Etikett: Slöjd

Spaningen Podd 033: Learning Compass 2030, makerkultur i finska skolan och två forskarintervjuer

Spaningen Podd 033: Learning Compass 2030, makerkultur i finska skolan och två forskarintervjuer

Hej och välkommen till Spaningen – en podcast, en blogg och ett veckobrev som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Jag heter Carl Heath och gör denna podcast tillsammans med Stefan Pålsson.

Den här gången börjar vi med ett nytt ramverk för framtidens skola, som nyligen presenterats av OECD. Därefter tittar vi närmare på hur en forskare vid Helsingfors universitet tänker och resonerar kring makerkultur i skolan. Vi fortsätter med två forskarintervjuer från Learning forum innan det är dags att runda av med veckans tips.

Veckans spaning: Learning Compass 2030, makerkultur i finska skolan och två forskarintervjuer

Veckans spaning: Learning Compass 2030, makerkultur i finska skolan och två forskarintervjuer

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

OECD Learning Compass 2030 – ett ramverk för morgondagens skola

OECD driver sedan 2015 projektet Future of Education and Skills 2030 för att främja en öppen och global diskussion kring kraven på utbildning och undervisning när samhället befinner sig i ständig förändring. Tanken är att försöka ringa in vilka kunskaper, förmågor, förhållningssätt och värderingar som eleverna behöver utveckla när samhället blir alltmer komplext och i allt högre grad digitalt.

Nyligen presenterade OECD Learning Compass 2030, ett ramverk som tagits fram gemensamt av beslutsfattare, forskare, skolledare, lärare och elever från olika delar av världen. Här ger man ett preliminärt och övergripande svar på vad eleverna behöver för att kunna forma sin framtid och för att bidra till ett välmående samhälle.

Framför allt gäller det att eleverna ska utveckla handlingskraft, att de ska kunna sätta mål, reflektera kritiskt och handla ansvarsfullt för att åstadkomma förändring. De behöver lära sig att tänka på egen hand, men måste också kunna samarbeta med andra för att uppnå mål som man formulerat gemensamt.

Allt det här förutsätter en stabil kärna som elevernas fortsatta utveckling kan utgå ifrån. Enligt Learning Compass 2030 handlar det om att kunna läsa och skriva, att ha digital kompetens, att ha en god fysisk och mental hälsa samt en stabil känslomässig och social grund.  

När kärnan väl är på plats behöver eleverna utveckla olika transformativa kompetenser för att det ska bli möjligt för dem att forma sin tillvaro och sin framtid. De behöver kunna tänka i nya banor och ta fram nya lösningar, hantera konflikter och motstridiga perspektiv och det är nödvändigt att de kan ta ansvar för sina handlingar.

Förra veckan publicerades en artikel av OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher, där han konstaterar att det genuint mänskliga blir viktigare än någonsin i ett samhälle som präglas av digitalisering, maskinlärande och artificiell intelligens. Det är ingen mening att vi försöker konkurrera med datorerna, konstaterar han. Istället måste energin läggas på etiska och sociala värden, empati och omsorgen om en gemensam värld och en gemensam framtid.

Learning Compass 2030 pekar ut den allmänna riktningen, men det är naturligtvis långt ifrån tillräckligt, menar Andreas Schleicher. Nu är det viktigt att diskussionerna om morgondagens  skola och samhälle tar fart och att det testas konkreta lösningar som kan leda i rätt riktning. Hur behöver lärmiljöerna se ut? Vilka typer av stöd behöver lärare för att de ska kunna hjälpa alla elever att utvecklas så långt som möjligt? Hur vill vi att samhället och vår gemensamma värld ska se ut?

Makerkultur i finska skolan

Kaiju Kangas, som undervisar och forskar i teknikundervisning på lärarutbildningen vid Helsingfors universitet, menar att tekniken blir vad vi gör den till. Den har ingen inneboende vilja och inga egna mål, utan det är vi människor själva som bestämmer hur den ska fungera och vad den ska användas till. Men det kräver att vi inser detta för att kunna ta kommandot, konstaterar hon. Här har skolan en viktig och avgörande roll att spela och i det här avseendet kan slöjdämnet vara centralt.

Precis som i Sverige handlar slöjd inte längre enbart om att sy och snickra, utan den digitala teknikutvecklingen börjar komma in i slöjdsalarna på allvar. Det här ger goda förutsättningar att föra in makerkulturen i skolan, menar Kaiju Kangas. Genom att fantisera, experimentera och prova sig fram kan eleverna se vad som är möjligt att göra och vad de faktiskt kan göra med sina kunskaper. Samtidigt får de ett annat perspektiv på tekniken: de kan själva påverka hur lösningarna ser ut, hur de fungerar och vad de kan användas till. Inget behöver vara som det är, utan allt kan förändras.

Det här innebär att eleverna både kan utveckla sin digitala kompetens och sina kunskaper och färdigheter inom en rad olika områden. Samtidigt blir det möjligt att väcka elevernas intresse för teknik och för utbildningar med en teknisk inriktning. De flesta av dagens globala problem kan lösas med hjälp av teknik, men det förutsätter att man ser möjligheterna och kan dra nytta av tekniken. Den som brinner för att förändra världen borde därför kanske utbilda sig inom det tekniska området, påpekar Kaiju Kangas.

Keiju Kangas har i sin forskning arbetat en hel del med makerkultur och teknik- och slöjdundervisning i skolan. Ett exempel är Co4Lab, där elever på låg- och mellanstadiet undersöker och utvecklar innovativa lösningar på olika problem. Ett annat är Innoplay, som drog i gång i augusti förra året, och som är ett samarbete mellan universiteten i Åbo, Helsingfors, Tammerfors. I det här projektet undersöks hur man kan undervisa i slöjd, design, teknik, matematik och kreativt skapande från förskolan till och med årskurs två i grundskolan.  

Forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Under de närmaste månaderna kommer filmerna att publiceras på Learning Forums Facebook-sida. Filmerna läggs efterhand även ut här på Spaningen och kompletteras med en sammanfattande och fördjupande text.

Den här veckan presenteras två forskare.

Den ena forskaren är Elin Ericsson, som är doktorand på Avdelningen för lärande, kommunikation och IT på Institutionen för tillämpad IT vid Göteborgs universitet. I sin forskning studerar hon vilka didaktiska möjligheter som lärare ser med digitala lärresurser i undervisningen.

Den andra forskaren är Patrik Hernwall, som är verksam vid Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) vid Stockholms universitet. I sin forskning intresserar han sig för barns villkor för lärande i ett tekniktätt samhälle, ett område som hamnar i spänningsfältet mellan pedagogik och data- och systemvetenskap. Just nu arbetar han med forskningsprojektet IoT-hubb Skola.

Veckans tips

I februari tipsade vi om den kostnadsfria grundkursen Elements of AI, som tagits fram av  Finnish Center for Artificial Intelligence. Då fanns kursen endast på finska och engelska, men nu finns den också på svenska, tack vare AI Innovation of Sweden, AI Competence of Sweden,  Linköpings universitet och Vinnova.

Kursen ger en inblick i centrala begrepp, olika tillämpningar, risker, möjligheter och begränsningar, och är en bra början för alla som vill orientera sig om vad ai handlar om. Eftersom ai kommer att påverka hela samhället, är det viktigt att så många som möjligt sätter sig in i utvecklingen och vad den kan betyda. Målet är att 100 000 svenskar ska ha gått kursen innan årets slut.

Digital kompetens, programmering och datalogiskt tänkande

Digital kompetens, programmering och datalogiskt tänkande

Finland har en ny läroplan för grundskolan som betonar mångsidig kompetens och strävar efter att verksamhetskultur och undervisning ska bli mer undersökande, skapande och digital. På Makerdays 2016 gav Linda Mannila i sin keynote en inblick i vad läroplanen säger om digital kompetens och programmering samt hur man kan se på datalogiskt tänkande och programmering i skolan.

Linda Mannila inledde med att berätta att Finlands läroplan för grundskolan – LP 2016 – bygger på ett kompetenshjul med sju generativa kompetenser som ska genomsyra undervisningen i alla ämnen och i alla årskurser. Dessa kompetenser är viktiga idag och kommer att fortsätta vara det under kommande år. Kompetenshjulet bygger vidare på EU:s åtta nyckelkompetenser.

Bildkälla: LP 2016 – oph.fi

En del är missnöjda med den pågående förändringen av den finska skolan, påpekade Linda Mannila. I debatten sprids ibland inlägg som ger en vilseledande beskrivning av vad den nya läroplanen faktiskt innebär. Ett exempel är Inger Enkvists ledarartikel i Svenska Dagbladet i augusti, där hon menar att den nya läroplanen kommer att köra den finska skolan i botten.

Inger Enkvists argument är till stor del felaktiga, hävdade Linda Mannila. Det står inget i läroplanen om att katederundervisning ska undvikas och att läraren främst ska vara handledare. Det stämmer inte heller att datorer ska användas så mycket som möjligt.

Ingenstans i läroplanen står det att muntliga aktiviteter i språkundervisningen ska betonas på bekostnad av skriftliga, tillade Linda Mannila. Däremot ska muntliga aktiviteter ges en större tyngd än tidigare, eftersom det är viktigt att kunna kommunicera och att kunna använda sina språkkunskaper i vardagen. Det stämmer att undervisningen i skrivstil försvinner, men det innebär inte att eleverna helt kommer att sluta skriva för hand, även om tangentbordet blir allt viktigare.

Inger Enkvist är även kritisk till att undervisningen blir mer flexibel och att eleverna ska ges större inflytande, men det är kanske inte så dåligt, menade Linda Mannila. Enligt Inger Enkvist har läroplanen tagits fram av “yngre radikala pedagoger i Jyväskylä”, som vill att den finska skolan ska bli mer modern. Det är en förolämpning mot alla dem i olika delar av Finland som deltog i det ett och ett halvt år långa utvecklingsarbetet, betonade Linda Mannila.

Den nya läroplanen för in digital kompetens som ett viktigt mål, och det talas om att digitala verktyg ska användas på ett systematiskt sätt i undervisningen. Men it och digitala medier är inte längre bara redskap för lärande, utan de ska även vara föremål för lärande. Vad innebär det egentligen att vi lever i ett samhälle där det digitala och det fysiska går alltmer ihop? Hur används digitala verktyg i vardagen, i kommunikationen mellan människor och som medel att påverka? Eleverna ska utveckla en förståelse för vad detta betyder för samhället och tillvaron, samtidigt som de lär sig att använda de digitala möjligheterna i praktiken.

Här är det bland annat viktigt att förstå och att kunna använda sig av programmering. Detta kommer in i undervisningen på olika sätt i lägre och högre årskurser, konstaterade Linda Mannila.

Enligt läroplanen ska elever i årskurs ett till två arbeta med olika digitala medier i skolan. De ska också programmera på ett för åldern lämpligt sätt och det är viktigt att de samarbetar, delar erfarenheter och lär av varandra. Matematikundervisningen ska ta upp programmeringens grunder, vilket innebär att eleverna ska skapa och testa stegvisa instruktioner. Här är det inte nödvändigt att använda datorer, utan man klarar sig bra med papperslappar och naturligt språk. Det viktiga är att eleverna lär sig att ge instruktioner som är så entydiga som möjligt och att de tränar sig i att ändra och korrigera om något blir fel.

I årskurs tre till sex ska eleverna träna grundläggande programmering. Det är även centralt att de lär sig att tekniska funktioner beror på mänskliga lösningar. Programmering blir därför också en del av undervisningen i samhällslära (samhällskunskap). I matematiken ska eleverna arbeta med visuell programmering. I slöjd ska de öva programmering av olika funktioner, till exempel med robotteknik och automation.

I årskurs sju till nio är programmering en del av undervisningen i flera ämnen. I till exempel matematik ska eleverna både lära sig programmera och träna god programmeringspraxis. Med andra ord är det viktigt att de lär sig att skriva program så att även andra förstår vad som menas. I slöjd ska eleverna arbeta med programmering och inbyggda system, till exempel Arduino, för att planera och skapa egna produkter, både självständigt och i samarbete med andra.

Genom att arbeta med programmering i undervisningen, kan det bli enklare för eleverna att förstå hur de själva påverkas av olika algoritmer och program och hur de kan hantera detta. Här är det viktigt att läraren tillsammans med eleverna diskuterar och reflekterar kring vilka agendor som program- och systemleverantörer kan ha, menade Linda Mannila. Det finns gott om konkreta exempel i vardagen att knyta an till. Varför får två personer som söker på samma sak i Google olika resultat? Hur påverkar Googles och Facebooks algoritmer vår bild av verkligheten? Detta är några viktiga frågor som läraren kan börja arbeta med redan i de yngre årskurserna, tillade Linda Mannila.

När det gäller den praktiska programmeringen, själva hantverket, är det viktigaste att få bort tanken om att det handlar om att “knacka kod”. Istället handlar det om att se programmering som en arbetsprocess som består av flera olika delar, betonade Linda Mannila. Allra först gäller det att identifiera och analysera det problem eller den idé som man ska arbeta med. Vad är det vi ska göra? Vad vill vi uppnå? Vad är realistiskt? Kanske finns det tre eller fyra möjliga sätt att arbeta på. Nästa steg blir därför att utvärdera de olika alternativen och att välja en lösning som designas och testas. Först nu är det dags att koda, testa och korrigera för att slutligen få fram ett program som fungerar som det är tänkt.

Enligt Linda Mannila är programmering ett olyckligt ord som kan leda tankarna fel, eftersom vi har förutfattade meningar om vad det är. Vi tror att det främst går ut på kryptiskt kodande, när det i själva verket handlar om systematisk problemlösning. Det här sättet att tänka och arbeta kan användas för att lösa problem i matematik, biologi, slöjd, och så vidare. Därför talas det ofta om värdet av att eleverna tränar datalogiskt tänkande (computational thinking) när programmeringens värde i skolans undervisning diskuteras. När eleverna lär sig programmera, tränar de samtidigt förhållningssätt, förmågor och färdigheter som är viktiga i alla typer av problemlösning.

Bildkälla: barefootcas.org.uk

Linda Mannila gav exempel på två modeller som definierar vad datalogiskt tänkande är. Den ena modellen kommer från MIT och teamet bakom Scratch, ett visuellt programmeringsspråk som vill uppmuntra barn att tänka och arbeta kreativt med it och digitala medier. Den andra modellen har tagits fram av Barefoot, som i samarbete med Englands utbildningsdepartement fortbildar lärare inom det digitala området. England har sedan 2014 programmering och datalogiskt tänkande i grundskolans läroplan.

Båda modellerna talar om det datalogiska tänkandets byggstenar och arbetssätt. Till byggstenarna hör att bryta ned ett problem i mindre delar, att tänka logiskt och att skapa abstraktioner. När det gäller sättet att arbeta, är det viktigt att experimentera och prova sig fram, att bygga vidare på andras lösningar och att hitta och korrigera fel. Det gäller också att kunna samarbeta, att dra nytta av varandras kunskap och erfarenheter och, sist men inte minst, att vara ihärdig och att inte ge upp.

Teamet bakom Scratch tar i sin modell även upp behovet av att utveckla elevernas perspektiv kring den digitala utvecklingen: att visa dem att de kan skapa med hjälp av tekniken och att upptäcka värdet med att skapa med och för andra. Det är också viktigt att uppmuntra eleverna att ta reda på hur de system som omger dem fungerar och att börja förstå sin egen plats och roll i en digital värld.

Kan programmering i undervisningen utveckla mer generella färdigheter och förmågor hos eleverna? Inom forskningen finns det både studier som svarar ja och studier som svarar nej på den frågan, berättade Linda Mannila. För egen del menar hon inte att värdet med datalogiskt tänkande är att utveckla elevernas förmågor i andra ämnen, till exempel matematik. Istället gäller det att lära sig att använda de digitala möjligheterna för att lösa problem som finns runt omkring oss, inom alla möjliga områden.

Datalogiskt tänkande blir ett sätt att bena ut hur man kan arbeta för att lösa ett problem med hjälp av programmering. Har eleven lärt sig att lösa ett problem på ett visst sätt i slöjd, kan lösningen även provas på ett liknande problem i ett annat ämne. Det handlar om att utveckla ett sätt att tänka och ett sätt att arbeta.

Linda Mannila avslutade med att konstatera att för henne kan programmering aldrig bli ett självändamål. Programmering sker alltid i en konkret situation, i ett givet sammanhang. Målet är att skriva program som kan åstadkomma det som vi vill: lösa problem eller förverkliga idéer. Programmering bygger på grundläggande byggstenar och arbetssätt, och det är möjligt att resonera och diskutera med andra kring vad man gör när man programmerar. Det handlar om att kunna hantera och lösa problem tillsammans, att våga prova sig fram, att våga göra fel, att kunna lära av varandra – och att inte ge upp.

Text: Stefan Pålsson Publicerad första gången: 2016-10-26