Tagg: Vuxenutbildning

Spaningen podd 009: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland, Finland, Danmark och England

Spaningen podd 009: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland, Finland, Danmark och England

I veckans spaning börjar vi med den pågående digitaliseringen av skolan i Estland och beslutet att inrätta ett center för it i yrkesutbildningen i Danmark. Därefter tar vi upp arbetet med att ta fram riktlinjer för grundskolans digitalisering i Finland och National Centre for Computing Education i England. Vi rundar som vanligt av med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 45: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland och i Finland, en satsning på it i yrkesutbildningen i Danmark och öppnandet av National Centre for Computing Education i England

Veckans spaning, vecka 45: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland och i Finland, en satsning på it i yrkesutbildningen i Danmark och öppnandet av National Centre for Computing Education i England

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Veckans spaning inleds med den pågående digitaliseringen av skolan i Estland och beslutet att inrätta ett center för it i yrkesutbildningen i Danmark. Därefter är det dags för en titt på arbetet med att ta fram riktlinjer för grundskolans digitalisering i Finland och satsningen på National Centre for Computing Education i England. Som vanligt rundas spaningen av med veckans tips.

En strategi för livslångt lärande och digitalisering i Estland

Estland är ett av världens mest digitaliserade länder, och det finns en uttalad vilja att dra nytta av de digitala möjligheterna inom alla samhällsområden. Ett tydligare digitalt fokus i skolan och resten av utbildningsområdet är förstås en central del av det här arbetet. Digitaliseringen ska bli en naturlig del av alla utbildningars verksamhetskultur, så att medborgarna genom hela livet kan utveckla kunskaper som ger dem nya möjligheter.

2014 lanserades en strategi för livslångt lärande som sträcker sig till och med 2020, och som även rymmer en satsning på digitalisering. Den samlade budgeten är på 40 miljoner euro. 34 miljoner kommer från Europeiska Socialfonden, och resten står den estländska staten för.

För skolans del handlar det bland annat om att bygga ut infrastrukturen, att göra proven digitala  och att se till att skolledare och lärare får den kompetensutveckling och det stöd som de behöver för att kunna driva förändringsarbetet

I början av oktober lanserades kostnadsfria digitala läromedel för grundskolan, och snart är det även dags för gymnasieskolan. Mer än 10 000 datorer och andra typer av enheter distribueras till landets skolor, så att eleverna kan arbeta undersökande och skapande. En omfattande uppgradering av bredband och nätverk är också på gång.

Nyligen inleddes 24 innovationsprojekt som totalt samlar ett hundratal skolor. Syftet är att minst tre skolor ska arbeta tillsammans i ett projekt och att man gemensamt ska ta reda på hur man kan skapa digitala lärmiljöer som ger nya perspektiv på undervisningen inom olika ämnesområden, till exempel naturvetenskap. Några av projekten undersöker hur bland annat simulatorer kan användas för att ge elever på de gymnasiala yrkesprogrammen bättre möjligheter att träna och utveckla praktiska yrkeskunskaper och -färdigheter.

Digitaliseringens betydelse på yrkesutbildningarna lyfts fram i Danmark

Förra veckan beslöt den danska regeringen att ett center för it i yrkesutbildningen ska inrättas på Tietgenskolen i Odense. Genom att inrätta centret på en gymnasieskola med yrkesutbildningar, ser man till verksamheten får en tydlig praktisk förankring. Uppdraget täcker hela yrkesutbildningsområdet.

Regeringen satsar 18 miljoner danska kronor på centret under de kommande tre åren, och tanken är att verksamheten ska komma igång innan årets slut.

Den här satsningen är en del av den strategi för Danmarks digitala tillväxt som presenterades i januari. Centret ska lyfta fram digitaliseringens betydelse på yrkesutbildningarna och både samla och sprida kunskap om detta. Syddansk universitet och Köpenhamns universitet kommer att samarbeta med centret och ge en vetenskaplig förankring inom didaktik och digitalt lärande.

Regeringen vill att yrkesutbildningarna i högre grad ska använda digitala lösningar i undervisningen och att delar av de avslutande proven ska vara digitala. Tanken är att förbereda eleverna på ett digitalt arbetsliv och att ge dem bättre möjligheter att utveckla sina kunskaper och färdigheter inom sitt kommande yrke. Det är särskilt viktigt att proven avspeglar undervisningen och ger ett bra mått på elevernas yrkeskunskaper och digitala kompetens.

Dags att ta fram riktlinjer för digitaliseringen av grundskolan Finland

För en dryg vecka sedan presenterade det finska utbildningsdepartementet och Utbildningsstyrelsen ett första utkast på riktlinjer för digitaliseringen av grundskolan. Meningen är att de ska fungera som ett praktiskt verktyg, som både ger en samlad bild och tydligt beskriver olika aktörers uppgifter och roller.

Precis som i arbetet med att ta fram en handlingsplan för skolans digitalisering i Sverige, vill man att alla intresserade ska kunna bidra med sina perspektiv. Därför kommer man att arrangera olika sammankomster som gör det möjligt för näringslivet, skolhuvudmän, lärare, elever, civilsamhället och andra att få ett ord med i leken.

Det första utkastet presenterades på ett seminarium 30 oktober, och är tänkt att fungera som en öppning för kommande diskussioner och samtal. Här tog man upp infrastruktur, kompetenser, innehåll och tjänster och fler områden ska lyftas fram och behandlas under arbetets gång.

National Centre for Computing Education – en ny satsning i England

I onsdags blev det klart att ett konsortium bestående av STEM Learning, British Computing Society och Raspberry Pi Foundation ska driva National Centre for Computing Education tillsammans med Utbildningsdepartementet i England. Det rör sig om en statlig satsning på sammanlagt 84 miljoner pund. Google bidrar i sin tur med ytterligare en miljon.

Syftet med centret är att ge träning och kompetensutveckling till lärare som undervisar i ämnet computing i den engelska grundskolan. Ämnet infördes i läroplanen för fyra år sedan och tanken var att ge alla elever möjligheter att träna datalogiskt tänkande och att utveckla sin digitala kompetens.

Det har länge framförts en hel del klagomål på att det läggs alltför stor tonvikt på programmering och att många lärare inte har de kunskaper som krävs för att kunna undervisa. Staten har inte heller satsat särskilt mycket på kompetensutveckling. Förhoppningsvis kan det nya centret ändra på detta.

Centret tar fram webbaserade kurser i samarbete med Universitetet i Cambridge. Själva fortbildningen organiseras i form av ett nätverk. Ett fyrtiotal skolor ska fungera som hubbar där kompetensutvecklingen sker. Lärarna ska alltså inte genomföra kurserna på egen hand, utan de ska arbeta kollegialt och kollaborativt och få direkt handledning i sin lokala hubb. Genom att samarbeta med kollegor på andra skolor i närområdet, kan lärare även dela praktiska erfarenheter och hjälpa varandra att komma vidare.

Veckans tips

Förra månaden nämnde vi helt kort SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – som är en ny kostnadsfri tjänst från EU-kommissionen som hjälper skolor i hela Europa att självskatta sitt digitaliseringsarbete. Skolor ska snabbt och enkelt kunna “ta en selfie” som visar hur läget ser ut just nu. De områden och indikatorer som SELFIE innehåller är baserade på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

SELFIE presenterades i Warszawa 25 oktober, och det finns en introduktion på svenska som ger en kort presentation av hur det hela fungerar. Häromdagen sände Euronews ett reportage, som även finns på Youtube. Det ger en bakgrund till varför SELFIE tagits fram och förklarar hur tjänsten är tänkt att användas.

Skolhuvudmännen brottas med osäkerheten kring dataskyddsförordningen

Skolhuvudmännen brottas med osäkerheten kring dataskyddsförordningen

25 maj träder Dataskyddsförordningen i kraft som lag i Sverige samt i resten av EU och EES. Den innebär strängare krav på hanteringen av personuppgifter i datatjänster och även en mer strikt kontroll av att lagen efterföljs. Vilka utmaningar skapar det för skolan, där mängder av gratisappar och andra kostnadsfria digitala tjänster används i undervisningen? Vad kan göras för att hantera osäkerheten och underlätta vardagen?

Ökad kontroll och stärkt integritet

Dataskyddsförordningen ersätter personuppgiftslagen och bygger på samma grundläggande principer. Syftet är att öka fysiska personers kontroll över sina personuppgifter, att stärka den enskildes personliga integritet samt att underlätta hanteringen av personuppgifter inom EU och EES. Personuppgifter får endast överföras till tredje land om det finns en adekvat skyddsnivå eller ges särskilda garantier för att informationen och de registrerades integritet skyddas.

Utbildningsnämnden eller motsvarande nämnd är personuppgiftsansvarig för kommunala skolhuvudmän. På friskolor faller uppdraget på styrelsen eller motsvarande funktion. Den personuppgiftsansvarige avgör vilka personuppgifter som hanteras i olika digitala tjänster, och ska se till att de hanteras på ett sätt som skyddar integriteten. Rör det sig om direkta eller indirekta personuppgifter? Är uppgifterna känsliga eller integritetskänsliga? Vem är mottagare? Blir personuppgifterna överförda till tredje land? På varje skola ansvarar rektor för att lärare och annan personal känner till och följer dataskyddsförordningen och de riktlinjer som den personuppgiftsansvarige tagit fram.

PuB-avtal, dataskyddsombud och uppförandekod

Alla leverantörer av digitala tjänster som hanterar personuppgifter – alltifrån administrativa system till molntjänster och appar – är personuppgiftsbiträden (PuB). Den personuppgiftsansvarige ska därför teckna PuB-avtal med alla sådana digitala tjänster som används i verksamheten. Företagen som driver tjänsterna är skyldiga att hålla ett register över alla personuppgifter som hanteras och är skadeståndsansvariga gentemot de som registreras.

Den personuppgiftsansvarige ska utse ett dataskyddsombud (som antingen kan vara anställd eller konsult) som kan bistå med hjälp och råd. Dataskyddsombudet är också kontaktpunkt för Datainspektionen (DI), som är inspekterande myndighet och kan utfärda sanktionsavgifter om dataskyddsförordningen överträds.

Dataskyddsförordningen uppmuntrar branscher och verksamhetsområden att ta fram en uppförandekod som ger tydliga riktlinjer för hur personuppgifter ska hanteras. En uppförandekod ska godkännas och certifieras av DI för att vara giltig, men det kan ske först när lagen har trätt i kraft. För närvarande finns det inga indikationer om att en nationell uppförandekod för skolområdet är på gång.

Appar och gratistjänster är en djungel

Andreas Hedlund, som är ikt-pedagog på Skolkontoret i Skellefteå kommun, välkomnar de strängare kraven på hanteringen av personuppgifter i de digitala system och tjänster som används i skolan. Men han konstaterar samtidigt att det är onödigt att alla skolhuvudmän ska gå igenom samma process för de mest använda verktygen.

– De administrativa systemen är det inga större problem att hantera, eftersom kommunen redan har avtal med leverantörerna som lätt kan kompletteras. Det är betydligt värre med alla appar och gratistjänster som används i förskolan och skolan, och där det det inte finns något avtal. Här är det verkligen en djungel! Hur ska vi göra för att teckna ett PuB-avtal med dem? Vill de verkligen det, eftersom de kan bli skadeståndsskyldiga om det visar sig att personuppgifterna hanteras felaktigt?

Brist på enkla svar

I Stockholms stad genomför utbildningsförvaltningen en massiv fortbildningsinsats för personalen för att säkerställa att alla får en inblick i vad dataskyddsförordningen innebär. Lena Gällhagen, som är samordnare och projektledare på utbildningsförvaltningen, håller med om att många frågor är svåra att besvara.

– SKL har tagit fram utmärkt material som är väl kopplat till skolans vardag och som visar vad man inte får göra. Men problemet är att det inte alltid är lätt att bedöma om personuppgifterna är integritetskänsliga eller om de förs vidare till tredje land. Jag önskar att det även fanns material som mer tydligt förklarar vad man faktiskt får göra. Det skulle nog skapa en större trygghet bland skolledare och lärare.

Samlat grepp för att hantera osäkerheten

Göteborgs stad tar ett samlat grepp för att se till att alla verksamheter i stadsdelarna ges ett likvärdigt stöd för att räta ut frågetecknen, berättar Ingela Dahlgren, som är projektledare för arbetet med dataskyddsförordningen i för- och grundskolan. Intraservice, som levererar interna tjänster till Göteborgs Stads olika verksamheter, fungerar som ett viktigt och samordnande nav i det arbetet. Man drar också nytta av de interna kanalerna, bland annat intranätet och Hjärntorget, för att försäkra sig om att all personal får tillgång till den information som de behöver.

– Vi anstränger oss verkligen för att hantera detta, och jag tycker att vi jobbar på riktigt bra. Men det hade utan tvekan varit enklare om vi fått hjälp från statens sida med att tolka och förstå vad som faktiskt gäller. Nationella uppförandekoder för skolan vore inte heller någon dum idé. Vi utbyter erfarenheter med Västerås stad och vi har en bra, löpande dialog med SKL, men det känns ändå mer osäkert än vad det borde vara.

SKL satsar på olika former av hjälp och stöd

På SKL gör man allt vad man kan för att underlätta arbetet med dataskyddsförordningen i landets kommuner, säger Johanna Karlén, som är programansvarig för skolans digitalisering. Till exempel har SKL flera gånger anordnat webbinarier för att förklara regelverket och för att svara på frågor. Man tar också fram underlag och avtalsmallar, bland annat för att teckna PuB-avtal.

– Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte kan teckna några centrala avtal. Det måste kommunerna och skolorna själva göra. Därför försöker vi hela tiden fånga upp de frågor som uppstår, inte minst genom att följa diskussionerna på Dela Digitalt. Om vi hittar nötter som vi och våra jurister inte själva kan knäcka, frågar vi DI och sedan ser vi till att svaren blir allmänt tillgängliga.

SKL erbjuder också ett digitalt samarbetsrum för alla kommunala verksamheter, där deltagare från många olika yrkes- och verksamhetsområden hjälper varandra med bedömningar och ger råd kring hanteringen av personuppgifter. Tanken är att det här ska vara ett mer slutet rum, och de kommuner som är intresserade får ansöka om att delta, tillägger Johanna Karlén.

– Ibland finns det förstås tydliga ja- och nej-frågor, men ofta rör det sig om rena bedömningsfrågor. Då är det bra att hjälpas åt och att försöka belysa frågan ur flera olika håll för att få en bättre bild. En vanlig fråga är när det krävs PuB-avtal och hur ett sådant bäst ska utformas.

Dataskyddsombud och preliminär uppförandekod

Dataskyddsombudet har också en viktig roll för att underlätta och ge stöd åt hanteringen av personuppgifter i skolan i respektive kommun. Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad har rekryterat ett eget ombud och i Göteborgs stad ansvarar Intraservice för att ge alla förvaltningar och kommunala bolag tillgång till dataskyddsombud. I Skellefteå kommun har Skolkontoret tillgång till ett dataskyddsombud som man delar med utbildningsförvaltningarna i flera mindre grannkommuner. Dessutom fungerar Anette Johansson som kontaktperson och länk till dataskyddsombudet, och tar emot alla frågor kring dataskyddsförordningen som dyker upp på kommunens skolor. Än så länge har det inte ställts särskilt många frågor, konstaterar hon.

– Det beror nog dels på att dataskyddsombudet kör utbildningar om dataskyddsdirektivet i Nätverket för ikt-inspiratörer och de för i sin tur informationen vidare till sina kollegor ute på skolorna. Ett annat skäl är att dataskyddsombudet har tagit fram ett flödesschema med en preliminär uppförandekod, som gör det enklare att bedöma om appen eller tjänsten kan användas utan PuB-avtal, om det krävs ett avtal eller om tjänsten inte kan användas alls.

Flödesschemat innehåller ett antal frågor som kan besvaras med ja eller nej, säger Andreas Hedlund. Frågorna handlar till exempel om det framgår vad syftet är med att lagra personuppgifter, var dessa lagras geografiskt och hur gallring av uppgifter sker.

– Ofta handlar det om många nivåer och det är svårt att göra en solklar bedömning. Men den som följer schemat får en tydlig guidning och det verkar som att det ger ett gott stöd för det fortsatta bedömningsarbetet.

MDM kan underlätta bedömningsarbetet

Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad använder sedan slutet av förra året en MDM-tjänst för att administrera samtliga ipads och alla appar som används i skolorna. Tjänsten gör det enkelt att få en överblick av vilka appar som har installerats och vilka skolor som använder dem, berättar Lena Gällhagen.

– Alla 260 administratörer på Stockholms kommunala skolor använder den här tjänsten i sitt arbete. Därför har vi byggt in ett formulär med frågor som baseras på kraven i dataskyddsförordningen. Om appen kräver konto och inloggning, görs en markering. Går det att ladda upp foton i en molntjänst görs också en markering, och så vidare. Utbildningsförvaltningen får en tydligare bild av läget och det blir lite lättare att bedöma om vi behöver teckna PuB-avtal.

Om en skola redan har registrerat appen, behöver arbetet inte göras om. När alla hjälps åt att gå igenom apparna, blir det mer effektivt och mindre arbete för alla, säger Lena Gällhagen.

– Den stora utmaningen är förstås vår storlek och mängden av unika appar som vi hanterar, plus att det fortfarande inte är helt solklart vad som gäller. Än så länge har vi bara tecknat ett fåtal PuB-avtal, så vi har ett stort gap som måste ses över. Men nu har vi bättre koll på vad vi behöver göra, och det är bara att jobba vidare.

Göteborg stad utnyttjar också MDM-tjänst för att administrera sina ipads och appar, men i nuläget används den inte för att underlätta bedömningen av hur personuppgifter hanteras, säger Ingela Dahlgren.

– Nej, vi låter det vara så länge, eftersom det fortfarande finns många oklarheter kring hur vi ska bedöma. Men när läget väl börjar klarna, kan det säkert bli en smidig och effektiv lösning som underlättar arbetet.

Oro för tillsyn och sanktioner

Många kommuner och skolor bekymrar sig för vilka sanktioner de kommer att drabbas av om de gör fel, men den oron är betydligt överdriven, menar Johanna Karlén.

– Det blir förstås intressant att se de första tillsynsfallen, men jag tror att DI i första hand kommer att peka på vad som behöver åtgärdas för att det inte ska bli några sanktioner. Om kommunerna bara är lyhörda och tar tag i det som behöver göras, hoppas jag att det inte uppstår några större problem.

Anette Johansson tror inte heller att det är någon större risk för omedelbara sanktionsavgifter, men att det förstås blir nödvändigt att göra det som DI pekar på.

– Naturligtvis är det viktigt att tänka sig för och att försöka göra så gott man kan. Men det svåra är att ingen riktigt vet vad som gäller. Det enda vi kan göra är att tolka regelverket och att sprida kunskapen vidare i organisationen, så att alla vet vad de ska göra.

Tidsödande arbete och bristande stöd – men medvetenheten ökar

Andreas Hedlund konstaterar att arbetet är mer besvärligt än det egentligen borde vara, men han tror att det blir bra ändå i slutändan, trots allt.

– En konsekvens blir att vi rensar bort appar och tjänster som inte vill berätta hur de hanterar användarnas personuppgifter. Det kan i sin tur leda till att vi börjar fokusera på de som är öppna med vad de gör och som ger oss de funktioner som vi behöver.

Tyvärr krävs det alltför många timmars arbete och samarbete mellan personer med en rad olika nyckelkompetenser för den som verkligen vill följa regelboken till punkt och pricka, menar Lena Gällhagen.

– Det är förstås utmärkt att barn och ungdomar får ett bättre integritetsskydd, men vi har helt enkelt inte den samlade förmåga som är nödvändig för att vi ska hinna hantera allt i tid på den infrastrukturella nivån. Det är det avgörande problemet, och här skulle vi behöva ett ordentligt stöd.

Ingela Dahlgren instämmer i att det krävs väldigt mycket tid och arbete, men konstaterar samtidigt att medvetenheten om problemen – och hur de kan hanteras – också ökar.

– Jag tror att den ökade medvetenheten ger oss nyckeln till det fortsatta arbetet. Det är ungefär som när lärare och elever ska hantera besvärligt innehåll på nätet. Problemet kan inte lösas med filter; det går inte alltid att svara ja eller nej. Filtret måste helt enkelt sitta i huvudet. Att bedöma integritet och säkerhet är ett ständigt pågående arbete som kräver reflektion och samarbete. Framtiden får utvisa vilken slags hjälp och stöd som vi behöver för att klara det här, både på den nationella och på den lokala nivån.

Text: Stefan Pålsson Först publicerad: 2018-05-23

Digitaliseringen av skolan – en långsiktig utmaning när samhället förändras

Digitaliseringen av skolan – en långsiktig utmaning när samhället förändras

Regeringen har beslutat om en nationell strategi för att digitalisera skolan  och under våren inleder SKL arbetet med att ta fram en handlingsplan som ska lägga grunden för en långsiktig och likvärdig verksamhetsutveckling i hela landet. I flera av landets kommuner är man redan igång med arbetet. Två forskare från Göteborgs universitet och Högskolan Väst samt beslutsfattare, tjänstemän, skolledare och lärare från Skellefteå och Lidingö delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

En central fråga som sträcker sig över alla verksamhetsområden

Digitaliseringen av skolan är en komplex utmaning för Sveriges skolhuvudmän och för alla som arbetar i skolan. Samhället förändras inom alla områden av den digitala utvecklingen, och det får även genomgripande konsekvenser för skolans administration och undervisning. Verksamheten måste ständigt utvecklas och förändras för att svara mot samhällets villkor och krav.

Såväl styrning som ledning och lärande i skolan sker i allt större utsträckning genom digitala system och verktyg. Digitaliseringen är med andra ord redan en central fråga för skolan och den sträcker sig över alla verksamhetsområden, konstaterar Maria Spante, universitetslektor på avdelningen för informatik på Högskolan Väst.

– Digitaliseringen ska inte ses om ett avgränsat it-projekt, utan som en verksamhetsutveckling som hela tiden måste rulla på. Men jag vänder mig mot att det ofta talas om att skolan digitaliseras. Istället borde vi använda aktiv form: skolan digitaliserar. Vi ska dra nytta av tekniken för att tillföra något, för att förbättra och för att arbeta på nya sätt. Det kräver en förståelse för vad som kan digitaliseras och när man hellre borde låta bli.

Skapa utrymme för förändring

It och digitala medier ska ses som resurser som kan användas på ett medvetet sätt för att utveckla undervisning, lärande och administration i skolan, tillägger Sylvana Sofkova Hashemi. Hon är docent i utbildningsvetenskap med inriktning mot it och lärande vid Göteborgs universitet, och undersöker i sin forskning hur teknikutveckling och digitala praktiker påverkar och förändrar skolans verksamhet.

– För att kunna förändra är det först nödvändigt att skapa utrymme för förändring. När det gäller undervisningen, måste lärare bland annat reflektera över sin kunskapssyn, vilka pedagogiska förhållningssätt som används, vilka elever man har, vad de behöver lära sig och vilka utmaningar som måste hanteras.

Lärare måste också förstå den kontext de verkar i för att kunna se hur digitaliseringen kan utveckla undervisningen, säger Sylvana Sofkova Hashemi. Skolans digitala infrastruktur styr och påverkar hur lärare kan arbeta i klassrummet. Tillgången till tekniken och hur den faktiskt används sätter ramarna för vad som är möjligt, och det måste man vara medveten om.

– En lärare får helt andra pedagogiska förutsättningar när eleverna är vana vid att ha tillgång till varsin laptop eller ipad med egna konton, där de kan spara och arbeta vidare med sina arbetsuppgifter, än om det bara finns tillgång till en klassuppsättning med datorer för en lektion i veckan och eleverna inte har några egna konton. Det är också viktigt att lärare känner till vilken kapacitet som bredbandet har, vilka programvaror och tjänster som finns tillgängliga på skolan, och så vidare.

Det gäller att få delarna att hänga ihop och att alla drar åt samma håll

Fredrik Stenberg, ordförande i för- och grundskolenämnden i Skellefteå kommun, menar att skolhuvudmännen måste vara medvetna om att digitaliseringen innebär att två stora utmaningar ska hanteras i ett samlat grepp. Dels handlar det om att infrastruktur och hårdvara ska fungera och dels handlar det om hur lärare och elever använder tekniken i sin vardag.

– It ska vara ett stöd för att utveckla skolans verksamhet och inte begränsa den. Därför är det avgörande att kommunens it-avdelning och skolförvaltning förstår varandra och jobbar konstruktivt tillsammans för att underlätta den fortsatta utvecklingen. Båda måste helt enkelt dra åt samma håll.

Det är en svår men nödvändig utmaning att få alla delarna att hänga ihop, så att de blir greppbara för hela organisationen, säger Magdalena Kågström. Hon är chef för enheten för digitalt lärande i Skellefteå kommun, som har ett övergripande ansvar för alla delar i digitaliseringen i kommunens skolor och fungerar som stöd för hela styrkedjan.

– Alla måste ha en samsyn eller åtminstone en förståelse för varför saker sker och hur de påverkar varandra. Det försöker vi hantera på flera olika sätt. Till exempel deltar förvaltningsledningen, skolledarna och Fredrik Stenberg i en gemensam kurs som bygger på Skolverkets modul Leda digitalisering. De som styr och leder skolans verksamhet behöver ges tid att omvärldsbevaka, resonera och diskutera tillsammans. Vi arbetar också med ett ikt-inspiratörsnätverk som hjälper pedagogerna i förskolan och skolan att förstå och dra nytta av teknikens möjligheter.

Lär med och av varandra

Man kan alltid önska sig den perfekta tekniken, men om vi ser till att använda det vi har kommer vi åtminstone en bit på vägen, säger Mai-Ellen Andersson, som är rektor och förskolechef på Björnåkersskolan i Burträsk, Skellefteå kommun. I kommunen och på skolan har vi som klart uttalat mål att tekniken ska användas när den fungerar i undervisningen, och vi har också ett tydligt ledarskap som visar vägen.

– Vi behöver lära med och av varandra för att komma vidare i arbetet. Det tror jag är en viktig framgångsfaktor. Varje år använder vi här på skolan SKL:s LIKA för att få en bild av hur det står till med infrastrukturen och den pedagogiska användningen. Det är ingen tvekan om att vi har kommit en bit på väg, men vi ser också att förskolan har halkat efter lite. Därför satsar vi just nu extra där, så att den kan komma i kapp.

Hur behöver skolan förändras när samhället blir alltmer digitalt?

Cecilia Haglund, rektor för Bodals skola i Lidingö stad, ser digitaliseringen som en del av det naturliga utvecklingsarbete som måste pågå hela tiden i skolan. Undervisningen behöver alltid anpassas efter hur samhället ser ut och vilka kunskapskrav som det innebär. Nu handlar det i hög grad om digitaliseringen och dess konsekvenser. Men det är viktigt att den inte lyfts ut som någon särskild del. Digitaliseringen är en del av en större helhet.

– Att få nödvändig infrastruktur och hårdvara på plats var det första steget. Samtidigt som vi arbetade med det, diskuterade vi vad eleverna behöver lära sig och hur vi bäst förbereder dem inför framtiden. Det gäller att vi blir överens om vad vi egentligen är ute efter och hur vi får ihop det med sådant som vi redan gör.

Anna Carlén, som är lärare på Sticklinge skola i Lidingö stad, kan se att det har hänt mycket under de arton månader som gått sedan arbetet med digitaliseringen drog igång på allvar i kommunen.

– I början pratade vi mycket om hur vi ska göra för att digitalisera skolan, men tonvikten har förskjutits en aning. Nu handlar samtalen istället om hur vi ska bedriva undervisning och skolverksamhet när samhället blir alltmer digitalt. Vad behöver förändras? Hur kan tekniken bidra? Vad vill vi åstadkomma?

Ett begripligt och hanterbart sammanhang

Digitaliseringen kan inte tryckas in i skolan uppifrån, säger Maria Spante. Det är betydligt mer framgångsrikt att väva in digitaliseringen i de rådande processerna.

– Det gäller att se sig omkring, så att man inte slår sönder sådant som faktiskt fungerar och som kan utvecklas vidare med teknikens hjälp. Samtidigt behöver man undersöka när digitaliseringen skapar ett mervärde och när den faktiskt inte gör det.

Magdalena Kågström lyfter fram betydelsen av att digitaliseringen ges ett begripligt och hanterbart sammanhang i skolan.

– Bland annat är det viktigt att ge konkreta exempel på hur lärare påverkas av samhällets digitalisering, varför det sker och vad man ska tänka på för att kunna hantera det. Det är också viktigt att uppmuntra en dela-kultur, eftersom det sparar tid och gör att man slipper onödigt merarbete. Vi har en bra dela-kultur på våra förskolor och skolor, men vi saknar fortfarande en mer kommunövergripande dela-kultur.

Det är nödvändigt att några skolor eller lärare kan agera som draglok, som vågar testa och köra fullt ut, säger Fredrik Stenberg. Men det betyder inte att man ska vänta på att alla blir redo. Här är det kollegiala lärandet och erfarenhetsutbytet viktigt, påpekar Mai-Ellen Andersson. Några är trygga med att undersöka möjligheterna på egen hand, medan andra behöver hjälp och stöd för att komma igång.

Kollaborativt lärande och kollegialt erfarenhetsutbyte

Numera finns det en allmän förståelse bland lärare för att världen är digital och att det måste påverka hur undervisningen ser ut och syftar till. Eleverna måste helt enkelt lära sig att förstå och hantera den verklighet som vi alla lever i, säger Cecilia Haglund.

– Här har läraren ett stort och viktigt ansvar. När eleverna får varsin dator, ställer de också större krav på att arbeta digitalt. De börjar tycka och tänka kring hur undervisningen ska se ut och hur digitala medier kan användas i arbetet. Att dra nytta av det, är ett bra sätt att föra in elevernas delaktighet i den dagliga verksamheten – och att utveckla den.

Digitaliseringen innebär också att lärare samarbetar kollegialt och att elever blir mer involverade i varandras arbete, säger Anna Carlén. Det är en utmaning att öppna upp och våga dela med sig. Numera är det enkelt och smidigt att göra det, till exempel i Office 365 eller på Google Sites och Classroom. Det är viktigt att våga, eftersom kvaliteten blir så mycket bättre när andra återkopplar och ger synpunkter. Detta gäller både för lärare och för elever.

– Det finns nog stora skillnader både inom och mellan skolor. Några har arbetat med kollaborativt lärande och kollegialt erfarenhetsutbyte under lång tid, medan andra ligger i startgroparna. De här skillnaderna måste vi ta hänsyn till för att lyckas. Det är viktigt att arbeta för en likvärdighet, men vi ska samtidigt inte bromsa de som är i framkant.

Skolan måste bli en aktiv aktör som driver utvecklingen

Både i Skellefteå och på Lidingö arbetar man med Skolverkets modul Leda digitalisering för att skapa en samsyn och en fördjupad insikt bland skolledarna och på förvaltningsnivån. I Skellefteå deltar, som sagt, även ordföranden i för- och grundskolenämnden, Fredrik Stenberg. Han menar själv att det är avgörande att beslutsfattare som arbetar med skolfrågor deltar i det här arbetet.

– Ledningen måste helt enkelt fatta grejen. De olika delarna i processen behöver knytas samman och hela styrkedjan ska hänga ihop. Jag måste vara med här och få en fördjupad bild av vad digitaliseringen av skolan faktiskt innebär. Framför allt gäller det att förstå att digitaliseringen inte kan ses som något isolerat fenomen, utan hänger ihop med hela samhällsutvecklingen. Därför går det inte heller att prioritera bort insatserna i budgeten. Vi måste agera nu för att få hela skolverksamheten på banan.

Maria Spante betonar också betydelsen av att förvaltningen har en enhetlig syn på digitaliseringen.

– Om vi vill uppnå en likvärdig skola som är i takt med den tid vi lever i, måste alla gå åt samma håll. Det är en svår och viktig utmaning för hela skolsverige. På den lokala nivån betyder det att det måste föras en löpande dialog mellan nämnden och förvaltningen. Skolan måste bli en aktiv aktör som driver utvecklingen i den riktning som man gemensamt kommer fram till.

Digitaliseringen ska skapa utvecklingsmöjligheter

Det görs mycket klokt i den svenska skolan, konstaterar Maria Spante. I skoldebatten talas det ofta om elände och att skolan inte alls hänger med. Men det finns ett sug och ett stort intresse, även om man famlar många gånger. Här gäller det därför att förvaltning och skolledning gör det tydligt att alla arbetar mot samma mål.

– Det är ok att lärare känner sig oroliga och upplever sig utmanade och ifrågasatta. Men de här känslorna ska inte få kidnappa det nödvändiga utvecklingsarbetet. Här spelar skolledarna en avgörande roll. De ska inte skapa teknostress, utan istället leda och ge stöd åt processerna. Digitaliseringen ska inte vara en arbetsmiljöfråga – den ska vara en utvecklingsmöjlighet för lärarna och för skolan. Skolledarna måste därför ta sitt mandat och sitt ansvar på allvar och jobba för att skapa en ökad förståelse för de komplexa processer som det handlar om.

Även om digitaliseringen är ett ständigt pågående arbete, är det viktigt att bryta ner det i olika delar som har en början och ett slut, säger Magdalena Kågström. Det underlättar planeringen samtidigt som det blir möjligt att se att man kommer vidare. Någonstans tar införandet slut och övergår till förvaltning. Tekniken introduceras, används, integreras och blir till slut en självklar del av vardagen, tillägger Mai-Ellen Andersson.

Vad behöver lärare kunna när undervisningen i allt högre grad blir digital?

Det är nödvändigt att det finns en kritisk och systematisk förståelse för vilket mervärde som it och digitala medier kan skapa i undervisningen, säger Sylvana Sofkova Hashemi. För lärarens del handlar det bland annat om att förstå vad de nya styrdokumenten innebär i praktiken och att få en ökad insikt i hur klassrumssituationen förändras.

– Det är många frågor som väcks bland lärare: Vad är legitim kunskap i mitt ämne? Vad behöver eleverna lära sig? Hur förändras förutsättningarna när både text, bild och film blir viktiga delar i undervisningen? Vad ska jag bedöma? Just nu arbetar jag tillsammans med några kollegor med projekt kring det här, som bygger på ett nära samarbete med lärare. Det är avgörande att lärare kan sätta ord på det som sker i klassrummet när undervisningen i allt högre grad blir digital. Där är vi inte riktigt än.

Lärarutbildningens betydelse för arbetet med skolans digitalisering får inte heller glömmas bort, avslutar Sylvana Sofkova Hashemi. De som studerar till lärare måste få utveckla den professionella digitala kompetens som de behöver i arbetslivet. Det ställer i sin tur nya krav på lärarutbildarna.

– Jag handleder en doktorand på Högskolan Väst som tittar närmare på hur läraryrket förändras i ett alltmer digitaliserat samhälle och hur detta påverkar och förändrar lärarutbildares profession. Det pågår också ett utvecklingsarbete på lärarutbildningen vid Göteborgs universitet, som jag leder, där vi granskar våra kurser och möter studenterna i frågan om vilken digital kompetens de får med sig genom lärarutbildningen. Vi tittar också närmare på vilka kunskapsbehov de har när de börjar sin första anställning som lärare. Allt det här är viktigt att följa och hantera framöver.

Text: Stefan Pålsson Först publicerad: 2018-03-27

Tretton röster om skolans digitalisering

Tretton röster om skolans digitalisering

19 oktober fattade regeringen beslut om en nationell strategi för skolans digitalisering som ska främja lärande och kunskapsutveckling och göra det möjligt för alla elever att utveckla en adekvat digital kompetens. Skolhuvudmän, skolledare och pedagoger i skolan har en röd tråd att följa – men är det tillräckligt för att nå fram till målet? Tretton personer från skolsverige delar med sig av sina tankar, farhågor och förhoppningar.

Digitaliseringen påverkar och driver på utveckling och förändring inom alla samhällsområden. Detta gäller naturligtvis även för skolan. Verksamhetens villkor och förutsättningar förändras och det ställs nya krav på undervisningens innehåll och kunskapsmål. Trots att detta länge varit uppenbart, är det först nu som det formuleras nationella riktlinjer och mål i Sverige.

Nationell strategi och reviderade styrdokument

Arbetet med den nationella strategin har pågått under två år och parallellt har det genomförts en revidering av grund- och gymnasieskolans kurs- och läroplaner som konkretiserar målen för elevernas digitala kompetens.  Programmering blir en del av undervisningen i ämnen som matematik, teknik och samhällskunskap, och skolbibliotekets pedagogiska funktion i utvecklingen av elevers språkförmåga och digitala kompetens lyfts fram.  Det pågår även en översyn av förskolans läroplan, som särskilt ska beakta hur barnens digitala kompetens kan stärkas

Avsikten är att lägga en god grund för det långsiktiga utvecklingsarbete som behövs för att möjliggöra en effektiv och likvärdig digitalisering av skolan. Skolverket är i färd med att ta fram diskussionsunderlag, kommentarmaterial och moduler för kompetensutveckling för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. SKL har fått i uppdrag att formulera en handlingsplan som ska göra det möjligt att genomföra strategin och att förverkliga målen.

Den enkätundersökning av it-användning och it-kompetens i skolan som Skolverket genomför regelbundet sedan knappt tio år tillbaka, visar fortfarande att utvecklingen är ojämn över landet, både när det gäller infrastruktur och pedagogisk användning. Hos ett stort antal huvudmän finns bristande kompetens hos skolledarna när det gäller förmågan att organisera och driva digitaliseringen framåt.

Kungliga bibliotekets kartläggningar visar att mycket återstår att göra när det gäller skolbibliotekets pedagogiska funktion. Bland annat framgår det att endast knappt hälften av landets skolor har bemanning minst 20 timmar i veckan. I allmänhet är skolbiblioteket inte heller en integrerad del i skolans undervisning, även om det finns flera undantag och goda exempel.

Fyra aspekter av digital kompetens och tre centrala fokusområden

De reviderade läroplanerna tar upp fyra aspekter av digital kompetens som rör hela skolan:

  • Undervisningen ska hjälpa eleverna förstå hur digitaliseringen påverkar individ och samhälle.
  • Alla elever ska lära sig att använda och att utveckla en grundläggande förståelse för hur digital teknik fungerar.
  • Alla elever ska lära sig att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt.
  • Eleverna ska träna sig i att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt genom att använda digital teknik.

Den digitala strategin fokuserar på tre centrala områden:

  1. Digital kompetens för alla elever. Huvudmän, rektorer och förskolechefer ansvarar för kompetensutveckling och kollegialt lärande och förutsätts kunna leda det digitala utvecklingsarbetet. Personal som arbetar med barn och elever i förskola och skola ska kunna välja och använda de digitala verktyg som är ändamålsenliga. En viktig förutsättning är att de redan under sin utbildning utvecklar den digitala kompetens som detta kräver.
  2. Likvärdig tillgång och användning av it och digitala medier. Alla barn och elever och all personal som arbetar med dem ska ha tillgång till digitala verktyg utifrån sina behov och  förutsättningar. Detta kräver ändamålsenlig infrastruktur samt teknisk  och pedagogisk support. Digitala lärresurser ska vara ändamålsenliga och göra det möjligt att utnyttja teknikens möjligheter på ett effektivt sätt. Digitaliseringen ska även användas för att underlätta personalens arbete med undervisning och administration.
  3. Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter i undervisningen och i andra delar av skolans verksamhet. Syftet med forskning och uppföljning är att ge vägledning och stöd åt den fortsatta användningen och utvecklingen.

Steget från beslut till förverkligande

Styrdokumenten och strategin utgör ramverket för arbetet med skolans digitalisering och SKL:s plan kommer att göra det tydligt vad huvudmän, skolledare och lärare behöver göra för att målen ska kunna förverkligas i den dagliga verksamheten. Parallellt med detta kommer det kontinuerligt att föras en diskussion kring viktiga frågor och problemställningar som måste hanteras.

Skolans digitalisering är en komplex uppgift som ständigt förändras av den tekniska och pedagogiska utvecklingen och där svaren är långt ifrån självklara. Vad säger de som arbetar på olika nivåer i skolans värld? Vilka frågor och problemställningar tycker de är viktiga att belysa och hantera? Vilka risker och farhågor ser de och vilka förhoppningar har de när det gäller skolans digitalisering?

I den här artikeln får tretton personer från olika delar av skolans värld göra sina röster hörda. De arbetar på myndighetsnivå, i den lokala förvaltningen och som skolledare, lärare och skolbibliotekarie i olika delar av Sverige. Mångfalden av röster och perspektiv visar både digitaliseringens komplexitet och de gemensamma möjligheter och utmaningar som ska hanteras i utvecklingsarbetet.

Strategin blir avgörande

Den nationella it-strategin och dess verkan blir avgörande för hur det kommer att se ut i svenska skolor framöver. Det menar Andreas Hedlund, som är ikt-pedagog på Skolkontoret i Skellefteå samt projektledare för satsningen Programmering i förskola och skola. Han arbetar sedan länge med pedagogisk utveckling och sedan några år även med skolledares och lärares kompetensutveckling.

– Skolledare måste ha en god digital kompetens för att kunna peka ut riktningen, leda verksamheten och vara bollplank för medarbetarna. För lärare och förskolepersonal gäller det att inte bara sikta på att höja lägstanivån. Det är minst lika viktigt att ge möjlighet till de som ligger före att utvecklas vidare, så att de kan fungera som en resurs för resten av kollegiet. Dela-kulturen är avgörande för att den pedagogiska utvecklingen ska spridas.

Skolledare och lärare i Skellefteå undrar inte längre om skolan ska digitaliseras. De är  istället angelägna om att ta reda på hur det ska göras i praktiken, och det finns en stor efterfrågan på kompetensutveckling.

– Teknikstressen, som tidigare var ganska vanlig, har i stort sett försvunnit. Nu finns det istället en oro kring förändringarna i styrdokumenten. Många lärare frågar sig hur de ska använda it och digitala medier i sin undervisning, så att de lever upp till kurs- och läroplanerna. Skolkontoret har ett team kring digitalt lärande som guidar lärarna och hjälper dem att testa, utvärdera och reflektera. Ansvaret ligger hos förskolorna och skolorna att göra jobbet ute i verksamheten. Vi som arbetar centralt hjälper till med att sy ihop helheten.

Mer bestämda riktlinjer behövs

Att prata om att leda skolans digitalisering är en sak, men att göra det i praktiken är något helt annat, menar Oscar Semb, som är utvecklingsstrateg på Academedias teoretiska gymnasieskolor. Vad innebär det egentligen att leda utvecklings- och förändringsarbetet inom det här området om man är beslutsfattare, förvaltningschef eller rektor?

– Här behövs större konkretion och en mer tydlig statlig styrning. Staten måste våga staka ut vägen och ge mer bestämda riktlinjer. Det är en viktig förutsättning för att strategin ska kunna genomföras på ett bra sätt. Samtidigt måste det förstås också till insatser som stärker och fördjupar beslutsfattares och ledares digitala kompetens.

Den svenska skolan bygger på ett decentraliserat styrsystem. Förvaltningschefer och rektorer är i regel ganska självständiga i sitt beslutsfattande, vilket är på gott och ont, säger Oscar Semb. Självständigheten är för det mesta av godo, tillägger han, men ibland skulle ledningen kunna styras upp nationellt, så att vi får en jämnare och mer likvärdig utveckling.

Det handlar om förändring

Unos uno, som genomfördes 2010-2013, är den hittills mest omfattande undersökningen av hur it och digitala medier används i den svenska skolan. I slutrapporten konstateras att digitalisering inte är något avgränsat it-projekt, utan ett långsiktigt och genomgripande förändringsprojekt. Annika Agélii Genlott är doktorand vid Örebro universitet och har professor Åke Grönlund, som var forskningsledare för Unos uno, som handledare. Hon förtydligar slutsatsen i slutrapporten så här: Digitaliseringen av skolan handlar inte om teknik, utan om en förändring av människors tankar och praktik.

– De som är långt framme behöver stöd av skolledarna. De som halkar efter behöver hjälp från sina kollegor. Människor agerar olika när det handlar om förändring och de behöver olika former av stöd för att komma över hindren. Fortfarande har vi för lite kunskap för att kunna hantera det här på ett bra sätt, och mycket behöver göras inom forskningen framöver för att leda oss vidare..

Annika Agélii Genlott är också skolutvecklare i Sollentuna kommun, som sedan länge arbetar strategiskt och målmedvetet med skolans digitalisering. Bland annat har man i kommunen utvecklat den framgångsrika modellen Skriva sig till lärande (STL). Den bygger på att eleverna samarbetar och ger varandra formativ återkoppling, medan läraren, samordnar och leder arbetet och ger hjälp och stöd när de behövs. STL kopplar samman användningen av digitala verktyg och tjänster i undervisningen med de nyckelfaktorer som enligt forskningen främjar elevernas språkutveckling och lärande.

Erfarenheterna från Sollentuna visar att kollegialt lärande och kontinuerligt stöd är nödvändigt för att det pedagogiska förändringsarbetet ska lyckas. Under det här läsåret driver SKL en fortbildningssatsning i STL, baserad på blended learning, med deltagare från grundskolor i kommuner från olika delar av landet. Satsningen leds av Annika Agélii Genlott, och syftet är att börja få igång en förändring av andra graden när det gäller användningen av it och digitala medier i undervisningen. Med andra ord är det inte bara arbetssätten som ska förändras, utan även idéer, tankar och perspektiv på undervisning, lärande och kunskap. Det förutsätter att man kan hantera förändring på ett konstruktivt sätt.

– Digitaliseringen är nog den enskilt största maktförskjutaren under min arbetstid. Den här förskjutningen har stor betydelse för vad som blir gjort, liksom vad som inte blir gjort. Bristande kunskaper bland skolledare och lärare sätter ofta en hämsko på utvecklingen. När man inte vet vad som behöver göras, blir det svårt att hantera förändring. Detta gäller även för blivande lärare. Digitaliseringen måste genomsyra lärarutbildningen på helt andra sätt än idag för att förbereda studenterna på arbetslivets förutsättningar och krav.

Skilj mellan digitaliseringens form och dess innehåll

Emellanåt förs fortfarande diskussioner där kontrahenterna är för eller mot skolans digitalisering. Den typen av ordväxlingar är helt meningslösa, säger Jonas Linderoth, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Den digitala teknikutvecklingen påverkar hela samhället, och skolan kan inte ställa sig utanför.

– Digitaliseringen måste helt enkelt in i skolans undervisning, även om det ibland blir svårt. Det är till exempel inte realistiskt att eleverna först ska skriva för hand och sedan renskriva texten på datorn. Att skriva digitalt innebär att hela skrivprocessen förändras, och det måste alla elever lära sig.

Det är ingen poäng med att klamra sig fast vid det gamla bara för sakens skull. Detsamma gäller när man sätter böcker mot it och digitala medier. Däremot är det högst angeläget att skilja på form och innehåll när skolan digitalisering diskuteras, menar Jonas Linderoth.

– För mig är det en fråga om vad och inte en fråga om hur. Det är en vansinnig skillnad mellan att säga att undervisningens innehåll måste förändras och att säga att undervisningens form måste förändras. I den svenska skoldebatten märks ibland ett förakt mot att lärare instruerar, visar och berättar när it och digitala medier används i undervisningen. Men det leder ingenstans att diskutera arbetsformer med utgångspunkt i om någon kompetent eller digital eller inte. Hur man arbetar måste bero på hur elevgruppen och de lokala förutsättningarna ser ut.

Jonas Linderoth är övertygad om att det aldrig går att visa att själva digitaliseringen leder till att undervisningen förbättras. Det finns ingen sådan kausal effekt, påpekar han. Vi måste lämna återvändsgränden och övergå till en klarare och krispigare diskussion. Istället för att tala om digitaliseringen ur ett övergripande perspektiv, behöver vi närma oss den på en lägre och mer detaljerad nivå. För att kunna förstå när digitaliseringen kan bidra med något, måste vi tala om de specifika fallen.

– Själv jobbar jag mycket med spel och hur de kan användas pedagogiskt. Jag kan inte generellt säga att spel är bra för lärandet, men jag kan peka på specifika fall där det fungerar. Att diskutera digitalt lärande är lika tomt och intetsägande som att diskutera elektriskt lärande. Vi måste ägna samtalet åt vad som fungerar och vad som inte fungerar!

Bygg vidare på lärares kompetenser

Fortfarande finns det risk för att tekniken blir primär och att eleverna lärande blir sekundärt, menar Hülya Basaran, som är adjunkt i svenska som andraspråk vid Högskolan Väst. Hon har tidigare arbetat som lärare i svenska som andraspråk och har länge intresserat sig för hur it och digitala medier kan underlätta undervisning och lärande i det ämnet.

– Många fastnar i resonemang kring system och appar istället för att lyfta fram vad som är syftet, vad man vill åstadkomma. Men det gäller att utgå ifrån den pedagogiska och ämnesdidaktiska kompetensen och att bygga vidare på den. Annars kan digitaliseringen framstå som mer komplicerad än den är. I grunden handlar det om att omsätta befintliga kunskaper med nya resurser och med nya möjligheter.

Med elevernas lärande i centrum

Förvaltning och skolledning har det övergripande ansvaret för att sätta fokus på den pedagogiska utvecklingen, betonar Helen Ängmo, generaldirektör för Skolinspektionen. Tillgången till infrastruktur och digitala lärresurser ska vara ändamålsenlig och användas på ett effektivt sätt i undervisningen för att uppfylla styrdokumentens mål.

– När man köper in it till skolan, gäller det att ha elevernas lärande i centrum. Tekniken ska användas på ett pedagogiskt genomtänkt sätt och inte vara ett syfte i sig. Det här är en fråga som diskuteras väldigt länge, men den är fortfarande aktuell. It och digitala medier utvecklas snabbt, men användningen i skolan måste hela tiden följas av ett pedagogiskt tänkande.

Det behövs en samsyn

Förutsättningen är att digitaliseringen syns i hela styrkedjan i skolan, säger Malin Frykman, utvecklingsledare för grundskolan i Kungälvs kommun. Huvudmän och skolledare måste förstå tanken bakom uppdraget att digitalisera skolan.

– Varje huvudman och varje skola måste ta ansvar för att implementera it-strategin och visionerna där – och de nya styrdokumenten. Det krävs förstås mycket tid och tankekraft för att förstå vad vi ska göra, men de fyra aspekterna av digital kompetens ger en röd tråd.

Beslutsfattarna och alla som verkar i skolan måste verka för en samsyn kring vad vi förväntas göra, annars får vi inte någon likvärdighet, understryker Malin Frykman.

Ansvar och kvalitetssäkring

Det är också avgörande att lyfta blicken från den enskilda skolan och att se på den kommunala och den nationella nivån, påpekar Sofia Malmberg, som är samordnare för skolbiblioteken i Järfälla kommun. Vilken kompetens har man för att arbeta med digitalisering? Vem ansvarar för den digitala pedagogiska utvecklingen? Vad behöver göras från statens sida?

– Det finns en tydlig poäng med att ha en skolbibliotekarie och en ikt-pedagog som utifrån ett gemensamt perspektiv kan resonera kring vilka förutsättningar och arbetssätt som finns på respektive skola. Vilken typ av direktiv och strukturer kan man skapa på kommunal och nationell nivå för detta? Rektor är ofta pressad och tillsätter de funktioner som är tydligt definierade. Resten förväntas hända ändå, men det gör det inte. Här behövs en bättre kvalitetssäkring!

Den kommunala organisationen måste fungera

Det krävs nya strukturer och direktiv för att kunna möta och hantera de nya förutsättningar på ett konstruktivt sätt, säger Sara Penje, som är utvecklingschef på Lärande- och kulturförvaltningen i Lidingö stad.

Lidingö är fortfarande i ett tidigt skede av arbetet, men under det senaste året har skolans digitalisering verkligen hamnat i fokus. Verksamheten har länge rullat i gamla hjulspår eftersom det inte har funnits några större incitament att utveckla och förändra. Elevernas måluppfyllelse har inte varit något problem. Men nu när det finns en nationell strategi och styrdokumenten reviderats, gäller det att sätta fart. Och det gör man, tillägger Sara Penje.

– Tidigare var jag skolutvecklare i Sollentuna, och där är det inte längre någon som frågar varför skolan ska digitaliseras. Så är det förstås inte i alla kommuner, men om man inte kommer förbi den frågan blir det svårt att ta tag i det konstruktiva arbete som måste göras. Inte minst gäller det att se till att den kommunala organisationen fungerar och kan ge de olika former av stöd som krävs. Det arbetar vi mycket med i Lidingö.

Det behövs fler standardiserade lösningar

Skolans organisationslogik är en central fråga under det pågående förändringsarbetet. Detsamma gäller för digitaliseringens arbetsmiljöaspekter, säger Oscar Semb. Visserligen ska man inte fastna i tekniken när det gäller att utveckla undervisningen, men det är till exempelt nödvändigt att förstå värdet av standardisering. Det gäller i många sammanhang, till exempel för lärplattformar.

– Man kan till exempel fråga sig om ett så litet land som Sverige ska behöva ha så många olika plattformar som vi har. Min bild är att många huvudmän köper upp system som sedan inte används alls, eller fungerar mycket dåligt i relation till varandra. Allt det här kostar pengar och skapar otydlighet bland skolans personal.

Decentraliseringen bidrar till minskad likvärdighet, men staten har inte gjort något för att ändra på saken inom det här området. Det är märkligt att Skolverket inte verkar ha resurser för att arbeta mer med detta, menar Oscar Semb. Skolfederation gör ett gott arbete med att utveckla standardiserade lösningar för skolan, men mer borde göras för att få med alla skolhuvudmän. Det här är en stor och viktig fråga som inte kommer att försvinna och även påverkar övrigt pedagogiskt innehåll. Därför skulle det behövas mer tydliga riktlinjer, direktiv och konkret politisk vilja, tillägger han.

Skolans digitala ekosystem måste underlätta för lärare

Beställarkompetens är en central del av den digitala kompetens som är nödvändig på huvudmanna- och skolledarnivå. Det konstaterar Jannie Jeppesen, som är vd för branschorganisationen Swedish Edtech Industry.

– Den digitala infrastrukturen ska anpassas efter de behov som finns i klassrummet för att komma till nytta. Det finns förstås kommuner klarar detta bra, men det återstår fortfarande mycket att göra. Ofta saknas det samordning och man ser inte hur komplex infrastrukturen faktiskt är. Om de ansvariga inte utgår från de pedagogiska målen i upphandlingen, kommer det inte att fungera för lärarna.

Skolans digitala ekosystem måste underlätta för läraren, annars uppstår det snart gnissel i maskineriet, säger Jannie Jeppesen. Det krävs fortfarande en hel del omvärldsbevakning på huvudmannanivå för att någorlunda överblicka vilka lösningar som finns och hur de fungerar. Innan jul kommer Swedish Edtech Industry därför att presentera en systemkarta som är tänkt att underlätta planering och inköp.

– Det här kommer bli ett viktigt underlag som ska uppdateras kontinuerligt. Vår tanke är att underlätta för huvudmannen och för slutanvändaren. Det ska bli enklare att se vad som finns, hur tekniken fungerar och hur olika system kan kopplas samman. Interoperabilitet och standardiserade lösningar är både viktiga för skolans fortsatta utveckling för en större likvärdighet.

Säkra långsiktig utveckling och en större likvärdighet

Skolans digitalisering har länge i alltför hög grad vilat på eldsjälarnas axlar, säger Karin Berg, ämneslärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Nu måste hela skolans organisation arbeta för att säkra en långsiktig utveckling och en större likvärdighet. Det handlar både om den enskilda skolan, om huvudmännen och om staten.

– I många skolor och kommuner är det fortfarande upp till varje lärare att se till att man har den kompetens som krävs, men det håller inte nu längre. Rektor ges ansvaret i de reviderade styrdokumenten, men då måste huvudmannen, och i förlängningen kanske också staten, ge tillräckliga förutsättningar. Att stoppa huvudet i sanden är inte någon hållbar lösning.

Den digitala utvecklingen i skolan har länge varit ojämn, men nu är det hög tid att komma till rätta med det, hävdar Jacob Möllstam, som är utvecklingsledare på grundskolan i Partille kommun, med ansvar för fortbildning kring framskrivningen av digital kompetens i läroplanerna.

– Lärarfortbildningen i skolan måste ge ett gott stöd för alla och ge den hjälp som behövs för att komma vidare i utvecklingen. Som utvecklingsledare är det lätt att fastna i nybörjarproblemen, men det räcker inte om man vill ha fart på utvecklingen. De som redan har kunskaper och erfarenhet måste också utmanas. Jag är säker på att lärare förväntar sig att det blir ett bra stöd för alla. Vi är bara i början av ett stort förändringsprojekt och en lång gemensam resa.

Nivåanpassade lösningar för hjälp och stöd

Det är inte tillräckligt att ge alla lärare samma kompetensutveckling, menar Hülya Basaran. Skillnaderna är för stora. Några är helt ovana vid att använda it och digitala medier i sin undervisning, medan andra närmast rutinmässigt ger eleverna formativ bedömning över nätet.

– Nivåanpassade lösningar är helt enkelt nödvändiga, men det går inte att bara överlåta ansvaret på kommunerna. Det måste komma statliga lösningar för detta, till exempel från Skolverket, som redan är på gång med nationella skolutvecklingsprogram.

Det finns även en viss risk för att vi hamnar i situationer där lärare i förskolan och i skolan använder använder digitala tjänster utan att tänka på att integritet eller säkerhet hotas. Många är helt enkelt inte tillräckligt insatta i den här typen av frågor och problemställningar, säger Per Falk, som är it-strateg och processledare på utbildningsenheten i Upplands Väsby.

Fast risken är nog större att bristande insikter och en begränsad förståelse leder till att teknikens pedagogiska möjligheter bara naggas i kanten istället för att utnyttjas fullt ut, tillägger han.

– Vi får inte glömma att förskolan och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Det duger inte att bara stjälpa över ansvaret på pedagogerna, utan de måste få den hjälp och det stöd som de behöver. Det gäller också för rektorer och förskolechefer. De har inte något enkelt uppdrag idag. Förutom att se till att barnen får kravmärkt mat och vistas i en giftfri miljö, ska de även ta ansvar för att digitaliseringen sker på ett både säkert och pedagogiskt riktigt sätt. Men det måste ändå göras.

Lärare ska både ges möjlighet att omsätta sina kunskaper i praktiken och att reflektera kritiskt kring vad digitaliseringen innebär. Det handlar inte bara om att använda digitala verktyg och tjänster i undervisningen, utan också om att analysera hur detta kan ge ett mervärde. Här är det viktigt att få tillgång till hjälp och stöd, påpekar Hülya Basaran.

Kollegialt lärande och ömsesidig utveckling

Erfarenheten visar att det inte ens är enkelt att garantera likvärdighet mellan olika klassrum på samma skola. Tänk bara på hur svårt är att få till likvärdighet mellan skolor och mellan kommuner, säger Sara Penje.

– Skolan präglas av konkurrens, men vi måste skapa ett nytt mindset som istället lyfter fram diskussioner, samarbete och gemensamma mål. Det gäller också att öka transparensen och att dela med sig på alla nivåer, alltså även på rektorsnivå. En kommun som har kommit långt i sin utveckling bär på ett stort ansvar att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter för att hjälpa andra på vägen.

Annika Agélii Genlott instämmer i att principerna för det utvidgade kollegiet även måste gälla för rektorer. Alla måste börja dela med sig för att bidra till en ökad likvärdighet i hela landet.

– Det räcker inte med strategier och ändringar i styrdokumenten, utan förändringsarbetet måste ske i praktiken. Här behövs både en gemensam kraftsamling och olika former av stöd åt lokal och regional utveckling. Det behövs ett samspel och ett ömsesidigt utbyte mellan alla nivåer.

Glöm inte skolbiblioteket och skolbibliotekarien

Skolans digitalisering innebär inte bara att skolledare och lärare behöver kompetensutveckling för att möta de nya kraven. Det gäller för all personal på skolan, understryker Sofia Malmberg.

– Här behövs det verkligen ett perspektivskifte i skolan. Det är inte bara lärare som arbetar med elevernas måluppfyllelse. Kuratorer, studie- och yrkesvägledare och skolbibliotekarier gör det också. Det får inte glömmas bort. Alla funktioner i skolan som har potential att öka elevernas måluppfyllelse måste integreras i skolans pedagogiska plan.

Skolbibliotekarierna har ett tydligt uppdrag i de reviderade styrdokumenten: elevernas språkutveckling och digitala kompetens. Några kommuner och skolor har arbetat med det här ganska länge, men de allra flesta har inte alls gjort det, säger Sofia Malmberg. Den ensidiga och nostalgiska bilden av skolbiblioteket som ett mysigt rum där det är lugnt och skönt lever fortfarande kvar. Många skolor har inte ens ett bemannat skolbibliotek, och om de har det är det långtifrån säkert att det rör sig om en utbildad bibliotekarie.

Nu står det tydligt i styrdokumenten att skolbiblioteket har en pedagogisk funktion i skolan, och det går inte att komma undan, säger Helen Ängmo.

– Skolbibliotekarien ska tillsammans med läraren arbeta för att utveckla elevernas språkliga och källkritiska förmågor. De ska till exempel kontinuerligt tränas i att söka och sovra i information för att lära sig att värdera, tolka och förstå. Skolinspektionen har gjort flera kvalitetsgranskningar som visar att det brister här, så skolbibliotekarien har ett viktigt uppdrag. Nu har vi precis börjat titta närmare på skolbibliotekets pedagogiska funktion på mellanstadiet. När kvalitetsgranskningen är genomförd har vi fått en första bild av hur det ser ut och kan ge förslag på vad som behöver göras framöver.

En bra början är att alla kommuner tar fram kommunala biblioteksplaner som även innefattar skolbibliotek, och som ställer upp konkreta mål och riktlinjer för verksamheten, säger Sofia Malmberg. Detta ska kommunerna redan göra enligt bibliotekslagen, men det är inte särskilt många som verkligen gör det.  Problemet är att skolbiblioteket inte har varit någon prioriterad verksamhet i skolan. Därför ser det också ut som det gör på många håll, men det duger inte längre.

– Framöver kommer det att ställas helt andra krav på skolbiblioteket och på att det finns en kvalitativ bemanning. Det innebär att skolorna måste anställas fler bibliotekarier, samtidigt som det krävs en massiv utbildnings- och kompetensutvecklingsinsats. Redan idag kan skolbibliotekarier delta i några av Skolverkets moduler tillsammans med lärarna, men det räcker inte. Det är en stor skillnad mellan att vara en traditionell bibliotekarie, som har ett mer traditionellt arbetssätt, och att fungera som en medpedagog med ansvar för viktiga delar av elevernas måluppfyllelse.

Här behövs tydlig handledning och såväl kommunala som nationella strukturer. Skolbibliotekarien behöver ta och beredas plats i skolans pedagogiska verksamhet, tillägger Sofia Malmberg.

– Det är inte alltid helt enkelt att bryta gamla strukturer och tillägna sig nya syn- och arbetssätt. Här har regeringen, kommunen, skolledningen och skolbibliotekarien ett gemensamt ansvar att se till att skolbiblioteket blir den pedagogiska investering som avses.

Mer fokus på reflektion och mjuka frågor

Varje skola behöver ha en vision om sin egen väg som levandegör skollagen och styrdokumenten skolledare och lärare, säger Malin Frykman. Samtidigt är det centralt att aktuell forskning kommer till nytta i skolan och att lärarna blir bättre på aktionsforskning.

– Det krävs en ständig och verksamhetsnära kompetensutveckling som har en direkt påverkan på undervisning och lärande. För att lyckas med det behöver skolan ha en väl fungerande omvärldsbevakning. Lärare måste ges utrymme att reflektera kring sitt lärande, både på egen hand och tillsammans med kollegorna. Det här ingen enkel uppgift, men lärandet är trots allt skolans bransch. Är det någon institution i samhället som ska klara den här utmaningen, är det skolan!

Den brittiske forskaren Neil Selwyn, numer verksam i Australien, hör till dem som lyfter fram att det behövs en seriös samhällsdebatt kring hur skolan hanterar och förhåller sig till digitaliseringen, berättar Jacob Möllstam.

– Skolans digitalisering måste ske på vetenskaplig grund. Här gäller det att hitta en balans mellan ohöljd entusiasm och att bara säga nej. Samtidigt måste vi se det stora samhällsperspektivet. Vi förbereder eleverna för att allt ska bli digitalt, men Internet kommersialiseras och rör sig bort från den frihet och öppenhet som vi vant oss vid. Det här har traditionellt mest rört nördar, men numera är det viktiga demokratifrågor som rör både skolans och hela samhällets utveckling.

Nu när vi går in i en implementeringsprocess, måste vi ha fokus på de mjuka frågorna i styrdokumenten, tillägger Malin Frykman.

– Digitaliseringen kan vara demokratin värste fiende eller bäste vän. Det beror på vilka kunskaper och förmågor som eleverna får med sig. Vilken utbildning krävs för att forma kritiska samhällsmedborgare i en tid när gränsen mellan tid och rum suddas ut? Detta måste vi fästa blicken på!

Hur håller vi grytan kokande

Ett mer innovativt sätt att se på skolan och digitaliseringen börjar bli vanligt bland politiker på både lokal och nationell nivå, säger Sara Penje. Kommer det att hålla i sig, eller finns det risk för att pendeln svänger tillbaka? Nästa år är det val och det finns många skolfrågor som trängs om utrymmet.

– De flesta debatterna om skolan kommer antagligen att handla om andra saker än digitaliseringen. Tyvärr är det inte särskilt många politiker som är insatta i frågan och som vågar stå upp för sina åsikter. Som skolhuvudman eller skolledare är det svårt att driva de här frågorna om beslutsfattarna inte lyssnar och om de inte beviljar de medel som krävs för att driva utvecklingen vidare. Vad behöver göras för att hålla grytan kokande?

På många håll finns det en förhoppning om att digitaliseringen i sig kommer att leda till att elevernas måluppfyllelse ökar. När det visar sig att det inte är så enkelt, finns det risk för att vi hamnar i en förenklad digitaliseringsdiskussion som leder till att lärarkåren svartmålas, menar Jonas Linderoth

– Mer “teacher bashing” är det sista som skolan behöver. Men jag är rädd för att det blir konsekvensen om de stora satsningarna inte ger den utdelning som förväntas. Då kommer de som satsat pengar och prestige på detta att lägga skulden på lärarna och säga att tekniken har använts på fel sätt.

Det krävs ett digital ledarskap

En annan fara är att tekniken skymmer pedagogiken och gör det svårt att upptäcka hur it och digitala medier kan användas för att utveckla undervisningen. Risken finns att beslutsfattare, tjänstemän och skolledare gör en alltför ytlig koppling. Det kan leda till att de ser digitaliseringen som ett it-projekt och inte som ett förändringsprojekt, säger Andreas Hedlund.

– Digitaliseringen är inget magiskt trollspö som kan lösa alla skolans problem. Hårt arbete och ett öppet sinne hos lärare och andra pedagoger är en nödvändig förutsättning. Det krävs också en fungerande infrastruktur som motsvarar behoven och en kompetensutveckling som öppnar nya vägar. Här måste ledarna vara digitalt kompetenta för att vi ska komma framåt.

Vi får inte hamna i ett läge där alla huvudmän inte tar ansvar för att digitalisera skolan, understryker Malin Frykman.

– Den reviderade läroplanen och strategin är klubbade. Skolledarna ska leda implementeringen och huvudmännen ska se till att de har de förutsättningar som krävs. Detta får helt enkelt inte nonchaleras! Det handlar om samhällsutvecklingen, barnens framtid och deras möjligheter att leva gott liv.

Det behövs en mer bestämd styrning och tydligare direktiv för att undvika att hela skolsystemet dras isär, tillägger Oscar Semb.

– De huvudmän och skolor som hanterar digitaliseringen på ett bra sätt kommer att ge sina elever bättre förutsättningar att lära och utvecklas än de som halkar efter. Med andra ord är risken överhängande att de skillnader som finns idag kommer att förstärkas.

Per Falk konstaterar att förskolechefer och rektorer behöver bättre stöd för att kunna fatta rätt beslut. Många frågor trängs på agendan och att bygga för framtiden med många variabler och en hög grad av komplexitet kräver sin person.

– Några kommuner kommer att klara det här, men andra kommer inte att göra det. Här slår matteuseffekten igenom fullt ut: har man redan en väl fungerande verksamhet och ett bra kontaktnät, blir det enkelt att fortsätta utvecklingsarbetet. Har man inte det, kan det vara svårt att ens komma igång.

Skolbibliotekarien är en nyckelperson

En annan uppenbar risk är att skolbibliotekets pedagogiska funktion inte tas på allvar, säger Sofia Malmberg. Det gäller både i arbetet med elevernas språkutveckling och digitala kompetens och i det mer övergripande utvecklingsarbetet.

– Skolbibliotekarier behöver vara nyckelpersoner när skolan digitaliseras, eftersom de har kompetenser och perspektiv som kompletterar lärarna. Förståelsen av det digitala medielandskapet och insikter i sök- och källkritik är bara några exempel. Tyvärr saknas det ofta genomtänkta strukturer och arbetssätt för att tillvarata det unika kompetensspektrum som lärare och skolbibliotekarier utgör tillsammans. Istället vilar det på enskilda personers intresse och engagemang, och det är inte godtagbart. För att skolbibliotekets pedagogiska och måluppfyllande funktion ska komma eleverna till godo, behöver skolbiblioteket definieras som en aktiv aktör i alla relevanta pedagogiska och pedagogiska styrdokument

Utvecklingen av elevernas digitala kompetens har också en stor betydelse för bevarandet av det demokratiska samhället, tillägger Karin Berg.

– Eleverna måste lära sig hur sökmotorerna och de digitala medierna fungerar, de måste kunna bedöma informationen kritiskt och de får inte fastna i sina filterbubblor. Här har skolan och undervisningen en avgörande roll och det gäller att dra nytta av både lärarens och bibliotekariens kunskaper och insikter.

Det är farligt om digitaliseringen leder till så stora informationsmängder och så mycket komplexitet att eleverna inte får tillräckligt stöd att hantera detta, säger Helen Ängmo.

– Digitaliseringen går snabbt, därför är det avgörande att skolan hänger med och hjälper eleverna utveckla de kunskaper och förmågor som är nödvändiga för att hantera detta. Det krävs för att de ska bli kunniga och ansvarstagande medborgare i samhället.

Skolans digitalisering är ett samhällsintresse

För den fortsatta utvecklingen skull är det avgörande att digitaliseringens möjligheter och effekter verkligen får ta plats inom alla områden i skolan. Den digitala utvecklingen kan både frigöra stora mängder tid och kraft i det administrativa arbetet och underlätta undervisningen, betonar Jannie Jeppesen.

– Utgångspunkten måste vara att eleverna ska bli digitalt kompetenta. Det förutsätter att lärarnas professionella auktoritet respekteras och att utvecklingsarbetet tar avstamp i deras förutsättningar och behov.

Digitaliseringen av skolan är ett gemensamt samhällsintresse. Därför är det viktigt att möjligheterna blir synliga och att vi vågar prova olika vägar, säger Andreas Hedlund.

– Vi är alla olika långt. Det är viktigt att vara prestigelös och våga dela och hjälpa varandra, både i det lilla och det stora sammanhanget.

Digitaliseringen kan skapa större likvärdighet

Ökad likvärdighet och större tillgänglighet kan förverkligas med hjälp av den digitala utvecklingen. Fjärrundervisning kan till exempel öppna upp nya möjligheter för alla. Om det inte är möjligt att träffas och bedriva undervisning i det fysiska rummet, är det virtuella rummet ett alternativ. Dessutom kan tekniken användas kompensatoriskt för att ge stöd där det behövs, tillägger Andreas Hedlund.

– Vi måste kvalitetssäkra de tekniska lösningar vi väljer att arbeta med i skolan. Så försöker man göra i andra sammanhang. I skolan kan vi både göra det genom att ta del av befintlig forskning och genom att själva bli en del av den pågående forskningen. Det beror på vad huvudmannen tycker och hur det går i den egna verksamheten.

Med den digitala tekniken finns fantastiska möjligheter att utveckla pedagogiken, säger Helen Ängmo. Simulationer och visualiseringar gör det enklare att visa och förklara. Det finns även lösningar som gör det möjligt för läraren att följa och stimulera alla elever på sin nivå.

– Lärare ska hålla ihop stora klasser med elever som ligger på olika nivåer. Det har länge medfört att det finns risk för att undervisningen hamnar på en medelnivå som egentligen inte passar någon. Här är det viktigt att lärare lär sig att använda tekniken på sätt som stöder och utvecklar alla elever så bra som möjligt efter sina förutsättningar och förmågor.

Hülya Basaran har erfarenhet av att jobba i segregerade förorter. Där blev skolans kompensatoriska uppdrag väldigt tydligt, berättar hon. En lärare kan inte påverka bostadssegregationen och elevernas hemmiljö, men genom att utveckla deras språkförmåga och deras digitala kompetens kan de göra sin röst hörd på nätet och bli en del av samhällsdebatten.

– Det är lätt att luras att tro att elevernas ständiga tillgång till nätet gör att de automatiskt utvecklar digital kompetens, men så enkelt är det inte. Digitala medier är en naturlig del av deras vardag, men de konsumerar mest underhållning. Det hjälper dem inte att utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver. Därför är det viktigt att skolans undervisning gör det och att lärarna använder sin pedagogiska kompetens för att använda och dra nytta av de nya möjligheterna. Det kräver i sin tur både att det finns stödfunktioner för kompetensutveckling och kollegialt lärande – och att infrastrukturen fungerar.

Förstärk de klassiska framgångsfaktorerna

Det är viktigt att skolledare och lärare tar mandatet för att leda skolans utveckling och för att ta ansvar för digitaliseringen. Processerna ska sättas igång och sedan måste snöbollen rulla vidare, konstaterar Malin Frykman.

– Det krävs en skicklig och medveten pedagog som kan designa undervisningen på ett forskningsmässigt adekvat sätt. Här är forskningen tydlig. Det handlar om att förstärka de klassiska framstegsfaktorerna: språkutveckling, bedömning för lärande, publika arbetssätt, och så vidare.

Hon tillägger att ett uppkopplat klassrum ger andra utmaningar än det traditionella klassrummet, bland annat kan det vara svårt att fånga elevernas uppmärksamhet när skärmen finns nära tillhands. Samtidigt är hon övertygad om att lärare kommer att hitta arbetsformer och strategier som hjälper eleverna att fokusera på det som de ska göra.

– Strategierna för att lära sig att lära och för att ta ansvar för sitt eget lärande kommer inte av sig självt. Skolan har ett ansvar för att se till att eleverna lär sig detta. Likvärdigheten är kärnan i styrdokument och kommentarer. Skälet till att revisionerna kommer nu är att vi inte har likvärdighet och att det finns risk för att klyftorna ökar. Det krävs ett målmedvetet arbete för att komma tillrätta med detta.

Se skolbibliotekarien som en medpedagog

Sofia Malmberg hoppas att skolbiblioteket med det nya direktivet om stärkt digital kompetens verkligen blir den integrerade del av skolans verksamhet som avses. Skolbiblioteket måste bli en pedagogisk funktion som samspelar med lärarnas kompetenser och perspektiv.

– Formuleringarna i styrdokumenten kan ses som ett steg mot en definition av vad ett skolbibliotek är och vad bibliotekarien ska göra i skolan. Det är viktigt att skolbibliotekarien ses som en medpedagog, som både initierar och deltar i olika undervisningsprojekt och som regelbundet är med i klassrummet.

En sådan utveckling förutsätter både ett tydligt uppdrag med återkommande kvalitetsgranskningar och en bättre samordning och kunskapsspridning inom och mellan kommunerna.

– När de här processerna påbörjas, kommer arbetet som skolbibliotekarie att framstå som mer attraktivt än det gör idag. Detta är helt nödvändigt, eftersom det börjar bli allt svårare att rekrytera skolbibliotekarier med adekvat erfarenhetsbakgrund.

Ta vara på möjligheterna och bryt ny mark

Oscar Semb tillägger att det finns en urkraft i digitaliseringsarbetet som har stor potential både när det gäller verksamhetens effektivisering, nya arbetsformer och nytt kunskapsinnehåll.

– Om skolan tar vara på möjligheterna kan hela verksamheten utvecklas. Jag hoppas och tror att digitaliseringen både kan bli en katalysator för skolutveckling och bidra till att stärka skolprofessionernas status. Kompetensutvecklingsarbetet är i full gång och kommer att fortsätta framöver. Det kan kopplas till många viktiga utvecklingsområden i skolan.

Det går att bryta ny mark i en kommun på förhållandevis kort tid, säger Per Falk. Förra året inleddes verksamheten i Väsby Makerspace, ett projekt som vänder sig till alla förskolor och skolor i Upplands Väsby kommun. Det rör sig om ett centrum för digitalt och materiellt skapande, med förankring i makerkulturen, där barn kan arbeta med konstruktion och programmering och utveckla sin digitala kompetens.

– Vi startade Väsby Makerspace för att möta styrdokumentens krav och den nationella digitala strategi som var på väg. Med hjälp av workshops, föreläsningar och andra arrangemang hjälper vi lärare, barn och elever att utforska programmering och digitalt skapande. Vi sätter också in den digitala utvecklingen i ett större sammanhang och tar upp hur sociala medier fungerar och hur samhället förändras.

Tanken med Väsby Makerspace är både att förena formellt och informellt lärande och att sätta undervisningen i en mer direkt kontakt med verkligheten utanför skolan. Det dagliga arbetet sker i samverkan med andra enheter, bland annat Miljökontoret och Kretsloppsenheten. Aktiviteterna är kopplade till verksamheter som pågår i kommunen och har ett värde utanför förskolan och skolan, säger Per Falk.

– Lärande är inte alltid skola, utan kan pågå under dygnets alla timmar. På Väsby Makerspace är vi inte fastlåsta i traditionella lärar- och elevroller, utan barn och vuxna kan bli mer samspelta. I skapandet drivs de av samma intressen och tillsammans kan de skapa nytta och glädje för andra i Upplands Väsby. Alla växer och utvecklas tillsammans. Samhället blir en del av skolan och skolan blir en del av samhället.

Text: Stefan Pålsson

Hur kan skolan möta och hantera lärarbristen?

Hur kan skolan möta och hantera lärarbristen?

Bristen på legitimerade lärare är ett växande problem på många håll i landet. Detta är särskilt allvarligt med tanke på att aktuell forskning lyfter fram den kompetente lärarens avgörande roll för elevernas lärande. Med andra ord finns det både risk för att skolans kvalitetsutveckling och dess likvärdighet hotas. Vilka slags åtgärder är möjliga för att möta och hantera det här?

Pensionsavgångar, fler elever och krav på lärarlegitimation

Lärarbristen behandlas ofta i den svenska skoldebatten ur olika perspektiv. Statistiska centralbyråns prognos från våren 2015 är en vanlig utgångspunkt. Enligt den kommer 65 000 legitimerade lärare att saknas i Sverige 2025. Analyser av det nuvarande läget visar att bristen inte slår jämnt över landet. Det är stora skillnader mellan olika ämnen, mellan olika skolor och mellan olika kommuner.

Stora pensionsavgångar och ett ökat antal elever i många kommuner är två viktiga orsaker till lärarbristen. Skollagens krav på att endast legitimerade lärare får ansvara för undervisning och sätta betyg självständigt skapar ytterligare problem. Enligt huvudregeln är lärarlegitimation även ett krav för att få fast anställning. Många skolor kommer därför sannolikt att få svårt att bedriva sin verksamhet i enlighet med styrdokumentens ramar.

En kunnig lärare är en central faktor för elevernas lärare

Bristen på utbildade och yrkeskunniga lärare är också bekymmersam med tanke på att svensk och internationell forskning tydligt säger att lärarens kompetens, förmåga och engagemang är den faktor som påverkar elevernas lärande mest. John Hattie visar detta i sin forskningsöversikt Synligt lärande och Jan Håkansson och Daniel Sundberg gör detsamma i sina översikter Utmärkt skolutveckling och Framgång i undervisningen.

Håkansson och Sundberg konstaterar att lärarens förmåga att skapa sammanhang, motivera, strukturera och förklara har en avgörande betydelse för elevernas lärande. En nödvändig faktor för att detta ska fungera är att huvudmän och skolledare tar ansvar för att skolans pedagogiska uppdrag hamnar i fokus. Här gäller det att se till att verksamheten organiseras så bra som möjligt, att ge lärarna tillgång till den tid och utrustning de behöver samt att arbeta med lärarnas lärande och en systematisk kvalitetsutveckling av undervisningen.

Kompetensförsörjningen är en nyckelfråga

Skolkommissionen lyfter både i ett delbetänkande och i sitt slutbetänkande fram kompetensförsörjningen som en av skolans nyckelfrågor under de kommande åren. Det här problemet måste lösas för att det ska vara möjligt att höja kunskapsresultaten, förbättra kvaliteten och skapa lika möjligheter för alla elever i den svenska skolan. Dels handlar det om att öka intresset för lärarutbildningarna och att se till att yrkesverksamma lärare stannar kvar. Det är också viktigt att motivera de som lämnat läraryrket att återvända och att underlätta för invandrade lärare att utöva sitt yrke. Satsningar på kompletterande pedagogisk utbildning för dem som har ämneskompetensen kan också behövas. Samtidigt är det nödvändigt att huvudmännen får det stöd som krävs för att utveckla och stärka skolans undervisning och för att skapa en god lärandemiljö för alla.

Nya yrkeskategorier i skolan

Vilka ytterligare möjligheter finns det att göra det möjligt för elever att få tillräcklig tillgång till lärarledd undervisning i skolan? En väg kan vara att renodla lärares uppgifter, så att de helt kan fokusera sin tid på det pedagogiska arbetet. Detta öppnar för nya yrkeskategorier som kan komplettera och avlasta läraren. Lärarassistent är ett sådant exempel. Den här yrkeskategorin nämns inte i skollagen, så det är arbetsgivaren som bestämmer kompetenskrav och arbetsuppgifter. För det mesta handlar det om att ta över vissa administrativa sysslor, att fungera som stöd i och utanför klassrummet samt att sköta delar av kontakten mellan hem och skola.

Tvåskift

En mer radikal lösning är att tänka i nya banor kring hur skolans verksamhet ska organiseras och när undervisningen ska bedrivas, för att använda redan befintliga resurser så effektivt som möjligt. 2015 skrev direktören för National Education Trust i Storbritannien en artikel i The Guardian där han argumenterar för tvåskift i skolan. På det här sättet utnyttjas både skollokaler och lärares arbetstid optimalt, menar han. Lärare som undervisar i ämnen som det är svårt att rekrytera till, kan undervisa mitt på dagen för att täcka in båda skiften. Ett ytterligare plus är att den administrativa kostnaden per elev minskar.

Tvåskift används redan på skolor i bland annat Dubai, Egypten, Indien, Singapore och USA, men frågan är hur pass genomförbart det är här. Lärares arbetsvillkor förändras på sätt som nog många skulle få svårt att acceptera. Dessutom påverkas till exempel barn- och fritidsverksamhet, och frågan är när barn och föräldrar skulle få tid att umgås.

Artificiell intelligens, augmented reality och virtual reality

Ett bättre utnyttjande av den digitala utvecklingen verkar vara en mer framkomlig väg. Det pågående arbetet inom artificiell intelligens (ai), augmented reality (ar) och virtual reality (vr) kan säkert efterhand öppna spännande möjligheter att utveckla undervisningen och att komplettera lärarens arbete. Man kan tänka sig system som använder ar för att addera information till den fysiska verkligheten, utnyttjar vr för att skapa simulationer och tar nytta av ai för att ge skräddarsydd handledning och hjälp efter varje elevs förutsättningar. Digitala hemassistenter som Google Home och Amazon Echo används på sina håll för att underlätta vardagens olika sysslor. Teknikutvecklingen kan även utnyttjas för att skapa digitala lärarassistenter, och tillsammans med ar och vr öppnas nya horisonter.

Det pågår ett intensivt utvecklingsarbete inom de här områdena – inte minst i Kina samt bland de stora it-företagen. Inom edtech-branschen finns också ett växande intresse att ta fram lösningar för undervisning och lärande. Än så länge handlar det nästan uteslutande om framtida möjligheter, men det är ett viktigt område att bevaka.

En robot som hjälplärare

Att ha en robot som hjälplärare är ett annat sätt att använda ai som hjälp och stöd i lärarens undervisning. Det europeiska forskningsprojektet EMOTE, som avslutades förra året, förde in den människolika roboten Nao i några svenska klassrum. Under projektets gång följde och analyserade forskare hur roboten kan användas för att hjälpa och vägleda elever i klassrummet. Programmeringen av roboten utgick ifrån observationer av hur lärare går tillväga: de försöker föra in eleverna på rätt spår, ger ledtrådar och försöker på olika sätt att utveckla och förklara.

Även i Danmark har man nyligen undersökt vad som händer när Nao och liknande robotar kommer in i klassrummet. Slutsatsen är att användningen av robotar inte var grundad i ämnesdidaktiska överväganden i någon större utsträckning. Det var också upp till den enskilde läraren att ta reda på hur en robot faktiskt kan användas i undervisningen. Utan didaktisk design och tydliga mål är det svårt att se någon särskild nyttoeffekt, menar de danska forskarna.

Erfarenheterna från Danmark ställer viktiga frågor kring hur en robot kan utveckla och förbättra undervisningen och vad som krävs för att använda tekniken så bra som möjligt. Forskarna i EMOTE konstaterar att den pedagogiska användningen av robotar än så länge är på ett mycket tidigt stadium. Men just därför är det viktigt att området beforskas så att både risker och möjligheter kan belysas. De påpekar också att det är viktigt att vi redan nu ställer oss frågan om vi verkligen vill att våra barn ska växa upp, lära och utvecklas som människa tillsammans med en robot. Genom att reflektera kring och diskutera detta bland en större allmänhet, blir det möjligt att påverka den kommande utvecklingen.

Assisterad fjärrundervisning

En annan möjlighet är att använda assisterad fjärrundervisning för att öka tillgången till lärare i skolan. Precis som vid distansundervisning befinner sig lärare och elever i olika fysiska rum, men här sker undervisningen i realtid. Dessutom finns lärarassistenter tillsammans med eleverna för att hjälpa till.

Under det här läsåret genomförs ett pilotprojekt i Danmark tillsammans med fyra kommuner. Ett viktigt syfte är att börja ta reda på hur man kan ge tillgång till behöriga lärare över nätet till elever i mindre orter där det är svårt att rekrytera. Ett annat syfte är att undersöka hur en sådan här lösning kan bidra till att skapa en mer interaktiv och omväxlande undervisning för alla elever.

Det handlar alltså både om att öka likvärdigheten och att stimulera den pedagogiska utvecklingen. Här är det viktigt att de tekniska lösningar som används är välkända och beprövade. Läraren ansvarar med hjälp av lärarassistenten för att undervisningen är varierad och utvecklande. Det är också nödvändigt att undervisningen är väl anpassad till såväl ämnet som undervisningens mål och elevernas olika förutsättningar.

I Sverige har skollagen länge lagt hinder i vägen för fjärrundervisning, men nu är en förändring på gång. Skolverket ansvarar för en försöksverksamhet som pågår till och med juni 2018, och som är tänkt att ge en bild av vilka möjligheter som öppnar sig. Ifous genomför också ett FoU-program tillsammans med RISE och flera kommuner som avslutas senare i år. Tanken är att öka kunskapen om vad som krävs av organisation, teknik och metodik för att fjärrundervisning ska fungera väl, och hur den kan komma till nytta för eleverna.

Erfarenheterna från Finland, bland annat i arbetet med det virtuella gymnasiet ViRum och i skärgårdsskolorna på Åland, visar behovet av en bättre förståelse av elevers erfarenheter av att lära i en virtuell miljö. Det är också nödvändigt att ta reda på mer om vilka faktorer som kan främja och hämma undervisning och lärande när det sker i form av fjärrundervisning.

Försök hitta vägar i samarbete med forskningen

Utan tvekan är det viktigt att det finns lärare och andra yrkeskategorier på plats i skolan för att ge hjälp och stöd åt eleverna i deras kunskapsutveckling. Därför gäller det att satsa på rekrytering och att utveckla skolan till en attraktiv arbetsplats. Men det är säkert minst lika viktigt att använda teknikens möjligheter för att komplettera de mänskliga resurserna.

Vi befinner oss fortfarande i en brytningstid och det är svårt att veta vilka vägar som leder framåt. Organiserade försök tillsammans med forskare kan hjälpa oss att ta reda på vart vi kan gå för att hantera lärarbristen och för att uppnå skolans mål.

Text: Stefan Pålsson

EU:s allmänna dataskyddsförordning och skolan

EU:s allmänna dataskyddsförordning och skolan

25 maj 2018 träder EU:s nya dataskyddsförordning i kraft i unionens medlemsländer. Den kommer att ställa högre krav på verksamheter som använder datatjänster där personuppgifter hanteras. Vad innebär det för skolan? Vilka förberedelser är möjliga?

Större kontroll, smidigare hantering och högre krav

Allmänna dataskyddsförordningen (General Data Protection Regulation) är avsedd att ge fysiska personer större kontroll över sina egna data. Samma övergripande regelverk ska gälla i alla medlemsländer, men varje land kan komplettera med egna lagar och regler.

Förutom att ge fysiska personer ett bättre skydd, är tanken att underlätta hanteringen av personuppgifter inom unionen. Den nya förordningen kommer att ersätta personuppgiftslagen, den svenska tillämpningen av EU:s dataskyddsdirektiv från 1995, som började gälla 1998. Datainspektionen kommer även i fortsättningen att vara inspekterande myndighet i Sverige. Sannolikt kommer det även att inrättas en ny europeisk myndighet med ett unionsövergripande ansvar.

Den pågående digitaliseringen av skolan innebär att lärare och elever använder allt fler datatjänster där personuppgifter hanteras. Det rör sig om alltifrån appar och bloggtjänster till digitala läromedel och system för omdömen och bedömning. Med tanke på att det här arbetet fortfarande är på ett tidigt stadium, finns det anledning att tro att användningen kommer att öka väsentligt under de kommande åren. Detta kommer att ställa höga krav på skolhuvudmän och skolor framöver.

Tre aktuella utredningar

Under den senaste månaden har det överlämnats tre utredningar till regeringen som kommer att få betydelse för hur det svenska regelverket utformas: Dataskyddsutredningen, utredningen om personuppgifter inom utbildningsområdet samt Integritetskommitténs slutbetänkande.

I Integritetskommitténs slutbetänkande konstateras att användandet av sociala medier, lärplattformar och digitala läromedel innebär risker för den personliga integriteten samtidigt som det skapas nya pedagogiska möjligheter. De uppgifter som samlas in är nödvändiga för att följa elevernas utveckling – men de kan även komma att användas för andra ändamål av tjänsteleverantörerna. Med andra ord är det av stor betydelse att kunskapen om integritetsskydd förbättras inom skolans värld och att riskerna verkligen tas på allvar.

Det mesta pekar på att det inte blir någon heltäckande lag för hur personuppgifter ska hanteras. Istället kommer det sannolikt att skapas uppförandekoder inom olika samhällsområden, som tar upp säkerhet, hur personuppgifter samlas in och hanteras, och så vidare. När det gäller skolan föreslår utredningen om personuppgifter inom utbildningsområdet att regeringen ger ett sådant uppdrag till lämplig myndighet.

Även om detaljerna kring dataskyddsförordningen inte är helt klara än, är det redan väl känt vilka övergripande regler som kommer att gälla. Huvudmän och skolor kan börja förbereda sig såväl tekniskt som organisatoriskt och kunskapsmässigt. I början av året arrangerade SKL ett webbinarium, där man gav en översiktlig beskrivning av det kommande regelverket. Efterhand som det rättsliga läget klarnar, kommer säkert både SKL och andra relevanta aktörer att anordna webbinarier och andra aktiviteter som ger en tydligare och mer detaljerad bild.

Personuppgiftsansvarig, dataskyddspolicy och dataskyddsombud

Dataskyddsförordningen ställer högre krav än de som gäller idag på den personuppgiftsansvariges skyldighet att följa gällande regelverk. För offentliga skolhuvudmän är det utbildningsnämnden eller annan motsvarande nämnd i kommunen som är personuppgiftsansvarig. Det kommer också att ställas högre krav på rapportering och dokumentation. Datainspektionen kan påföra sanktionsavgifter om förordningen överträds och alla personuppgiftsincidenter ska anmälas inom 72 timmar.

Ett sätt att säkerställa att reglerna följs kan vara att ta fram en dataskyddspolicy. Ett annat kan vara att se till att integritetsvänliga lösningar så långt som möjligt byggs in i de datasystem som används på skolorna. Detta innebär ökade krav på såväl leverantören som på kommunens it-avdelning. Vägledningar för hur detta ska göras skulle kunna underlätta arbetet. Det finns ännu inte några sådana, men det är tänkbart att de så småningom kommer att tas fram av Datainspektionen eller av den nya europeiska myndigheten.

Enligt dataskyddsförordningen måste den personuppgiftsansvarige utse ett dataskyddsombud. Detta är en person som är mer kunnig inom området än den personuppgiftsansvarige och som fungerar som kontakt för Datainspektionen. Dataskyddsombudet ersätter personuppgiftsombudet och kan antingen vara upphandlad eller anställd.

Personuppgiftsbiträde

Arbetsuppgifterna för dataskyddsombudet består i att se till att regelverket efterlevs, att ta emot klagomål från de som är registrerade samt att ge information och råd till den personuppgiftsansvarige samt till personuppgiftsbiträdena.

Ett personuppgiftsbiträde är ett företag eller en person som hanterar personuppgifter åt den personuppgiftsansvarige. De dataleverantörer som huvudmannen anlitar för skolornas verksamhet är således personuppgiftsbiträden. Dataskyddsförordningen föreskriver skyldighet att hålla ett register över olika typer av personuppgiftsbehandlingar.

Ett skriftligt tillstånd från den personuppgiftsansvarige är nödvändigt för att personuppgiftsbiträdet ska kunna anlita egna underbiträden. Samma skyldigheter gäller för underbiträdet och för personuppgiftsbiträdet. Hit hör bland annat tystnadsplikt.

Personuppgiftsbiträdet har ett självständigt skadeståndsansvar gentemot de registrerade.

Alla som har fått sina personuppgifter registrerade har rätt till en kostnadsfri maskinläsbar kopia av samtliga uppgifter. I regel går det inte att kräva att offentliga uppgifter ska raderas. Däremot ska felaktiga uppgifter rättas till.

Register över vilka personuppgifter som hanteras

Den personuppgiftsansvarige är skyldig att föra ett register över de personuppgifter som hanteras i huvudmannens och skolornas olika system. Registret ska innehålla den personuppgiftsansvariges namn och adress och en förklaring till varför personuppgifterna behöver behandlas.

I registret ska det finnas en förteckning över vilka som berörs samt vilka typer av uppgifter som det rör sig om. Dessutom krävs uppgifter om mottagare eller kategorier av mottagare samt information om uppgifter ska föras över till tredje land, det vill säga ett land som inte ingår i EU. Registret ska också innehålla en beskrivning som gör det möjligt att kontrollera att det vidtagits tillräckliga åtgärder för att trygga informationssäkerheten och de registrerades personliga integritet.

Förberedelserna kan börja nu

Dataskyddsförordningen ställer betydligt högre krav på ordning och reda än vad som är fallet idag. Därför är det viktigt att skolhuvudmannen sätter igång förberedelserna redan nu. Hos Datainspektionen finns bland annat klar och tydlig information om grunderna i den nya dataskyddsförordningen samt vägledning kring förberedelser för personuppgiftsansvariga och för personuppgiftsbiträden.

En central del av det här arbetet består i att informera personalen och att få igång en diskussion och en ökad medvetenhet kring informationssäkerhet och integritet. Det gäller också att börja utbilda i personuppgiftsbehandling och att skapa en överblick över det digitala ekosystem av tjänster som används. Redan nu är det bra att börja inventeringen och att undersöka när och var personuppgifter hanteras. Om det saknas dokumentation, gäller det att se till att den skapas. Det är också viktigt att göra en risk- och sårbarhetsanalys och att börja informationssäkerhetsklassa informationen.

Dataskydd och bevarandet av den personliga integriteten är centrala delar av skolans mjuka infrastruktur – och en viktig pusselbit i arbetet med skolans digitalisering.

Text: Stefan Pålsson Först publicerad: 2017-06-14

Samhället som ett rum för lärande

Samhället som ett rum för lärande

Den som flyttar till Sverige lär sig svenska bäst i vardagen tillsammans med dem som talar språket. Samtidigt påbörjas integrationen in i samhället och hanteringen av de kulturella och sociala koder som gäller i vardagslivet. Forskningsprogrammet Language as participation – som leds av Brendon Clark – försöker därför hitta vägar att förvandla hela samhället till ett informellt klassrum för den som lär sig svenska som andraspråk.

Language as participation bygger vidare på projektet Språkskap, som drevs 2009-10 tillsammans med Folkuniversitetet och Ergonomidesign. Det är en del av det nordiska samarbetsprojektet Language learning in the wild, där forskare och utvecklare utvecklar andraspråksundervisningen genom att förena vardagens erfarenheter med de digitala möjligheterna.

Det gäller att inte fastna i klassrummet, i grammatiken och i skriftspråket. Istället handlar det om att ge sig ut i samhället och utveckla sina språkkunskaper genom att använda dem i verkliga livet. Tanken är att den lärande ska lära sig att bli aktiv och självständig. Digitala och tryckta lärresurser kan ge hjälp och stöd, och de som interagerar med den lärande på exempelvis kaféet eller i affären, kan ge vägledning i den konkreta situationen.

Språkskap

Appen Dare to talk och pappersvarianten Talksheet, är exempel på lärresurser som utvecklats och testats inom ramen för Language as participation. Lärandet är tänkt att ske i tre steg:

  1. Förbered
  2. Gör det!
  3. Dela, diskutera och reflektera

Under förberedelsen bestäms vad lärsituationen ska gå ut på och var den ska äga rum. Här är det också viktigt att fundera på vilka förkunskaper som krävs. Detta kan antingen göras på egen hand eller tillsammans med andra. När lärandet äger rum dokumenteras vad som händer, t. ex genom att spela in med mobilen. Efteråt kan andra ta del av inspelningen, genom ett fysiskt möte eller på nätet. Tillsammans kan man diskutera hur det gick, vad den lärande faktiskt lärde sig och vad som kan göras bättre nästa gång. Reflektion på egen hand är också värdefull för det fortsatta lärandet.

Erfarenheterna från Language as participation visar att det inte är alldeles enkelt att överskrida de traditionella ramarna för undervisningen i svenska som andraspråk – men att det är viktigt att man gör det.

Genom att fokusera på deltagande i vardagslivets situationer och sammanhang, öppnas nya vägar in i språket och in i samhället.

Tekniken kan underlätta och synliggöra lärandet, men det är bara ett steg på vägen. Det krävs också incitament som gör det möjligt att använda samhället som ett öppet rum för lärande, där medborgarna hjälper varandra att förstå och att använda svenska i det dagliga livet.

Text: Stefan Pålsson  Publicerad första gången: 2016-09-28