Kraven på porrfilter i skolan är på väg att bli en het politisk fråga igen. Därför är det viktigt att beslutsfattare, föräldrar och alla som arbetar i skolan får en genomlysning av frågan. Här delar Magdalena Mattebo, Ulf Dalquist, Marcin de Kaminski och Daniel Forsman, som alla är sakkunniga inom området, med sig av sina kunskaper och erfarenheter.
Digitaliseringen tar fart – och oron växer
Digitaliseringen av den svenska skolan är på väg att ta fart. För ett år sedan presenterade regeringen en nationell strategi för skolan och i mars nästa år kommer SKL att lägga fram en handlingsplan för det fortsatta arbetet. I augusti trädde de reviderade läroplanerna för grund- och gymnasieskolan i kraft. Här betonas betydelsen av att alla elever utvecklar en adekvat digital kompetens. Det är särskilt värdefullt att de lär sig att förstå, hantera och kritiskt granska informationsflödet i det nya medielandskap som växer fram.
Parallellt med den här utvecklingen syns en växande oro för att barn och ungdomar ägnar sin tid åt vad som pågår på mobil- och datorskärmar istället för att uppleva och leva i den fysiska verkligheten. I opinionsbildning och politisk debatt hörs krav på mobilförbud i skolan och uppmaningar om att porrfilter ska installeras på skolor och bibliotek. Många menar att detta är ett bra sätt att skydda unga från digitaliseringens negativa sidor.
Porr är mer lättillgänglig än någonsin tidigare
Grovt pornografiskt innehåll är bara ett par sökord bort, och det lyfts ibland fram som ett stort och allvarligt problem. Det händer till exempel att föräldrar går till sitt barns förskola eller skola och ser vad de kan hitta med hjälp av några sökord i Google. När de sedan berättar om sökresultaten i media blir resultatet i regel normativa och starkt känslosamma reaktioner. Varför täpper vi inte till den här kloaken? Ska verkligen våra barn behöva drabbas av dessa könsdiskriminerande attityder och allt detta avskyvärda verbala och fysiska våld?
En bättre och mer effektiv filtrering presenteras ofta som ett snabbt och enkelt sätt att bli av med det oönskade innehållet. Samtidigt hoppas man att det kan motverka den ökade sexualiseringen i samhället, bidra till att förebygga våld och minska risken för sexuella övergrepp.
Ungdomars möte med porr är en fråga med flera dimensioner
Fotograf: Kim Norman
Magdalena Mattebo är leg. barnmorska och forskare vid Mälardalens högskola och på Uppsala universitet. Hon tillhör den tvärvetenskapliga forskargruppen CHIP, som undersöker barns och ungas rätt till delaktighet och jämlik hälsa samt forskargruppen Obstetrisk och reproduktiv hälsoforskning. 2014 disputerade hon vid Uppsala universitet på en avhandling som analyserar samband mellan pornografikonsumtion och sexualvanor, hälsa och levnadsvanor bland ungdomar.
– Ungdomars möte med porr är en komplex fråga med flera dimensioner. De beskriver både positiva och negativa aspekter. Därför är det svårt att vara svartvit och att entydigt säga att det är bra eller dåligt att det är så lätt att komma åt den idag.
Ingen entydig koppling mellan porrkonsumtion och beteende
Det finns en klick unga män som söker mycket efter porr på nätet, och som aktivt letar upp våldspornografi, berättar Magdalena Mattebo. Det är naturligtvis bekymmersamt, men det här handlar inte om den stora, generella gruppen. I princip alla pojkar och majoriteten av flickorna tittar i varierande utsträckning på porr. Detta har både positiva och negativa sidor, men det går inte att entydigt säga att det påverkar hur de beter sig.
– Forskningen kan inte påvisa någon klar kausalitet. Det är helt enkelt svårt att se tydliga orsakssamband mellan porrkonsumtion och beteende. Möjligen kan porren ha en viss förstärkningseffekt ibland, men det är inget som kan beläggas i våra studier.
Filter har aldrig fungerat
Om man upplever porr som ett alarmerande problem som snabbt måste lösas, är det lätt att se porrfilter som en smidig lösning, säger Magdalena Mattebo. Men i grunden handlar det om att förändra synsätt och attityder, och det kan ta lång tid att åstadkomma. Ulf Dalquist, som är forskningschef på Statens medieråd, instämmer. Han har full förståelse för ambitionerna att unga ska slippa exponeras för porr, men kan inte se att filter skulle föra med sig något gott i det hänseendet.
Fotograf: Anna-Lena Ahlström
– Förklaringen är att filter aldrig har visat sig fungera i någon större utsträckning. Det handlar fortfarande för det mesta om program som använder spärrlistor för att blockera ip-adresser och internetdomäner på det lokala nätverket. Listorna har ofta amerikanskt ursprung, och det leder till att en hel del material som vi inte betraktar som porr inte heller kan kan nås.
Vad är egentligen porr?
Problemet är att det inte finns någon solklar definition på vad som faktiskt är porr, konstaterar Ulf Dalquist. Det innebär att allt som rör sexualitet och innehåller nakenhet riskerar att blockeras. Detta drabbar även sådant innehåll som i stort sett alla uppfattar som helt legitimt i skolan, till exempel allmän sexualupplysning och information om hbtq.
Det pågår mängder med filtersatsningar runt om i världen som syftar till att begränsa tillgången till material som uppfattas som olämpligt ur ett politiskt eller moraliskt perspektiv. Men det är sällan de träffar rätt, säger Marcin de Kaminski, programchef på Civil Rights Defenders, som tidigare under många år studerat användningen av internetfilter runt om i världen. Vid sidan av spärrlistorna används också program som använder maskinlärande för att identifiera olämpliga bilder. De fungerar inte heller fullt ut. När det gäller pornografi, är det svårt för algoritmerna att se skillnad på olika sorters nakenhet, och det kan ibland få absurda konsekvenser, tillägger han.
– Jag har tre tydliga argument mot porrfilter. Det första är rimligtvis risken att blockera för mycket. Det andra är risken att blockera för lite, eftersom poängen då går förlorad. Det tredje argumentet är att filter visserligen blockerar innehåll, men att det egentligen inte är särskilt svårt att ta sig förbi. Många har de kunskaper som krävs för att klara det, även barn och ungdomar. Det gör att filtren skapar en falsk trygghet.
Falsk marknadsföring och en övertro på tekniken
De som propagerar för porrfilter ägnar sig åt falsk marknadsföring som i hög grad vilar på känsloargument, menar Marcin de Kaminski. Det går att hitta i stort sett allt på Internet, så det är inte svårt att få fram exempel på obehagligt material som man inte vill att unga ska utsätts för.
– Problemet är att det finns en övertro på att de som kan tekniken klarar av att hitta en vattentät lösning. När tekniker förklarar att det faktiskt inte är möjligt, får de höra att de är dåliga tekniker och att andra minsann kan fixa det här. Resultatet blir att vi hamnar i en skyttegravsargumentation som det kan vara svårt att komma ur.
Barn behöver lära sig hantera dagens medielandskap
Inte ens blockeringen av barnpornografi fungerar, säger Ulf Dalquist. Här är alla länder överens om att det rör sig om olagligt material som ska bort, men det går ändå inte. Hur ska man då kunna stoppa texter, bilder och filmer som inte är olagliga i vår del av världen? I det här sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention, och 2020 kommer den att bli lag. Här står det bland annat att barns informationsfrihet ska tryggas och att endast material som är skadligt eller olagligt får uteslutas.
– På Statens medieråd driver vi alltid linjen att barn ska få den hjälp och det stöd som krävs för att bli medvetna medieanvändare. Det betyder att de måste få redskap som hjälper dem att hantera det medielandskap som vi lever i. Om vi bara ska censurera och ta bort, förlorar vi kontakten med barnen. Istället handlar det om att se till att de blir medie- och informationskunniga.
Var går gränsen för informationsfriheten?
Den rådande samhällstrenden just nu är tyvärr att internetanvändningen begränsas mer och mer, säger Daniel Forsman, som är stadsbibliotekarie i Stockholm. Här har biblioteket en viktig uppgift som måste värnas.
– Biblioteket ska tillhandahålla en infrastruktur som gör det möjligt för människor att i princip komma åt all information. Ibland är det nödvändigt att begränsa tillgången av juridiska och moraliska skäl. Det behöver naturligtvis inte vara fel, men för att det demokratiska samhället ska kunna bevaras och utvecklas, måste vi ha en levande och konstruktiv diskussion om informationsfrihetens ramar. Var går gränsen?
Filter är väldigt trubbiga redskap
Stockholms stadsbibliotek använder Stockholms stads bredband, och måste därför följa de regler som satts upp för användningen. Det innebär också att man måste använda det internetfilter som installerats. Än så länge har biblioteket inte fått särskilt många klagomål från besökare som vill porrsurfa, säger Daniel Forsman. Däremot får filtret andra negativa konsekvenser. Till exempel står det i reglerna att användarna inte får använda anonymitetstjänsten Tor, eftersom man på biblioteket måste veta vilka som använder nätet. Tyvärr är filtret konstruerat så att det inte ens går att läsa om Tor på deras egen webbplats. Det känns inte alls rimligt, tillägger han.
– Filter är väldigt trubbiga redskap som kan få konsekvenser som inte var avsedda från början. De riktiga filtren, som verkligen fungerar, finns i huvudet på den som söker efter information. Här handlar det om att kunna bedöma informationen på ett kritiskt sätt, men det gäller också att veta hur man undviker att hitta det som man inte vill se. Informationsfrihet ger stora möjligheter, men förutsätter också att alla vill och kan ta ansvar.
Skolan måste lyfta porrens normer, stereotyper och ideal
När det gäller pornografi är det av allra största vikt att skolan lyfter de normer, stereotyper och ideal som den präglas av, menar Magdalena Mattebo. Det är den bästa ingången för att hantera problemen med samhällets sexualisering, könsdiskriminering och sexuellt våld.
– Porrfilter i skolan innebär inte att ungdomar slutar konsumera pornografi. Därför är det viktigt att verkligen föra ordentliga samtal kring detta. Framför allt handlar det om att samtalet ska ta avstamp i ungdomars egna erfarenheter, såväl positiva som negativa. Tydligt inkluderande perspektiv, som exempelvis könsidentitet och sexuell identitet, måste också vara med.
Sex- och samlevnadsundervisningen behöver utvecklas
2010 presenterade Världshälsoorganisationen (WHO) en rapport som beskriver vad sex- och samlevnadsundervisningen i Europas skolor behöver innehålla för att ge eleverna det stöd som de behöver. Den lyfter bland annat fram värdet av att barn och ungdomar lär sig att förstå dagens medielandskap och att de lär sig hantera pornografi på ett kritiskt och konstruktivt sätt, berättar Magdalena Mattebo. I februari kom Skolinspektionens granskning av hur sex- och samlevnadsundervisningen ser ut i den svenska skolan. Den visar att det finns en hel del som behöver förbättras.
– Målet är att elevernas självkänsla och handlingskompetens ska stärkas, så att de kan göra medvetna val kring hälsa, relationer och sexualitet. Men många lärare tycker att det är svårt att undervisa, bland annat på grund av att de inte får någon utbildning i detta på lärarutbildningen. Ofta är det även oklart hur detta ska inkluderas i de olika ämnena som det här ska tas upp i. Det saknas i regel också ett systematiskt utvecklingsarbete kring frågorna ute på skolorna.
Ett gemensamt uppdrag för skolan, elevhälsan och ungdomsmottagningen?
Här handlar det om djupt personliga frågor som rör livet och som många har funderingar kring, säger Magdalena Mattebo. I puberteten sker både kroppsliga och själsliga förändringar, och vissa frågor kanske kan vara lättare att diskutera med någon du inte träffar varje dag i skolan.
– Kanske borde det vara ett standardiserat och gemensamt uppdrag för skolan, elevhälsan och ungdomsmottagningen istället? Det viktiga är att se till att det blir ett samhällsuppdrag, så att alla skolor får likvärdiga förutsättningar. Samtal och diskussioner om sex och samlevnad borde vara en röd tråd genom hela skolan, där normer, ideal och andra viktiga frågor tas upp på ett nivåanpassat sätt.
Unga måste veta att de kan prata med vuxna om allt
Det gäller också att komma ihåg att idag gör barn och unga ingen skillnad mellan det fysiska och det digitala livet, betonar Magdalena Mattebo. För dem är det helt enkelt samma sak. Därför måste vi vuxna förstå att livet på nätet är en lika självklar del i livet som det fysiska. Där kan vuxenvärlden känna sig vilsen och ibland ha svårt att erbjuda hjälp och stöd till unga. Många vuxna särskiljer livet på nätet med det fysiska, som ses som “det riktiga livet”.
– De vuxna som omger dagens unga, både i hemmet och i skolan, måste tänka på detta. De fysiska och de digitala aspekterna av vardagen hänger ihop och är lika viktiga. Det gäller också att de unga vet att de alltid kan prata om allt, även om sådant som rör pornografi och sexualitet. Det är viktiga frågor som är en del av livet och tillvaron, och de kan inte besvaras med filter och förbud.
