att lyckas med det, behöver vi undersöka vilka villkor och förutsättningar som är nödvändiga för att både mindset kring lärande och de faktiska möjligheterna ska öka. Annars kommer kompetensutveckling fortsätta att vara ett alibi, eller en slags sidoverksamhet som inte leder till någon genomgripande utveckling. Jag tror att det handlar om ett kluster av parametrar som måste finnas med. De sträcker sig över olika områden, alltifrån risken att bli förlora sitt jobb i den snabba utvecklingen till det som kanske är allra viktigast: lusten att lära mer och att utvecklas. Chefer och ledare behöver därför pedagogiska kunskaper för att kunna skapa de förutsättningar som krävs för att det här ska bli möjligt.
