Etikett: Styrdokument

Veckans spaning: Läsning, tradition och förhandling, skolans utmaningar och en forskarintervju

Veckans spaning: Läsning, tradition och förhandling, skolans utmaningar och en forskarintervju

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden gör ett sommaruppehåll till slutet av augusti.

Har digitaliseringen förändrat läsningen i skolan?

I skoldebatten hörs ofta röster som varnar för att övergången från tryckta till digitala medier leder till att läsförmågan försämras och att läskulturen hotas. Därför borde skolans undervisning lägga mindre vikt vid informationssökning, översiktsläsning och skumläsning och istället fokusera mer på djupläsning av skönlitteratur. Så var det tidigare, innan Internet och datorerna blev en del av skolans vardag, menar man. Men var det verkligen så?

Anna Lundh, Mats Dolatkhah och Linnea Lindsköld på Högskolan i Borås har undersökt saken i forskningprojektet Läsning, tradition och förhandling (LÄST): Läsaktiviteter i svenska klassrum 1967-1969. Genom att analysera 115 filmer, som ursprungligen spelades in för studien Didaktisk processanalys, har man fått en bättre och tydligare bild av hur läsundervisningen på mellanstadiet såg ut för ungefär 50 år sedan. 

Bilden är hämtad från Vetenskapsrådets bok Resultatdialog 2018, s 74.

Analysen av filmerna visar att det inte är några radikala skillnader mellan hur det var då och hur det är idag. Informationsläsning var den vanligaste typen av läsning. Eleverna skumläste utdrag och korta texter i läroboken för att träna sig i att snabbt hitta fakta. Att hitta rätt svar var det viktigaste, inte att djupläsa eller diskutera innehållet .

Det här stämmer väl överens med tidigare forskning, som slår fast att svenskämnet i den tidiga grundskolan prioriterade läsfärdighet och praktisk tillämpning högre än det konstnärliga perspektivet och förvaltningen av det svenska kulturarvet. Läsningen skulle vara rationell och nyttoorienterad, eftersom det handlade om att fostra jämlika och demokratiskt sinnade medborgare. 

LÄST gör det tydligt att den tekniska utvecklingen inte förändrar så mycket i skolan som vi ofta tror. Precis som Larry Cuban konstaterade i sin bok Oversold and Underused för knappt 20 år sedan, handlar det snarare om att användningen av den nya tekniken fogas in i och anpassas till redan existerande klassrumspraktiker. Förändringar sker långsamt och följer inte något linjärt mönster.

Hur kan skolan förbereda eleverna för livet på 2000-talet?

4-5 augusti arrangerade ACER sin årliga forskningskonferens i Melbourne. Det övergripande temat var vad som krävs för att utbildning och undervisning ska kunna förbereda barn och ungdomar på livet i en föränderlig och oförutsägbar värld.

Neil Selwyn, professor i pedagogik vid Monash University i Melbourne, var en av huvudtalarna. Han lyfte fram sex avgörande utmaningar, som han menar att skolan måste hantera för att kunna bevara och stärka sin roll i samhället.

Den första utmaningen är att den traditionella skolan och lärarrollen hotas av modeller som sägs erbjuda bättre och mer tidsenliga lösningar. Nätbaserad utbildning och AI-baserad adaptiv undervisning är två exempel. Därför är det viktigt att klargöra att skolan och läraren står för samhällsvärden som är viktiga att bevara, konstaterar Neil Selwyn. Samtidigt behöver skolan visa att det finns en öppenhet för att förändra och förbättra verksamheten när det behövs.

Skolan måste utveckla en bredare syn på vilka kunskaper, färdigheter och förmågor som eleverna behöver lära sig. Kritiskt medvetande, socialt entreprenörskap och medborgaraktivism är några exempel på sådant som behöver ges plats i skolans undervisning framöver. 

Den tredje utmaningen är det postdigitala samhället, där den digitala tekniken blir allt viktigare samtidigt som den blir osynlig och ses som självklar i vardagen. Därför gäller det att lärare aktivt engagerar sig i hur möjligheterna används i praktiken. De måste se till att skolans, lärarnas och elevernas bästa alltid står i centrum, menar Neil Selwyn. 

Stora näringslivsaktörers inflytande över utbildningspolitiken och den praktiska verksamheten i skolan måste ges en tydlig gräns. Det primära måste vara att bidra till skolans utveckling, inte att främja sina egna intressen.

Skolledare och lärare behöver i högre grad delta i samhällsdebatten för att ge allmänheten en bättre förståelse av hur skolans verksamhet faktiskt ser ut. Föräldrarnas och allmänhetens engagemang blir allt viktigare för skolan. Det förutsätter att de har en rättvisande bild av hur verkligheten faktiskt ser ut, säger Neil Selwyn.

Den sjätte och sista utmaningen är att skolans fysiska rum måste utformas och användas på sätt som är lämpliga i en tid av klimatförändringar,. Här gäller det både att tänka på hur skolor byggs och att fundera på de miljömässiga konsekvenserna av att lärare och elever måste pendla fram och tillbaka mellan skolan och hemmet på vardagarna. Vad behöver göras för att skolan ska bidra till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling?

Forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Alla filmer kan ses på Learning Forums webbplats. De har även publicerats här på Spaningen och kompletterats med sammanfattande och fördjupande texter.

Nu har vi kommit fram till den sista intervjun. Marcus Nygren är medgrundare, vice vd och teknikchef på företaget Edvira, som arbetar på kommunnivå med programmering för lärare. Han och hans kollegor följer med i aktuell forskning och testar beskrivna metodiker i olika undervisningssituationer för att se om de gör någon skillnad för flickors och minoriteters teknikintresse.

Veckans tips

För några år sedan var #skolchatt på Twitter en viktig mötesplats för lärare, skolledare och andra intresserade i hela landet som ville diskutera skola och skolutveckling. Varje torsdag mellan 20 och 21 diskuterades ett ämne som man bestämt gemensamt tidigare under veckan.

Nu har Elsemarie Nyqvist, rektor på Nytorpsskolan 4-9 i Göteborgs stad, tagit initiativ till Facebook-gruppen #Skolchatt torsdagar 20.00. Tanken är att skapa ett nytt rum för konstruktiva samtal om skolan i en kritisk och framåtblickande anda. 

Gruppen har i skrivande stund 349 medlemmar och det första samtalet ägde rum igår kväll.

Spaningen Podd 015: Bilden av skolans digitalisering och röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Spaningen Podd 015: Bilden av skolans digitalisering och röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 51: Bilden av skolans digitalisering och användningen av röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Veckans spaning, vecka 51: Bilden av skolans digitalisering och användningen av röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Den pågående digitaliseringen innebär en lika genomgripande transformation av samhället som när Sverige elektrifierades för knappt 100 år sedan. Hela verksamhetsområden omvandlas, det skapas nya organisationsmodeller, gamla arbetssätt byts ut och det krävs delvis andra kompetenser än tidigare. Detta ställer krav på att läroplanen och skolans undervisning ska förändras och att man ska dra nytta av den digitala utvecklingens möjligheter.

När skolans verksamhet börjar digitaliseras, är det många som blir oroliga över att elevernas kunskaper försämras. Resonemangen om olika kompetenser framstår som abstrakta och kan kännas svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid, och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ibland utifrån rena känsloargument.

I onsdags publicerade Spaningen en artikel där den finlandssvenska forskaren Linda Mannila lyfte fram betydelsen av att medier och forskare hanterar den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt. Tyvärr spelar medierna ibland på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare, och det händer även att forskare har en egen agenda som de vill föra fram

Det finns på sina håll en mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, säger Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är tydliga exempel på det. Men den digitala utvecklingen är komplex och rymmer både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att medier och forskare ger en balanserad och rättvisande bild och undviker att underblåsa populistiska strömningar.

Bland annat är det viktigt att ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det ser ut och som förklarar vad förändringarna innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt, konstaterar Linda Mannila. Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.

Med den digitala assistenten Alexa i klassrummet

Det sker en snabb utveckling inom maskinlärande och artificiell intelligens, och det börjar synas i vardagen. Det uppkopplade hemmet är på väg att bli verklighet och allt fler installerar smarta högtalare med röststyrda digitala assistenter som spelar musik, läser upp nyheter, styr belysningen och hanterar lås- och larmsystem.

Än så länge är det för tidigt att säga vad det här kommer att betyda för skolan, men det finns redan lärare som undersöker möjligheterna. Carmen de Bruijckere, som är klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, använder sedan en tid tillbaka Amazons digitala assistent Alexa som hjälpreda i klassrummet. Igår publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i vad hon och eleverna gör.

Den ai som används i den här typen av digitala assistenter är fortfarande rätt rudimentär.  Det sätter tyvärr ganska snäva ramar för vad de kan göra, berättar Carmen de Bruijckere. Just nu används Alexa mest till att hantera enkla, praktiska saker i klassrummet. Det handlar bland annat om att att hålla koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Eftersom klassrummet har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper Alexa också till med det. Om belysningen behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart.

Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen. Det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, menar Carmen de Bruijckere. De blir allt viktigare i vardagen, så därför behöver de både lära sig hantera möjligheterna och inse begränsningarna

Det är även viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna med den här utvecklingen. Naturligtvis är det inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan spela in det som sägs i klassrummet, trots att det inte handlar om någon känslig information, säger Carmen de Bruijckere.

Det gäller också att arbeta med elevernas medie- och informationskunnighet när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna om problematiken och träna sig i att reflektera kritiskt kring detta. Här spelar läraren förstås en central roll.

Veckans tips

Parallellt med utvecklingen av röststyrda digitala assistenter, händer det också en hel del inom området människoliknande, empatiska robotar. Det finns till och med skolor som experimenterar med dem i klassrummet, även om det än så länge inte är särskilt vanligt.

För några år sedan tittade det EU-finansierade forskningsprojektet EMOTE närmare på vad den här typen av robotar kan komma att innebära i praktiken. Forskarna följde hur skolor i några europeiska länder använde roboten Nao som ett interaktivt hjälpmedel för att underlätta och ge stöd åt elevers lärande.

Två göteborgsforskare – Wolmet Barendregt och Sofia Serholt – deltog i det här projektet. Häromveckan samtalade Neil Selwyn och Sofia Serholt om erfarenheterna med robotar i klassrummet i Monash Universitys podd Meet the Education Researcher. Samtalet pågår i knappt 14 minuter och lyfter fram en rad angelägna frågor som det är viktigt att reflektera kring. Robotar i klassrummet låter fortfarande som science fiction, men framtiden kommer fortare än vi tror.

Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Digitaliseringen innebär att hela samhället förändras. Verksamhetsområden omvandlas, nya organisationsmodeller skapas, gamla arbetssätt byts ut och det fordras delvis andra kompetenser än tidigare. Det ställer även krav på att läroplanen och undervisningen i skolan ska förändras, vilket leder till att många bekymrar sig över att elevernas kunskaper försämras. Både medier och forskare har ett ansvar att möta och hantera den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt, menar den finlandssvenska forskaren Linda Mannila.

Ny läroplan för grundskolan har införts i Finland

I Finland började en ny läroplan för grundskolan införas successivt 2016, och man inledde med de lägre årskurserna. Läroplanens mål är att eleverna ska utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett samhälle som blir allt mer digitalt, sammankopplat och komplext. Samtidigt är det viktigt att eleverna reflekterar kring vad förändringarna innebär och att de lär sig hur de kan påverka utvecklingen. Eleverna ska växa både som människor och som medborgare, så att de kan bidra till en positiv samhällsutveckling.

Digital kompetens – en del av den mångsidiga kompetensen

I praktiken betyder det bland annat att it och digitala medier ska integreras i undervisningen och att det ska ges större utrymme för aktiva och undersökande arbetssätt. Digital kompetens är en av sju delkompetenser som ryms inom den mångsidiga kompetensen. Enligt läroplanen ska eleverna lära sig att kommunicera, skapa nätverk och att lära tillsammans med hjälp av olika digitala medier. De ska också utveckla en övergripande förståelse av hur it och digitala medier fungerar och hur de på olika sätt påverkar och förändrar samhället och vardagen.

Ibland ifrågasätts utvecklingen utifrån rena känsloargument

Det finns förstås de som ställer sig frågande till detta, säger Linda Mannila, som forskar och utbildar kring olika aspekter av digitalisering och digital kompetens i Finland och i Sverige. Resonemangen om olika kompetenser kan nog kännas abstrakta och svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ofta utifrån rena känsloargument.

  – Alla upplever sig ha rätt att uttala sig om skolan, eftersom alla har egna erfarenheter av den. Den svenska skoldebatten har länge präglats av det här, och nu börjar det så smått också märkas i Finland. Det finns på sina håll en oro för vad man kallar den moderna skolan och vad den innebär för elevernas lärande och för hela samhället.

Oron hänger samman med den mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, konstaterar Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är några exempel. Här har den så kallade klickjournalistiken sannolikt en negativ effekt, påpekar hon. Medierna kan emellanåt spela på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare.

Opublicerad studie fick stor uppmärksamhet i Finland

I mitten av november intervjuade Helsingin Sanomat den finska psykologiforskaren Aino Saarinen om en ännu inte publicerad studie som analyserar finska elevers försämrade PISA-resultat 2012 och 2015. Forskaren hävdar att försämringen beror på att de digitala verktygen distraherar eleverna och det leder i sin tur till att de inte fokuserar tillräckligt mycket på sitt lärande.

Saarinen menade att studien visar att eleverna helt enkelt inte klarar av att arbeta självständigt, utan istället behöver mer lärarledd undervisning, berättar Linda Mannila. Problemet är särskilt tydligt i matematik och naturvetenskapliga ämnen, och det är framförallt elever i behov av särskilt stöd som lär sig mindre. Ju mer man arbetar så här desto sämre blir det, konstaterar Saarinen i artikeln. Därför anser hon att det är bekymmersamt att den nya läroplanen lägger så stor vikt vid digitala verktyg och nya arbetssätt.

  – Eftersom jag är själv är forskare, ser jag det som ytterst problematiskt att media hänvisar till forskning utan att läsaren själv kan kontrollera att det som sägs verkligen stämmer. Studien är ännu inte publicerad någonstans och det sägs inget om var och när det ska ske. Läsaren får inte heller veta något om hur undersökningen har gått till och kan därför inte bedöma om slutsatserna håller.

Kausalitet eller korrelation?

Artikeln ledde till heta diskussioner i bland annat sociala medier, berättar Linda Mannila. Några dagar senare kom Helsingin Sanomat med en uppföljning. I den första artikeln beskrivs ett klart orsakssamband mellan de försämrade PISA-resultaten och införandet av nya arbetssätt och digitala verktyg i undervisningen. I den andra artikeln säger forskaren att det inte går att säga något om kausalitet, utan att det enbart handlar om en korrelation. Hon tillägger också att den som inte tror på resultaten kan välja att bortse från dem.

  – Det verkar som att Saarinen hade en agenda som skulle föras fram, och det ska man inte ägna sig åt som forskare. Dessutom är det märkligt att bekymra sig över en läroplan som inte gällde under de år som undersökts! Särskilt om det, som hon påpekade i den andra artikeln, inte går att konstatera att problemet verkligen beror på nya undervisningssätt och användning av digitala verktyg. Den egentliga slutsatsen verkar vara att man behöver ha en pedagogisk målsättning när man tar in digitala verktyg eller nya arbetssätt i undervisningen. Det kommer knappast som en nyhet för någon som arbetar med utbildning.

Ett komplext fenomen kan inte förklaras av en enda studie

Svenska Yle tog upp Saarinens studie i en artikel som man gav rubriken “Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning illa för inlärningen”. Linda Mannila reagerade direkt när hon såg den. Att säga att det är digitaliseringen som är boven i dramat, är detsamma som att säga att hela den samhällsförändring som vi upplever just nu påverkar lärandet negativt. Digitaliseringen är ett så komplext fenomen att det helt enkelt inte låter sig göra att konstatera det med hjälp av en enda studie.

  – Jag kontaktade Svenska Yle, som ändrade rubriken till Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning kan vara illa för inlärningen… Rubriksättare har ett stort ansvar för att se till att rubrikerna är rättvisande. Här duger det inte att använda klickbeten och att underblåsa populism. Naturligtvis är det viktigt att även negativa resultat och oreflekterad användning av digitala verktyg lyfts fram. De ger information som det gäller att hantera. Men det ska inte göras på ett missvisande sätt.

Den nya grundskolan och tutorlärarna

Digitaliseringen av skolans verksamhet och utvecklingen av nya undervisningsmetoder och arbetssätt innebär förstås mängder av arbete under överskådlig tid, säger Linda Mannila. Det största delen av arbetet faller på lärarna, och för att detta ska lyckas behöver det finnas en gemensam vision genom hela styrkedjan.

Skolledarens stöd är också mycket viktigt. Den finska regeringens satsning Den nya grundskolan, som totalt omfattar 90 miljoner euro, är ett sätt att försöka hantera detta. Förutom att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt och kompetensutveckling, kan skolorna även söka medel för inrättande av så kallade tutorlärartjänster.

En tutorlärare är en lärare som fungerar som mentor för sina kollegor under delar av arbetstiden. Det gäller att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Lärare måste kunna använda digitala lärresurser där de passar in och tillför ett mervärde. Samtidigt är det viktigt att eleverna inte bara lär sig att använda de digitala möjligheterna i praktiken. De måste också reflektera kring vad den pågående digitala utvecklingen faktiskt innebär, påpekar Linda Mannila.

  – Vad behöver lärare som undervisar i till exempel religion, bild eller matematik tänka på i det här avseendet? Det finns mängder av viktiga frågeställningar som behöver tas upp i undervisningen, inte minst sådana som rör etik och människors lika värde. Alla lärare har ett ansvar att se till att eleverna får undervisning i detta – och det är något helt annat än att undervisa med digitala verktyg. Eleverna ska förstå och reflektera kring hur samhället ser och fungerar idag. Med andra ord: en av skolans och undervisningens kärnuppgifter.

Ge konkreta exempel och förklara vad förändringarna innebär

Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend, konstaterar Linda Mannila. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.  Här har både forskare och journalister viktiga roller att spela.

  – Utvecklingen har förstås både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att kunna visa vilka vägar som leder rätt och vilka som leder fel. Det handlar om att skapa en rättvisande bild. Ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det kan se ut och som förklarar vad förändringarna faktiskt innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt.

Spaningen podd 010: Tutorlärare i Finland, teknologiförståelse i Danmark och kvalitetssäkring av kompetens i Sverige

Spaningen podd 010: Tutorlärare i Finland, teknologiförståelse i Danmark och kvalitetssäkring av kompetens i Sverige

Den här veckan börjar vi med satsningen på tutorlärare i Finland, som nu går in i ett nytt skede och samtidigt sprids vidare till gymnasieskolan. Vi tar sedan en titt på ett utvecklingsprojekt som drivs av RISE tillsammans med Lidingö stad, Skellefteå kommun och DSV på Stockholms universitet, och som drar igång den här månaden. Därefter ger vi en inblick i hur den danska regeringens expertgrupp tänker sig att undervisningsområdet teknologiförståelse ska se ut. Allra sist kommer veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 46: Tutorlärare i Finland, en tjänst som kan kvalitetssäkra lärares lärande och teknologiförståelse i den danska grundskolan

Veckans spaning, vecka 46: Tutorlärare i Finland, en tjänst som kan kvalitetssäkra lärares lärande och teknologiförståelse i den danska grundskolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med satsningen på tutorlärare i Finland, som nu går in i ett nytt skede och samtidigt sprids vidare till gymnasieskolan. Vi tar sedan en titt på ett utvecklingsprojekt som drivs av RISE tillsammans med Lidingö stad, Skellefteå kommun och DSV på Stockholms universitet, och som drar igång den här månaden. Därefter ger vi en inblick i hur den danska regeringens expertgrupp tänker sig att undervisningsområdet teknologiförståelse ska se ut. Allra sist kommer veckans tips.

Satsningen på tutorlärare i Finland går vidare

Förra veckan tog vi upp att man i Finland börjat staka ut en gemensam nationell riktning för digitaliseringen av grundskolan. Runt om i landet är man redan, om än i varierande omfattning, igång med att utveckla undervisningen så att den kan börja möta de krav och behov som samhällsutvecklingen innebär. Även lärarutbildningen är på väg att förändras.

För två år sedan började en ny läroplan införas i den finska grundskolan. Det övergripande målet är att eleverna ska växa både som människor och som medborgare. Därför är det viktigt att undervisningen hjälper dem att utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett allt mer digitalt och komplext samhälle. För att hjälpa lärarna hantera detta, startade regeringen ungefär samtidigt programmet Den nya grundskolan.

Den här satsningen, som totalt omfattar 90 miljoner euro, gör det möjligt för landets grundskolor att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt, kompetensutveckling och tutorlärartjänster. En tutorlärare är en lärare som fortbildas för att kunna fungera som mentor på deltid för sina kollegor på skolan. Det handlar både om att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och om att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Dessutom är det viktigt att lärare lär sig dra nytta av it och digitala medier där de passar in och kan tillföra ett mervärde.

Satsningen på tutorlärare fick ett snabbt genomslag, och nio av tio grundskolor har sökt och beviljats stöd. I början av månaden beslöt regeringen att satsa 6.5 miljoner euro på projekt som utvecklar tutorlärarens roll och funktion i arbetet med skolans verksamhetsutveckling.

Ytterligare en miljon euro används till en regional satsning på tutorlärare i gymnasieskolan, för att ge stöd åt det pedagogiska utvecklingsarbetet. Regeringen hoppas att ungefär hälften av landets gymnasieskolor ska ha tillgång till en tutorlärare under nästa läsår. Ett viktigt skäl till detta är att en ny gymnasielag och en ny läroplan ska träda i kraft hösten 2021. Även här betonas värdet av en mångsidig kompetens och en ändamålsenlig användning av de digitala möjligheterna i undervisningen.

Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens

De snabba samhällsförändringarna, inte minst digitaliseringen, ställer stora krav på att lärare utvecklar sin kompetens så att de kan förändra och förbättra sin undervisning. Skolhuvudmän runt om i världen genomför därför satsningar för att möta behoven. Men hur vet man egentligen att satsningarna leder till önskat resultat? Än så länge saknas vedertagna metoder och verktyg för att följa upp vad lärarna lär sig, hur deras undervisning förändras och hur detta påverkar elevernas lärande.

RISE beviljades nyligen finansiering av Vinnova för att tillsammans med Lidingö stad, Skellefteå kommun och Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet initiera utvecklingen av en digital tjänst som kan göra detta möjligt. Projektet finansieras som en del av Vinnovas satsning Utmaningsdriven innovation.

Nu ska projektbeskrivningen utvecklas vidare och en plan för genomförandet ska tas fram. I augusti nästa år beräknas det första steget vara genomfört. Då hoppas man också få fortsatt finansiering för nästa steg i arbetet.

Tjänsten ska kombinera interaktiva kompetenstester med två metoder som är beprövade och etablerade inom andra områden: effektkedjan och outcome mapping. Detta gör det både möjligt att bedöma att lärarna har utvecklat de önskade kompetenserna och att försäkra sig om att hela verksamheten utvecklas den riktning man vill.

Effektkedjan är en modell som beskriver logiken bakom de val som görs i en verksamhet för att nå fram till det önskade resultatet. Logiken uttrycks som en sekvens av flera steg i en kedja, som efterhand leder fram till målet. Här gäller det att undvika steg som leder till att man fastnar i processen och inte rör sig framåt.

Outcome mapping är en metod som tagits fram för att säkerställa att projekt i utvecklingsländer verkligen leder till långsiktig utveckling. Det kräver att man undersöker om det sker beteendeförändringar i hela organisationen som kan möjliggöra det fortsatta förändringsarbetet. Det är också viktigt att ta reda på om det finns hinder på vägen, så att de kan identifieras och tas bort.

Än så länge finns det alltså inte någon färdig lösning som klarar detta. Det finns väldiga behov och det öppnar sig stora möjligheter om den planerade tjänsten verkligen kan kvalitetssäkra lärande och kompetens –  både för lärare och för alla andra som behöver lära, lära om och lära nytt.

Teknologiförståelse som obligatoriskt undervisningsområde i den danska grundskolan

I den allra första spaningen nämndes det kommande försöket i Danmark med teknologiförståelse som ett obligatoriskt undervisningsområde genom hela grundskolan. Nu har en rådgivande expertgrupp, som utsetts av den danska regeringen, tagit fram ett utkast som beskriver innehållet och ger rekommendationer om hur undervisningen ska gå till.

Ole Sejer Iversen, som är professor i interaktionsdesign vid Århus universitet och bland annat arbetat med makerkultur i skolan, har lett expertgruppens arbete. På den danska skolledarföreningens årliga kongress gav han häromveckan en inblick i hur gruppen resonerat och vad man kommit fram till.

Eleverna ska utveckla de kunskaper och förmågor som krävs för att de ska kunna bli kritiska medskapare av det digitaliserade samhälle som nu växer fram. Teknologiförståelse handlar framför allt om likvärdighet. Alla måste förstå hur den digitala tekniken fungerar och vad den innebär för att kunna ta makten över sin egen tillvaro. Idag har den tekniska utvecklingen en kraftig social slagsida, men så kan det inte fortsätta, menade Ole Sejer Iversen.

Expertgruppen ringar in fyra kompetensområden i sitt utkast:

Teknologisk handlingsförmåga är det första. Kort sagt går det ut på att eleverna ska lära sig vad som händer “under huven”. Vad är det egentligen som sker när man gör något på en dator som är uppkopplad på ett nätverk med mängder av andra datorer? Hur fungerar tekniken? På vilka sätt kan den användas?

Det andra kompetensområdet är datalogiskt tänkande. Här handlar det om att förstå hur problem kan lösas med hjälp av digitala teknologier. Det räcker inte att kunna skapa en algoritm, utan det gäller att förstå hur en algoritm kan användas för att lösa ett problem. Att lära sig att programmera har inte ett egenvärde, menar man. Det handlar, precis som Seymour Papert och Jeanette Wing menar, om att utveckla och träna en typ av tänkande som behövs i all problemlösning.

Digital design och designprocesser är det tredje kompetensområdet. Eleverna behöver lära sig att det alltid finns ett syfte bakom designen av en teknisk lösning. Detta lär de sig bäst genom att själva skapa olika slags lösningar. Genom att koppla samman design och användning och genom att förstå hur de lösningar som de tar fram påverkar människors beteende, kan de börja förstå hur de själva påverkas av den teknik som de omges av i sin vardag.

Det fjärde kompetensområdet är digital egenmakt. När eleverna får en inblick i hur digitala teknologier fungerar och varför de fungerar som de gör, inser de också att det som finns idag inte är den enda möjliga lösningen.

Det treåriga försöket inleds i januari på 46 utvalda grundskolor i hela Danmark.

Veckans tips: Internetdagarna

Nästa vecka är det för nittonde året i rad dags för Internetdagarna i Stockholm. Två av spåren vänder sig direkt till skolan. Måndagens spår går under namnet Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna? och tisdagens spår kallas Skolans digitala utmaning för likvärdig användning.

Måndagens och tisdagens spår går att följa på Youtube, direkt och i efterhand. Det sker också en löpande rapportering på Internetdagarnas konto på Facebook, Instagram och Twitter, liksom på hashtaggen #ind2018.

Premiär för podden Spaningen!

Premiär för podden Spaningen!

Hej och välkommen till det första avsnittet av podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Den produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

I det här första avsnittet pratar vi om skolbibliotekets centrala roll, om konstruktiva argument mot ett mobilförbud i skolan och till sist berättar vi om Learning Forum, en ny konferens som arrangeras i Göteborg nästa månad.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande.

 

Veckans spaning, vecka 37 (Premiär!)

Veckans spaning, vecka 37 (Premiär!)

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, både i Sverige och utomlands. Spaningen finns även som podd, i en förkortad version, inläst av Carl Heath.

I det här första avsnittet tar vi inledningsvis upp skolbibliotekets centrala roll och behovet av nya kunskaper i källkritik när medieflödet digitaliseras. Därefter följer konstruktiva argument mot ett mobilförbud i skolan som kopplas till det ökade behovet av teknologiförståelse och hur man försöker ta sig an det i Danmark. Till sist berättar vi om en spännande konferens som arrangeras i Göteborg nästa månad.

Skolan ska stärka elevernas digitala kompetens

Från och med det här läsåret är det de reviderade läroplaner som regeringen presenterade förra året som gäller för Sveriges grund- och gymnasieskolor. Läroplanerna är en del av den nationella strategin för skolans digitalisering och den ingår i sin tur i regeringens samlade digitaliseringsstrategi, som sträcker sig över ett antal samhällsområden. Det övergripande målet för skolan är att ge alla barn och ungdomar möjlighet att uppnå en hög digital kompetens och att främja kunskapsutveckling och likvärdighet. SKL ansvarar för arbetet med att ta fram en handlingsplan som gör det möjligt att förverkliga strategins mål.

De reviderade läroplanerna tydliggör och lyfter fram skolans uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens. Eleverna ska lära sig förstå hur den pågående digitaliseringen påverkar människan och samhället. Bland annat behöver de ha grundläggande kunskaper i hur programmering fungerar och kunna använda och förstå digitala system och tjänster. Det är också viktigt att kunna arbeta med texter och andra digitala medier, både som konsument och som producent, och att utveckla en god källkritisk förmåga.

Skolbiblioteket ska vara en pedagogisk resurs

Skolbibliotekets roll som pedagogisk resurs i undervisningen betonas betydligt mer än tidigare i läroplanerna. I skolbibliotekariens arbete ingår både att, tillsammans med lärarna, stärka elevernas språkliga förmåga och att utveckla deras digitala kompetens. Tyvärr sägs det inget konkret om hur verksamheten ska bedrivas eller hur bemanningen ska se ut. Därför finns det risk för att skolbiblioteket på många håll även i fortsättningen hamnar på undantag.

Trots att skollagen sedan 2011 säger att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek som en del av den pedagogiska verksamheten och som ett stöd för sitt lärande, återstår fortfarande mycket att göra. Den senaste statistiken från Kungliga Biblioteket visar att bara drygt hälften av alla elever har tillgång till ett skolbibliotek med ungefär 20 timmars bemanning per vecka. 20 timmar ses av expertisen som ett minimum för att skolbibliotekets pedagogiska verksamhet ska kunna fungera på ett bra sätt.

Lidingö genomför åtgärder för att utveckla skolbiblioteken

Men det är förstås inte bara moln på himlen. Flera kommuner har redan hunnit långt i utvecklingen av skolbibliotekets verksamhet och andra ligger i startgroparna. Tidigare i veckan publicerade vi här på Spaningen en artikel om vad som görs i Lidingö stad för att se till att skolbiblioteket verkligen kan bli och fungera som en central pedagogisk resurs.

Första steget var att genomföra en översyn av hur det faktiskt ser ut på de kommunala grundskolorna. Bland annat visade det sig att det finns få utbildade bibliotekarier, att bemanningsgraden är ganska låg och att öppettiderna är begränsade. Det blev också tydligt att en hel del behöver göras för att få igång en fungerande samverkan mellan skolbibliotekarier och lärare. Skolbiblioteket ses fortfarande i hög grad som ett rum på skolan där eleverna kan låna böcker.

Det fattades beslut om att skapa ett kommunövergripande nätverk för alla skolbiblioteksansvariga och att börja arbeta med gemensam kompetensutveckling inom viktiga områden, bland annat kring informationssökning och digital kompetens. På olika sätt försöker man också att bygga upp förtroende för skolbibliotekarierna bland lärarna. Samtidigt strävar man efter att rubba den traditionella synen på skolbibliotek hos rektorer och lärare.

På lite längre sikt hoppas man på att skolbibliotekarierna ska placeras i lärarlag och att de ska börja arbeta i team, så att det alltid är minst två skolbibliotekarier på en skola. Det är också viktigt att försöka höja bemanningsgraden. Nästa år kommer en ny kommunal biblioteksplan att presenteras och här ska det ges en tydligare bild av vilka förväntningar som beslutsfattare och tjänstemän har på skolbiblioteket och dess roll i undervisningen.

Det krävs direkta insatser och ökad kompetens för att stärka skolbiblioteket

Det pågående arbetet med skolbibliotek i Lidingö knyter väl an till slutsatser och rekommendationer i Skolinspektionens första kvalitetsgranskning av skolbibliotek som pedagogisk resurs, som kom i juni. Här konstateras att det krävs direkta insatser för att skolbiblioteket ska bli en integrerad del i skolans undervisning. Det är också uppenbart att rektor måste ta ett större ansvar för frågan. Dessutom behövs en ökad kompetens bland skolledare och lärare om hur skolbiblioteket och skolbibliotekarien kan användas för att stödja elevernas kunskapsutveckling.

I onsdags arrangerade Skolinspektionen ett timslångt webbinarium, där man både sammanfattade sin kvalitetsgranskning och fördjupade resonemangen kring varför det är viktigt att skolbiblioteket fungerar som pedagogisk resurs i skolan. Skolinspektionen har också tagit fram självskattningsverktyget Kolla ditt skolbibliotek, som ger skolledare, lärare och skolbibliotekarier vägledning i hur skolbiblioteksverksamheten kan utvecklas.

Eleverna behöver både lära sig källkritik och sökkritik

Behovet av att eleverna tränar och utvecklar sin källkritiska förmåga förs ofta fram i skoldebatten. Här är det viktigt att komma ihåg att digitaliseringen ändrar förutsättningarna och ställer krav på andra kunskaper än tidigare. Det visar en kvalitativ fallstudie av biblioteksforskarna Hanna Carlsson och Olof Sundin, som Internetstiftelsen presenterade för ett par veckor sedan.

De båda forskarnas slutsats är att det inte längre räcker att eleverna lär sig att bedöma källors tillförlitlighet genom att använda de klassiska frågor som tagits fram inom historievetenskapen: äkthet, tid, beroende och tendens. Det är också nödvändigt att utveckla en kritisk förståelse för hur algoritmerna styr hur sökmotorer och sociala medier fungerar. Annars blir det både svårt att greppa viktiga delar av hur digitaliseringen påverkar samhället och individen och att fungera som en aktiv och kritisk medborgare. Här behövs fortbildning för både lärare och skolbibliotekarier.

Det går inte att förbjuda teknologier som formar verklighet och vardag

En annan fråga som ständigt återkommer i debatten rör mobilens vara eller icke-vara i skolan. I Frankrike stiftades nyligen en lag som innebär ett generellt förbud för elever att använda smarta klockor, plattor och mobiler i skolan, om inte läraren uttryckligen har bestämt att de ska användas i ett visst moment i undervisningen. Motiveringen är att man vill öka koncentrationen på lektionerna och stärka utvecklingen av elevernas sociala förmåga.

Den franska lagen satte fart på debatten i flera europeiska länder och argumenten haglade för och emot. I Tyskland pekade bland annat Frankfurter Allgemeine Zeitung i en artikel på de problem som en okontrollerad mobilanvändning skapar i skolan. Samtidigt var det flera röster från skolvärlden som menade att förbud inte är lösningen. Barn och unga behöver både lära sig att använda de digitala möjligheterna när de är till nytta och att avstå när de distraherar. Var ska de lära sig det om inte i skolan?

Peter Dalsgaard, som är professor i interaktionsdesign vid Århus universitet, argumenterade på ett liknande sätt i Danmarks Radio mot förbud med utgångspunkt i sitt forskningsfält. Han menade att det helt enkelt inte går att förbjuda teknologier som i så hög grad formar verklighet och vardag. Eleverna måste lära sig att förstå hur mobilen fungerar och hur dess sätt att fungera påverkar oss. Detta är något som alla måste tillägna sig, eftersom vi annars riskerar en social slagsida, tillade han.

Det är också viktigt att eleverna tänker och reflekterar kring hur en mobiltelefon kan se ut och fungera i framtiden, konstaterade Peter Dalsgaard. Utvecklingen under de senaste par decennierna visar tydligt att definitionen av vad en mobil är och hur den kan används inte är given en gång för alla. Med andra ord måste de lära sig hur det “ser ut under huven”, så att de kan delta i samhällsdebatten och påverka hur morgondagens digitala teknologier ser ut och fungerar. Detta är kompetenser som är centrala i samhället och därför måste de även vara det i skolan.

Danmark satsar på teknologiförståelse i skolan

I Danmark pågår sedan förra året ett försök med teknologiförståelse som tillvalsämne i årskurs 7-9 i grundskolan. Det rör sig om ett praktiskt och experimenterande ämne som tar avstamp i informatik. Samtidigt som eleverna lär sig att programmera och skapa, är det viktigt att de tänker och reflekterar kring vilka konsekvenser som deras program och lösningar har – ur etiskt perspektiv, ur ett säkerhetsperspektiv och för samhället.

Snart inleds även ett treårigt försök där man ska ta reda på hur teknologiförståelse kan införas som obligatoriskt undervisningsområde genom hela grundskolan. Det här är en del av den danska regeringens strategi för att stimulera den digitala teknikutvecklingen, som lades fram i slutet av januari. Än så länge är det inte säkert om teknologiförståelse ska bli ett eget ämne eller om det kan integreras i andra ämnen. Det viktigaste är att utveckla en grundläggande teknologiförståelse bland eleverna och öka deras kunskaper om och intresse för digital teknikutveckling och tekniska yrken.

Learning Forum kopplar samman forskning och skolutveckling

9-10 oktober arrangerar RISE tillsammans med Skolverket, SKL och Vinnova konferensen Learning Forum på Lindholmen Science Center i Göteborg. Målgruppen är forskare och strategisk personal som arbetar med skolans digitalisering.

Tanken är att koppla samman forskning inom en rad olika ämnesområden till det pågående arbetet med att utveckla och förändra skolan i en mer digital riktning. Kunskapsutbyten och möten står i centrum och förhoppningen är att nya vägar ska öppna sig, både för skolan och för forskningen.

Efter Learning Forum kommer vi att presentera viktiga resonemang, slutsatser och reflektioner här på Spaningen.

Vad krävs för att skolbiblioteket ska bli en pedagogisk resurs?

Vad krävs för att skolbiblioteket ska bli en pedagogisk resurs?

Skolbiblioteket är en viktig del av arbetet med skolans digitalisering och utvecklingen av elevernas digitala kompetens. Det förutsätter att skolbiblioteket ses som en pedagogisk resurs och att det finns en fungerande samverkan mellan skolbibliotekarie och lärare. Lidingö stad hör till de kommuner som nu börjar ta tag i detta på ett systematiskt sätt. Erfarenheterna pekar både på utmaningar och möjligheter.

Alla elever på grund- och gymnasieskolan ska enligt skollagen ha tillgång till skolbibliotek som en del av den pedagogiska verksamheten och som ett stöd för sitt lärande. De reviderade läroplanerna för grund- och gymnasieskolan, som trädde i kraft 1 juli, förtydligar kravet: Skolbiblioteket ska bidra till att stärka elevernas språkliga förmåga och utveckla deras digitala kompetens. Men ingenstans ges en definition av hur verksamheten ska bedrivas och hur bemanningen ska se ut.

Trots att skollagens skrivning om skolbibliotek gäller sedan 2011, återstår fortfarande mycket att göra. Den senaste statistiken från Kungliga biblioteket visar till exempel att det bara är drygt hälften av landets 1.4 miljoner elever som har tillgång till ett skolbibliotek med ungefär 20 timmars bemanning per vecka. 20 timmar ses som ett minimum för att skolbibliotekets pedagogiska verksamhet ska fungera på ett bra sätt.

Skolinspektionen pekar på flera brister i sina kvalitetsgranskningar av olika ämnen. Ibland saknas skolbibliotek helt på skolan. Det kan också handla om att rektor inte ger tillräckliga resurser eller att att skolan inte har anställt någon utbildad bibliotekarie. Ofta är skolbiblioteket inte synliggjort som en pedagogisk resurs och på många håll brister det i samverkan mellan lärare och skolbibliotekarie.

Det behövs konkreta insatser från statligt håll

I juni presenterade Skolinspektionen sin första kvalitetsgranskning av skolbibliotek som en pedagogisk resurs. Här tar man upp samma typ av brister som konstaterats i ämnesgranskningarna. Den generella slutsatsen är att det krävs direkta insatser för att skolbiblioteket verkligen ska bli en integrerad del i skolans undervisning. Rektor måste ta ett större ansvar och utvecklingen av skolbibliotekets verksamhet ska ses som en viktig del av det systematiska kvalitetsarbetet. Det är också tydligt att kompetensen kring hur skolbibliotek kan stödja elevernas lärande och övriga utveckling behöver höjas bland skolledare och lärare.

Kungliga biblioteket arbetar sedan 2015 med att ta fram en nationell strategi för hela biblioteksområdet. Det första utkastet lades fram i början av maj och det färdiga resultatet ska presenteras för regeringen i mars nästa år. Här bygger man bland annat vidare på resonemang och slutsatser i den omvärldsrapport som kom i september förra året, där skolbiblioteket har ett eget kapitel.

I utkastet slås fast att skolbiblioteket är ett ansvarsområde för såväl myndigheter som skolhuvudmän och rektorer. Med andra ord krävs insatser och åtgärder från flera olika håll för att skolbiblioteket ska fungera som det är tänkt i styrdokumenten.

I Läsdelegationens betänkande, som kom i slutet av juni, föreslås att skolbibliotekets verksamhet ska definieras på förordningsnivå och att skolbibliotekets bemanning ska utredas.

Översyn av skolbiblioteken i Lidingö stad

Lidingö stad är redan igång med digitaliseringen av skolan och nu vill man få med skolbiblioteket i det arbetet. Nyligen genomfördes därför en översyn av hur skolbiblioteksverksamheten ser ut på de kommunala skolorna. Det fanns ett behov av att ta reda på hur det faktiskt ser ut för att kunna föreslå lämpliga utvecklingsåtgärder, berättar Malin Törnquist, bibliotekschef på Lidingö stadsbibliotek.

– Undersökningen visar att det finns få utbildade bibliotekarier på skolorna. Bemanningsgraden är ganska låg och öppettiderna är begränsade. Om vi tittar på vad skolbiblioteket ska leverera enligt de reviderade läroplanerna, är det uppenbart att mycket behöver göras. Skolbiblioteket ses i regel inte som en pedagogisk resurs, utan är snarare en plats där eleverna kan låna böcker.

Tänk på skillnaderna mellan folk- och skolbibliotekets uppdrag

Malin Törnquist menar att det finns risk för att rektorerna förväntar sig att folkbiblioteket ska utföra det som egentligen är skolbibliotekets uppdrag. Lidingö stadsbibliotek arbetar med läsfrämjande och med medie- och informationskunnighet, men har inte alls de kunskaper som krävs för att ta sig an detta ur ett läroplansperspektiv. Det arbetet måste helt enkelt bedrivas ute på skolorna, understryker hon. Då blir det också tydligare vad stadsbibliotekets verksamhet går ut på: att skapa intresse bland barn och unga för läsning ur ett lustfyllt perspektiv-

– Jag har själv erfarenheter från en annan kommun, där folkbiblioteket sålde skolbibliotekstjänster. Det tror jag inte alls på, eftersom det både skadar stadsbibliotekets och skolornas verksamheter. Dessutom missar rektorerna själva poängen med att ha en egen bibliotekarie som kan användas i undervisningen.

Det krävs ett mer preciserat uppdrag och tydligare krav från statens sida för att utvecklingen av skolbibliotekets pedagogiska roll ska ta fart, påpekar Malin Törnquist. Samtidigt är det viktigt att skapa en bättre förståelse på skolorna för nyttan och värdet med ett väl fungerande skolbibliotek, tillägger hon.

– Jag tror och hoppas att översynen både väcker ett ökat intresse och ger en bättre bild av hur skolbiblioteket kan arbeta och fungera på skolan. Från förvaltningsledningen finns det en tydlig vilja och ambition att utveckla verksamheten, men alla kostnader kan förstås inte tas på en gång.

Skolbiblioteket kan ge viktiga bidrag till skolans undervisning

Daniel Broman, utbildningschef i Lidingö stad, instämmer i att skolbiblioteken och deras personal har en central roll såväl idag som framöver.

– Skolbibliotekets verksamhet sträcker sig över flera viktiga områden, från bokprat till informationssökning och källkritik. Det betyder att skolbiblioteken och de som arbetar där kan ge värdefulla bidrag till skolans undervisning. Därför driver vi nu på från förvaltningens sida och vi känner också att det finns en tydlig vilja till utveckling och förändring ute på skolorna.

Hans Barje, som är ordförande i utbildningsnämnden, betonar att det är avgörande att se till att kommunens skolbibliotek är i takt med tiden och att de inte glöms bort i det pågående  utvecklingsarbetet.

– Digitaliseringen och det enorma utbudet av information på nätet betyder naturligtvis inte att skolbiblioteket blir obsolet. Snarare tvärtom! Vår politiska ambition är att Lidingö ska vara en bra skolkommun och då behöver vi också vara bra på att bedriva en väl fungerande skolbiblioteksverksamhet. Men vi detaljstyr inte, utan ger anslag och sätter övergripande mål som förvaltningen ska arbeta för att uppnå. De har kunskapen och kan se vad som behöver göras för att våra ambitioner ska förverkligas.

Nätverksbyggande och gemensam kompetensutveckling

Kompetensutveckling av dem som ansvarar för skolbiblioteken är ett första viktigt steg framåt, konstaterar Sara Penje, som är utvecklingschef på Lärande- och kulturförvaltningen. Under första halvan av året har man därför börjat arbeta med ett kommunövergripande nätverk som samlar alla skolbiblioteksansvariga på Lidingös kommunala skolor, ungefär på samma sätt som i Järfälla.

– Än så länge är vi bara i början av processen och det finns en rad frågetecken som behöver rätas ut. Hur organiserar man till exempel ett nätverk så att det blir en kompetensutveckling värd namnet, som verkligen bidrar och får effekter? I arbetet med nätverket gäller det att identifiera de behov som finns och att möta dem på ett bra sätt så att vi får igång utvecklingen. Efterhand måste vi förstås utvärdera verksamheten, så att vi ser att utvecklingen går åt rätt håll.

Att arbeta i nätverk, tvärs över kommunens skolor, är något som både beslutsfattare och tjänstemän i Lidingö stad är måna om, påpekar Hans Barje.

– Om vi ska kunna utveckla skolan som vi vill, kan personalen inte vara solitärer. Det är viktigt att samarbeta, dela erfarenheter, lära av varandra och att skapa nätverk. Lidingö är en ganska liten kommun, så det finns inte några geografiska hinder.

Skolbiblioteksansvariga måste känna sig trygga i sin roll

Nätverket leds av skolbibliotekarien Tove Florén. Under våren har hon regelbundet träffat de elva personer som är skolbiblioteksansvariga på de kommunala skolorna. Än så länge har det mest handlat om att alla ska bli förtrogna med de digitala system som de använder till vardags, berättar hon. Bland annat rör det sig om ett gemensamt bibliotekssystem för alla skolor i kommunen.

– Det blir spännande att se vad vi kan göra efter sommaren. Det är en väldigt engagerad grupp som verkligen vill lära sig mer och utvecklas i sitt arbete. Och alla har tagit till sig det här med digitalisering.

Endast ett par stycken av de ansvariga är utbildade bibliotekarier, men det är inget ovanligt när det rör sig om skolbibliotek som bara har öppet några timmar i veckan, säger Tove Florén. Ofta blir det en fritidspedagog eller en lärare som har några timmar över som får ta sig an skolbiblioteket.

– Det allra viktigaste är att se till att alla känner sig trygga i rollen som skolbibliotekarie och i arbetet med att hjälpa eleverna att hantera informationssökning på nätet. Jag vet ännu inte riktigt i vilken ände vi kommer att börja, eftersom kunskaper och erfarenheter skiljer sig mycket åt inom gruppen. Det första steget blir nog att försöka hitta en gemensam grund som vi kan bygga vidare på.

Den nostalgiska bilden av skolbiblioteket lever kvar

Utan tvekan är det bra för skolbiblioteken att uppdraget lyfts fram och blir lite tydligare i de reviderade läroplanerna, menar Tove Florén. Men hon tror samtidigt att betoningen av språkutveckling och digital kompetens i skolbibliotekets verksamhet kommer som en överraskning för många rektorer och lärare.

– I de flesta fall är det fortfarande bilden av skolbiblioteket som ett rum med böcker som gäller. Det hänger nog ihop med att många har en begränsad förståelse av vad ett skolbibliotek kan och bör vara idag. I brist på bredare perspektiv tänker de istället på hur skolbiblioteket såg ut och fungerade när de själva gick i skolan. Men idag gäller helt andra förutsättningar.

Det gäller att bygga upp förtroendet bland lärarna

Att lära eleverna att söka information och att kritiskt granska och sovra i stora mängder information betonas såväl i läroplanerna som i kursplaner för en rad olika ämnen. Även sökkritik – det vill säga en kritisk förståelse för hur sökmotorerna och deras indexering och algoritmer fungerar – lyfts fram i styrdokumenten. Tyvärr saknas det både strukturer och metoder för hur detta ska föras in i ämnesundervisningen, säger Tove Florén.

– Lärarna har i regel inte alls samma förtroende för skolbibliotekarien som för en annan kollega. Ett avgörande skäl är att det inte ställts några särskilda krav på den som jobbar i skolbiblioteket. Därför gäller det att bygga upp förtroendet bland lärarna. Det är en process som bara kan ske gradvis och som nog tar ganska lång tid.

Skolbiblioteket måste ha en kompetent bemanning

När skolbiblioteket blir en pedagogisk resurs, är det skolbibliotekarien som är själva förutsättningen för att verksamheten fungerar, påpekar Tove Florén. Skolbiblioteket blir något annat och något mer än en lokal där man förvarar och lånar ut böcker.

– Skolbibliotekets funktion, som den beskrivs i styrdokumenten, förutsätter att det finns en kompetent bemanning som kan komplettera läraren i undervisningen. Själva utlåningen av böcker är något rent administrativt som kan automatiseras eller hanteras av någon annan.

För att få en bättre förståelse för skolbibliotekets roll och möjligheter i undervisningen, är det nödvändigt att göra skolbibliotekarierna mer synliga, menar Sara Penje. Inte minst är det viktigt att finnas på plats under de gemensamma utvecklingsdagarna.

– Det gäller också att hitta goda exempel i kommunen som kan fungera som förebilder för de andra skolorna. Då blir det mer tydligt vad man kan förvänta sig av en skolbibliotekarie och det blir lättare att förstå hur undervisningen kan utvecklas och förbättras.

Det är viktigt att stärka skolbibliotekarierna för att få fart på utvecklingen

Än så länge har det inte fattats något formellt beslut, men ett förslag som diskuterats är  att skolbibliotekarierna ska kunna arbeta i team, ungefär som man gör i Linköping, berättar Malin Törnquist. Genom att dela på två skolor, får varje skolbibliotekarie en kollega som hen kan få hjälp av och dela erfarenheter med.

– En annan viktig målsättning är att skolbibliotekarierna ska placeras i lärarlag eller motsvarande, eftersom det har en stor betydelse för vilket inflytande de får i det pedagogiska arbetet. På lite längre sikt hoppas jag också att vi kan öka bemanningsgraden. Här fungerar KB:s 20 timmar per vecka som ett bra riktmärke.

Ytterst är det förstås rektors ansvar att se till att skolbiblioteket blir en integrerad del av den dagliga undervisningen i skolan, säger Malin Törnquist. Men det förutsätter både en bättre förståelse för skolbibliotekariens arbete och ett tydligare ledarskap. Nästa år ska Lidingö stad fatta beslut om en ny kommunal biblioteksplan. För att underlätta utvecklingsarbetet, är det avgörande att bli tydligare kring förväntningarna på skolbiblioteket.

– Framför allt gäller det att förklara att de reviderade läroplanerna och den nationella strategin för skolans digitalisering ställer helt andra krav än vad många är vana vid. Jag tror också att det är viktigt att underlätta för skolbiblioteksansvariga att vidareutbilda sig till bibliotekarie, så att de utvecklar alla de kunskaper som de behöver i sitt arbete. Det finns utbildningar på deltid och distans, så det går att arbeta och studera samtidigt.

Vidareutbildning, kompetensutveckling och nya sätt att organisera skolbibliotekariernas arbete är viktiga komponenter i den fortsatta utvecklingen, understryker Daniel Broman.

– Det handlar om att stärka skolbibliotekarierna, så att de blir trygga i sitt uppdrag och kan bredda och fördjupa perspektiven hos skolledare och lärare. Skolan kan inte bara utvecklas genom direktiv uppifrån. Det är bara bra om skolan också kan förändras och förbättras genom initiativ som kommer direkt från verksamheten.

Positiva förändringar är på gång

Arbetet på lokal nivå har stor betydelse för skolbibliotekets roll och utveckling, men det är ändå de nationella målen och riktlinjerna som avgör, säger Malin Törnquist. Hon menar att mycket tyder på att det snart kommer statliga direktiv som preciserar ramarna för skolbibliotekets verksamhet och även ställer direkta krav på adekvat utbildad bemanning. Läsdelegationens betänkande och det första utkastet till en nationell biblioteksstrategi pekar i den riktningen.

– De här förändringarna kommer förstås inte lösa allt på en gång, men de kommer att sätta mer fart på processerna. Det behövs politiska beslut på riksnivå som puffar på utvecklingen i en positiv riktning. Om fem år tror jag skolbiblioteken kommer att se helt annorlunda ut, både i Lidingö och i resten av landet.

Text: Stefan Pålsson

Tretton röster om skolans digitalisering

Tretton röster om skolans digitalisering

19 oktober fattade regeringen beslut om en nationell strategi för skolans digitalisering som ska främja lärande och kunskapsutveckling och göra det möjligt för alla elever att utveckla en adekvat digital kompetens. Skolhuvudmän, skolledare och pedagoger i skolan har en röd tråd att följa – men är det tillräckligt för att nå fram till målet? Tretton personer från skolsverige delar med sig av sina tankar, farhågor och förhoppningar.

Digitaliseringen påverkar och driver på utveckling och förändring inom alla samhällsområden. Detta gäller naturligtvis även för skolan. Verksamhetens villkor och förutsättningar förändras och det ställs nya krav på undervisningens innehåll och kunskapsmål. Trots att detta länge varit uppenbart, är det först nu som det formuleras nationella riktlinjer och mål i Sverige.

Nationell strategi och reviderade styrdokument

Arbetet med den nationella strategin har pågått under två år och parallellt har det genomförts en revidering av grund- och gymnasieskolans kurs- och läroplaner som konkretiserar målen för elevernas digitala kompetens.  Programmering blir en del av undervisningen i ämnen som matematik, teknik och samhällskunskap, och skolbibliotekets pedagogiska funktion i utvecklingen av elevers språkförmåga och digitala kompetens lyfts fram.  Det pågår även en översyn av förskolans läroplan, som särskilt ska beakta hur barnens digitala kompetens kan stärkas

Avsikten är att lägga en god grund för det långsiktiga utvecklingsarbete som behövs för att möjliggöra en effektiv och likvärdig digitalisering av skolan. Skolverket är i färd med att ta fram diskussionsunderlag, kommentarmaterial och moduler för kompetensutveckling för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. SKL har fått i uppdrag att formulera en handlingsplan som ska göra det möjligt att genomföra strategin och att förverkliga målen.

Den enkätundersökning av it-användning och it-kompetens i skolan som Skolverket genomför regelbundet sedan knappt tio år tillbaka, visar fortfarande att utvecklingen är ojämn över landet, både när det gäller infrastruktur och pedagogisk användning. Hos ett stort antal huvudmän finns bristande kompetens hos skolledarna när det gäller förmågan att organisera och driva digitaliseringen framåt.

Kungliga bibliotekets kartläggningar visar att mycket återstår att göra när det gäller skolbibliotekets pedagogiska funktion. Bland annat framgår det att endast knappt hälften av landets skolor har bemanning minst 20 timmar i veckan. I allmänhet är skolbiblioteket inte heller en integrerad del i skolans undervisning, även om det finns flera undantag och goda exempel.

Fyra aspekter av digital kompetens och tre centrala fokusområden

De reviderade läroplanerna tar upp fyra aspekter av digital kompetens som rör hela skolan:

  • Undervisningen ska hjälpa eleverna förstå hur digitaliseringen påverkar individ och samhälle.
  • Alla elever ska lära sig att använda och att utveckla en grundläggande förståelse för hur digital teknik fungerar.
  • Alla elever ska lära sig att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt.
  • Eleverna ska träna sig i att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt genom att använda digital teknik.

Den digitala strategin fokuserar på tre centrala områden:

  1. Digital kompetens för alla elever. Huvudmän, rektorer och förskolechefer ansvarar för kompetensutveckling och kollegialt lärande och förutsätts kunna leda det digitala utvecklingsarbetet. Personal som arbetar med barn och elever i förskola och skola ska kunna välja och använda de digitala verktyg som är ändamålsenliga. En viktig förutsättning är att de redan under sin utbildning utvecklar den digitala kompetens som detta kräver.
  2. Likvärdig tillgång och användning av it och digitala medier. Alla barn och elever och all personal som arbetar med dem ska ha tillgång till digitala verktyg utifrån sina behov och  förutsättningar. Detta kräver ändamålsenlig infrastruktur samt teknisk  och pedagogisk support. Digitala lärresurser ska vara ändamålsenliga och göra det möjligt att utnyttja teknikens möjligheter på ett effektivt sätt. Digitaliseringen ska även användas för att underlätta personalens arbete med undervisning och administration.
  3. Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter i undervisningen och i andra delar av skolans verksamhet. Syftet med forskning och uppföljning är att ge vägledning och stöd åt den fortsatta användningen och utvecklingen.

Steget från beslut till förverkligande

Styrdokumenten och strategin utgör ramverket för arbetet med skolans digitalisering och SKL:s plan kommer att göra det tydligt vad huvudmän, skolledare och lärare behöver göra för att målen ska kunna förverkligas i den dagliga verksamheten. Parallellt med detta kommer det kontinuerligt att föras en diskussion kring viktiga frågor och problemställningar som måste hanteras.

Skolans digitalisering är en komplex uppgift som ständigt förändras av den tekniska och pedagogiska utvecklingen och där svaren är långt ifrån självklara. Vad säger de som arbetar på olika nivåer i skolans värld? Vilka frågor och problemställningar tycker de är viktiga att belysa och hantera? Vilka risker och farhågor ser de och vilka förhoppningar har de när det gäller skolans digitalisering?

I den här artikeln får tretton personer från olika delar av skolans värld göra sina röster hörda. De arbetar på myndighetsnivå, i den lokala förvaltningen och som skolledare, lärare och skolbibliotekarie i olika delar av Sverige. Mångfalden av röster och perspektiv visar både digitaliseringens komplexitet och de gemensamma möjligheter och utmaningar som ska hanteras i utvecklingsarbetet.

Strategin blir avgörande

Den nationella it-strategin och dess verkan blir avgörande för hur det kommer att se ut i svenska skolor framöver. Det menar Andreas Hedlund, som är ikt-pedagog på Skolkontoret i Skellefteå samt projektledare för satsningen Programmering i förskola och skola. Han arbetar sedan länge med pedagogisk utveckling och sedan några år även med skolledares och lärares kompetensutveckling.

– Skolledare måste ha en god digital kompetens för att kunna peka ut riktningen, leda verksamheten och vara bollplank för medarbetarna. För lärare och förskolepersonal gäller det att inte bara sikta på att höja lägstanivån. Det är minst lika viktigt att ge möjlighet till de som ligger före att utvecklas vidare, så att de kan fungera som en resurs för resten av kollegiet. Dela-kulturen är avgörande för att den pedagogiska utvecklingen ska spridas.

Skolledare och lärare i Skellefteå undrar inte längre om skolan ska digitaliseras. De är  istället angelägna om att ta reda på hur det ska göras i praktiken, och det finns en stor efterfrågan på kompetensutveckling.

– Teknikstressen, som tidigare var ganska vanlig, har i stort sett försvunnit. Nu finns det istället en oro kring förändringarna i styrdokumenten. Många lärare frågar sig hur de ska använda it och digitala medier i sin undervisning, så att de lever upp till kurs- och läroplanerna. Skolkontoret har ett team kring digitalt lärande som guidar lärarna och hjälper dem att testa, utvärdera och reflektera. Ansvaret ligger hos förskolorna och skolorna att göra jobbet ute i verksamheten. Vi som arbetar centralt hjälper till med att sy ihop helheten.

Mer bestämda riktlinjer behövs

Att prata om att leda skolans digitalisering är en sak, men att göra det i praktiken är något helt annat, menar Oscar Semb, som är utvecklingsstrateg på Academedias teoretiska gymnasieskolor. Vad innebär det egentligen att leda utvecklings- och förändringsarbetet inom det här området om man är beslutsfattare, förvaltningschef eller rektor?

– Här behövs större konkretion och en mer tydlig statlig styrning. Staten måste våga staka ut vägen och ge mer bestämda riktlinjer. Det är en viktig förutsättning för att strategin ska kunna genomföras på ett bra sätt. Samtidigt måste det förstås också till insatser som stärker och fördjupar beslutsfattares och ledares digitala kompetens.

Den svenska skolan bygger på ett decentraliserat styrsystem. Förvaltningschefer och rektorer är i regel ganska självständiga i sitt beslutsfattande, vilket är på gott och ont, säger Oscar Semb. Självständigheten är för det mesta av godo, tillägger han, men ibland skulle ledningen kunna styras upp nationellt, så att vi får en jämnare och mer likvärdig utveckling.

Det handlar om förändring

Unos uno, som genomfördes 2010-2013, är den hittills mest omfattande undersökningen av hur it och digitala medier används i den svenska skolan. I slutrapporten konstateras att digitalisering inte är något avgränsat it-projekt, utan ett långsiktigt och genomgripande förändringsprojekt. Annika Agélii Genlott är doktorand vid Örebro universitet och har professor Åke Grönlund, som var forskningsledare för Unos uno, som handledare. Hon förtydligar slutsatsen i slutrapporten så här: Digitaliseringen av skolan handlar inte om teknik, utan om en förändring av människors tankar och praktik.

– De som är långt framme behöver stöd av skolledarna. De som halkar efter behöver hjälp från sina kollegor. Människor agerar olika när det handlar om förändring och de behöver olika former av stöd för att komma över hindren. Fortfarande har vi för lite kunskap för att kunna hantera det här på ett bra sätt, och mycket behöver göras inom forskningen framöver för att leda oss vidare..

Annika Agélii Genlott är också skolutvecklare i Sollentuna kommun, som sedan länge arbetar strategiskt och målmedvetet med skolans digitalisering. Bland annat har man i kommunen utvecklat den framgångsrika modellen Skriva sig till lärande (STL). Den bygger på att eleverna samarbetar och ger varandra formativ återkoppling, medan läraren, samordnar och leder arbetet och ger hjälp och stöd när de behövs. STL kopplar samman användningen av digitala verktyg och tjänster i undervisningen med de nyckelfaktorer som enligt forskningen främjar elevernas språkutveckling och lärande.

Erfarenheterna från Sollentuna visar att kollegialt lärande och kontinuerligt stöd är nödvändigt för att det pedagogiska förändringsarbetet ska lyckas. Under det här läsåret driver SKL en fortbildningssatsning i STL, baserad på blended learning, med deltagare från grundskolor i kommuner från olika delar av landet. Satsningen leds av Annika Agélii Genlott, och syftet är att börja få igång en förändring av andra graden när det gäller användningen av it och digitala medier i undervisningen. Med andra ord är det inte bara arbetssätten som ska förändras, utan även idéer, tankar och perspektiv på undervisning, lärande och kunskap. Det förutsätter att man kan hantera förändring på ett konstruktivt sätt.

– Digitaliseringen är nog den enskilt största maktförskjutaren under min arbetstid. Den här förskjutningen har stor betydelse för vad som blir gjort, liksom vad som inte blir gjort. Bristande kunskaper bland skolledare och lärare sätter ofta en hämsko på utvecklingen. När man inte vet vad som behöver göras, blir det svårt att hantera förändring. Detta gäller även för blivande lärare. Digitaliseringen måste genomsyra lärarutbildningen på helt andra sätt än idag för att förbereda studenterna på arbetslivets förutsättningar och krav.

Skilj mellan digitaliseringens form och dess innehåll

Emellanåt förs fortfarande diskussioner där kontrahenterna är för eller mot skolans digitalisering. Den typen av ordväxlingar är helt meningslösa, säger Jonas Linderoth, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Den digitala teknikutvecklingen påverkar hela samhället, och skolan kan inte ställa sig utanför.

– Digitaliseringen måste helt enkelt in i skolans undervisning, även om det ibland blir svårt. Det är till exempel inte realistiskt att eleverna först ska skriva för hand och sedan renskriva texten på datorn. Att skriva digitalt innebär att hela skrivprocessen förändras, och det måste alla elever lära sig.

Det är ingen poäng med att klamra sig fast vid det gamla bara för sakens skull. Detsamma gäller när man sätter böcker mot it och digitala medier. Däremot är det högst angeläget att skilja på form och innehåll när skolan digitalisering diskuteras, menar Jonas Linderoth.

– För mig är det en fråga om vad och inte en fråga om hur. Det är en vansinnig skillnad mellan att säga att undervisningens innehåll måste förändras och att säga att undervisningens form måste förändras. I den svenska skoldebatten märks ibland ett förakt mot att lärare instruerar, visar och berättar när it och digitala medier används i undervisningen. Men det leder ingenstans att diskutera arbetsformer med utgångspunkt i om någon kompetent eller digital eller inte. Hur man arbetar måste bero på hur elevgruppen och de lokala förutsättningarna ser ut.

Jonas Linderoth är övertygad om att det aldrig går att visa att själva digitaliseringen leder till att undervisningen förbättras. Det finns ingen sådan kausal effekt, påpekar han. Vi måste lämna återvändsgränden och övergå till en klarare och krispigare diskussion. Istället för att tala om digitaliseringen ur ett övergripande perspektiv, behöver vi närma oss den på en lägre och mer detaljerad nivå. För att kunna förstå när digitaliseringen kan bidra med något, måste vi tala om de specifika fallen.

– Själv jobbar jag mycket med spel och hur de kan användas pedagogiskt. Jag kan inte generellt säga att spel är bra för lärandet, men jag kan peka på specifika fall där det fungerar. Att diskutera digitalt lärande är lika tomt och intetsägande som att diskutera elektriskt lärande. Vi måste ägna samtalet åt vad som fungerar och vad som inte fungerar!

Bygg vidare på lärares kompetenser

Fortfarande finns det risk för att tekniken blir primär och att eleverna lärande blir sekundärt, menar Hülya Basaran, som är adjunkt i svenska som andraspråk vid Högskolan Väst. Hon har tidigare arbetat som lärare i svenska som andraspråk och har länge intresserat sig för hur it och digitala medier kan underlätta undervisning och lärande i det ämnet.

– Många fastnar i resonemang kring system och appar istället för att lyfta fram vad som är syftet, vad man vill åstadkomma. Men det gäller att utgå ifrån den pedagogiska och ämnesdidaktiska kompetensen och att bygga vidare på den. Annars kan digitaliseringen framstå som mer komplicerad än den är. I grunden handlar det om att omsätta befintliga kunskaper med nya resurser och med nya möjligheter.

Med elevernas lärande i centrum

Förvaltning och skolledning har det övergripande ansvaret för att sätta fokus på den pedagogiska utvecklingen, betonar Helen Ängmo, generaldirektör för Skolinspektionen. Tillgången till infrastruktur och digitala lärresurser ska vara ändamålsenlig och användas på ett effektivt sätt i undervisningen för att uppfylla styrdokumentens mål.

– När man köper in it till skolan, gäller det att ha elevernas lärande i centrum. Tekniken ska användas på ett pedagogiskt genomtänkt sätt och inte vara ett syfte i sig. Det här är en fråga som diskuteras väldigt länge, men den är fortfarande aktuell. It och digitala medier utvecklas snabbt, men användningen i skolan måste hela tiden följas av ett pedagogiskt tänkande.

Det behövs en samsyn

Förutsättningen är att digitaliseringen syns i hela styrkedjan i skolan, säger Malin Frykman, utvecklingsledare för grundskolan i Kungälvs kommun. Huvudmän och skolledare måste förstå tanken bakom uppdraget att digitalisera skolan.

– Varje huvudman och varje skola måste ta ansvar för att implementera it-strategin och visionerna där – och de nya styrdokumenten. Det krävs förstås mycket tid och tankekraft för att förstå vad vi ska göra, men de fyra aspekterna av digital kompetens ger en röd tråd.

Beslutsfattarna och alla som verkar i skolan måste verka för en samsyn kring vad vi förväntas göra, annars får vi inte någon likvärdighet, understryker Malin Frykman.

Ansvar och kvalitetssäkring

Det är också avgörande att lyfta blicken från den enskilda skolan och att se på den kommunala och den nationella nivån, påpekar Sofia Malmberg, som är samordnare för skolbiblioteken i Järfälla kommun. Vilken kompetens har man för att arbeta med digitalisering? Vem ansvarar för den digitala pedagogiska utvecklingen? Vad behöver göras från statens sida?

– Det finns en tydlig poäng med att ha en skolbibliotekarie och en ikt-pedagog som utifrån ett gemensamt perspektiv kan resonera kring vilka förutsättningar och arbetssätt som finns på respektive skola. Vilken typ av direktiv och strukturer kan man skapa på kommunal och nationell nivå för detta? Rektor är ofta pressad och tillsätter de funktioner som är tydligt definierade. Resten förväntas hända ändå, men det gör det inte. Här behövs en bättre kvalitetssäkring!

Den kommunala organisationen måste fungera

Det krävs nya strukturer och direktiv för att kunna möta och hantera de nya förutsättningar på ett konstruktivt sätt, säger Sara Penje, som är utvecklingschef på Lärande- och kulturförvaltningen i Lidingö stad.

Lidingö är fortfarande i ett tidigt skede av arbetet, men under det senaste året har skolans digitalisering verkligen hamnat i fokus. Verksamheten har länge rullat i gamla hjulspår eftersom det inte har funnits några större incitament att utveckla och förändra. Elevernas måluppfyllelse har inte varit något problem. Men nu när det finns en nationell strategi och styrdokumenten reviderats, gäller det att sätta fart. Och det gör man, tillägger Sara Penje.

– Tidigare var jag skolutvecklare i Sollentuna, och där är det inte längre någon som frågar varför skolan ska digitaliseras. Så är det förstås inte i alla kommuner, men om man inte kommer förbi den frågan blir det svårt att ta tag i det konstruktiva arbete som måste göras. Inte minst gäller det att se till att den kommunala organisationen fungerar och kan ge de olika former av stöd som krävs. Det arbetar vi mycket med i Lidingö.

Det behövs fler standardiserade lösningar

Skolans organisationslogik är en central fråga under det pågående förändringsarbetet. Detsamma gäller för digitaliseringens arbetsmiljöaspekter, säger Oscar Semb. Visserligen ska man inte fastna i tekniken när det gäller att utveckla undervisningen, men det är till exempelt nödvändigt att förstå värdet av standardisering. Det gäller i många sammanhang, till exempel för lärplattformar.

– Man kan till exempel fråga sig om ett så litet land som Sverige ska behöva ha så många olika plattformar som vi har. Min bild är att många huvudmän köper upp system som sedan inte används alls, eller fungerar mycket dåligt i relation till varandra. Allt det här kostar pengar och skapar otydlighet bland skolans personal.

Decentraliseringen bidrar till minskad likvärdighet, men staten har inte gjort något för att ändra på saken inom det här området. Det är märkligt att Skolverket inte verkar ha resurser för att arbeta mer med detta, menar Oscar Semb. Skolfederation gör ett gott arbete med att utveckla standardiserade lösningar för skolan, men mer borde göras för att få med alla skolhuvudmän. Det här är en stor och viktig fråga som inte kommer att försvinna och även påverkar övrigt pedagogiskt innehåll. Därför skulle det behövas mer tydliga riktlinjer, direktiv och konkret politisk vilja, tillägger han.

Skolans digitala ekosystem måste underlätta för lärare

Beställarkompetens är en central del av den digitala kompetens som är nödvändig på huvudmanna- och skolledarnivå. Det konstaterar Jannie Jeppesen, som är vd för branschorganisationen Swedish Edtech Industry.

– Den digitala infrastrukturen ska anpassas efter de behov som finns i klassrummet för att komma till nytta. Det finns förstås kommuner klarar detta bra, men det återstår fortfarande mycket att göra. Ofta saknas det samordning och man ser inte hur komplex infrastrukturen faktiskt är. Om de ansvariga inte utgår från de pedagogiska målen i upphandlingen, kommer det inte att fungera för lärarna.

Skolans digitala ekosystem måste underlätta för läraren, annars uppstår det snart gnissel i maskineriet, säger Jannie Jeppesen. Det krävs fortfarande en hel del omvärldsbevakning på huvudmannanivå för att någorlunda överblicka vilka lösningar som finns och hur de fungerar. Innan jul kommer Swedish Edtech Industry därför att presentera en systemkarta som är tänkt att underlätta planering och inköp.

– Det här kommer bli ett viktigt underlag som ska uppdateras kontinuerligt. Vår tanke är att underlätta för huvudmannen och för slutanvändaren. Det ska bli enklare att se vad som finns, hur tekniken fungerar och hur olika system kan kopplas samman. Interoperabilitet och standardiserade lösningar är både viktiga för skolans fortsatta utveckling för en större likvärdighet.

Säkra långsiktig utveckling och en större likvärdighet

Skolans digitalisering har länge i alltför hög grad vilat på eldsjälarnas axlar, säger Karin Berg, ämneslärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Nu måste hela skolans organisation arbeta för att säkra en långsiktig utveckling och en större likvärdighet. Det handlar både om den enskilda skolan, om huvudmännen och om staten.

– I många skolor och kommuner är det fortfarande upp till varje lärare att se till att man har den kompetens som krävs, men det håller inte nu längre. Rektor ges ansvaret i de reviderade styrdokumenten, men då måste huvudmannen, och i förlängningen kanske också staten, ge tillräckliga förutsättningar. Att stoppa huvudet i sanden är inte någon hållbar lösning.

Den digitala utvecklingen i skolan har länge varit ojämn, men nu är det hög tid att komma till rätta med det, hävdar Jacob Möllstam, som är utvecklingsledare på grundskolan i Partille kommun, med ansvar för fortbildning kring framskrivningen av digital kompetens i läroplanerna.

– Lärarfortbildningen i skolan måste ge ett gott stöd för alla och ge den hjälp som behövs för att komma vidare i utvecklingen. Som utvecklingsledare är det lätt att fastna i nybörjarproblemen, men det räcker inte om man vill ha fart på utvecklingen. De som redan har kunskaper och erfarenhet måste också utmanas. Jag är säker på att lärare förväntar sig att det blir ett bra stöd för alla. Vi är bara i början av ett stort förändringsprojekt och en lång gemensam resa.

Nivåanpassade lösningar för hjälp och stöd

Det är inte tillräckligt att ge alla lärare samma kompetensutveckling, menar Hülya Basaran. Skillnaderna är för stora. Några är helt ovana vid att använda it och digitala medier i sin undervisning, medan andra närmast rutinmässigt ger eleverna formativ bedömning över nätet.

– Nivåanpassade lösningar är helt enkelt nödvändiga, men det går inte att bara överlåta ansvaret på kommunerna. Det måste komma statliga lösningar för detta, till exempel från Skolverket, som redan är på gång med nationella skolutvecklingsprogram.

Det finns även en viss risk för att vi hamnar i situationer där lärare i förskolan och i skolan använder använder digitala tjänster utan att tänka på att integritet eller säkerhet hotas. Många är helt enkelt inte tillräckligt insatta i den här typen av frågor och problemställningar, säger Per Falk, som är it-strateg och processledare på utbildningsenheten i Upplands Väsby.

Fast risken är nog större att bristande insikter och en begränsad förståelse leder till att teknikens pedagogiska möjligheter bara naggas i kanten istället för att utnyttjas fullt ut, tillägger han.

– Vi får inte glömma att förskolan och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Det duger inte att bara stjälpa över ansvaret på pedagogerna, utan de måste få den hjälp och det stöd som de behöver. Det gäller också för rektorer och förskolechefer. De har inte något enkelt uppdrag idag. Förutom att se till att barnen får kravmärkt mat och vistas i en giftfri miljö, ska de även ta ansvar för att digitaliseringen sker på ett både säkert och pedagogiskt riktigt sätt. Men det måste ändå göras.

Lärare ska både ges möjlighet att omsätta sina kunskaper i praktiken och att reflektera kritiskt kring vad digitaliseringen innebär. Det handlar inte bara om att använda digitala verktyg och tjänster i undervisningen, utan också om att analysera hur detta kan ge ett mervärde. Här är det viktigt att få tillgång till hjälp och stöd, påpekar Hülya Basaran.

Kollegialt lärande och ömsesidig utveckling

Erfarenheten visar att det inte ens är enkelt att garantera likvärdighet mellan olika klassrum på samma skola. Tänk bara på hur svårt är att få till likvärdighet mellan skolor och mellan kommuner, säger Sara Penje.

– Skolan präglas av konkurrens, men vi måste skapa ett nytt mindset som istället lyfter fram diskussioner, samarbete och gemensamma mål. Det gäller också att öka transparensen och att dela med sig på alla nivåer, alltså även på rektorsnivå. En kommun som har kommit långt i sin utveckling bär på ett stort ansvar att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter för att hjälpa andra på vägen.

Annika Agélii Genlott instämmer i att principerna för det utvidgade kollegiet även måste gälla för rektorer. Alla måste börja dela med sig för att bidra till en ökad likvärdighet i hela landet.

– Det räcker inte med strategier och ändringar i styrdokumenten, utan förändringsarbetet måste ske i praktiken. Här behövs både en gemensam kraftsamling och olika former av stöd åt lokal och regional utveckling. Det behövs ett samspel och ett ömsesidigt utbyte mellan alla nivåer.

Glöm inte skolbiblioteket och skolbibliotekarien

Skolans digitalisering innebär inte bara att skolledare och lärare behöver kompetensutveckling för att möta de nya kraven. Det gäller för all personal på skolan, understryker Sofia Malmberg.

– Här behövs det verkligen ett perspektivskifte i skolan. Det är inte bara lärare som arbetar med elevernas måluppfyllelse. Kuratorer, studie- och yrkesvägledare och skolbibliotekarier gör det också. Det får inte glömmas bort. Alla funktioner i skolan som har potential att öka elevernas måluppfyllelse måste integreras i skolans pedagogiska plan.

Skolbibliotekarierna har ett tydligt uppdrag i de reviderade styrdokumenten: elevernas språkutveckling och digitala kompetens. Några kommuner och skolor har arbetat med det här ganska länge, men de allra flesta har inte alls gjort det, säger Sofia Malmberg. Den ensidiga och nostalgiska bilden av skolbiblioteket som ett mysigt rum där det är lugnt och skönt lever fortfarande kvar. Många skolor har inte ens ett bemannat skolbibliotek, och om de har det är det långtifrån säkert att det rör sig om en utbildad bibliotekarie.

Nu står det tydligt i styrdokumenten att skolbiblioteket har en pedagogisk funktion i skolan, och det går inte att komma undan, säger Helen Ängmo.

– Skolbibliotekarien ska tillsammans med läraren arbeta för att utveckla elevernas språkliga och källkritiska förmågor. De ska till exempel kontinuerligt tränas i att söka och sovra i information för att lära sig att värdera, tolka och förstå. Skolinspektionen har gjort flera kvalitetsgranskningar som visar att det brister här, så skolbibliotekarien har ett viktigt uppdrag. Nu har vi precis börjat titta närmare på skolbibliotekets pedagogiska funktion på mellanstadiet. När kvalitetsgranskningen är genomförd har vi fått en första bild av hur det ser ut och kan ge förslag på vad som behöver göras framöver.

En bra början är att alla kommuner tar fram kommunala biblioteksplaner som även innefattar skolbibliotek, och som ställer upp konkreta mål och riktlinjer för verksamheten, säger Sofia Malmberg. Detta ska kommunerna redan göra enligt bibliotekslagen, men det är inte särskilt många som verkligen gör det.  Problemet är att skolbiblioteket inte har varit någon prioriterad verksamhet i skolan. Därför ser det också ut som det gör på många håll, men det duger inte längre.

– Framöver kommer det att ställas helt andra krav på skolbiblioteket och på att det finns en kvalitativ bemanning. Det innebär att skolorna måste anställas fler bibliotekarier, samtidigt som det krävs en massiv utbildnings- och kompetensutvecklingsinsats. Redan idag kan skolbibliotekarier delta i några av Skolverkets moduler tillsammans med lärarna, men det räcker inte. Det är en stor skillnad mellan att vara en traditionell bibliotekarie, som har ett mer traditionellt arbetssätt, och att fungera som en medpedagog med ansvar för viktiga delar av elevernas måluppfyllelse.

Här behövs tydlig handledning och såväl kommunala som nationella strukturer. Skolbibliotekarien behöver ta och beredas plats i skolans pedagogiska verksamhet, tillägger Sofia Malmberg.

– Det är inte alltid helt enkelt att bryta gamla strukturer och tillägna sig nya syn- och arbetssätt. Här har regeringen, kommunen, skolledningen och skolbibliotekarien ett gemensamt ansvar att se till att skolbiblioteket blir den pedagogiska investering som avses.

Mer fokus på reflektion och mjuka frågor

Varje skola behöver ha en vision om sin egen väg som levandegör skollagen och styrdokumenten skolledare och lärare, säger Malin Frykman. Samtidigt är det centralt att aktuell forskning kommer till nytta i skolan och att lärarna blir bättre på aktionsforskning.

– Det krävs en ständig och verksamhetsnära kompetensutveckling som har en direkt påverkan på undervisning och lärande. För att lyckas med det behöver skolan ha en väl fungerande omvärldsbevakning. Lärare måste ges utrymme att reflektera kring sitt lärande, både på egen hand och tillsammans med kollegorna. Det här ingen enkel uppgift, men lärandet är trots allt skolans bransch. Är det någon institution i samhället som ska klara den här utmaningen, är det skolan!

Den brittiske forskaren Neil Selwyn, numer verksam i Australien, hör till dem som lyfter fram att det behövs en seriös samhällsdebatt kring hur skolan hanterar och förhåller sig till digitaliseringen, berättar Jacob Möllstam.

– Skolans digitalisering måste ske på vetenskaplig grund. Här gäller det att hitta en balans mellan ohöljd entusiasm och att bara säga nej. Samtidigt måste vi se det stora samhällsperspektivet. Vi förbereder eleverna för att allt ska bli digitalt, men Internet kommersialiseras och rör sig bort från den frihet och öppenhet som vi vant oss vid. Det här har traditionellt mest rört nördar, men numera är det viktiga demokratifrågor som rör både skolans och hela samhällets utveckling.

Nu när vi går in i en implementeringsprocess, måste vi ha fokus på de mjuka frågorna i styrdokumenten, tillägger Malin Frykman.

– Digitaliseringen kan vara demokratin värste fiende eller bäste vän. Det beror på vilka kunskaper och förmågor som eleverna får med sig. Vilken utbildning krävs för att forma kritiska samhällsmedborgare i en tid när gränsen mellan tid och rum suddas ut? Detta måste vi fästa blicken på!

Hur håller vi grytan kokande

Ett mer innovativt sätt att se på skolan och digitaliseringen börjar bli vanligt bland politiker på både lokal och nationell nivå, säger Sara Penje. Kommer det att hålla i sig, eller finns det risk för att pendeln svänger tillbaka? Nästa år är det val och det finns många skolfrågor som trängs om utrymmet.

– De flesta debatterna om skolan kommer antagligen att handla om andra saker än digitaliseringen. Tyvärr är det inte särskilt många politiker som är insatta i frågan och som vågar stå upp för sina åsikter. Som skolhuvudman eller skolledare är det svårt att driva de här frågorna om beslutsfattarna inte lyssnar och om de inte beviljar de medel som krävs för att driva utvecklingen vidare. Vad behöver göras för att hålla grytan kokande?

På många håll finns det en förhoppning om att digitaliseringen i sig kommer att leda till att elevernas måluppfyllelse ökar. När det visar sig att det inte är så enkelt, finns det risk för att vi hamnar i en förenklad digitaliseringsdiskussion som leder till att lärarkåren svartmålas, menar Jonas Linderoth

– Mer “teacher bashing” är det sista som skolan behöver. Men jag är rädd för att det blir konsekvensen om de stora satsningarna inte ger den utdelning som förväntas. Då kommer de som satsat pengar och prestige på detta att lägga skulden på lärarna och säga att tekniken har använts på fel sätt.

Det krävs ett digital ledarskap

En annan fara är att tekniken skymmer pedagogiken och gör det svårt att upptäcka hur it och digitala medier kan användas för att utveckla undervisningen. Risken finns att beslutsfattare, tjänstemän och skolledare gör en alltför ytlig koppling. Det kan leda till att de ser digitaliseringen som ett it-projekt och inte som ett förändringsprojekt, säger Andreas Hedlund.

– Digitaliseringen är inget magiskt trollspö som kan lösa alla skolans problem. Hårt arbete och ett öppet sinne hos lärare och andra pedagoger är en nödvändig förutsättning. Det krävs också en fungerande infrastruktur som motsvarar behoven och en kompetensutveckling som öppnar nya vägar. Här måste ledarna vara digitalt kompetenta för att vi ska komma framåt.

Vi får inte hamna i ett läge där alla huvudmän inte tar ansvar för att digitalisera skolan, understryker Malin Frykman.

– Den reviderade läroplanen och strategin är klubbade. Skolledarna ska leda implementeringen och huvudmännen ska se till att de har de förutsättningar som krävs. Detta får helt enkelt inte nonchaleras! Det handlar om samhällsutvecklingen, barnens framtid och deras möjligheter att leva gott liv.

Det behövs en mer bestämd styrning och tydligare direktiv för att undvika att hela skolsystemet dras isär, tillägger Oscar Semb.

– De huvudmän och skolor som hanterar digitaliseringen på ett bra sätt kommer att ge sina elever bättre förutsättningar att lära och utvecklas än de som halkar efter. Med andra ord är risken överhängande att de skillnader som finns idag kommer att förstärkas.

Per Falk konstaterar att förskolechefer och rektorer behöver bättre stöd för att kunna fatta rätt beslut. Många frågor trängs på agendan och att bygga för framtiden med många variabler och en hög grad av komplexitet kräver sin person.

– Några kommuner kommer att klara det här, men andra kommer inte att göra det. Här slår matteuseffekten igenom fullt ut: har man redan en väl fungerande verksamhet och ett bra kontaktnät, blir det enkelt att fortsätta utvecklingsarbetet. Har man inte det, kan det vara svårt att ens komma igång.

Skolbibliotekarien är en nyckelperson

En annan uppenbar risk är att skolbibliotekets pedagogiska funktion inte tas på allvar, säger Sofia Malmberg. Det gäller både i arbetet med elevernas språkutveckling och digitala kompetens och i det mer övergripande utvecklingsarbetet.

– Skolbibliotekarier behöver vara nyckelpersoner när skolan digitaliseras, eftersom de har kompetenser och perspektiv som kompletterar lärarna. Förståelsen av det digitala medielandskapet och insikter i sök- och källkritik är bara några exempel. Tyvärr saknas det ofta genomtänkta strukturer och arbetssätt för att tillvarata det unika kompetensspektrum som lärare och skolbibliotekarier utgör tillsammans. Istället vilar det på enskilda personers intresse och engagemang, och det är inte godtagbart. För att skolbibliotekets pedagogiska och måluppfyllande funktion ska komma eleverna till godo, behöver skolbiblioteket definieras som en aktiv aktör i alla relevanta pedagogiska och pedagogiska styrdokument

Utvecklingen av elevernas digitala kompetens har också en stor betydelse för bevarandet av det demokratiska samhället, tillägger Karin Berg.

– Eleverna måste lära sig hur sökmotorerna och de digitala medierna fungerar, de måste kunna bedöma informationen kritiskt och de får inte fastna i sina filterbubblor. Här har skolan och undervisningen en avgörande roll och det gäller att dra nytta av både lärarens och bibliotekariens kunskaper och insikter.

Det är farligt om digitaliseringen leder till så stora informationsmängder och så mycket komplexitet att eleverna inte får tillräckligt stöd att hantera detta, säger Helen Ängmo.

– Digitaliseringen går snabbt, därför är det avgörande att skolan hänger med och hjälper eleverna utveckla de kunskaper och förmågor som är nödvändiga för att hantera detta. Det krävs för att de ska bli kunniga och ansvarstagande medborgare i samhället.

Skolans digitalisering är ett samhällsintresse

För den fortsatta utvecklingen skull är det avgörande att digitaliseringens möjligheter och effekter verkligen får ta plats inom alla områden i skolan. Den digitala utvecklingen kan både frigöra stora mängder tid och kraft i det administrativa arbetet och underlätta undervisningen, betonar Jannie Jeppesen.

– Utgångspunkten måste vara att eleverna ska bli digitalt kompetenta. Det förutsätter att lärarnas professionella auktoritet respekteras och att utvecklingsarbetet tar avstamp i deras förutsättningar och behov.

Digitaliseringen av skolan är ett gemensamt samhällsintresse. Därför är det viktigt att möjligheterna blir synliga och att vi vågar prova olika vägar, säger Andreas Hedlund.

– Vi är alla olika långt. Det är viktigt att vara prestigelös och våga dela och hjälpa varandra, både i det lilla och det stora sammanhanget.

Digitaliseringen kan skapa större likvärdighet

Ökad likvärdighet och större tillgänglighet kan förverkligas med hjälp av den digitala utvecklingen. Fjärrundervisning kan till exempel öppna upp nya möjligheter för alla. Om det inte är möjligt att träffas och bedriva undervisning i det fysiska rummet, är det virtuella rummet ett alternativ. Dessutom kan tekniken användas kompensatoriskt för att ge stöd där det behövs, tillägger Andreas Hedlund.

– Vi måste kvalitetssäkra de tekniska lösningar vi väljer att arbeta med i skolan. Så försöker man göra i andra sammanhang. I skolan kan vi både göra det genom att ta del av befintlig forskning och genom att själva bli en del av den pågående forskningen. Det beror på vad huvudmannen tycker och hur det går i den egna verksamheten.

Med den digitala tekniken finns fantastiska möjligheter att utveckla pedagogiken, säger Helen Ängmo. Simulationer och visualiseringar gör det enklare att visa och förklara. Det finns även lösningar som gör det möjligt för läraren att följa och stimulera alla elever på sin nivå.

– Lärare ska hålla ihop stora klasser med elever som ligger på olika nivåer. Det har länge medfört att det finns risk för att undervisningen hamnar på en medelnivå som egentligen inte passar någon. Här är det viktigt att lärare lär sig att använda tekniken på sätt som stöder och utvecklar alla elever så bra som möjligt efter sina förutsättningar och förmågor.

Hülya Basaran har erfarenhet av att jobba i segregerade förorter. Där blev skolans kompensatoriska uppdrag väldigt tydligt, berättar hon. En lärare kan inte påverka bostadssegregationen och elevernas hemmiljö, men genom att utveckla deras språkförmåga och deras digitala kompetens kan de göra sin röst hörd på nätet och bli en del av samhällsdebatten.

– Det är lätt att luras att tro att elevernas ständiga tillgång till nätet gör att de automatiskt utvecklar digital kompetens, men så enkelt är det inte. Digitala medier är en naturlig del av deras vardag, men de konsumerar mest underhållning. Det hjälper dem inte att utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver. Därför är det viktigt att skolans undervisning gör det och att lärarna använder sin pedagogiska kompetens för att använda och dra nytta av de nya möjligheterna. Det kräver i sin tur både att det finns stödfunktioner för kompetensutveckling och kollegialt lärande – och att infrastrukturen fungerar.

Förstärk de klassiska framgångsfaktorerna

Det är viktigt att skolledare och lärare tar mandatet för att leda skolans utveckling och för att ta ansvar för digitaliseringen. Processerna ska sättas igång och sedan måste snöbollen rulla vidare, konstaterar Malin Frykman.

– Det krävs en skicklig och medveten pedagog som kan designa undervisningen på ett forskningsmässigt adekvat sätt. Här är forskningen tydlig. Det handlar om att förstärka de klassiska framstegsfaktorerna: språkutveckling, bedömning för lärande, publika arbetssätt, och så vidare.

Hon tillägger att ett uppkopplat klassrum ger andra utmaningar än det traditionella klassrummet, bland annat kan det vara svårt att fånga elevernas uppmärksamhet när skärmen finns nära tillhands. Samtidigt är hon övertygad om att lärare kommer att hitta arbetsformer och strategier som hjälper eleverna att fokusera på det som de ska göra.

– Strategierna för att lära sig att lära och för att ta ansvar för sitt eget lärande kommer inte av sig självt. Skolan har ett ansvar för att se till att eleverna lär sig detta. Likvärdigheten är kärnan i styrdokument och kommentarer. Skälet till att revisionerna kommer nu är att vi inte har likvärdighet och att det finns risk för att klyftorna ökar. Det krävs ett målmedvetet arbete för att komma tillrätta med detta.

Se skolbibliotekarien som en medpedagog

Sofia Malmberg hoppas att skolbiblioteket med det nya direktivet om stärkt digital kompetens verkligen blir den integrerade del av skolans verksamhet som avses. Skolbiblioteket måste bli en pedagogisk funktion som samspelar med lärarnas kompetenser och perspektiv.

– Formuleringarna i styrdokumenten kan ses som ett steg mot en definition av vad ett skolbibliotek är och vad bibliotekarien ska göra i skolan. Det är viktigt att skolbibliotekarien ses som en medpedagog, som både initierar och deltar i olika undervisningsprojekt och som regelbundet är med i klassrummet.

En sådan utveckling förutsätter både ett tydligt uppdrag med återkommande kvalitetsgranskningar och en bättre samordning och kunskapsspridning inom och mellan kommunerna.

– När de här processerna påbörjas, kommer arbetet som skolbibliotekarie att framstå som mer attraktivt än det gör idag. Detta är helt nödvändigt, eftersom det börjar bli allt svårare att rekrytera skolbibliotekarier med adekvat erfarenhetsbakgrund.

Ta vara på möjligheterna och bryt ny mark

Oscar Semb tillägger att det finns en urkraft i digitaliseringsarbetet som har stor potential både när det gäller verksamhetens effektivisering, nya arbetsformer och nytt kunskapsinnehåll.

– Om skolan tar vara på möjligheterna kan hela verksamheten utvecklas. Jag hoppas och tror att digitaliseringen både kan bli en katalysator för skolutveckling och bidra till att stärka skolprofessionernas status. Kompetensutvecklingsarbetet är i full gång och kommer att fortsätta framöver. Det kan kopplas till många viktiga utvecklingsområden i skolan.

Det går att bryta ny mark i en kommun på förhållandevis kort tid, säger Per Falk. Förra året inleddes verksamheten i Väsby Makerspace, ett projekt som vänder sig till alla förskolor och skolor i Upplands Väsby kommun. Det rör sig om ett centrum för digitalt och materiellt skapande, med förankring i makerkulturen, där barn kan arbeta med konstruktion och programmering och utveckla sin digitala kompetens.

– Vi startade Väsby Makerspace för att möta styrdokumentens krav och den nationella digitala strategi som var på väg. Med hjälp av workshops, föreläsningar och andra arrangemang hjälper vi lärare, barn och elever att utforska programmering och digitalt skapande. Vi sätter också in den digitala utvecklingen i ett större sammanhang och tar upp hur sociala medier fungerar och hur samhället förändras.

Tanken med Väsby Makerspace är både att förena formellt och informellt lärande och att sätta undervisningen i en mer direkt kontakt med verkligheten utanför skolan. Det dagliga arbetet sker i samverkan med andra enheter, bland annat Miljökontoret och Kretsloppsenheten. Aktiviteterna är kopplade till verksamheter som pågår i kommunen och har ett värde utanför förskolan och skolan, säger Per Falk.

– Lärande är inte alltid skola, utan kan pågå under dygnets alla timmar. På Väsby Makerspace är vi inte fastlåsta i traditionella lärar- och elevroller, utan barn och vuxna kan bli mer samspelta. I skapandet drivs de av samma intressen och tillsammans kan de skapa nytta och glädje för andra i Upplands Väsby. Alla växer och utvecklas tillsammans. Samhället blir en del av skolan och skolan blir en del av samhället.

Text: Stefan Pålsson