Etikett: Skolans digitalisering

Egendata – ett steg mot en decentraliserad digital infrastruktur

Egendata – ett steg mot en decentraliserad digital infrastruktur

Skolans digitalisering förutsätter att en datadriven utveckling av undervisning och administration kommer igång. Det kräver i sin tur att relevanta data kan kopplas samman, analyseras och användas i den dagliga verksamheten. Tyvärr hindras det här av att informationen är inlåst i olika leverantörers slutna system, som inte kan kommunicera med varandra. Vad behöver göras för att ändra på detta?

Den vanliga vägen är att aktörerna gemensamt tar fram en öppen standard och en enhetlig struktur för hur data ska organiseras, så att systemen kan utbyta information. En sådan standard är på väg att tas fram av en arbetsgrupp på SIS tillsammans med bransch och berörda myndigheter. Men det finns också andra möjligheter. Digitaliseringsbyrån Iteam menar att det här kan hanteras bättre av en decentraliserad lösning som växer fram organiskt i takt med att tekniken sprids och användningen ökar.

Just nu är Iteam i slutfasen av ett projekt som genomförs på uppdrag av Jobtech Dev, Arbetsförmedlingens innovationenhet. Det går ut på att ta fram en decentraliserad digital infrastruktur där en arbetssökande kan lagra och hantera sin cv på en plats och sedan använda den på alla rekryteringstjänster som är tillgängliga i Sverige. Det är möjligt med hjälp av tjänsten Egendata, som har utvecklats under arbetets gång, berättar Christian Landgren, vd och grundare av Iteam.

  – Tanken är att den här infrastrukturen ska underlätta rekrytering och matchning på arbetsmarknaden. Istället för att den som söker arbete ska lägga sin cv på en massa olika sajter, hanteras den på ett ställe med hjälp av Egendata. Hen bestämmer själv vilka som ska få tillgång till informationen och riskerar inte att glömma bort att uppdatera den på någon sajt.

Egendata kan användas för att dela personliga data inom i princip alla samhällsområden, menar Christian Landgren.

  – En lösning som bygger på att individen äger och hanterar sina egna data ger en rad olika fördelar. Dels blir det betydligt lättare att lösa problemet med interoperabilitet mellan olika system. Det räcker att systemen är kompatibla med Egendata och att användarna tillåter dem att använda deras data. Integritets- och säkerhetsfrågor blir också enklare att handskas med när allt kontrolleras från en enda plats.

Egendata består av tre delar: en app, som användarna har i sin mobil, en operatörsnod som styr datatrafiken mellan Egendata och olika tjänsteleverantörer samt en tjänst som lagrar användarnas data. Lösningen är baserad på öppen källkod, och kod och dokumentation är tillgänglig för intresserade utvecklare på Github och Trello.

All data som användarna delar krypteras med symmetrisk kryptering. Med andra ord används samma nyckel för att kryptera och dekryptera informationen. De tjänsteleverantörer som användaren vill anlita, får en nyckel som ger dem tillgång till datan. De symmetriska nycklarna skyddas i sin tur med assymetrisk kryptering. Det betyder att olika nycklar används för att kryptera och dekryptera data, vilket höjer säkerheten avsevärt. För att integritet och säkerhet ska garanteras är det både nödvändigt att den privata nyckeln skyddas och att den offentliga kan kopplas till rätt person.

En användare kan när som helst återkalla rättigheterna, så att en tjänst inte längre får tillgång till datan. När detta sker, krypteras användarens data om med en ny, slumpad, symmetrisk nyckel, som automatiskt skickas till alla som ska ha tillgång till den.

  – Idag har alla tjänsteleverantörer varsin databas där varje användare är en post. Med Egendata är det istället användarna som har varsin databas där varje tjänst är en post. Den enskilde användaren bestämmer alltså själv vilka tjänster som har tillgång till en viss typ av data. Eftersom det inte går att komma åt en användares data utan krypteringsnyckel, har det ingen betydelse var den lagras. Det går bra att använda någon av alla de kommersiella tjänster som finns.

Egendata har även potential att göra det lättare för skolan att få tillgång till och att dra nytta av den data som olika system genererar, konstaterar Christian Landgren. Dataskydsförordningen ger rätt till dataportabilitet, vilket innebär att individen kan få kontroll över sin egen data. En sådan här lösning innebär att trösklarna blir lägre för nya aktörer som vill in på marknaden. De företag som var tidigt ute och idag sitter på stora mängder data, får inte längre någon konkurrensfördel. Det kan öppna upp för nytänkande och för nya affärsmodeller, tillägger han.

  – Användningen av data från digitala läromedel är ett bra exempel. Idag köper skolan abonnemang av en tjänsteleverantör som även hanterar och lagrar elevernas data. Om eleverna gör läxan hemma, genereras data i systemet som läraren kan använda för att ge stöd, återkoppling och bedömning. Den här informationen vill läraren förstås ha fortsatt tillgång till. Eftersom tjänsteleverantören lagrar och kontrollerar all information som samlas in, riskerar skolan att bli inlåst i ett slutet system. Men om användarna själva lagrar och kontrollerar sina data, blir det helt andra förutsättningar.

Just nu arbetar Iteam med en förstudie för GR Utbildning, där man undersöker hur Egendata kan användas för att dra nytta av data från digitala läromedel på bättre sätt än idag.

  – När datan kontrolleras av eleverna, vårdnadshavaren eller skolan, blir det möjligt att göra en samlad analys av varje elevs lärande oavsett vilken leverantörs läromedel som används. Man kan till exempel börja dra nytta av AI-baserade system för att få en bättre bild och en djupare förståelse av hur det går för en elev. Horisonten för utvecklingsarbetet vidgas avsevärt, och det är i stort sett bara fantasin som sätter gränser för vad som är möjligt.

Egendata är en del av den globala rörelsen för en decentraliserad webb och en större makt över sina personliga data. Det är en reaktion mot dagens situation, där ett fåtal gigantiska aktörer hanterar, kontrollerar och tjänar pengar på användardata. De som var först ut i sina branscher har fått ett försprång som är svårt för andra aktörer att hämta in. Personliga data har blivit en handelsvara utan vare sig insyn eller kontroll. Valet står mellan att acceptera användarvillkoren eller att helt avstå från att använda tjänsten.

Att det ser ut som det gör beror på att webben saknar tre grundkomponenter, säger Christian Landgren.

  – Det saknas inbyggda system för identifiering, betalning och lagring av personliga data. När Tim Berners-Lee och hans kollegor på CERN lade grunden för webben i början av 1990-talet, utgick man från forskarvärldens behov. Nu har webben blivit en central del av den digitala samhällsstrukturen och bristerna inom de här områdena är uppenbara. Vi måste helt enkelt hitta nya, bättre och mer säkra sätt att hantera detta som samtidigt ger oss kontroll över våra egna data.

Egendata är inspirerat av tankar och idéer hos det globala nätverket MyData och tekniska lösningar av MIT-projektet Solid, som leds av Tim Berners-Lee. I likhet med MyData strävar man efter ett rättvist och hållbart digitalt samhälle, där tillgång till personliga data baseras på tillit och förtroende. Iteam vill, precis som Solid, flytta kontrollen över datan från företagen till användaren. Till skillnad från Solid, förespråkar Iteam inte att olika branscher och samhällsområden först ska enas om en standard, utan man vill istället att den gradvis ska växa fram.

Att låta användaren välja var datan ska lagras och vem som ska ha tillgång till den ger fördelar för både tjänsteleverantörer och användare. De som levererar tjänsterna slipper kostnaderna för säker hantering av användarnas data. Användarna kan kontrollera alla sina data på en gång och även förvissa sig om att ingen obehörig har tillgång till dem. Det här är en förhållandevis liten justering av webbens grundstruktur som kan få genomgripande positiva effekter, menar Christian Landgren. Dels kan den få fart på innovation och nytänkande, men den kan också ge en ökad maktspridning och skapa en större mångfald. Webben kan helt enkelt bli mer demokratisk.

  – Det handlar om tillgången till data och hur den ska hanteras. Valfrihet och kontroll är helt avgörande frågor i det här sammanhanget. Det är inte fel i sig att lagra och sälja data men vi vill göra det möjligt för fler aktörer att vara med. Och fram allt gäller det att vi som individer och medborgare själva ska få besluta hur våra personliga data ska hanteras och användas.

Enda sättet att få igång en förändring är att utveckla och börja använda lösningar som ger oss den här kontrollen. Dagens dominerande aktörer har naturligtvis inget intresse av att driva på en förändring som hotar deras affärsmodell, säger Christian Landgren. Här kan aktörer inom den offentliga sektorn, till exempel skolan, ta en ledande roll och visa vägen framåt genom att använda Egendata.

  – Det är helt avgörande att verksamheter inom offentliga sektorn inte gör som man brukar göra, och drar igång stora, komplexa projekt som är dömda att misslyckas. Börja istället i liten skala, inom ett begränsat område, och se vad som är möjligt att göra. Det gäller också att inte grubbla för länge. Istället ska man prova sig fram, se vad som fungerar och bygga vidare på det. Använd öppen källkod och dra nytta av andras kunskaper och erfarenheter.

Att arbeta med öppen källkod liknar hur forskning bedrivs. Man har en hypotes som ska prövas och sedan bekräftas eller förkastas. Nästa steg baseras på det resultat man får. Arbetet dokumenteras och delas öppet, så att andra kan använda resultaten och bygga vidare på dem. 

Om lösningen fungerar, börjar fler använda den och de bidrar också med ändringar och förbättringar. Nyttan ökar med antalet användare och efterhand uppstår en nätverkseffekt. När tillräckligt många använder lösningen, uppfattas den som en standardlösning som alla utgår ifrån.

  – Det är så här Internets tekniska infrastruktur utvecklas. Istället för att vänta på att alla ska bli överens, tar någon fram lösning, gör det tillgängligt för andra, öppnar för kommentarer och börjar använda den. Om lösningen är tillräckligt bra, börjar den spridas, ändringar görs när det behövs och utvecklingen rullar på.

För Iteams del handlar det inte om att bestämma hur lösningen ska se ut. Det formella är inte heller avgörande. Istället vill man få igång en utvecklingsprocess som efterhand kan spridas vidare inom olika områden, avslutar Christian Landgren.

  – Genom att arbeta småskaligt och ta fram fungerande lösningar för att hantera konkreta problem, hoppas vi att Egendata på sikt kan bli en de facto standard för hur personliga data hanteras på webben. Men det gäller att fler hakar på och börjar tänka i nya banor. När jag pratar med politiker och när jag besöker konferenser, märker jag att det både finns intresse och vilja, så jag ser ljust på framtiden. Jag hoppas att de projekt som vi driver nu kan visa vägen inom olika samhällsområden. För skolans del skulle det här verkligen kunna sätta fart på den datadrivna utvecklingen!

Veckans spaning: AI och utbildning, ansiktsigenkänning i skolan och upphandlingsstöd i Edtechkartan

Veckans spaning: AI och utbildning, ansiktsigenkänning i skolan och upphandlingsstöd i Edtechkartan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

AI och utbildning

För en vecka sedan samlades EU:s finans- och utbildningsministrar i Bryssel för att under dagen gemensamt diskutera utbildningens och det livslånga lärandets betydelse för att uppnå en hållbar tillväxt. Riktlinjer för användning av AI i utbildningen var en av punkterna på programmet.

Två veckor innan mötet presenterade Finland, som just nu är ordförande i EU:s råd, ett paper, som låg till grund för diskussionerna. Texten pekar på AI:s förändrande kraft och betonar att en genomtänkt användning kan få fart på ekonomin, öka konkurrenskraften och möjliggöra ett mer inkluderande och hållbart samhälle med en stärkt välfärd. Därför är det viktigt att EU genomför ambitiösa och målmedvetna satsningar inom det här området.

En central framgångsfaktor är att medborgarna vågar lita på att AI används på ett etiskt och ansvarsfullt sätt som gynnar samhället. Det kräver att det genomförs åtgärder som motverkar att de tekniska möjligheterna missbrukas. Utvecklingen ska utgå från medborgarnas intressen och behov, och därför måste de bland annar få tillgång till och kunna hantera sina egna personliga data. De etiska riktlinjer för pålitlig AI, som EU-kommissionens expertgrupp för AI-frågor publicerade i våras, är en del av det här arbetet.

Diskussionsunderlaget lyfter också fram att utvecklingen inom AI-området ställer delvis nya krav på medborgarnas kunskaper och förmågor. Här är det särskilt viktigt att se till att alla kontinuerligt ges möjlighet att lära sig det som krävs. Det gäller att undvika att delar av befolkningen marginaliseras för att de inte har tillräckliga kunskaper.

Satsningar på AI i skolan ska utgå ifrån elevernas och lärarnas behov. Det rekommenderas att skolan arbetar tillsammans med forskarvärlden för att man tillsammans ska ta fram pedagogiska strategier som utvecklar elevernas förståelse och kreativa förmåga.

I sammanfattningen av diskussionerna framkommer att ministrarna instämde i behovet av att se till att tekniken inte missbrukas, varken i skolan eller i resten av samhället. Det föreslogs flera åtgärder för att få igång användningen av AI skolan och för att stärka elevernas förståelse för teknikens möjligheter och risker. Dels behöver AI integreras i digitala lärresurser och bli en del av undervisningen, men det är även önskvärt att eleverna börjar lära sig programmering redan i tidig ålder. En större tonvikt på ämnesöverskridande undervisning kan hjälpa eleverna att få förstå hur AI fungerar och vad den innebär för samhället och medborgarna.

Ministrarna underströk också värdet av att ge stöd åt elevernas kritiska tänkande och problemlösningsförmåga, så att de inte blir helt beroende av AI. Tekniken ska vara ett stöd. Den ska inte ersätta egna kunskaper och förmågor.

Ansiktsigenkänning i skolan

Häromveckan publicerades en artikel i den vetenskapliga tidskriften Learning, Media and Technology om ansiktsigenkänning i skolan av Mark Andrejevic och Neil Selwyn, båda professorer vid Monash University i Australien. I artikeln ifrågasätter och problematiserar de värdet av att använda den här tekniken i skolan.

Artikeln inleds med en kort beskrivning av hur utvecklingen inom videoteknik, maskininlärning och AI möjliggör en automatiserad analys av biometriska data, som kan användas för olika syften inom olika delar av samhället. I skolan kan ansiktsigenkänning bland annat tas i bruk för automatiserad närvarokontroll, för att säkerställa att inga obehöriga vistas i skolans lokaler samt för att analysera elevernas intresse och engagemang och hur de reagerar på undervisningen.

Skolan hör inte till de vanligaste områdena som nämns när ansiktsigenkänning diskuteras, men författarna påpekar att det är ett av de samhällsområden där användningen börjar komma igång på allvar. Det sker inte enbart i totalitära stater, utan även i länder som Australien, Storbritannien och USA. I dessa tre länder är videoövervakning vanlig sedan länge och det kan vara ett skäl till att detta inte möter motstånd i någon högre grad.

Andrejevic och Selwyn uppmärksammar i artikeln att det finns en hel del som väcker oro när det gäller användningen av ansiktsigenkänning i skolan. Dels pekar de på det dehumaniserande i att reduceras till ett antal måttpunkter som kan analyseras, men de konstaterar också att tekniken kan bidra till en oönskad automatisering i delar av skolans verksamhet som kan leda till att skolan blir mer auktoritär. Dessutom är tekniken assymetrisk: kamerorna kan se allt, men kamerorna syns inte.

När kamerorna och analysverktygen väl är på plats, går det inte att komma undan och allt kan i princip övervakas och mätas, menar Andrejevic och Selwyn. Detta kan i sin tur leda till en ökad homogenisering i skolan och att ingen vågar “sticka ut”. Det finns också stor risk för att eleverna sorteras i socialt konstruerade kategorier eller efter kön, vilket kan resultera i fördomsfull behandling och diskriminering.

Författarnas slutsats är att vi måste ställa oss frågan om användningen av ansiktsigenkänning har några positiva effekter eller om tekniken kanske hellre borde undvikas helt i skolan.

Upphandlingsstöd

För ett år sedan lanserade branschorganisationen Swedish Edtech Industry Edtechkartan. Det är en systemkarta som ger en överskådlig bild av skolhuvudmannens och skolans verksamhetsprocesser och som visar vilka av medlemsföretagen som har lösningar inom olika områden. Kartan togs fram av en arbetsgrupp som utgick från Skolverkets allmänna råd om hur förskolan, skolan och vuxenutbildningen bör tillämpa gällande lagar och regler.

Nu har Edtechkartan kompletterats med ett upphandlingsstöd som ger konkreta råd och tips inför upphandlingen och föreslår lämplig fördjupande litteratur. Upphandlingsstödet innehåller också två dokument som uppdateras konsitunerligt. Det ena ger en överblick över inköpsalternativ, förklarar viktiga termer och begrepp, presenterar olika utvärderingsmodeller och visar vilka ramavtal som kan användas. Det andra dokumentet listar och förklarar it-standarder i skolan. Den här listan utgör även underlag för det fortsatta arbetet med it-standarder i skolan, som Skolverket ansvarar för.

Tanken med upphandlingsstödet är att underlätta marknadsanalysen och att ge förutsättningar för skarpare krav och tydligare beställningar. Det handlar om att höja kompetensen hos såväl säljare som köpare.

Under arbetet med upphandlingsstödet har leverantörernas och huvudmännens kunskaper och perspektiv på hur ett stöd bör utformas samlats in. Det samlade materialet har också varit på remiss hos olika myndigheter och organisationer.

Veckans tips

Vad betyder det egentligen att lärare särskilt ska beakta de nationella proven och hur kommer hanteringen av de nationella proven förändras när de blir digitala? Vilka förberedelser kommer skolor och huvudmän behöva göra? Detta diskuterar Magdalena Kågström, IT-chef för grundskolan i Skellefteå kommun, med Anders Boman, enhetschef på Skolverkets enhet för nationella prov i senaste avsnittet av Skolverkspodden. Samtalet leds av Helena Messing Berg, pressekreterare på Skolverket.

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Fjärrundervisning

I tisdags publicerade Spaningen en längre artikel om fjärrundervisning, lärarbrist och skolans digitalisering. Den bygger på samtal med Anna Åkerfeldt, projekt- och processledare på Ifous, Annika Svensson, koordinator för Regionala utvecklingsnätverket på Mittuniversitetet, Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten och Jörgen From, universitetslektor vid Umeå universitet.

Fjärr- och distansundervisning kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen, men den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge huvudmännen större handlingsfrihet.

Intresset för fjärrundervisning har ökat bland huvudmännen, inte minst på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen, i synnerhet i glesbygden. På flera håll pågår förberedelser som snart kan sätta fart på utvecklingen.

Det fristående forskningsinstitutet Ifous startade i våras det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av ett tidigare projekt. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet.

I programmet ska man ta fram didaktiska modeller, förbättra lärares kompetens inom viktiga områden och bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras verksamhet och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete.

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket vid Mittuniversitetet en seminarieserie för kommuner i Mittregionen om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kan samarbeta med andra kring detta. Seminarieserien kompletterar Skolverkets webbaserade kurs om distansundervisning genom att lägga tonvikten på etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Syftet är att så konkret som möjligt visa hur en huvudman ska tänka och planera för att komma igång.

I Västerbotten finns kommuner som bara har 55% behöriga lärare på sina skolor. Med andra ord finns ett väldigt stort behov av att skollagen gör det möjligt att distribuera undervisning på fler sätt än idag. Region Västerbotten har redan dragit igång förberedelserna inför den förväntade lagändringen. Man satsar mycket på rekrytering och på att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner. Utbildning av handledare, stabil infrastruktur och lättanvänd teknik samt kollegialt lärande är andra viktiga pusselbitar.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan. Dagens utbildningssystem och lagstiftning är formad av industrisamhället, men den snabba teknikutvecklingen innebär att det snart inte längre är meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan bäst kan matcha den.

Skolans digitalisering

Teresa Cerratto Pargman, Stockholms universitet, och Isa Jahnke, University of Missouri, är redaktörer och medförfattare till en ny antologi om digitaliseringen i skolan: Emergent Practices and Material Conditions in Learning and Teaching with Technologies. I antologins sexton kapitel analyserar och beskriver forskare från olika delar av världen hur lärare hanterar teknikens möjligheter, utvecklar nya sätt att undervisa och vidgar sina perspektiv på lärande.

Det inledande kapitlet sammanfattar forskarnas slutsatser i fem lärdomar som skolledare och beslutsfattare bör hålla i minnet under arbetet med skolans digitalisering:

Det är nödvändigt att förstå hur skolans vardag faktiskt ser ut och att skolutveckling tar tid. Därför är det viktigt med praktiknära forskning som kan visa hur det går och vad som behöver göras. Det gäller också att förstå att införandet av teknik inte är tillräckligt för att utvecklingsarbetet ska komma igång. Utan ett klart syfte, tydlig ledning och en förståelse för varför digitalisering är viktig kommer man inte särskilt långt.

I antologin ges exempel på hur elevers digitala skapande, användning av AR och videochat kan öppna nya vägar för lärandet och hjälper dem utveckla kritiskt tänkande och öka sina kunskaper. Men det kommer inte automatiskt och det räcker inte med tekniken. Det krävs att man utvecklar nya strukturer, roller, kompetenser och processer som tillsammans förändrar undervisningen.

Ibland kan digitala plattformar som eleverna använder på sin fritid även komma till nytta i undervisningen. I kapitel tio visar forskare vid Mittuniversitetet hur Pokémon GO kan användas för att utveckla matematikundervisningen. Med andra ord är det viktigt att vara öppen för att tekniska lösningar som inte är avsedda för undervisning kan öppna nya vägar.

Det krävs också en ordentlig diskussion om vilka värden som ska ligga till grund för undervisning och lärande i ett digitaliserat samhälle. Vilka värden vilar de digitala resurser som används i undervisningen på? Speglar de skolans och styrdokumentens värderingar?

Utvärderingsarbetet får inte heller glömmas bort. Vad ledde satsningarna till? Blev det som det var tänkt? Vad behöver göras annorlunda? Här är det viktigt med konstruktiv kritik som kan föra arbetet på rätt spår och leda utvecklingen vidare.

ICILS 2018

Under förra året genomförde IEA för andra gången den storskaliga internationella undersökningen ICILS, International Computer and Information Literacy Study. Den här gången deltog 46 000 åttondeklassare och 26 000 lärare från Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Kazakstan, Luxemburg, Portugal, Ryssland, Sydkorea, Tyskland, Uruguay och USA. I tisdags presenterades den samlade rapporten: Preparing for life in a digital world.

Syftet med ICILS är att med hjälp av ett digitalt prov mäta elevernas dator- och informationskompetens. Här definieras det som deras förmåga att använda datorn och Internet för att samla in, hantera, skapa och publicera information. Man genomför också en enkät bland lärare och elever för att få en bild av attityder till och användning av it och digitala medier i undervisningen.

Några av länderna deltog även i ett prov tänkt att mäta elevernas datalogiska tänkande. I ICILS definieras det som förmågan att identifiera aspekter av problem som kan formuleras datalogiskt och att skapa algoritmiska lösningar med hjälp av en dator.

Rapporten visar att mycket återstår att göra runt om i världen när det gäller dator- och informationskompetens. Det är endast ett par procent som hamnar på den högsta nivån, vilket bland annat innebär att de kan välja ut relevant information, bedöma den kritiskt och presentera den för olika målgrupper. En knapp femtedel av eleverna klarar inte ens av det mest grundläggande, till exempel öppna en länk i en ny flik i webbläsaren eller att se vem som får en kopia av ett mail.

Mindre än hälften av eleverna hade använt dator i fem år eller mer. Sju av tio använder it dagligen utanför skolan, men bara en femtedel gör det dagligen i skolan. Den vanligaste användningen av dator och Internet i skolan är att söka efter information.

Mer än två tredjedelar av lärarna har minst fem års erfarenhet av att använda it i undervisningen, men mindre än hälften av dem gör det regelbundet. De flesta ser en fördel med att använda it och digitala medier i undervisningen men ganska många pekar också på negativa effekter, till exempel att elevernas koncentration minskar. Lärare som använder de digitala möjligheterna ofta och regelbundet nämner negativa effekter i mindre grad.

I den danska ICILS-rapporten konstateras att Danmark, till skillnad från förra gången, placerar sig bland de bäst presterande länderna. Det antas bero på de senaste årens satsningar på digitala läromedel och teknologiförståelse i skolan samt en rad fristående initiativ som Coding Pirates och DigiPippi. Man konstaterar också att sex av tio eleverna ligger på de lägsta nivåerna i dator- och informationskompetens, vilket är oroväckande. Ett annat bekymmer är att flickor har låg tilltro till sin förmåga, trots att de i genomsnitt presterar bättre än pojkarna.

Även Finland hör till de länder som presterar bäst, men Undervisnings- och kulturministeriet påpekar i ett pressmeddelande att den digitala klyftan är ett besvärande problem som behöver lösas. De som saknar en god digital kompetens riskerar att slås ut från arbetsmarknaden och samhället, eftersom det i allt högre grad blir ett grundläggande krav. Man ska därför genomföra satsningar i grundskolan på grundläggande datorfärdigheter, medie- och informationskunnighet och programmering. Detta är viktiga medborgarkunskaper, så därför bör alla elever i grundskolan ges möjlighet att utveckla dem på en god nivå , säger man i pressmeddelandet.

Veckans tips

Kommuner som vill delta i Mobile Stories och Google.orgs projekt “Stärk ungas medie- och informationskunnighet” kan nu anmäla sitt intresse. Projektet vänder sig till skolor med särskilda utmaningar när det gäller tillit till samhället och bristande medie- och informationskunnighet.

Totalt kommer skolor i tio kommuner att kunna delta. De får tillgång till Mobile Stories publiceringsverktyg, där unga mellan 13-19 år tränas i medie- och informationskunnighet. Eleverna får prova på att arbeta med journalistiska metoder och deras artiklar publiceras på nätet efter att ha granskats av en lärare eller en skolbibliotekarie.

Fjärrundervisningen, lärarbristen och skolans digitalisering

Fjärrundervisningen, lärarbristen och skolans digitalisering

Fjärr- och distansundervisning har en liten roll i den svenska skolan, trots att den kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen. Den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. Men intresset ökar bland huvudmännen, särskilt i glesbygden, på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge större handlingsfrihet. Huvudmän och andra aktörer ligger redan i startgroparna och på flera håll pågår förberedelser som kan sätta fart på utvecklingen.

Strikta regler för fjärr- och distansundervisning

1 juli 2015 trädde den första regleringen av fjärrundervisning i kraft. Innan dess var den inte tillåten som undervisningsform i grund- och gymnasieskolan. Fjärrundervisning innebär att lärare och elever befinner sig på olika platser, men att de kommunicerar och interagerar i realtid över nätet. Eleverna befinner sig i skolans klassrum, där de får hjälp och stöd av en handledare. Distansundervisning är undervisning där elever och lärare kan vara åtskilda i både tid och rum. Den är ännu inte reglerad i skollagen och får tills vidare endast bedrivas i den försöksverksamhet som drivs av Torsås kommun.

I grund- och gymnasieskolan får fjärrundervisning bedrivas i modersmål, moderna språk och teckenspråk. Den är också tillåten för studiehandledning på elevers modersmål. Förutsättningen för att få bedriva fjärrundervisning på en skola är att det inte finns någon behörig lärare, att elevunderlaget är för litet eller att det inte finns någon lämplig person för studiehandledning. Det är endast tillåtet att köpa fjärrundervisning av en annan skolhuvudman om man absolut inte kan lösa situationen på egen hand.

Lärarbristen ställer krav på förändring

För två år sedan konstaterade Skolverket att det kommer att 77 000 nya lärare kommer att behöva rekryteras under de närmaste tre, fyra åren till förskolan och skolan. 5 november släppte Universitetskanslerämbetet rapporten Framtidens behov av högutbildade: Genomgång av 15 bristyrken inom offentlig sektor fram till 2035. Enligt myndighetens bedömning behöver mängden nybörjare på utbildningarna till ämneslärare, yrkeslärare, grundlärare och förskollärare öka med 87, 56, 57 respektive 33 % årligen mellan 2023 och 2035 jämfört med 2018 för att motsvara behovet. Det är en ekvation som sannolikt blir svår att lösa.

Fjärrundervisning i Storuman

Redan idag har många huvudmän svårt att hitta behöriga lärare och mindre kommuner i glesbygden har det särskilt besvärligt. Där kompliceras situationen även av att avstånden är stora och att elevgrupperna är små. Många huvudmän menar därför att en ökad användning av fjärrundervisning är en viktig möjlighet att ge eleverna den utbildning som de enligt skollagen har rätt till.

I januari 2018 publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel där dåvarande ordföranden i SKL:s utbildningsberedning, tillsammans med 75 kommunstyrelseordförande, krävde mer tillåtande regler. Debattartikeln kritiserade den utredning som lagts fram ett halvt år tidigare, och menade bland annat att det är rimligt att huvudmännen själva får bestämma i vilka ämnen och årskurser som fjärrundervisning får bedrivas. I debattartikeln efterlystes mindre stelbenta regler för att kunna säkerställa att alla elever får undervisning av behöriga lärare.

I december ska regeringen, efter flera förseningar, presentera en proposition om regeländringar som av många väntas bli mer tillåtande och ge huvudmännen en större handlingsfrihet. Men hur det blir återstår att se.

Ifous satsar på praktiknära forskning

Under 2016 och 2017 genomförde det oberoende forskningsinstitutet Ifous tillsammans med RISE och Umeå universitet det praktiknära FoU-projektet Fjärrundervisning – bättre utsikter för fler elever. Här visade man bland annat att fjärrundervisning kan vara ett fullgott alternativ till närundervisning, det vill säga den vanliga undervisningen i klassrummet. Det var även tydligt att pedagogiska grepp från fjärrundervisningen kan användas för att utveckla och förbättra närundervisningen. Man konstaterade också att det krävs ett strategiskt genomtänkt ledarskap för att allt ska fungera och att det behövs betydligt mer forskningsbaserad kunskap och praktisk erfarenhet inom området.

I april startade Ifous det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av det tidigare projektet. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet. Ett av målen med FoU-programmet är att få till en mer effektiv användning av fjärr- och distansundervisningens möjligheter. Bland annat handlar det om att utveckla lärarrollen och didaktiken, säger Anna Åkerfeldt, som är projekt och processledare på Ifous.

  – Jag och Charlotta Hilli från Åbo Akademi, som ansvarar för forskningsdelen, gjorde en kartläggning av deltagarnas behov innan vi startade programmet. Nu gör vi en kartläggning kring kommunikation och sociala relationer när undervisningen sker via fjärr- och distans. Vi vill bygga vidare på det som forskningen säger för att ta fram didaktiska modeller och för att förbättra lärares kompetens inom viktiga områden. Ett annat övergripande mål är att bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning.

Anna Åkerfeldt

Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras sammanhang och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete, menar Anna Åkerfeldt. Under den första delen av programperioden kommer Anna Åkerfeldt och Charlotta Hilli att besöka huvudmännen för att få en bättre inblick i deras förutsättningar och behov.

  – Det är viktigt att lärare blir medvetna om de framgångsfaktorer som vilar på vetenskaplig grund. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Vi kommer också att undersöka olika undervisningsmetoder som har stöd i forskningen. Hit hör bland annat “flipped classroom”, som ju egentligen är distansundervisning. Men det brukar man inte säga, eftersom många skolor då skulle bryta mot bestämmelserna.

Seminarieserie för huvudmännen i Mittregionen

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket (RUN) vid Mittuniversitetet en seminarieserie om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kommer igång med samarbete med andra huvudmän. Här deltar förvaltningstjänstemän, skolledare och lärare från Mittregionen, det vill säga samtliga kommuner i Jämtland och Västernorrland samt fyra kommuner i Hälsingland.

Seminarieserien ska bidra till ökad kunskap om fjärrundervisning, såväl ur ett teoretiskt som ett praktiskt perspektiv, berättar Annika Svensson, som är koordinator för RUN. Ett annat mål är att göra det möjligt att utbyta erfarenheter om vad som krävs för att organisera och praktiskt bedriva fjärrundervisning av hög kvalitet.

  – Skolverket har nyligen tagit fram en webbaserad kurs som ger en introduktion till fjärrundervisning. Kursen fokuserar på teknik, didaktik och pedagogik. Det tar vi också upp i seminarieserien, men vi lägger tonvikten på själva organisationsarbetet och lyfter fram viktiga etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Vi vill så konkret som möjligt visa hur man ska tänka och planera för att komma igång.

Annika Svensson

Möjligheterna är betydligt fler än utmaningarna och det finns en stark vilja bland kommunerna att verkligen få till något bra, konstaterar Annika Svensson. De är angelägna om att börja samarbeta kring fjärrundervisning för att kunna erbjuda eleverna behöriga lärare och för att använda lärarnas tid bättre och mer effektivt.

  – Deltagarna anser att användningen av fjärrundervisning i alltför hög grad hindras av dagens lagstiftning. Det gäller både begränsningen till några få ämnen och de strikta regler som gäller för att köpa fjärrundervisning från andra huvudmän. De menar att det är olyckligt eftersom de ser fjärrundervisning som en viktig pusselbit i arbetet med att hantera lärarbristen och att skapa en större likvärdighet i skolan.

Region Västerbotten satsar på förankring i styrkedjan

Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten, menar också att en ändring i lagen är en avgörande fråga för skolutvecklingen, både i regionen och för hela landet. Det handlar helt enkelt om att framtidssäkra skolan och att se till att alla elever kan få en god och likvärdig utbildning oavsett var de bor.

Petter Lundberg

Region Västerbotten har sett till att få förankring i hela styrkedjan, från politiker via skolchefer, skolledare, lärare, elever och vårdnadshavare. Många kommuner är små, så man kommer nära verksamheterna. Vid sidan av en fungerande infrastruktur är det en nödvändig faktor för att få till en långsiktig förändring, menar Petter Lundberg. 

  – I Västerbotten har vi kommuner som bara har 55% behöriga lärare ute på skolorna. Likvärdighet används mycket i skoldebatten, men vad är mer likvärdigt än att få den utbildning man har rätt till av behöriga lärare? Vi är ganska beroende av att få en ny lag som öppnar för fler möjligheter att använda fjärrundervisning. Men redan nu behöver vi börja rigga den organisation vi behöver. Undervisning måste distribueras på nya sätt. Lärarbristen leder till det. Finns det möjligheter ska vi använda dem och inte sitta på händerna.

Fjärrundervisning behöver inte vara ett sämre alternativ

Vi har länge försökt att digitalisera skolan i Sverige genom att trycka ut teknik, menar Jörgen From, universitetslektor vid Pedagogiska institutionen på Umeå universitet. Egentligen har det aldrig funnits någon pedagogisk diskussion kring tekniken, utan spridningen har haft ett självändamål. Tekniken har varit viktig för sin egen skull. Det är ett viktigt skäl till varför de pedagogiska förändringarna ofta går trögt när den digitala tekniken kommer in i klassrummet. Men så är det inte med fjärrundervisningen, tillägger han.

  – För de som fjärrundervisar blir tekniken ett hjälpmedel för att nå pedagogiska mål. Därför är den en central del av arbetet med skolans digitalisering. Vid sidan av lärarbristen är det ett tungt argument för att lagstiftningen ska bli betydligt mer tillåtande än vad den är idag. Det skulle sätta fart på utvecklingen.

Jörgen From

Jörgen From menar och att det är olyckligt att både utredningar och lagtexter tar för givet att fjärrundervisning är ett sämre alternativ än närundervisning.

  – Ett skäl är att vi har skolplikt i Sverige. Därför står den fysiska närvaron i centrum. Traditionens makt är ett annat. För de flesta är det helt i sin ordning att göra bankaffärer och att dejta över nätet, fast när det kommer till undervisning blir det stopp. Så brukar vi inte göra, tänker man. Men det är märkligt att många anser att det är bättre att eleverna undervisas av en obehörig lärare på plats än av en behörig lärare via fjärrundervisning. Enda sättet att ändra på det är att fortsätta med fjärrundervisning, och att visa att det faktiskt fungerar.

RUN lyfter på sina seminarier fram att fjärrundervisning inte ska ses som någon nödlösning. Den kan också, precis som forskningen visar, ge inspiration till att förändra närundervisningen, säger Annika Svensson.

  – Det är viktigt att knyta ihop skolutvecklingsarbetet, så att det inte blir stuprörsinsatser och parallella spår. Digitalisering och fjärrundervisning behöver ses som två möjligheter under samma paraply. Deltagarna på seminariet säger att det ibland finns en bristande förståelse hos huvudmannen, och då blir det här en stor utmaning. De menar därför att ledningen måste prioritera frågan högre för att det ska verkligen hända något.

Utmaningar och möjligheter i rekryteringsarbetet

Ibland kan det vara svårt att rekrytera lärare till fjärrundervisning, eftersom vi har så pass begränsade erfarenheter av fjärrundervisning i Sverige, menar Anna Åkerfeldt. Det finns helt enkelt inte särskilt många lärare som är erfarna inom det här området. Fast å andra sidan öppnas det även möjligheter att rekrytera bredare än vad man brukar göra. Läraren behöver ju inte bo i närområdet.

  – På Gotland har man till exempel rekryterat en lärare som sitter i Finland och undervisar i ett modernt språk. En del huvudmän får tänka om och tänka nytt när det gäller rekrytering. Jag har talat med skolledare som söker sig till våra nordiska grannländer för att rekrytera lärare i bland annat moderna språk. Men det här kräver både att man tänker på andra sätt och att man skaffar sig nya kunskaper om hur man rekryterar lärare.

Gruppdiskussion på ett av RUN:s seminarier

Region Västerbotten arbetar mycket med rekrytering för att hitta lärare som både vill och kan arbeta med fjärrundervisning. Den regionala nivån är viktig för att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner, säger Petter Lundberg. Det gäller att kunna erbjuda en bra tjänst och det kräver en hel del arbete på organisations- och ledningsnivå.

  – Det här läsåret har vi anställt tre lärare i moderna språk som undervisar på grund- och gymnasieskolan i flera kommuner. Det har flugit på bra och nu är franskan igång i inlandskommunerna för första gången på många år. Det är tydligt att lärarbristen driver på. När man ställs mot väggen tar utvecklingen större fart. Dessutom är det bättre att lärarna ägnar sin tid åt att undervisa än att de åker buss mellan olika skolor.

Det krävs goda organisatoriska förutsättningar

När en huvudman börjar arbeta mer systematiskt med fjärrundervisning, gäller att komma ihåg att det krävs fungerande infrastruktur, strategiskt ledarskap, förberedelser och utvecklingstid för att allt ska fungera, betonar Jörgen From. Och det duger inte att överlåta det här viktiga arbetet till eldsjälarna.

  – Det finns en tradition i Sverige som bygger på tron att skolutveckling ska drivas av eldsjälar och sedan spridas vidare. Men så fungerar det nästan aldrig. När utvecklingsarbetet fungerar, beror det på organisatoriska förutsättningar. Det finns en bra ledning som lägger upp en genomtänkt strategi för verksamheten och ser till att arbetet kommer igång.

Handledaren fungerar som en brygga

Handledaren i klassrummet får inte heller glömmas bort, påpekar Annika Svensson. En bra handledare är nödvändig för att få till en bra fjärrundervisning.

  – Det är viktigt att vara medveten om att det inte kan vara vem som helst. Handledaren måste vara en person som har goda kunskaper i styrdokument, pedagogik, handledning och grupprocesser. Det kan alltså vara en annan lärare på skolan, som visserligen inte har behörighet i ämnet, men som har en lång erfarenhet av att arbeta som lärare.

En bra handledare fungerar som en brygga mellan den undervisande läraren och eleverna, menar Petter Lundberg. Hen känner eleverna och kan läsa av stämningarna och ge stöd när det behövs.

  – Handledaren ska både bistå läraren och vara ett stöd för eleverna. Det kan till exempel handla om att några elever inte kan hantera tekniken till hundra procent. Då finns handlaren där och kan hjälpa till. Med andra ord är det avgörande att handledaren både är en god pedagog och har en tillräcklig digital kompetens. I Region Västerbotten utbildar vi handledarna lokalt på sin skola, för att lägga grunden till ett gott samarbete med lärarna och för att de ska lära sig arbeta med den befintliga tekniken.

Osynlig teknik och kollegialt lärande är viktiga framgångsfaktorer

Det är också viktigt att se till att tekniken är lättanvänd och inte skapar problem. Ju mer osynlig tekniken är, desto mer tid finns det att arbeta med pedagogiken. I Region Västerbotten arbetar man med lättanvända och smidiga videosystem, bland annat Zoom, som gör det enkelt att skapa mindre grupprum och att arbeta mer varierat med eleverna.

  – Det finns de som är rädda för att eleverna ska tappa koncentrationen när undervisningen sker över nätet, men min erfarenhet pekar snarare i motsatt riktning. För många elever som har svårt att sitta still och fokusera i den vanliga undervisningen, fungerar det här bättre. I ett klassrum finns det mycket spilltid. Med fjärrundervisning blir det istället hög densitet i undervisningen. Tiden används till det som den ska användas till.

Föreläsare på ett av RUN:s seminarier

Region Västerbotten satsar mycket på fortbildning av de lärare som fjärrundervisar, säger Petter Lundberg. Nätverksträffar arrangeras regelbundet, men man arbetar också mycket med Facebook-grupper, där lärarna diskuterar, ställer frågor och hjälper varandra.

  – Dela-kulturen är stark bland lärarna och de lär mycket av varandra. Lärarna känner att de bryter ny mark och det är lite av en nybyggaranda. De som vill undervisa i fjärrundervisning är oftast rutinerade och nyfikna lärare som vill prova på nya sätt att undervisa.

Hur ska vi organisera och bedriva skolans verksamhet?

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan, säger Jörgen From. Avsikten med de reviderade styrdokumenten är att eleverna verkligen ska förstå digitaliseringens påverkan på samhället. Det ställer krav på att vi reflekterar kring hur vi bäst förbereder våra blivande vuxna för en digital värld, tillägger han. Vilka bildningsmål vill vi ha? Vilken moraluppfattning är viktig? Hur använder vi teknikens möjligheter? Det förutsätter också att vi tänker djupare och mer kvalificerat kring hur vi organiserar och bedriver skolans verksamhet.

  – Vi har ett utbildningssystem och en lagstiftning som är formad av industrisamhället. Men om några år är det inte längre meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Via VR-teknik kan några elever i klassrummet vara på havets botten, lärare och elever i Frankrike kan vara med i klassrummet över nätet, och så vidare. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan kan matcha den. Behovet blir alltmer akut och varken beslutsfattare, de som arbetar i skolan eller allmänheten kan längre blunda för detta.

Veckans spaning: SELFIE firar ett år, data från Monitor 2019 och Schoollink i Beneluxländerna

Veckans spaning: SELFIE firar ett år, data från Monitor 2019 och Schoollink i Beneluxländerna

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

SELFIE firar ett år

I fredags var det ett år sedan EU-kommissionen lanserade självskattningsverktyget SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – inom ramen för Erasmus+. I likhet med andra liknande verktyg av den här typen, till exempel LIKA, är syftet att få en så rättvisande bild som möjligt av hur det går med digitaliseringen.

I SELFIE finns det frågeformulär för skolledare, lärare och elever, som kan anpassas efter lokala behov. Områden och indikatorer bygger på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

För en knapp månad sedan kom en video som gör det lättare för skolor att komma igång med och att börja använda SELFIE.

SELFIE förbättras löpande, bland annat med hjälp av återkoppling från användarna. EU-kommissionen marknadsför verktyget i eTwinning och EU Code Week för att öka användningen. Hittills har SELFIE använts av 450 000 skolledare, lärare och elever i 45 länder.

Verktyget är utvecklat för EU:s medlemsländer, men det är öppet att använda för alla som är intresserade. Det finns tillgängligt på samtliga officiella EU-språk, däribland svenska.

Efter årsskiftet kommer en version för yrkesutbildningar att lanseras. Mer stöd och träningsmaterial är på gång, liksom en MOOC om SELFIE och hur resultatet kan användas för att utveckla och förbättra undervisningen.

Data från den kommande rapporten Monitor 2019

Den kvantitativa enkätundersökningen Monitor, som genomförs i Norge vart tredje år sedan 2003, ger en överblick av den digitala utvecklingen i grund- och gymnasieskolan. Länge omfattades bara årskurs 7 och 9 på grundskolan samt årskurs 2 i gymnasieskolan, men sedan 2003 ingår även förskolan. Från och med i år är även grundskolans årskurs 4 med.

Häromveckan delade SINTEF med sig av dataunderlaget från årets enkätundersökning. I början av nästa år kommer en fullständig analys att presenteras.

Dataunderlaget visar att den pedagogiska it-användningen i skolan formas av didaktiska utgångspunkter, lärandemål och elevernas ålder. Det framgår också att användningen både har ökat och blivit mer diversifierad sedan de senaste två undersökningarna, som genomfördes 2013 respektive 2016.

SINTEF pekar i sin rapport på att användningen av i och digitala medier börjar bli en del av vardagen i den norska skolan. Det betyder bland annat att distraktionerna minskar och att datorerna i allt mindre grad används till aktiviteter som inte är undervisningsrelaterade under lektionerna.

Tillgången till datorer har ökat något sedan den senaste undersökningen. I årskurs 4 och 7 går det 2 till 3 elever på en dator. I årskurs 9 uppger 82% av eleverna att de har varsin dator, medan huvudmännen menar att det rör sig om 90%.

Enkätsvaren visar att förskolan har lyckats med att föra in det digitala i den dagliga verksamheten utan att det sker på bekostnad av andra aktiviteter. Användningen av datorer, ipads och andra digitala enheter motiveras med kraven i styrdokumenten, att barnen är nyfikna och intresserade samt att det ger nya möjligheter i det pedagogiska arbetet.

Det framgår också att de som arbetar i förskolan har önskemål om att förbättra sin digitala kompetens, både den mer allmänna och den yrkesmässiga. En av tre känner sig otrygga och är rädda att göra fel. De flesta har lärt sig genom “trial and error” och genom att be kollegor om hjälp.

Två av tre huvudmän i förskolan och skolan uppger att de har en digital strategi. Endast hälften av huvudmännen i skolan och en fjärdedel av huvudmännen i förskolan initierar nätverk eller mötesplatser för lärares kompetensutveckling och kollegiala lärande.

Schoollink – ett sätt att nå “det utvidgade kollegiet”.

För några dagar sedan presenterade Samsung Schoollink, en ny app-baserad tjänst för lärare i Beneluxländerna. De kallar den själv för en blandning mellan Tinder och Linkedin, och appen har ett intuitivt och lättanvänt gränssnitt.

Syftet är att underlätta för lärare att komma i kontakt med kollegor med liknande intressen och behov, så att de kan utbyta kunskaper och erfarenheter och hjälpa varandra att utveckla sin undervisning.

Schoollink har sitt ursprung i en utvärdering av skolprojektet EduTablet i Flandern, som universitetet i Gent genomförde 2015. Den visar att många lärare är öppna för att dra nytta av de digitala möjligheterna i sin undervisning, men att de inte riktigt vågar ta steget. Samsung blev intresserade och gav universiteten i Gent, Leuven och Limburg i uppdrag att undersöka detta närmare bland lärare i Belgien och Nederländerna.

Rapporten från de tre universiteten, som blev klar 2016, visar att bristande kunskaper, otillräcklig träning och dåliga kunskaper om passande lärresurser är de främsta bromsande faktorerna. De flesta efterlyste mer kompetensutveckling och många pekade också på behovet av kollegiala samtal med lärare som befinner sig i liknande situationer.

Samsung började utveckla Schoolink för att göra det lättare för lärare att nå och dra nytta av det utvidgade kollegiet utanför den egna skolan.

Men det finns redan resurser för lärare som behöver det här. Utbildningsdepartementet i Flandern driver sedan flera år tillbaka tjänsten KlasCement, som både erbjuder kostnadsfria öppna lärresurser och ger möjlighet att knyta kontakter och att bygga nätverk. Tjänsten används både i Belgien och i Nederländerna. I skrivande stund har KlasCement 212615 medlemmar och innehåller 56734 lärresurser i olika ämnen.

Kan Schoollink fylla en kompletterande funktion? Det kan till exempel finnas ett behov av att snabbt och smidigt komma i kontakt med kollegor, som man lätt kan kommunicera med via mobilen. Behövs det något liknande i Sverige? Hur ser Samsungs affärsidé ut?

Veckans tips

I onsdags startade Karin Nygårds och Bredband 2 Hackerskolan, som vill lära barn i tioårsåldern hur man använder Internet på ett säkert sätt. Bredband 2 driver sedan i våras Bli säker-podden, som vänder sig till vuxna.

Hackerskolan består av tio korta filmer på Youtube, som behandlar en rad olika frågor. Hit hör bland annat vad hacking är, vad en router gör, riskerna med öppen wifi och hur man gör för att skydda sina data i mobilen när den laddas i ett öppet USB-uttag.

Veckans spaning: Skärmtid, ny granskning från Skolinspektionen och Aula i Danmark

Veckans spaning: Skärmtid, ny granskning från Skolinspektionen och Aula i Danmark

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Behöver vi oroa oss över skärmtiden?

I måndags publicerade Spaningen en längre artikel om skärmtid, som ur olika perspektiv belyser den oro som finns och ger en inblick i aktuell och pågående forskning. 

Debatten om skärmtid och dess negativa konsekvenser drivs framför allt av psykologer och hjärnforskare. Deras ingång till frågan är vad som får människor att må dåligt idag. När de ser sig omkring, konstaterar de att användningen av datorspel och sociala medier fyller en stor del av vår tid. Kanske finns det ett samband där? 

I början av året publicerade Nature Human Behaviour en artikel som analyserar sambandet mellan ungas välmående och deras användning av sociala medier. Slutsatsen är att det finns ett mycket litet samband, men att effekterna är marginella och försumbara för de allra flesta. 

En artikel som nyligen publicerades i Computers in Human Behavior visar att stora delar av den forskning som rör skärmtid och dess effekter är problemfokuserad. Det är också tydligt att den bygger på självrapporterade data om hur mycket tid man använder. Eftersom flera studier visar att det är svårt att uppskatta sin egen tidsanvändning, är det problematiskt att en så stor del av forskningen är baserad på den här typen av undersökningar.

Mångas verklighetsbild präglas fortfarande av en dikotom föreställning om analogt och digitalt. Ofta finns en idé om att man flyr från verkligheten när man sitter vid skärmen och exempelvis spelar spel. Istället handlar det om att man befinner sig i ett annat socialt sammanhang. Det gäller också att börja förstå hur skärmarna används i vardagen. Den digitala medieanvändningen sker inte i ett socialt vacuum, utan blir i allt högre grad en naturlig del av vårt umgänge med andra i det fysiska rummet.  Det behöver både forskningen och den allmänna debatten ta hänsyn till.

I skoldebatten lyfts mobilen fram som ett allvarligt ordningsproblem och under nästa år väntas en lag om mobilförbud i klassrummen. Mobilen kan naturligtvis vara en distraktion i skolan, och det är även eleverna medvetna om. Men jakten på enkla lösningar leder lätt vilse. Eleverna behöver lära sig att hantera mobilen, så att den blir ett stöd istället för ett hinder i skolan. Det är en del av den digitala kompetensen. 

Om man ser historiskt på medie- och teknikoro, handlar det nästan alltid om nya fenomen som vuxenvärlden inte känner till. Det handlar om en rädsla för det okända, och det ser vi tydligt när det gäller mobilen. Men moralpaniken brukar alltid flytta på sig och snart är det något annat som står i centrum för uppmärksamheten. 

Just nu är teknikutvecklingen på väg bort från skärmen. Det är bara en tidsfråga tills vi inte längre behöver skärmar för att kunna interagera med datorer, mobiler och andra digitala enheter. För att kunna förstå och hantera den här utvecklingen, kan vi inte längre prata om den digitala teknik- och medieanvändningen som ett problem, eller en riskfaktor som måste begränsas. Det behövs andra, mer konstruktiva perspektiv.

Ny kvalitetsgranskning från Skolinspektionen

Häromdagen presenterade Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av hur digitala verktyg används i matematik och teknikundervisningen i årskurs 7-9. Enligt kurs- och läroplanerna ska digitala verktyg användas för att utveckla elevernas förståelse av digitalisering och digital teknik och för att främja utvecklingen av deras ämneskunskaper. Under året har Skolinspektionen besökt 27 skolor hos 12 skolhuvudmän och intervjuat tjänstemän, rektorer, lärare, it-pedagoger, it-tekniker och elever för att få en bild av läget. 

Granskningen visar att eleverna i regel endast i begränsad utsträckning använder digitala verktyg för att lösa uppgifter och problem i matematik och teknik. Det innebär att många elever inte bara riskerar att gå miste om ämneskunskaper; de lär sig inte inte heller hur digitala verktyg kan användas för att utveckla deras kunskaper i matematik och teknik. Det kan i sin tur leda till att elever inte får likvärdiga förutsättningar att lyckas med sina fortsatta studier och att många inte utvecklar den kompetens som framtidens yrken kräver, hävdar Skolinspektionen.

Det finns stora skillnader mellan huvudmän och skolor. En del skolor använder digitala verktyg med ett klart didaktiskt syfte och där har lärarna, med stöd av skolledningen, en tydlig pedagogisk idé. På andra skolor får eleverna endast undervisning i delar av det centrala innehållet där digitala verktyg ska ingå. Det beror på bristande kunskaper, bristfällig teknik och bristande stöd från skolledningen.

Huvudmännen har i regel tagit fram it-strategier, men Skolinspektionen menar att de även behöver stärka arbetet med implementeringen och ha ett mer tydligt pedagogiskt fokus. Tillgången till digitala verktyg och tekniska stödfunktioner är för det mesta god på skolorna. Däremot saknas ofta it-pedagogiskt stöd. Rektorerna behöver utveckla den pedagogiska delen av sitt ledarskap, för att skapa bättre förutsättningar för elevernas kunskapsutveckling. Det är också viktigt att se till att alla lärare har den kompetens de behöver.

Skolinspektionen konstaterar att de skolor som använder digitala verktyg på ett väl fungerande sätt i matematik- och teknikundervisningen har en del gemensamt. För det första använder de digitala verktyg inom alla delar av det centrala innehållet där digitala verktyg ska ingå. Lärarna beskriver också i större utsträckning syftet med att använda de digitala verktygen.

De här skolorna har även en gemensam pedagogisk idé för hur, när och varför digitala verktyg ska användas. Lärarnas val av verktyg motiveras ämnesdidaktiskt och de utvärderar löpande i vilken grad de fungerar i undervisningen.

Lärarna har ett strukturerat samarbete kring användningen av digitala verktyg i sin undervisning och de delar med sig av sina erfarenheter till varandra. De här skolorna har också avsatt regelbunden tid för kollegiala samtal kring detta.

Digitala verktyg används regelbundet och återkommande och ses som en naturlig del av undervisningen. Lärarna utgår i högre grad från elevernas behov. Det finns it-pedagogiskt och tekniskt stöd i högre grad än på andra skolor och rektorn följer i högre grad upp och utvärderar såväl undervisningen som lärarnas kompetens. 

Aula

Den här veckan lanserades Aula – en plattform tänkt att underlätta kommunikationen mellan skolan och hemmet – på mer än 1600 grundskolor i hela Danmark. Syftet med tjänsten är att ge en överblick över elevens vardag i skolan. Det uttalade syftet är att skapa en tillgänglig, användarvänlig och säker tjänst. Oavsett vilken skola eller kommun det gäller, ser gränssnittet likadant ut.

Nästa år kommer även förskolor och fritidshem börja använda Aula. Totalt beräknas tjänsten få ungefär 2 miljoner användare.

Kommunernes Landsforening (KL) och kommunernas gemensamma it-bolag KOMBIT har tillsammans med it-företaget Netcompany utvecklat Aula. Kommunerna betalar tillsammans 350 miljoner danska kroner för tjänsten.

Aula är en del av den politiska överenskommelsen mellan regeringen och KL 2014 om ett digitalt skollyft och om att skapa en nationell mjuk infrastruktur för förskolan och skolan. Då bestämdes dels att alla kommuner senast 2017 skulle köpa in en lärplattform som stöd för elevernas lärande och dels att man skulle ta fram en nationell kommunikationsplattform.

Under det senaste året har kommunerna arbetat hårt med att förbereda sig inför övergången. Efter sommarlovet har Aula testats på 24 pilotskolor i 12 av Danmarks 98 kommuner. Inom Aula-projektet har man också utbildat 46 superanvändare, som ska fortbilda sina kollegor ute på skolorna.

Varje kommun har utsett en projektledare som ansvarar för arbetet med Aula. De har också bland annat tagit fram varsin strategi för hur systemet lokalt kan stödja en god kommunikation mellan skolan och hemmet. 

Veckans tips

Geogebra är en webbaserad grafritande miniräknare som kan hantera geometri, algebra och analys. Programmet är helt gratis, bygger på öppen källkod och kan antingen köras i webbläsaren eller som en app i Windows, Android eller iOS. 

Geogebra har utvecklats sedan början av 2000-talet och finns numera översatt till 50 språk (däribland svenska) och används i 200 länder. Det är ett standardprogram i matematikundervisningen i en rad länder, men i Sverige är användningen fortfarande på en låg, om än stigande, nivå.

Andreas Ekblad, förstelärare i matematik i Svedala, ger på Svedala kommuns blogg för förstelärare fem goda argument för varför matematiklärare – och deras elever – ska börja använda Geogebra i undervisningen.

Veckans spaning: Rundabordssamtal, digitaliseringens betydelse och elevers kritiska förståelse av digital teknik

Veckans spaning: Rundabordssamtal, digitaliseringens betydelse och elevers kritiska förståelse av digital teknik

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Rundabordssamtal om handlingsplanen

18 mars presenterade SKL ett förslag till nationell handlingsplan för skolans digitalisering utifrån en nulägesanalys och en beskrivning av de behov som finns hos huvudmännen. Den bygger på en öppen och bred samverkan mellan skola, forskning, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle. Förra veckan samlades representanter för dessa områden hos SKL för ett rundabordssamtal. Hur ska förslagen i handlingsplanen förverkligas? Vad behöver göras?

Bland annat lyftes det fram att det behövs beslut på nationell nivå för att samordna och prioritera statens insatser. En ordentlig analys av handlingsplanens ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för skolans huvudmän måste också genomföras. Det krävs även en formell överenskommelse mellan staten och SKL som klargör åtaganden och ansvar.

Flera önskemål presenterades. Ett av dem rörde behovet av standardisering för att underlätta informationsöverföring och administration. En gemensam modell är på väg att tas fram och det pågår ett samarbete mellan SKL och Skolverket i frågan.

Behovet av tydlighet när det gäller vilka tekniska krav som de digitala nationella proven ställer betonades också. Stöd i upphandlingsarbetet efterfrågas av skolhuvudmännen.

Det påpekades att Skolverket behöver stärka sitt arbete med att tillgängliggöra forskning. Man betonade också att det är viktigt att praktiknära forskning om skolans digitalisering tas med i regeringens kommande forskningsproposition.

En mer nyanserad debatt om skolans digitalisering efterlystes. Här är det viktigt att från nationellt håll lyfta fram aktuell forskning och konkreta exempel som kan möta den tveksamhet och oro som finns.

Vad betyder digitaliseringen för skolan?

Den tvärvetenskapliga forskningsgruppen Technologies in Practice på IT-universitetet i Köpenhamn har precis inlett arbetet med det fyraåriga forskningsprojektet Velfærd efter digitaliseringen. Syftet med projektet är att undersöka om den infrastruktur och den verksamhet som byggs upp stämmer överens med de grundläggande värden och förväntningar som välfärdssamhället vilar på. 

Forskarnas utgångspunkt är att tekniken aldrig är neutral. Man kan inte utgå ifrån att införandet av digitala lösningar självklart är i samklang med de grundläggande värderingarna, bland annat transparens, medbestämmande och likvärdighet. Därför gäller det att analysera hur arbetssituationen påverkas, hur mötet med användarna tar nya former och vad förändringarna innebär för verksamheten. 

Fyra samhällsområden står i fokus: Digitaliseringen av den kommunala förvaltningen, polisen och hälsovården samt digitaliseringen av grundskolan. När det gäller grundskolan intresserar man sig särskilt för de insatser som görs för att stärka elevernas teknologiförståelse och utveckla deras digitala kompetens. 

CEED – utveckla den kritiska förståelsen av digitaliseringen

CEED – Computational Empowerment for Emerging Technologies in Education – är ett nystartat forskningsprojekt vid det tvärvetenskapliga Center for Computational Thinking & Design på Århus universitet. Rachel Smith och Marianne Graves ansvarar för projektet. 

Center for Computational Thinking & Design leds av Ole Sejer Iversen, som ansvarade för forskningsprojektet Fablab@School från 2013 till och med 2017. Han var tidigare ordförande i arbetsgruppen som tog fram undervisningsplanen för teknologiförståelse, som just nu testas på 46 danska grundskolor.

Under fyra år ska forskarna ta reda på hur lärare på grund- och gymnasieskolan kan arbeta för att utveckla elevernas kritiska förståelse av ny digital teknik, bland annat AI och IoT. Med det här projektet vill man skifta fokus från datalogiskt tänkande och programmering till bredare problemställningar och frågor som rör den pågående samhällsutvecklingen. Hur utmanar digital teknologi våra rättigheter och vårt samhällsengagemang? Hur förändras vår vardag och våra relationer med andra människor?

Tanken är att ge eleverna de analysverktyg de behöver för att kunna bli kritiska samhällsmedborgare som aktivt påverkar samhällsutvecklingen. Det är viktigt att förstå att bakom varje teknologi ligger värden som tjänar ett syfte och som formar samhället och de sociala sammanhang vi lever i. 

Eleverna ska själva skapa tekniska lösningar för att få en bättre förståelse av hur företag, myndigheter och organisationer tänker och hur utvecklingsprocessen går till. Det handlar om att avmystifiera den nya tekniken. Eleverna ska se vad som händer inuti “de svarta lådorna” och lära sig att plocka isär delarna och att sätta samman dem på nya sätt. 

Nya digitala teknologier förändrar vardagen och formar vår förståelse av tankefrihet, likvärdighet och demokrati. Därför menar de danska forskarna att det är avgörande att alla elever både lär sig att skapa med digitala teknologier och att förhålla sig kritiskt till vad det innebär att använda dem.

Veckans tips

I början av veckan presenterade Internetstiftelsen årets upplaga av Svenskarna och Internet – en lättillgänglig översiktsbild av svenska folkets internetvanor, digitaliseringen av samhället och hur Internet utvecklas. Det ger en viktig bakgrund till skolans arbete med elevernas digitala kompetens.

Veckans spaning: Skriva sig till lärande, skolans digitalisering i Europa och VR i undervisningen

Veckans spaning: Skriva sig till lärande, skolans digitalisering i Europa och VR i undervisningen

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Skriva sig till lärande – en pedagogisk modell utan åldersgräns

I tisdags publicerade Spaningen en längre artikel om Skriva sig till lärande (STL). Det är en pedagogisk modell som togs fram i Sollentuna för knappt tio år sedan och som bygger vidare på Arne Tragetons modell Att skriva sig till läsning.

STL kopplar samman den pedagogiska användningen av it och digitala medier med nyckelfaktorer som enligt forskningen främjar elevernas språkutveckling och lärande. Det handlar om ett metakognitivt sätt att arbeta, där eleverna, utifrån tydligt utpekade mål, analyserar och reflekterar kring sitt eget och sina klasskamraters lärande. Skriftlig formativ återkoppling och digital interaktion används som hävstång för elevernas lärande. De utvecklar på en och samma gång sin läsförmåga, sitt skrivande och sin digitala kompetens.

STL är en strukturerad process som lärare fyller med innehåll beroende på ämne, årskurs, grupp samt explicita mål med uppgiften. Även om det bara finns forskning på yngre elever, går modellen att använda i alla åldrar i skolan. Dessutom fungerar den även bra för vuxna. När lärare lär sig att undervisa med STL, analyserar de sin egen och sina kollegors lektionsplanering och genomförande och ger formativ återkoppling åt varandra.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) genomför sedan 2015 en satsning på att fortbilda lärare i STL. Varje höst anordnas en utbildning som sträcker sig över ett helt läsår, bygger på blended learning och är öppen att söka för alla lärare i hela Sverige.

Från och med det här läsåret hjälper SKL även kommunala huvudmän som vill genomföra utbildningen på egen hand.I januari startade Centrum för skolutveckling i Göteborgs stad sin första STL-utbildning för lärare i för- och grundskolan. Efter sommarlovet startade en ny omgång, och den här gången har man även en pilotgrupp med gymnasielärare.

Lärarna i Göteborg träffas totalt nio gånger under läsåret, men det är mellan träffarna som det egentliga arbetet sker. Lärarna ska planera och genomföra lektioner där de arbetar med STL. De ska också göra en kritisk analys av sin egen undervisning och ge återkoppling på sina kollegors analyser. Det gäller att reflektera kring hur det gick, varför det blev så och vad som behöver ändras. Därefter lämnar de sin analys vidare till kurskamraterna, som ger en återkoppling som de sedan ska använda när de arbetar vidare med sin undervisning.

Skolan måste ge sina lärare den tid de behöver för sitt analysarbete. Annars finns det risk för att förändringsarbetet bara fungerar under kursen och att lärarna sedan faller tillbaka till sitt vanliga sätt att arbeta. För att det här ska fungera, måste hela styrkedjan vara med. Det är nödvändigt att diskutera med beslutsfattare, områdeschefer, rektorer och lärare, så att alla verkligen förstår varför man väljer att arbeta med den här modellen.

Den stora förändringen med STL är att lärare både lär sig att använda it och digitala medier på ett målmedvetet sätt i sin undervisning och att de tränas i att ständigt utveckla och förbättra arbetet tillsammans med eleverna. Det rör sig om en utveckling av lärarens arbete som egentligen inte har något slut.

Skolans digitalisering i Europa

Eurydice Network publicerade nyligen en rapport som ger en bild av det pågående arbetet med skolans digitalisering i 38 länder i Europa, inom och utanför EU.

Överlag betraktas digital kompetens som en nyckelkompetens och i regel ses den som en kompetens som ska utvecklas över ämnesgränserna. De allra flesta länderna har lärandemål som överensstämmer med de fem kompetensområdena i DigComp, EU:s ramverk för alla medborgares digitala kompetens: informationskompetens, kommunikation och samarbete, att skapa digitalt innehåll, säkerhet samt problemlösning.

Mer än hälften av länderna genomför just nu reformer av sina läroplaner för att föra in eller lyfta fram digital kompetens. Några lägger till nya områden, till exempel programmering, datalogiskt tänkande eller säkerhet.

Två tredjedelar tar upp digital kompetens som en av de yrkeskompetenser alla lärare ska ha. I några länder rör det sig om ganska detaljerade beskrivningar, i andra är det mer allmänt formulerat. Det gemensamma för dem alla är att de betonar att lärare ska kunna använda och integrera it och digitala medier i sin undervisning, och att det ska ske på ett effektivt sätt.

Fjorton av länderna har inte alls digitaliserat sina nationella prov, medan resten av dem har gjort det i varierande omfattning. I Norge används digitala nationella prov genom hela grund- och gymnasieskolan,Danmark och Island har digitaliserat de nationella proven i grundskolan och Finland har digital studentexamen.

Hälften av länderna bedömer inte elevernas digitala kompetens på nationella prov. Norge och Österrike är de enda länderna som gör det från grundskolans första år till och med gymnasieskolans sista år.

Generellt sett finns det lite vägledning kring hur elevernas digitala kompetens ska bedömas. Elva av länderna har tagit fram tydliga kriterier, men endast fem har kriterier som täcker både grund- och gymnasieskolan.

De allra flesta länderna har tagit fram strategier för skolans digitalisering, men det är sällan som det utvärderas hur arbetet genomförs i praktiken och vad det leder till. Knappt två tredjedelar av länderna har särskilda inspektionsmyndigheter och tittar även på hur användningen av it och digitala medier i undervisningen fungerar. De ger även stöd till beslutsfattare, skolledare, lärare och elever. 

På många håll har skolan en ganska bristfällig digital infrastruktur. Satsningar inom det här området är därför en viktig del av digitaliseringsarbetet. Nästan alla länder satsar också på digitala lärresurser. Det handlar både om att förbättra kvaliteten och att se till att alla får tillgång. Sverige är ett av få länder som inte har någon sådan satsning.

Nästan alla länder satsar på lärares kompetensutveckling och många ger även stöd åt lärarnätverk och kollegialt lärande. Trots att forskning och erfarenhet tydligt visar att rektorer har en avgörande roll när skolan digitaliseras, är det bara en tredjedel av länderna som ger dem fortbildning och annat stöd.

Att tänka på när det gäller VR i undervisningen

Kan VR i undervisningen öka grundskoleelevers intresse för naturvetenskap? Det undersöker Kommunernes Landsforening i Danmark i projektet VR i skolen tillsammans med Virtual Reality Lab vid Köpenhamns universitet, företaget Epinion och fem kommuner.

Aktuell forskning indikerar att VR kan bidra till att göra naturvetenskap intressant för eleverna. I våras tog man därför fram ett undervisningsmaterial om klimatförändringar, som även testades tillsammans med några lärare. Under hösten och vintern genomförs en testomgång på skolor i fem de kommunerna, som nästa år kommer att sammanfattas och analyseras i en rapport.

Redan nu delar man med sig av erfarenheterna från vårens arbete med att ta fram undervisningsmaterialet. Det här behöver skolor som är intresserade av VR tänka på:

  1. Börja enkelt. Första steget är att skaffa VR-glasögon, men det behöver inte vara någon dyr och avancerad modell med sensorer och inbyggd dator. Det kan räcka med VR-glasögon i kartong med en hållare för mobilen.
  2. Alla elever behöver inte ha ett eget par VR-glasögon. Allt beror på hur man arbetar. 
  3. Det är viktigt med lugn och ro och en skyddad plats när man använder VR i undervisningen. Tänk på att eleverna går in i en annan värld när de använder VR-glasögonen. De kan inte se vad som finns eller vad som händer runt omkring dem. 
  4. Ta reda på vad det finns för resurser och hur de kan användas. En stor del finns bara på engelska och ofta vänder de sig till äldre elever. Det behöver inte vara material som har tagits fram för skolan, utan även sådant som har ett underhållningssyfte kan komma till nytta. 
  5. Ha realistiska förväntningar. Det krävs mycket arbete för att VR ska fungera i undervisningen. 
  6. Tänk på syftet. Varför vill du använda VR i undervisningen? Är tanken att motivera eleverna, vill du föra in ett nytt ämnesinnehåll eller handlar det om repetition?

Veckans tips

Häromdagen kom ett nytt avsnitt av Svensk biblioteksförenings poddcast. Den här gången är temat skolbibliotek – går utvecklingen framåt eller bakåt i den svenska skolan? 

På 22 minuter ges en både innehållsrik och koncis sammanfattning av läget och hur Svensk Biblioteksförening ser på saken.

Skriva sig till lärande – en pedagogisk modell utan åldersgräns

Skriva sig till lärande – en pedagogisk modell utan åldersgräns

Grundskolorna i Sollentuna kommun arbetar sedan 2011 med den pedagogiska modellen Skriva sig till lärande (STL). Sedan 3 år tillbaka sprids den också på nationell nivå genom Sveriges kommuner och landsting (SKL), både på grund- och gymnasieskolan. Studier visar att STL har goda effekter på språkutveckling och lärande för elever i åk 1-3. Fungerar den även för äldre elever? Vad krävs för att arbetet ska lyckas?

STL förenar pedagogik och teknik

För tio år sedan beslutade Sollentuna kommun att satsa målmedvetet på utvecklingen av digital kompetens genom hela grundskolan för att möta de behov som krävs för att kunna med- och samverka i ett modernt samhälle. Annika Agélii Genlott och Sara Penje, som då var skolutvecklare, tog fram STL som en del av den satsningen. Det rör sig om en vidareutveckling av Arne Tragetons modell Att skriva sig till läsning, som på ett kraftfullt sätt förenar pedagogik och teknik. Eftersom STL visade på goda elevresultat, satsade kommunen på att sprida modellen och därigenom skapa möjligheter att utveckla det professionella lärandet tillsammans med kollegor och skolledare.

Lärare på en av SKL:s STL-utbildningar

STL kopplar samman den pedagogiska användningen av it och digitala medier med nyckelfaktorer som enligt forskningen främjar elevernas språkutveckling och lärande. Den fungerar som en strukturerad process som lärarna fyller med innehåll beroende på ämne, årskurs, grupp samt explicita mål med uppgiften. Modellen vilar på ett sociokulturellt perspektiv och bygger därmed på ett aktivt och synligt lärande där eleverna lär sig tillsammans, berättar Annika Agélii Genlott, som numera är utredare på SKL och doktorand i Informatik vid Handelshögskolan i Örebro.

  – Skriftlig formativ återkoppling och digital interaktion används som hävstång för elevernas lärande. De utvecklar på en och samma gång sin läsförmåga, sitt skrivande och sin digitala kompetens. Det handlar om ett metakognitivt sätt att arbeta, där eleverna hela tiden, utifrån tydligt utpekade mål, analyserar och reflekterar kring sitt eget och sina klasskamraters lärande. STL är också inkluderande, eftersom talsyntes och stavningskontroll är tillgängliga i de webbaserade tjänster som används när eleverna skriver och återkopplar till varandra.

En cirkelmodell med sex steg

STL använder en cirkelmodell med sex steg, som tar avstamp i läroplanens kunskapskrav och centrala innehåll, utvalda av läraren. Nästa steg är att inspirera eleverna och att ge dem de förkunskaper som de behöver för att i ett processorienterat arbetssätt nå målet med uppgiften. I det tredje steget fokuserar eleverna på vilken typ av textgenre som texten de ska skriva utgår från. I svenska kan det handla om ren textgenre, i matematik, kan det vara ett räkneproblem, i NO kan det vara en laborationsrapport, och så vidare. Därefter börjar var och en skriva det första utkastet på sin egen text. 

Under skrivandets gång läser och återkopplar eleverna formativt på varandras texter, för att de ska bli så bra som möjligt. Här är det viktigt att eleverna har en checklista att utgå ifrån, så att de vet vad de ska fokusera på i sin återkoppling. Utan en checklista med målen med uppgiften, finns risken att de bara bedömer det som är enklast att rätta, det vill säga stavning och liknande, och glömmer bort uppbyggnaden av text, användning av begrepp kopplat till området som det handlar om, och så vidare. Under detta delmoment av skrivprocessen skriver även läraren formativ återkoppling till eleverna.

I det femte steget ger läraren sin slutliga återkoppling innan texterna publiceras och föräldrar, syskon och andra intresserade kan ta del av den färdiga texten. Allra sist gör läraren en formativ bedömning av varje elevs lärande och av gruppen som helhet. Här ingår en analys av vad i undervisningsprocessen som kan förbättras eller förändras. 

För att eleverna ska kunna återkoppla på ett bra sätt, måste de ha samma glasögon och samma mål som läraren. Det förutsätter att de får hjälp med att förstå uppgiften och att det ges tydliga instruktioner om vad återkopplingen ska rikta in sig på, säger Annika Agélii Genlott.

  – Om elever får lära sig att formativt återkoppla på kompisarnas utkast, blir de efterhand sylvassa! De förstår snabbt att hela tiden ha målet för uppgiften i sikte och hur de ska kunna återkoppla på ett sätt så att kompisen leds mot målet Detta innebär att de i samma stund som de formulerar återkopplingen blir uppmärksamma på sin egen process, ett slags metakognitivt lärande. De lär sig också att använda återkopplingen de får och det har visat sig att de efterfrågar den de gånger som de inte får den.

Eleverna blir ofta till och med vassare än läraren. Men det är viktigt att återkopplingen är skriftlig.

  – Det krävs mer för att uttrycka sig skriftligt än muntligt. Man behöver helt enkelt bli mer stringent i sina tankar för att kunna förklara det skriftligt. Det går att koppla till uttrycket ”det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda”. Därför måste eleverna träna på att tänka igenom vad de vill uttrycka för att sedan kunna skriva det på ett sätt så att mottagaren förstår.

Annika Agélii Genlott

I teorin skulle STL även kunna användas utan digitala verktyg, eftersom modellen bygger på forskning om hur vi lär oss bäst och inte är beroende av en viss teknik. Men i praktiken blir det en helt annan sak, och kan då inte kallas för STL, påpekar Annika Agélii Genlott.

  – Modellen bygger på att eleverna ska revidera sina texter tills de blir rackarns bra. De ska med hjälp av återkopplingen skriva om och utveckla i ett flertal steg. Det fungerar inte alls om man sitter med papper och denna. Det blir alldeles för jobbigt. Dessutom riskerar läraren att tappa de elever som behöver stöd av talsyntes och stavningskontroll.

Forskning pågår kring arbetet med SKL i Sollentuna

Annika Agélii Genlott analyserar sedan flera år tillbaka det övergripande arbetet med STL i Sollentuna tillsammans med Åke Grönlund, som är professor i Informatik vid Handelshögskolan i Örebro. Studierna ingår i hennes doktoravhandling, som beräknas bli klar under nästa år.

Alla studier som har gjorts på elever är inriktade på årskurs 1-3. De visar att elever som arbetar enligt den här modellen utvecklar sin läsförmåga och förbättrar sina resultat i svenska, engelska och matematik. Av studierna framgår också att de elever som presterar lägst och har svårt att nå målen, presterar bättre än vid traditionell undervisning.

  – Det hade varit bra om vi hade kunnat följa de elever som vi studerade till och med årskurs 9, men då fanns det inte tillräckligt många STL-kunniga lärare i högre årskurser. Eleverna kunde alltså inte få STL-utbildade lärare genom hela grundskolan. Vi började med lärare i årskurs 1-3 och efterhand spred vi modellen vidare. Våra erfarenheter visar tydligt att modellen leder till stora förbättringar och i Sollentuna arbetar numera lärare på alla nivåer i grundskolan med STL. Men här behövs förstås mer forskning.

Även om det bara finns forskning på yngre elever, går modellen att använda i alla åldrar i skolan, vilket gjorts i flera kommuner. Dessutom fungerar den även bra för vuxna, konstaterar Annika Agélii Genlott.

  – När lärare lär sig att undervisa med STL, analyserar de sin egen och sina kollegors lektionsplanering och genomförande och ger formativ återkoppling åt varandra. Det får dem att reflektera kring sitt eget och varandras lärande och det hjälper dem att utveckla sin förståelse och att hela tiden utveckla och förbättra sin undervisning.

SKL fortbildar lärare från hela Sverige i STL

SKL genomför sedan 2015 en satsning på att fortbilda lärare i STL. Varje höst anordnas en utbildning som sträcker sig över ett helt läsår, bygger på blended learning och är öppen att söka för alla lärare i hela Sverige. Kursdeltagarna träffas i Stockholm vid tre tillfällen och resterande träffar och all annan kommunikation sker över nätet. I år deltar 120 lärare i två olika grupper.

Cecilia Gustafsson

Från och med det här läsåret hjälper SKL även kommunala huvudmän som vill genomföra utbildningen på egen hand. I januari startade Göteborgs stad, Lindesbergs kommun och Region Kronoberg egna kurser och i augusti kom Region Gotland samt Karlstads och Falköpings kommun igång, säger Cecilia Gustafsson, som är förvaltningsledare för STL på SKL.

  – SKL står till tjänst med kursmaterial som kan användas under kursen och ger olika former av hjälp och stöd under genomförandet. Vi hjälper bland annat till med att formulera utbildningsmål, ger råd om hur många deltagare som är lämpligt och vägleder om hur man bäst informerar om STL. Vi kommer även på besök och håller inspirationsföreläsningar.

Tänk på att förankra i hela styrkedjan

Det är avgörande att arbetet med STL är väl förankrat i hela styrkedjan när man arbetar kommun-  och regionövergripande, från beslutsfattare och förvaltning till rektorer och lärare. Om någon av länkarna brister, är risken stor att allt rinner ut i sanden. Därför måste man verkligen se till att alla är med och att man är överens om att den här modellen ska användas i undervisningen.

Ibland är det lärare som är tveksamma till STL. De flesta av dem som är det, undervisar i ämnen som inte är traditionella skrivämnen. De kan kan därför känna att det blir alltför teoretiskt eller konstruerat om eleverna ska ägna tid åt att skriva och att återkoppla till varandras texter, säger Cecilia Gustafsson.

  – Men eleverna ska förstås inte bara skriva långa faktatexter eller berättande texter. Läraren behöver hitta texttyper som passar i ämnet och som kan hjälpa eleverna att reflektera kring sitt lärande. I matematik kan det handla om att skriva korta, förklarande texter. Det gäller att se möjligheterna. Samtidigt är det viktigt att inse att STL inte är en universalmodell som ska användas hela tiden. Eleverna ska arbeta med skrivutveckling när det behövs och det kan tillföra något. Läraren har det pedagogiska ledarskapet i klassrummet och ska utgå från det.

Pilotgrupp med gymnasielärare i Göteborg

I januari startade Centrum för skolutveckling i Göteborgs stad sin första STL-utbildning för lärare i för- och grundskolan. Efter sommarlovet startade en ny omgång, och den här gången har man även en pilotgrupp med gymnasielärare. I september var Cecilia Gustafsson i Göteborg och besökte gruppen.

  – Jag tror att det kommer att fungera väldigt bra, men eftersom det än så länge är få som har arbetat med STL i gymnasieskolan, så finns det inte många konkreta exempel på hur man kan arbeta. Men det kändes väldigt hoppfullt när jag träffade lärarna. Många har inte arbetat särskilt mycket med strukturerad återkoppling tidigare. De såg det som en intressant möjlighet att utveckla sin egen undervisning och sina elevers lärande.

Cecilia Gustafsson med STL-handledare i Göteborg

Tio gymnasielärare är med i den andra omgången i Göteborg, tillsammans med ett fyrtiotal lärare från för- och grundskolan. Lärarna träffas totalt nio gånger under läsåret, men det är mellan träffarna som det egentliga arbetet sker, säger Helen Henriksson utvecklingsledare på Center för skolutveckling.

  – Lärarna ska planera och genomföra lektioner där de arbetar med STL. De ska också göra en kritisk analys av sin egen undervisning och ge återkoppling på sina kollegors analyser. Det är något som vi lärare inte alls är vana vid. Nu måste de reflektera kring hur det gick, varför det blev så och vad som behöver ändras. Därefter lämnar de sin analys vidare till kurskamraterna, som ger en återkoppling som de sedan ska använda när de arbetar vidare med sin undervisning. Det här är ett långsiktigt arbete som tar tid.

Lärare behöver ges förutsättningar för utvärdering och reflektion

När läraren planerar sin undervisning, måste hen noggrant tänka igenom vad eleverna ska fokusera på för att de ska kunna ge en återkoppling som klasskamraterna har nytta av. Det är väldigt tidskrävande och förutsätter ofta att de får någon form av stöd, till exempel en matris som leder dem rätt. Läraren ska gå framåt i små steg, testa sig fram och försöka hitta sätt som sätter eleverna på rätt väg.

Helen Henriksson

  – Lärare måste tänka om för att kunna utveckla och förändra sin undervisning. Om det blir tydligt att vissa sätt att arbeta gör att eleverna lär sig bättre, finns en utgångspunkt och en riktning för det fortsatta arbetet. Men det kan ta lång tid innan polletten trillar ner, så det gäller att ha tålamod. Det gäller att tro på modellen och att fortsätta att jobba med den.

Att enbart förändra sättet att undervisa räcker inte. Det handlar om att nå fram till en mer genomgripande förändring som innebär att lärarens tankar och perspektiv på undervisning, lärande och kunskap förändras. En sådan förändring sker långsamt, tar tid och kräver att man ständigt utvärderar sin undervisning och gradvis genomför de ändringar som behövs. För att det ska bli möjligt, måste skolan ge sina lärare den tid de behöver för sitt analysarbete. Annars finns det risk för att förändringsarbetet bara fungerar under kursen och att lärarna sedan faller tillbaka till sitt vanliga sätt att arbeta, säger Helen Henriksson.

  – Här gäller det att forcera det motstånd som finns mot förändringsarbete och att påverka verksamhetskulturen på skolan. Strukturer som möjliggör och underlättar utveckling och förändring behöver byggas. Annars är det inte någon mening med att satsa på fortbildning i nya modeller för undervisningen.

Det behövs stödjande strukturer som underlättar utveckling och förändring

Hela styrkedjan måste vara med för att det här ska fungera. Därför är det nödvändigt att diskutera med beslutsfattare, områdeschefer, rektorer och lärare, så att alla verkligen förstår varför vi väljer att arbeta med den här modellen, tillägger Helen Henriksson.

  – Kanske borde vi satsa på en STL-utbildming för ledare? Hur skulle en sådan kunna se ut? Vad behöver en ledare egentligen förstå av STL för att kunna fatta beslut som stödjer utvecklingen? Dessutom vore det intressant att se STL användas på lärarutbildningen. Det är en modell som underlättar digitaliseringen och kan fungera som en röd tråd genom hela utbildningen.

Den stora, övergripande frågan är vad som krävs för att skolans verksamhet ska kunna följa med i samhällsutvecklingen, konstaterar Annika Agélii Genlott. Det är verkligen en tuff utmaning och ställer krav på att organisationen är flexibel och kan anpassa sig. En viktig del är att möjliggöra lärares professionella kollegiala lärande och att skapa strukturer och modeller som gör det lättare att hitta nya vägar för kontinuerlig utveckling och förbättring av undervisningen.

Den stora förändringen med STL är att lärare både lär sig att använda it och digitala medier på ett målmedvetet sätt i sin undervisning och att de tränas i att ständigt utveckla och förbättra arbetet tillsammans med eleverna, avslutar Annika Agélii Genlott.

  – Hur kan jag förbättra min undervisning? Vad kan jag göra annorlunda? Varför är det viktigt? Detta är frågor som läraren ständigt måste ställa sig. Det rör sig om en utveckling av lärarens arbete som egentligen inte har något slut. Det är absolut nödvändigt för att skolan fortsatt ska vara aktuell och kunna ge eleverna den bästa utbildningen och förberedelse inför den samtid de ska leva och verka i under hela sitt liv.

Veckans spaning: 21st Century Children, det digitala kulturarvet och lärares arbetsvillkor när skolan digitaliseras

Veckans spaning: 21st Century Children, det digitala kulturarvet och lärares arbetsvillkor när skolan digitaliseras

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Ny rapport från OECD om ungas välmående i en digital värld

Centre for Educational Research and Innovation på OECD driver sedan 2017 projektet 21st Century Children. Man undersöker barndomens villkor idag och vill ta reda på hur föräldrar, skola och samhälle kan göra det enklare för dem som växer upp att hantera vardagen.

Fokus ligger på fyra huvudteman: fysisk hälsa, psykiskt välmående, digitaliseringen samt relationer till familj och vänner. Genom att analysera aktuell forskning och samla in erfarenheter från medlemsländerna, skapar man underlag för ett ramverk som kan fungera som vägledning för föräldrar, skolan och olika myndigheter. Ramverket kommer att presenteras nästa år.

Under projekttiden genomför man flera olika studier och forskningsöversikter inom de fyra tematiska områdena. För ett par dagar sedan släpptes rapporten Educating 21st Century Children: Emotional Well-being in the Digital Age.

Rapporten går igenom hur ungas teknikanvändning ser ut idag och kopplar den till forskning och debatt om barns och ungas psykiska välmående. Det ges också en beskrivning av hur man i olika länder arbetar med medie- och informationskunnighet och digital kompetens samt hur skolan försöker hjälpa eleverna att utvecklas till ansvarsfulla digitala medborgare. 

I den allmänna debatten runt om i världen talas det just nu mycket om riskerna med ökad skärmtid och hur det påverkar hjärnan och den psykiska hälsan. Ökad mobbning och mer trakasserier tas också ofta upp som en konsekvens av den växande användningen av sociala medier. I rapporten påpekas att det inte finns något stöd i forskningen för det här, men att det behövs mer studier som kan ge en bättre och tydligare bild. Man tillägger också att det är problematiskt om politiker påverkas av det höga tonläget i debatten, eftersom det riskerar att leda till felaktiga och kontraproduktiva beslut.

Det behövs en bättre förståelse av barndomens villkor och vad digitaliseringen innebär, konstateras det i rapporten, och det kräver insamling och analys av relevanta data. Det förutsätter i sin tur både att termerna vässas och att undersökningsmetoderna förbättras. Medlemsländerna behöver även bli överens om vad man menar när man till exempel talar om psykisk hälsa och digital kompetens och man måste enas om en metodik som kan visa hur verkligheten faktiskt ser ut. Mer tvärvetenskapliga studier och en ökad samverkan mellan olika myndigheter och med sakkunniga i näringslivet är också viktigt, menar man.

Rapporten slår fast att det är viktigt att skolan och föräldrarna ger barn och unga en bra förberedelse för vuxenlivet och lär dem att förstå och hantera sin digitala vardag. Men det förutsätter att det görs en tydligare åtskillnad mellan fakta och fiktion i debatt och beslut.

Det digitala kulturarvet i skolan

För två veckor sedan tog Spaningen upp att man i Nederländerna just nu kartlägger hur det digitala kulturarvet används i skolan och vad som behöver göras för att det ska bli mer tillgängligt och vara till större nytta i undervisningen. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) arbetar just nu med samma sak, på uppdrag av Kulturdepartementet. Det är en del av ett större uppdrag, som går ut på att ta reda på hur samarbetet mellan skolan och kulturarvsinstitutionerna kan utvecklas och förbättras.

Tidigare i veckan släppte RAÄ en rapport som visar att det finns en hel del digitala resurser som är utvecklade för skolan. En del av resurserna är utvecklade som komplement till fysiska besök, men det finns också fristående resurser, alltifrån temawebbplatser och faktabanker till lektionsplaner. Tyvärr används det här materialet inte särskilt mycket i undervisningen. Två tredjedelar av lärarna som svarade på RAÄ:s enkät använder det inte. Bland förskollärarna handlar det om 80%.

Trots att användningen alltså är tämligen begränsad, ser många lärare, från förskolan till och gymnasiet, ett behov av att ha tillgång till digitala kulturarvsresurser i undervisningen. 60% av förskollärarna, 80% av lärare som undervisar från förskoleklass till och med årskurs 6 och ungefär hälften av lärarna från årskurs 7 till och med gymnasiet ser ett behov.

Men varför använder inte lärarna det material som finns? Ett tydligt skäl är att de ofta inte känner till att det finns och att de inte heller vet hur de ska göra för att hitta den här typen av lärresurser. Ett annat skäl är att materialet ofta inte är tydligt kopplat till de krav som finns i kurs- och läroplaner på olika nivåer. Här måste det onekligen ske förbättringar, konstaterar RAÄ i sin rapport. Det kan också behövas en mer målinriktad marknadsföring som verkligen når fram till lärarna.

I december kommer RAÄ att publicera en vägledning för kulturarvsinstitutionerna om hur digitala resurser ska tas fram och publiceras för att bli mer användbara och lättare att hitta. Precis som i Nederländerna gäller det att hitta lösningar som gör det digitala kulturarvet mer tillgängligt och användbart i skolan, så att det kan bli en naturlig och självklar del av undervisningen.

Lärares digitala arbete – finns det balans mellan krav och stöd?

En forskargrupp vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet har beviljats medel av Forte för att under tre år undersöka hur svenska lärares arbetsvillkor förändras när skolan digitaliseras. Vad innebär genomslaget för lärplattformar och sociala medier? Vilken påverkan har skolans marknadisering?

Arbetet leds av Annika Bergviken Rensfeldt och man samverkar med en forskargrupp vid Monash University i Australien, ledd av Neil Selwyn. Det finns flera beröringspunkter mellan Sverige och Australien som gör det möjligt att jämföra hur de båda utbildningssystemen förändras av den pågående digitaliseringen. 

Projektet är en fristående fortsättning av en studie om lärares kollegiala lärande på Facebook, som genomfördes 2015-17.

Veckans tips

5-20 oktober är det dags för årets upplaga av Code Week, en internationell satsning på att väcka barns och ungas intresse för programmering och digitalt skapande. Arbetet drivs av frivilliga med stöd av EU-kommissionen.

I vart och ett av de 52 länder som deltar i Code Week, finns det ambassadörer som ger hjälp och stöd åt skolor som vill vara med. Agneta Hedenström och Mie Menmark är ambassadörer i Sverige. Det finns även en öppen Facebook-grupp som vänder sig till svenska lärare i grundskolan. På Digitala lektioner finns fritt lektionsmaterial för alla stadier och nivåer för den som vill komma igång.

På Code Weeks webbplats finns en interaktiv karta som visar de aktiviteter som pågår i de olika länderna. Där kan alla som deltar själva lägga in sin aktivitet och göra den synlig.