Etikett: Skärmtid

Veckans spaning: Skärmtid, ny granskning från Skolinspektionen och Aula i Danmark

Veckans spaning: Skärmtid, ny granskning från Skolinspektionen och Aula i Danmark

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Behöver vi oroa oss över skärmtiden?

I måndags publicerade Spaningen en längre artikel om skärmtid, som ur olika perspektiv belyser den oro som finns och ger en inblick i aktuell och pågående forskning. 

Debatten om skärmtid och dess negativa konsekvenser drivs framför allt av psykologer och hjärnforskare. Deras ingång till frågan är vad som får människor att må dåligt idag. När de ser sig omkring, konstaterar de att användningen av datorspel och sociala medier fyller en stor del av vår tid. Kanske finns det ett samband där? 

I början av året publicerade Nature Human Behaviour en artikel som analyserar sambandet mellan ungas välmående och deras användning av sociala medier. Slutsatsen är att det finns ett mycket litet samband, men att effekterna är marginella och försumbara för de allra flesta. 

En artikel som nyligen publicerades i Computers in Human Behavior visar att stora delar av den forskning som rör skärmtid och dess effekter är problemfokuserad. Det är också tydligt att den bygger på självrapporterade data om hur mycket tid man använder. Eftersom flera studier visar att det är svårt att uppskatta sin egen tidsanvändning, är det problematiskt att en så stor del av forskningen är baserad på den här typen av undersökningar.

Mångas verklighetsbild präglas fortfarande av en dikotom föreställning om analogt och digitalt. Ofta finns en idé om att man flyr från verkligheten när man sitter vid skärmen och exempelvis spelar spel. Istället handlar det om att man befinner sig i ett annat socialt sammanhang. Det gäller också att börja förstå hur skärmarna används i vardagen. Den digitala medieanvändningen sker inte i ett socialt vacuum, utan blir i allt högre grad en naturlig del av vårt umgänge med andra i det fysiska rummet.  Det behöver både forskningen och den allmänna debatten ta hänsyn till.

I skoldebatten lyfts mobilen fram som ett allvarligt ordningsproblem och under nästa år väntas en lag om mobilförbud i klassrummen. Mobilen kan naturligtvis vara en distraktion i skolan, och det är även eleverna medvetna om. Men jakten på enkla lösningar leder lätt vilse. Eleverna behöver lära sig att hantera mobilen, så att den blir ett stöd istället för ett hinder i skolan. Det är en del av den digitala kompetensen. 

Om man ser historiskt på medie- och teknikoro, handlar det nästan alltid om nya fenomen som vuxenvärlden inte känner till. Det handlar om en rädsla för det okända, och det ser vi tydligt när det gäller mobilen. Men moralpaniken brukar alltid flytta på sig och snart är det något annat som står i centrum för uppmärksamheten. 

Just nu är teknikutvecklingen på väg bort från skärmen. Det är bara en tidsfråga tills vi inte längre behöver skärmar för att kunna interagera med datorer, mobiler och andra digitala enheter. För att kunna förstå och hantera den här utvecklingen, kan vi inte längre prata om den digitala teknik- och medieanvändningen som ett problem, eller en riskfaktor som måste begränsas. Det behövs andra, mer konstruktiva perspektiv.

Ny kvalitetsgranskning från Skolinspektionen

Häromdagen presenterade Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av hur digitala verktyg används i matematik och teknikundervisningen i årskurs 7-9. Enligt kurs- och läroplanerna ska digitala verktyg användas för att utveckla elevernas förståelse av digitalisering och digital teknik och för att främja utvecklingen av deras ämneskunskaper. Under året har Skolinspektionen besökt 27 skolor hos 12 skolhuvudmän och intervjuat tjänstemän, rektorer, lärare, it-pedagoger, it-tekniker och elever för att få en bild av läget. 

Granskningen visar att eleverna i regel endast i begränsad utsträckning använder digitala verktyg för att lösa uppgifter och problem i matematik och teknik. Det innebär att många elever inte bara riskerar att gå miste om ämneskunskaper; de lär sig inte inte heller hur digitala verktyg kan användas för att utveckla deras kunskaper i matematik och teknik. Det kan i sin tur leda till att elever inte får likvärdiga förutsättningar att lyckas med sina fortsatta studier och att många inte utvecklar den kompetens som framtidens yrken kräver, hävdar Skolinspektionen.

Det finns stora skillnader mellan huvudmän och skolor. En del skolor använder digitala verktyg med ett klart didaktiskt syfte och där har lärarna, med stöd av skolledningen, en tydlig pedagogisk idé. På andra skolor får eleverna endast undervisning i delar av det centrala innehållet där digitala verktyg ska ingå. Det beror på bristande kunskaper, bristfällig teknik och bristande stöd från skolledningen.

Huvudmännen har i regel tagit fram it-strategier, men Skolinspektionen menar att de även behöver stärka arbetet med implementeringen och ha ett mer tydligt pedagogiskt fokus. Tillgången till digitala verktyg och tekniska stödfunktioner är för det mesta god på skolorna. Däremot saknas ofta it-pedagogiskt stöd. Rektorerna behöver utveckla den pedagogiska delen av sitt ledarskap, för att skapa bättre förutsättningar för elevernas kunskapsutveckling. Det är också viktigt att se till att alla lärare har den kompetens de behöver.

Skolinspektionen konstaterar att de skolor som använder digitala verktyg på ett väl fungerande sätt i matematik- och teknikundervisningen har en del gemensamt. För det första använder de digitala verktyg inom alla delar av det centrala innehållet där digitala verktyg ska ingå. Lärarna beskriver också i större utsträckning syftet med att använda de digitala verktygen.

De här skolorna har även en gemensam pedagogisk idé för hur, när och varför digitala verktyg ska användas. Lärarnas val av verktyg motiveras ämnesdidaktiskt och de utvärderar löpande i vilken grad de fungerar i undervisningen.

Lärarna har ett strukturerat samarbete kring användningen av digitala verktyg i sin undervisning och de delar med sig av sina erfarenheter till varandra. De här skolorna har också avsatt regelbunden tid för kollegiala samtal kring detta.

Digitala verktyg används regelbundet och återkommande och ses som en naturlig del av undervisningen. Lärarna utgår i högre grad från elevernas behov. Det finns it-pedagogiskt och tekniskt stöd i högre grad än på andra skolor och rektorn följer i högre grad upp och utvärderar såväl undervisningen som lärarnas kompetens. 

Aula

Den här veckan lanserades Aula – en plattform tänkt att underlätta kommunikationen mellan skolan och hemmet – på mer än 1600 grundskolor i hela Danmark. Syftet med tjänsten är att ge en överblick över elevens vardag i skolan. Det uttalade syftet är att skapa en tillgänglig, användarvänlig och säker tjänst. Oavsett vilken skola eller kommun det gäller, ser gränssnittet likadant ut.

Nästa år kommer även förskolor och fritidshem börja använda Aula. Totalt beräknas tjänsten få ungefär 2 miljoner användare.

Kommunernes Landsforening (KL) och kommunernas gemensamma it-bolag KOMBIT har tillsammans med it-företaget Netcompany utvecklat Aula. Kommunerna betalar tillsammans 350 miljoner danska kroner för tjänsten.

Aula är en del av den politiska överenskommelsen mellan regeringen och KL 2014 om ett digitalt skollyft och om att skapa en nationell mjuk infrastruktur för förskolan och skolan. Då bestämdes dels att alla kommuner senast 2017 skulle köpa in en lärplattform som stöd för elevernas lärande och dels att man skulle ta fram en nationell kommunikationsplattform.

Under det senaste året har kommunerna arbetat hårt med att förbereda sig inför övergången. Efter sommarlovet har Aula testats på 24 pilotskolor i 12 av Danmarks 98 kommuner. Inom Aula-projektet har man också utbildat 46 superanvändare, som ska fortbilda sina kollegor ute på skolorna.

Varje kommun har utsett en projektledare som ansvarar för arbetet med Aula. De har också bland annat tagit fram varsin strategi för hur systemet lokalt kan stödja en god kommunikation mellan skolan och hemmet. 

Veckans tips

Geogebra är en webbaserad grafritande miniräknare som kan hantera geometri, algebra och analys. Programmet är helt gratis, bygger på öppen källkod och kan antingen köras i webbläsaren eller som en app i Windows, Android eller iOS. 

Geogebra har utvecklats sedan början av 2000-talet och finns numera översatt till 50 språk (däribland svenska) och används i 200 länder. Det är ett standardprogram i matematikundervisningen i en rad länder, men i Sverige är användningen fortfarande på en låg, om än stigande, nivå.

Andreas Ekblad, förstelärare i matematik i Svedala, ger på Svedala kommuns blogg för förstelärare fem goda argument för varför matematiklärare – och deras elever – ska börja använda Geogebra i undervisningen.

Behöver vi oroa oss över skärmtiden?

Behöver vi oroa oss över skärmtiden?

I medierna och i den allmänna debatten talas det mycket om riskerna med ökad skärmtid och hur det påverkar hjärnan och den psykiska hälsan. Oron riktas främst mot barn och ungdomar, som ofta närmast lever i symbios med mobilen och som ägnar en stor del av sin tid åt sociala medier och spel. Finns det skäl för oron? Vad säger forskningen? Vad behöver göras?

Marginella och försumbara effekter

I januari publicerade den vetenskapliga tidskriften Nature Human Behaviour en metastudie av Amy Orben och Andrew Przybylski om sambandet mellan ungas välmående och deras användning av sociala medier. Den bygger på en statistisk analys av flera stora studier som under de senaste åren genomförts av andra forskare. Deras slutsats är att effekterna är marginella och försumbara för de allra flesta.

Debatten om skärmtid och dess negativa konsekvenser drivs framför allt av psykologer och hjärnforskare, säger Alexandra Weilenmann, professor i interaktionsdesign på Institutionen för tillämpad it vid Göteborgs universitet.

  – Deras ingång är vad som får människor att må dåligt idag. När de ser sig omkring, konstaterar de att användningen av it och digitala medier fyller en stor del av vår tid. Kanske finns det ett samband där? Medier som jagar uppmärksamhet är inte sena att haka på.

Alexandra Weilenmann

Problemet är att om man bara letar tillräckligt noggrant, kan man hitta samband mellan nästan vad som helst. Orben och Przybylski visar i sin metastudie att det finns ett samband mellan att unga människor mår dåligt och att de använder sociala medier. Men sambandet är bara 0.4%, så det är med andra ord väldigt litet. Om man dyker lite djupare i materialet, ser man att det finns ett lika stort samband med att ha glasögon och att äta grönsaker. Det här illustrerar faran med statistik och datamängder på ett bra sätt. Allt handlar om vilka frågor man ställer till materialet.

Skärmtid – ett trubbigt begrepp

I våras presenterade WHO sina nya riktlinjer för hur stor del av dygnet som barn under fem år bör ägna åt sömn, skärmar och fysisk aktivitet. Det väckte ganska stor uppmärksamhet att de hävdar att riktigt små barn bör ägna så lite tid åt skärmar som möjligt. Men det handlar inte om att skärmar i sig är skadliga, säger Ulf Dalquist, analytiker och utredare på Statens Medieråd. Problemet är att för mycket stillasittande skärmtid kan leda till fetma och minskad interaktion med andra barn och med vuxna.

  – Skärmtid är ett trubbigt begrepp som jag i allmänhet inte ser någon större mening med att använda. Det har egentligen bara någon relevans när det gäller riktigt små barn. De gör i princip två saker: tittar på film eller spelar ett rudimentärt spel. Deras skärmtid handlar bara om det. Men efterhand som barnen blir äldre, ryms allt fler aktiviteter inom termen skärmtid. Då blir verkligheten alltför komplex för att termen ska ha någon vettig funktion.

Ulf Dalquist

Ulf Dalquist menar att vi måste börja tala mer om vad skärmmediet används till än att man använder det. Tyvärr är det besvärligt att forska kring det här, eftersom nästan alla mänskliga aktiviteter konvergerar i mobilen numera. Förutom att vi kan ringa med den, kan vi ha den som ficklampa, öppna bildörren, se på film, och så vidare. Dessutom har vi en mycket mer komplex mediesituation idag än vad vi hade tidigare, när de traditionella medierna dominerade.

  – Det sägs ofta att skärmtid ökar stillasittandet, och det stämmer säkert i många fall. Men det finns ju även exempel på äldreboenden där man använder Wii för att få de äldre att rör på sig mer. Dessutom har vi ju ofta med oss mobilen när vi motionerar, till exempel för att lyssna på musik eller för att se hur långt vi springer och hur lång tid det tar. Så det är långtifrån svartvitt.

Jonas Linderoth, professor i media, estetik och berättande vid Högskolan i Skövde, menar också att fokus måste ligga på vad som faktiskt görs framför skärmen.

  – En del aktiviteter är utvecklande och andra är det inte. Jämför till exempel ett simpelt spel som Angry Birds med Europa Universalis. Det är också viktigt att tänka på förskjutningseffekter. Skärmtid tar tid från andra aktiviteter som vi också vill ägna oss åt. Det gäller att hitta en balans. 

Det viktigaste är att tillgodose de grundläggande behoven

Forskningsfältet är fortfarande ungt, men mycket tyder på att olika typer av användning påverkar oss på olika sätt, säger Siri Helle, psykolog, författare och föreläsare om stress, digitalisering och psykisk hälsa.

  – Vad gäller sociala medier så ser man en skillnad mellan passiv och aktiv användning. Den aktiva användningen, när man skriver och interagerar med andra, hänger ihop med bättre mående. Därför är det helt fel att jämföra skärmanvändning  vid en drog, som en del debattörer tyvärr gör. Mat är en betydligt bättre liknelse. Sallad och frukt kan man äta mycket av, men sötsakerna ska man vara mer försiktig med.

Siri Helle

Just nu arbetar Siri Helle med en forskningsöversikt för den ideella organisationen Mind om hur barns (0-18 år) psykiska välbefinnande påverkas av deras skärmanvändning. Slutsatsen är att barn behöver få sina grundläggande behov tillgodosedda. Det gäller att röra på sig, ha goda nära relationer, att få tillräckligt med sömn, och så vidare. Om barnet spelar mycket datorspel, men dessutom får det hen behöver, så finns det inga skäl till oro, konstaterar Siri Helle.

  – Jag tycker att det känns som att folk ofta hamnar i fel ände. Därför är det viktigt med en ökad vetenskaplig förankring snarare än anekdotisk bevisföring och att den som skriker högst vinner. Det finns förstås debattörer som är väldigt pålästa och som för en ärlig diskussion. Men det finns också de som lyfter ut enskilda studier som stöd för sin sak, när de istället borde se mer på vad fältet som helhet säger.

Metodologiska problem

Vinklingen i medier och i den allmänna debatten är väldigt tydlig, säger Alexandra Weilenmann. Skärmtid är lika med problem. Forskningen har också i hög grad fokuserat på problem. Det visar den brittiske psykologiforskaren David Ellis i artikeln Are smartphones really that bad?, som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Computers in Human Behavior i augusti. Han menar också att det finns metodologiska problem i studier som mäter effekten av mobilanvändning. Det finns alltså en hel del problem med hur och vad man mäter i den här typen av studier.

  – Teknikutvecklingen och hur vi lever med tekniken har förändrats så snabbt att metoderna har blivit förlegade. Men fortfarande används samma metoder som när man mätte medieanvändning som tv-tittande.

De flesta studier som uttalar sig om kopplingen mellan skärmtid och mental hälsa bygger på självrapporterade data om hur mycket tid man använder. Ofta finns det problem med den typen av data som man måste vara medveten om, påpekar Alexandra Weilenmann. Det handlar inte om att människor ljuger, utan om att det helt enkelt är svårt att uppskatta sin egen tidsanvändning.

  – När det gäller mobilanvändning, finns det studier som visar att de som använder mobilen väldigt mycket, brukar dra ner en aning när de rapporterar. De som använder mobilen väldigt lite, brukar å andra sidan tro att de använder den mer. När det det nu inte fungerar så bra att själv uppskatta omfattningen av sin egen användning, är det problematiskt att nästan alla studier bygger på detta.

Ingen flykt från verkligheten

Ett annat problem är att mångas verklighetsbild präglas av en dikotom föreställning om analogt och digitalt, säger Siri Helle.

  – Det analoga, alltså den fysiska verkligheten, ses som det naturliga och sunda, medan det digitala uppfattas som artificiellt och potentiellt skadligt. Men om vi ser på hur vi påverkas, får vi ett psykiskt välbefinnande även av att umgås på nätet. Den dikotoma föreställningen är kulturellt betingad och stämmer inte.

Jonas Linderoth

Det finns en idé om att man flyr från verkligheten när man sitter vid skärmen och exempelvis spelar spel, tillägger Jonas Linderoth. Men min forskning visar att det inte alls är så. Istället handlar det om att man beger sig till ett annat sammanhang och umgås med sina vänner.

  – Det är viktigt att inte fastna i det fiktiva när man talar om datorspel. Att jämföra med andra sociala sammanhang som fyller en stor roll i vardagen, både på och utanför nätet, är betydligt mer rimligt. Tänk till exempel på dem som ägnar en stor del av fritiden åt att titta på fotboll, segla i skärgården, och så vidare. Allt det här är extremt understuderat. Hela diskussionen om skärmar och spel har en ideologisk och politisk underton.

Numera är gaming disorder en medicinsk diagnos, och det är historiskt intressant, säger Jonas Linderoth. Antagligen är det första gången som en kulturyttring diagnosticeras och ses som en sjukdom.

  – Diagnosen gäller för spel och inte för skärmar i allmänhet. Den handlar inte heller om innehållet, utan om beteendet. Ett kriterium för att få diagnosen är att man måste ha haft symptomen i minst ett år. Här ser jag en risk för att skolor kan börja använda spelberoende som förklaring när det uppstår problem. Det finns också en växande oro bland forskare för diagnoshysteri.

Det finns naturligtvis problem med att spela för mycket, men det det är viktigt att inte överdriva riskerna, menar Ulf Dalquist. För de allra flesta är spelandet inte alls något problem.

  – Spelen kan bli en kompensation om man mår dåligt och inte har några kompisar i den fysiska vardagen. Om man inte får fler kompisar, finns det risk för att det blir en ond spiral och att spelandet slukar allt mer tid. Det finns en hel del forskning som pekar på det. Men det rör kanske en halv eller en procent av de som spelar.

Fånga den vardagliga användningen

Framför allt gäller det att förstå skärmarna i sitt sociala sammanhang i vardagen, säger Alexandra Weilenmann. Det har helt försvunnit i den forskning och den debatt som vi har nu. Hon och hennes kollegor på Institutionen för tillämpad it använder metoder och perspektiv från antropologisk och sociologisk forskning. Det gäller att försöka fånga den vardagliga användningen av den digitala tekniken, inte en efterhandskonstruktion eller en simulation i ett laboratorium.

  – Kopplingen mellan vad som händer på skärmen och vad som händer runt omkring är viktig. Vad händer på den fysiska platsen där man är och vad händer på nätet? Vi kan se att sociala medier inte bara är sociala på nätet, utan också på platsen tillsammans med de människor man är nära. Det blir något som man gör tillsammans.

Det är inte längre meningsfullt att säga att produktion och konsumtion av medier är två separata fenomen, menar Alexandra Weilenmann. När vi tittade på tv satt vi tilbakalutade och blev matade med information och underhållning. Idag skrollar vi kanske på mobilen och chattar med vänner samtidigt som vi tittar på tv. När unga spelar dataspel, nöjer de sig inte med att själva spela, utan vill också se när andra spelar. Många spelar också själva in sitt spelande för att bli delaktiga i det sociala sammanhanget på nätet.

Skärmtid kan vara socialt, något som vi samlas kring

Den digitala medieanvändningen sker inte i ett socialt vacuum, utan i ett socialt sammanhang. Skärmtid kan alltså också vara något vi kan samlas kring. Det blir en naturlig del av vårt umgänge med andra, säger Alexandra Weilenmann.

  – Men det finns förstås de som ändå menar att det här är rätt onödigt och att vi kan göra något bättre av vår tid. Det är finare att läsa en bok än att spela ett spel på telefonen. Det är till och med finare än att chatta med sina vänner. Även om det handlar om medierat socialt umgänge, anses det inte alls ha samma värde som den som sker ansikte mot ansikte. Det är också lättare att ha åsikter om andras beteende än om sitt eget. Det finns i princip inga studier av vuxnas skärmtid och debatten handlar inte heller om den.

Den här mer sociala medieanvändningen är fortfarande vanligare bland unga än bland vuxna, menar Ellen Lindqvist, skolchef på NTI Gymnasiet.

  – För de unga är upplevelserna på skärmen en integrerad del av samvaron när man träffas, medan många vuxna fortfarande sitter och tittra på egen hand. Det kan också leda till att de får en negativ syn. Men de unga sitter inte bara och tittar på sin egen mobil, utan här handlar det om samspel och om att dela med sig av sina upplevelser.

Ellen Lindqvist

På NTI Gymnasiet har man sett att många elever tar de första stegen i sin sociala karriär på nätet. De har tidigare varit isolerade, men kan stegvis komma över sin sociala fobi. Vi behöver ses i den fysiska verkligheten, men det betyder inte att det är dåligt att ha ett stort socialt liv på nätet.

  – Den sociala kontakten är viktig och vi kan förstås inte byta ut samspelet i det fysiska rummet mot en skärm. Men skärmen kan vara ett bra sätt att skapa sociala kontakter. Det betyder inte att skärmarna inte kan problematiseras, men vi kan inte fastna i kritiken. Forskningen visar att det finns en rad positiva effekter med att umgås på nätet. Dessutom är ju alla där. Den som inte är med, riskerar att hamna utanför.

Generellt mobilförbud i skolan är ingen lösning

I skoldebatten lyfts mobilen ofta fram som ett allvarligt ordningsproblem och under nästa år väntas en lag om mobilförbud i klassrummen. Det är en olycklig utveckling, enligt Alexandra Weilenmann.

  – I debatten är det ofta fokus på problem, men i klassrummet är det mer lösningsorienterat. Många lärare tycker inte heller att det är något stort problem, utan det verkar som att det är föräldrar som pushar på.

Mobilen är bara ett problem bland många i skolan. Alexandra Weilenmann tror att den har hamnat i skottlinjen eftersom den är något privat som tas in i skolans värld. Därmed blir den också svårare att styra och att kontrollera. Mobilen kan naturligtvis vara en distraktion i skolan, och det är även eleverna medvetna om. Men jakten på enkla lösningar leder lätt vilse.

  – Det blir en konstruerad skyddad situation med ett generellt mobilförbud. För mig känns det rimligt att skolan ska vara en del av samhället. Därför är det viktigt att eleverna lär sig att hantera mobilen, så att den blir ett stöd istället för ett hinder i skolan. Det är en del av det som ibland kallas digital kompetens.

Det råder ingen tvekan om att en okontrollerad mobilanvändning på lektionstid är dålig, påpekar Ulf Dalquist. Men med en lämplig pedagogik och i passande sammanhang kan den vara till stor nytta.

  – Vi är i regel duktiga på att se till att det finns modern teknik i skolan, men tyvärr är vi mindre bra på att fylla den med ett vettigt innehåll. Om man ser historiskt på medie- och teknikoro, handlar det nästan alltid om nya fenomen som vuxenvärlden inte känner till. Det handlar om en rädsla för det okända och det ser vi tydligt när det gäller mobilen.

NTI Gymnasiet har klara regleringar kring när mobilen ska användas i klassrummet, säger Ellen Lindqvist. Ibland kan mobilen vara ett störningsmoment i undervisningen, men något totalförbud tror hon inte på.

  – Paniklarm löser inte problemet. Istället måste vi närma oss frågan från ett annat håll. Framför allt måste vi vara goda förebilder i skolan när det gäller mobilanvändningen och leva som vi lär. Då blir det lättare att förstår när mobilen passar in i undervisningen och när den blir ett hinder. Vi måste vara kritiskt nyfikna och använda teknik som ger oss oändliga möjligheter i skolan.

Det krävs en nykter syn på teknikanvändningen

Siri Helle påpekar att det är viktigt att ha en nykter syn på teknikanvändningen. Annars finns det risk för att det fattas felaktiga beslut som får negativa konsekvenser.

  – I somras lade en senator i amerikanska kongressen fram ett lagförslag om förbud mot tekniklösningar i sociala medier som riskerar att skapa ett beroende. Hit hör bland annat bottenlös skrollning. Men det är ju en fantastisk funktion, om den används rätt. Vi kan redan se att det pågår en reglering av mediebranschen inifrån, och det tror jag är en bättre väg att gå. Dessutom skulle deras kunskaper kunna komma till nytta i skolan. Tänk om man designade läromedel som eleverna inte vill sluta plugga i, som stänger ute distraktioner och gör det lättare att fokusera på uppgiften!

Vi måste lära oss leva med tekniken

Moralpaniken brukar alltid flytta på sig. Snart är det något annat som står i centrum för uppmärksamheten, säger Alexandra Weilenmann. Dessutom är teknikutvecklingen på väg bort från skärmen. Det är bara en tidsfråga tills vi inte längre behöver skärmar för att kunna interagera med datorer, mobiler och andra digitala enheter. Vi har redan andra typer av gränssnitt, till exempel röststyrda intelligenta assistenter, som fungerar ganska bra. För att kunna förstå och hantera den här utvecklingen, måste vi börja tänka i andra riktningar, avslutar Alexandra Weilenmann.

  – Vi kan inte längre prata om den digitala teknik- och medieanvändningen som ett problem, en riskfaktor som måste begränsas. Nu när den blir alltmer inbäddad i vardagen, måste vi istället lära oss att leva med den, så att vi får bättre upplevelser och en bättre vardag. Vi måste också tänka på de värden som inte handlar om att vara effektiv och produktiv. Det ska vara både hållbart och härligt att leva med tekniken!

Veckans spaning: 21st Century Children, det digitala kulturarvet och lärares arbetsvillkor när skolan digitaliseras

Veckans spaning: 21st Century Children, det digitala kulturarvet och lärares arbetsvillkor när skolan digitaliseras

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Ny rapport från OECD om ungas välmående i en digital värld

Centre for Educational Research and Innovation på OECD driver sedan 2017 projektet 21st Century Children. Man undersöker barndomens villkor idag och vill ta reda på hur föräldrar, skola och samhälle kan göra det enklare för dem som växer upp att hantera vardagen.

Fokus ligger på fyra huvudteman: fysisk hälsa, psykiskt välmående, digitaliseringen samt relationer till familj och vänner. Genom att analysera aktuell forskning och samla in erfarenheter från medlemsländerna, skapar man underlag för ett ramverk som kan fungera som vägledning för föräldrar, skolan och olika myndigheter. Ramverket kommer att presenteras nästa år.

Under projekttiden genomför man flera olika studier och forskningsöversikter inom de fyra tematiska områdena. För ett par dagar sedan släpptes rapporten Educating 21st Century Children: Emotional Well-being in the Digital Age.

Rapporten går igenom hur ungas teknikanvändning ser ut idag och kopplar den till forskning och debatt om barns och ungas psykiska välmående. Det ges också en beskrivning av hur man i olika länder arbetar med medie- och informationskunnighet och digital kompetens samt hur skolan försöker hjälpa eleverna att utvecklas till ansvarsfulla digitala medborgare. 

I den allmänna debatten runt om i världen talas det just nu mycket om riskerna med ökad skärmtid och hur det påverkar hjärnan och den psykiska hälsan. Ökad mobbning och mer trakasserier tas också ofta upp som en konsekvens av den växande användningen av sociala medier. I rapporten påpekas att det inte finns något stöd i forskningen för det här, men att det behövs mer studier som kan ge en bättre och tydligare bild. Man tillägger också att det är problematiskt om politiker påverkas av det höga tonläget i debatten, eftersom det riskerar att leda till felaktiga och kontraproduktiva beslut.

Det behövs en bättre förståelse av barndomens villkor och vad digitaliseringen innebär, konstateras det i rapporten, och det kräver insamling och analys av relevanta data. Det förutsätter i sin tur både att termerna vässas och att undersökningsmetoderna förbättras. Medlemsländerna behöver även bli överens om vad man menar när man till exempel talar om psykisk hälsa och digital kompetens och man måste enas om en metodik som kan visa hur verkligheten faktiskt ser ut. Mer tvärvetenskapliga studier och en ökad samverkan mellan olika myndigheter och med sakkunniga i näringslivet är också viktigt, menar man.

Rapporten slår fast att det är viktigt att skolan och föräldrarna ger barn och unga en bra förberedelse för vuxenlivet och lär dem att förstå och hantera sin digitala vardag. Men det förutsätter att det görs en tydligare åtskillnad mellan fakta och fiktion i debatt och beslut.

Det digitala kulturarvet i skolan

För två veckor sedan tog Spaningen upp att man i Nederländerna just nu kartlägger hur det digitala kulturarvet används i skolan och vad som behöver göras för att det ska bli mer tillgängligt och vara till större nytta i undervisningen. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) arbetar just nu med samma sak, på uppdrag av Kulturdepartementet. Det är en del av ett större uppdrag, som går ut på att ta reda på hur samarbetet mellan skolan och kulturarvsinstitutionerna kan utvecklas och förbättras.

Tidigare i veckan släppte RAÄ en rapport som visar att det finns en hel del digitala resurser som är utvecklade för skolan. En del av resurserna är utvecklade som komplement till fysiska besök, men det finns också fristående resurser, alltifrån temawebbplatser och faktabanker till lektionsplaner. Tyvärr används det här materialet inte särskilt mycket i undervisningen. Två tredjedelar av lärarna som svarade på RAÄ:s enkät använder det inte. Bland förskollärarna handlar det om 80%.

Trots att användningen alltså är tämligen begränsad, ser många lärare, från förskolan till och gymnasiet, ett behov av att ha tillgång till digitala kulturarvsresurser i undervisningen. 60% av förskollärarna, 80% av lärare som undervisar från förskoleklass till och med årskurs 6 och ungefär hälften av lärarna från årskurs 7 till och med gymnasiet ser ett behov.

Men varför använder inte lärarna det material som finns? Ett tydligt skäl är att de ofta inte känner till att det finns och att de inte heller vet hur de ska göra för att hitta den här typen av lärresurser. Ett annat skäl är att materialet ofta inte är tydligt kopplat till de krav som finns i kurs- och läroplaner på olika nivåer. Här måste det onekligen ske förbättringar, konstaterar RAÄ i sin rapport. Det kan också behövas en mer målinriktad marknadsföring som verkligen når fram till lärarna.

I december kommer RAÄ att publicera en vägledning för kulturarvsinstitutionerna om hur digitala resurser ska tas fram och publiceras för att bli mer användbara och lättare att hitta. Precis som i Nederländerna gäller det att hitta lösningar som gör det digitala kulturarvet mer tillgängligt och användbart i skolan, så att det kan bli en naturlig och självklar del av undervisningen.

Lärares digitala arbete – finns det balans mellan krav och stöd?

En forskargrupp vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet har beviljats medel av Forte för att under tre år undersöka hur svenska lärares arbetsvillkor förändras när skolan digitaliseras. Vad innebär genomslaget för lärplattformar och sociala medier? Vilken påverkan har skolans marknadisering?

Arbetet leds av Annika Bergviken Rensfeldt och man samverkar med en forskargrupp vid Monash University i Australien, ledd av Neil Selwyn. Det finns flera beröringspunkter mellan Sverige och Australien som gör det möjligt att jämföra hur de båda utbildningssystemen förändras av den pågående digitaliseringen. 

Projektet är en fristående fortsättning av en studie om lärares kollegiala lärande på Facebook, som genomfördes 2015-17.

Veckans tips

5-20 oktober är det dags för årets upplaga av Code Week, en internationell satsning på att väcka barns och ungas intresse för programmering och digitalt skapande. Arbetet drivs av frivilliga med stöd av EU-kommissionen.

I vart och ett av de 52 länder som deltar i Code Week, finns det ambassadörer som ger hjälp och stöd åt skolor som vill vara med. Agneta Hedenström och Mie Menmark är ambassadörer i Sverige. Det finns även en öppen Facebook-grupp som vänder sig till svenska lärare i grundskolan. På Digitala lektioner finns fritt lektionsmaterial för alla stadier och nivåer för den som vill komma igång.

På Code Weeks webbplats finns en interaktiv karta som visar de aktiviteter som pågår i de olika länderna. Där kan alla som deltar själva lägga in sin aktivitet och göra den synlig.

Spaningen Podd 021: Regler för danska elevers mobilanvändning i skolan och skolutveckling i Falköpings kommun

Spaningen Podd 021: Regler för danska elevers mobilanvändning i skolan och skolutveckling i Falköpings kommun

I veckans podd tar vi först upp en ny undersökning om hur danska elevers mobilanvändning i skolan regleras och vilka effekter det får. Därefter presenteras Falköpings kommun, en av de nya partners som anslutit sig till RISE samarbete kring digitalisering och skolutveckling. Vi avslutar med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning: Regler för danska elevers mobilanvändning i skolan och skolutveckling i Falköpings kommun

Veckans spaning: Regler för danska elevers mobilanvändning i skolan och skolutveckling i Falköpings kommun

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Allra först sammanfattas en ny undersökning om hur danska elevers mobilanvändning i skolan regleras och vilka effekter det får. Därefter presenteras Falköpings kommun, en av de nya partners som anslutit sig till RISE samarbete kring digitalisering och skolutveckling. Till sist kommer veckans tips

Regler för elevers mobilanvändning på danska grundskolor

För ett par veckor sedan offentliggjordes den hittills mest omfattande undersökningen av hur danska grundskolor sätter upp regler för elevers mobilanvändning i skolan. Den har genomförts av psykologen Andreas Lieberoth, som är verksam som forskare på DPU vid Århus universitet.

Undersökningen bygger på telefonintervjuer med representanter för 602 skolor i hela Danmark, jämnt fördelade över landet.

60% av de intervjuade skolorna har ett formellt regelverk som har fastställts av skolledningen eller skolans styrelse. Knappt 19% har någon form av gemensamma regler eller principer och ungefär 8% har satt igång en process för att fatta ett formellt beslut kring dem.

Analysen av intervjuerna visar att det finns nio modeller för hur man hanterar elevers mobilanvändning i skolan, från inga regler alls till totalt förbud. Den vanligaste modellen är att eleverna förvarar mobilen avstängd i sin väska när de är i skolan. På 36% av skolorna får elever använda mobilen i undervisningen när läraren anser det lämpligt. 4% av skolorna har en policy som säger att mobilen ska användas aktivt, som ett verktyg i undervisningen.

Det vanligaste skälet till att reglerna införs, är att man vill ha bättre ordning på lektionerna. 38% av skolorna uppger det här skälet. Näst vanligast är att reglerna införs för att man vill öka det sociala umgänget på rasterna. Detta säger 22% av skolorna.

Två tredjedelar upplever att reglerna har en positiv effekt. 22% uppger att eleverna umgås mer med varandra på rasterna och 21% menar att det har blivit mer ro och bättre koncentration på lektionerna. 13% säger att elevernas deltagarkompetens har utvecklats och att de har blivit bättre på att reglera sin användning av mobilen. Detta sker när mobilen används aktivt som ett arbetsredskap på lektionerna.

Rapporten avslutas med fyra rekommendationer till skolor som vill införa regler för mobilanvändningen.

Den första är att försöka hitta en bra balans mellan problemlösning och utbildning. Många regelverk och principer syftar bara till att begränsa de störande effekterna av elevernas mobilanvändning. Det hindrar lärarna från att hjälpa eleverna att utveckla goda digitala vanor och en god digital kompetens.

Den andra rekommendationen är att tänka på åldersvariationen på skolan när reglerna tas fram. Det kan vara frestande att ha samma regelverk för alla, men det är naturligtvis en stor skillnad mellan 6- och 16-åringars mognad, deras pedagogiska behov och deras relationer till tekniken.

Den tredje rekommendationen är att börja med att fråga sig varför reglerna ska införas. Olika modeller har olika effekter. En modell ger ordning i klassrummet, en annan förbättrar elevernas umgänge på rasterna och en tredje hjälper eleverna att utveckla sin digitala kompetens. Vad är det egentligen skolan vill uppnå med reglerna?

Den fjärde rekommendationen är att utgå ifrån den kunskap som finns inom området. Det gäller att se upp för den upphettade och oftast svartvita debatten i medierna. Istället är det viktigt att utgå ifrån de egna lärarnas erfarenheter av eleverna och att bygga vidare på aktuell forskning och beprövad erfarenhet. Det behövs mer kunskap om den danska kontexten, menar Andreas Lieberoth. Här kan forskare och lärare ha stor nytta av varandra.  

Vad är på gång i Falköpings kommun?

RISE bedriver sedan flera år ett framgångsrikt samarbete kring digitalisering och skolutveckling med ett antal skolhuvudmän. I slutet av förra året utvidgades nätverket med några fler partners, som ska presenteras här på Spaningen.

Falköpings kommun är först ut. Igår publicerades en intervju med Björn Broberg, som är kvalitetsstrateg med inriktning mot ikt. Han konstaterade att Falköpings kommun för närvarande inte är någon innovatör när det gäller användningen av de digitala möjligheterna i skolan. Däremot är kommunen en god early adopter. Men framöver vill man gärna undersöka om det är möjligt att gå från att vara early adopter till att bli innovatör och vilka förutsättningar det isåfall kräver.

Under de närmaste åren genomför Falköpings kommun en rad olika byggnadsprojekt. 2021 ska en 7-9-skola som rymmer 1100 elever vara färdigbyggd. Det pågår även ett antal ombyggnationer på förskolor och F-6-skolor runt om i kommunen. För att underlätta det här arbetet har man tagit fram ett funktionsprogram, en slags övergripande mall, som visar vilka grundläggande funktioner som behöver finnas för att lärarnas och elevernas arbete ska fungera.

Falköpings kommun arbetar också med att ta fram mer kostnadseffektiva lösningar för it-systemen. Ett viktigt skäl till det är att SKL spår att det snart kommer att bli hårdare ekonomiska villkor för kommunerna. Man undersöker även förutsättningarna för lärare att byta från pc till chromebook, vilket skulle sänka kostnaderna rejält.

Lokala handlingsplaner för grund- och gymnasieskolans digitalisering är på gång, i väntan på att SKLs nationella handlingsplan ska presenteras 18 mars. Här är det viktigt att se till att skapa ett stabilt underlag för de kommande årens utveckling. Samtliga förskolor och skolor ska därför göra en LIKA-skattning vartannat år som visar hur det går med digitaliseringen.

Under de kommande åren kommer det att krävas mycket kompetensutveckling och målet är att den ska bli en naturlig del av det systematiska kvalitetsarbetet i kommunen. Det gäller både att undersöka nya modeller för hur den ska bedrivas och att hjälpa lärarna att bli mer självgående i utvecklingsarbetet

Veckans tips. Vad säger forskningen egentligen om sociala mediers påverkan på ungas välmående?

I senaste numret av Nature Human Behavior publiceras en studie som analyserar sambandet mellan ungas välmående och deras användning av sociala medier. De båda Oxford-forskarna Amy Orben och Andrew Przybylski visar med en statistisk analys av tidigare stora studier att effekterna är i princip försumbara för de allra flesta. Att bli mobbad, röka marijuana, att sova ordentligt eller att äta frukost har avsevärt större påverkan på hälsa och välmående. Oron för ungas “skärmtid” är med andra ord betydligt överdriven och ges sannolikt alltför stor plats i medierna.

Samtidigt finns det studier som visar att de få procent som antingen använder sociala medier extremt mycket eller inte alls mår betydligt sämre än genomsnittet. Men det är inte klart om det beror på användningen eller orsakas av andra problem. Det behövs helt enkelt mer forskning. Detsamma gäller de långsiktiga effekterna, som vi av naturliga skäl ännu inte vet något om.

12 mars arrangerar DPU forskningskonferensen Generation skærm i Köpenhamn, där både tongivande internationella forskare och danska forskare och debattörer ges utrymme. Tanken är att ta ett viktigt steg för att förena aktuell forskning med kritik och praktisk kunskap. Vad säger forskningen egentligen? Vad betyder det i vardagen? Hur kan vi ta upp de problem som finns utan att sjukförklara alla som använder sociala medier?

Spaningen Podd 014: Mobilen i klassrummet, skärmtid och välmående samt nyttan med porrfilter

Spaningen Podd 014: Mobilen i klassrummet, skärmtid och välmående samt nyttan med porrfilter

Den här veckan tar vi upp tre frågor som ofta väcker bekymmer och oro. Först ut är  mobilen i klassrummet, därefter fortsätter vi med skärmtid och välmående innan det är dags att kort se på nyttan med porrfilter. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 50: Mobilen i klassrummet, skärmtid och välmående samt nyttan med porrfilter

Veckans spaning, vecka 50: Mobilen i klassrummet, skärmtid och välmående samt nyttan med porrfilter

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan tar vi upp tre frågor som ofta väcker bekymmer och oro. Först ut är mobilen i klassrummet, därefter fortsätter vi med skärmtid och välmående innan det är dags att kort se på nyttan med porrfilter. Allra sist kommer som vanligt veckans tips.

Elever använder mobilen som lärresurs “under lärarens radar”

Elevers användning av mobiler i skolan ses för det mesta som ett ordningsproblem. De blir distraherade, stör studieron i klassrummet eller mobbar och trakasserar andra när de har tillgång till sina mobiler. Därför ropar många på förbud eller kraftiga begränsningar. Men mobilanvändningen kan även ses ur ett annat perspektiv: den bidrar till att elevernas lärande alltmer hamnar “under lärarens radar”.

Forskningsprojektet Uppkopplade klassrum vid Karlstads universitet har under flera år undersökt hur gymnasieelever använder sina smarta mobiler i skolan. I artikeln Under the teacher’s radar analyserar Stig-Börje Asplund, Christina Olin-Scheller och Marie Tanner vad som händer när eleverna på egen hand börjar använda mobilerna som lärresurs i undervisningen.

Artikeln visar hur eleverna använder sina mobiler för att hantera problem som dyker upp när de ska lösa uppgifter som de fått av läraren. Genom att söka efter information på sina mobiler, hittar de texter och andra resurser som hjälper dem att komma vidare. När eleverna samarbetar i mindre grupper blir mobilanvändningen både en viktig del av den sociala interaktionen och en resurs som underlättar det gemensamma lärandet.

Problemet med detta är att läraren hamnar helt utanför elevernas arbete med att skapa mening och förståelse med hjälp av det material som de hittar. Läraren är inte ens medveten om att de gör på det här sättet, trots att mobilerna i regel används helt öppet. Därmed blir det inte heller möjligt att ge den hjälp och det stöd som eleverna skulle behöva när de försöker komma över hindren på egen hand. Det finns till exempel inte något som pekar på att eleverna gör någon källkritisk granskning av den information som de hittar utan de verkar ta till sig innehållet utan eftertanke och reflektion.

Lösningen på det här problemet är inte att förbjuda mobiler, eftersom datorer och plattor kan användas på samma sätt. Istället måste läraren bli medveten om vad eleverna faktiskt gör och utforma undervisningen så att eleverna lär sig att hantera och att använda den information som de möter på ett kritiskt sätt.

Det uppkopplade klassrummet ställer liksom dagens samhälle stora krav på medie- och informationskunnighet, konstaterar forskarna. Därför är det avgörande att läraren inom sina ämnen hjälper eleverna att utveckla dessa kunskaper och förmågor, som ständigt blir allt viktigare.

Vad säger forskningen om skärmtid och välmående?

På senare år har det märkts en växande oro för att mobiler, plattor och datorer tar upp en alltför stor del av ungas och även vuxnas liv. Röster har höjts för att skärmtiden måste minska, eftersom den påverkar hur vi mår. Tonläget är till och med så högt att Google och Apple har byggt in funktioner i Android och iOS som gör det möjligt att mäta skärmtiden och att ställa in begränsningar.

Andrew Przybylski, som forskar i experimentell psykologi och är forskningschef på Oxford Internet institute, hör till dem som menar att oron kring skärmtid och nätanvändning är starkt överdriven. Han anser också att den forskning som finns är bristfällig och inte ger någon evidens. Tillsammans med sina kollegor genomför han därför studier som ska ge större klarhet kring hur verkligheten faktiskt ser ut.

All programkod som används är öppen och alla data som samlas in är fritt tillgängliga för alla. Flera av studierna är även förhandsregisterade (pre-registered) hos vetenskapliga tidskrifter. Det innebär att metoder och hypoteser redovisas innan studien genomförs och att de inte kan ändras efterhand.

Förra året publicerades en storskalig förhandsregistrerad studie där Przybylski och Netta Weinstein undersöker sambandet mellan skärmtid och ungas psykiska välmående. Totalt omfattar studien 120 000 engelska 15-åringar och bygger på självrapporterade data. Studien skiljer mellan skärmtid på vardagar och helger och man tar också hänsyn till vad ungdomarna gör: tittar de på film eller tv, spelar de datorspel, använder de datorn eller använder de mobilen.

Studien visar att en lagom användning, högst fem timmar om dagen på vardagar, har en positiv inverkan på ungas välmående. Om användningen blir större än så, minskar det – men det är ingen större skillnad. Det rör sig om två punkter på en skala från 14 till 70.

Just nu genomför Przybylski tre uppföljande studier. I en tittar han på förändring över tid, i en annan undersöker han pålitligheten i självrapporterade data och i en tredje försöker han hitta orsakssamband.

Är porrfilter en effektiv lösning?

I somras publicerades en artikel av Andrew Przybylski och Victoria Nash som tog upp två studier om porrfilters effektivitet när det gäller att hindra unga från att komma åt porr. Deras slutsats är att filter är en högst ineffektiv lösning i det här avseendet. De som vill kan komma åt porr ändå, utan några nämnvärda hinder. Artikeln avslutas därför med att forskarna efterlyser en cost-benefit-analys: Är det verkligen värt att ta den kostnad som det innebär att införa filter när effekten ändå bara är marginell?

Detta tar vi också upp i en artikel som lades ut på Spaningen i tisdags: Är porrfilter lösningen – eller finns det bättre sätt? En förbättrad sex- och samlevnadsundervisning, som är inkluderande och tar avstamp i ungdomars egna erfarenheter, är sannolikt en lösning som är mer hållbar på längre sikt. Filter har aldrig visat sig fungera, konstaterar de fyra sakkunniga som medverkar i artikeln. I grunden handlar det om att förändra attityder och synsätt, och det gör man inte i en handvändning.

Veckans tips

För två veckor sedan presenterades en ny utgåva av Nature Outlook, som finansierats av Max Planck-sällskapet i Tyskland. Temat är den digitala revolutionen och hur den på olika sätt förändrar samhället, livet och tillvaron. Här finns mycket att läsa och reflektera kring!

En text tar upp sökandet efter svaret på frågan om vad den digitala utvecklingen innebär för människans hälsa och välmående. En annan belyser hur digitalisering kan förbättra offentlig förvaltning, samtidigt som det finns risker för den personliga integriteten. Bland de andra texterna kan nämnas en som tar upp hur automatisering förändrar arbetslivet och en om hur forskningen ska hantera allmänhetens förväntningar på artificiell intelligens.