Ur nyhetsflödet vecka 32

Allmänheten bjuds in att diskutera skolans digitalisering i Frankrike

Erfarenheterna från skolstängningarna och övergången till distansundervisning under våren ger en komplex och blandad bild av den pågående digitaliseringen av den franska skolan. Utvecklingen är ojämn och det finns besvärliga hinder som måste övervinnas, samtidigt som det öppnas intressanta möjligheter att utveckla skolans verksamhet och undervisning. 

Förra månadsskiftet bjöd utbildningsministern in alla som berörts av coronapandemins konsekvenser för skolan att dela med sig av sina tankar, idéer och erfarenheter. Vilka insatser är nödvändiga för att utveckla och förnya skolan och för att stärka möjligheterna att möta och hantera den här typen av kriser? Tanken är att allmänheten ska vara delaktig i skapandet av en vision för den fortsatta digitaliseringen av skolan.

Den pågående diskussionen kretsar kring fem teman

  1. Hur säkrar man en likvärdig tillgång till den digitala tekniken? Vilka typer av stöd behöver lärare, elever och föräldrar?
  2. Vad behöver göras för att digitaliseringen både ska öka friheten och skapa nya pedagogiska möjligheter, ta hänsyn till miljön och bevara respekten för den enskildes integritet och självständighet?
  3. Hur tar man bäst tillvara de möjligheter som undervisning över nätet öppnar för? Vilka fysiska respektive digitala lärmiljöer är nödvändiga? Behöver synen på undervisning, lärande och bedömning förändras?
  4. Vilka åtgärder krävs för att utveckla det kollegiala lärandet och samarbetet över nätet? Vad krävs för att innovation och forskning ska tas tillvara på bättre sätt än idag i skolans verksamhet?
  5. Vad ska till för att öka skolans förmåga att möta den typ av kriser som en pandemi innebär? Behövs ett ökat samarbete med offentliga och privata aktörer? Hur ska ledning och beslutsfattande se ut för att det här ska fungera så bra som möjligt?

Samtal och diskussioner äger rum på nätet fram till 4 november, och under september och oktober kommer allmänna möten att arrangeras ute i regionerna. 4-5 november arrangeras en konferens i Poitiers, där det insamlade materialet ska analyseras och diskuteras. Hur ser erfarenheterna ut? Vad behöver göras? Hur kan man gå vidare?  

Vårens erfarenheter vägs in i EUs arbete med en ny digital handlingsplan för utbildning

Under september månad ska EU-kommissionen presentera en ny handlingsplan för digitalisering av utbildning, från förskola till vuxenutbildning och högskola. Den ersätter den nuvarande handlingsplanen, som trädde i kraft 2018. Syftet med handlingsplanen är både att främja den pedagogiska användningen av it och digitala medier och att öka medborgarnas digitala kompetens.

Nu när arbetet med handlingsplanen är på upploppet, vill man även väga in vårens erfarenheter av skolstängningar och distansundervisning. Därför har man öppnat ett samråd där alla intresserade kan göra sina röster hörda till och med 4 september.  Vilka erfarenheter har medborgarna samt offentliga och privata aktörer av coronapandemins effekter på undervisning och utbildning? Vad fungerade och vad fungerade inte? Vad behöver göras för att hantera den här typen av utmaningar? 

EU-kommissionen betonar att man behöver få en bättre bild av hur övergången till undervisning fungerade och att lära av såväl goda som dåliga erfarenheter. Det är avgörande för att kunna ta fram en adekvat handlingsplan för den fortsatta digitaliseringen av utbildningsområdet och för att ge likvärdiga möjligheter till återhämtning efter krisen.

Vägledning för blended learning

Det råder fortfarande stor osäkerhet inför skolstarten och det nya läsåret. Vilka åtgärder är bäst för att säkra elevernas och lärarnas hälsa och för att minska smittspridningen i samhället? Är det nödvändigt att stänga skolornas lokaler och gå över till distansundervisning, eller kan undervisningen ske i skolan om man tänker på hygien och social distansering? 

Blended learning – en kombination av undervisning i skolan och undervisning på distans – kan vara ett sätt att hantera problemet. EU-kommissionen har nyligen tagit fram en vägledning för kommande läsår som hjälper beslutsfattare, skolledare och lärare att komma igång.

Blended learning har hittills mest använts i högre utbildning, i utbildningar i yrkeslivet och för elever i avlägsna områden som har långt till skolan. Men det finns egentligen inget som hindrar att det blir en del av vardagen i fler skolformer, konstateras det i vägledningen. Förutsättningen är att man utgår ifrån vad som är bäst för eleverna och att det finns en bra motivering och en god förståelse för varför man undervisar på det här sättet. Flippat lärande är ett exempel på blended learning.

I vägledningen betonas att det är viktigt att förstå att blended learning är något annat och något mer än att kombinera fysiska och digitala rum. Det är en undervisningsform som kan öka elevernas självständighet och göra dem mer självgående, undervisningen kan anpassas bättre efter individuella behov och det finns goda möjligheter att utveckla elevernas digitala kompetens. Blended learning innebär även en annan syn på lärare och elever än i traditionell undervisning. Elever är inte passiva mottagare och läraren är inte den ende som kan bidra till elevernas lärande.

Noggrann planering och uppföljning är nödvändig för att allt ska fungera. Hur och när kan man bäst använda den digitala respektive den fysiska miljön? Tiden i skolan kan till exempel användas till att utveckla eleverna sociala förmågor, deras välmående och deras känsla av att vara en del av ett större sammanhang.

I vägledningen finns en checklista som tar upp vad som är viktigt att tänka på inom åtta olika områden:  

  1. Ledarskap
  2. Regelverk 
  3. Planering och logistik
  4. Lärarens roll, kompetens och arbetsförhållanden,
  5. Bedömning av eleverna
  6. Skolpersonalens och elevernas hälsa och välmående. 
  7. Samverkan mellan skolan, hemmet och samhället
  8. Åtgärder för att säkerställa kvalitet, utvärdering och återkoppling

Ungas mentala hälsa i en digital tid

Riskerna med ökad skärmtid och tänkbara negativa effekter på hjärnan och den psykiska hälsan har varit ett återkommande tema i samhällsdebatten under de senaste åren. Oron har särskilt riktats mot barn och ungdomar, eftersom de ägnar en stor del av sin tid åt sociala medier och digitala spel. 

Senaste numret av den vetenskapliga tidskriften The Journal of Child Psychology and Psychiatry ägnas helt åt unga mentala hälsa i dagens digitala samhälle. I ledarartikeln konstaterar Chris Hollis, Sonia Livingstone och Edmund Sonuga‐Barke att den digitala utvecklingens påverkan på ungas mentala hälsa kan ses som ett trippeleggat svärd. Det uppstår helt nya möjligheter för lärande och personlig utveckling, samtidigt öppnas för en rad risker som kan påverka det sociala, intellektuella och mentala välmående, men det ges också helt nya möjligheter att upptäcka och behandla mentala hälsoproblem.  

Temanumret omfattar totalt åtta artiklar som belyser området ur olika perspektiv. I en av artiklarna, som är skriven av Daniel Kardefelt‐Winther, Gwyther Rees och Sonia Livingstone, analyseras sambandet mellan ungas skärmtid och deras psykiska välmående. Är unga som tillbringar mycket tid åt digital spel och sociala medier mindre nöjda med livet än andra?

Eftersom nästan all befintlig forskning inom det här området har gjorts i höginkomstländer, har forskarna istället tittat närmare på hur det ser ut i fyra låginkomstländer: Bulgarien, Chile, Filippinerna och Ghana. I Bulgarien och Chile kunde man se ett svagt samband mellan många timmar med spel och sociala medier, men bland unga i Ghana och på Filippinerna kunde man inte alls se något sådant samband. Den samlade slutsatsen är att elevernas nära relationer har en betydligt större betydelse för hur nöjda de är med livet och tillvaron. Detta gäller för båda könen. Med andra ord är det bättre att satsa på insatser inom det området, än att sträva efter att försöka minska tiden på nätet, betonar de tre forskarna. 

I den inledande artikeln konstateras att det sprids mängder av myter och föreställningar om digitala mediers negativa effekter på den psykiska hälsan. För att kunna möta och motverka dem, är det viktigt med forskning som kan förklara och visa hur verkligheten faktiskt ser ut. 

Hollis, Livingstone och Sonuga-Barke menar att relationen mellan digitala medier och mental hälsa kan beskrivas som en komplex blandning av positiva och negativa effekter som varierar över tid. Den påverkas både av personliga egenskaper och av kulturella, historiska och socioekonomiska faktorer. Det är en viktig uppgift för forskningen att analysera och klargöra sambanden och att hitta nya sätt att minska riskerna, öka välmåendet och att dra nytta av de nya terapeutiska möjligheter som digitaliseringen öppnar för.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *