Etikett: Standardisering

Egendata – ett steg mot en decentraliserad digital infrastruktur

Egendata – ett steg mot en decentraliserad digital infrastruktur

Skolans digitalisering förutsätter att en datadriven utveckling av undervisning och administration kommer igång. Det kräver i sin tur att relevanta data kan kopplas samman, analyseras och användas i den dagliga verksamheten. Tyvärr hindras det här av att informationen är inlåst i olika leverantörers slutna system, som inte kan kommunicera med varandra. Vad behöver göras för att ändra på detta?

Den vanliga vägen är att aktörerna gemensamt tar fram en öppen standard och en enhetlig struktur för hur data ska organiseras, så att systemen kan utbyta information. En sådan standard är på väg att tas fram av en arbetsgrupp på SIS tillsammans med bransch och berörda myndigheter. Men det finns också andra möjligheter. Digitaliseringsbyrån Iteam menar att det här kan hanteras bättre av en decentraliserad lösning som växer fram organiskt i takt med att tekniken sprids och användningen ökar.

Just nu är Iteam i slutfasen av ett projekt som genomförs på uppdrag av Jobtech Dev, Arbetsförmedlingens innovationenhet. Det går ut på att ta fram en decentraliserad digital infrastruktur där en arbetssökande kan lagra och hantera sin cv på en plats och sedan använda den på alla rekryteringstjänster som är tillgängliga i Sverige. Det är möjligt med hjälp av tjänsten Egendata, som har utvecklats under arbetets gång, berättar Christian Landgren, vd och grundare av Iteam.

  – Tanken är att den här infrastrukturen ska underlätta rekrytering och matchning på arbetsmarknaden. Istället för att den som söker arbete ska lägga sin cv på en massa olika sajter, hanteras den på ett ställe med hjälp av Egendata. Hen bestämmer själv vilka som ska få tillgång till informationen och riskerar inte att glömma bort att uppdatera den på någon sajt.

Egendata kan användas för att dela personliga data inom i princip alla samhällsområden, menar Christian Landgren.

  – En lösning som bygger på att individen äger och hanterar sina egna data ger en rad olika fördelar. Dels blir det betydligt lättare att lösa problemet med interoperabilitet mellan olika system. Det räcker att systemen är kompatibla med Egendata och att användarna tillåter dem att använda deras data. Integritets- och säkerhetsfrågor blir också enklare att handskas med när allt kontrolleras från en enda plats.

Egendata består av tre delar: en app, som användarna har i sin mobil, en operatörsnod som styr datatrafiken mellan Egendata och olika tjänsteleverantörer samt en tjänst som lagrar användarnas data. Lösningen är baserad på öppen källkod, och kod och dokumentation är tillgänglig för intresserade utvecklare på Github och Trello.

All data som användarna delar krypteras med symmetrisk kryptering. Med andra ord används samma nyckel för att kryptera och dekryptera informationen. De tjänsteleverantörer som användaren vill anlita, får en nyckel som ger dem tillgång till datan. De symmetriska nycklarna skyddas i sin tur med assymetrisk kryptering. Det betyder att olika nycklar används för att kryptera och dekryptera data, vilket höjer säkerheten avsevärt. För att integritet och säkerhet ska garanteras är det både nödvändigt att den privata nyckeln skyddas och att den offentliga kan kopplas till rätt person.

En användare kan när som helst återkalla rättigheterna, så att en tjänst inte längre får tillgång till datan. När detta sker, krypteras användarens data om med en ny, slumpad, symmetrisk nyckel, som automatiskt skickas till alla som ska ha tillgång till den.

  – Idag har alla tjänsteleverantörer varsin databas där varje användare är en post. Med Egendata är det istället användarna som har varsin databas där varje tjänst är en post. Den enskilde användaren bestämmer alltså själv vilka tjänster som har tillgång till en viss typ av data. Eftersom det inte går att komma åt en användares data utan krypteringsnyckel, har det ingen betydelse var den lagras. Det går bra att använda någon av alla de kommersiella tjänster som finns.

Egendata har även potential att göra det lättare för skolan att få tillgång till och att dra nytta av den data som olika system genererar, konstaterar Christian Landgren. Dataskydsförordningen ger rätt till dataportabilitet, vilket innebär att individen kan få kontroll över sin egen data. En sådan här lösning innebär att trösklarna blir lägre för nya aktörer som vill in på marknaden. De företag som var tidigt ute och idag sitter på stora mängder data, får inte längre någon konkurrensfördel. Det kan öppna upp för nytänkande och för nya affärsmodeller, tillägger han.

  – Användningen av data från digitala läromedel är ett bra exempel. Idag köper skolan abonnemang av en tjänsteleverantör som även hanterar och lagrar elevernas data. Om eleverna gör läxan hemma, genereras data i systemet som läraren kan använda för att ge stöd, återkoppling och bedömning. Den här informationen vill läraren förstås ha fortsatt tillgång till. Eftersom tjänsteleverantören lagrar och kontrollerar all information som samlas in, riskerar skolan att bli inlåst i ett slutet system. Men om användarna själva lagrar och kontrollerar sina data, blir det helt andra förutsättningar.

Just nu arbetar Iteam med en förstudie för GR Utbildning, där man undersöker hur Egendata kan användas för att dra nytta av data från digitala läromedel på bättre sätt än idag.

  – När datan kontrolleras av eleverna, vårdnadshavaren eller skolan, blir det möjligt att göra en samlad analys av varje elevs lärande oavsett vilken leverantörs läromedel som används. Man kan till exempel börja dra nytta av AI-baserade system för att få en bättre bild och en djupare förståelse av hur det går för en elev. Horisonten för utvecklingsarbetet vidgas avsevärt, och det är i stort sett bara fantasin som sätter gränser för vad som är möjligt.

Egendata är en del av den globala rörelsen för en decentraliserad webb och en större makt över sina personliga data. Det är en reaktion mot dagens situation, där ett fåtal gigantiska aktörer hanterar, kontrollerar och tjänar pengar på användardata. De som var först ut i sina branscher har fått ett försprång som är svårt för andra aktörer att hämta in. Personliga data har blivit en handelsvara utan vare sig insyn eller kontroll. Valet står mellan att acceptera användarvillkoren eller att helt avstå från att använda tjänsten.

Att det ser ut som det gör beror på att webben saknar tre grundkomponenter, säger Christian Landgren.

  – Det saknas inbyggda system för identifiering, betalning och lagring av personliga data. När Tim Berners-Lee och hans kollegor på CERN lade grunden för webben i början av 1990-talet, utgick man från forskarvärldens behov. Nu har webben blivit en central del av den digitala samhällsstrukturen och bristerna inom de här områdena är uppenbara. Vi måste helt enkelt hitta nya, bättre och mer säkra sätt att hantera detta som samtidigt ger oss kontroll över våra egna data.

Egendata är inspirerat av tankar och idéer hos det globala nätverket MyData och tekniska lösningar av MIT-projektet Solid, som leds av Tim Berners-Lee. I likhet med MyData strävar man efter ett rättvist och hållbart digitalt samhälle, där tillgång till personliga data baseras på tillit och förtroende. Iteam vill, precis som Solid, flytta kontrollen över datan från företagen till användaren. Till skillnad från Solid, förespråkar Iteam inte att olika branscher och samhällsområden först ska enas om en standard, utan man vill istället att den gradvis ska växa fram.

Att låta användaren välja var datan ska lagras och vem som ska ha tillgång till den ger fördelar för både tjänsteleverantörer och användare. De som levererar tjänsterna slipper kostnaderna för säker hantering av användarnas data. Användarna kan kontrollera alla sina data på en gång och även förvissa sig om att ingen obehörig har tillgång till dem. Det här är en förhållandevis liten justering av webbens grundstruktur som kan få genomgripande positiva effekter, menar Christian Landgren. Dels kan den få fart på innovation och nytänkande, men den kan också ge en ökad maktspridning och skapa en större mångfald. Webben kan helt enkelt bli mer demokratisk.

  – Det handlar om tillgången till data och hur den ska hanteras. Valfrihet och kontroll är helt avgörande frågor i det här sammanhanget. Det är inte fel i sig att lagra och sälja data men vi vill göra det möjligt för fler aktörer att vara med. Och fram allt gäller det att vi som individer och medborgare själva ska få besluta hur våra personliga data ska hanteras och användas.

Enda sättet att få igång en förändring är att utveckla och börja använda lösningar som ger oss den här kontrollen. Dagens dominerande aktörer har naturligtvis inget intresse av att driva på en förändring som hotar deras affärsmodell, säger Christian Landgren. Här kan aktörer inom den offentliga sektorn, till exempel skolan, ta en ledande roll och visa vägen framåt genom att använda Egendata.

  – Det är helt avgörande att verksamheter inom offentliga sektorn inte gör som man brukar göra, och drar igång stora, komplexa projekt som är dömda att misslyckas. Börja istället i liten skala, inom ett begränsat område, och se vad som är möjligt att göra. Det gäller också att inte grubbla för länge. Istället ska man prova sig fram, se vad som fungerar och bygga vidare på det. Använd öppen källkod och dra nytta av andras kunskaper och erfarenheter.

Att arbeta med öppen källkod liknar hur forskning bedrivs. Man har en hypotes som ska prövas och sedan bekräftas eller förkastas. Nästa steg baseras på det resultat man får. Arbetet dokumenteras och delas öppet, så att andra kan använda resultaten och bygga vidare på dem. 

Om lösningen fungerar, börjar fler använda den och de bidrar också med ändringar och förbättringar. Nyttan ökar med antalet användare och efterhand uppstår en nätverkseffekt. När tillräckligt många använder lösningen, uppfattas den som en standardlösning som alla utgår ifrån.

  – Det är så här Internets tekniska infrastruktur utvecklas. Istället för att vänta på att alla ska bli överens, tar någon fram lösning, gör det tillgängligt för andra, öppnar för kommentarer och börjar använda den. Om lösningen är tillräckligt bra, börjar den spridas, ändringar görs när det behövs och utvecklingen rullar på.

För Iteams del handlar det inte om att bestämma hur lösningen ska se ut. Det formella är inte heller avgörande. Istället vill man få igång en utvecklingsprocess som efterhand kan spridas vidare inom olika områden, avslutar Christian Landgren.

  – Genom att arbeta småskaligt och ta fram fungerande lösningar för att hantera konkreta problem, hoppas vi att Egendata på sikt kan bli en de facto standard för hur personliga data hanteras på webben. Men det gäller att fler hakar på och börjar tänka i nya banor. När jag pratar med politiker och när jag besöker konferenser, märker jag att det både finns intresse och vilja, så jag ser ljust på framtiden. Jag hoppas att de projekt som vi driver nu kan visa vägen inom olika samhällsområden. För skolans del skulle det här verkligen kunna sätta fart på den datadrivna utvecklingen!

Veckans spaning: Standardisering, barns integritet på nätet och gaming disorder

Veckans spaning: Standardisering, barns integritet på nätet och gaming disorder

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Standardisering – en “killer app” för skolans digitalisering

Skolans digitalisering innebär att stora mängder data om elevers lärande och den administrativa verksamheten finns tillgängliga. Det möjliggör en datadriven utveckling inom båda områdena, baserad på konkret information om hur det faktiskt ser ut. Men det förutsätter att det finns gemensamma standarder för bearbetning, analys och presentation av all relevant information – och där är vi inte idag. De olika verksamhetssystemen kan inte kommunicera med varandra. Därmed blir det svårt att använda befintliga data på ett strategiskt sätt.

I tisdags publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i två pågående projekt som syftar till att underlätta en datadriven utveckling i den svenska skolan.

I det ena projektet har Swedish Edtech Industry – med finansiering från Vinnova – tillsammans med RISE, Lidingö stad och Linköpings universitet tagit initiativ till en genomförbarhetsstudie. Man kartlägger vilka verksamhetsdata som behöver standardiseras och visar vilka effekter interoperabilitet mellan de olika systemen kan få för skolans verksamhetsutveckling.

I oktober presenteras en sammanfattande rapport, skriven av RISE, som ger en bild av hur det samlade ekosystemet ser ut, förklarar vad som saknas och ger förslag på vad som behöver göras. Den här typen av överblick har inte funnits tidigare, så det är ett viktigt steg framåt.

I det andra projektet tar en arbetsgrupp inom TK 450Svenska institutet för standarder fram version 2 av SS 12000, gränssnitt för informationsutbyte mellan verksamheter i skolan. Det handlar om att skapa ett gemensamt språk och en samlad modell för hur skolans information hänger ihop och hur olika processer är beroende av varandra.

Modellen blir en karta över alla processer i skolans olika it-baserade verksamheter, alltifrån elevregister, schemaläggning och betyg till det pedagogiska genomförandet i klassrummet. Den visar också hur de olika systemen kan kopplas samman på ett tydligt och enhetligt sätt.

Målet är att ta fram en långsiktig och hållbar lösning. Därför samverkar arbetsgruppen brett med leverantörer och skolhuvudmän och arbetet är väl förankrat hos både Sambruk och Skolverket.

SS 12000 kan bli en “killer app” för det fortsatta arbetet med skolans digitalisering. Det krävs en genomarbetad standard, som alla berörda är överens om, för att skolans digitalisering ska få den effekt som beslutsfattarna strävar efter.

Utmaningen framöver blir att se till att alla leverantörer tillämpar standarden i sina system och att skolhuvudmännen kräver detta när de upphandlar. Standarden måste användas i skolans dagliga verksamhet för att kunna leda till en genomgripande förändring.

Barns data och integritet online

Att lära barn värna sin integritet och skydda sina privata data på nätet, är en viktig del av arbetet med att utveckla deras digitala kompetens. Samtidigt är det en besvärlig uppgift för lärare att lösa. Dels gäller det att förstå barnens perspektiv och att hitta bra sätt att undervisa, men det gäller också att ta reda på vad de redan vet och att hitta deras kunskapsluckor. Dessutom är det ett stort och komplext område som är i ständig förändring.

Sonia Livingstone, professor i socialpsykologi vid London School of Economics, som länge forskat kring barns säkerhet och trygghet på nätet, har tillsammans med några kollegor försökt hitta sätt att öka lärares förståelse och att underlätta deras arbete. Förra månadsskiftet avslutades forskningsprojektet Children’s data and privacy online, som pågått sedan april 2018. Under projektet har forskarna genomfört 28 gruppdiskussioner med barn mellan 11 och 16 år. Vid sidan av de här diskussionerna har man också intervjuat ett antal föräldrar och lärare.

Slutsatsen är att barn behöver utveckla en djupare och mer kritisk förståelse av nätet och de olika appar och tjänster som de använder. Bland annat behöver de en bättre insikt om de kommersiella intressen som driver sociala medier, hur affärsmodellerna ser ut, hur privata data används, hur algoritmerna fungerar, vilka rättigheter de har och hur de kan skydda sin integritet.

Sonia Livingstone och hennes kollegor har tagit fram tjänsten My data and privacy online för att ge vägledning åt eleverna och för att underlätta lärares arbete. Tjänsten är en verktygslåda för barn mellan 11 och 16 år som utgår ifrån deras perspektiv. Den hjälper dem att förstå varför det är viktigt att skydda sin integritet på nätet och ger dem de verktyg de behöver för att i möjligaste mån kunna göra det.

Forskarna hoppas att skolan kan fungera som föredöme när det gäller etisk hantering av data och respekt för elevernas integritet. I takt med att datafieringen ökar i skolan, gäller det både att förklara varför insamling och användning av data är viktig och att visa att detta kan göras på ett ansvarsfullt och transparent sätt. Det blir bra exempel att använda i undervisningen och bidrar till att stärka eleverna som kritiska och medvetna medborgare. Kanske kan det också på sikt sätta större press på kommersiella aktörer på nätet.

Gaming disorder – när datorspelandet blir ett problem

Den som inte längre kan kontrollera sitt spelande, utan låter det dominera och styra tillvaron, har råkat ut för gaming disorder, som sedan ett år tillbaka klassas som en sjukdom av WHO. För de allra flesta innebär datorspelande inte alls något problem, men undersökningar visar att ungefär 1-2% av befolkningen riskerar att drabbas. Därför är det angeläget att samla mer kunskap, ringa in möjliga riskgrupper och identifiera varningssignaler.

Länsstyrelsen i Västra Götaland gav det tvärvetenskapliga forskningscentret CERA vid Göteborgs universitet i uppdrag att ta fram en kunskapsöversikt över befintlig forskning tillsammans med Statens medieråd. Nu är den publicerad och fritt tillgänglig.

Kunskapsöversikten visar tydliga samband mellan vissa personliga egenskaper och risken för att utveckla gaming disorder. Hit hör manligt kön, att man är ung, har fysiska problem och lider av depressivitet och ångest, liksom ensamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Vad som motiverar personen att spela och vilka spel som denne spelar, är tillsammans med egenskaperna nyckelfaktorer som bidrar till att sjukdomen utvecklas.

Forskningen ger inte några entydiga eller exakta svar på när spelandet blir problematiskt, men det finns varningstecken som det kan vara viktigt att vara uppmärksam på. Hit hör bland annat att spelandet påverkar den fysiska eller psykiska hälsan och att spelandet överskuggar alla andra intressen och kanske till och med de grundläggande behoven.

Den som utvecklar gaming disorder behöver hjälp med att avstå från eller att begränsa sitt spelande. Än så länge är kunskapen om effektiva behandlingsmetoder och förebyggande insatser tämligen begränsad. Här behövs mer forskning, särskilt studier som sträcker sig över en längre tid, konstateras det i kunskapsöversikten.

Veckans tips

Medie- och informationskunnighet är ett av temana på årets upplaga av Bokmässan i Göteborg. En rad seminarier arrangeras, där inte minst skolans och skolbibliotekets centrala roll för att utveckla det demokratiska samtalet lyfts fram.

Inför Bokmässan vill Mikoteket skapa en virtuell MIK-låda med crowdsourcade tips på alla typer av nätbaserade resurser som är relevanta för arbetet med medie- och informationskunnighet i undervisningen.

Tipsen samlas i ett kalkylark på Google Docs. Alla är välkomna att bidra och att dra nytta av materialet. 

Standardisering – en “killer app” för skolans digitalisering

Standardisering – en “killer app” för skolans digitalisering

Digitaliseringen skapar förutsättningar för en datadriven utveckling av skolans undervisning och administration, både lokalt och nationellt. Men det förutsätter att det finns gemensamma standarder för bearbetning, analys och presentation av alla relevanta data. Just nu pågår två parallella projekt som ska göra det här möjligt.

Det behövs ett samlat grepp

Under arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan för skolans digitalisering blev det tydligt att det finns stora mängder data om elevernas lärande som inte används på ett strategiskt sätt i utvecklingsarbetet. Detsamma gäller för skolans verksamhetsdata, alltifrån scheman, klassorganisation och betyg till frånvaro och skolskjutsar. Avsaknaden av öppna standarder och en enhetlig struktur för hur data organiseras gör att de olika verksamhetssystemen inte kan kommunicera med varandra, konstaterar Jannie Jeppesen, vd för Swedish Edtech Industry.

  – Det behövs ett samlat grepp för att ta fram standarder som möjliggör interoperabilitet mellan alla de system som används. Nu dras skolan med tidsödande och kostsamma informationsflöden genom hela värdekedjan och det går inte att automatisera processerna. Tyvärr hör skolan till de mer omogna sektorerna när det gäller att använda data som strategisk resurs. Det måste vi ändra på!

En genomförbarhetsstudie presenteras i oktober

Swedish Edtech Industry har därför tillsammans med RISE, Lidingö stad och Linköpings universitet tagit initiativ till en genomförbarhetsstudie som finansieras av Vinnova. I oktober publiceras en sammanfattande rapport som skrivs av RISE.

Syftet är att identifiera områden som kan förbättras för att utöka mängden datadrivna processer. Rapporten kommer att beskriva hur ekosystemet ser ut idag, förklara vad som saknas och ge förslag på vad som behöver göras för att lösa problemen, säger Jannie Jeppesen.

Jannie Jeppesen

  – Det handlar om att kartlägga vilka verksamhetsdata som behöver standardiseras och att ge en bild av vilka effekter det kan få för skolans verksamhetsutveckling om vi skapar interoperabilitet mellan de olika systemen. Den här typen av överblick har inte funnits tidigare, och det är ett viktigt steg framåt.

SS 12000 – gränssnitt för informationsutbyte

Parallellt med den här studien arbetar en arbetsgrupp inom TK 450 på SIS, en teknisk kommitté som är inriktad mot it-standarder för lärande, med att ta fram version 2 av SS 12000, gränssnitt för informationsutbyte mellan verksamheter i skolan. Man samverkar med ett antal leverantörer av datasystem, flera skolhuvudmän samt med föreningen Sambruk och med Skolverket, berättar Palle Girgensohn, som leder arbetsgruppen.

  – Vårt arbete går ut på att skapa ett gemensamt språk och en gemensam modell för hur skolans information hänger ihop och hur olika processer är beroende av varandra. Det handlar inte om att ta fram någon teknisk tjänst, utan om att nå en överenskommelse kring hur de olika systemen ska förstå och prata med varandra. Vi vill skapa en långsiktig och hållbar lösning. Därför är det viktigt med en bred samverkan och att arbetet är förankrat hos Sambruk och hos Skolverket.

Ett tydligt och enhetligt sätt att koppla samman olika system

Den första versionen av SS 12000 blev klar i början av förra året, men den är betydligt mer begränsad än den version som kommittén arbetar med nu. Här handlade det enbart om att fram en standard för schemaläggning. Det var först och främst ett koncepttest, där man byggde en tydlig och robust överföringsmodell som var enkel att implementera. Version 2 ska bli en mer komplett modell, och den kommer att vara mellan tre och fyra gånger så stor som den första.

  – Modellen ska vara som en karta över alla processer i skolans olika it-baserade verksamheter. Bland annat kommer det att finnas stöd för kommunikation mellan processerna för elevregister, schemaläggning, betyg, lärplattformar, läromedel och det pedagogiska genomförandet i klassrummet. Modellen kommer att visa ett tydligt och enhetligt sätt att koppla ihop alla de olika systemen.

En genomarbetad standard är nödvändig

Detta kommer att innebära att systemen fungerar bättre, att de har mer korrekt information – och att administration av användarkonton och grupper i olika system blir ett minne blott. Single sign-on, det vill säga en gemensam inloggning till alla system, kommer att gälla framöver.

Palle Girgensohn

Det pågående arbetet med att införa digitala nationella prov 2022 fungerar som en hävstång för arbetet. För att administrationen av proven ska kunna underlättas, är det nödvändigt att de system som behöver användas kan kommunicera med varandra och utbyta information på ett smidigt sätt. Annars blir det så gott som omöjligt att genomföra, säger Palle Girgensohn.

  – SS 12000 kan bli en “killer app” för det fortsatta arbetet med skolans digitalisering.  Utan en genomarbetad standard, som alla som berörs är överens om, kommer skolans digitalisering inte att få den effekt som man strävar efter.

SS 12000 kommer att öppna upp för en marknad för mindre, specialiserade tjänster som vänder sig till skolan, menar Palle Girgensohn. Idag måste de här tjänsterna integreras med mängder med system och risken är att det upplevs som alltför komplicerat. Med SS 12000 blir det mer som plug and play.

Det gäller att standarden implementeras

Den stora utmaningen framöver är att se till att alla leverantörer verkligen implementerar standarden i sina system och att skolhuvudmännen kräver detta när de upphandlar, säger Palle Girgensohn.

  – Implementation är det viktigaste! För att lyckas med det, gäller det att visa nyttan och att synliggöra hur standardiseringen skapar skillnad i skolan och gör vardagens alla sysslor enklare att hantera. Min förhoppning och vision är att SS 12000 börjar användas på bred front, att den “sätter sig” i skolan och att företag börjar utveckla specialiserade tjänster som underlättar lärares arbete. De ska kunna ägna sin tid åt undervisning och elevers lärande istället för att bråka med olika system som hanterar information.