Ur nyhetsflödet vecka 36

Coronapandemin och skolan – efter kris kommer utveckling

Igår summerade Skola Hemma Academedias webbinarium om den svenska skolan efter corona i en längre artikel. I samtalet möttes tankar och perspektiv från huvudmän, fackförbund, elevorganisationer och näringsliv. Vilka lärdomar går att dra av vårens erfarenheter? Kan en fortsatt digitalisering av skolan underlätta hanteringen av lärarbristen och bidra till att stärka likvärdigheten?

Först och främst gäller det att inse att digitalisering i samhället och i skolan är ett faktum som inte kan väljas bort. Undervisning över nätet är inte enbart en nödlösning, utan kan ha ett värde i sig, inte minst för att ge en bättre tillgång till behöriga lärare. Men det gäller att förstå att det krävs en annan undervisningsdesign än när lärare och elever möts i det fysiska klassrummet. Här behövs både mer erfarenhet och mer forskning. 

Vårens omställning var besvärlig för både lärare och elever, men man kämpade på och det fungerade i allmänhet ganska bra. Det blev uppenbart att skolan har en högre it-mognad än vad många trodde. Lärarna utvecklade sin förmåga att dra nytta av teknikens möjligheter i sin undervisning och eleverna blev bättre på att planera och att ta ansvar för sina studier. En viktig framgångsfaktor var förstås att tekniken höll måttet, men den mänskliga insatsen var ändå avgörande.

En del elever hamnade i kläm, bland annat de som inte är studiemogna och de som har någon form av funktionshinder. De fick ofta inte det stöd de behöver för att hålla jämna steg med sina klasskamrater. 

Distansundervisningen innebar i hög grad en återgång till gammaldags förmedlingspedagogik – och det duger inte om det kommer fler pandemivågor eller om det uppstår andra kriser som kräver att undervisningen sker över nätet. Det behövs insatser för att stimulera den didaktiska mångfalden, öka elevaktiviteten och minska ensamarbetet när elever och lärare inte kan vara tillsammans i klassrummet.

Coronapandemin, edtechbranschen och skolans digitalisering

Hur påverkades edtechbranschen av vårens händelser? Hur ser samarbetet med skolan ut? Blir det enklare att bedriva digital skolutveckling framöver? Tidigare idag publicerade Spaningen en längre artikel där representanter för Swedish Edtech Industry, Gleerups, Atea och Online Partner delar med sig av sina tankar.

När RISE i början av mars tog initiativ till satsningen Skola Hemma, hörde Swedish Edtech Industry till de organisationer som direkt gick med i samarbetet. Skolan behövde hjälp med att hantera coronapandemins konsekvenser, och här kunde edtechbranschen ge värdefulla bidrag. 

Bland annat drog man lärdom av de tidiga erfarenheterna från skolstängningarna i Danmark, Finland och Norge och rekommenderade sina medlemmar att investera i teknik och support för att kunna hantera den enorma trafikökningen.

Flera läromedelsförlag – och en del andra edtech-företag med undervisningsnära verksamhet – underlättade övergången till distansundervisning genom att ge gratis tillgång till sina tjänster. Användarna ökade samtidigt som intäkterna helt försvann. Till skillnad från våra nordiska grannländer, har företagen själva fått bära kostnaderna för det här. Än så länge är det omöjligt att säga hur det här kommer att påverka branschen, på kort och på lång sikt.

För Gleerups del råder det ingen tvekan om att vårens gratissatsning var en god idé. En stor del av de som provade på i våras, har nu valt att bli kunder. Lärare fick på allvar upp ögonen för de fördelar som digitala läromedel kan ge i undervisningen, bland annat när det gäller planering och individanpassning. Det kan också bli möjligt att anta en mer kvalificerad lärarroll, eftersom förklaring och genomgång av grundläggande begrepp ofta är inbyggd i läromedlen. Det viktigt framöver är att se till att här blir tillgängligt för alla elever. Likvärdigheten måste värnas.

Atea och Online Partner upplevde en explosiv ökning av sitt arbete med att kompetensutveckla lärare och skolledare. använder digitala lösningar i undervisningen. Även strategiskt tänkande och långsiktig planering. På många håll fanns det redan tillgång till de lösningar som skulle användas, men man hade inte riktigt kommit igång innan pandemin slog till. Dels handlade det om att lära sig mer om hur de tekniska lösningarna kan fungera i undervisningen, men det uppstod också ett ökat behov att komma igång med strategiskt tänkande långsiktig planering på ledningsnivå. 

Det är tydligt att skolan har fått en större digital mognad, samtidigt som man ser hur viktigt samspelet mellan skolan och edtech-företagen är för att skolans verksamhet ska fungera. Många börjar också inse att det behövs andra sätt att tänka kring didaktik och metodik för att distansundervisningen ska hålla god kvalitet. Det gäller även att se till att den digitala klyftan minskar, mellan huvudmän och skolor, mellan lärare och mellan elever. Här har inte minst de politiska beslutsfattarna en avgörande roll att spela. 

Pendeln har svängt, men det kommer att krävas mycket tid och arbete för att föra den digitala utvecklingen vidare. 

SPSMs podd Lika värde: Vårens distansundervisning enligt eleverna

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) driver podden Lika värde, där man lyfter upp och diskuterar aktuella frågor kring specialpedagogik i förskolan och skolan. 

I de fyra senaste avsnitten intervjuas gymnasieelever med olika slags funktionsnedsättning om sina upplevelser av vårens distansundervisning. Vad fungerade bra respektive mindre bra? Vilka erfarenheter kan skolan, lärarna och eleverna ta med sig till den ordinarie undervisningen? Avsnitten är av varierande längd, från drygt 10 till knappt 20 minuter.

I det första avsnittet medverkar Gabriella Malki, som har en språkstörning och har gått ekonomiprogrammet med inriktning juridik. Nästa avsnitt gästas av Tage Johansson, som är blind och som tog studenten från teknikprogrammet i våras. Milena Grigorya, som har en hörselnedsättning, har precis påbörjat sitt tredje år på vård- och omsorgsprogrammet. I det tredje avsnittet berättar hon om sina erfarenheter. Sist ut är Elin Lilja, som har dyslexi och som går tredje året på samhällsprogrammet med inriktning beteendevetenskap. 

Omställning och reskilling vid kriser och snabba samhällsförändringar

Coronapandemin visar hur avgörande det är att tänka om, tänka nytt och att kunna förändra sina handlingsmönster när verkligheten förändras. Att kunna möta förändringar har alltid varit viktigt, men när förutsättningarna ändras med blixtens hastighet kan det vara svårt att hänga med. Det gäller för alla nivåer i samhället, alltifrån systemnivå, till organisationer och individer. 

Strax före sommaren drog Mötesplats Social Innovation igång en digital samtalsserie om reskilling, omställning, förändring och resiliens i dagens komplexa värld tillsammans med tillsammans med Malmö universitet, NetPort Science Park och Region Blekinge. I samtalen deltar en rad olika representanter för näringsliv, akademi, civilsamhälle och offentlig sektor. 

I det första avsnittet görs en jämförelse med den omställning och reskilling som varit aktuell unde de senaste decennierna.  Nu handlar det inte längre om att kunna möta teknikutvecklingens och de snabbväxande nya branschernas behov, utan om att gemensamt möta och hantera en oviss och snabbt föränderlig krissituation. Det kan till exempel vara flygvärdinnor som skolar om sig för att kunna arbeta inom vården eller gamers som fungerar som lärarassistenter när skolan går över till undervisning över nätet. Samtidigt förändras synen på vad som är viktig kunskap. Vad behöver vi egentligen kunna idag?

Det andra avsnittet tar bland annat upp hur industrin arbetar med omställning och livslångt lärande för sina medarbetare och hur museer kan fungera som arenor för hållbar utveckling genom att knyta samman dåtid, nutid och framtid. Det stora värdet av att skapa förutsättningar för digitalt lärande för alla samhällsgrupper står också på agendan.

Det tredje och avslutande avsnittet kommer att streamas och spelas in den 24 september. Då kommer man att diskutera reskilling och livslångt lärande ur ett systemperspektiv. Vad behöver göras för att krisen ska bidra till en samhällsutveckling som för oss framåt? Hur behöver ledarskap fungera i en kris? Vad krävs för att vi verkligen ska börja ta tag i de nödvändiga utmaningarna?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *