Etikett: Medie- och informationskunnighet

Veckans spaning: DigiGen, MIK Sverige samt utmaningar och möjligheter för VR i skolan

Veckans spaning: DigiGen, MIK Sverige samt utmaningar och möjligheter för VR i skolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

DigiGen – hur påverkar digitaliseringen “den digitala generationen”?

Förra veckan var det projektstart i Oslo för DigiGen – The Impact of Technological Transformations On The Digital Generation, som leds av Halla Bjørk Holmarsdottir, pedagogikforskare vid OsloMet.

Forskningsprojektet finansieras av EU inom Horisont 2020, som är EU:s ramprogram för forskning och innovation. Förutom medarbetare på Velferdsforskningsinstituttet NOVA och Fakultet for teknologi, kunst og design på OsloMet, deltar forskare från olika forskningsområden vid universitet i sju andra EU-länder samt representanter för nätverket COFACE Families Europe i arbetet.

I projektbeskrivningen pekar man på att dagens unga kan ses som “den digitala generationen”: Internet, sociala medier och smarta telefoner har alltid varit en naturlig del av deras tillvaro. Syftet med DigiGen, som sträcker sig över tre år, är att med hjälp av kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder och fördjupade fallstudier få en bättre förståelse av hur deras liv påverkas av digitaliseringen och den snabba teknologiska utvecklingen.

DigiGen har en tvärvetenskaplig ansats och ska undersöka hur olika delar av barns och ungdomars tillvaro och liv formas av digitaliseringen: hemmet och familjen, skolan, fritiden samt deltagandet i samhällslivet. Målet är att få bättre kunskaper om varför en del påverkas negativt av den här utvecklingen, medan andra upplever den som positiv och stärkande. Vilka faktorer är det som spelar in? Hur är det möjligt att minska de negativa effekterna och istället förstärka de som har en positiv inverkan? Vad kan föräldrar, lärare och andra relevanta vuxna i de ungas omgivning göra för att hantera detta på ett bra sätt.

En viktig tanke med DigiGen är att barn och ungdomar inte enbart ska vara objekt i studien, utan att de också ska vara delaktiga i utformning och genomförande.

Samtliga forskningsresultat kommer att publiceras som open access.

MIK Sverige

I början av veckan presenterades MIK Sverige, ett nationellt nätverk bestående av aktörer som är verksamma inom området. Genom att få igång ett mer systematiskt samarbete och en bättre samordning av insatserna, hoppas man kunna effektivisera arbetet och därmed även stärka medie- och informationskunnigheten hos alla som bor i Sverige. Inspirationen kommer från Irland och Norge, där man sedan några år tillbaka organiserar insatserna på liknande sätt.

Just nu består nätverket av 15 aktörer från den offentliga och den idéburna sektorn som på olika sätt arbetar med MIK. Under påbyggnadsåret leder Statens medieråd verksamheten tillsammans med en tillfällig styrgrupp där Kungliga biblioteket, Myndigheten för press, radio och tv samt Svenska Filminstitutet ingår.

Medie- och informationskunnighet beskrivs ofta som “den nya läskunnigheten” – det vill säga viktiga grundläggande kunskaper som alla medborgare behöver för att kunna leva och agera i dagens digitaliserade och medietäta samhälle. Begreppet MIK samlar de kompetenser som behövs för att hantera, värdera och analysera informationsflöden från alla de medietyper som finns idag.

MIK lanserades av Unesco för knappt tio år sedan, i en skrift som vände sig till lärare på grundskolan. Det är naturligtvis i allra högsta grad en central uppgift för skolans undervisning, men numera läggs allt större vikt vid dess värde som en grundläggande medborgerlig kompetens. Därför är det också många olika organisationer som arbetar med upplysnings- och utbildningsinsatser inom det här området.

Strax före sommaren förra året släppte Statens medieråd en lägesrapport där man föreslår åtgärder för att stärka arbetet med MIK i Sverige. Här lyfter man bland annat fram nyttan av ett forum för kunskapsdelning och samarbete mellan olika aktörer samt värdet av gemensamma mål och arbetsmodeller. Behovet av en regelbunden uppdatering av kartläggningen av pågående MIK-insatser samt metoder för validering av expertis, kvalitetsbedömning av lärresurser och utvärderingar av läromedel och andra lärresurser betonas också. Förhoppningsvis kan MIK Sverige fungera som en samlande plattform som kan hantera allt detta. 

13 mars, på Källkritikens dag, har MIK Sverige kick-off i Stockholm för sina medlemmar.

Utmaningar och möjligheter för VR i skolans undervisning

Högskolan i Gävle har en innovations- och utvecklingsmiljö – Digital Learning Lab – som är nära knuten till lärarutbildningen och till forskningsgruppen It i lärande. Här är det möjligt för både lärarstuderande och yrkesverksamma lärare att testa nya tekniska möjligheter och nya metoder i undervisningen, alltifrån robotar och programmering till spelifiering och VR.

I slutet av förra månaden publicerade tidskriften Education and Information Technologies en artikel som redovisar några grund- och gymnasieskolelärares syn på utmaningar och möjligheter med VR i undervisningen. Artikeln är skriven av Göran Fransson och Jörgen Holmberg, professor, respektive högskolelektor i didaktik, samt Claes Westelius, projektledare för Digital Learning Lab.

Studien och artikeln bygger på intervjuer och informella samtal med lärare som bekantat sig med stationära och mobila VR-lösningar på Digital Learning Lab samt data från ett projekt där historielärare diskuterar en planerad användning av VR i undervisningen.

På senare år har tekniken blivit billigare och mer lättanvänd, samtidigt som den ger en mer realistisk användarupplevelse. Dels finns det dyrare, stationära, lösningar med VR-hjälmar som kopplas till avancerade speldatorer, som Oculus Rift och HTC Vive. Det kan också fungera bra med enklare lösningar, där VR-glasögon fästs på mobilen, exempelvis Google Cardboard och Samsung Gear VR.

Lärarna ser många möjligheter med den här tekniken, inte minst genom att den kan göra undervisningen intressantare, mer realistisk och mer konkret och erfarenhetsbaserad. Om läraren drar nytt av den här sortens lösningar, kan kanske även statusen på läraryrket höjas, eftersom denne då visar att hen hänger med i den tekniska utvecklingen och använder de möjligheter som öppnar sig.

Det finns naturligtvis också en mängd faktorer som försvårar användningen av VR i undervisningen. Kostnaden för hårdvara och program är ett uppenbart hinder, men det är även viktigt att tekniken är lättanvänd och verkligen fungerar. Klasstorleken, tillgången till utrustning samt det begränsade utbudet av lämpliga lokaler på skolan kan också komplicera det hela.

Dessutom är det förstås viktigt att elevernas uppmärksamhet inte slukas upp av själva tekniken, utan använder den som ett verktyg för att utveckla sitt lärande och sin förståelse av det aktuella ämnesinnehållet. Styrdokumentens krav på innehåll och bedömning samt lärarens begränsade kunskaper om och erfarenheter av tekniken kan också ställa till det.

Historielärarna lyfte bland annat att VR kan öka elevernas engagemang och utveckla deras historiemedvetande, men tyvärr är det i regel svårt att dokumentera och mäta de här positiva effekterna.

Forskarna konstaterar i artikeln att det är centralt att lärarna själva får avgöra om VR ska användas eller inte användas i undervisningen. Företag är ofta intresserade av att sälja sina produkter, men det är inte alltid som deras lösningar fungerar i pedagogiska och didaktiska sammanhang. En förbättrad dialog mellan lärare och företag skulle på sikt kunna bidra till att både teknik, innehåll och användning utvecklas i en riktning som är intressant för skolan, menar forskarna.

Veckans tips

Digitalsamtal är en podd av och med journalisten Anders Thoresson, som sedan snart fem år tillbaka regelbundet sätter in den digitala teknikutvecklingen i ett samhällsperspektiv. Blicken hamnar ofta på skolan eller lärande i andra sammanhang.

I det senaste avsnittet samtalar Anders Thoresson med Micke Kring, it-pedagog på Årstaskolan i Stockholm, om hur han använder teknikens möjligheter på sin skola. Rubriken lyder: Vad betyder skolans digitalisering?

Veckans spaning: Classroom Changemakers, digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland och en videoplattform för franska lärare

Veckans spaning: Classroom Changemakers, digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland och en videoplattform för franska lärare

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Classroom Changemakers

Den brittiska innovationsstiftelsen Nesta kommer om några månader att lansera en ny satsning – Classroom Changemakers – tillsammans med Arts Council England. Syftet är att testa modeller och arbetssätt som kan använda i skolans undervisning för att utveckla elevernas digitala kreativitet.

Nesta har länge verkat i den här riktningen. 2011 presenterades rapporten Next Gen, där man argumenterar för att Storbritannien halkar efter i den globala konkurrensen om inte problemlösning, programmering och digitalt skapande lyfts fram tydligare i skolan. Rapporten följdes av en intensiv lobbyverksamhet från olika aktörer, inte minst stora teknikföretag.

Två år senare infördes två nya ämnen i läroplanen. Det ena är det teoretiska ämnet computing, som bygger på datavetenskap.  Det andra är det mer praktiskt inriktade design and technology. Här handlar det om praktisk problemlösning med teknikens hjälp, men också om reflektion kring den digitala utvecklingens konsevenser för samhället och det dagliga livet.

I oktober förra året avslutade Durham Commission on Creativity in Education sitt arbete och släppte samtidigt sin slutrapport. Här betonas att undervisningen måste ge eleverna bättre möjligheter att arbeta kritiskt och kreativt med digital teknologi i undervisningen. Detta är något som bland annat OECD lyfter fram och flera länder, till exempel Australien, Finland och Kanada, har fört in detta i sina styrdokument.

Kreativitet är en svårfångad samling förmågor som inte utan vidare kan automatiseras. Därför kommer den sannolikt att vara högt efterfrågad på morgondagens arbetsmarknad, i synnerhet när den kombineras med en god teknologiförståelse.

Kommissionen föreslår i rapporten att Nesta startar ett pilotprogram för att i samarbete med skolan, näringslivet och kultursektorn undersöka hur skolans undervisning kan möta behovet av digital kreativitet i samhälle och näringsliv. Det är detta som man nu tar tag i tillsammans med Arts Council England, som ingick i kommissionen.

Nesta konstaterar själva att man nu har en rad viktiga frågor att besvara: Vilka kreativa förmågor rör det sig om? Vilka ska prioriteras? Vad krävs för att skolans undervisning ska kunna hjälpa eleverna att utveckla dessa förmågor? Hur kan modeller och arbetssätt testas och vad behöver göras för att de som fungerar ska kunna införas i skolan?

I slutet av förra året arrangerade Nesta och Arts Council England ett rundabordssamtal med representanter för skola, näringsliv, akademi och kultur, som gav en del viktiga insikter. Inte minst är det viktigt att vara medveten om att elever i nuläget inte har likvärdiga möjligheter att utveckla sin digitala kreativitet. Det finns både sociala och geografiska skillnader som behöver hanteras. Dessutom handlar det inte enbart om en digital kunskapsklyfta. Det finns även stora skillnader mellan eleverna när det gäller sociala och känslomässiga förmågor samt att kunna handskas med förändringar på ett konstruktivt sätt.

Många lärare saknar kunskaper kring hur de ska arbeta med det här i sin undervisning, och behöver därför både stöd och kompetensutveckling. En stor andel lärare, föräldrar och elever är inte medvetna om att digital kreativitet och andra relaterade förmågor sannolikt kommer att ha stor betydelse på morgondagens arbetsmarknad. Här krävs det också insatser.

Nesta konstaterar även att det behövs en gemensam definition och ett gemensamt språk för att få igång en samhällsdiskussion kring digital kreativitet och kreativa förmågor. Det gäller att beskriva förmågorna så att skolledare och lärare förstår vad det handlar om och kan bygga vidare på existerande best practice.

Digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland

2017 beslutade Nya Zeelands regering att införa teknologiförståelse, datalogiskt tänkande, programmering och digitalt skapande som obligatoriska ämnesöverskridande undervisningsområden genom hela grundskolan. Från och med årsskiftet är detta obligatoriskt för alla grundskolor.

Syftet är att alla elever ska lära sig hur den digitala tekniken fungerar, såväl ur ett teoretiskt som ett praktiskt perspektiv. I likhet med den engelska läroplanen, är tanken att eleverna inte enbart ska lära sig att använda teknikens möjligheter.  De ska också förstå hur den fungerar så att de själva kan skapa fungerande lösningar på olika konkreta problem.

Detta ställer förstås både krav på skolans tekniska infrastruktur, på skolledningen och på lärarnas ämnesmässiga och didaktiska kompetens. Utbildningsdepartementet har startat satsningen Digital Readiness för att få igång kompetensutveckling och kollegialt lärande. Man utför också undersökningar som beskriver läget ute på skolorna och som visar hinder och framgångsfaktorer.

En undersökning som genomfördes 2018 visade att endast 7% av skolorna kände sig redo att genomföra de beslutade ändringarna i styrdokumenten. Trots detta bedömde 95% av rektorerna att de skulle vara någorlunda klara att sätta igång 2020, men att det i sin tur krävde fler stödinsatser till skolorna. Det blev också tydligt att skolorna var olika långt framme i utvecklingen och att det fanns behov av åtgärder för att få med alla på tåget.

Häromveckan släppte Education Review Office en rapport som ger en bild av hur det ser ut på sex skolor som befinner sig på tre olika stadier av digital mognad. I rapporten (och i titeln) används ett uttryck från löpsporten för att beskriva läget: klara (on your marks), färdiga (get set), gå (go). De som befinner sig på det första stadiet, är fortfarande igång med att samla sig. De som är på det andra är i princip klara att börja springa och skolorna på det tredje stadiet har redan kommit ur startblocken.

Rapporten pekar på flera faktorer som påverkar utvecklingen, bland annat den digitala infrastrukturen, kopplingar till resten av samhället, kompetensutveckling samt lärarnas inställning till den digitala utvecklingen och deras intresse och vilja att lära nytt.

Skolledarnas kunskaper och engagemang förs fram som en avgörande faktor. De skolor som redan är igång har skolledare som är engagerade i digitaliseringsarbetet, de känner skolans och kollegiets styrkor och svagheter och de arbetar proaktivt för att undvika hinder och för att få fart på utvecklingen.

Classe à 12 – en videoplattform där lärare delar erfarenheter

Frankrike satsar på större lärartäthet, mindre grupper och mer samarbetsinriktade undervisningsformer under de första par åren i grundskolan för att ge alla elever möjlighet att lära sig grunderna: att läsa, skriva och räkna samt att visa hänsyn och respekt för varandra. Ett pilotförsök inleddes 2017 och en första utvärdering kom för ett par månader sedan. Den visar att klasserna i de allra flesta fall delas in i två grupper med vardera tolv elever och en lärare.

De här förändringarna innebär att lärare måste tänka och arbeta på andra sätt än tidigare, och det är ofta långtifrån enkelt. Just nu betatestar det franska utbildningsdepartementet därför en videoplattform – Classe à 12 – där lärare från hela landet kan dela med sig av arbetssätt, övningar och tips i korta filmer på ett par minuter. 

Tjänsten har tagits fram tillsammans med innovationslabbet 110 bis, som Spaningen tog upp i somras, samt direktoratet DINUM, som ansvarar för arbetet med att digitalisera den offentliga sektorn.

Classe à 12 använder den öppna och kostnadsfria programvaran Peertube, en peer-to-peer-lösning som tagits fram av det franska företaget Framasoft. Genom att använda Peertube kan man själv styra och kontrollera innehållet. Det finns ingen reklam, det sker inte heller någon handel med användarnas data och alla filmer är nedladdningsbara.

Classe à 12 är en federativ lösning, vilket innebär att den vid behov kan kopplas samman med andra liknande tjänster och ge användarna tillgång till det samlade innehållet från en plats. Tjänsten utvecklas i ständig dialog med lärarna, så att man kan få till en plattform som i möjligaste mån svarar mot deras intressen och behov.

Veckans tips

I november 2018 tipsade Spaningen om den svenska versionen av det webbaserade spelet Bad News, som tagits fram av Thomas Nygren, didaktikforskare vid Uppsala universitet. Spelet har tagits fram av forskare vid Cambridge och medarbetare på den nederländska organisationen Drog, som arbetar mot desinformation.

Spelet är tänkt att hjälpa elever från 15 år och uppåt att känna igen och att bygga upp ett motstånd mot falsk och vilseledande information. Det ger en snabb inblick i hur desinformation fungerar och visar också hur lätt det är att manipulera information.

Bad News bygger på inokuleringsteorin, som säger att  det går att bygga upp ett motstånd mot falsk eller vilseledande information genom att presenteras för en försvagad version av ett vilseledande argument. Nu har Thomas Nygren tillsammans med cambridgeforskarna Jon Roozenbeek och Sander van der Linden genomfört en studie som visar att Bad News verkligen kan fungera som ett slags vaccin mot falsk och vilseledande information.

Om du inte redan bekantat dig med Bad News, är det en bra idé att ta en titt!

Veckans spaning: Digitalt lyft för danska lärarutbildare, tvåspråkig fjärrundervisning i Norge samt digitala medier och ungas psykiska välmående

Veckans spaning: Digitalt lyft för danska lärarutbildare, tvåspråkig fjärrundervisning i Norge samt digitala medier och ungas psykiska välmående

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Digitalt lyft för danska lärarutbildare

Utbildnings- och forskningsdepartementet i Danmark satsar sammanlagt 45 miljoner danska kroner på att stärka högskolelärares digitala kompetens och att öka deras förståelse av hur it och digitala medier kan användas i undervisningen. Ett av projekten – Teknologiforståelse og digital dannelse i læreruddannelsen – vänder sig till 100 lärarutbildare i hela landet. Det leds av Københavns Professionshøjskole och omfattar samtliga yrkeshögskolor.

Syftet med det här projektet är att lärarutbildningarna tillsammans ska utveckla en hållbar nationell modell för att genomföra ett digitalt kompetenslyft av lärarutbildarna. Till och med 2021 pågår ett nationellt försök med undervisning i teknologiförståelse på grundskolan. När försöket avslutats, kommer teknologiförståelse sannolikt att införas i läroplanen, antingen som ett eget ämne eller som en del av andra ämnen. Detta måste lärarutbildningarna kunna möta.

Teknologiförståelse handlar om att eleverna ska utveckla de teoretiska kunskaper och praktiska förmågor som behövs för att de ska kunna bli aktiva och kritiska medborgare. Alla elever ska lära sig hur den digitala tekniken fungerar och vad den innebär för att kunna ta makten över sin egen tillvaro. Eleverna behöver både få grepp om utmaningar och möjligheter och lära sig att förhålla sig kritiskt till hur teknologin används i vardagen och i samhället. Det ställer krav på lärares kunskaper och didaktiska förmåga, och det förutsätter i sin tur att teknologiförståelse blir en integrerad del av lärarutbildningen.

Eftersom det tar tid att införa nytt innehåll och nya arbetssätt, är det nödvändigt att snabbt komma igång med arbetet, konstaterar Jakob Harder, dekan på Københavns Professionshøjskole, i ett pressmeddelande. Lärarutbildarna måste ges möjlighet att undersöka hur teknologiförståelse kan integreras på ett meningsfullt sätt i undervisningen, så att de blivande lärarna kan utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver.

Tvåspråkig fjärrundervisning i Norge

För tre år sedan startade Utdanningsdirektoratet och Nasjonalt senter for flerkulturell opplæring (NAFO) Fleksibel oplæring, ett försöksprojekt med tvåspråkig fjärrundervisning för nyanlända elever. Nu har den norska regeringen beslutat att försöket permanentas och att tjänsten ska bli tillgänglig för elever i hela landet.

Den primära målgruppen är elever i årskurs 8 och 9 med behov av tvåspråkig ämnesundervisning i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Elever i förberedelseklass på gymnasiet och vuxna elever som läser in grundskolan kan också få tillgång.

Tvåspråkig fjärrundervisning är ett statligt erbjudande till kommuner som inte lyckats få tag i ämneslärare som talar arabiska, somaliska eller tigrinha. Den ska komplettera den ordinarie undervisningen och det är elevens lärare på skolan som är ansvarig.

Fjärrundervisningen bedrivs av lärare baserade i Oslo som talar elevens modersmål. Förutom direktkontakten över nätet med läraren, har eleverna också tillgång till olika digitala lärresurser (filmer, texter, arbetsuppgifter och ordlistor) på plattformen, som de kan arbeta med på egen hand.

I november förra året presenterade Rambøll en sammanfattande utvärdering av Fleksibel oplæring. Den visar att eleverna helst skulle vilja ha tvåspråkiga lärare på skolan, men att den här lösningen i regel fungerar bra som alternativ. Eleven får bäst utbyte när fjärrundervisningen används systematiskt, tydligt kopplad till ämnesundervisningen och när den regelbundet följs upp av den ansvarige läraren.

Utvärderingen visar också att det ger ökad trygghet för eleven att få kompletterande undervisning av en lärare som talar modersmålet, och den gör det även lättare att bygga vidare på de befintliga ämneskunskaperna. Eleven lär sig ämnesrelaterade termer och uttryck på norska och fördjupar både sina ämneskunskaper och sina kunskaper i norska. Det blir lättare att följa med i klassrumsundervisningen, vilket leder till att motivationen ökar.

Under läsåret 2019/20 deltar 300 elever i Fleksibel oplæring. Senare i vår kan alla norska kommuner ansöka om att delta i satsningen läsåret 2020/21. De ska själva stå för en del av kostnaden och de måste vara anslutna till den federativa inloggningslösningen Feide för att kunna använda tjänsten.

Mår unga sämre i en digital värld?

För ett par månader sedan publicerade Spaningen en artikel om skärmtid och oron för att sociala medier och datorspel påverkar ungas psykiska hälsa och välbefinnande i en negativ riktning. Psykologen Siri Helle var en av de som medverkade och hon nämnde en kommande forskningsöversikt inom det här området, skriven på uppdrag av den ideella föreningen Mind. Nu är rapporten Mår unga sämre i en digital värld? klar och kan hämtas utan kostnad på Minds webbplats.

Siri Helle har skrivit texten tillsammans med hjärnforskaren Sissela Nutley, och under arbetets gång har de haft hjälp av en rådgivande expertgrupp. Fokus ligger på de nordiska länderna, och rapporten är tillgänglig på svenska, danska, finska, norska och engelska.

Syftet med forskningsöversikten är att öka kunskaperna bland beslutsfattare, teknikutvecklare och föräldrar, så att de kan underlätta en användning av digitala medier som stärker ungas psykiska hälsa och välbefinnande.

Enligt det nuvarande forskningsläget påverkar digitala medier välmåendet på olika sätt, beroende på vem användaren är, hur och i vilken utsträckning de används samt hur tillvaron ser ut i övrigt. Det krävs dock ytterligare forskning för att orsakssambanden ska kunna fastställas.

Studier visar att unga som ägnar mycket tid åt digitala medier har ett sämre psykiskt välmående än de som gör det i mer begränsad grad eller inte alls. Samtidigt är det svårt att slå fast vad det egentligen beror på. Det finns indikationer på att sömnbrist, mindre motion och minskad tid till skolarbetet förklarar stora delar av det försämrade välmåendet.

De negativa effekterna beror alltså sannolikt inte på skärmtiden i sig, utan på att den stjäl tid från andra viktiga aktiviteter och att detta i sin tur skapar problem. Socioekonomisk utsatthet, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, yngre ålder och kvinnligt kön (främst när det det gäller sociala medier) är bakgrundsfaktorer som pekar på ökad risk för sämre välmående.

Negativa effekter av datorspel verkar delvis kunna förklaras av skälen till att man spelar. Den som spelar för att undvika livsproblem och svåra känslor löper ökad risk för negativa konsekvenser. En liten minoritet av de som spelar datorspel utvecklar gaming disorder, vilket innebär att de inte längre kan kontrollera sitt spelande. Svårigheter att hantera känslor, problem i skolan, social exklusion och bristande stöd från föräldrarna hör till de viktigaste riskfaktorerna.

Forskningsöversikten avslutas med att författarna ger rekommendationer till beslutsfattare, teknikutvecklare och föräldrar som underlätta främjandet av en positiv användning av digitala medier bland unga. Samtidigt konstaterar de att det inte räcker, utan att det också behövs politiska beslut och juridiska ramverk som kan ge unga ett gott skydd mot negativa effekter. 

Vem tar ansvaret för ungas psykiska hälsa? Mind och författarna menar bland annat att företagen som driver digitala medieplattformar bör ta ett ökat ansvar för innehållet och att skolans undervisning bör ta upp hälsofrämjande användning av digitala medier och diskutera digital etik. De anser också att det behövs ett årligt forum där beslutsfattare, ungdomar, civilsamhälle, forskare och teknikbolag diskuterar aktuella utmaningar som rör barn och ungas välbefinnande och digitala medier.  Ett starkare rättsligt skydd mot kränkande behandling, utpressning och grooming är en annan åtgärd som lyfts fram. 

Veckans tips

UR har tagit fram ett stort antal serier och program som tar upp olika aspekter av medie- och informationskunnighet, alltifrån Algoritmen till Fejkskolan och Världen online. Nu har de samlats på webbsidan UR lär dig genomskåda, så att det blir lättare att överblicka vad som finns.

Statens medieråd producerar sedan i somras podcasten Medieborgarpodden, som Spaningen tidigare har tipsat om. Den vänder sig inte direkt till skolan, men lärare och skolbibliotekarier kan få uppslag till viktiga diskussioner om mediernas roll och påverkan i ett demokratiskt samhälle, alltifrån dolda kommersiella budskap till vilseledande nyheter och information.

Första säsongen avslutades strax före jul  och samtliga elva avsnitt kan nu nås från Medieborgarpoddens hemsida

Veckans spaning: Bilder som berättar, strategi för utbildningsforskning i Norge samt ultra:bit i Danmark

Veckans spaning: Bilder som berättar, strategi för utbildningsforskning i Norge samt ultra:bit i Danmark

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Bilder som berättar

Idag disputerar Frida Marklund i utbildningsvetenskap vid Umeå universitet på avhandlingen Bilder som berättar: Om kunskap, makt och traditioner i grundskolans bildundervisning.

Under ett läsår har hon följt bildundervisningen i årskurs 8 och 9 på två olika skolor. Syftet med studien är att ta reda på vilka normer och värderingar som skapas och reproduceras i undervisningen och att visa hur de sätter ramarna för elevernas möjligheter att berätta om sina erfarenheter, åsikter och upplevelser i bild. Studien bygger på en etnografisk undersökning, som kompletterats med intervjuer av lärare och elever.

I styrdokumenten motiveras arbetet med berättande bilder med dess betydelse för yttrandefrihet, kulturell mångfald och demokratin samt för elevernas förståelse av sin livsvärld och sin utveckling till självständiga individer och subjekt. Dels gäller det att lära sig tolka och kommunicera visuella budskap, men det är också viktigt att utveckla ett kreativt och personligt förhållningssätt i sitt eget bildskapande med hjälp av olika digitala och hantverksmässiga tekniker.

Frida Marklund menar att undervisningens strävan mot den här typen av långsiktiga sociala och demokratiska mål motverkas av de ideal som präglar skolan idag: målstyrning, ekonomisk effektivitet, konkurrens och individualism. Resultatet blir att elevernas bildskapande bestäms av betygsstrategiska val snarare än av deras egna intressen. De tar fasta på konkreta mätbara kunskapsmål som teknisk skicklighet istället för det mer abstrakta målet kommunikativ förmåga. Det leder till att de reproducerar traditionella värderingar i sitt bildskapande, vilket innebär att de mest arbetar med teckning och måleri.

Trots att arbetet med digitala bilder lyfts fram i kursplanen, och trots att det finns ett tydligt intresse bland eleverna, har de digitala uttryckssätten ännu inte blivit någon naturlig och integrerad del av bildundervisningen. Det beror dels på bristande tillgång på utrustning och otillräcklig kompetens hos lärarna, men det handlar också om ämneskonceptioner och paradigm, hävdar Frida Marklund. Digitala medier och nya sätt att skapa utmanar traditionella värderingar och förhållningssätt till bildskapande.

Detta är förstås olyckligt nu när digitalt visuellt berättande får en växande roll i samhället. Det blir allt viktigare att kunna tolka bilder och budskap och att förstå hur tekniken både kan användas för kommunicera och för att manipulera och påverka verklighetsuppfattningen. Frida Marklund hänvisar bland annat till Anna Klerfelts avhandling, Barns multimediala berättande: En länk mellan mediakultur och pedagogisk praktik, som visar att digitala verktyg kan fungera som en bro mellan skolan som institution och de mediekulturer som barn och ungdomar möter utanför skolan.

Frida Marklund tar också upp Catrine Björcks avhandling “Klicka där!”: En studie om bildundervisning med datorer, som visar att eleverna inte är så duktiga på att skapa och tolka digitala bilder som många tror. Ett mer systematiskt arbete med digitalt bildskapande i undervisningen skulle ge eleverna bättre möjligheter att förstå och hantera dagens visuella kultur, både som producenter och som konsumenter.

Strategi för utbildningsforskning i Norge

I början av förra veckan presenterade norska utbildningsdepartementet en strategi för hur utbildningsforskning ska bedrivas och spridas under de närmaste fem åren. För att kunna skapa en skola och ett utbildningssystem som ger möjligheter åt alla, är det nödvändigt att veta vad som fungerar, konstaterade utbildningsminister Jan-Tore Sanner i samband med aviseringen. Därför satsar man både på forskning och på åtgärder för att få ut forskningsresultaten i skolans dagliga verksamhet.

Den samlade mängden utbildningsforskning ska öka under femårsperioden och departementet vill även öka samarbetet med forskning inom andra samhällsområden samt med forskare i resten av Norden. Man kommer också att fortsätta satsa på forskarkompetens på lärarutbildningen.

Kunnskapssenter for utdanning får medel för att sammanställa internationell och nationell forskning, ta fram kunskapsöversikter samt summera aktuella forskningsresultat inom olika områden.

Forskningen ska i möjligaste mån arbeta med öppna data. Det är även viktigt att forskningen i högre grad än idag använder resultaten från de internationella studier som Norge deltar i: PISA, TALIS, ICILS, och så vidare.

I strategin betonas också värdet av framtidsstudier (foresight) för att få olika perspektiv på hur samhällsutvecklingen kan påverka skolan och andra utbildningsinstitutioner under de kommande åren.

Strategin lyfter fram viktiga områden som det krävs mer forskning om, alltifrån utbildning och integration till yrkeshögskoleutbildning och specialpedagogik och inkludering. Ett annat viktigt område är digitaliseringen och hur den påverkar ungas uppväxt och lärande. Det behövs till exempel mer kunskap om hur digitaliseringen påverkar hur undervisningen bedrivs, hur utvecklingen av läsvanor och läsförmåga bland unga förändras samt vad som kan göras för att möta det ökade behovet av digital kompetens i arbetslivet.

Ultra:bit i Danmark sträcker sig nu från åk 4 till åk 8

I oktober 2018 tog Spaningen upp ultra:bit – en satsning på att ge alla fjärdeklassare i Danmark varsin micro:bit, som drivs av Danmarks Radio och Center for Undervisningsmidler, med finansiering från Industriens Fond.

Förra året utökades ultra:bit till att även omfatta årskurs 5 och 6, och den här veckan meddelades att man från och med nu även vänder sig till elever i årskurs 7 och 8. Så här långt har ultra:bit nått 100 000 elever och 4 000 lärare på 1 450 skolor. Det blev också klart att Astra, ett nationellt center för undervisning i naturvetenskapliga ämnen som ägs av företagskoncernen Mærsk Mc-Kinney Møller, blir ny samarbetspartner.

Namnet Ultra:bit kommer från Danmarks Radios tv-kanal DR Ultra, som vänder sig till barn mellan 9 och 14 år. DR Ultra sänder en rad olika program och producerar evenemang som kodläger och hackathons, som är tänkta att väcka barns intresse för vad som händer “under locket” och att öka deras förståelse av den digitala utvecklingen. Inte minst är det viktigt att de börjar intresserar sig för hur de själva kan programmera och skapa digitalt.

För ett år sedan presenterade NEUC – Naturfagenes evaluerings- og udviklingscenter – en första utvärdering av ultra:bit. Utvärderingen visar bland annat att 83% av lärarna har börjat använda micro:bit i undervisningen. De 17% som ännu inte har gjort det, planerar att ta tag i saken. Enligt 96% av lärarna är eleverna intresserade av att lära sig mer om programmering och digital teknologi.

85% av lärarna anser att de genom den här satsningen har blivit bättre rustade att arbeta kreativt med digital teknologi i undervisningen. 59% av lärarna menar att de blivit bättre på att ge kritiska perspektiv på den digitala utvecklingen i sin undervisning och 50% konstaterar att eleverna intagit en mer kritisk och analyserande hållning.

Veckans tips

Kvasar Makerspace är Sundbybergs kommuns nya satsning på digitalt skapande och utveckling av digital kompetens i förskolan. Man samarbetar bland annat med förskoleprogrammet på Stockholms universitet och syftet är att skapa en öppen och kreativ miljö som uppmuntrar till nytänkande och kunskapsdelning. Verksamheten drivs av Per Falk och Amanda Edin.

I bloggen beskrivs det pågående arbetet ute på förskolorna, nu senast satsningen på makerpedagoger i de kommunala förskolorna i Sundbyberg. Det finns också en resurssida som samlar tankar och inlägg kopplade till digital kompetens i förskolan, alltifrån skärmtid till själva poängen med programmering.

Veckans spaning: Egendata, forskarskolan UPGRADE och en nationell testbädd för edtech

Veckans spaning: Egendata, forskarskolan UPGRADE och en nationell testbädd för edtech

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Egendata – på väg mot en decentraliserad digital infrastruktur

En datadriven utveckling av undervisning och administration är avgörande för att skolans digitalisering ska komma igång på allvar. Det förutsätter att relevanta data kan kopplas samman, analyseras och användas i den dagliga verksamheten. Idag är det inte möjligt på grund av att informationen är inlåst i olika leverantörers slutna system. Något måste göras för att ändra på detta.

I tisdags publicerade Spaningen en artikel om Egendata, som är ett sätt att lösa det här problemet. Egendata är en teknisk lösning skapad av digitaliseringsbyrån Iteam, som ger den  enskilde användaren kontroll över användning och delning av personliga data. Den vanliga lösningen är att aktörerna gemensamt tar fram en öppen standard och en enhetlig struktur för hur data ska organisera. Christian Landgren, vd och grundare av Iteam, menar att en decentraliserad lösning, som växer fram organiskt i takt med att tekniken sprids och användningen ökar, är en bättre väg.

En lösning som bygger på att individen äger och hanterar sina egna data ger flera fördelar. Dels blir det lättare att lösa problemet med interoperabilitet mellan olika system. Det räcker att systemen är kompatibla med Egendata och att användarna tillåter dem att använda deras data. Integritets- och säkerhetsfrågor blir också enklare att handskas med när allt kontrolleras från en enda plats.

Egendata består av tre delar: en app, som användarna har i sin mobil, en operatörsnod som styr datatrafiken mellan Egendata och olika tjänsteleverantörer samt en tjänst som lagrar användarnas data. Lösningen är baserad på öppen källkod, och kod och dokumentation finns tillgänglig för intresserade utvecklare på Github och Trello.

Den enskilde användaren bestämmer själv vilka tjänster som har tillgång till en viss typ av data. Idag har alla tjänsteleverantörer varsin databas där varje användare är en post. Med Egendata är det istället användarna som har varsin databas där varje tjänst är en post. All data som användarna delar krypteras med symmetrisk kryptering. Samma nyckel används för att kryptera och dekryptera informationen.

De symmetriska nycklarna skyddas i sin tur med assymetrisk kryptering. De tjänsteleverantörer som användaren vill anlita, får en nyckel som ger dem tillgång till datan. Användaren kan när som helst återkalla rättigheterna från en tjänst som hen inte längre vill använda. Eftersom det inte går att komma åt en användares data utan krypteringsnyckel, har det ingen betydelse var den lagras. Det går därför bra att använda någon av alla de kommersiella tjänster som finns.

Egendata kan göra det lättare för skolan att få tillgång till och att dra nytta av den data som olika system genererar. Dataskyddsförordningen ger rätt till dataportabilitet, vilket betyder att individen kan få kontroll över sin egen data. En sådan här lösning innebär också att trösklarna blir lägre för nya aktörer som vill in på marknaden. Företag som var tidigt ute och idag sitter på stora mängder data, får inte längre någon konkurrensfördel. Det kan öppna upp för nytänkande och för nya affärsmodeller.

Iteam arbetar just nu med en förstudie för GR Utbildning, där man undersöker hur Egendata kan användas för att dra nytta av data från digitala läromedel på bättre sätt än idag. När datan kontrolleras av eleverna, vårdnadshavaren eller skolan, blir det möjligt att göra en samlad analys av varje elevs lärande oavsett vilken leverantörs läromedel som används. Horisonten för utvecklingsarbetet vidgas avsevärt.

Egendata är en del av den globala rörelsen för en decentraliserad webb och en större makt över sina personliga data. Det är en reaktion mot dagens situation, där ett fåtal gigantiska aktörer hanterar, kontrollerar och tjänar pengar på användardata. Enda sättet att få igång en förändring är att utveckla och börja använda lösningar som ger oss den här kontrollen, konstaterar Christian Dahlgren. Här kan aktörer inom den offentliga sektorn, inte minst skolan, ta en ledande roll och visa vägen framåt genom att använda Egendata, menar han.

Forskarskolan UPGRADE

Vetenskapsrådet (VR) beviljade nyligen 40 miljoner kronor till den nationella forskarskolan UPGRADE, som syftar till att stärka digitaliseringsarbetet på lärarutbildningarna. Den drivs gemensamt av nio lärosäten. Högskolan Väst, högskolorna i Gävle, Halmstad och Jönköping, KTH, universiteten i Göteborg och Umeå samt Linnéuniversitetet och Mittuniversitetet.

UPGRADE är en fristående fortsättning på forskarskolan GRADE, med inriktning mot användning av digitala teknologier i utbildning, som VR gav medel till för ett år sedan. Här deltar samma lärosäten, med undantag för Linnéuniversitetet, Högskolan i Halmstad och Högskolan i Jönköping. Umeå universitet är i båda fallen värduniversitet och projektsamordnare.

Dessa två forskarskolor bildar tillsammans en helhet med fokus på digitala teknologier inom såväl lärarutbildning som i skolväsendet i stort. Förhoppningen är att de ska stärka den digitala kompetensen på lärarutbildningarna, öka andelen disputerade lärarutbildare och skapa bättre förutsättningar att bygga ut lärarutbildningarna och hantera lärarbristen.

Minst nio doktorander kommer att antas till forskarskolan UPGRADE under de närmaste åren. Precis som i GRADE kommer man att ha ett tvärvetenskapligt angreppssätt som förenar perspektiven från de sex representerade ämnesområdena: didaktik, informatik, pedagogik, pedagogiskt arbete, teknik och lärande/medieteknik samt tillämpad it.

Forskarskolan kopplas till olika forskningsmiljöer vid de nio lärosätena. Tanken är både att ge doktoranderna tillgång till relevanta nätverk och att knyta an till och bygga vidare på redan pågående forskning.

På Göteborgs universitet handlar det främst om den forskning som bedrivs på Institutionen för tillämpad it och på Högskolan i Gävle är det Innovativt lärande, ett av de fyra strategiska forskningsområden som man är på väg att bygga upp. Högskolan i Halmstad förenar forskarskolan med Centrum för lärande, kultur och samhälle samt Digitalt laborativt centrum, på Högskolan i Väst sätts den ihop med forskningsmiljön LINA, Lärande i och för det nya arbetslivet, och på KTH rör det sig om forskningsområdet Digitalt lärande.

Linnéuniversitetet ansluter forskarskolan till forsknings- och kunskapsområdena Digitalisering i skolan och digitala transformationer, som just nu är under uppbyggnad. På Högskolan i Jönköping handlar det om forskargruppen Communication, Culture, and Diversity och det strategiska investeringsprojektet LeaDMe – Learning, Digitalization, and Media. Mittuniversitetet förenar UPGRADE med forskningsgruppen HEEL, som arbetar med teknikstött lärande, och på Umeå universitet sker anslutningen till forskningsgruppen LICT, Lärande och ikt.

Nationell testbädd för edtech

Häromdagen beslöt Vinnova att delfinansiera Sveriges första nationella testbädd för edtech, som en del av satsningen Testbäddar för samhällets utmaningar. I mitten av september tog Spaningen upp en liknande satsning i Storbritannien, som drivs av Nesta.

Testbädd för edtech är ett tvåårigt genomförandeprojekt som vill förbättra utvecklingen inom edtechområdet och stärka skolors förmåga att värdera och välja digitala lärresurser. Det kan även ses som en pusselbit i genomförandet av den nationella digitala strategin för skolväsendet.

Nacka kommuns kommunala skolor är projektägare och samarbetar med tio andra huvudmän, däribland RISE samarbetspartners Academedia och Lidingö kommun. Två regionala aktörer deltar i satsningen: NetPort Science Park i Karlshamn samt Region Halland. Swedish Edtech Industry sitter i styrgruppen och representerar företagen. Linnéuniversitetet, SKL, Nesta, RISE, Helsingfors stad och Lärarnas Riksförbund utgör tillsammans referensgruppen.

Testbädden vänder sig dels till huvudmän som vill öka sin beställarkompetens och erbjuda utveckling för lärare och studenter och dels till företag inom edtechbranschen som vill utveckla och testa nya produkter och tjänster. Man kommer att arbeta utifrån en modell som Nesta, i en rapport från i våras, kallar “test and learn”. Det innebär att företag, lärare och elever tillsammans testar nya lärresurser för att utveckla och förbättra dem samt för att stärka skolan beställarkompetens. 

Didaktikforskaren Anna Åkerfeldt, verksam vid Stockholms universitet, leder arbetet med att ta fram en strukturerad metod för test och utvärdering som kan göra testerna skalbara och jämförbara. Syftet är att skapa trygghet på skolan inför, under och efter ett test samt att ge företagen tillförlitliga data för det fortsatta utvecklingsarbetet. Detta är något som kommer att vara till nytta för betydligt fler än de aktörer som är involverade i testbädden.

Testbädden kommer att sätta igång sitt arbete i början av nästa år. Företag och huvudmän som vill delta, kan anmäla sitt intresse.

Veckans tips

I en global och uppkopplad värld blir bilden en allt viktigare del av media och kommunikation. Därför är det viktigt att stärka elevers visuella läskunnig­het. Att kunna reflektera kritiskt kring bildens roll i dagens samhälle och kring sin egen delaktighet i visuella åsiktsgemen­skaper, är viktiga delar av medie- och informationskunnighet.

Statens medieråd har tagit fram undervisningsmaterialet Bilder och verkligheter – visuell gemenskap på nätet, som vänder sig till lärare som undervisar i svenska, samhällskunskap och bild i grund- och gymnasieskolan. Det fungerar även bra för ämnesöverskridande undervisning. 

Detta är den tredje delen av undervisningsmaterialet Bild är ett språk, som i sin tur ingår i No Hate Speech Movement, ett projekt som Statens medieråd sedan två år tillbaka utför på uppdrag av regeringen.

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Fjärrundervisning

I tisdags publicerade Spaningen en längre artikel om fjärrundervisning, lärarbrist och skolans digitalisering. Den bygger på samtal med Anna Åkerfeldt, projekt- och processledare på Ifous, Annika Svensson, koordinator för Regionala utvecklingsnätverket på Mittuniversitetet, Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten och Jörgen From, universitetslektor vid Umeå universitet.

Fjärr- och distansundervisning kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen, men den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge huvudmännen större handlingsfrihet.

Intresset för fjärrundervisning har ökat bland huvudmännen, inte minst på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen, i synnerhet i glesbygden. På flera håll pågår förberedelser som snart kan sätta fart på utvecklingen.

Det fristående forskningsinstitutet Ifous startade i våras det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av ett tidigare projekt. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet.

I programmet ska man ta fram didaktiska modeller, förbättra lärares kompetens inom viktiga områden och bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras verksamhet och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete.

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket vid Mittuniversitetet en seminarieserie för kommuner i Mittregionen om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kan samarbeta med andra kring detta. Seminarieserien kompletterar Skolverkets webbaserade kurs om distansundervisning genom att lägga tonvikten på etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Syftet är att så konkret som möjligt visa hur en huvudman ska tänka och planera för att komma igång.

I Västerbotten finns kommuner som bara har 55% behöriga lärare på sina skolor. Med andra ord finns ett väldigt stort behov av att skollagen gör det möjligt att distribuera undervisning på fler sätt än idag. Region Västerbotten har redan dragit igång förberedelserna inför den förväntade lagändringen. Man satsar mycket på rekrytering och på att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner. Utbildning av handledare, stabil infrastruktur och lättanvänd teknik samt kollegialt lärande är andra viktiga pusselbitar.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan. Dagens utbildningssystem och lagstiftning är formad av industrisamhället, men den snabba teknikutvecklingen innebär att det snart inte längre är meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan bäst kan matcha den.

Skolans digitalisering

Teresa Cerratto Pargman, Stockholms universitet, och Isa Jahnke, University of Missouri, är redaktörer och medförfattare till en ny antologi om digitaliseringen i skolan: Emergent Practices and Material Conditions in Learning and Teaching with Technologies. I antologins sexton kapitel analyserar och beskriver forskare från olika delar av världen hur lärare hanterar teknikens möjligheter, utvecklar nya sätt att undervisa och vidgar sina perspektiv på lärande.

Det inledande kapitlet sammanfattar forskarnas slutsatser i fem lärdomar som skolledare och beslutsfattare bör hålla i minnet under arbetet med skolans digitalisering:

Det är nödvändigt att förstå hur skolans vardag faktiskt ser ut och att skolutveckling tar tid. Därför är det viktigt med praktiknära forskning som kan visa hur det går och vad som behöver göras. Det gäller också att förstå att införandet av teknik inte är tillräckligt för att utvecklingsarbetet ska komma igång. Utan ett klart syfte, tydlig ledning och en förståelse för varför digitalisering är viktig kommer man inte särskilt långt.

I antologin ges exempel på hur elevers digitala skapande, användning av AR och videochat kan öppna nya vägar för lärandet och hjälper dem utveckla kritiskt tänkande och öka sina kunskaper. Men det kommer inte automatiskt och det räcker inte med tekniken. Det krävs att man utvecklar nya strukturer, roller, kompetenser och processer som tillsammans förändrar undervisningen.

Ibland kan digitala plattformar som eleverna använder på sin fritid även komma till nytta i undervisningen. I kapitel tio visar forskare vid Mittuniversitetet hur Pokémon GO kan användas för att utveckla matematikundervisningen. Med andra ord är det viktigt att vara öppen för att tekniska lösningar som inte är avsedda för undervisning kan öppna nya vägar.

Det krävs också en ordentlig diskussion om vilka värden som ska ligga till grund för undervisning och lärande i ett digitaliserat samhälle. Vilka värden vilar de digitala resurser som används i undervisningen på? Speglar de skolans och styrdokumentens värderingar?

Utvärderingsarbetet får inte heller glömmas bort. Vad ledde satsningarna till? Blev det som det var tänkt? Vad behöver göras annorlunda? Här är det viktigt med konstruktiv kritik som kan föra arbetet på rätt spår och leda utvecklingen vidare.

ICILS 2018

Under förra året genomförde IEA för andra gången den storskaliga internationella undersökningen ICILS, International Computer and Information Literacy Study. Den här gången deltog 46 000 åttondeklassare och 26 000 lärare från Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Kazakstan, Luxemburg, Portugal, Ryssland, Sydkorea, Tyskland, Uruguay och USA. I tisdags presenterades den samlade rapporten: Preparing for life in a digital world.

Syftet med ICILS är att med hjälp av ett digitalt prov mäta elevernas dator- och informationskompetens. Här definieras det som deras förmåga att använda datorn och Internet för att samla in, hantera, skapa och publicera information. Man genomför också en enkät bland lärare och elever för att få en bild av attityder till och användning av it och digitala medier i undervisningen.

Några av länderna deltog även i ett prov tänkt att mäta elevernas datalogiska tänkande. I ICILS definieras det som förmågan att identifiera aspekter av problem som kan formuleras datalogiskt och att skapa algoritmiska lösningar med hjälp av en dator.

Rapporten visar att mycket återstår att göra runt om i världen när det gäller dator- och informationskompetens. Det är endast ett par procent som hamnar på den högsta nivån, vilket bland annat innebär att de kan välja ut relevant information, bedöma den kritiskt och presentera den för olika målgrupper. En knapp femtedel av eleverna klarar inte ens av det mest grundläggande, till exempel öppna en länk i en ny flik i webbläsaren eller att se vem som får en kopia av ett mail.

Mindre än hälften av eleverna hade använt dator i fem år eller mer. Sju av tio använder it dagligen utanför skolan, men bara en femtedel gör det dagligen i skolan. Den vanligaste användningen av dator och Internet i skolan är att söka efter information.

Mer än två tredjedelar av lärarna har minst fem års erfarenhet av att använda it i undervisningen, men mindre än hälften av dem gör det regelbundet. De flesta ser en fördel med att använda it och digitala medier i undervisningen men ganska många pekar också på negativa effekter, till exempel att elevernas koncentration minskar. Lärare som använder de digitala möjligheterna ofta och regelbundet nämner negativa effekter i mindre grad.

I den danska ICILS-rapporten konstateras att Danmark, till skillnad från förra gången, placerar sig bland de bäst presterande länderna. Det antas bero på de senaste årens satsningar på digitala läromedel och teknologiförståelse i skolan samt en rad fristående initiativ som Coding Pirates och DigiPippi. Man konstaterar också att sex av tio eleverna ligger på de lägsta nivåerna i dator- och informationskompetens, vilket är oroväckande. Ett annat bekymmer är att flickor har låg tilltro till sin förmåga, trots att de i genomsnitt presterar bättre än pojkarna.

Även Finland hör till de länder som presterar bäst, men Undervisnings- och kulturministeriet påpekar i ett pressmeddelande att den digitala klyftan är ett besvärande problem som behöver lösas. De som saknar en god digital kompetens riskerar att slås ut från arbetsmarknaden och samhället, eftersom det i allt högre grad blir ett grundläggande krav. Man ska därför genomföra satsningar i grundskolan på grundläggande datorfärdigheter, medie- och informationskunnighet och programmering. Detta är viktiga medborgarkunskaper, så därför bör alla elever i grundskolan ges möjlighet att utveckla dem på en god nivå , säger man i pressmeddelandet.

Veckans tips

Kommuner som vill delta i Mobile Stories och Google.orgs projekt “Stärk ungas medie- och informationskunnighet” kan nu anmäla sitt intresse. Projektet vänder sig till skolor med särskilda utmaningar när det gäller tillit till samhället och bristande medie- och informationskunnighet.

Totalt kommer skolor i tio kommuner att kunna delta. De får tillgång till Mobile Stories publiceringsverktyg, där unga mellan 13-19 år tränas i medie- och informationskunnighet. Eleverna får prova på att arbeta med journalistiska metoder och deras artiklar publiceras på nätet efter att ha granskats av en lärare eller en skolbibliotekarie.

Veckans spaning: Lära för framtiden, Super:bit samt MIK – en demokratifråga

Veckans spaning: Lära för framtiden, Super:bit samt MIK – en demokratifråga

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Att lära för framtiden

Förra månaden arrangerade Argentinas utbildningsdepartement en konferens i Buenos Aires om villkoren för utbildning och lärande i ett alltmer digitaliserat samhälle. I tisdags intervjuade Spaningen Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket, om vad som diskuterades på konferensen.

På konferensen, som vände sig till skolledare och lärare i Argentina, presenterades ett ramverk för grundskolans digitalisering som nu ska implementeras i hela landet. Syftet är att ge tydliga nationella riktlinjer och att försöka säkra att alla elever får likvärdiga möjligheter att utveckla en adekvat digital kompetens.

Flera utländska gäster hade bjudits in för att vidga perspektiven och för att berätta om hur programmering och datalogiskt tänkande hanteras i undervisningen. I Sverige och Finland tänker vi på liknande sätt och har infört programmering som en del av olika ämnen, bland annat matematik, teknik och slöjd. England har istället infört två separata ämnen: det teoretiska Computing och det mer praktiska Design and Technology

Beijing Consensus on AI and Education presenterades också på konferensen. Det rör sig om en vägledning från Unesco, som antogs vid en internationell konferens i Peking i maj. Texten beskriver och förklarar hur artificiell intelligens kan användas i undervisningen för att uppnå de globala utbildningsmålen i FN:s Agenda 2030. Det handlar inte om att ersätta lärare, utan om att lära dem att dra nytta av teknikens möjligheter för att utveckla sin undervisning. Alla elever behöver lära sig hur den digitala tekniken fungerar och utveckla de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som de behöver i morgondagens samhälle.

Det arrangerades även en workshop om hur skolan ska möta teknikutvecklingen och samhällsförändringarna de kommande 30 åren. Idag pratar vi mycket om AI, men om fem år kommer något annat som följer på den utvecklingen att vara högst på dagordningen – och så kommer det att fortsätta. Det viktiga är att stärka eleverna som medborgare och att utveckla deras förståelse av hur den digitala världen fungerar, så att de kan påverka och förändra den. 

Super:bit

I våras blev det klart att Vitensentrene i Norge tillsammans med Lær kidsa koding och barntv-kanalen NRK Super ska genomföra Super:bit, en satsning på micro:bit, programmering och digitalt skapande i den norska grundskolan. Satsningen finansieras av Den teknologiske skolesekken, som är en del av den nationella strategin för grundskolans digitalisering.

Super:bit kommer att nå 100 000 sjätteklassare på alla skolor i Norge under läsåren 2019/20 och 2020/21. Nu är förberedelserna klara och arbetet är igång. Man bygger vidare på erfarenheterna från liknande projekt i Storbritannien, Island och Danmark. Det handlar både om att hjälpa lärare att undervisa i programmering och att bidra till att eleverna utvecklar datalogiskt tänkande och får en bättre teknologiförståelse.

De tio regionala medlemmarna i Vitensentrene arrangerar kurser för lärare som ger en introduktion till hur micro:bit kan användas i undervisningen. Varje lärare som deltar får en klassuppsättning micro:bits, tio bit:bots, undervisningsmaterial samt sensorer och andra tillbehör. Det medföljer också en matta som är en planskiss över en smart stad, en stad som använder digitaliseringen för att underlätta invånarnas vardag.

Eleverna ska lära sig att dra nytta av den digitala tekniken för att lösa olika praktiska problem som uppstår i den smarta staden. Därför är det viktigt att träna datalogiskt tänkande: förhållningssätt, förmågor och färdigheter som är viktiga i alla typer av problemlösning. Det handlar bland annat om att bryta ned ett problem i mindre delar, att tänka logiskt, skapa abstraktioner, prova sig fram, samarbeta och att dra nytta av varandra. För att underlätta arbetet, ska lärare och elever använda modellen Den algoritmiske tenkeren som stöd.

De två sista veckorna i november kommer NRK Super att sända flera tv-program som handlar om problemlösning och programmering med micro:bit. Programmen kopplas till Kodetimen, en del av den internationella satsningen Hour of Code, som Lær kidsa koding arrangerar första veckan i december.

MIK – en demokratifråga

Ett komplext samhälle kräver kunniga och kritiska medborgare för att yttrandefrihet och demokrati ska bevaras. Inte minst är det viktigt att förstå och kunna hantera det digitala medielandskapet.

Den här veckan arrangerar Unesco en internationell konferens om medie- och informationskunnighet (MIK) i anslutning till Bokmässan i Göteborg. Samtidigt släpper JMG en antologi, med professor Ulla Carlsson som redaktör, som beskriver och analyserar de utmaningar vi står inför, internationellt och i Sverige.

Flera kapitel i antologin lyfter fram skolans roll. Några tar avstamp i aktuell forskning. Catarina Player-Koro, pekar på att digitaliseringen i sig inte kan driva på skolutvecklingen. Det måste finnas en tydligare bild av vad skolan är till för, både för individens del och för samhället. Därefter kan man undersöka hur de digitala möjligheterna kan användas i undervisningen för att nå fram till de målen.

Michael Forsman argumenterar för att det inte räcker med kritiska förmågor. Eleverna måste utveckla ett kritiskt medvetande, en djupare förståelse av vårt medialiserade samhälle, där förmågan till medborgerligt handlande betonas.

Thomas Nygren konstaterar att MIK och kritiskt tänkande förutsätter goda ämneskunskaper, Dessa kunskaper och förmågor måste därför tränas i tätt samspel med ämnesundervisningen. Här krävs både mer forskning och fler evidensbaserade undervisningsmetoder, något han själv arbetar med i projektet Nyhetsvärderaren.

Monika Johansson och Tobias Ruthenberg beskriver och analyserar den webbaserade distanskurs i MIK för yrkesverksamma lärare och skolbibliotekarier, som Högskolan i Borås anordnar sedan några år tillbaka. Syftet är att underlätta ett pedagogiskt samarbete mellan de båda yrkesgrupperna och att förena deras kompletterande perspektiv i skolans MIK-undervisning.

Andra kapitel tar upp praktiska exempel på hur MIK kan hanteras i undervisningen. Brit Stakston visar hur elever i en Facebook-grupp följer reportrar i fält under ett reportagearbete. Lotta Bergseth och Jenny Sköld berättar om publiceringsverktyget Mobile Stories, som kan föra in MIK i alla ämnen och som tränar eleverna i att arbeta med journalistiska metoder.

Martin Törnros presenterar en rad interaktiva verktyg för undervisningen i MIK som han själv tagit fram: Mikoteket, Ekokammaren, Vem säger det? samt Algorita. Fredrik Holmberg, Julia Lagergren, Johan Holmberg, Linnea Fant och Mikael Kowalski ger en inblick i hur eleverna får en förståelse av hur filmmediet fungerar genom att både analysera och själv göra film. Att skapa tillsammans med ett demokratiskt arbetssätt förenar de teoretiska och praktiska aspekterna av filmmediet och av MIK.

Veckans tips

I ett inlägg på Pedagog Malmö, försöker Ola Nilsson ge en klarare definition av begreppet digital kompetens i grundskolan. Vad är det egentligen eleverna ska lära sig?

Ola Nilsson utgår ifrån vad som står i styrdokumenten och strukturerar innehållet årskurs- och ämnesvis i åtta kategorier:

  • Demokrati, samhälle och etik
  • Informationshantering
  • Källkritik
  • Bilder och medier
  • Digitala färdigheter
  • Teknisk och digital allmänbildning
  • Dokumentation och multimodala texter
  • Programmering och problemlösning

Veckans spaning: Matematik med digital förstärkning, Troll Factory och digitalt kulturarv

Veckans spaning: Matematik med digital förstärkning, Troll Factory och digitalt kulturarv

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Matematikundervisning med digital förstärkning

Per Nilsson och Andreas Eckert, forskare i matematikdidaktik vid Örebro universitet, arbetar sedan 2016 med ett praktiknära projekt som ska göra det lättare för lärare att dra nytta av de digitala möjligheterna i matematikundervisningen. I tätt samarbete med Edvard Ottosson och Per Johansson, matematiklärare på Navets skola 7-9 i Örebro, tar de fram och testar lektionsmoduler som är kopplade till läroplanens centrala innehåll.

Lektionsmodulerna fungerar som vägledning och stöd när matematiklärare planerar, genomför och utvärderar sin undervisning. Varje modul sträcker sig över tre till fyra lektioner och har en tydlig didaktisk idé om hur digitala verktyg kan användas. Modulerna tar upp vilka svårigheter som elever brukar ha med det matematiska innehållet och pekar på hur de kan hanteras.

Istället för att främst låta eleverna sitta och räkna mängder med tal, används tekniken för att konkret visa hur matematik kan användas i vardagen. Att lära sig matematiska metoder och att utföra beräkningar är naturligtvis fortfarande viktigt, men det gäller också att arbeta aktivt med begreppsförståelsen, menar forskarna. En central tanke är därför att uppmuntra eleverna till utforskande samtal om matematik på lektionen. Datorn kan användas till att visualisera och simulera matematiska processer, utmana elevernas föreställningar och sätta fart på deras tankar och resonemang.

Projektet, som finansieras av Skolforskningsinstitutet, kommer att avslutas under nästa år. Innan dess vill man att fler lärare i Örebro kommun ska testa lektionsmodulerna, så att de kan utvecklas vidare och förbättras. När projektet är avslutat hoppas man kunna sprida kunskaper och erfarenheter vidare. Forskarna vill också gärna fortsätta att arbeta praktiknära och fungera som en brygga mellan teori och praktik i skolan.

Troll Factory

Att förstå hur trollfabriker fungerar och hur falsk information sprids i sociala medier är en viktig del av den medie- och informationskunnighet som alla behöver. Det finns många sätt att lära sig detta, men forskare på Cambridgeuniversitetet har visat att spel är en särskilt framkomlig väg att “vaccinera” mot desinformation. De tog fram ett enkelt webbaserat spel, Bad News, som stärker motståndskraften och förmågan att genomskåda desinformation och propaganda. Spelet finns även på svenska och var veckans tips i slutet av november förra året.

Nu har finska Yles avdelning Newslab tagit fram ett spel på engelska – Troll Factory – som ger en fördjupad inblick i hur trollfabriker fungerar och vilka taktiker och metoder som de använder. Spelmiljön är en simulerad mobiltelefon och spelaren är ett troll som ska piska upp och sprida hat mot invandring så effektivt som möjligt med hjälp av de medel och kanaler som står till buds, alltifrån botnätverk till riktade kampanjer.

Innan spelaren börjar spela, kommer en varning om att innehållet kan uppfattas som stötande. Ambitionen är att Troll Factory ska vara så realistiskt och verklighetsnära som möjligt och använder därför slagord och memer som har spridits i sociala medier.

Yle menar att man har ett ansvar som public service-företag att visa och att förklara hur trollfabriker fungerar, hur de påverkar tankar och föreställningar och vad det leder till i samhället. Återkoppling från användarna är viktig för att kunna utveckla spelet vidare. Man hoppas också kunna sprida sina kunskaper och erfarenheter vidare till public service i andra länder.

Troll Factory är inte utvecklat för skolan, utan vänder sig till allmänheten. Men spelet kan säkert fungera utmärkt i skolan, sannolikt på högstadiet eller gymnasiet, även om det säkert kräver en hel del förberedelser. Kanske kan det vara en god idé att spela igenom spelet tillsammans och att löpande diskutera hur retoriken ser ut och vilka metoder som används för att nå ut med budskapen. Genom att lära sig känna igen vilseledande argument, kan det bli lättare för eleverna att stå emot när de möter dem i verkligheten.

Digitala kulturarvet i skolan

Muséer, arkiv och andra kulturinstitutioner digitaliserar kulturarvet för att göra det mer tillgängligt för allmänheten. Många tar också fram undervisningsmaterial för skolan, men ofta används det inte i skolan eftersom det är svårt att hitta eller för att det inte riktigt passar in. I Nederländerna har Kennisnet och Netwerk Digitaal Erfgoed (NDE), som arbetar med den digitala infrastrukturen och it-användningen i skolan respektive kulturarvsområdet, därför startat en gemensam satsning.

Från september 2019 till oktober 2020 genomförs olika insatser för att göra det digitala kulturarvet mer tillgängligt och användbart i skolan. Man börjar med en kartläggning av vilket material som finns idag och hur skolorna använder det. Nästa steg blir att kontakta kulturinstitutionerna för att hjälpa dem att nå ut bättre. Det handlar bland annat om att använda metadata och att mappa de termer som används i skolan med de akademiska termerna, så att lärare och elever lättare kan hitta det som de behöver. Bättre marknadsföring kommer också att krävas.

Kennisnet och NDE kommer att arbeta tillsammans med ett antal skolor, för att få en bättre bild av vad som behöver göras för att det digitala kulturarvet ska komma till nytta i skolan. Redan nu konstaterar man att det är viktigt att materialet är utformat på sätt som fungerar i skolans undervisning och att det finns en tydlig koppling till läroplanen.

Målet är att hitta hållbara lösningar som gör det digitala kulturarvet mer tillgänglig och användbart i skolan,  så att det kan bli en naturlig och självklar del av undervisningen.

Veckans tips

European Schoolnet Academy har under flera år genomfört en webbaserad kurs för lärare om hur datorspel kan användas i undervisningen. 14 oktober är det dags för en ny, updaterad version, som pågår till och med 4 december.

Veckans spaning: Standardisering, barns integritet på nätet och gaming disorder

Veckans spaning: Standardisering, barns integritet på nätet och gaming disorder

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Standardisering – en “killer app” för skolans digitalisering

Skolans digitalisering innebär att stora mängder data om elevers lärande och den administrativa verksamheten finns tillgängliga. Det möjliggör en datadriven utveckling inom båda områdena, baserad på konkret information om hur det faktiskt ser ut. Men det förutsätter att det finns gemensamma standarder för bearbetning, analys och presentation av all relevant information – och där är vi inte idag. De olika verksamhetssystemen kan inte kommunicera med varandra. Därmed blir det svårt att använda befintliga data på ett strategiskt sätt.

I tisdags publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i två pågående projekt som syftar till att underlätta en datadriven utveckling i den svenska skolan.

I det ena projektet har Swedish Edtech Industry – med finansiering från Vinnova – tillsammans med RISE, Lidingö stad och Linköpings universitet tagit initiativ till en genomförbarhetsstudie. Man kartlägger vilka verksamhetsdata som behöver standardiseras och visar vilka effekter interoperabilitet mellan de olika systemen kan få för skolans verksamhetsutveckling.

I oktober presenteras en sammanfattande rapport, skriven av RISE, som ger en bild av hur det samlade ekosystemet ser ut, förklarar vad som saknas och ger förslag på vad som behöver göras. Den här typen av överblick har inte funnits tidigare, så det är ett viktigt steg framåt.

I det andra projektet tar en arbetsgrupp inom TK 450Svenska institutet för standarder fram version 2 av SS 12000, gränssnitt för informationsutbyte mellan verksamheter i skolan. Det handlar om att skapa ett gemensamt språk och en samlad modell för hur skolans information hänger ihop och hur olika processer är beroende av varandra.

Modellen blir en karta över alla processer i skolans olika it-baserade verksamheter, alltifrån elevregister, schemaläggning och betyg till det pedagogiska genomförandet i klassrummet. Den visar också hur de olika systemen kan kopplas samman på ett tydligt och enhetligt sätt.

Målet är att ta fram en långsiktig och hållbar lösning. Därför samverkar arbetsgruppen brett med leverantörer och skolhuvudmän och arbetet är väl förankrat hos både Sambruk och Skolverket.

SS 12000 kan bli en “killer app” för det fortsatta arbetet med skolans digitalisering. Det krävs en genomarbetad standard, som alla berörda är överens om, för att skolans digitalisering ska få den effekt som beslutsfattarna strävar efter.

Utmaningen framöver blir att se till att alla leverantörer tillämpar standarden i sina system och att skolhuvudmännen kräver detta när de upphandlar. Standarden måste användas i skolans dagliga verksamhet för att kunna leda till en genomgripande förändring.

Barns data och integritet online

Att lära barn värna sin integritet och skydda sina privata data på nätet, är en viktig del av arbetet med att utveckla deras digitala kompetens. Samtidigt är det en besvärlig uppgift för lärare att lösa. Dels gäller det att förstå barnens perspektiv och att hitta bra sätt att undervisa, men det gäller också att ta reda på vad de redan vet och att hitta deras kunskapsluckor. Dessutom är det ett stort och komplext område som är i ständig förändring.

Sonia Livingstone, professor i socialpsykologi vid London School of Economics, som länge forskat kring barns säkerhet och trygghet på nätet, har tillsammans med några kollegor försökt hitta sätt att öka lärares förståelse och att underlätta deras arbete. Förra månadsskiftet avslutades forskningsprojektet Children’s data and privacy online, som pågått sedan april 2018. Under projektet har forskarna genomfört 28 gruppdiskussioner med barn mellan 11 och 16 år. Vid sidan av de här diskussionerna har man också intervjuat ett antal föräldrar och lärare.

Slutsatsen är att barn behöver utveckla en djupare och mer kritisk förståelse av nätet och de olika appar och tjänster som de använder. Bland annat behöver de en bättre insikt om de kommersiella intressen som driver sociala medier, hur affärsmodellerna ser ut, hur privata data används, hur algoritmerna fungerar, vilka rättigheter de har och hur de kan skydda sin integritet.

Sonia Livingstone och hennes kollegor har tagit fram tjänsten My data and privacy online för att ge vägledning åt eleverna och för att underlätta lärares arbete. Tjänsten är en verktygslåda för barn mellan 11 och 16 år som utgår ifrån deras perspektiv. Den hjälper dem att förstå varför det är viktigt att skydda sin integritet på nätet och ger dem de verktyg de behöver för att i möjligaste mån kunna göra det.

Forskarna hoppas att skolan kan fungera som föredöme när det gäller etisk hantering av data och respekt för elevernas integritet. I takt med att datafieringen ökar i skolan, gäller det både att förklara varför insamling och användning av data är viktig och att visa att detta kan göras på ett ansvarsfullt och transparent sätt. Det blir bra exempel att använda i undervisningen och bidrar till att stärka eleverna som kritiska och medvetna medborgare. Kanske kan det också på sikt sätta större press på kommersiella aktörer på nätet.

Gaming disorder – när datorspelandet blir ett problem

Den som inte längre kan kontrollera sitt spelande, utan låter det dominera och styra tillvaron, har råkat ut för gaming disorder, som sedan ett år tillbaka klassas som en sjukdom av WHO. För de allra flesta innebär datorspelande inte alls något problem, men undersökningar visar att ungefär 1-2% av befolkningen riskerar att drabbas. Därför är det angeläget att samla mer kunskap, ringa in möjliga riskgrupper och identifiera varningssignaler.

Länsstyrelsen i Västra Götaland gav det tvärvetenskapliga forskningscentret CERA vid Göteborgs universitet i uppdrag att ta fram en kunskapsöversikt över befintlig forskning tillsammans med Statens medieråd. Nu är den publicerad och fritt tillgänglig.

Kunskapsöversikten visar tydliga samband mellan vissa personliga egenskaper och risken för att utveckla gaming disorder. Hit hör manligt kön, att man är ung, har fysiska problem och lider av depressivitet och ångest, liksom ensamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Vad som motiverar personen att spela och vilka spel som denne spelar, är tillsammans med egenskaperna nyckelfaktorer som bidrar till att sjukdomen utvecklas.

Forskningen ger inte några entydiga eller exakta svar på när spelandet blir problematiskt, men det finns varningstecken som det kan vara viktigt att vara uppmärksam på. Hit hör bland annat att spelandet påverkar den fysiska eller psykiska hälsan och att spelandet överskuggar alla andra intressen och kanske till och med de grundläggande behoven.

Den som utvecklar gaming disorder behöver hjälp med att avstå från eller att begränsa sitt spelande. Än så länge är kunskapen om effektiva behandlingsmetoder och förebyggande insatser tämligen begränsad. Här behövs mer forskning, särskilt studier som sträcker sig över en längre tid, konstateras det i kunskapsöversikten.

Veckans tips

Medie- och informationskunnighet är ett av temana på årets upplaga av Bokmässan i Göteborg. En rad seminarier arrangeras, där inte minst skolans och skolbibliotekets centrala roll för att utveckla det demokratiska samtalet lyfts fram.

Inför Bokmässan vill Mikoteket skapa en virtuell MIK-låda med crowdsourcade tips på alla typer av nätbaserade resurser som är relevanta för arbetet med medie- och informationskunnighet i undervisningen.

Tipsen samlas i ett kalkylark på Google Docs. Alla är välkomna att bidra och att dra nytta av materialet. 

Veckans spaning: Ny läroplan i Wales, crowdfunding för skolan och två forskarintervjuer

Veckans spaning: Ny läroplan i Wales, crowdfunding för skolan och två forskarintervjuer

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden gör ett sommaruppehåll till mitten av augusti.

Ny läroplan på gång i Wales

Regeringen i Wales konstaterar att det behövs en skola där eleverna blir digitalt kompetenta, kreativa och lär sig hantera en tillvaro som befinner sig i ständig förändring. Man arbetar därför med en ny läroplan som ska ge landets skolledare och lärare möjlighet att förverkliga det.

Arbetet inleddes 2015, när pedagogikprofessorn Graham Donaldson presenterade rapporten Successful Futures, som skrivits på uppdrag av regeringen. Efter rapporten följde en nationell debatt om hur skolan behöver utvecklas och förändras i en värld där digitaliseringen ger nya ramar för samhället och tillvaron. I slutet av året lanserade regeringen en preliminär läroplan: A Curriculum for Wales – A Curriculum for Life. Kort därefter började den testas i ett antal pilotskolor.

2017 lanserades en handlingsplan för det fortsatta arbetet, som sträcker sig till och med 2021. I januari presenterades en preliminär version av läroplanen, som nu är på remiss.

Grundtanken med läroplanen är att det som eleverna upplever och lär i skolan ska förbereda dem för livet utanför och efter skolan. Läroplanen har fyra övergripande mål: eleverna ska bli ambitiösa och dugliga, företagsamma och kreativa, bli bildade och leva etiskt samt bli sunda och kreativa människor.

De ämnen som skolan undervisar i indelas i sex områden – Areas of Learning and Experience (AoLE) – för att göra det enklare att koppla samman ämnen och att undervisa ämnesöverskridande.

Att lära eleverna läsa, skriva och räkna samt att utveckla en digital kompetens är ett läroplansövergripande ansvar. Utbildningsdepartementet har tagit fram ett ramverk för digital kompetens som tydligt beskriver vad eleverna ska lära sig och vilken kunskapsprogression som förväntas under skolgången.

Ett annat viktigt syfte med den nya läroplanen är att ge skolorna och lärarna större frihet att utforma undervisningen. Därför har Utbildningsdepartementet skrivit en slags handbok – What Matters – som beskriver kärnområdena i varje AoLE och som undervisningen ska ta upp.

I januari 2020 kommer den slutliga läroplanen att läggas fram och från september 2022 kommer den att gälla i årskurs 1-7. Därefter införs läroplanen ett år i taget i resterande årskurser. 

En plattform för crowdfunding av skolutvecklingsprojekt i Frankrike

Trousse á projets är en nationell plattform för crowdfunding av pedagogiska projekt i den franska skolan, från förskolan till och med gymnasiet. Plattformen drivs av Utbildningsdepartementet tillsammans med Féderation Nationale OCCE, som verkar för samarbetslärande i skolan, Réseau Canopé, en organisation under Utbildningsdepartementet som tar fram digitala lärresurser, samt den kooperativa banken Crédit Cooperatif

På Trousse á projéts kan klasser och skolor presentera sina projektidéer och be civilsamhället om hjälp att genomföra dem. Alla intresserade kan bidra till finansieringen, alltifrån privatpersoner till organisationer och företag. Minsta tillåtna bidrag är 5 euro. Samtliga projekt som presenteras på Trousse á projéts ska vara godkända av skolans rektor.

Under 2017 testades konceptet och under förra året lanserades Trousse á projets över hela Frankrike.Det är inte meningen att crowdfunding ska ersätta offentliga medel i skolan, utan istället vill man öppna upp för kompletterande insamlingar som ger nya möjligheter till skolutveckling. Det kan handla om allt ifrån att sätta upp ett körverk till att göra en webbdokumentär eller att åka på en studieresa.

På Trousse á projéts  beskriver lärare och elever projektet, för det mesta med både text och en kortfilm, och berättar hur de ska gå tillväga. De uppger hur mycket pengar som minst krävs för att de ska kunna komma igång samt vilket belopp som är optimalt för genomförandet. Det går också att följa hur mycket pengar som kommer in fram till deadline. Om finansieringen inte når upp till miniminivån, får finansiärerna tillbaka sina pengar.

Bidragen behöver inte gå till ett specifikt projekt, utan det är också möjligt att ge pengar direkt till Trousse á projéts. De fördelar i sin tur pengarna till projekt i utsatta områden, så att de ska få större möjligheter att genomföra dem. Trousse á projets ska fungera som en solidarisk finansieringsplattform som bidrar till att ge likvärdiga möjligheter till alla elever att arbeta med projekt och samarbetslärande i skolan.

Forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Filmerna kan nås från Learning Forums Facebook-sida. De läggs efterhand även ut här på Spaningen och kompletteras med en sammanfattande och fördjupande text.

Gunnar Oledal är forskare och utvecklare på RISE Interactive i Göteborg. Han arbetar med tillämpad forskning. I hans fall innebär det att han undersöker hur modern digital teknik kan användas på nya sätt inom olika samhällsområden, bland annat i skolan.

Linda Mannila är adjungerad universitetslektor i datavetenskapens didaktik vid Linköpings universitet. Hon arbetar också med utvecklings- och strategiarbete kring skolans digitalisering tillsammans med flera kommuner i Finland och i Sverige. I sin forskning förenar hon samhällsutveckling, digitalisering och datavetenskap.

Veckans tips

I början av månaden startade Statens Medieråd Medieborgarpodden. Syftet är att fördjupa föräldrars och lärares kunskaper om barns och ungdomars liv på nätet, så att de kan ge vägledning och stöd om det uppstår problem. Källkritik, hat och kränkningar på nätet, algoritmer, desinformation och skärmtid är några av de ämnen som efterhand kommer att tas upp.

I det första avsnittet ger Anette Novak, chef för Statens Medieråd och processledaren Ann Wiklund en introduktion till vad medie- och informationskunnighet är och varför det är så viktigt för ett demokratiskt samhälle.