Tagg: Skolans digitalisering

Spaningen Podd 015: Bilden av skolans digitalisering och röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Spaningen Podd 015: Bilden av skolans digitalisering och röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 51: Bilden av skolans digitalisering och användningen av röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Veckans spaning, vecka 51: Bilden av skolans digitalisering och användningen av röststyrda digitala assistenter i klassrummet

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Den pågående digitaliseringen innebär en lika genomgripande transformation av samhället som när Sverige elektrifierades för knappt 100 år sedan. Hela verksamhetsområden omvandlas, det skapas nya organisationsmodeller, gamla arbetssätt byts ut och det krävs delvis andra kompetenser än tidigare. Detta ställer krav på att läroplanen och skolans undervisning ska förändras och att man ska dra nytta av den digitala utvecklingens möjligheter.

När skolans verksamhet börjar digitaliseras, är det många som blir oroliga över att elevernas kunskaper försämras. Resonemangen om olika kompetenser framstår som abstrakta och kan kännas svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid, och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ibland utifrån rena känsloargument.

I onsdags publicerade Spaningen en artikel där den finlandssvenska forskaren Linda Mannila lyfte fram betydelsen av att medier och forskare hanterar den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt. Tyvärr spelar medierna ibland på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare, och det händer även att forskare har en egen agenda som de vill föra fram

Det finns på sina håll en mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, säger Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är tydliga exempel på det. Men den digitala utvecklingen är komplex och rymmer både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att medier och forskare ger en balanserad och rättvisande bild och undviker att underblåsa populistiska strömningar.

Bland annat är det viktigt att ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det ser ut och som förklarar vad förändringarna innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt, konstaterar Linda Mannila. Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.

Med den digitala assistenten Alexa i klassrummet

Det sker en snabb utveckling inom maskinlärande och artificiell intelligens, och det börjar synas i vardagen. Det uppkopplade hemmet är på väg att bli verklighet och allt fler installerar smarta högtalare med röststyrda digitala assistenter som spelar musik, läser upp nyheter, styr belysningen och hanterar lås- och larmsystem.

Än så länge är det för tidigt att säga vad det här kommer att betyda för skolan, men det finns redan lärare som undersöker möjligheterna. Carmen de Bruijckere, som är klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, använder sedan en tid tillbaka Amazons digitala assistent Alexa som hjälpreda i klassrummet. Igår publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i vad hon och eleverna gör.

Den ai som används i den här typen av digitala assistenter är fortfarande rätt rudimentär.  Det sätter tyvärr ganska snäva ramar för vad de kan göra, berättar Carmen de Bruijckere. Just nu används Alexa mest till att hantera enkla, praktiska saker i klassrummet. Det handlar bland annat om att att hålla koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Eftersom klassrummet har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper Alexa också till med det. Om belysningen behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart.

Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen. Det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, menar Carmen de Bruijckere. De blir allt viktigare i vardagen, så därför behöver de både lära sig hantera möjligheterna och inse begränsningarna

Det är även viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna med den här utvecklingen. Naturligtvis är det inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan spela in det som sägs i klassrummet, trots att det inte handlar om någon känslig information, säger Carmen de Bruijckere.

Det gäller också att arbeta med elevernas medie- och informationskunnighet när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna om problematiken och träna sig i att reflektera kritiskt kring detta. Här spelar läraren förstås en central roll.

Veckans tips

Parallellt med utvecklingen av röststyrda digitala assistenter, händer det också en hel del inom området människoliknande, empatiska robotar. Det finns till och med skolor som experimenterar med dem i klassrummet, även om det än så länge inte är särskilt vanligt.

För några år sedan tittade det EU-finansierade forskningsprojektet EMOTE närmare på vad den här typen av robotar kan komma att innebära i praktiken. Forskarna följde hur skolor i några europeiska länder använde roboten Nao som ett interaktivt hjälpmedel för att underlätta och ge stöd åt elevers lärande.

Två göteborgsforskare – Wolmet Barendregt och Sofia Serholt – deltog i det här projektet. Häromveckan samtalade Neil Selwyn och Sofia Serholt om erfarenheterna med robotar i klassrummet i Monash Universitys podd Meet the Education Researcher. Samtalet pågår i knappt 14 minuter och lyfter fram en rad angelägna frågor som det är viktigt att reflektera kring. Robotar i klassrummet låter fortfarande som science fiction, men framtiden kommer fortare än vi tror.

Med Alexa i klassrummet

Med Alexa i klassrummet

Uppkopplade prylar och röststyrda assistenter, som svarar på frågor och löser praktiska problem, börjar bli  en del av vardagen för allt fler. Hur kan den här utvecklingen användas som stöd i undervisningen och i arbetet med elevernas digitala kompetens? Vad finns det för hinder? Carmen de Bruijckere, klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, undersöker det här i praktiken i sitt klassrum.

Röststyrda digitala assistenter blir allt vanligare

Under de senaste par, tre åren har röststyrda digitala assistenter blivit allt synligare på konsumentmarknaden. De finns i datorn och i mobilen, men också i bland annat smarta klockor och smarta högtalare. Amazon och Google var tidigt ute med användarvänliga produkter och dominerar för närvarande marknaden. Än så länge är genomslaget störst i USA, men Sverige och många andra länder följer efter i rask takt.

Röststyrda digitala assistenter baseras på tekniska lösningar som använder maskinlärande och artificiell intelligens. Assistenten startar när man anropar den och spelar in det som sägs med hjälp av mikrofonen i den enhet som används. Inspelningen skickas vidare till leverantörens server, som omvandlar det som sägs till kommandon, därefter utförs uppgiften och sedan levererar assistenten resultatet. Alltihop är klart på några få sekunder.

Det går att skicka meddelanden, hantera kalendern och så vidare med hjälp av den röststyrda assistenten. Allt fler företag utvecklar också appar som gör det möjligt att använda deras produkter och tjänster. Assistenten kan till exempel läsa upp nyheter, ge en väderleksprognos, spela musik, göra inköp, spela spel, svara på frågor samt sköta allt från belysning till lås- och larmsystem. Än så länge befinner vi oss på ett tidigt stadium, men utvecklingen går snabbt framåt.

Det är spännande att undersöka de pedagogiska möjligheterna

Carmen de Bruijckere använder sedan i våras Amazon Echo Show –  en smart högtalare som även har en liten skärm – i klassrummet. Assistenten heter Alexa och man startar den helt enkelt genom att säga dess namn, berättar hon.

  – Jag kände att det vore kul att testa en assistent i klassrummet och tog därför med min privata. Nu har skolan köpt in en egen och jag använder den i klassrummet när det är lämpligt. Innan jag började på Kungsholmens skola arbetade jag i Sollentuna och deltog bland annat i Makerskola. Den digitala teknikutvecklingen ger många kreativa pedagogiska möjligheter, och det är spännande att undersöka dem tillsammans med elevern

Det måste vara lugnt i klassrummet

Alexa kan inte uppfatta sina instruktioner om det är bullrigt eller om flera personer pratar i munnen på varandra, säger Carmen de Bruijckere. Därför är det viktigt att det är lugnt i klassrummet när Alexa ska hjälpa till.

  – Det räcker att jag säger att jag ska prata med Alexa, så blir det tyst med en gång. Alexa fungerar bra i helklass, men hon finns också tillgänglig för eleverna när de arbetar i mindre grupper. Än så länge går det inte att prata svenska, men eleverna har inga problem med engelskan.

Det gäller att prata så att Alexa förstår

Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen, säger Carmen de Bruijckere.

  – Det är viktigt att eleverna förstår att Alexa förändras, precis som alla andra datorprogram. Tidigare kunde man till exempel avsluta en tjänst genom att säga ”thank you, Alexa”, men nu måste man istället säga ”Alexa, stop”. Hon lär sig också att göra nya saker efterhand som fler företag hakar på. Det är viktigt att eleverna lär sig att prova sig fram för att ta reda på vad som faktiskt går att göra

Alexa kan ordna en del av det praktiska arbetet

Alexa används för det mesta för att hantera enkla, praktiska saker, säger Carmen de Bruijckere. Det går väldigt smidigt och sparar tid, samtidigt som eleverna ser konkreta exempel på hur tekniken kan användas.

  – Alexa håller till exempel koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Hon påminner oss när det är dags att vattna blommorna och hon tar snabbt och smidigt fram den musik som vi ber om. Eftersom vi har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper hon även till med det. Om vi behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart

Eleverna behöver komma över tröskeln

Det kändes nog lite ovant för eleverna när vi började arbeta med Alexa, säger Carmen de Bruijckere. De behövde komma över en tröskel innan det blev mer naturligt, men det tog inte särskilt lång tid. Det är lite konstigt att prata med en maskin innan man vant sig. Så är det förstås för oss alla, påpekar hon.

  – Det händer ibland att eleverna blir frustrerade när Alexa inte förstår, men det kompenseras av att hon alltid är så lugn och artig. Jag tycker det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, eftersom de blir allt viktigare i vardagen.

Det finns även negativa sidor och möjliga risker

Det är naturligtvis också viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna och de möjliga riskerna med den här utvecklingen, säger Carmen de Bruijckere. Hit hör till exempel den personliga integriteten. Det är inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan avlyssna och spela in det som sägs i klassrummet, även om det som sägs inte är av känslig natur.

  – Etiken är en stor och central fråga, och det är även något som jag diskuterar tillsammans med eleverna. De är medvetna om att det som de säger spelas in och att allt lagras på servrar någonstans. Eleverna förstår också att den information som samlas in kan användas för att påverka dem. Därför är det bra att de vet att det finns en knapp där de kan stänga av Alexas mikrofon, om de tycker att det behövs.

Träna kritiskt tänkande

Källkritik och sökkritik är också angeläget att diskutera när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Det här är en del av medie- och informationskunnigheten som blir allt viktigare efterhand som röststyrda assistenter får större utrymme i vardagen.

  – Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna och lära sig att reflektera kritiskt. Här har jag en viktig roll att handleda, hjälpa och förklara för eleverna. Eleverna måste känna tillit till tekniken, men de ska förstås inte lita blint på den.

Använd den nya tekniken och börja utforska möjligheterna

Än så länge är den ai som används ganska rudimentär, vilket sätter snäva ramar för vad en assistent kan användas till i klassrummet, säger Carmen de Bruijckere. De möjligheter som finns är inte heller särskilt anpassade till skolans värld än, även om edtech-företagen förstås ligger i startgroparna. Det allra bästa vore om lärare och elever själva kunde programmera assistenten på ett enkelt sätt, till exempel genom blockprogrammering, men där är vi tyvärr inte än, tillägger hon.

  – Det är angeläget att föra in den nya tekniken i klassrummet, så att vi kan börja utforska möjligheterna och diskutera dem ur ett pedagogiskt perspektiv. Dessutom är det viktigt att eleverna får reflektera kring vart samhället är på väg, vad det kan innebära och hur de kan påverka utvecklingen. Det är en del av den digitala kompetensen som inte får glömmas bort, men det förutsätter också att man använder de tekniska lösningarna i praktiken och lär sig hur de fungerar.

Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering

Digitaliseringen innebär att hela samhället förändras. Verksamhetsområden omvandlas, nya organisationsmodeller skapas, gamla arbetssätt byts ut och det fordras delvis andra kompetenser än tidigare. Det ställer även krav på att läroplanen och undervisningen i skolan ska förändras, vilket leder till att många bekymrar sig över att elevernas kunskaper försämras. Både medier och forskare har ett ansvar att möta och hantera den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt, menar den finlandssvenska forskaren Linda Mannila.

Ny läroplan för grundskolan har införts i Finland

I Finland började en ny läroplan för grundskolan införas successivt 2016, och man inledde med de lägre årskurserna. Läroplanens mål är att eleverna ska utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett samhälle som blir allt mer digitalt, sammankopplat och komplext. Samtidigt är det viktigt att eleverna reflekterar kring vad förändringarna innebär och att de lär sig hur de kan påverka utvecklingen. Eleverna ska växa både som människor och som medborgare, så att de kan bidra till en positiv samhällsutveckling.

Digital kompetens – en del av den mångsidiga kompetensen

I praktiken betyder det bland annat att it och digitala medier ska integreras i undervisningen och att det ska ges större utrymme för aktiva och undersökande arbetssätt. Digital kompetens är en av sju delkompetenser som ryms inom den mångsidiga kompetensen. Enligt läroplanen ska eleverna lära sig att kommunicera, skapa nätverk och att lära tillsammans med hjälp av olika digitala medier. De ska också utveckla en övergripande förståelse av hur it och digitala medier fungerar och hur de på olika sätt påverkar och förändrar samhället och vardagen.

Ibland ifrågasätts utvecklingen utifrån rena känsloargument

Det finns förstås de som ställer sig frågande till detta, säger Linda Mannila, som forskar och utbildar kring olika aspekter av digitalisering och digital kompetens i Finland och i Sverige. Resonemangen om olika kompetenser kan nog kännas abstrakta och svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ofta utifrån rena känsloargument.

  – Alla upplever sig ha rätt att uttala sig om skolan, eftersom alla har egna erfarenheter av den. Den svenska skoldebatten har länge präglats av det här, och nu börjar det så smått också märkas i Finland. Det finns på sina håll en oro för vad man kallar den moderna skolan och vad den innebär för elevernas lärande och för hela samhället.

Oron hänger samman med den mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, konstaterar Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är några exempel. Här har den så kallade klickjournalistiken sannolikt en negativ effekt, påpekar hon. Medierna kan emellanåt spela på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare.

Opublicerad studie fick stor uppmärksamhet i Finland

I mitten av november intervjuade Helsingin Sanomat den finska psykologiforskaren Aino Saarinen om en ännu inte publicerad studie som analyserar finska elevers försämrade PISA-resultat 2012 och 2015. Forskaren hävdar att försämringen beror på att de digitala verktygen distraherar eleverna och det leder i sin tur till att de inte fokuserar tillräckligt mycket på sitt lärande.

Saarinen menade att studien visar att eleverna helt enkelt inte klarar av att arbeta självständigt, utan istället behöver mer lärarledd undervisning, berättar Linda Mannila. Problemet är särskilt tydligt i matematik och naturvetenskapliga ämnen, och det är framförallt elever i behov av särskilt stöd som lär sig mindre. Ju mer man arbetar så här desto sämre blir det, konstaterar Saarinen i artikeln. Därför anser hon att det är bekymmersamt att den nya läroplanen lägger så stor vikt vid digitala verktyg och nya arbetssätt.

  – Eftersom jag är själv är forskare, ser jag det som ytterst problematiskt att media hänvisar till forskning utan att läsaren själv kan kontrollera att det som sägs verkligen stämmer. Studien är ännu inte publicerad någonstans och det sägs inget om var och när det ska ske. Läsaren får inte heller veta något om hur undersökningen har gått till och kan därför inte bedöma om slutsatserna håller.

Kausalitet eller korrelation?

Artikeln ledde till heta diskussioner i bland annat sociala medier, berättar Linda Mannila. Några dagar senare kom Helsingin Sanomat med en uppföljning. I den första artikeln beskrivs ett klart orsakssamband mellan de försämrade PISA-resultaten och införandet av nya arbetssätt och digitala verktyg i undervisningen. I den andra artikeln säger forskaren att det inte går att säga något om kausalitet, utan att det enbart handlar om en korrelation. Hon tillägger också att den som inte tror på resultaten kan välja att bortse från dem.

  – Det verkar som att Saarinen hade en agenda som skulle föras fram, och det ska man inte ägna sig åt som forskare. Dessutom är det märkligt att bekymra sig över en läroplan som inte gällde under de år som undersökts! Särskilt om det, som hon påpekade i den andra artikeln, inte går att konstatera att problemet verkligen beror på nya undervisningssätt och användning av digitala verktyg. Den egentliga slutsatsen verkar vara att man behöver ha en pedagogisk målsättning när man tar in digitala verktyg eller nya arbetssätt i undervisningen. Det kommer knappast som en nyhet för någon som arbetar med utbildning.

Ett komplext fenomen kan inte förklaras av en enda studie

Svenska Yle tog upp Saarinens studie i en artikel som man gav rubriken “Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning illa för inlärningen”. Linda Mannila reagerade direkt när hon såg den. Att säga att det är digitaliseringen som är boven i dramat, är detsamma som att säga att hela den samhällsförändring som vi upplever just nu påverkar lärandet negativt. Digitaliseringen är ett så komplext fenomen att det helt enkelt inte låter sig göra att konstatera det med hjälp av en enda studie.

  – Jag kontaktade Svenska Yle, som ändrade rubriken till Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning kan vara illa för inlärningen… Rubriksättare har ett stort ansvar för att se till att rubrikerna är rättvisande. Här duger det inte att använda klickbeten och att underblåsa populism. Naturligtvis är det viktigt att även negativa resultat och oreflekterad användning av digitala verktyg lyfts fram. De ger information som det gäller att hantera. Men det ska inte göras på ett missvisande sätt.

Den nya grundskolan och tutorlärarna

Digitaliseringen av skolans verksamhet och utvecklingen av nya undervisningsmetoder och arbetssätt innebär förstås mängder av arbete under överskådlig tid, säger Linda Mannila. Det största delen av arbetet faller på lärarna, och för att detta ska lyckas behöver det finnas en gemensam vision genom hela styrkedjan.

Skolledarens stöd är också mycket viktigt. Den finska regeringens satsning Den nya grundskolan, som totalt omfattar 90 miljoner euro, är ett sätt att försöka hantera detta. Förutom att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt och kompetensutveckling, kan skolorna även söka medel för inrättande av så kallade tutorlärartjänster.

En tutorlärare är en lärare som fungerar som mentor för sina kollegor under delar av arbetstiden. Det gäller att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Lärare måste kunna använda digitala lärresurser där de passar in och tillför ett mervärde. Samtidigt är det viktigt att eleverna inte bara lär sig att använda de digitala möjligheterna i praktiken. De måste också reflektera kring vad den pågående digitala utvecklingen faktiskt innebär, påpekar Linda Mannila.

  – Vad behöver lärare som undervisar i till exempel religion, bild eller matematik tänka på i det här avseendet? Det finns mängder av viktiga frågeställningar som behöver tas upp i undervisningen, inte minst sådana som rör etik och människors lika värde. Alla lärare har ett ansvar att se till att eleverna får undervisning i detta – och det är något helt annat än att undervisa med digitala verktyg. Eleverna ska förstå och reflektera kring hur samhället ser och fungerar idag. Med andra ord: en av skolans och undervisningens kärnuppgifter.

Ge konkreta exempel och förklara vad förändringarna innebär

Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend, konstaterar Linda Mannila. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.  Här har både forskare och journalister viktiga roller att spela.

  – Utvecklingen har förstås både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att kunna visa vilka vägar som leder rätt och vilka som leder fel. Det handlar om att skapa en rättvisande bild. Ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det kan se ut och som förklarar vad förändringarna faktiskt innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt.

Är porrfilter lösningen – eller finns det bättre sätt?

Är porrfilter lösningen – eller finns det bättre sätt?

Kraven på porrfilter i skolan är på väg att bli en het politisk fråga igen. Därför är det viktigt att beslutsfattare, föräldrar och alla som arbetar i skolan får en genomlysning av frågan. Här delar Magdalena Mattebo, Ulf Dalquist, Marcin de Kaminski och Daniel Forsman, som alla är sakkunniga inom området, med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Digitaliseringen tar fart – och oron växer

Digitaliseringen av den svenska skolan är på väg att ta fart. För ett år sedan presenterade regeringen en nationell strategi för skolan och i mars nästa år kommer SKL att lägga fram en handlingsplan för det fortsatta arbetet. I augusti trädde de reviderade läroplanerna för grund- och gymnasieskolan i kraft. Här betonas betydelsen av att alla elever utvecklar en adekvat digital kompetens. Det är särskilt värdefullt att de lär sig att förstå, hantera och kritiskt granska informationsflödet i det nya medielandskap som växer fram.

Parallellt med den här utvecklingen syns en växande oro för att barn och ungdomar ägnar sin tid åt vad som pågår på mobil- och datorskärmar istället för att uppleva och leva i den fysiska verkligheten. I opinionsbildning och politisk debatt hörs krav på mobilförbud i skolan och uppmaningar om att porrfilter ska installeras på skolor och bibliotek. Många menar att detta är ett bra sätt att skydda unga från digitaliseringens negativa sidor.

Porr är mer lättillgänglig än någonsin tidigare

Grovt pornografiskt innehåll är bara ett par sökord bort, och det lyfts ibland fram som ett stort och allvarligt problem. Det händer till exempel att föräldrar går till sitt barns förskola eller skola och ser vad de kan hitta med hjälp av några sökord i Google. När de sedan berättar om sökresultaten i media blir resultatet i regel normativa och starkt känslosamma reaktioner. Varför täpper vi inte till den här kloaken? Ska verkligen våra barn behöva drabbas av dessa könsdiskriminerande attityder och allt detta avskyvärda verbala och fysiska våld?

En bättre och mer effektiv filtrering presenteras ofta som ett snabbt och enkelt sätt att bli av med det oönskade innehållet. Samtidigt hoppas man att det kan motverka den ökade sexualiseringen i samhället, bidra till att förebygga våld och minska risken för sexuella övergrepp.  

Ungdomars möte med porr är en fråga med flera dimensioner

Magdalena Mattebo
Fotograf: Kim Norman

Magdalena Mattebo är leg. barnmorska och forskare vid Mälardalens högskola och på Uppsala universitet. Hon tillhör den tvärvetenskapliga forskargruppen CHIP, som undersöker barns och ungas rätt till delaktighet och jämlik hälsa samt forskargruppen Obstetrisk och reproduktiv hälsoforskning. 2014 disputerade hon vid Uppsala universitet på en avhandling som analyserar samband mellan pornografikonsumtion och sexualvanor, hälsa och levnadsvanor bland ungdomar.

  – Ungdomars möte med porr är en komplex fråga med flera dimensioner. De beskriver både positiva och negativa aspekter. Därför är det svårt att vara svartvit och att entydigt säga att det är bra eller dåligt att det är så lätt att komma åt den idag.  

Ingen entydig koppling mellan porrkonsumtion och beteende

Det finns en klick unga män som söker mycket efter porr på nätet, och som aktivt letar upp våldspornografi, berättar Magdalena Mattebo. Det är naturligtvis bekymmersamt, men det här handlar inte om den stora, generella gruppen. I princip alla pojkar och majoriteten av flickorna tittar i varierande utsträckning på porr. Detta har både positiva och negativa sidor, men det går inte att entydigt säga att det påverkar hur de beter sig.

  – Forskningen kan inte påvisa någon klar kausalitet. Det är helt enkelt svårt att se tydliga orsakssamband mellan porrkonsumtion och beteende. Möjligen kan porren ha en viss förstärkningseffekt ibland, men det är inget som kan beläggas i våra studier.

Filter har aldrig fungerat

Om man upplever porr som ett alarmerande problem som snabbt måste lösas, är det lätt att se porrfilter som en smidig lösning, säger Magdalena Mattebo. Men i grunden handlar det om att förändra synsätt och attityder, och det kan ta lång tid att åstadkomma. Ulf Dalquist, som är forskningschef på Statens medieråd, instämmer. Han har full förståelse för ambitionerna att unga ska slippa exponeras för porr, men kan inte se att filter skulle föra med sig något gott i det hänseendet.

Ulf Dalquist
Fotograf: Anna-Lena Ahlström

  – Förklaringen är att filter aldrig har visat sig fungera i någon större utsträckning. Det handlar fortfarande för det mesta om program som använder spärrlistor för att blockera ip-adresser och internetdomäner på det lokala nätverket. Listorna har ofta amerikanskt ursprung, och det leder till att en hel del material som vi inte betraktar som porr inte heller kan kan nås.

Vad är egentligen porr?

Problemet är att det inte finns någon solklar definition på vad som faktiskt är porr, konstaterar Ulf Dalquist. Det innebär att allt som rör sexualitet och innehåller nakenhet riskerar att blockeras. Detta drabbar även sådant innehåll som i stort sett alla uppfattar som helt legitimt i skolan, till exempel allmän sexualupplysning och information om hbtq.

Marcin de Kaminski

Det pågår mängder med filtersatsningar runt om i världen som syftar till att begränsa tillgången till material som uppfattas som olämpligt ur ett politiskt eller moraliskt perspektiv. Men det är sällan de träffar rätt, säger Marcin de Kaminski, programchef på Civil Rights Defenders, som tidigare under många år studerat användningen av internetfilter runt om i världen. Vid sidan av spärrlistorna används också program som använder maskinlärande för att identifiera olämpliga bilder. De fungerar inte heller fullt ut. När det gäller pornografi, är det svårt för algoritmerna att se skillnad på olika sorters nakenhet, och det kan ibland få absurda konsekvenser, tillägger han.

  – Jag har tre tydliga argument mot porrfilter. Det första är rimligtvis risken att blockera för mycket. Det andra är risken att blockera för lite, eftersom poängen då går förlorad. Det tredje argumentet är att filter visserligen blockerar innehåll, men att det egentligen inte är särskilt svårt att ta sig förbi. Många har de kunskaper som krävs för att klara det, även barn och ungdomar. Det gör att filtren skapar en falsk trygghet.

Falsk marknadsföring och en övertro på tekniken

De som propagerar för porrfilter ägnar sig åt falsk marknadsföring som i hög grad vilar på känsloargument, menar Marcin de Kaminski. Det går att hitta i stort sett allt på Internet, så det är inte svårt att få fram exempel på obehagligt material som man inte vill att unga ska utsätts för.

  – Problemet är att det finns en övertro på att de som kan tekniken klarar av att hitta en vattentät lösning. När tekniker förklarar att det faktiskt inte är möjligt, får de höra att de är dåliga tekniker och att andra minsann kan fixa det här. Resultatet blir att vi hamnar i en skyttegravsargumentation som det kan vara svårt att komma ur.

Barn behöver lära sig hantera dagens medielandskap

Inte ens blockeringen av barnpornografi fungerar, säger Ulf Dalquist. Här är alla länder överens om att det rör sig om olagligt material som ska bort, men det går ändå inte. Hur ska man då kunna stoppa texter, bilder och filmer som inte är olagliga i vår del av världen? I det här sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention, och 2020 kommer den att bli lag. Här står det bland annat att barns informationsfrihet ska tryggas och att endast material som är skadligt eller olagligt får uteslutas.

  – På Statens medieråd driver vi alltid linjen att barn ska få den hjälp och det stöd som krävs för att bli medvetna medieanvändare. Det betyder att de måste få redskap som hjälper dem att hantera det medielandskap som vi lever i. Om vi bara ska censurera och ta bort, förlorar vi kontakten med barnen. Istället handlar det om att se till att de blir medie- och informationskunniga.

Var går gränsen för informationsfriheten?

Den rådande samhällstrenden just nu är tyvärr att internetanvändningen begränsas mer och mer, säger Daniel Forsman, som är stadsbibliotekarie i Stockholm. Här har biblioteket en viktig uppgift som måste värnas.

Daniel Forsman

  – Biblioteket ska tillhandahålla en infrastruktur som gör det möjligt för människor att i princip komma åt all information. Ibland är det nödvändigt att begränsa tillgången av juridiska och moraliska skäl. Det behöver naturligtvis inte vara fel, men för att det demokratiska samhället ska kunna bevaras och utvecklas, måste vi ha en levande och konstruktiv diskussion om informationsfrihetens ramar. Var går gränsen?

Filter är väldigt trubbiga redskap

Stockholms stadsbibliotek använder Stockholms stads bredband, och måste därför följa de regler som satts upp för användningen. Det innebär också att man måste använda det internetfilter som installerats. Än så länge har biblioteket inte fått särskilt många klagomål från besökare som vill porrsurfa, säger Daniel Forsman. Däremot får filtret andra negativa konsekvenser. Till exempel står det i reglerna att användarna inte får använda anonymitetstjänsten Tor, eftersom man på biblioteket måste veta vilka som använder nätet. Tyvärr är filtret konstruerat så att det inte ens går att läsa om Tor på deras egen webbplats. Det känns inte alls rimligt, tillägger han.

  – Filter är väldigt trubbiga redskap som kan få konsekvenser som inte var avsedda från början. De riktiga filtren, som verkligen fungerar, finns i huvudet på den som söker efter information. Här handlar det om att kunna bedöma informationen på ett kritiskt sätt, men det gäller också att veta hur man undviker att hitta det som man inte vill se. Informationsfrihet ger stora möjligheter, men förutsätter också att alla vill och kan ta ansvar.

Skolan måste lyfta porrens normer, stereotyper och ideal

När det gäller pornografi är det av allra största vikt att skolan lyfter de normer, stereotyper och ideal som den präglas av, menar Magdalena Mattebo. Det är den bästa ingången för att hantera problemen med samhällets sexualisering, könsdiskriminering och sexuellt våld.

  – Porrfilter i skolan innebär inte att ungdomar slutar konsumera pornografi. Därför är det viktigt att verkligen föra ordentliga samtal kring detta. Framför allt handlar det om att samtalet ska ta avstamp i ungdomars egna erfarenheter, såväl positiva som negativa. Tydligt inkluderande perspektiv, som exempelvis könsidentitet och sexuell identitet, måste också vara med.

Sex- och samlevnadsundervisningen behöver utvecklas

2010 presenterade Världshälsoorganisationen (WHO) en rapport som beskriver vad sex- och samlevnadsundervisningen i Europas skolor behöver innehålla för att ge eleverna det stöd som de behöver. Den lyfter bland annat fram värdet av att barn och ungdomar lär sig att förstå dagens medielandskap och att de lär sig hantera pornografi på ett kritiskt och konstruktivt sätt, berättar Magdalena Mattebo. I februari kom Skolinspektionens granskning av hur sex- och samlevnadsundervisningen ser ut i den svenska skolan. Den visar att det finns en hel del som behöver förbättras.

  – Målet är att elevernas självkänsla och handlingskompetens ska stärkas, så att de kan göra medvetna val kring hälsa, relationer och sexualitet. Men många lärare tycker att det är svårt att undervisa, bland annat på grund av att de inte får någon utbildning i detta på lärarutbildningen. Ofta är det även oklart hur detta ska inkluderas i de olika ämnena som det här ska tas upp i. Det saknas i regel också ett systematiskt utvecklingsarbete kring frågorna ute på skolorna.

Ett gemensamt uppdrag för skolan, elevhälsan och ungdomsmottagningen?

Här handlar det om djupt personliga frågor som rör livet och som många har funderingar kring, säger Magdalena Mattebo. I puberteten sker både kroppsliga och själsliga förändringar, och vissa frågor kanske kan vara lättare att diskutera med någon du inte träffar varje dag i skolan.

  – Kanske borde det vara ett standardiserat och gemensamt uppdrag för skolan, elevhälsan och ungdomsmottagningen istället? Det viktiga är att se till att det blir ett samhällsuppdrag, så att alla skolor får likvärdiga förutsättningar. Samtal och diskussioner om sex och samlevnad borde vara en röd tråd genom hela skolan, där normer, ideal och andra viktiga frågor tas upp på ett nivåanpassat sätt.

Unga måste veta att de kan prata med vuxna om allt

Det gäller också att komma ihåg att idag gör barn och unga ingen skillnad mellan det fysiska och det digitala livet, betonar Magdalena Mattebo. För dem är det helt enkelt samma sak. Därför måste vi vuxna förstå att livet på nätet är en lika självklar del i livet som det fysiska. Där kan vuxenvärlden känna sig vilsen och ibland ha svårt att erbjuda hjälp och stöd till unga. Många vuxna särskiljer livet på nätet med det fysiska, som ses som “det riktiga livet”.

  – De vuxna som omger dagens unga, både i hemmet och i skolan, måste tänka på detta. De fysiska och de digitala aspekterna av vardagen hänger ihop och är lika viktiga. Det gäller också att de unga vet att de alltid kan prata om allt, även om sådant som rör pornografi och sexualitet. Det är viktiga frågor som är en del av livet och tillvaron, och de kan inte besvaras med filter och förbud.

Spaningen podd 012: Skolans digitala utmaning för likvärdig användning

Spaningen podd 012: Skolans digitala utmaning för likvärdig användning

Den här veckan ägnar vi liksom förra veckan helt åt Internetdagarna, som arrangerades i Stockholm 19-20 november. Vi gör tre nedslag bland presentationerna på tisdagens skolspår. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 48: Skolans digitala utmaning för likvärdig användning

Veckans spaning, vecka 48: Skolans digitala utmaning för likvärdig användning

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan ägnar vi liksom förra veckan helt åt Internetdagarna, som arrangerades i Stockholm 19-20 november. Vi gör tre nedslag bland presentationerna på tisdagens skolspår. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Hur går det med handlingsplanen för skolans digitalisering?

Digitaliseringen uppfattas ofta som något som anfaller utifrån, en kraft som bara kommer och som man inte kan påverka. På ett sätt är det så, konstaterade Annika Agélii Genlott, som projektleder SKL:s arbete med att ta fram en handlingsplan för skolans digitalisering. Den digitala utvecklingen kan vi inte bara stoppa utan vidare, tillade hon. Däremot kan vi naturligtvis påverka vart den för oss och vilka konsekvenser den får för samhället och tillvaron

Målet för handlingsplanen är att främja kunskapsutvecklingen och likvärdigheten i skolan. Som vi tidigare har berättat, arbetar man bland annat med digitala rådslag där alla intresserade kan vara med.  Syftet är att få fram konkreta förslag på vad som bör göras av olika aktörer för att målen ska kunna nås. Hittills har 1500 personer från näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle deltagit i de olika rådslagen. Deras förslag ligger till grund för det fortsatta arbetet på SKL.

I mars nästa år presenteras en analys av hur läget ser ut och vad som bör göras inom strategins tre fokusområden: digital kompetens, likvärdig tillgång och användning samt praktiknära forskning och uppföljning. Tanken är att det ska bli en dynamisk handlingsplan där åtgärderna kan uppdateras och förändras efterhand, betonade Annika Agélii Genlott.

Medie- och informationskunnighet är avgörande för ett öppet och demokratiskt samhälle

Det pågår även en hel del andra insatser som påverkar och förstärker arbetet med skolans digitalisering. Carl Heath gav en snabb inblick i sitt nyss inledda arbete med en nationell satsning på medie- och informationskunnighet som omfattar hela samhället. Den här satsningen är en del av regeringens demokratistrategi, och syftet är att stärka den allmänna motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat.

Digitaliseringen, det förändrade medielandskapet och nya medievanor ställer helt andra krav på medborgarens kritiska förmåga än vad vi är vana vid, berättade Carl Heath. Det gäller också att följa och försöka förstå den pågående utvecklingen, så att definitionen av vad som ingår i medie- och informationskunnighet är i takt med tiden. Just nu pågår tekniska förändringar inom en rad olika områden som det är viktigt att hålla koll på, påpekade han. Texten är snart inte längre den dominerande medieformen, och det måste vi vara medvetna om.

Ett exempel är röstens växande betydelse när vi interagerar med datorn och andra digitala enheter. Här handlar det bland annat om ai-baserade digitala assistenter, som nu börjar få en allt viktigare roll i vardagen. Amazon Echo, Google Assistant och andra liknande system kan bara hantera enklare kommandon, men mer avancerade lösningar, som kan föra naturliga konversationer, är på väg. De här systemen kan hjälpa oss att hantera en rad olika sysslor i vardagen, men de kan också svara på frågor. Hur ska vi förhålla oss när det bara ges ett svar?

Framväxten av deepfake, det vill säga datormanipulerade filmer som ser äkta ut, är ett annat exempel. Tekniken har funnits länge, men nu är den snart tillgänglig för gemene man. Det gäller också att hålla koll på hur andra länders regeringar samlar in, använder och förhåller sig till data i vardagen. Kinas system för social kreditvärdering, som ska rangordna hela befolkningen efter hur pass goda samhällsmedborgare de är, är ett exempel.

Carl Heath slog fast att medie- och informationskunnighet är helt avgörande för att vi ska kunna upprätthålla ett öppet och demokratiskt samhälle. För att kunna möta och hantera den digitala utvecklingen, är det nödvändigt att förstå och att kunna förhålla sig till den. Det ställer krav på att biblioteken och folkbildningen följer med i utvecklingen. Detsamma gäller förstås även för skolan.

Skolverket förbereder för digitala nationella prov 2022

Ett helt annat område, som också ställer nya och annorlunda krav på skolan, är de digitala nationella proven, som ska införas i full skala 2022. Detta är något som i ganska stor utsträckning kommer att driva skolans digitalisering de närmaste åren. Det hävdade Karin Hector-Stahre, som är projektledare för Skolverkets arbete med att digitalisera de nationella proven.

Förutom att ge  bättre möjligheter att bedöma digital kompetens och andra viktiga förmågor, är syftet med digitaliseringen att öka likvärdigheten och att minska det administrativa arbetet. Införandet av extern bedömning av proven kommer sannolikt också att påverka likvärdigheten i en positiv riktning, tillade Karin Hector-Stahre.

Just nu arbetar Skolverket med att ta fram gemensamma ramverk för hur proven ska konstrueras och hur bedömningsstödet ska se ut. Proven utvecklas på landets universitet och högskolor, och det är viktigt att de har en bruksanvisning så att de kan komma igång med sitt arbete. En annan viktig uppgift är förstås att ta fram en nationell tjänst för de digitala nationella proven där inloggningssystemet är så säkert som möjligt. Här har arbetet precis inletts.

Införandet av digitala nationella prov ställer krav på skolorna inom ett antal olika områden, berättade Karin Hector-Stahre. De måste kunna logga in säkert med Skolfederation eller något annat identitetshanteringssystem som motsvarar säkerhetskraven. Alla elever som ska utföra proven måste ha tillgång till varsin digital enhet som motsvarar de tekniska krav som Skolverket ställer. Det måste även finnas en adekvat digital kompetens i skolans organisation och det förutsätts att it-infrastrukturen och rutinerna kring hanteringen av proven är tillräcklig.

Den stora frågan är hur pass beredda huvudmännen och skolorna faktiskt är, menade Karin Hector-Stahre. De krav som skolorna får svårast att hantera är sannolikt de som rör infrastruktur, provhanteringsrutiner och digital kompetens. Skolverket står naturligtvis tillhands med riktlinjer och stöd, men ansvaret ligger til syvende og sidst hos huvudmännen, betonade hon.

Veckans tips

Digitaliseringen får konsekvenser för skolans verksamhet inom många områden. Ett område som vi kanske inte alltid tänker på är skolmaten. I onsdags publicerade Spaningen en artikel om Hållbar skolmåltid genom digitalisering, ett nystartat projekt som RISE driver tillsammans med Kungsbacka kommun och Västerviks kommun. Vinnova ger stöd åt det första steget i projektet genom sin satsning Utmaningsdriven innovation.

Tanken är att skapa ett digital ekosystem med olika tjänster för personal och elever. Genom att få tillgång till statistik och information om elevfrånvaro underlättas personalens planering av skolmåltiderna. Därmed kan det stora svinnet, som både frestar på skolans ekonomi och på miljön, sannolikt minska betydligt. Det går också att anpassa skolmaten efter elevernas behov. De kan, via appar i sina mobiler, få rekommendationer utifrån sina behov, exempelvis om de har fysiskt krävande lektioner på eftermiddag. Om eleverna får näringsriktig mat som ger tillräcklig energi, kan de prestera bättre.

Förhoppningen är att projektet ska leda till ökad hållbarhet, en mer effektiv användning av skolans resurser, en starkare elevhälsa och bättre skolresultat.

Hållbar skolmåltid genom digitalisering

Hållbar skolmåltid genom digitalisering

Skolmåltiden är en viktig del av skolans vardag, men dess möjligheter att stärka elevernas lärande och att bidra till en mer hållbar samhällsutveckling kan utnyttjas betydligt bättre. Det kräver både nya perspektiv och en strukturell förändring av hur måltider planeras och hanteras i skolan. Nu startar RISE tillsammans med Kungsbacka kommun och Västerviks kommun projektet Hållbar skolmåltid genom digitalisering för att undersöka hur detta kan göras i praktiken.

Digitala stödsystem kan minska slöseriet och bidra till en mer hållbar hantering

Det är väl känt att det slängs väldigt mycket mat i skolrestaurangerna, både under tillagningen och efter serveringen. Med andra ord sker ett enormt slöseri med såväl skolans som naturens resurser inom det här området. Därför är det viktigt att genomföra åtgärder som kan främja en mer kostnadseffektiv och hållbar produktion och konsumtion av måltiderna i skolan.

En mer systematisk användning av digitala stödsystem som hanterar planering, inköp, matlagning och servering kan vara ett lämpligt sätt att hantera de här problemen. Bättre tillgång till relevant information ger goda förutsättningar att effektivisera och utveckla verksamheten. Resurserna kan därmed användas mer rationellt samtidigt som måltidernas kvalitet förbättras.

Ett bidrag till skolans måluppfyllelse och en minskad segregation

God och näringsriktig mat under skoldagen ger bättre förutsättningar för att eleverna ska få tillräcklig energi för att tillgodogöra sig undervisningen. Måltiden är också ett utmärkt tillfälle att öka elevernas kunskap om mat och måltider och att väcka deras nyfikenhet på mat, miljö, hållbarhet och betydelsen av en hälsosam livsstil. Det bidrar till skolans måluppfyllelse, men fyller även en socioekonomiskt utjämnande funktion i ett samhälle som riskerar att bli alltmer segregerat.

Vinnova finansierar första steget som en del av satsningen Utmaningsdriven innovation

För ett par veckor sedan beviljades RISE, tillsammans med Kungsbacka kommun och Västerviks kommun, medel av Vinnova för att arbeta med första steget i projektet Hållbar skolmåltid genom digitalisering. Fram till augusti nästa år ska en nulägesbeskrivning och en behovsanalys tas fram.

Måltid Sverige, som RISE är värdorganisation för, är en samlande arena för alla som arbetar med måltider inom skola, vård och omsorg. Här finns både ett nationellt och ett internationellt kontaktnät som kan användas i projektet. Möjligheterna att dra nytta av andras erfarenheter, samt att sprida perspektiv och resultat vidare inom och utanför Sveriges gränser, är således mycket goda.

Initieringen av Hållbar skolmåltid genom digitalisering finansieras inom ramen för Vinnovas program Utmaningsdriven innovation. Programmet ger stöd åt samverkansprojekt som hanterar samhällsproblem som behöver lösas för att de sjutton globala målen i Agenda 2030 ska kunna nås. Det övergripande ändamålet är alltså att verka för en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling, både på nationell och global nivå.

Mer relevanta data underlättar och förbättrar planering och hantering

Projektet ska skapa förutsättningar för att utveckla och förbättra måltidsverksamheten i skolan genom att bygga system som drar nytta av de digitala möjligheterna. Att öka involveringen av eleverna är en central del av detta. Här är det bland annat möjligt att använda mobilappar för att låta eleverna välja maträtt i förväg och för att ge återkoppling efteråt. Genom att koppla samman de här lösningarna med andra elevdatasystem, exempelvis frånvaro och schema, kan köket tillaga mer precist och även anpassa måltiderna efter olika elevers behov. Det kan till exempel handla om att ge elever som har fysiskt krävande lektioner på eftermiddagen en mer energirik måltid.

Personalen är en annan viktig kugge. En mer fördjupad statistik, som underlättar planeringen av skolmåltiden och gör den mer hållbar, är ett exempel på hur man kan dra nytta av digitaliseringen. Data kring skolmaten – ursprung, näringsinnehåll, svinn, konsumtion, hållbarhet och så vidare – kan visualiseras digitalt för att användas i undervisningen.

Nulägesbeskrivning och behovsanalys

Arbetet med nulägesbeskrivning och behovsanalys kommer att ske genom workshops och intervjuer med de aktörer som är engagerade i de kommunala skolmåltidsverksamheterna i Kungsbacka och Västervik. När kartläggningen av lokala behov är avklarad, kommer Måltid Sverige att bidra med ett nationellt perspektiv. I behovsanalysen ingår att undersöka vilka digitala verktyg som används idag och hur de skulle kunna kompletteras av andra verktyg och leverantörer.

Innan det första steget i projektet avslutas, kommer en detaljerad beskrivning av önskvärda funktioner i ett digitalt ekosystem för skolans måltidsverksamhet att presenteras. En övergripande beskrivning av hur funktionerna ska lösas på den tekniska nivån kommer också att finnas med. Systemet ska rymma alla berörda aktörer och täcka samtliga flöden i processen, alltifrån planering och inköp till elevernas konsumtion, hantering av svinn samt insatser för att ta tillvara överbliven mat.  Det finns även en koppling till det nyss inledda utvecklingsprojektet IoT-hubb Skola, där Västerviks gymnasium i ett av delprojekten ska samla in och analysera data om skolmåltiderna med hjälp av sensorer och annan inbyggd elektronik.

Fler partners är välkomna

Parallellt med nulägesbeskrivning och behovsanalys kommer man också att aktivt leta efter fler skolhuvudmän som vill delta i projektet samt identifiera företag som kan fungera som samarbetspartners i nästa steg. Alla som är intresserade av att vara med kan kontakta Anders Pettersson på RISE för mer information.

Spaningen podd 011: Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna?

Spaningen podd 011: Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna?

Veckans spaning, och även nästa veckas, kommer vi att ägna helt åt Internetdagarna, som arrangerades i Stockholm 19-20 november. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 47: Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna?

Veckans spaning, vecka 47: Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna?

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Både den här veckan och nästa kommer vi att ägna helt åt de båda skolspåren på Internetdagarna, som arrangerades i Stockholm 19-20 november. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Det finns risk för att undervisningen missar centrala aspekter av digital kompetens

Kristina Alexanderson, som är chef för Internet i skolan på Internetstiftelsen, inledde måndagens skolspår. För ett år sedan började Internetstiftelsen utveckla Digitala lektioner, en öppen lärresurs på nätet som hjälper lärare att hantera digital kompetens i sin undervisning. Om man ser på användningen av materialet så här långt, står skolan inför en del utmaningar framöver, menade hon.

De lektioner som använts mest tar upp programmering och källkritik, men det är bara mindre delar av styrdokumentens definition. Digital kompetens innebär att förstå digitaliseringens påverkan på samhället, att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier, att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt och att kunna lösa problem och omsätta idéer i handling med hjälp av it och digitala medier.

Förståelsen av hur digitaliseringen påverkar individens och samhällets utveckling är en central aspekt. Det finns lektioner som tar upp detta, men de används inte i någon större utsträckning, påpekade Kristina Alexanderson. Vad beror det på? Både samhällskunskap och teknik innehåller tydliga skrivningar om detta. En annan betydelsefull aspekt av digital kompetens som inte verkar uppmärksammas så mycket, är utvecklingen av ett ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik. Detta omfattar både vår värdegrund och vad som står i lagen. Såväl samhällskunskap som teknik, svenska och religionskunskap rymmer frågor som rör de mjuka värdena och som ska tas upp i undervisningen.

Detta är viktiga aspekter av den digitala kompetensen som inte får glömmas bort, betonade Kristina Alexanderson. Här har skolans undervisning ett stort och viktigt ansvar.

Ojämn utveckling i Finland

Linda Mannila gav en kort inblick i arbetet med digitaliseringen av den finska grundskolan. Läroplanen och satsningen Den nya grundskolan, som vi tog upp förra veckan, bidrar till att digitaliseringen börjar komma igång. Inte minst tutorlärarna, som fungerar som mentorer för sina kollegor, har en viktig roll att spela. Men utvecklingen är fortfarande i ett tidigt skede och det mesta återstår att göra. Det finns också stora skillnader mellan kommuner och skolor som måste hanteras. En del har kommit ganska långt, men andra är fortfarande i startgroparna.

För två veckor sedan nämnde vi att man i Finland precis har inlett arbetet med att ta fram nationella riktlinjer för skolans digitalisering. De kan säkert få stor betydelse för främjandet av en mer likvärdig utveckling, ansåg Linda Mannila. Det gäller också att genomföra en systematisk uppföljning av de insatser som görs, så att man kan få en bättre och tydligare bild av utvecklingen.

Programmering handlar om betydligt mer än att bara koda

Lisa Söderlund, är projektledare på Kodcentrum, en ideell förening där volontärer från akademin och näringslivet hjälper barn och ungdomar att komma igång med programmering och digitalt skapande. Hon betonade att undervisningen i programmering inte får fastna i kodningen. Arbetet med programmering är ju så mycket mer.

Programmering handlar framför allt om problemlösning, och här gäller det både att lära sig att dela upp problemet i mindre bitar och att hjälpas åt med lösningen. Ett gott samarbete är avgörande, och man måste tillsammans planera och strukturera arbetet så att det leder dit man vill. Det behövs en mängd olika roller i ett sådant här samarbete, och alla är lika viktiga. Arbetet kräver massor av tålamod och här är det viktigt att alla delar med sig av sina kunskaper när man provar sig fram. Kommunikation är en avgörande faktor och det gäller både att kunna ge och att kunna utföra instruktioner.

Lisa Söderlund berättade att volontärerna på Kodcentrum ger tre till tips till lärare som ska börja arbeta med programmering i undervisningen: Börja enkelt, våga misslyckas och utforska problemen som ska lösas tillsammans med eleverna.

Kan digitaliseringen göra skolan relevant i utsatta områden?

Mark Smith, professor på KTH, argumenterade för att digitaliseringen kan vara ett bra verktyg för att göra skolan relevant i utsatta områden. Det gäller att man kopplar undervisningen till elevernas vardag, så att det blir tydligt varför det är viktigt att lära sig saker och att kunna dra nytta av de digitala möjligheterna.

Här är triple helix-samarbete – där akademi, näringsliv och offentlig sektor arbetar tillsammans – en lämplig väg att gå. Kista Mentorspace och den ideella föreningen Inicio skapar tillsammans med kommunala tjänstemän och det lokala näringslivet möjligheter för ungdomar att bidra till att lösa och hantera verkliga problem. Allt som görs är kopplat till grund- och gymnasieskolans styrdokument, och mentorerna kommer både från näringslivet och från kommunen, berättade Mark Smith.

Skolbarnen och Internet 2018

Rapporten Skolbarnen och Internet 2018, släpptes precis innan Internetdagarna. I rapporten konstateras att alla skolbarn i hela Sverige använder Internet på sin fritid. Mobilen är det allra vanligaste sättet, och det är först i gymnasieskolan som datorn används mer. I gymnasieskolan, liksom på högstadiet, är internetanvändningen minst lika viktig i skolan som på fritiden. Så är det inte på låg- och mellanstadiet.

En central slutsats i rapporten är att utvecklingen av elevernas digitala kompetens ännu inte är en helt naturlig och integrerad del av skolans undervisning. Samtidigt visar rapporten att undervisning i detta är absolut nödvändig för att eleverna ska utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver för att förstå hur samhället fungerar. Både styrdokumenten och föräldrarna ställer krav på detta.

Elever behöver lära sig hur de gör sina röster hörda i digitala medier

Digital kompetens handlar inte enbart om att eleverna ska konsumera innehåll, utan de behöver också lära sig att producera innehåll och att göra sina röster hörda i samhället. Detta sägs uttryckligen i styrdokumenten. Därför måste utvecklingen av elevernas agentskap lyftas fram i undervisningen, konstaterade Lisa Molin, lektor på Centrum för skolutveckling i Göteborg och doktorand vid institutionen för tillämpad it på Göteborgs universitet.

Med andra ord räcker det inte att förstå och förhålla sig kritiskt till multimodala texter. Det är också nödvändigt att själv kunna uttrycka sig med olika medier för att uttrycka sin ståndpunkt och för att utmana och förändra. Båda delarna behövs för att ett demokratiskt samhälle ska kunna leva vidare och utvecklas.

Behovet av ett kritiskt förhållningssätt till medier betonas ofta i det offentliga samtalet om skola och digital kompetens, menade Lisa Molin. Men det kan inte vara det slutgiltiga målet, utan måste sättas i relation till de andra tre aspekterna av digital kompetens.

Skolans undervisning i källkritik räcker inte till

I slutet av sommaren publicerade Internetstiftelsen Sök- och källkritik i skolan, en studie av Hanna Carlsson och Olof Sundin, som båda är forskare i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet. Här tittar de närmare på hur lärare på fem skolor undervisar och bedömer källkritik i svenska och samhällskunskap i årskurs 9.

Studien visar att undervisningen inte räcker till för att eleverna ska kunna förstå och hantera dagens digitala medielandskap, berättade Olof Sundin. Den har fastnat i de klassiska källkritiska kriterierna och tar ingen större hänsyn till att eleverna bland annat behöver förstå hur den digitala infrastrukturen fungerar och hur algoritmer och användargenererad data påverkar sökresultatet.

Det är också viktigt att reflektera kring källkritikens gränser och att ägna mer tid åt betydelsen av källtillit när elever söker och använder information på nätet. Parallellt med källkritiken behöver läraren även tala positivt om vissa källor och förklara varför de ska anses som mer tillförlitliga. Det handlar förstås inte om att tala om vilka källor man ska lita på, påpekade Olof Sundin. Snarare gäller det att ge eleverna en bättre förståelse för hur kunskap formas, hur tillit skapas, att reflektera kring vad som är rimligt och att öppna upp för de större perspektiven. Så har lärare alltid arbetat, och det är viktigt att man fortsätter att göra det, tillade han.

Hur står det till med elevers källkritiska förmåga?

I läroplanen framställs kritiskt tänkande som en generell kompetens, men den definieras olika i olika ämnen. Därför är det långt ifrån självklart att en elev som till exempel är bra på kritiskt tänkande i historia även är det i fysik. För att barn och ungdomar ska kunna förstå och hantera dagens komplexa verklighet på ett kritiskt sätt, behöver de alltså utveckla goda ämneskunskaper. Det konstaterade Thomas Nygren, som är docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Uppsala universitet. Han har länge intresserat sig för elevers källkritiska förmåga och i sitt senaste projekt, Nyhetsvärderaren, har han låtit högstadie- och gymnasieelever arbeta som faktagranskare.

Elevernas uppgift var att granska avsändaren till olika nyhetsartiklar och att avgöra deras trovärdighet. Det visade sig överlag fungera utmärkt. Läget är inte alls så illa som många tror, menade Thomas Nygren. De flesta har ämneskunskaper på en hyfsat god nivå och har även fått undervisning i källkritik. Många elever resonerar också bra kring källtillit, och lyfter bland annat fram de båda stora morgontidningarna som trovärdiga nyhetskällor.

Problemet i det här sammanhanget är att tidningarnas innehåll till stor del ligger bakom betalväggar, och därför inte kan nås om inte föräldrarna prenumererar. Det finns alltså risk för att segregeringen ökar och att många barn och ungdomar inte får tillgång till kvalitetsjournalistik i någon högre utsträckning. Detta är ett problem som verkligen måste tas på allvar, hävdade Thomas Nygren.

Veckans tips

Thomas Nygren har tagit fram en svensk version av det webbaserade spelet Bad News, som hjälper elever att känna igen och att bygga upp ett motstånd mot falsk och vilseledande information. Spelet ger en snabb inblick i hur desinformation fungerar och visar också hur lätt det är att manipulera information.

Bad News tar ungefär 20 minuter att spela och är lämpligt för elever som är 15 år och äldre. Spelet har utvecklats av forskare vid Cambridge universitetet tillsammans med den nederländska organisationen DROG, som arbetar mot desinformation.