Etikett: Skolans digitalisering

Veckans spaning: Nästa steg när eleverna är hemma och ett globalt ramverk för att hantera skolans undervisning under conorapandemin

Veckans spaning: Nästa steg när eleverna är hemma och ett globalt ramverk för att hantera skolans undervisning under conorapandemin

Blogginlägg | Av |
Distansundervisning, Fjärrundervisning, Grundskolan, Gymnasieskolan, Skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Nästa steg för distansundervisningen när eleverna är hemma

I Nederländerna stängde skolorna sina lokaler 16 mars, och sedan dess har undervisningen bedrivits över nätet. Den ursprungliga tanken var att skolorna skulle vara stängda i tre veckor, men nu har perioden förlängts till att sträcka sig över påsken och tulpanlovet. Senaste budet är att skolorna ska öppna igen 3 maj.

Stiftelsen Kennisnet – som arbetar med digital utveckling på nationell nivå – har startat webbplatsen Les op afstand för att hjälpa landets skolor att hantera situationen. I likhet med Skola hemma, ger man här vägledning och stöd kring fjärr- och distansundervisning åt skolledare och lärare.

För några dagar sedan konstaterade Kennisnet i en artikel att det allra mesta fungerar ganska bra, givet omständigheterna. Men vad behöver göras nu när skolorna kommer att vara stängda i ytterligare minst en månad?

Några av Kennisnets rådgivare delar i artikeln med sig av sina tankar kring hur skolledare och lärare bör agera. Tankarna vilar på den forskningsbaserade modellen Fyra i balans (Vier in balans), som sedan 2004 har använts som stöd i det digitala skolutvecklingsarbetet i Nederländerna. 

Modellen består av fyra element som ska vara i balans:

  1. Vision. Här handlar det om skolans syn på kunskap och god undervisning. Hur ser undervisningen ut och vad syftar den till? Vilka roller spelar lärare och elever? 
  2. Kunskap. Lärarnas yrkesmässiga digitala kompetens måste vara så pass bra att de kan dra  nytta av tekniken för att uppnå undervisningsmålen. Det räcker inte att kunna hantera program och tjänster, utan det gäller att kunna knyta den till pedagogiken och till undervisningens innehåll.
  3. Digitala lärresurser. Här innefattas allt material som används i undervisningen, både sådant som skapats med ett pedagogiskt syfte och sådant som inte har det. Hit räknas även datorprogram och digitala tjänster.
  4. Infrastruktur. Tillgången till datorer, internetanslutning och digitala lärmiljöer är en avgörande faktor, och här räknas även administration och underhåll in. Utrustningen måste vara i bra skick och kunna användas i undervisningen utan större problem.

Så här långt ser det ut som att både lärares och elevers digitala kompetens räcker till för att göra något vettigt av situationen, menar rådgivarna. Men det gäller att försöka se till att ingen halkar efter. Lärare behöver även fundera på hur man håller kontakten med eleverna, vad som behöver göras för att variera undervisningen och hur det är möjligt att följa och bedöma elevernas lärande. 

Det övergripande mottot hittills har varit att utgå ifrån det man redan har och att försöka efterlikna klassrummet så långt som möjligt. Det räcker inte längre, utan det är dags att tänka om., menar rådgivarna. Nu gäller det att fundera på vad som är mål och syfte med undervisningen, hur lärare och elever ska arbeta tillsammans och vilka tekniska lösningar som kan fungera bäst. Både lärare och elever har fått nya erfarenheter som kommer att leda till förändringar.  

Det är också viktigt att vara medveten om att skolorna i den här första fasen huvudsakligen har använt program och tjänster från de stora teknikföretagen. Detta har fungerat bra, och det är inget konstigt med det. Det var vad som fanns på skolorna. Men det är heller inte helt oproblematiskt, påpekar Kennisnets rådgivare. Skolorna riskerar att bli beroende av de här företagens tjänster, vilket kan begränsa deras handlingsutrymme framöver.

När skolorna öppnar igen, är det med nya förutsättningar. Allt kommer inte att återgå till det gamla vanliga. Både lärare och elever har fått nya erfarenheter som ställer krav på förändring. Därför är det viktigt att skolledare och lärare funderar på vad som behöver göras.  

Vad saknar lärare och elever från skolan? Är det mest den sociala interaktionen eller är det något annat? Vilka aspekter av undervisningen går man miste om? Vad blir lika bra eller kanske till och med bättre på distans? Vad innebär det här för skolans verksamhet? 

Modellen Fyra i balans kan ge ett bra stöd för det fortsatta utvecklingsarbetet, menar rådgivarna. 

Ett globalt ramverk för att hantera skolan under coronapandemin

I onsdags presenterade OECD och Harvard Graduate School of Education (HGSE) gemensamt rapporten A framework to guide an education response to the COVID-19 Pandemic of 2020. Rapporten visar hur utbildningssystemen i 98 av världens länder hanterar coronapandemin och ger även riktlinjer för det fortsatta arbetet. 

De båda organisationerna slår fast att det är nödvändigt att beslutsfattare tar fram en genomarbetad plan för hur undervisningen ska fortsätta när eleverna är hemma. Därför har man tagit fram en checklista med 25 punkter som tar upp allt ifrån behovet av organisation och struktur till de konkreta insatser som behövs för att allt ska fungera, såväl ur ett pedagogiskt som ur ett samhälleligt perspektiv. 

Det är tänkbart att övergången till fjärr- och distansundervisning och ett bättre utnyttjande av de digitala möjligheterna kan leda till en positiv utveckling av skolan och undervisningen på många håll, konstateras i rapporten. Men det är samtidigt viktigt att hålla i minnet att världens utbildningssystem i många avseenden är långt ifrån redo att möta den situation som har uppstått.  

Rapporten lyfter fram att PISA 2018 visar att det finns stora skillnader mellan och inom länder när det gäller de kunskaper och förmågor som alla elever behöver i en digitaliserad värld. De måste bland annat lära sig att läsa och förstå komplicerade texter, att kunna skilja mellan fakta och fiktion och utveckla ett kritiskt och undersökande sinne. För att detta ska bli möjligt, måste skolans undervisning lägga en stabil och tillräcklig grund för eleverna, oavsett socioekonomisk bakgrund. Det är fortfarande en lång väg dit.

Det finns även en rad andra problem som har betydelse för den situation som råder nu. I genomsnitt har 9% av eleverna inte någon lugn plats hemma där de kan studera. Här skiljer det sig mycket mellan länderna. I Filippinerna och Thailand handlar det om 30%. Till och med i Syd-Korea, där eleverna hör till dem som presterar bäst, har 20% av eleverna i de mest socialt utsatta skolorna inte någon plats hemma där de kan ägna sig åt sina studier utan att bli störda.

Även om de allra flesta elever i vår del av världen har tillgång till datorer och Internet hemma, gäller det inte alla. Det visar till exempel den finska satsningen Dator till alla, som varit igång sedan 2015. I resten av världen finns det stora skillnader inom och mellan länder när det det gäller tillgång till dator och nät hemma, den digitala infrastrukturen i skolorna, lärarnas digitala kompetens, och så vidare. 

I mitten av mars konstaterade en senioranalytiker på OECD att coronapandemin leder till en global krissituation för skolan. Stängningen av skolorna kommer att få djupgående samhällseffekter i hela världen och det finns även risk för att den bristande likvärdigheten när det gäller tillgång till utbildning riskerar att öka ännu mer. Men kanske kan, som Unesco påpekade förra veckan, den här situationen fungera som en väckarklocka och en brytpunkt för synen på skolan och undervisningen över hela världen.

Rapporten från OECD och HGSE pekar i båda riktningarna och betonar samtidigt det nödvändiga i att problemen verkligen hanteras på ett genomtänkt sätt.

Veckans tips

I veckans avsnitt av podden Pedagogisk psykologi diskuterar de båda umeåbaserade it-pedagogerna Niclas Lind och Peter Hjelm fjärr- och distansundervisning, teknik och didaktik. 

Hur skapar man goda förutsättningar för lärande på distans? Vad är viktigt att tänka på? Vilken betydelse har planering och struktur? Vilket värde tillför delningskultur och kollegialt lärande? 

Veckans spaning: Global koalition för att hantera skolan under pandemin samt lärdomar från TALIS och corona

Veckans spaning: Global koalition för att hantera skolan under pandemin samt lärdomar från TALIS och corona

Blogginlägg | Av |
Distansundervisning, Fjärrundervisning, Grundskolan, Gymnasieskolan, Säkerhet, Skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Den globala utvecklingen kring skolan och coronapandemin

Den globala spridningen av coronaviruset har lett till skolor i 165 länder har stängt sina lokaler för undervisning. 87% av världens alla elever – totalt ungefär 1.5 miljarder – liksom 63 miljoner lärare drabbas av detta. Nu är det viktigt att se till att undervisningen kan bedrivas på andra sätt, eftersom konsekvenserna för eleverna och hela det internationella samhället annars riskerar att bli väldigt allvarliga.

Unesco har i dagarna tagit initiativ till en världsomspännande koalition, där man samarbetar med andra organisationer inom FN, flera företag samt en rad ideella organisationer, bland annat Wikipedia och Rädda barnen. Tillsammans ska man försöka hitta och sprida de bästa lösningarna för att säkerställa att skolundervisningen kan fortsätta när skolorna är stängda. Man hoppas också kunna lägga grunden för en mer inkluderande och likvärdig tillgång till grundläggande utbildning när pandemin är över.

International Task Force for Education 2030 är ett annat initiativ av Unesco som är igång sedan ett tiotal år tillbaka. Idag uppmanade de beslutsfattare och näringsliv världen över att genomföra åtgärder för att säkerställa att lärare får det ekonomiska och sociala stöd de behöver för att fortsätta bedriva sitt viktiga arbete när eleverna inte längre får komma till skolan. De ska inte behöva riskera sin hälsa, sitt välmående eller sin lön. De behöver också få kompetensutveckling för att hantera den nya situationen och de måste inkluderas i arbetet med att planera och genomföra de insatser som görs för att undervisningen ska fortsätta.

Unesco konstaterar att fjärr- och distansundervisning över nätet är det vanligaste svaret på hur undervisningen ska fortsätta bedrivas när lärare och elever inte längre kan gå till skolan. Men det är långtifrån enkelt att genomföra. Det finns fortfarande stora skillnader när det gäller tillgång till tekniken och förmågan att använda den i undervisning och lärande, både mellan olika länder och inom länder. Därför krävs det även andra insatser. Föräldrars möjlighet och förmåga att ge hjälp och stöd åt sina barn när undervisningen sker hemma är också högst varierande.

Problemet hanteras på olika över världen. I några länder, till exempel i Kina och Frankrike, har man startat nationella plattformar som ger eleverna tillgång till undervisning över Internet. I den amerikanska delstaten Washington rekommenderas skolorna att inte påbörja undervisning över nätet förrän man förvissat sig om att alla verkligen har den teknik som krävs. På många håll används radio, tv och andra medier. I Portugal delar brevbärarna ut undervisningsmaterial och uppgifter till eleverna när de delar ut posten.

Insatserna handlar förstås inte enbart om undervisning. Hela samhället påverkas av de åtgärder som vidtas för att förhindra smittspridning, och det inverkar i sin tur på barns och ungas tillvaro på en mängd olika sätt. Därför gör man i flera länder även insatser för att ge alla barn skollunch och för att ge olika former av psykologiskt stöd. Några länder – bland annat Italien och Kina – satsar också på att ge socialt och pedagogiskt stöd åt föräldrar och vårdnadshavare, så att de kan hjälpa sina barn på ett bra sätt.

Unesco konstaterar att pandemin förhoppningsvis kan fungera som en väckarklocka och en brytpunkt för synen på skolan och undervisningen över hela världen. Kanske kan det komma något gott ur det onda.

Lärdomar från TALIS 2018 och corona

I måndags presenterade OECD delrapport två av TALIS 2018, den senaste utgåvan av The Teaching and Learning International Survey, som man sedan 2008 regelbundet genomför tillsammans med sina medlemsländer. Syftet med den här undersökningen är att öka kunskapen om skolors lärandemiljöer samt skolledares och lärares arbetsvillkor.

Den första delen av TALIS 2018 kom förra året och handlar om hur yrkesvardagen ser ut och vilka förutsättningar det finns att bedriva en god undervisning. Del två fäster blicken på skolledare och lärare som yrkespersoner.

Enligt delrapporten är ungefär 90% av lärarna nöjda med sitt arbete och sitt yrkesval, och lika många menar att de själva kan bestämma hur de ska bedriva sitt arbete. Däremot är det i genomsnitt inte mer än 26% som anser att deras arbete är högt värderat i samhället, vilket förstås är bekymmersamt.

Samma dag som delrapporten släpptes, skrev OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher en artikel, där han reflekterar kring resultatet och kopplar det till den pågående pandemin. Är skolor, skolledare och lärare tillräckligt väl utrustade och förberedda för att hantera de utmaningar de ställs inför? Vad kan vi lära av detta?

I genomsnitt menar en fjärdedel av rektorerna att bristfällig tillgång till digital teknologi hindrar undervisningen och den pedagogiska utvecklingen. Här skiljer det sig mycket åt mellan medlemsländerna. I Singapore rör det sig endast om 2%, medan det i Vietnam är 80% som anser detta. För Sveriges del handlar det om 10%.

Delrapporten visar också att 53% av lärarna i OECD låter sina elever använda it och digitala medier ofta eller alltid i undervisningen. I Sverige är det 53% som gör detta. Det är tydligt att det inte främst är en åldersfråga, utan att det handlar om att få den kompetensutveckling som krävs för att kunna dra nytta av de digitala möjligheterna. 60% av lärarna har fått kompetensutveckling under det senaste året (innan undersökningen genomfördes) och 18% anser sig ha ett stort behov av att lära sig mer inom det här området. I Sverige rör det sig om 67% respektive 22%.

Schleicher konstaterar att den digitala utvecklingen ger medlemsländerna stora möjligheter att förändra skolans undervisning, så att den i högre grad motsvarar de villkor och behov som finns idag. Såväl lärarens som elevens roller behöver utvecklas och förändras, och med hjälp av digitala lärresurser kan man undervisa och lära på helt andra sätt än tidigare. En sådan utveckling gör det också lättare för skolan att hantera pandemier, som sprids allt snabbare i vår globaliserade värld. 

Därför är det viktigt att analysera hur det fungerar med distansundervisning när skolorna är stängda och att dra lärdom av detta. Inte minst gäller det att öka likvärdigheten, både när det gäller tillgång till och förmåga att använda digitala lösningar och tillgången till andra stödåtgärder som behövs för att undervisningen ska fungera.

Det gäller också att dra nytta av lärares intresse och vilja att utveckla och förändra sin undervisning och att ge dem bättre möjligheter att lära av varandra. I genomsnitt menar fyra av fem lärare att de flesta är intresserade av att utveckla sin undervisning och tre av fyra anser att lärare i allmänhet är öppna för förändring. Men detta utnyttjas alldeles för lite idag, menar Andreas Schleicher. 

Skolan måste kunna möta elevers olika behov och arbeta för att motverka de ökande klyftor som syns över hela världen. Men det kräver att lärare ges större möjlighet att tänka och arbeta på nya sätt och att dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter. Det förutsätter också att beslutsfattare aktivt arbetar för att höja lärares allmänna status i samhället.

Kanske blir det lättare efter coronapandemin, när det tydligare framgår vilken central roll de spelar för att samhället ska hänga samman, fungera och utvecklas?

Veckans tips

Unga Forskare har tillsammans med flera it-företag tagit fram det kostnadsfria utbildningsmaterialet Är du säker? #290CyberSecurity, som vänder sig till barn och unga från tioårsåldern till och med gymnasiet. Nu har MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, beslutat att ge stöd åt satsningen, för att underlätta spridningen till landets alla kommuner.

Eleverna får bland annat lära sig uppgifter på nätet kan spridas, vilka digitala spår vi lämnar när vi surfar på nätet och hur man skapar säkra lösenord. Materialet ger också en inblick i hur cyberhot kan drabba centrala delar av samhället och kopplar även digitaliseringen till de globala målen för att bredda bilden av teknik.  

Veckans spaning: Coronapandemin och skolan samt en lösningsorienterad övergång till distansundervisning

Veckans spaning: Coronapandemin och skolan samt en lösningsorienterad övergång till distansundervisning

Blogginlägg | Av |
Distansundervisning, Fjärrundervisning, Skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Coronapandemin leder till en global krissituation för skolan

Tracey Burns, senioranalytiker på OECD i Paris, konstaterar i OECD Education and Skills Today att coronaepidemin har lett till att skolan har stängts helt i 102 länder. I 11 länder har skolan stängt i några regioner eller städer. Totalt är det just nu 900 miljoner barn och ungdomar som berörs, men antalet kommer sannolikt att växa i takt med utvecklingen. Detta innebär en global krissituation för skolan.

En rad länder satsar på fjärr- och distansundervisning och på flera håll finns nationella plattformar och andra lösningar. Det bästa i det här läget är att dra nytta av den teknik skolorna redan har tillgång till istället för att skapa helt nya tjänster, menar Tracey Burns.

Efterhand som virusspridningen pågår och hela samhället påverkas, kommer det sannolikt att uppstå innovativa tekniska och pedagogiska lösningar som kan öppna intressanta möjligheter för undervisningen. Pandemin kan på sikt leda till en positiv utveckling inom en del samhällsområden, men just nu är det de svåröverskådliga negativa effekterna på både samhälle och människor som dominerar.

Tracey Burns betonar att det mesta är oklart just nu, men hon menar att två saker står utom allt tvivel. Det ena är att skolstängningarna kommer att få djupgående samhällseffekter i hela världen. Förutom att osäkerheten och stressen ökar, kommer många barn inte att få tillräcklig näring när det inte längre serveras någon skolmat. De restriktioner som införts för att dämpa smittspridningen, leder även till en ekonomisk nedgång som gör att många vuxna får svårt att klara sin försörjning. Detta påverkar naturligtvis också barnen och deras tillvaro.

Det andra är att den bristande likvärdigheten när det gäller tillgång till utbildning riskerar att öka ännu mer. När allt fler länder får över till undervisning över nätet, är det en del elever som halkar efter. Dels beror det på att de inte har tillgång till all teknik som behövs, men deras föräldrar har inte heller den digitala kompetens och den utbildning som behövs för att kunna ge dem ett tillräckligt stöd när undervisningen sker hemma.

Detta är det viktigt att beslutsfattare är medvetna om och vidtar åtgärder mot, skriver Tracey Burns. Annars kan det få svåra konsekvenser både för de här barnen och för samhällsutvecklingen under de kommande åren. 

Övergång till distansundervisning på Lerums gymnasium

Erik Winerö är förstelärare i digitalisering på Lerums gymnasium, som ligger i Lerums kommun, ett par mil öster om Göteborg. Han är även projektledare för det pågående arbetet med att gå över till att undervisa på distans. Det arbetet drog igång direkt efter att utbildningsministern igår meddelat att Sveriges gymnasieutbildningar, liksom högskolor och universitet, ska övergå till att undervisa på nätet från och med idag.

Lerums gymnasium är en kommunal gymnasieskola som anordnar både teoretiska och yrkesinriktade gymnasieprogram. Cirka 130 lärare och omkring 1 400 elever är verksamma på skolan. Lärarna har varsin pc och eleverna har antingen pc eller chromebook.

Erik Winerös och hans kollegors arbete med övergången har precis startat. I en kortfilm på Youtube delar han med sig av projektets organisatoriska och pedagogiska utgångspunkter. Den kan säkert vara till hjälp för andra skolor i samma situation.

Grundtanken är att arbetet ska vara lösningsorienterat och iterativt. Lärarna ska dra lärdom vad som fungerar respektive inte fungerar, och att de ändrar sina arbetssätt utifrån detta. För att det här ska fungera i praktiken, är det viktigt att arbeta systematiskt och att lärarna delar med sig av sina erfarenheter.

Det måste finnas en tydlig ansvarsfördelning och all information om projektet ska vara väl strukturerad och enkel att komma åt. Lerums gymnasium har satt upp en tillfällig webbplats på Google Sites, som samlar all information om övergången till distansundervisning för personalen.

På webbplatsen finns information om den teknik som används, vilka pedagogiska grundtankar och utgångspunkter som ligger till grund för distansundervisningen samt en kort beskrivning av hur det generella upplägget ser ut. Här finns också länkar till extern information som kan vara användbar under uppstarten. Webbplatsen är öppen för lärare på andra skolor och hos andra huvudmän att ta del av och att använda som vägledning för sitt eget arbete.

Skolledningen har det samlade ansvaret för övergången till distansundervisningen, men det kan vara värdefullt att tillsätta en projektledare som har operativt ansvar. Det kan vara en it-pedagog eller någon annan lärare som är lämplig. Projektledaren ska stå i tät kontakt med skolledningen under det löpande arbetet.

På Lerums gymnasium, som är en ganska stor skola, har man även tillsatt en arbetsgrupp med representanter för de olika programmen, specialpedagoger samt it. Totalt rör det sig om 20-30 personer som träffas i ett rum i Classroom för att dela med sig av information från de olika programmen. Den samlade informationen kommuniceras sedan vidare till resten av personalen.

Eleverna ska följa sitt normala schema när de arbetar hemifrån. Det är viktigt för att skapa en sammanhängande struktur och för att underlätta för alla elever att hänga med. Varje kurs har sedan tidigare ett eget rum i Classroom och varje klass har ett rum där de får tillgång till mer övergripande information. Både lärare och elever är vana vid att arbeta med plattformen och det fungerar bra.

Tanken är att kommunikationen mellan lärare och elever i första hand ska ske asynkront. Lektionerna ska spelas in i förväg i förväg och lärarna ger eleverna tillgång till inspelning och annat material när lektionen börjar. Google Meet används för den synkrona kommunikation. Det kan vara bra att ha tillgång till den möjligheten om elever behöver hjälp under arbetet och vill tala enskilt med läraren.

Lärarna förväntas inte hålla lektioner synkront, i realtid över nätet, men de lärare som vill är välkomna att prova. Det är viktigt att ge dem frihet att prova olika alternativ, att de får vara autonoma och att skolledningen litar på deras professionalitet. Men det är avgörande att lärarna delar med sig av sina erfarenheter, så att de kan bli en del av den gemensamma iterativa processen.

På Lerums gymnasium används Google-tillägget Screencastify för att spela in lektioner och presentationer. Erik Winerö berättar i filmen att han kontaktade leverantören i USA när det blev klart att man skulle börja med distansundervisning. Han fick snabbt tillgång till gratiskoder som lärarna kan använda för att få tillgång till produkten utan kostnad.

Det finns tydliga tidsramar för hur långa lektionerna ska vara. Mellan 45 och 60 minuter är en lämplig längd. Läraren ska arbeta med tydliga mallar för de uppgifter som eleverna arbetar med, så att de vet vad de ska göra och vad som förväntas av dem. Det kan handla om att ge exempel på hur ett svar kan se ut, och så vidare.

Vid slutet av varje lektion är det viktigt att göra en återkoppling. Läraren kan använda exit tickets, en metod för formativ bedömning som används för att synliggöra elevers lärande: Hur gick det att arbeta hemma idag? Vad har du lärt dig?

Återkopplingen ska alltså inte vara examinerande, utan det gäller att få eleverna att känna att läraren är närvarande, att hen ser dem och att det arbete som de gör är meningsfullt. Återkoppling är central i all undervisning, men när den sker på distans är den extra viktig.

Det kan vara en bra idé att samla eleverna i realtid någon gång under dagen, för att få dem att känna ett sammanhang. På Lerums Gymnasium använder man Google Meets, men här kan man förstås tänka sig många olika slags lösningar. Det viktiga är att hitta en tjänst som fungerar för både lärare och elever.

Erik Winerö kommer att fortsätta berätta om arbetet med fjärr- och distansundervisning på Lerums gymnasium, så det är en bra idé att prenumerera på hans Youtubekanal.

Veckans tips

Den här veckan har RISE, på uppdrag av av Skolverket och tillsammans med SKR, Swedish Edtech Industry, och UR, skapat webbplatsen Skolahemma.se. Syftet är att på olika sätt ge stöd åt svenska skolor att hantera konsekvenserna av Coronapandemin. 

Det handlar framför allt om att underlätta den gradvisa övergången till fjärr- och distansundervisning. Syftet är att lyfta fram forskning, praktiska erfarenheter och digitala lärresurser som kan hjälpa huvudmän, skolledare och lärare i deras fortsatta arbete.

Skolahemma.se har precis öppnat och innehållet kommer att uppdateras löpande.

Större flexibilitet i undervisningen vid extraordinära situationer

Större flexibilitet i undervisningen vid extraordinära situationer

Artikel | Av |
Distansundervisning, Fjärrundervisning, Skolans digitalisering

I slutet av februari presenterade regeringen en lagrådsremiss som föreslår att skollagen ändras så att den tillåter en utökad användning av fjärr- och distansundervisning. Spaningen tog nyligen upp lagrådsremissen, och pekade även på att både forskning och erfarenhet indikerar att fjärr- och distansundervisning kan ge en rad positiva effekter.

Ett tungt vägande argument är att den kan öka likvärdigheten, eftersom eleverna ges bättre möjligheter att få undervisning av behöriga lärare. Ett annat är att den kan ge ett viktigt bidrag till skolutvecklingen, inte minst arbetet med skolans digitalisering. Fjärr- och distansundervisning kan också ge ökade möjligheter att säkra undervisningen vid extraordinära situationer.

29 kapitlet 29 § i skollagen ger regeringen möjlighet att tillåta skolhuvudmännen en större flexibilitet i undervisningen vid extraordinära situationer. På grund av coronaviruset har regeringen valt att göra detta genom en särskild förordning, som gäller från 16 mars i år till och med 30 juni 2021. Syftet är att eleverna ska få den utbildning som de har rätt till.

Den särskilda förordningen gäller för förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola. Den kan endast tillämpas när en huvudman behöver stänga en skola på grund av coronaviruset. De beslutade åtgärderna ska ta hänsyn till rimliga avvägningar och tillgodose elevernas rättigheter. Besluten ska dokumenteras och motiveras.

Enligt den särskilda förordningen handlar det om fyra möjliga situationer:

  1. En så stor andel av personalen är frånvarande på grund av viruset att verksamheten inte längre kan bedrivas
  2. Smittskyddsläkare har rekommenderat stängning för att motverka smittspridning
  3. Skolan ligger i ett område som Folkhälsomyndigheten beslutat ska vara avspärrat
  4. Stängningen sker på rekommendation från Folkhälsomyndigheten

Att en skola är stängd betyder att skollokalerna är stängda och att eleverna inte får någon undervisning i dem. Det kan innebära att eleverna inte längre får någon undervisning, men den särskilda förordningen rekommenderar att undervisningen iställer sker med fjärr- eller distansundervisning eller med hemuppgifter.

För att garantera att eleverna får den utbildning de har rätt till, kan huvudmannen till exempel besluta att utbildning sker fler timmar per dag, att den omfattar fler eller färre skoldagar per läsår eller att den förläggs till lördagar söndagar och helgdagar. Andra möjligheter är att utbildningen bedrivs på distans, att den fördelas på andra sätt mellan ämnen och stadier eller att utbildningen flyttas till en annan skolenhet eller läggs ut på entreprenad.

Om utbildningen bedrivs på distans, kan läraren antingen ge eleverna hemuppgifter eller bedriva undervisning över nätet under den tid som skolan är stängd. Här är det viktigt att rektorn tillsammans med lärarna samordnar den undervisning som eleverna får.

Huvudmannen får själv bedöma hur många undervisningstimmar som distansundervisningen motsvarar. Det avgör i vilken omfattning som kompletterande undervisning behöver ges när skolan öppnar igen.

På väg mot en färdplan för skolans digitalisering i Eskilstuna kommun

På väg mot en färdplan för skolans digitalisering i Eskilstuna kommun

Artikel | Av |
Förskolan, Grundskolan, Gymnasieskolan, Skolans administration, Skolans digitalisering

Den digitala utvecklingen öppnar nya möjligheter att utveckla och förbättra administration och undervisning i skolan. Men att använda tekniken är i sig ingen garant för vare sig förändring eller kvalitet. Huvudmännen måste veta vart de vill nå, formulera visioner, analysera nuläget, ta fram lämpliga åtgärder och förankra utvecklingsarbetet i hela organisationen. Just nu är Eskilstuna kommun – en av RISE skolpartners – i startgroparna för att börja arbeta med en sådan färdplan.

Hela styrkedjan måste vara med

Att förstå och hantera digitaliseringen är en komplex och utmanande uppgift för alla som arbetar i och med skolan. Den nationella strategin och den nationella handlingsplanen sätter ramarna för vad som ska göras, men arbetet måste konkretiseras och genomföras av huvudmännen.

Hos en kommunal skolhuvudman är det förvaltningsledningens uppdrag att ge så bra förutsättningar som möjligt. Framför allt gäller det att skapa en sammanhängande röd tråd från de politiska besluten till verksamhetsstyrningen och det dagliga arbetet i förvaltningen och ute på kommunens skolor. Hela styrkedjan måste vara med för att det här verkligen ska fungera, konstaterar Ranald MacDonald, digital strateg på barn- och utbildningsförvaltningen i Eskilstuna kommun sedan hösten 2018.

  – Digitaliseringen och de effekter vill uppnå med den är en central uppgift för alla verksamheter i kommunen. Därför måste vi arbeta tillsammans och hjälpa varandra över förvaltningsgränserna. För att klara det behöver vi en färdplan med en tydlig målbild, en klar strategi och en konkret handlingsplan. Här är vi nu.

Barn- och utbildningsförvaltningen behöver en egen utvecklingsorganisation

Ett program för kommunens samlade verksamhet är på gång. Innan den är på plats ska barn- och utbildningsförvaltningen börja med att dra upp sina egna riktlinjer och mål och genomföra de åtgärder som krävs för att få fart på arbetet med skolans digitalisering, menar Ranald MacDonald.

  – Barn- och utbildningsförvaltningen behöver en egen utvecklingsorganisation som kan leda det samlade digitala utvecklingsarbetet, från förskolan till och med gymnasiet. Vi måste hitta arbetsformer och beslutsstrukturer som gör att vi kan ge ett bra administrativt och pedagogiskt stöd för alla verksamheter. Det är också viktigt att kunna fungera som en bra kontaktyta gentemot kommunens it-avdelning.

Idag skiljer sig tillgången till och användningen av digitala verktyg i undervisningen åt mellan kommunens skolor. Eleverna har därför inte likvärdiga möjligheter att utveckla en adekvat digital kompetens. Eftersom det inte tidigare har funnits någon samlad plan och strategi för skolans digitalisering, har det under åren även vuxit fram en omfattande, kostnadsdrivande och svårhanterlig flora av administrativa datasystem. På många håll är man inlåsta i gamla digitala system som inte är anpassade efter dagens behov och förutsättningar.

Modellstyrning gör det möjligt att standardisera och effektivisera

För att få bättre ordning på det här, har barn- och utbildningsförvaltningen, som en av de första förvaltningarna i kommunen, infört PM3, en holistisk modell för systemförvaltning i en organisation. Modellen bygger på en uppdragsstyrd förvaltning med proaktiva arbetssätt, klara ansvarsroller och tydliga principer för prioritering och uppföljning. Syftet är att skapa en strukturerad och affärsmässig samverkan mellan förvaltningen och dess olika it-partners. Samverkan ska bygga på gemensamma synsätt och ömsesidig nytta. Behov och krav definieras av förvaltningen, kostnaderna blir synliga och det går att kontrollera att insatserna får avsedd effekt.

  – En modellstyrning gör det möjligt att standardisera, så att alla använder samma system och vi får en mer långsiktig och kostnadseffektiv systemförvaltning. Vi ska rulla ut och kan ta hem effektmål. Vi är mitt i en transformation och samtidigt ska vi hantera saker som införandet av Office 365 i hela organisationen och även genomföra en digital kompetensutveckling av den administrativa personalen. En kommun av Eskilstunas storlek behöver en stabil grund att stå på för att klara av det här.

Framöver gäller det att titta närmare på mer resurskrävande processer i förvaltningen, för att få bättre kunskap om hur de kan få ett bättre digitalt stöd än idag. Bland annat är det viktigt att snart få till en digital elevhälsa. Inte bara för att papper ska bort, utan framförallt för att dra nytta av systemens möjlighet att följa eleven genom skolåren och att erbjuda anpassade insatser. Skolval och fakturering är andra exempel på områden som kanske kan automatiseras. Här kan erfarenheterna från Lunds kommun sannolikt vara till hjälp, säger Ranald MacDonald.

  – Vår målsättning är att tänka digitalt först och att arbeta datadrivet. Det förutsätter att vi inför centrala, standardiserade system och gemensamma arbetssätt. Det ger en betydligt bättre tillgång till strukturerade data och det blir enklare att effektivisera och att förbättra olika verksamheter. Vi kan även delta i olika forsknings- och utvecklingsprojekt, eftersom vi då har tillgång till de typer av data som behövs i sådana sammanhang. Det är den positiva spiralen vi vill in i.

En gemensam målbild och stöd från den centrala ledninge

Barn- och utbildningsförvaltningen ska ta fram handlingsplaner och utvecklingsstöd för alla skolformer, så att de får likvärdiga möjligheter för digitalisering och skolutveckling. Det är viktigt att systematiskt samla in de behov som finns ute på skolorna, för att kunna ge dem hjälp och stöd som för utvecklingsarbetet framåt. It-pedagogerna behöver ha en gemensam målbild och stöd från den centrala ledningen för att kunna arbeta målinriktat för adekvat digital kompetens och digital likvärdighet i Eskilstuna kommun.

  – Vi ska också skapa ordning bland de lärresurser som skolorna använder, utvärdera dem och se till att de är tillgängliga för alla. Även detta behöver förvaltas. Vi måste också fundera på vad som ska hanteras centralt och vad skolorna själva kan ta ansvar för. Federerad identitet och single sign-on är andra åtgärder som snart står på tur. Det måste vara enkelt att använda de lärresurser som lärare och elever har tillgång till.

Det är också angeläget att ta ett samlat grepp kring dataskyddsförordningen för att säkerställa att känsliga personuppgifter hanteras på ett lagenligt och säkert sätt.

  – De allra flesta appar som används i undervisningen kräver inte så många personuppgifter, så den processen hör till dem som vi snart kan automatisera. Det är betydligt mer komplicerat när det kommer till elevregister, lärplattformar och liknande administrativa system. Här måste vi ha en bättre bild av hur integritet och säkerhet hanteras. Antagligen behöver vi rekrytera en dataskyddssamordnare som kan hjälpa oss att få ordentlig ordning på det här.

Tydliga definitioner och långsiktiga mål

På de allra flesta håll underskattar man nog den tid det tar att utveckla och förändra en organisation. Här finns det mycket att reflektera kring och att ta tag i, betonar Ranald MacDonald.

  – Hur skapar vi den kritiska massa som behövs för att få igång förändringarna? Hur mycket tid ska vi lägga på förvaltning och hur mycket ska vi lägga på utveckling? Vi måste också väcka intresset och få fart på lärandet bland de som ska använda de digitala systemen. Det är helt omöjligt att utbilda alla, så vi måste börja tänka på hur vi kan få det här att mer eller mindre rulla av sig själv. Vilka typer av stöd kan vi ge?

Barn- och utbildningsförvaltningen behöver formulera långsiktiga mål för arbetet med skolans digitalisering. Det förutsätter att de begrepp som används, exempelvis digital kompetens, ges en så tydlig definition som möjligt och att man funderar på vilka krav som det här ställer på hård- och mjukvara, lärares kompetens, och så vidare. Annars blir det svårt att skapa de ekonomiska och praktiska förutsättningar som är nödvändiga. Det här är ett arbete som hela tiden måste fortsätta, eftersom begreppen behöver formuleras om i takt med den pågående teknik- och samhällsutvecklingen.

  – Vi behöver skapa ett större medvetande om vad digitalisering innebär i den konkreta undervisningssituationen. Vilket stöd behövs ute på skolorna för att det här ska fungera? Hur ska vi arbeta med det här på förvaltningsnivå? Vi behöver också lyfta fram och belysa olika dilemman i vardagen, till exempel mobilens roll i klassrummet eller oron för skärmtidens negativa konsekvenser. Hur ska vi hantera det här? Vad säger forskningen?

Tänk både på tekniken och på människan

Skolans digitalisering kommer att kräva mycket arbete under överskådlig tid. En ökad standardisering av datasystemen, en större rättssäkerhet och bättre möjligheter för läraren att ägna mer tid åt eleverna är några  av de vinster som kan ses, men det kräver också stora insatser när det gäller kravhantering, upphandlingar, och så vidare.

  – Om det här arbetet genomförs på ett systematiskt och reflekterande sätt, kommer det med största sannolikhet att ge mycket tillbaka. Men det kommer inte att ske imorgon och kanske inte heller nästa år. Perspektivet måste vara längre än så. Samtidigt är det omöjligt att planera för sådant som vi inte vet någonting om. Vad kommer till exempel AI och maskininlärning att betyda för skolan? Vad är viktigast att ta tag i just nu? Min uppgift, som digital strateg, är att se till att det blir en röd tråd genom allting. Det gäller att både ta hänsyn till de hårda och de mjuka värdena, att tänka på tekniken och på människan.

Veckans spaning: Lagrådsremiss om fjärrundervisning, coronaeffekt på fjärrundervisningen och skolans digitala arbetsmiljö

Veckans spaning: Lagrådsremiss om fjärrundervisning, coronaeffekt på fjärrundervisningen och skolans digitala arbetsmiljö

Blogginlägg | Av |
Distansundervisning, Fjärrundervisning, Grundskolan, Gymnasieskolan, Källkritik, Skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Lagrådsremiss om fjärrundervisning

Regeringen presenterade för en vecka sedan en lagrådsremiss som föreslår en ändring i skollagen som tillåter en utökad användning av fjärr- och distansundervisning i grund- och gymnasieskolan. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft 1 augusti 2020 och ska tillämpas på utbildningar som påbörjas efter 30 juni 2021.

Förslaget innebär att fjärrundervisning kan bedrivas i alla ämnen utom de estetiskt-praktiska. Eleverna befinner sig i en eller flera olika lokaler, tillsammans med handledare, och interagerar med läraren i realtid, över Internet. Förutsättningen är att det inte finns någon lärare som uppfyller skollagens krav på legitimation och behörighet eller att elevunderlaget är alltför begränsat.

Det föreslås också att elever som av olika anledningar, inte kan vara i skolan, exempelvis av medicinska skäl eller för att de bor utomlands hela eller delar av året, istället kan få tillgång till distansundervisning. Eleverna sköter undervisningen hemma på egen hand och kompletterar med enskild när- eller fjärrundervisning någon gång per vecka.

Fjärr- och distansundervisning har fortfarande en begränsad roll i skolan – både i Sverige och internationellt. Den begränsas av ett stramt regelverk och ses ofta som ett sämre alternativ till den ordinarie undervisningen. I Sverige har fjärrundervisning på senare år framstått som en väg att hantera den växande bristen på behöriga lärare. Den ger också nya möjligheter för glesbygdskommuner som har svårt att rekrytera på grund av begränsat elevunderlag och stora avstånd. Därför är regeringen beredd att lätta på reglerna.

I lagrådsremissen är Lärarförbundet och Barnombudsmannen kritiska till en utökad fjärrundervisning. De menar att läraren behöver vara fysiskt närvarande i klassrummet för att kunna bygga en god relation till eleverna, följa varje elevs utveckling och för att kunna samarbeta på ett bra sätt med övriga lärare.

Det finns även indikationer på att fjärrundervisning kan ge en rad positiva effekter. Spaningen tog upp det här i en längre artikel i början av november förra året. Inte minst ökar likvärdigheten när elever kan få undervisning av behöriga lärare över nätet. Men det förutsätter att huvudmännen bygger upp en fungerande infrastruktur med lättanvänd teknik, samarbetar över kommungränserna, satsar på kunniga handledare i klassrummen och får igång ett strategiskt och effektivt ledarskap i organisationen. Det är också viktigt att skapa förankring i hela styrkedjan, från politiker via skolchefer, skolledare och lärare till elever och vårdnadshavare.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår i skolan, utan som en integrerad del av digitaliseringen och utvecklingsarbetet. Hur använder vi egentligen den digitala teknikens möjligheter i skolans undervisning? Vad behöver göras för att vi ska kunna göra det bättre än idag? Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan kan matcha den.

En coronaeffekt på fjärrundervisningen?

Just nu sprids coronaviruset över stora delar av världen, vilket ibland leder till att skolor stängs och att elever och lärare måste stanna hemma. I flera länder innebär detta att man börjar få upp ögonen för fjärr- och distansundervisningens möjligheter. De brister som finns i den digitala infrastrukturen blir samtidigt uppenbara, liksom behovet av att utveckla lärares yrkesmässiga digitala kompetens.

När SARS bröt ut i Kina 2003, drev regeringen på för att digitalisera undervisningen. Det satte fart på utvecklingen på sina håll, åtminstone på kortare sikt. Nu slår man ett slag för att få ordentlig fart på fjärr- och distansundervisningen. 24 februari blev en uppgraderad version av National Online Cloud Classroom, en lärplattform som innehåller texter och undervisningsmaterial från de mest använda läroböckerna, fritt tillgänglig för alla kinesiska skolor. Statliga China Education Network Television kompletterar genom att sända utbildningsprogram för de som bor i områden med dålig digital infrastruktur. Regeringen uppmanar också regioner och skolor att dela med sig av digitala lärresurser. Det statliga läromedelsförlaget People’s Education Press har meddelat att deras digitala material är fritt tillgängligt tills vidare.

I Frankrike sprids coronaviruset just nu i tre kluster i olika delar av landet. Utbildningsdepartementet har bestämt att de regionala myndigheterna själva ska avgöra om enstaka klasser ska stanna hemma eller om hela skolor ska stängas. Samtidigt betonas att undervisningen ska fortsätta för de elever som inte kan gå till skolan och att man ska dra nytta av alla tillgängliga digitala möjligheter.

Alla barn- och ungdomsutbildningar i Frankrike, från förskolan till och med gymnasiet, kan utan kostnad använda lärplattformen Ma classe à la maison, som utvecklats av CNED, det nationella centret för fjärr- och distansundervisning. Här är det bland annat möjligt att skapa ett virtuellt klassrum där lärare och elever kan interagera i realtid med varandra. 

I onsdags beslutade den italienska regeringen att stänga alla skolor till och med 15 mars. Man bestämde också att fjärr- och distansundervisning är obligatorisk för alla skolor och alla elever. Utbildningsdepartementet har tagit fram en webbsida där man samlar olika resurser som kan användas utan kostnad, alltifrån lärplattformar som Google Suite for Education och Office 365 till lärresurser från olika leverantörer, bland annat tv-kanalen RAI.

Men det räcker naturligtvis inte med hård- och mjukvara för att få fart på nätundervisningen. Skolforskningsinstitutet Indire anordnar, tillsammans med utbildningsdepartementet, varje dag ett antal webbinarier som vänder sig till lärare respektive rektorer. Här tar man upp allt ifrån strategiska ledningsfrågor till didaktiska metoder och arbetssätt. En del webbkurser är snabbkurser i hur man gör en podd eller hur man redigerar film med hjälp av program och tjänster som är fritt tillgängliga. När webbinarierna har sänts, läggs de i arkivet och kan ses när som helst.

Webbinarierna bygger vidare på kunskaper och erfarenheter från två av Indires forskningsprojekt. Det ena är Avanguardie educative, där man samlar och analyserar innovativa projekt från italienska skolor. Det andra är Piccole scuole, där små skolor i svårtillgängliga områden i glesbygden undersöker och prövar digitaliseringens och fjärrundervisningens möjligheter.

Det här arbetet fortlöper naturligtvis inte helt problemfritt och många politiker har blivit medvetna om att det finns en hel del som behöver åtgärdas framöver. Några konstaterar att det här hade gått betydligt enklare om skolornas digitala infrastruktur hade varit bättre utbyggd. Andra pekar på att landets skolor måste anställa kvalificerad teknisk personal som gör det möjligt att utveckla undervisningen i en mer digital riktning.

Det blir intressant att följa vad åtgärderna som följer i coronavirusets spår leder till på längre sikt. Kommer den digitala utvecklingen att ta fart? Blir beslutsfattare, skolledare, lärare, elever och föräldrar mer medvetna om fjärr- och distansundervisningens möjligheter? Eller kommer man helt enkelt att återvända till gamla hjulspår när paniken lagt sig och allt återgår till det vanliga?

Den digitala arbetsmiljön i skolan

Undersökningar från Arbetsmiljöverket och fackförbundet Vision har tydligt visat att krånglande digital teknik i skolan är ett arbetsmiljö som påverkar lärare negativt, inte minst i form av stress, men också genom att verksamheten blir mer ineffektiv. Dessutom kostar problemen oerhört mycket pengar. Det är pengar som hade kunnat användas bättre, till exempel genom att öka lärartätheten eller förbättra arbetsmiljön, hävdar Lärarförbundet i rapporten Felsökning pågår: It i skolan behöver en omstart, som publicerades i veckan.

Här visar man bland annat att i genomsnitt var fjärde lärare på grund- och gymnasieskolan menar att undervisningen störs av tekniska problem på minst hälften av lektionerna. 4 av 10 lärare anser att det här leder till studieron störs på minst hälften av lektionerna. Nästan var tionde lärare säger att de inte får någon it-support alls, och de flesta som får det, får det inte samma dag.

Rapporten visar tydligt att lärarna anser att större delen av de kommunala huvudmännen inte ger teknisk support, it-pedagogiskt stöd eller kompetensutveckling i den utsträckning som behövs. Lärarförbundet betonar i rapporten att man ser positivt på arbetet med skolans digitalisering men att det krävs en välfungerande digital infrastruktur och ett närvarande tekniskt och pedagogiskt stöd för att utvecklingen ska gå åt rätt håll.

Lärarförbundet säger i rapporten att regeringen måste göra det tydligt i skollagen att huvudmannen är skyldig att säkerställa att skolverksamheten har tillräckliga förutsättningar att genomföra den digitalisering som den nationella strategin och handlingsplanen slår fast. Man menar också att det behöver tas fram ett nationellt stöd till huvudmännen som underlättar den lokala planeringen och organiseringen av skolans digitalisering. Det är även nödvändigt att huvudmännen, i egenskap av arbetsgivare, utvärderar den digitala hård- och mjukvara som köps in ur ett arbetsmiljöperspektiv. Den digitala arbetsmiljön ska ses som en del av det systematiska arbetsmiljöarbete som pågår.

I den nationella handlingsplanen för skolans digitalisering, som presenterades för knappt ett år sedan, sägs att regeringen ska säkerställa att det initieras en praktiknära och flerdisciplinär forskning som utgår ifrån skolans behov. Lärarförbundet betonar i rapporten att det är hög tid att regeringen verkligen ser till att göra detta.

Veckans tips

Under hela mars månad arrangerar Internetstiftelsens satsning Digitala lektioner Källkritiksutmaningen. Det är ett utmärkt tillfälle för lärare och skolbibliotekarier att komma igång med arbetet med digital källkritik.

Klassen deltar i utmaningen genom att genomföra en av lektionerna om digital källkritik på Digitala lektioner. På de här lektionerna får eleverna bland annat lära sig mer om fejkade bilder, de tränas också att reflektera kring sina egna sökningar i Google och de uppmanas att fundera över hur snabbt information och desinformation kan spridas på nätet.

För varje elev som deltar i Källkritiksutmaningen, skänker Internetstiftelsen 5 kronor till Unicef.

Veckans spaning: Digitalisering och undervisningskvalitet, AI på rätt sätt i skolan och utvärdering av tutorlärare

Veckans spaning: Digitalisering och undervisningskvalitet, AI på rätt sätt i skolan och utvärdering av tutorlärare

Blogginlägg | Av |
AI, Digitala lärresurser, Edtech, Grundskolan, Gymnasieskolan, Kollegialt lärande, Medie- och informationskunnighet, Skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Ger digitaliseringen en bättre undervisning?

Thomas Illum Hansen, forskningschef på UCL Erhvervsakademi og Professionshøjskole har tillsammans med forskare på Læremiddel.dk tagit fram en vetenskaplig studie av digitaliseringens effekter på undervisningen, som presenteras nästa vecka på Danmarks Læringsfestival i Köpenhamn. Det rör sig om en metaanalys av mer än 500 internationella studier. 

Den övergripande slutsatsen är att digitaliseringen i sig inte kan isoleras som en enskild faktor som avgör undervisningens kvalitet och effekterna på elevernas lärande. Istället handlar det om samspelet mellan teknik och didaktik i en konkret undervisningssituation. Det är här som det kan uppstå positiva effekter som går att analysera och bygga vidare på.  

Infrastrukturen och lärresurserna måste förstås fungera bra och vara användarvänliga – men slutsatsen är att läraren är den avgörande faktorn. Lärarens ämnesmässiga, tekniska och didaktiska kunskaper är nödvändiga för att teknikens möjligheter verkligen ska komma till nytta i undervisningen.

Studien väcker bland annat viktiga frågor om på vilken nivå som beslut om inköp av teknik och lärresurser ska tas. Thomas Illum Hansen konstaterar i en intervju i Folkeskolen att det är viktigt att skapa en bättre dialog mellan huvudmannen, skolan och lärarna om vad som ska köpas in. Det fungerar inte särskilt bra att digitalisera uppifrån, utan kännedom om hur det faktiskt ser ut i klassrummen och vilka utmaningar och möjligheter som finns.

Thomas Illum Hansen rekommenderar en större försiktighet när det gäller centralisering och stora satsningar på gemensamma tekniska lösningar i skolan. Småskaliga satsningar, som utgår från lärares insikter, erfarenheter och önskemål, är sannolikt en bättre väg att driva utvecklingen framåt. 

Används AI på rätt sätt i skolan?

För ett år sedan tog Spaningen upp Educ-AI-tion Rebooted, en rapport från brittiska innovationsstiftelsen Nesta som lyfter fram behovet av att diskutera och undersöka hur AI kan användas för att utveckla skolans undervisning. Rapporten tar bland annat upp att den snabba tekniska utvecklingen inom det här området gör det möjligt att tänka på nya sätt, så att skolan och undervisningen bättre kan motsvara de behov som uppstår i dagens samhälle.

Wayne Holmes, som länge forskat kring AI i undervisningen och som nu ska utveckla Nestas forskningsagenda inom utbildningsområdet, funderar vidare på detta i ett inlägg på Nestas blogg. Det finns tekniska lösningar som är färdiga att använda och många företag är angelägna att sälja in dem till skolan. Nu finns det två frågor som söker ett svar, menar han: Fungerar de tekniska lösningarna som det är tänkt? Pekar de i rätt riktning?

På EdTech Innovation Testbed, en försöksverksamhet som startade förra våren och som pågår till och med nästa år, söker man svaret på den första frågan. Här tittar man bland annat närmare på adaptiva läromedel och system som automatiserar bedömning och betygsättning. I stort sett handlar det bara om att automatisera och effektivisera det som redan görs i skolan. Det leder över till nästa fråga: Är det rätt väg framåt?

Den andra frågan är betydligt svårare att besvara än den första, men svaret har avgörande betydelse. Den rymmer också flera följdfrågor: Vill vi att AI ska utveckla lärande som en mänsklig och social aktivitet eller räcker det att effektivisera den befintliga verksamheten? Är tanken att AI ska ersätta lärarna eller ska tekniken underlätta och förbättra deras arbete? Är det främsta syftet att förbereda eleverna bättre inför prov och examina eller är det viktigare att stödja elevernas personliga utveckling, kunskapsmässigt, kognitivt och socialt?

Wayne Holmes berättar i sitt blogginlägg att UNESCO MGIEP i New Delhi nyligen arrangerade en konferens där man presenterade FramerSpace, sin nya AI-baserade plattform för undervisning och lärande på nätet, som utvecklats tillsammans med Dell. AI används för att identifiera och strukturera de olika teman som elever arbetar med och att hjälpa dem att upptäcka varandra, så att de kan börja samarbeta och utveckla varandras lärande inom områden som de är intresserade av.

Det här är en typ av lösning som har ett betydligt större värde för både individen och samhället än de som främst handlar om effektivisering och automatisering, påpekar Wayne Holmes. Eleverna utvecklar sina sociala och känslomässiga förmågor, lär sig att samarbeta, lösa konflikter, att arbeta målorienterat, och så vidare. AI gör det som passar bäst för den: analyserar stora datamängder för att hitta mönster och se sammanhang, och presenterar sedan detta för eleverna på ett överskådligt och begripligt sätt.

Syftet och meningen med att använda AI är en avgörande fråga som måste ventileras ordentligt innan tekniska lösningar introduceras på bred front i skolan, säger Wayne Holmes. Därefter gäller det att få igång en dialog mellan skolan och utvecklarna, så att lösningarna tas fram med utgångspunkt i skolans intressen, förutsättningar och behov. Annars riskerar vi att fastna i en mer effektiv hantering av “det gamla vanliga” istället för att upptäcka andra möjligheter och skapa nya horisonter.

Utvärdering av tutorlärarsatsningen i Finland

2016 infördes en ny läroplan för grundskolan i Finland. Det övergripande målet med den är att ge eleverna möjlighet att utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett allt mer digitalt och komplext samhälle. Med andra ord ska eleverna både växa som människor och som medborgare.

För att hjälpa lärarna hantera detta, startade regeringen ungefär samtidigt utvecklingsprogrammet Den nya grundskolan. Det var en satsning på 90 miljoner euro under tre år, som innebar att skolor kunde söka söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt, kompetensutveckling och tutorlärartjänster. Satsningen på tutorlärare fick ett snabbt genomslag, och nio av tio grundskolor sökte och beviljades stöd

En tutorlärare är en lärare som fortbildas för att kunna fungera som mentor på deltid inom olika områden för sina kollegor på skolan. Det handlar både om att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och om att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Dessutom är det viktigt att lärare lär sig dra nytta av it och digitala medier där de passar in och kan tillföra ett mervärde.

Satsningen på tutorlärare följs av forskare vid Pedagogiska forskningsinstitutet på Jyväskylä universitet, som ska presentera sina samlade slutsatser under nästa år. Syftet med forskningen är både att få en bättre bild av hur verksamheten fungerar idag och att försöka se hur den kan utvecklas vidare. 

Just nu genomför man en enkätundersökning på grundskolan för att se vilken inverkan tutorlärarna har haft på skolans verksamhetskultur. Man vill också veta om satsningen har hjälpt lärarna att förstå läroplanen och att utveckla sin undervisning i enlighet med den.  

Frågorna rör annat  vilka som arbetar som tutorlärare, hur satsningen genomförs i praktiken samt hur skolledarna på landets grundskolor förhåller sig till den. Man vill också veta mer om vilken nytta lärare har av handledningen i sitt arbete, hur den gemensamma planeringen och genomförandet av undervisningen fungerar samt i vilken mån som kommunikation och kunskapsutbyte mellan lärare har utvecklats och förändrats. 

Enkäten pågår till och med april och omfattar både tutorlärare och vanliga lärare på grundskolan.

Veckans tips

Ekokammaren är en tjänst av Martin Törnros som gör det lättare att få syn på de filterbubblor och ekokammare som kan uppstå i dagens medielandskap. Den har funnits ett tag, men har precis kommit i en ny och förbättrad version.

Ekokammaren presenterar nyheter inom olika temaområden från olika avsändare, alltifrån seriös journalistik, forskare och ämnesexperter till rena propagandaspridare. Den ger en ökad inblick i hur världsbilden formas och förstärks av de nyhetsflöden som vi själva och andra tar del av.

Veckans spaning: Robotisering i Lunds kommun, modern robotik på industriprogrammet samt utbildningens framtider

Veckans spaning: Robotisering i Lunds kommun, modern robotik på industriprogrammet samt utbildningens framtider

Blogginlägg | Av |
AI, Förskolan, Grundskolan, Gymnasieskolan, Robotar, Samverkan skola-näringsliv, Skolans administration, Skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev. 

Robotiserad processautomatisering utvecklar administrationen i Lunds kommun

Den kraftiga ökningen av yngre i åldersgruppen 0-19 år samt äldre i åldersgruppen 80 plus, ställer allt större krav på samhällstjänsterna i Lunds kommun. Därför satsar kommunen sedan förra året på robotiserad processautomatisering som en kompletterande insats på flera förvaltningar. Igår publicerade Spaningen ett samtal med Henrik Salling, digitaliseringsstrateg på barn- och skolförvaltningen.

Lunds kommun har som kommunövergripande mål att överge pappersblanketter, för att istället gå över till e-tjänster. Automatiseringen är en fortsättning av det arbetet, som siktar på en mer effektiv användning av de ekonomiska resurserna, en ökad likvärdighet och en stärkt rättssäkerhet.

Robotiserad processautomatisering innebär att algoritmbaserade datorprogram (mjukvarurobotar) utför rutinartade administrativa arbetsuppgifter. Det här fungerar bäst för arbetsprocesser som görs regelbundet och i stor omfattning, som använder strukturerad data och som bygger på tydliga regler.

Ansökningar och beställningar är exempel på sådana processer. Den här typen av automatisering kräver noggranna förberedelser, men det innebär samtidigt att beslutsprocessen blir väl dokumenterad. Om någon har frågor, är det enkelt att visa varför beslutet blev som det blev.

Barn- och skolförvaltningen har börjat med att automatisera valet till förskoleklass, men man planerar att genomföra fler automatiseringar efterhand. Ansökan om skolskjuts och fördelningen av ekonomiska medel till kommunens skolor är två exempel. Här finns det klara och tydliga regler att följa. Med andra ord är det arbetsuppgifter som passar utmärkt att automatisera.

Barn- och skolförvaltningen har sedan tidigare en webbaserad e-tjänst där vårdnadshavarna väljer önskad skola för sitt barn. Här finns både de kommunala och nästan alla de fristående skolorna med. Efter ansökningstidens slut mäts alla elevers skolväg till alla skolor. Datan körs genom en algoritm, som är konstruerad efter kommunens urvalskriterier och som föreslår var placering ska ske. Roboten skriver sedan ut digitala beslut efter de kriterier som ställts upp, diarieför dem som egna ärenden och meddelar vårdnadshavarna.

Ibland uttrycker medarbetare en oro för att deras arbete ska försvinna och att robotarna ska ta över. Men egentligen handlar det om att människan ska göra det som hon är bäst på och att robotarna ska ta hand som det som är optimalt för dem. Automatiseringen gör det möjligt för medarbetarna att ägna en större del av sin arbetstid åt mänskliga möten och andra mer värdeskapande uppgifter, medan robotarna tar hand om rutinarbetet.

Robot i skola

Under 2020 genomför Tillväxtverket tillsammans med ABB pilotprojektet Robot i skola på fem gymnasieskolor i olika delar av landet. Det sker inom ramen för regeringsuppdraget Robotlyftet, som pågår till och med 2021, och som syftar till att öka små och medelstora företags kunskaper om möjligheterna med digitalisering, robotisering och automatisering. Om pilotprojektet faller väl ut, kommer det att förlängas med ett år.

Tanken med Robot i skola är att ge lärare och elever på industriprogrammet möjlighet att utveckla de kunskaper och förmågor som de små och medelstora industriföretagen behöver. Det sker en snabb global utveckling i riktning mot en smart industri, och det är viktigt att det svenska näringslivet hänger med. Robotar ersätter monotona arbetsuppgifter och ökar konkurrenskraften, och företag som robotiserar växer både i omsättning och i antal anställda. Med andra ord tillkommer fler arbetsuppgifter än det försvinner, men för att kunna möta detta måste medarbetarna ha rätt kompetens.

Fyra av gymnasieskolorna kommer under två veckor på vår- och höstterminen att få tillgång till ABB:s enarmade kollaborativa industrirobot YuMi som ett hjälpmedel i undervisningen. På den femte gymnasieskolan kommer man enbart att använda programvaran RobotStudio, som gör det möjligt för eleverna att utveckla program för robotens styrsystem OmniCore och att simulera användningen av dem i en realistisk miljö. 

Robot i skola ger tillgång till modern robotik, som ger en konkret och rättvisande bild av hur arbete inom industrin ser ut och fungerar idag. YuMi är en lättprogrammerad och smidig robot som verkar under säkert robotbeteende, vilket betyder att den kan användas utan stängsel, burar eller andra hinder. Namnet YuMi ska utläsas som “you and me”. Med andra ord handlar det om att människa och robot ska utföra arbetsuppgifterna tillsammans, sida vid sida.

I januari deltog två lärare från var och en av de fem skolorna i en veckolång utbildning i programmering och användning av YuMI på ABB:s affärsenhet Robotics i Västerås. Utbildningen var en anpassad variant av den som ges till medarbetare i industrin. Lärarna tillbringade också en del tid i ABB:s Robotics Experience Center, som invigdes i december förra året och som rymmer 25 olika industrirobotar.

Futures of Education: learning to become

Unesco och UniTwin Networks har nyligen initierat ett globalt samtal om kunskap, utbildning och undervisning, som fäster blicken 30 år framåt i tiden. Hur kan vi idag föreställa oss skolans och den högre utbildningens förutsättningar och möjligheter 2050? Vad behöver göras för att se till att utbildning och kunskap används för det gemensamma bästa och för att forma mänsklighetens och planetens framtid i en positiv riktning?

Representanter från mer 800 institutioner i 100 länder för att få såväl bredd som djup i perspektiven. Nästa år kommer man att presentera en samlad vision – Futures of Education: learning to become. Men redan nu har man gett ett bidrag till det fortsatta samtalet genom att samla artiklar från några av de inbjudna i en tematiskt ordnad antologi: Humanistic Futures of Learning. Den presenterades i slutet av förra månaden, på det första mötet för den internationella kommission som leder arbetet med att ta fram visionen.

En ekonomiskt inkluderande syn på utveckling, som bygger på social rättvisa och en långsiktigt hållbar miljö utgör den röda tråden i antologin. Artiklarna pekar bland annat på kulturens roll för att skapa värden och attityder som kan stärka hållbarheten i samhälle och miljö, betydelsen av en väl fungerande allmän utbildning såväl som andra rum för lärande samt den högre utbildningens ansvar för att skapa den kunskap som behövs för att utveckla och förändra världen.

I ett av antologins teman betonar flera artiklar behovet av att stärka människans kreativa och intellektuella förmåga när världen blir allt mer digital. Det handlar både om att utveckla nya förmågor och insikter för att använda möjligheterna med AI för det gemensamma bästa och att utnyttja digitaliseringen för att göra undervisningen mer aktiv och skapande.

När arbetet med den nya visionen sattes igång, konstaterades att kunskap och lärande är mänsklighetens största förnyelsebara resurs för att möta utmaningar och för att skapa nya lösningar. Men utbildning handlar inte enbart om att kunna hantera en värld som förändras, utan också om att förändra den och att gemensamt skapa en hållbar framtid.

Veckans tips

Akademiska kvarten är Natur & Kulturs kvartslånga podd där man samtalar med lärare och forskare som har intressanta och viktiga perspektiv på svensk utbildning.

I det senaste avsnittet konverserar Niklas Gårdfeldt Leavy med Susanne Kjällander, forskare och förskollärarutbildare vid Stockholms universitet, om hur förskolan kan digitaliseras på vetenskaplig grund.

Robotiserad processautomatisering utvecklar administrationen i Lunds kommun

Robotiserad processautomatisering utvecklar administrationen i Lunds kommun

Artikel | Av |
Förskolan, Grundskolan, Gymnasieskolan, Skolans administration, Skolans digitalisering

Den kraftiga ökningen av yngre i åldersgruppen 0-19 år samt äldre i åldersgruppen 80 plus, ställer allt större krav på samhällstjänsterna i Lunds kommun. Därför satsar kommunen sedan förra året på automatisering som en kompletterande insats på flera förvaltningar. Barn- och skolförvaltningen har börjat med att automatisera valet till förskoleklass, och fler åtgärder är på gång.

Algoritmbaserade datorprogram tar hand om rutinarbetet

Lunds kommun använder mjukvarurobotar, det vill säga algoritmbaserade datorprogram, som utför rutinartade administrativa arbetsuppgifter. Med andra ord handlar det om robotiserad processautomatisering (RPA), en lösning som fungerar bra för arbetsprocesser som görs regelbundet och i stor omfattning, som använder strukturerad data och som bygger på tydliga regler. Ansökningar och beställningar är exempel på sådana processer.

Automatisering gör det möjligt för medarbetarna att ägna en större del av sin arbetstid åt mänskliga möten och andra mer värdeskapande uppgifter, berättar Henrik Salling, som är en av två digitaliseringsstrateger på barn- och skolförvaltningen i Lunds kommun.

  – Om en elev till exempel har rätt till en viss skolplacering utifrån våra regler, så kommer hen att få den. Det är alltså inte nödvändigt att en människa fattar beslut, utan vi kan istället automatisera processen. Men för att roboten ska klara av det här, måste vi utforma tydliga regler och standardisera all data, så att den kan tolkas och användas. Det kräver förstås noggranna förberedelser, men det betyder också att beslutsprocessen blir väl dokumenterad. Om någon undrar över något, är det enkelt för oss att visa varför beslutet blev som det blev.

En rationalisering som även främjar miljön och som stärker likvärdighet och rättsäkerhet

Plattformen som Lunds kommun använder har upphandlats i samarbete med Malmö stad, som står inför samma demografiska utveckling och liknande utmaningar. Genom att samverka kan man både utbyta tankar och idéer och dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter.

Arbetet med automatiserade arbetsprocesser startade förra hösten, och utvecklingen sker i varierande takt på de olika förvaltningarna. Vård- och omsorgsförvaltningen har till exempel kommit igång med automatisering av utdelningen av trygghetslarm. På barn- och skolförvaltningen är valet av förskoleklass den första processen som har automatiserats, men fler är på gång, säger Henrik Salling.

  – Vi måste helt enkelt komma ur krokodilgapet, annars riskerar vi att bli uppätna av allt administrativt arbete. Därför gör vi vad vi kan för att försöka identifiera vilka arbetsuppgifter som går att automatisera, antingen helt eller delvis. Lunds kommun har som kommunövergripande mål att överge pappersblanketter, för att istället gå över till e-tjänster. Automatiseringen är en fortsättning av det arbetet. Delvis handlar det förstås om att använda de ekonomiska medlen mer effektivt, men det främjar också miljön samtidigt som vi ökar likvärdigheten och stärker rättssäkerheten.

Valet av förskoleklass är den första arbetsprocessen som automatiseras

Automatiseringen av valet av förskoleklass sker tillsammans med kommunkontoret, utbildningsförvaltningen och stadsbyggnadskontoret. Barn- och skolförvaltningen har redan en webbaserad e-tjänst där vårdnadshavarna väljer önskad skola för sitt barn. Här finns både de kommunala och nästan alla de fristående skolorna med.

Efter ansökningstidens slut mäts alla elevers skolväg till alla skolor. Datan hörs genom en algoritm, som är konstruerad efter kommunens urvalskriterier och som föreslår var placering ska ske.

  – Därefter tar roboten vid. Den skriver ut digitala beslut efter de kriterier som ställts upp, diarieför dem som egna ärenden och meddelar vårdnadshavarna. Roboten ska sedan kunna skriva in eleverna på de skolor där de placerats. Till sist gör skolan en manuell indelning av eleverna i olika klasser.

Alla elever i förskoleklass som har längre än två kilometer till skolan, har rätt till skolskjuts. Även den här processen kommer snart att delvis automatiseras. Vårdnadshavaren ansöker om skolskjuts via en e-tjänst, roboten tar fram adressen, beräknar avståndet till skolan och delger dem sedan ett preliminärt beslut.

Kunskap, innovation och öppenhet

Barn- och skolförvaltningen funderar också på att automatisera fördelningen av ekonomiska medel till kommunens skolor. Här finns det klara och tydliga regler: Om skolan har ett visst antal elever, har den rätt till en viss skolpeng. Det finns inga tveksamheter och det är därför en arbetsuppgift som passar alldeles utmärkt för robotiserad processautomatisering, säger Henrik Salling.

  – Lunds kommuns övergripande vision är att skapa framtiden med kunskap, innovation och öppenhet. Det innebär naturligtvis betydligt mer än bara digitalisering och automatisering, men vi ser ändå att det här arbetet för oss i rätt riktning. Medborgarna ska kunna hantera sina dagliga liv på ett enkelt och smidigt sätt, beslutsvägarna ska vara tydliga och processen ska vara rättssäker.

Det finns naturligtvis också utmaningar, tillägger Henrik Salling.

  – Automatiseringen är inte gratis. Det kostar pengar att utveckla en lösning, och det gäller att vara trygg i att vi kan ta hem pengarna på lite längre sikt. Ibland uttrycker medarbetarna en oro för att deras arbete ska försvinna. Men egentligen handlar det om att människan ska göra det som hon är bäst på och att robotarna ska ta hand som det som passar bäst för dem. Om vi kan ta bort enformiga och stressframkallande arbetsmoment, så är det både en fördel för medarbetarna och för verksamheten.

Digitalisering och automatisering är en lagsport

Det är viktigt att medarbetarna informeras om vad automatiseringen innebär, varför den genomförs och att se till att deras erfarenheter tas tillvara när tjänsten utvecklas. Ibland försvinner en arbetsuppgift helt, andra gånger kan det handla om att en arbetsuppgift förändras när roboten sköter delar av processen.

Här är det viktigt att stämma av längs vägen, så att alla bitar faller på rätt plats, understryker Henrik Salling. Digitalisering och automatisering är en lagsport. Olika förvaltningar och yrken samverkar för att ta fram så bra tjänster som möjligt för medborgarna.

  – För skolans del handlar det framför allt om att minska administrationen, så att lärare och rektorer kan vara pedagogiska ledare. Automatiseringen ska inte genomföras för sin egen skull, utan för att den innebär en förbättring. Om vi kan förankra det här arbetet och lyckas med att automatisera resurskrävande arbetsprocesser på ett bra sätt, då har vi goda förutsättningar att skapa världens bästa skola!

Veckans spaning: DigiGen, MIK Sverige samt utmaningar och möjligheter för VR i skolan

Veckans spaning: DigiGen, MIK Sverige samt utmaningar och möjligheter för VR i skolan

Blogginlägg | Av |
Digital kompetens, Digitala lärresurser, Grundskolan, Gymnasieskolan, Medie- och informationskunnighet, Skolans digitalisering, VR

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

DigiGen – hur påverkar digitaliseringen “den digitala generationen”?

Förra veckan var det projektstart i Oslo för DigiGen – The Impact of Technological Transformations On The Digital Generation, som leds av Halla Bjørk Holmarsdottir, pedagogikforskare vid OsloMet.

Forskningsprojektet finansieras av EU inom Horisont 2020, som är EU:s ramprogram för forskning och innovation. Förutom medarbetare på Velferdsforskningsinstituttet NOVA och Fakultet for teknologi, kunst og design på OsloMet, deltar forskare från olika forskningsområden vid universitet i sju andra EU-länder samt representanter för nätverket COFACE Families Europe i arbetet.

I projektbeskrivningen pekar man på att dagens unga kan ses som “den digitala generationen”: Internet, sociala medier och smarta telefoner har alltid varit en naturlig del av deras tillvaro. Syftet med DigiGen, som sträcker sig över tre år, är att med hjälp av kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder och fördjupade fallstudier få en bättre förståelse av hur deras liv påverkas av digitaliseringen och den snabba teknologiska utvecklingen.

DigiGen har en tvärvetenskaplig ansats och ska undersöka hur olika delar av barns och ungdomars tillvaro och liv formas av digitaliseringen: hemmet och familjen, skolan, fritiden samt deltagandet i samhällslivet. Målet är att få bättre kunskaper om varför en del påverkas negativt av den här utvecklingen, medan andra upplever den som positiv och stärkande. Vilka faktorer är det som spelar in? Hur är det möjligt att minska de negativa effekterna och istället förstärka de som har en positiv inverkan? Vad kan föräldrar, lärare och andra relevanta vuxna i de ungas omgivning göra för att hantera detta på ett bra sätt.

En viktig tanke med DigiGen är att barn och ungdomar inte enbart ska vara objekt i studien, utan att de också ska vara delaktiga i utformning och genomförande.

Samtliga forskningsresultat kommer att publiceras som open access.

MIK Sverige

I början av veckan presenterades MIK Sverige, ett nationellt nätverk bestående av aktörer som är verksamma inom området. Genom att få igång ett mer systematiskt samarbete och en bättre samordning av insatserna, hoppas man kunna effektivisera arbetet och därmed även stärka medie- och informationskunnigheten hos alla som bor i Sverige. Inspirationen kommer från Irland och Norge, där man sedan några år tillbaka organiserar insatserna på liknande sätt.

Just nu består nätverket av 15 aktörer från den offentliga och den idéburna sektorn som på olika sätt arbetar med MIK. Under påbyggnadsåret leder Statens medieråd verksamheten tillsammans med en tillfällig styrgrupp där Kungliga biblioteket, Myndigheten för press, radio och tv samt Svenska Filminstitutet ingår.

Medie- och informationskunnighet beskrivs ofta som “den nya läskunnigheten” – det vill säga viktiga grundläggande kunskaper som alla medborgare behöver för att kunna leva och agera i dagens digitaliserade och medietäta samhälle. Begreppet MIK samlar de kompetenser som behövs för att hantera, värdera och analysera informationsflöden från alla de medietyper som finns idag.

MIK lanserades av Unesco för knappt tio år sedan, i en skrift som vände sig till lärare på grundskolan. Det är naturligtvis i allra högsta grad en central uppgift för skolans undervisning, men numera läggs allt större vikt vid dess värde som en grundläggande medborgerlig kompetens. Därför är det också många olika organisationer som arbetar med upplysnings- och utbildningsinsatser inom det här området.

Strax före sommaren förra året släppte Statens medieråd en lägesrapport där man föreslår åtgärder för att stärka arbetet med MIK i Sverige. Här lyfter man bland annat fram nyttan av ett forum för kunskapsdelning och samarbete mellan olika aktörer samt värdet av gemensamma mål och arbetsmodeller. Behovet av en regelbunden uppdatering av kartläggningen av pågående MIK-insatser samt metoder för validering av expertis, kvalitetsbedömning av lärresurser och utvärderingar av läromedel och andra lärresurser betonas också. Förhoppningsvis kan MIK Sverige fungera som en samlande plattform som kan hantera allt detta. 

13 mars, på Källkritikens dag, har MIK Sverige kick-off i Stockholm för sina medlemmar.

Utmaningar och möjligheter för VR i skolans undervisning

Högskolan i Gävle har en innovations- och utvecklingsmiljö – Digital Learning Lab – som är nära knuten till lärarutbildningen och till forskningsgruppen It i lärande. Här är det möjligt för både lärarstuderande och yrkesverksamma lärare att testa nya tekniska möjligheter och nya metoder i undervisningen, alltifrån robotar och programmering till spelifiering och VR.

I slutet av förra månaden publicerade tidskriften Education and Information Technologies en artikel som redovisar några grund- och gymnasieskolelärares syn på utmaningar och möjligheter med VR i undervisningen. Artikeln är skriven av Göran Fransson och Jörgen Holmberg, professor, respektive högskolelektor i didaktik, samt Claes Westelius, projektledare för Digital Learning Lab.

Studien och artikeln bygger på intervjuer och informella samtal med lärare som bekantat sig med stationära och mobila VR-lösningar på Digital Learning Lab samt data från ett projekt där historielärare diskuterar en planerad användning av VR i undervisningen.

På senare år har tekniken blivit billigare och mer lättanvänd, samtidigt som den ger en mer realistisk användarupplevelse. Dels finns det dyrare, stationära, lösningar med VR-hjälmar som kopplas till avancerade speldatorer, som Oculus Rift och HTC Vive. Det kan också fungera bra med enklare lösningar, där VR-glasögon fästs på mobilen, exempelvis Google Cardboard och Samsung Gear VR.

Lärarna ser många möjligheter med den här tekniken, inte minst genom att den kan göra undervisningen intressantare, mer realistisk och mer konkret och erfarenhetsbaserad. Om läraren drar nytt av den här sortens lösningar, kan kanske även statusen på läraryrket höjas, eftersom denne då visar att hen hänger med i den tekniska utvecklingen och använder de möjligheter som öppnar sig.

Det finns naturligtvis också en mängd faktorer som försvårar användningen av VR i undervisningen. Kostnaden för hårdvara och program är ett uppenbart hinder, men det är även viktigt att tekniken är lättanvänd och verkligen fungerar. Klasstorleken, tillgången till utrustning samt det begränsade utbudet av lämpliga lokaler på skolan kan också komplicera det hela.

Dessutom är det förstås viktigt att elevernas uppmärksamhet inte slukas upp av själva tekniken, utan använder den som ett verktyg för att utveckla sitt lärande och sin förståelse av det aktuella ämnesinnehållet. Styrdokumentens krav på innehåll och bedömning samt lärarens begränsade kunskaper om och erfarenheter av tekniken kan också ställa till det.

Historielärarna lyfte bland annat att VR kan öka elevernas engagemang och utveckla deras historiemedvetande, men tyvärr är det i regel svårt att dokumentera och mäta de här positiva effekterna.

Forskarna konstaterar i artikeln att det är centralt att lärarna själva får avgöra om VR ska användas eller inte användas i undervisningen. Företag är ofta intresserade av att sälja sina produkter, men det är inte alltid som deras lösningar fungerar i pedagogiska och didaktiska sammanhang. En förbättrad dialog mellan lärare och företag skulle på sikt kunna bidra till att både teknik, innehåll och användning utvecklas i en riktning som är intressant för skolan, menar forskarna.

Veckans tips

Digitalsamtal är en podd av och med journalisten Anders Thoresson, som sedan snart fem år tillbaka regelbundet sätter in den digitala teknikutvecklingen i ett samhällsperspektiv. Blicken hamnar ofta på skolan eller lärande i andra sammanhang.

I det senaste avsnittet samtalar Anders Thoresson med Micke Kring, it-pedagog på Årstaskolan i Stockholm, om hur han använder teknikens möjligheter på sin skola. Rubriken lyder: Vad betyder skolans digitalisering?