Tagg: Ledarskap

Spaningen Podd 005 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Spaningen Podd 005 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Den här veckan och tre veckor framåt kommer vi att lyfta fram och fördjupa de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. I veckans spaning tar vi upp samtalet med Åke Grönlund och Jan Hylén om behovet av ett systemperspektiv på skolans digitalisering. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 41 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Veckans spaning, vecka 41 – Ett systemperspektiv på skolans digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan och tre veckor framåt kommer vi att lyfta fram och fördjupa de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. I veckans spaning tar vi upp samtalet med Åke Grönlund och Jan Hylén om behovet av ett systemperspektiv på skolans digitalisering. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.

Det behövs ett tydligt fokus på skolans förändringsprocess

Systemperspektivet innebär att skolans verksamhet ses som en dynamisk helhet uppbyggd av en rad olika sammankopplade delar. De behöver utvecklas och förändras i samma riktning och i ungefär samma takt för att digitaliseringen ska lyckas. Det kräver i sin tur att arbetet blir mer systematiskt organiserat, och att det sker en kontinuerlig utvärdering och uppföljning.

Åke Grönlund är professor i informatik på Handelshögskolan vid Örebro universitet. I sin forskning undersöker han, tillsammans med sina kollegor, villkor och förutsättningar för en effektiv och målinriktad it-användning inom många olika branscher och verksamhetsområden.

På senare år har han börjat intressera sig för skolan, som är ett ganska nytt område för den här sortens studier. 2010-2013 ledde han Unos uno, som än så länge är den den mest omfattande svenska undersökningen av skolans pågående digitalisering. Här deltog 20 grund- och gymnasieskolor i 11 kommuner samt en friskolekoncern, som alla satsat på varsin dator till lärare och elever.

Unos uno visade att arbetet med skolans digitalisering inte främst handlar om att införa ny teknik, utan om att leda en genomgripande förändring av undervisningen och av skolans verksamhetskultur. Det här kräver ett mer tydligt fokus på själva förändringsprocessen och förutsätter att syfte och mål är ordentligt förankrade i hela organisationen.

Huvudmännen och skolledarna måste både utforma och organisera utvecklingsarbetet och systematiskt identifiera och genomföra de insatser som behöver göras för att målen ska kunna nås. Detta betonas även i debattboken Det digitala lärandets möjligheter – att leda den digitala skolan, som Åke Grönlund nyligen skrivit tillsammans med pedagogikforskaren Matilda Wiklund. Bland annat pekar de på värdet av digitaliseringsledare och it-pedagoger, som kan ge stöd åt lärarna, och på behovet av gemensamma it-system som underlättar och förbättrar det dagliga arbetet.

Det kan vara värdefullt att dra nytta av erfarenheter från andra länder

Jan Hylén, är disputerad statsvetare och arbetar sedan länge som konsult i skolutvecklingsfrågor både inom Sverige och i EU. I samtalet på Learning Forum lyfte han fram behovet av att beslutsfattare och myndigheter drar nytta av erfarenheter från andra länder. Digitaliseringen av samhället och skolan är en global utveckling, och det pågår strategiska satsningar runt om i världen som kan ge nya insikter och perspektiv.

Inte minst är det viktigt att dra lärdom av hur andra länders beslutsfattare resonerar och att följa hur förändringsarbetet genomförs i praktiken. I ett par decennier har man inom bland annat statsvetenskap diskuterat behovet och värdet av policy borrowing för att utveckla ett lands utveckling inom olika områden. Det handlar inte om att kopiera vad andra länder gör, utan om att analysera om och hur deras beslut visar på nya vägar som kan leda framåt i det egna arbetet. Europeiska skoldatanätet är ett exempel på hur detta kan göras i praktiken, menade Jan Hylén

Vi behöver en bättre förståelse av det pågående digitaliseringsarbetet

Det behövs naturligtvis också insamling och systematisering av data från det praktiska arbetet för att utvecklingen ska kunna styras i rätt riktning. Självskattningstjänsten LIKA, som SKL tog fram för fyra år sedan, ger skolledare och lärare en bild av hur ledning, infrastruktur, kompetensutveckling och användning ser ut på förskolan och i skolan. 25 oktober presenterar EU-kommissionen en liknande tjänst: SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – som blir fritt tillgängligt för huvudmän och skolor i hela Europa. De områden och indikatorer som SELFIE innehåller är baserade på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

Självrapporterad data har förstås sina begränsningar, påpekade Jan Hylén. Det vore betydligt bättre att få tillgång till och kontroll över de data om skolans it-användning som kontinuerligt samlas in av Apple, Google och andra företag som säljer digitala system till skolorna. Tänk till exempel på att 65-70% av eleverna har Google-konton, tillade han. Här genereras data som skulle kunna ge en mycket bättre och mer detaljerad förståelse av skolans it-användning.

Skolan behöver en motsvarighet till vårdens Nationella kvalitetsregister

Åke Grönlund konstaterade att något konkret måste göras för att få en mer högfrekvent och mer strukturerad tillgång till standardiserad data om skolan än idag. Det behövs tillgång till riktigt stora mängder ständigt uppdaterad data som verkligen gör det möjligt att följa utvecklingen inom hela systemet. Han jämförde med införandet av Nationella kvalitetsregister, som både följer upp varje enskild patient och kontinuerligt visar hur enskilda landsting, sjukhus och kliniker bedriver sin vård.

Kvalitetsregistren fokuserar avgränsade områden som det går att samla in data om, och de byggs upp av de yrkesgrupper som behöver dem i sitt dagliga arbete. Det finns tre slags register: de som beskriver lokaler, personal och utrustning, de som beskriver de behandlingar och åtgärder som gjorts och de som beskriver utfallet av vården. Kvalitetsregistren möjliggör lärande och ständig förbättring och ger ett bra underlag för ledning och kvalitetsstyrning. Skolan skulle kunna arbeta på ett liknande sätt och samla in data om undervisning och bedömning i olika ämnen, åldersgrupper och så vidare, menade Åke Grönlund.

Det behövs en gemensam strävan efter att samla in jämförbara data och att få ett ordentlig underlag för att mäta kvalitet. Standardisering av data kan låta tråkigt, men det gör det möjligt att se orsak och verkan och att utveckla metoder som fungerar. Idag mäts mest för att kontrollera, och det är ett problem, betonade Åke Grönlund.

Inom vård och omsorg är det betydligt fler som forskar än i skolan och det finns även ett större intresse för att utveckla metoder som fungerar och som ger god kvalitet. Den kulturen finns ännu inte i skolan i samma utsträckning, men det skulle verkligen behövas för att få fart på den digitala utvecklingen, avslutade Åke Grönlund.

Veckans tips

Ett viktigt syfte med de reviderade läroplanerna är att eleverna ska utveckla en förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle. Digitaliseringsagenterna, som är ett samarbete mellan Forum för digitalisering på Mittuniversitet och Sundsvalls Kommun, vill göra det enklare för lärare på mellanstadiet att undervisa kring detta.

Under året utvecklar man, tillsammans med mellanstadieelever på tre sundsvallsskolor, ett undervisningsmaterial som efter årsskiftet kommer att bli tillgängligt för alla svenska lärare. Arbetet är direkt kopplat till pågående forskning på Mittuniversitetet och knyter an till metodik för samskapande och participatory design. Tanken är både att bredda och fördjupa elevernas förståelse av vad digitaliseringen är och vad den kan tänkas bli.

Digitaliseringen av skolan – en långsiktig utmaning när samhället förändras

Digitaliseringen av skolan – en långsiktig utmaning när samhället förändras

Regeringen har beslutat om en nationell strategi för att digitalisera skolan  och under våren inleder SKL arbetet med att ta fram en handlingsplan som ska lägga grunden för en långsiktig och likvärdig verksamhetsutveckling i hela landet. I flera av landets kommuner är man redan igång med arbetet. Två forskare från Göteborgs universitet och Högskolan Väst samt beslutsfattare, tjänstemän, skolledare och lärare från Skellefteå och Lidingö delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

En central fråga som sträcker sig över alla verksamhetsområden

Digitaliseringen av skolan är en komplex utmaning för Sveriges skolhuvudmän och för alla som arbetar i skolan. Samhället förändras inom alla områden av den digitala utvecklingen, och det får även genomgripande konsekvenser för skolans administration och undervisning. Verksamheten måste ständigt utvecklas och förändras för att svara mot samhällets villkor och krav.

Såväl styrning som ledning och lärande i skolan sker i allt större utsträckning genom digitala system och verktyg. Digitaliseringen är med andra ord redan en central fråga för skolan och den sträcker sig över alla verksamhetsområden, konstaterar Maria Spante, universitetslektor på avdelningen för informatik på Högskolan Väst.

– Digitaliseringen ska inte ses om ett avgränsat it-projekt, utan som en verksamhetsutveckling som hela tiden måste rulla på. Men jag vänder mig mot att det ofta talas om att skolan digitaliseras. Istället borde vi använda aktiv form: skolan digitaliserar. Vi ska dra nytta av tekniken för att tillföra något, för att förbättra och för att arbeta på nya sätt. Det kräver en förståelse för vad som kan digitaliseras och när man hellre borde låta bli.

Skapa utrymme för förändring

It och digitala medier ska ses som resurser som kan användas på ett medvetet sätt för att utveckla undervisning, lärande och administration i skolan, tillägger Sylvana Sofkova Hashemi. Hon är docent i utbildningsvetenskap med inriktning mot it och lärande vid Göteborgs universitet, och undersöker i sin forskning hur teknikutveckling och digitala praktiker påverkar och förändrar skolans verksamhet.

– För att kunna förändra är det först nödvändigt att skapa utrymme för förändring. När det gäller undervisningen, måste lärare bland annat reflektera över sin kunskapssyn, vilka pedagogiska förhållningssätt som används, vilka elever man har, vad de behöver lära sig och vilka utmaningar som måste hanteras.

Lärare måste också förstå den kontext de verkar i för att kunna se hur digitaliseringen kan utveckla undervisningen, säger Sylvana Sofkova Hashemi. Skolans digitala infrastruktur styr och påverkar hur lärare kan arbeta i klassrummet. Tillgången till tekniken och hur den faktiskt används sätter ramarna för vad som är möjligt, och det måste man vara medveten om.

– En lärare får helt andra pedagogiska förutsättningar när eleverna är vana vid att ha tillgång till varsin laptop eller ipad med egna konton, där de kan spara och arbeta vidare med sina arbetsuppgifter, än om det bara finns tillgång till en klassuppsättning med datorer för en lektion i veckan och eleverna inte har några egna konton. Det är också viktigt att lärare känner till vilken kapacitet som bredbandet har, vilka programvaror och tjänster som finns tillgängliga på skolan, och så vidare.

Det gäller att få delarna att hänga ihop och att alla drar åt samma håll

Fredrik Stenberg, ordförande i för- och grundskolenämnden i Skellefteå kommun, menar att skolhuvudmännen måste vara medvetna om att digitaliseringen innebär att två stora utmaningar ska hanteras i ett samlat grepp. Dels handlar det om att infrastruktur och hårdvara ska fungera och dels handlar det om hur lärare och elever använder tekniken i sin vardag.

– It ska vara ett stöd för att utveckla skolans verksamhet och inte begränsa den. Därför är det avgörande att kommunens it-avdelning och skolförvaltning förstår varandra och jobbar konstruktivt tillsammans för att underlätta den fortsatta utvecklingen. Båda måste helt enkelt dra åt samma håll.

Det är en svår men nödvändig utmaning att få alla delarna att hänga ihop, så att de blir greppbara för hela organisationen, säger Magdalena Kågström. Hon är chef för enheten för digitalt lärande i Skellefteå kommun, som har ett övergripande ansvar för alla delar i digitaliseringen i kommunens skolor och fungerar som stöd för hela styrkedjan.

– Alla måste ha en samsyn eller åtminstone en förståelse för varför saker sker och hur de påverkar varandra. Det försöker vi hantera på flera olika sätt. Till exempel deltar förvaltningsledningen, skolledarna och Fredrik Stenberg i en gemensam kurs som bygger på Skolverkets modul Leda digitalisering. De som styr och leder skolans verksamhet behöver ges tid att omvärldsbevaka, resonera och diskutera tillsammans. Vi arbetar också med ett ikt-inspiratörsnätverk som hjälper pedagogerna i förskolan och skolan att förstå och dra nytta av teknikens möjligheter.

Lär med och av varandra

Man kan alltid önska sig den perfekta tekniken, men om vi ser till att använda det vi har kommer vi åtminstone en bit på vägen, säger Mai-Ellen Andersson, som är rektor och förskolechef på Björnåkersskolan i Burträsk, Skellefteå kommun. I kommunen och på skolan har vi som klart uttalat mål att tekniken ska användas när den fungerar i undervisningen, och vi har också ett tydligt ledarskap som visar vägen.

– Vi behöver lära med och av varandra för att komma vidare i arbetet. Det tror jag är en viktig framgångsfaktor. Varje år använder vi här på skolan SKL:s LIKA för att få en bild av hur det står till med infrastrukturen och den pedagogiska användningen. Det är ingen tvekan om att vi har kommit en bit på väg, men vi ser också att förskolan har halkat efter lite. Därför satsar vi just nu extra där, så att den kan komma i kapp.

Hur behöver skolan förändras när samhället blir alltmer digitalt?

Cecilia Haglund, rektor för Bodals skola i Lidingö stad, ser digitaliseringen som en del av det naturliga utvecklingsarbete som måste pågå hela tiden i skolan. Undervisningen behöver alltid anpassas efter hur samhället ser ut och vilka kunskapskrav som det innebär. Nu handlar det i hög grad om digitaliseringen och dess konsekvenser. Men det är viktigt att den inte lyfts ut som någon särskild del. Digitaliseringen är en del av en större helhet.

– Att få nödvändig infrastruktur och hårdvara på plats var det första steget. Samtidigt som vi arbetade med det, diskuterade vi vad eleverna behöver lära sig och hur vi bäst förbereder dem inför framtiden. Det gäller att vi blir överens om vad vi egentligen är ute efter och hur vi får ihop det med sådant som vi redan gör.

Anna Carlén, som är lärare på Sticklinge skola i Lidingö stad, kan se att det har hänt mycket under de arton månader som gått sedan arbetet med digitaliseringen drog igång på allvar i kommunen.

– I början pratade vi mycket om hur vi ska göra för att digitalisera skolan, men tonvikten har förskjutits en aning. Nu handlar samtalen istället om hur vi ska bedriva undervisning och skolverksamhet när samhället blir alltmer digitalt. Vad behöver förändras? Hur kan tekniken bidra? Vad vill vi åstadkomma?

Ett begripligt och hanterbart sammanhang

Digitaliseringen kan inte tryckas in i skolan uppifrån, säger Maria Spante. Det är betydligt mer framgångsrikt att väva in digitaliseringen i de rådande processerna.

– Det gäller att se sig omkring, så att man inte slår sönder sådant som faktiskt fungerar och som kan utvecklas vidare med teknikens hjälp. Samtidigt behöver man undersöka när digitaliseringen skapar ett mervärde och när den faktiskt inte gör det.

Magdalena Kågström lyfter fram betydelsen av att digitaliseringen ges ett begripligt och hanterbart sammanhang i skolan.

– Bland annat är det viktigt att ge konkreta exempel på hur lärare påverkas av samhällets digitalisering, varför det sker och vad man ska tänka på för att kunna hantera det. Det är också viktigt att uppmuntra en dela-kultur, eftersom det sparar tid och gör att man slipper onödigt merarbete. Vi har en bra dela-kultur på våra förskolor och skolor, men vi saknar fortfarande en mer kommunövergripande dela-kultur.

Det är nödvändigt att några skolor eller lärare kan agera som draglok, som vågar testa och köra fullt ut, säger Fredrik Stenberg. Men det betyder inte att man ska vänta på att alla blir redo. Här är det kollegiala lärandet och erfarenhetsutbytet viktigt, påpekar Mai-Ellen Andersson. Några är trygga med att undersöka möjligheterna på egen hand, medan andra behöver hjälp och stöd för att komma igång.

Kollaborativt lärande och kollegialt erfarenhetsutbyte

Numera finns det en allmän förståelse bland lärare för att världen är digital och att det måste påverka hur undervisningen ser ut och syftar till. Eleverna måste helt enkelt lära sig att förstå och hantera den verklighet som vi alla lever i, säger Cecilia Haglund.

– Här har läraren ett stort och viktigt ansvar. När eleverna får varsin dator, ställer de också större krav på att arbeta digitalt. De börjar tycka och tänka kring hur undervisningen ska se ut och hur digitala medier kan användas i arbetet. Att dra nytta av det, är ett bra sätt att föra in elevernas delaktighet i den dagliga verksamheten – och att utveckla den.

Digitaliseringen innebär också att lärare samarbetar kollegialt och att elever blir mer involverade i varandras arbete, säger Anna Carlén. Det är en utmaning att öppna upp och våga dela med sig. Numera är det enkelt och smidigt att göra det, till exempel i Office 365 eller på Google Sites och Classroom. Det är viktigt att våga, eftersom kvaliteten blir så mycket bättre när andra återkopplar och ger synpunkter. Detta gäller både för lärare och för elever.

– Det finns nog stora skillnader både inom och mellan skolor. Några har arbetat med kollaborativt lärande och kollegialt erfarenhetsutbyte under lång tid, medan andra ligger i startgroparna. De här skillnaderna måste vi ta hänsyn till för att lyckas. Det är viktigt att arbeta för en likvärdighet, men vi ska samtidigt inte bromsa de som är i framkant.

Skolan måste bli en aktiv aktör som driver utvecklingen

Både i Skellefteå och på Lidingö arbetar man med Skolverkets modul Leda digitalisering för att skapa en samsyn och en fördjupad insikt bland skolledarna och på förvaltningsnivån. I Skellefteå deltar, som sagt, även ordföranden i för- och grundskolenämnden, Fredrik Stenberg. Han menar själv att det är avgörande att beslutsfattare som arbetar med skolfrågor deltar i det här arbetet.

– Ledningen måste helt enkelt fatta grejen. De olika delarna i processen behöver knytas samman och hela styrkedjan ska hänga ihop. Jag måste vara med här och få en fördjupad bild av vad digitaliseringen av skolan faktiskt innebär. Framför allt gäller det att förstå att digitaliseringen inte kan ses som något isolerat fenomen, utan hänger ihop med hela samhällsutvecklingen. Därför går det inte heller att prioritera bort insatserna i budgeten. Vi måste agera nu för att få hela skolverksamheten på banan.

Maria Spante betonar också betydelsen av att förvaltningen har en enhetlig syn på digitaliseringen.

– Om vi vill uppnå en likvärdig skola som är i takt med den tid vi lever i, måste alla gå åt samma håll. Det är en svår och viktig utmaning för hela skolsverige. På den lokala nivån betyder det att det måste föras en löpande dialog mellan nämnden och förvaltningen. Skolan måste bli en aktiv aktör som driver utvecklingen i den riktning som man gemensamt kommer fram till.

Digitaliseringen ska skapa utvecklingsmöjligheter

Det görs mycket klokt i den svenska skolan, konstaterar Maria Spante. I skoldebatten talas det ofta om elände och att skolan inte alls hänger med. Men det finns ett sug och ett stort intresse, även om man famlar många gånger. Här gäller det därför att förvaltning och skolledning gör det tydligt att alla arbetar mot samma mål.

– Det är ok att lärare känner sig oroliga och upplever sig utmanade och ifrågasatta. Men de här känslorna ska inte få kidnappa det nödvändiga utvecklingsarbetet. Här spelar skolledarna en avgörande roll. De ska inte skapa teknostress, utan istället leda och ge stöd åt processerna. Digitaliseringen ska inte vara en arbetsmiljöfråga – den ska vara en utvecklingsmöjlighet för lärarna och för skolan. Skolledarna måste därför ta sitt mandat och sitt ansvar på allvar och jobba för att skapa en ökad förståelse för de komplexa processer som det handlar om.

Även om digitaliseringen är ett ständigt pågående arbete, är det viktigt att bryta ner det i olika delar som har en början och ett slut, säger Magdalena Kågström. Det underlättar planeringen samtidigt som det blir möjligt att se att man kommer vidare. Någonstans tar införandet slut och övergår till förvaltning. Tekniken introduceras, används, integreras och blir till slut en självklar del av vardagen, tillägger Mai-Ellen Andersson.

Vad behöver lärare kunna när undervisningen i allt högre grad blir digital?

Det är nödvändigt att det finns en kritisk och systematisk förståelse för vilket mervärde som it och digitala medier kan skapa i undervisningen, säger Sylvana Sofkova Hashemi. För lärarens del handlar det bland annat om att förstå vad de nya styrdokumenten innebär i praktiken och att få en ökad insikt i hur klassrumssituationen förändras.

– Det är många frågor som väcks bland lärare: Vad är legitim kunskap i mitt ämne? Vad behöver eleverna lära sig? Hur förändras förutsättningarna när både text, bild och film blir viktiga delar i undervisningen? Vad ska jag bedöma? Just nu arbetar jag tillsammans med några kollegor med projekt kring det här, som bygger på ett nära samarbete med lärare. Det är avgörande att lärare kan sätta ord på det som sker i klassrummet när undervisningen i allt högre grad blir digital. Där är vi inte riktigt än.

Lärarutbildningens betydelse för arbetet med skolans digitalisering får inte heller glömmas bort, avslutar Sylvana Sofkova Hashemi. De som studerar till lärare måste få utveckla den professionella digitala kompetens som de behöver i arbetslivet. Det ställer i sin tur nya krav på lärarutbildarna.

– Jag handleder en doktorand på Högskolan Väst som tittar närmare på hur läraryrket förändras i ett alltmer digitaliserat samhälle och hur detta påverkar och förändrar lärarutbildares profession. Det pågår också ett utvecklingsarbete på lärarutbildningen vid Göteborgs universitet, som jag leder, där vi granskar våra kurser och möter studenterna i frågan om vilken digital kompetens de får med sig genom lärarutbildningen. Vi tittar också närmare på vilka kunskapsbehov de har när de börjar sin första anställning som lärare. Allt det här är viktigt att följa och hantera framöver.

Text: Stefan Pålsson Först publicerad: 2018-03-27

Tretton röster om skolans digitalisering

Tretton röster om skolans digitalisering

19 oktober fattade regeringen beslut om en nationell strategi för skolans digitalisering som ska främja lärande och kunskapsutveckling och göra det möjligt för alla elever att utveckla en adekvat digital kompetens. Skolhuvudmän, skolledare och pedagoger i skolan har en röd tråd att följa – men är det tillräckligt för att nå fram till målet? Tretton personer från skolsverige delar med sig av sina tankar, farhågor och förhoppningar.

Digitaliseringen påverkar och driver på utveckling och förändring inom alla samhällsområden. Detta gäller naturligtvis även för skolan. Verksamhetens villkor och förutsättningar förändras och det ställs nya krav på undervisningens innehåll och kunskapsmål. Trots att detta länge varit uppenbart, är det först nu som det formuleras nationella riktlinjer och mål i Sverige.

Nationell strategi och reviderade styrdokument

Arbetet med den nationella strategin har pågått under två år och parallellt har det genomförts en revidering av grund- och gymnasieskolans kurs- och läroplaner som konkretiserar målen för elevernas digitala kompetens.  Programmering blir en del av undervisningen i ämnen som matematik, teknik och samhällskunskap, och skolbibliotekets pedagogiska funktion i utvecklingen av elevers språkförmåga och digitala kompetens lyfts fram.  Det pågår även en översyn av förskolans läroplan, som särskilt ska beakta hur barnens digitala kompetens kan stärkas

Avsikten är att lägga en god grund för det långsiktiga utvecklingsarbete som behövs för att möjliggöra en effektiv och likvärdig digitalisering av skolan. Skolverket är i färd med att ta fram diskussionsunderlag, kommentarmaterial och moduler för kompetensutveckling för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. SKL har fått i uppdrag att formulera en handlingsplan som ska göra det möjligt att genomföra strategin och att förverkliga målen.

Den enkätundersökning av it-användning och it-kompetens i skolan som Skolverket genomför regelbundet sedan knappt tio år tillbaka, visar fortfarande att utvecklingen är ojämn över landet, både när det gäller infrastruktur och pedagogisk användning. Hos ett stort antal huvudmän finns bristande kompetens hos skolledarna när det gäller förmågan att organisera och driva digitaliseringen framåt.

Kungliga bibliotekets kartläggningar visar att mycket återstår att göra när det gäller skolbibliotekets pedagogiska funktion. Bland annat framgår det att endast knappt hälften av landets skolor har bemanning minst 20 timmar i veckan. I allmänhet är skolbiblioteket inte heller en integrerad del i skolans undervisning, även om det finns flera undantag och goda exempel.

Fyra aspekter av digital kompetens och tre centrala fokusområden

De reviderade läroplanerna tar upp fyra aspekter av digital kompetens som rör hela skolan:

  • Undervisningen ska hjälpa eleverna förstå hur digitaliseringen påverkar individ och samhälle.
  • Alla elever ska lära sig att använda och att utveckla en grundläggande förståelse för hur digital teknik fungerar.
  • Alla elever ska lära sig att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt.
  • Eleverna ska träna sig i att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt genom att använda digital teknik.

Den digitala strategin fokuserar på tre centrala områden:

  1. Digital kompetens för alla elever. Huvudmän, rektorer och förskolechefer ansvarar för kompetensutveckling och kollegialt lärande och förutsätts kunna leda det digitala utvecklingsarbetet. Personal som arbetar med barn och elever i förskola och skola ska kunna välja och använda de digitala verktyg som är ändamålsenliga. En viktig förutsättning är att de redan under sin utbildning utvecklar den digitala kompetens som detta kräver.
  2. Likvärdig tillgång och användning av it och digitala medier. Alla barn och elever och all personal som arbetar med dem ska ha tillgång till digitala verktyg utifrån sina behov och  förutsättningar. Detta kräver ändamålsenlig infrastruktur samt teknisk  och pedagogisk support. Digitala lärresurser ska vara ändamålsenliga och göra det möjligt att utnyttja teknikens möjligheter på ett effektivt sätt. Digitaliseringen ska även användas för att underlätta personalens arbete med undervisning och administration.
  3. Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter i undervisningen och i andra delar av skolans verksamhet. Syftet med forskning och uppföljning är att ge vägledning och stöd åt den fortsatta användningen och utvecklingen.

Steget från beslut till förverkligande

Styrdokumenten och strategin utgör ramverket för arbetet med skolans digitalisering och SKL:s plan kommer att göra det tydligt vad huvudmän, skolledare och lärare behöver göra för att målen ska kunna förverkligas i den dagliga verksamheten. Parallellt med detta kommer det kontinuerligt att föras en diskussion kring viktiga frågor och problemställningar som måste hanteras.

Skolans digitalisering är en komplex uppgift som ständigt förändras av den tekniska och pedagogiska utvecklingen och där svaren är långt ifrån självklara. Vad säger de som arbetar på olika nivåer i skolans värld? Vilka frågor och problemställningar tycker de är viktiga att belysa och hantera? Vilka risker och farhågor ser de och vilka förhoppningar har de när det gäller skolans digitalisering?

I den här artikeln får tretton personer från olika delar av skolans värld göra sina röster hörda. De arbetar på myndighetsnivå, i den lokala förvaltningen och som skolledare, lärare och skolbibliotekarie i olika delar av Sverige. Mångfalden av röster och perspektiv visar både digitaliseringens komplexitet och de gemensamma möjligheter och utmaningar som ska hanteras i utvecklingsarbetet.

Strategin blir avgörande

Den nationella it-strategin och dess verkan blir avgörande för hur det kommer att se ut i svenska skolor framöver. Det menar Andreas Hedlund, som är ikt-pedagog på Skolkontoret i Skellefteå samt projektledare för satsningen Programmering i förskola och skola. Han arbetar sedan länge med pedagogisk utveckling och sedan några år även med skolledares och lärares kompetensutveckling.

– Skolledare måste ha en god digital kompetens för att kunna peka ut riktningen, leda verksamheten och vara bollplank för medarbetarna. För lärare och förskolepersonal gäller det att inte bara sikta på att höja lägstanivån. Det är minst lika viktigt att ge möjlighet till de som ligger före att utvecklas vidare, så att de kan fungera som en resurs för resten av kollegiet. Dela-kulturen är avgörande för att den pedagogiska utvecklingen ska spridas.

Skolledare och lärare i Skellefteå undrar inte längre om skolan ska digitaliseras. De är  istället angelägna om att ta reda på hur det ska göras i praktiken, och det finns en stor efterfrågan på kompetensutveckling.

– Teknikstressen, som tidigare var ganska vanlig, har i stort sett försvunnit. Nu finns det istället en oro kring förändringarna i styrdokumenten. Många lärare frågar sig hur de ska använda it och digitala medier i sin undervisning, så att de lever upp till kurs- och läroplanerna. Skolkontoret har ett team kring digitalt lärande som guidar lärarna och hjälper dem att testa, utvärdera och reflektera. Ansvaret ligger hos förskolorna och skolorna att göra jobbet ute i verksamheten. Vi som arbetar centralt hjälper till med att sy ihop helheten.

Mer bestämda riktlinjer behövs

Att prata om att leda skolans digitalisering är en sak, men att göra det i praktiken är något helt annat, menar Oscar Semb, som är utvecklingsstrateg på Academedias teoretiska gymnasieskolor. Vad innebär det egentligen att leda utvecklings- och förändringsarbetet inom det här området om man är beslutsfattare, förvaltningschef eller rektor?

– Här behövs större konkretion och en mer tydlig statlig styrning. Staten måste våga staka ut vägen och ge mer bestämda riktlinjer. Det är en viktig förutsättning för att strategin ska kunna genomföras på ett bra sätt. Samtidigt måste det förstås också till insatser som stärker och fördjupar beslutsfattares och ledares digitala kompetens.

Den svenska skolan bygger på ett decentraliserat styrsystem. Förvaltningschefer och rektorer är i regel ganska självständiga i sitt beslutsfattande, vilket är på gott och ont, säger Oscar Semb. Självständigheten är för det mesta av godo, tillägger han, men ibland skulle ledningen kunna styras upp nationellt, så att vi får en jämnare och mer likvärdig utveckling.

Det handlar om förändring

Unos uno, som genomfördes 2010-2013, är den hittills mest omfattande undersökningen av hur it och digitala medier används i den svenska skolan. I slutrapporten konstateras att digitalisering inte är något avgränsat it-projekt, utan ett långsiktigt och genomgripande förändringsprojekt. Annika Agélii Genlott är doktorand vid Örebro universitet och har professor Åke Grönlund, som var forskningsledare för Unos uno, som handledare. Hon förtydligar slutsatsen i slutrapporten så här: Digitaliseringen av skolan handlar inte om teknik, utan om en förändring av människors tankar och praktik.

– De som är långt framme behöver stöd av skolledarna. De som halkar efter behöver hjälp från sina kollegor. Människor agerar olika när det handlar om förändring och de behöver olika former av stöd för att komma över hindren. Fortfarande har vi för lite kunskap för att kunna hantera det här på ett bra sätt, och mycket behöver göras inom forskningen framöver för att leda oss vidare..

Annika Agélii Genlott är också skolutvecklare i Sollentuna kommun, som sedan länge arbetar strategiskt och målmedvetet med skolans digitalisering. Bland annat har man i kommunen utvecklat den framgångsrika modellen Skriva sig till lärande (STL). Den bygger på att eleverna samarbetar och ger varandra formativ återkoppling, medan läraren, samordnar och leder arbetet och ger hjälp och stöd när de behövs. STL kopplar samman användningen av digitala verktyg och tjänster i undervisningen med de nyckelfaktorer som enligt forskningen främjar elevernas språkutveckling och lärande.

Erfarenheterna från Sollentuna visar att kollegialt lärande och kontinuerligt stöd är nödvändigt för att det pedagogiska förändringsarbetet ska lyckas. Under det här läsåret driver SKL en fortbildningssatsning i STL, baserad på blended learning, med deltagare från grundskolor i kommuner från olika delar av landet. Satsningen leds av Annika Agélii Genlott, och syftet är att börja få igång en förändring av andra graden när det gäller användningen av it och digitala medier i undervisningen. Med andra ord är det inte bara arbetssätten som ska förändras, utan även idéer, tankar och perspektiv på undervisning, lärande och kunskap. Det förutsätter att man kan hantera förändring på ett konstruktivt sätt.

– Digitaliseringen är nog den enskilt största maktförskjutaren under min arbetstid. Den här förskjutningen har stor betydelse för vad som blir gjort, liksom vad som inte blir gjort. Bristande kunskaper bland skolledare och lärare sätter ofta en hämsko på utvecklingen. När man inte vet vad som behöver göras, blir det svårt att hantera förändring. Detta gäller även för blivande lärare. Digitaliseringen måste genomsyra lärarutbildningen på helt andra sätt än idag för att förbereda studenterna på arbetslivets förutsättningar och krav.

Skilj mellan digitaliseringens form och dess innehåll

Emellanåt förs fortfarande diskussioner där kontrahenterna är för eller mot skolans digitalisering. Den typen av ordväxlingar är helt meningslösa, säger Jonas Linderoth, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Den digitala teknikutvecklingen påverkar hela samhället, och skolan kan inte ställa sig utanför.

– Digitaliseringen måste helt enkelt in i skolans undervisning, även om det ibland blir svårt. Det är till exempel inte realistiskt att eleverna först ska skriva för hand och sedan renskriva texten på datorn. Att skriva digitalt innebär att hela skrivprocessen förändras, och det måste alla elever lära sig.

Det är ingen poäng med att klamra sig fast vid det gamla bara för sakens skull. Detsamma gäller när man sätter böcker mot it och digitala medier. Däremot är det högst angeläget att skilja på form och innehåll när skolan digitalisering diskuteras, menar Jonas Linderoth.

– För mig är det en fråga om vad och inte en fråga om hur. Det är en vansinnig skillnad mellan att säga att undervisningens innehåll måste förändras och att säga att undervisningens form måste förändras. I den svenska skoldebatten märks ibland ett förakt mot att lärare instruerar, visar och berättar när it och digitala medier används i undervisningen. Men det leder ingenstans att diskutera arbetsformer med utgångspunkt i om någon kompetent eller digital eller inte. Hur man arbetar måste bero på hur elevgruppen och de lokala förutsättningarna ser ut.

Jonas Linderoth är övertygad om att det aldrig går att visa att själva digitaliseringen leder till att undervisningen förbättras. Det finns ingen sådan kausal effekt, påpekar han. Vi måste lämna återvändsgränden och övergå till en klarare och krispigare diskussion. Istället för att tala om digitaliseringen ur ett övergripande perspektiv, behöver vi närma oss den på en lägre och mer detaljerad nivå. För att kunna förstå när digitaliseringen kan bidra med något, måste vi tala om de specifika fallen.

– Själv jobbar jag mycket med spel och hur de kan användas pedagogiskt. Jag kan inte generellt säga att spel är bra för lärandet, men jag kan peka på specifika fall där det fungerar. Att diskutera digitalt lärande är lika tomt och intetsägande som att diskutera elektriskt lärande. Vi måste ägna samtalet åt vad som fungerar och vad som inte fungerar!

Bygg vidare på lärares kompetenser

Fortfarande finns det risk för att tekniken blir primär och att eleverna lärande blir sekundärt, menar Hülya Basaran, som är adjunkt i svenska som andraspråk vid Högskolan Väst. Hon har tidigare arbetat som lärare i svenska som andraspråk och har länge intresserat sig för hur it och digitala medier kan underlätta undervisning och lärande i det ämnet.

– Många fastnar i resonemang kring system och appar istället för att lyfta fram vad som är syftet, vad man vill åstadkomma. Men det gäller att utgå ifrån den pedagogiska och ämnesdidaktiska kompetensen och att bygga vidare på den. Annars kan digitaliseringen framstå som mer komplicerad än den är. I grunden handlar det om att omsätta befintliga kunskaper med nya resurser och med nya möjligheter.

Med elevernas lärande i centrum

Förvaltning och skolledning har det övergripande ansvaret för att sätta fokus på den pedagogiska utvecklingen, betonar Helen Ängmo, generaldirektör för Skolinspektionen. Tillgången till infrastruktur och digitala lärresurser ska vara ändamålsenlig och användas på ett effektivt sätt i undervisningen för att uppfylla styrdokumentens mål.

– När man köper in it till skolan, gäller det att ha elevernas lärande i centrum. Tekniken ska användas på ett pedagogiskt genomtänkt sätt och inte vara ett syfte i sig. Det här är en fråga som diskuteras väldigt länge, men den är fortfarande aktuell. It och digitala medier utvecklas snabbt, men användningen i skolan måste hela tiden följas av ett pedagogiskt tänkande.

Det behövs en samsyn

Förutsättningen är att digitaliseringen syns i hela styrkedjan i skolan, säger Malin Frykman, utvecklingsledare för grundskolan i Kungälvs kommun. Huvudmän och skolledare måste förstå tanken bakom uppdraget att digitalisera skolan.

– Varje huvudman och varje skola måste ta ansvar för att implementera it-strategin och visionerna där – och de nya styrdokumenten. Det krävs förstås mycket tid och tankekraft för att förstå vad vi ska göra, men de fyra aspekterna av digital kompetens ger en röd tråd.

Beslutsfattarna och alla som verkar i skolan måste verka för en samsyn kring vad vi förväntas göra, annars får vi inte någon likvärdighet, understryker Malin Frykman.

Ansvar och kvalitetssäkring

Det är också avgörande att lyfta blicken från den enskilda skolan och att se på den kommunala och den nationella nivån, påpekar Sofia Malmberg, som är samordnare för skolbiblioteken i Järfälla kommun. Vilken kompetens har man för att arbeta med digitalisering? Vem ansvarar för den digitala pedagogiska utvecklingen? Vad behöver göras från statens sida?

– Det finns en tydlig poäng med att ha en skolbibliotekarie och en ikt-pedagog som utifrån ett gemensamt perspektiv kan resonera kring vilka förutsättningar och arbetssätt som finns på respektive skola. Vilken typ av direktiv och strukturer kan man skapa på kommunal och nationell nivå för detta? Rektor är ofta pressad och tillsätter de funktioner som är tydligt definierade. Resten förväntas hända ändå, men det gör det inte. Här behövs en bättre kvalitetssäkring!

Den kommunala organisationen måste fungera

Det krävs nya strukturer och direktiv för att kunna möta och hantera de nya förutsättningar på ett konstruktivt sätt, säger Sara Penje, som är utvecklingschef på Lärande- och kulturförvaltningen i Lidingö stad.

Lidingö är fortfarande i ett tidigt skede av arbetet, men under det senaste året har skolans digitalisering verkligen hamnat i fokus. Verksamheten har länge rullat i gamla hjulspår eftersom det inte har funnits några större incitament att utveckla och förändra. Elevernas måluppfyllelse har inte varit något problem. Men nu när det finns en nationell strategi och styrdokumenten reviderats, gäller det att sätta fart. Och det gör man, tillägger Sara Penje.

– Tidigare var jag skolutvecklare i Sollentuna, och där är det inte längre någon som frågar varför skolan ska digitaliseras. Så är det förstås inte i alla kommuner, men om man inte kommer förbi den frågan blir det svårt att ta tag i det konstruktiva arbete som måste göras. Inte minst gäller det att se till att den kommunala organisationen fungerar och kan ge de olika former av stöd som krävs. Det arbetar vi mycket med i Lidingö.

Det behövs fler standardiserade lösningar

Skolans organisationslogik är en central fråga under det pågående förändringsarbetet. Detsamma gäller för digitaliseringens arbetsmiljöaspekter, säger Oscar Semb. Visserligen ska man inte fastna i tekniken när det gäller att utveckla undervisningen, men det är till exempelt nödvändigt att förstå värdet av standardisering. Det gäller i många sammanhang, till exempel för lärplattformar.

– Man kan till exempel fråga sig om ett så litet land som Sverige ska behöva ha så många olika plattformar som vi har. Min bild är att många huvudmän köper upp system som sedan inte används alls, eller fungerar mycket dåligt i relation till varandra. Allt det här kostar pengar och skapar otydlighet bland skolans personal.

Decentraliseringen bidrar till minskad likvärdighet, men staten har inte gjort något för att ändra på saken inom det här området. Det är märkligt att Skolverket inte verkar ha resurser för att arbeta mer med detta, menar Oscar Semb. Skolfederation gör ett gott arbete med att utveckla standardiserade lösningar för skolan, men mer borde göras för att få med alla skolhuvudmän. Det här är en stor och viktig fråga som inte kommer att försvinna och även påverkar övrigt pedagogiskt innehåll. Därför skulle det behövas mer tydliga riktlinjer, direktiv och konkret politisk vilja, tillägger han.

Skolans digitala ekosystem måste underlätta för lärare

Beställarkompetens är en central del av den digitala kompetens som är nödvändig på huvudmanna- och skolledarnivå. Det konstaterar Jannie Jeppesen, som är vd för branschorganisationen Swedish Edtech Industry.

– Den digitala infrastrukturen ska anpassas efter de behov som finns i klassrummet för att komma till nytta. Det finns förstås kommuner klarar detta bra, men det återstår fortfarande mycket att göra. Ofta saknas det samordning och man ser inte hur komplex infrastrukturen faktiskt är. Om de ansvariga inte utgår från de pedagogiska målen i upphandlingen, kommer det inte att fungera för lärarna.

Skolans digitala ekosystem måste underlätta för läraren, annars uppstår det snart gnissel i maskineriet, säger Jannie Jeppesen. Det krävs fortfarande en hel del omvärldsbevakning på huvudmannanivå för att någorlunda överblicka vilka lösningar som finns och hur de fungerar. Innan jul kommer Swedish Edtech Industry därför att presentera en systemkarta som är tänkt att underlätta planering och inköp.

– Det här kommer bli ett viktigt underlag som ska uppdateras kontinuerligt. Vår tanke är att underlätta för huvudmannen och för slutanvändaren. Det ska bli enklare att se vad som finns, hur tekniken fungerar och hur olika system kan kopplas samman. Interoperabilitet och standardiserade lösningar är både viktiga för skolans fortsatta utveckling för en större likvärdighet.

Säkra långsiktig utveckling och en större likvärdighet

Skolans digitalisering har länge i alltför hög grad vilat på eldsjälarnas axlar, säger Karin Berg, ämneslärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Nu måste hela skolans organisation arbeta för att säkra en långsiktig utveckling och en större likvärdighet. Det handlar både om den enskilda skolan, om huvudmännen och om staten.

– I många skolor och kommuner är det fortfarande upp till varje lärare att se till att man har den kompetens som krävs, men det håller inte nu längre. Rektor ges ansvaret i de reviderade styrdokumenten, men då måste huvudmannen, och i förlängningen kanske också staten, ge tillräckliga förutsättningar. Att stoppa huvudet i sanden är inte någon hållbar lösning.

Den digitala utvecklingen i skolan har länge varit ojämn, men nu är det hög tid att komma till rätta med det, hävdar Jacob Möllstam, som är utvecklingsledare på grundskolan i Partille kommun, med ansvar för fortbildning kring framskrivningen av digital kompetens i läroplanerna.

– Lärarfortbildningen i skolan måste ge ett gott stöd för alla och ge den hjälp som behövs för att komma vidare i utvecklingen. Som utvecklingsledare är det lätt att fastna i nybörjarproblemen, men det räcker inte om man vill ha fart på utvecklingen. De som redan har kunskaper och erfarenhet måste också utmanas. Jag är säker på att lärare förväntar sig att det blir ett bra stöd för alla. Vi är bara i början av ett stort förändringsprojekt och en lång gemensam resa.

Nivåanpassade lösningar för hjälp och stöd

Det är inte tillräckligt att ge alla lärare samma kompetensutveckling, menar Hülya Basaran. Skillnaderna är för stora. Några är helt ovana vid att använda it och digitala medier i sin undervisning, medan andra närmast rutinmässigt ger eleverna formativ bedömning över nätet.

– Nivåanpassade lösningar är helt enkelt nödvändiga, men det går inte att bara överlåta ansvaret på kommunerna. Det måste komma statliga lösningar för detta, till exempel från Skolverket, som redan är på gång med nationella skolutvecklingsprogram.

Det finns även en viss risk för att vi hamnar i situationer där lärare i förskolan och i skolan använder använder digitala tjänster utan att tänka på att integritet eller säkerhet hotas. Många är helt enkelt inte tillräckligt insatta i den här typen av frågor och problemställningar, säger Per Falk, som är it-strateg och processledare på utbildningsenheten i Upplands Väsby.

Fast risken är nog större att bristande insikter och en begränsad förståelse leder till att teknikens pedagogiska möjligheter bara naggas i kanten istället för att utnyttjas fullt ut, tillägger han.

– Vi får inte glömma att förskolan och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Det duger inte att bara stjälpa över ansvaret på pedagogerna, utan de måste få den hjälp och det stöd som de behöver. Det gäller också för rektorer och förskolechefer. De har inte något enkelt uppdrag idag. Förutom att se till att barnen får kravmärkt mat och vistas i en giftfri miljö, ska de även ta ansvar för att digitaliseringen sker på ett både säkert och pedagogiskt riktigt sätt. Men det måste ändå göras.

Lärare ska både ges möjlighet att omsätta sina kunskaper i praktiken och att reflektera kritiskt kring vad digitaliseringen innebär. Det handlar inte bara om att använda digitala verktyg och tjänster i undervisningen, utan också om att analysera hur detta kan ge ett mervärde. Här är det viktigt att få tillgång till hjälp och stöd, påpekar Hülya Basaran.

Kollegialt lärande och ömsesidig utveckling

Erfarenheten visar att det inte ens är enkelt att garantera likvärdighet mellan olika klassrum på samma skola. Tänk bara på hur svårt är att få till likvärdighet mellan skolor och mellan kommuner, säger Sara Penje.

– Skolan präglas av konkurrens, men vi måste skapa ett nytt mindset som istället lyfter fram diskussioner, samarbete och gemensamma mål. Det gäller också att öka transparensen och att dela med sig på alla nivåer, alltså även på rektorsnivå. En kommun som har kommit långt i sin utveckling bär på ett stort ansvar att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter för att hjälpa andra på vägen.

Annika Agélii Genlott instämmer i att principerna för det utvidgade kollegiet även måste gälla för rektorer. Alla måste börja dela med sig för att bidra till en ökad likvärdighet i hela landet.

– Det räcker inte med strategier och ändringar i styrdokumenten, utan förändringsarbetet måste ske i praktiken. Här behövs både en gemensam kraftsamling och olika former av stöd åt lokal och regional utveckling. Det behövs ett samspel och ett ömsesidigt utbyte mellan alla nivåer.

Glöm inte skolbiblioteket och skolbibliotekarien

Skolans digitalisering innebär inte bara att skolledare och lärare behöver kompetensutveckling för att möta de nya kraven. Det gäller för all personal på skolan, understryker Sofia Malmberg.

– Här behövs det verkligen ett perspektivskifte i skolan. Det är inte bara lärare som arbetar med elevernas måluppfyllelse. Kuratorer, studie- och yrkesvägledare och skolbibliotekarier gör det också. Det får inte glömmas bort. Alla funktioner i skolan som har potential att öka elevernas måluppfyllelse måste integreras i skolans pedagogiska plan.

Skolbibliotekarierna har ett tydligt uppdrag i de reviderade styrdokumenten: elevernas språkutveckling och digitala kompetens. Några kommuner och skolor har arbetat med det här ganska länge, men de allra flesta har inte alls gjort det, säger Sofia Malmberg. Den ensidiga och nostalgiska bilden av skolbiblioteket som ett mysigt rum där det är lugnt och skönt lever fortfarande kvar. Många skolor har inte ens ett bemannat skolbibliotek, och om de har det är det långtifrån säkert att det rör sig om en utbildad bibliotekarie.

Nu står det tydligt i styrdokumenten att skolbiblioteket har en pedagogisk funktion i skolan, och det går inte att komma undan, säger Helen Ängmo.

– Skolbibliotekarien ska tillsammans med läraren arbeta för att utveckla elevernas språkliga och källkritiska förmågor. De ska till exempel kontinuerligt tränas i att söka och sovra i information för att lära sig att värdera, tolka och förstå. Skolinspektionen har gjort flera kvalitetsgranskningar som visar att det brister här, så skolbibliotekarien har ett viktigt uppdrag. Nu har vi precis börjat titta närmare på skolbibliotekets pedagogiska funktion på mellanstadiet. När kvalitetsgranskningen är genomförd har vi fått en första bild av hur det ser ut och kan ge förslag på vad som behöver göras framöver.

En bra början är att alla kommuner tar fram kommunala biblioteksplaner som även innefattar skolbibliotek, och som ställer upp konkreta mål och riktlinjer för verksamheten, säger Sofia Malmberg. Detta ska kommunerna redan göra enligt bibliotekslagen, men det är inte särskilt många som verkligen gör det.  Problemet är att skolbiblioteket inte har varit någon prioriterad verksamhet i skolan. Därför ser det också ut som det gör på många håll, men det duger inte längre.

– Framöver kommer det att ställas helt andra krav på skolbiblioteket och på att det finns en kvalitativ bemanning. Det innebär att skolorna måste anställas fler bibliotekarier, samtidigt som det krävs en massiv utbildnings- och kompetensutvecklingsinsats. Redan idag kan skolbibliotekarier delta i några av Skolverkets moduler tillsammans med lärarna, men det räcker inte. Det är en stor skillnad mellan att vara en traditionell bibliotekarie, som har ett mer traditionellt arbetssätt, och att fungera som en medpedagog med ansvar för viktiga delar av elevernas måluppfyllelse.

Här behövs tydlig handledning och såväl kommunala som nationella strukturer. Skolbibliotekarien behöver ta och beredas plats i skolans pedagogiska verksamhet, tillägger Sofia Malmberg.

– Det är inte alltid helt enkelt att bryta gamla strukturer och tillägna sig nya syn- och arbetssätt. Här har regeringen, kommunen, skolledningen och skolbibliotekarien ett gemensamt ansvar att se till att skolbiblioteket blir den pedagogiska investering som avses.

Mer fokus på reflektion och mjuka frågor

Varje skola behöver ha en vision om sin egen väg som levandegör skollagen och styrdokumenten skolledare och lärare, säger Malin Frykman. Samtidigt är det centralt att aktuell forskning kommer till nytta i skolan och att lärarna blir bättre på aktionsforskning.

– Det krävs en ständig och verksamhetsnära kompetensutveckling som har en direkt påverkan på undervisning och lärande. För att lyckas med det behöver skolan ha en väl fungerande omvärldsbevakning. Lärare måste ges utrymme att reflektera kring sitt lärande, både på egen hand och tillsammans med kollegorna. Det här ingen enkel uppgift, men lärandet är trots allt skolans bransch. Är det någon institution i samhället som ska klara den här utmaningen, är det skolan!

Den brittiske forskaren Neil Selwyn, numer verksam i Australien, hör till dem som lyfter fram att det behövs en seriös samhällsdebatt kring hur skolan hanterar och förhåller sig till digitaliseringen, berättar Jacob Möllstam.

– Skolans digitalisering måste ske på vetenskaplig grund. Här gäller det att hitta en balans mellan ohöljd entusiasm och att bara säga nej. Samtidigt måste vi se det stora samhällsperspektivet. Vi förbereder eleverna för att allt ska bli digitalt, men Internet kommersialiseras och rör sig bort från den frihet och öppenhet som vi vant oss vid. Det här har traditionellt mest rört nördar, men numera är det viktiga demokratifrågor som rör både skolans och hela samhällets utveckling.

Nu när vi går in i en implementeringsprocess, måste vi ha fokus på de mjuka frågorna i styrdokumenten, tillägger Malin Frykman.

– Digitaliseringen kan vara demokratin värste fiende eller bäste vän. Det beror på vilka kunskaper och förmågor som eleverna får med sig. Vilken utbildning krävs för att forma kritiska samhällsmedborgare i en tid när gränsen mellan tid och rum suddas ut? Detta måste vi fästa blicken på!

Hur håller vi grytan kokande

Ett mer innovativt sätt att se på skolan och digitaliseringen börjar bli vanligt bland politiker på både lokal och nationell nivå, säger Sara Penje. Kommer det att hålla i sig, eller finns det risk för att pendeln svänger tillbaka? Nästa år är det val och det finns många skolfrågor som trängs om utrymmet.

– De flesta debatterna om skolan kommer antagligen att handla om andra saker än digitaliseringen. Tyvärr är det inte särskilt många politiker som är insatta i frågan och som vågar stå upp för sina åsikter. Som skolhuvudman eller skolledare är det svårt att driva de här frågorna om beslutsfattarna inte lyssnar och om de inte beviljar de medel som krävs för att driva utvecklingen vidare. Vad behöver göras för att hålla grytan kokande?

På många håll finns det en förhoppning om att digitaliseringen i sig kommer att leda till att elevernas måluppfyllelse ökar. När det visar sig att det inte är så enkelt, finns det risk för att vi hamnar i en förenklad digitaliseringsdiskussion som leder till att lärarkåren svartmålas, menar Jonas Linderoth

– Mer “teacher bashing” är det sista som skolan behöver. Men jag är rädd för att det blir konsekvensen om de stora satsningarna inte ger den utdelning som förväntas. Då kommer de som satsat pengar och prestige på detta att lägga skulden på lärarna och säga att tekniken har använts på fel sätt.

Det krävs ett digital ledarskap

En annan fara är att tekniken skymmer pedagogiken och gör det svårt att upptäcka hur it och digitala medier kan användas för att utveckla undervisningen. Risken finns att beslutsfattare, tjänstemän och skolledare gör en alltför ytlig koppling. Det kan leda till att de ser digitaliseringen som ett it-projekt och inte som ett förändringsprojekt, säger Andreas Hedlund.

– Digitaliseringen är inget magiskt trollspö som kan lösa alla skolans problem. Hårt arbete och ett öppet sinne hos lärare och andra pedagoger är en nödvändig förutsättning. Det krävs också en fungerande infrastruktur som motsvarar behoven och en kompetensutveckling som öppnar nya vägar. Här måste ledarna vara digitalt kompetenta för att vi ska komma framåt.

Vi får inte hamna i ett läge där alla huvudmän inte tar ansvar för att digitalisera skolan, understryker Malin Frykman.

– Den reviderade läroplanen och strategin är klubbade. Skolledarna ska leda implementeringen och huvudmännen ska se till att de har de förutsättningar som krävs. Detta får helt enkelt inte nonchaleras! Det handlar om samhällsutvecklingen, barnens framtid och deras möjligheter att leva gott liv.

Det behövs en mer bestämd styrning och tydligare direktiv för att undvika att hela skolsystemet dras isär, tillägger Oscar Semb.

– De huvudmän och skolor som hanterar digitaliseringen på ett bra sätt kommer att ge sina elever bättre förutsättningar att lära och utvecklas än de som halkar efter. Med andra ord är risken överhängande att de skillnader som finns idag kommer att förstärkas.

Per Falk konstaterar att förskolechefer och rektorer behöver bättre stöd för att kunna fatta rätt beslut. Många frågor trängs på agendan och att bygga för framtiden med många variabler och en hög grad av komplexitet kräver sin person.

– Några kommuner kommer att klara det här, men andra kommer inte att göra det. Här slår matteuseffekten igenom fullt ut: har man redan en väl fungerande verksamhet och ett bra kontaktnät, blir det enkelt att fortsätta utvecklingsarbetet. Har man inte det, kan det vara svårt att ens komma igång.

Skolbibliotekarien är en nyckelperson

En annan uppenbar risk är att skolbibliotekets pedagogiska funktion inte tas på allvar, säger Sofia Malmberg. Det gäller både i arbetet med elevernas språkutveckling och digitala kompetens och i det mer övergripande utvecklingsarbetet.

– Skolbibliotekarier behöver vara nyckelpersoner när skolan digitaliseras, eftersom de har kompetenser och perspektiv som kompletterar lärarna. Förståelsen av det digitala medielandskapet och insikter i sök- och källkritik är bara några exempel. Tyvärr saknas det ofta genomtänkta strukturer och arbetssätt för att tillvarata det unika kompetensspektrum som lärare och skolbibliotekarier utgör tillsammans. Istället vilar det på enskilda personers intresse och engagemang, och det är inte godtagbart. För att skolbibliotekets pedagogiska och måluppfyllande funktion ska komma eleverna till godo, behöver skolbiblioteket definieras som en aktiv aktör i alla relevanta pedagogiska och pedagogiska styrdokument

Utvecklingen av elevernas digitala kompetens har också en stor betydelse för bevarandet av det demokratiska samhället, tillägger Karin Berg.

– Eleverna måste lära sig hur sökmotorerna och de digitala medierna fungerar, de måste kunna bedöma informationen kritiskt och de får inte fastna i sina filterbubblor. Här har skolan och undervisningen en avgörande roll och det gäller att dra nytta av både lärarens och bibliotekariens kunskaper och insikter.

Det är farligt om digitaliseringen leder till så stora informationsmängder och så mycket komplexitet att eleverna inte får tillräckligt stöd att hantera detta, säger Helen Ängmo.

– Digitaliseringen går snabbt, därför är det avgörande att skolan hänger med och hjälper eleverna utveckla de kunskaper och förmågor som är nödvändiga för att hantera detta. Det krävs för att de ska bli kunniga och ansvarstagande medborgare i samhället.

Skolans digitalisering är ett samhällsintresse

För den fortsatta utvecklingen skull är det avgörande att digitaliseringens möjligheter och effekter verkligen får ta plats inom alla områden i skolan. Den digitala utvecklingen kan både frigöra stora mängder tid och kraft i det administrativa arbetet och underlätta undervisningen, betonar Jannie Jeppesen.

– Utgångspunkten måste vara att eleverna ska bli digitalt kompetenta. Det förutsätter att lärarnas professionella auktoritet respekteras och att utvecklingsarbetet tar avstamp i deras förutsättningar och behov.

Digitaliseringen av skolan är ett gemensamt samhällsintresse. Därför är det viktigt att möjligheterna blir synliga och att vi vågar prova olika vägar, säger Andreas Hedlund.

– Vi är alla olika långt. Det är viktigt att vara prestigelös och våga dela och hjälpa varandra, både i det lilla och det stora sammanhanget.

Digitaliseringen kan skapa större likvärdighet

Ökad likvärdighet och större tillgänglighet kan förverkligas med hjälp av den digitala utvecklingen. Fjärrundervisning kan till exempel öppna upp nya möjligheter för alla. Om det inte är möjligt att träffas och bedriva undervisning i det fysiska rummet, är det virtuella rummet ett alternativ. Dessutom kan tekniken användas kompensatoriskt för att ge stöd där det behövs, tillägger Andreas Hedlund.

– Vi måste kvalitetssäkra de tekniska lösningar vi väljer att arbeta med i skolan. Så försöker man göra i andra sammanhang. I skolan kan vi både göra det genom att ta del av befintlig forskning och genom att själva bli en del av den pågående forskningen. Det beror på vad huvudmannen tycker och hur det går i den egna verksamheten.

Med den digitala tekniken finns fantastiska möjligheter att utveckla pedagogiken, säger Helen Ängmo. Simulationer och visualiseringar gör det enklare att visa och förklara. Det finns även lösningar som gör det möjligt för läraren att följa och stimulera alla elever på sin nivå.

– Lärare ska hålla ihop stora klasser med elever som ligger på olika nivåer. Det har länge medfört att det finns risk för att undervisningen hamnar på en medelnivå som egentligen inte passar någon. Här är det viktigt att lärare lär sig att använda tekniken på sätt som stöder och utvecklar alla elever så bra som möjligt efter sina förutsättningar och förmågor.

Hülya Basaran har erfarenhet av att jobba i segregerade förorter. Där blev skolans kompensatoriska uppdrag väldigt tydligt, berättar hon. En lärare kan inte påverka bostadssegregationen och elevernas hemmiljö, men genom att utveckla deras språkförmåga och deras digitala kompetens kan de göra sin röst hörd på nätet och bli en del av samhällsdebatten.

– Det är lätt att luras att tro att elevernas ständiga tillgång till nätet gör att de automatiskt utvecklar digital kompetens, men så enkelt är det inte. Digitala medier är en naturlig del av deras vardag, men de konsumerar mest underhållning. Det hjälper dem inte att utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver. Därför är det viktigt att skolans undervisning gör det och att lärarna använder sin pedagogiska kompetens för att använda och dra nytta av de nya möjligheterna. Det kräver i sin tur både att det finns stödfunktioner för kompetensutveckling och kollegialt lärande – och att infrastrukturen fungerar.

Förstärk de klassiska framgångsfaktorerna

Det är viktigt att skolledare och lärare tar mandatet för att leda skolans utveckling och för att ta ansvar för digitaliseringen. Processerna ska sättas igång och sedan måste snöbollen rulla vidare, konstaterar Malin Frykman.

– Det krävs en skicklig och medveten pedagog som kan designa undervisningen på ett forskningsmässigt adekvat sätt. Här är forskningen tydlig. Det handlar om att förstärka de klassiska framstegsfaktorerna: språkutveckling, bedömning för lärande, publika arbetssätt, och så vidare.

Hon tillägger att ett uppkopplat klassrum ger andra utmaningar än det traditionella klassrummet, bland annat kan det vara svårt att fånga elevernas uppmärksamhet när skärmen finns nära tillhands. Samtidigt är hon övertygad om att lärare kommer att hitta arbetsformer och strategier som hjälper eleverna att fokusera på det som de ska göra.

– Strategierna för att lära sig att lära och för att ta ansvar för sitt eget lärande kommer inte av sig självt. Skolan har ett ansvar för att se till att eleverna lär sig detta. Likvärdigheten är kärnan i styrdokument och kommentarer. Skälet till att revisionerna kommer nu är att vi inte har likvärdighet och att det finns risk för att klyftorna ökar. Det krävs ett målmedvetet arbete för att komma tillrätta med detta.

Se skolbibliotekarien som en medpedagog

Sofia Malmberg hoppas att skolbiblioteket med det nya direktivet om stärkt digital kompetens verkligen blir den integrerade del av skolans verksamhet som avses. Skolbiblioteket måste bli en pedagogisk funktion som samspelar med lärarnas kompetenser och perspektiv.

– Formuleringarna i styrdokumenten kan ses som ett steg mot en definition av vad ett skolbibliotek är och vad bibliotekarien ska göra i skolan. Det är viktigt att skolbibliotekarien ses som en medpedagog, som både initierar och deltar i olika undervisningsprojekt och som regelbundet är med i klassrummet.

En sådan utveckling förutsätter både ett tydligt uppdrag med återkommande kvalitetsgranskningar och en bättre samordning och kunskapsspridning inom och mellan kommunerna.

– När de här processerna påbörjas, kommer arbetet som skolbibliotekarie att framstå som mer attraktivt än det gör idag. Detta är helt nödvändigt, eftersom det börjar bli allt svårare att rekrytera skolbibliotekarier med adekvat erfarenhetsbakgrund.

Ta vara på möjligheterna och bryt ny mark

Oscar Semb tillägger att det finns en urkraft i digitaliseringsarbetet som har stor potential både när det gäller verksamhetens effektivisering, nya arbetsformer och nytt kunskapsinnehåll.

– Om skolan tar vara på möjligheterna kan hela verksamheten utvecklas. Jag hoppas och tror att digitaliseringen både kan bli en katalysator för skolutveckling och bidra till att stärka skolprofessionernas status. Kompetensutvecklingsarbetet är i full gång och kommer att fortsätta framöver. Det kan kopplas till många viktiga utvecklingsområden i skolan.

Det går att bryta ny mark i en kommun på förhållandevis kort tid, säger Per Falk. Förra året inleddes verksamheten i Väsby Makerspace, ett projekt som vänder sig till alla förskolor och skolor i Upplands Väsby kommun. Det rör sig om ett centrum för digitalt och materiellt skapande, med förankring i makerkulturen, där barn kan arbeta med konstruktion och programmering och utveckla sin digitala kompetens.

– Vi startade Väsby Makerspace för att möta styrdokumentens krav och den nationella digitala strategi som var på väg. Med hjälp av workshops, föreläsningar och andra arrangemang hjälper vi lärare, barn och elever att utforska programmering och digitalt skapande. Vi sätter också in den digitala utvecklingen i ett större sammanhang och tar upp hur sociala medier fungerar och hur samhället förändras.

Tanken med Väsby Makerspace är både att förena formellt och informellt lärande och att sätta undervisningen i en mer direkt kontakt med verkligheten utanför skolan. Det dagliga arbetet sker i samverkan med andra enheter, bland annat Miljökontoret och Kretsloppsenheten. Aktiviteterna är kopplade till verksamheter som pågår i kommunen och har ett värde utanför förskolan och skolan, säger Per Falk.

– Lärande är inte alltid skola, utan kan pågå under dygnets alla timmar. På Väsby Makerspace är vi inte fastlåsta i traditionella lärar- och elevroller, utan barn och vuxna kan bli mer samspelta. I skapandet drivs de av samma intressen och tillsammans kan de skapa nytta och glädje för andra i Upplands Väsby. Alla växer och utvecklas tillsammans. Samhället blir en del av skolan och skolan blir en del av samhället.

Text: Stefan Pålsson

Strategiskt ledarskap för skolans digitalisering

Strategiskt ledarskap för skolans digitalisering

I Sverige och i många andra delar av världen genomförs just nu digitaliseringen av skolan. Frågor kring infrastruktur och teknik har stått i centrum för arbetet, men är det tillräckligt? Får lärare den kompetensutveckling och det stöd som behövs? Är riktningen tydlig – och går alla åt samma håll?

I den internationella debatten har det länge betonats att den pågående digitaliseringen av samhället innebär att skolans undervisning behöver finna nya vägar och mål. Ofta talas det om 21st Century Skills. Bland annat anses det avgörande att eleverna lär sig att dra nytta av it och digitala medier i sitt lärande, att de tränas att tänka kritiskt, att de blir självgående och att de lär sig att lösa problem tillsammans med andra. Trots detta har det ännu inte skett någon genomgripande förändring i något land.

2013 visade EU-kommissionen att det finns stora skillnader mellan medlemsländerna när det gäller digital infrastruktur och datortäthet. Men även i länder med god tillgång till datorer och nät ligger den pedagogiska användningen ofta på en låg nivå. Det som avgör är istället om det finns visioner, planering och ett strategiskt tänkande. Lärare och övrig pedagogisk personal behöver bli säkra på tekniken, få ett grepp om hur den kan användas tillsammans med eleverna samt förstå varför det är viktigt att it och digitala medier integreras i undervisningen.

Två år senare presenterade OECD rapporten Students, Computers and Learning: Making the Connection, som bygger på resultat och enkätsvar från PISA 2012. Slutsatsen är att skolan inte kan digitaliseras utan tydliga mål och en genomarbetad strategi. OECD rekommenderar därför alla nationella beslutsfattare att ta fram långsiktigt hållbara strategier för skolans digitalisering, som gör det möjligt för lärare att dra nytta av de pedagogiska möjligheterna. Det är också nödvändigt att förändringsarbetet är förankrat i skolan och i resten av samhället. Om det inte är uppenbart för alla vart man är på väg – och varför – blir det svårt att nå fram till målet.

Forskningsprojektet Unos uno, som genomfördes av Örebro universitet 2010-2013, är den hittills mest omfattande analysen av den pågående digitaliseringen av den svenska skolan. Genom att undersöka hur tjugo grund- och gymnasieskolor i elva kommuner samt en friskolekoncern införde varsin dator till lärare och elever, fick man en översiktlig bild av såväl hinder som möjligheter.

I slutrapporten konstateras att digitaliseringen inte ska betraktas som ett it-projekt som äger rum inom ramen för den befintliga skolan. Istället blir den digitala tekniken en katalysator som sätter igång förändring och utveckling inom en rad olika områden. Med andra ord rör det sig om ett förändringsprojekt som sträcker sig över ett antal år och som får långtgående konsekvenser för skolans arbetsorganisation, arbetsvillkor och arbetsprocesser. Här är ett systematiskt ledningsarbete absolut avgörande för att man ska lyckas. Beslutsfattare, skolförvaltning, skolledare och lärare måste alla samarbeta och sträva mot samma mål.

Digitaliseringen av den svenska skolan har länge varit beroende av kommunala satsningar och eldsjälar, men nu är en förändring på gång. Förra våren presenterade Skolverket, på uppdrag av regeringen, förslag på nationella strategier som är tänkta att möjliggöra en tydligare styrning och en mer likvärdig utveckling i hela landet. Strategierna rymmer en vision om att skolan 2022 ska kunna förbereda alla elever för de villkor och förutsättningar som gäller i ett digitaliserat samhälle. Detta förutsätter att läroplanerna revideras, att skolledare, lärare och annan skolpersonal får tillgång till nödvändig kompetensutveckling och att det ges ett genomarbetat stöd för skolans fortsatta utveckling.

Regeringen har ännu inte fattat beslut om strategierna, men det har sagts att Skolverkets förslag kommer att följas till stora delar.

9 mars presenterade regeringen en revision av grund- och gymnasieskolans läroplaner som ska göra det möjligt för eleverna att utveckla en adekvat digital kompetens. Bland annat betonas träningen av källkritisk förmåga, skolbibliotekets och skolbibliotekariens roll i utvecklingen av språklig förmåga och digital kompetens lyfts fram och programmering införs som moment i ämnen som matematik, samhällskunskap och teknik.

Skolverket ansvarar sedan 2015 för modulärt uppbyggda nationella skolutvecklingsprogram som bygger på kollegialt lärande. Här finns moduler kring digitalisering, matematik, naturvetenskap, specialpedagogik samt skolans värdegrund. Nu kommer även modulen Leda digitalisering, som vänder sig till skolhuvudmän och skolledare. Det handlar om ett processtöd som ska underlätta styrning och ledning av skolans digitala utveckling. Här har det strategiska ledarskapet en stor och avgörande roll. Därför är det särskilt viktigt att ge hjälp och stöd inom detta område, inte minst genom att bygga vidare på erfarenheter från näringslivet.

SKL lyfter också fram betydelsen av ledningsperspektivet i arbetet med skolans digitalisering. Ett exempel är fortbildningssatsningen STL – skriva sig till lärande, som baseras på en modell som används framgångsrikt i Sollentuna sedan sju år tillbaka. Målet är att underlätta för landets skolor att integrera it och digitala medier i undervisningen samt att utveckla och förändra sin verksamhetskultur på vetenskaplig grund.

Till hösten startar en ny omgång som bygger på blended learning, det vill säga en blandning av fysisk och virtuell undervisning. Större delen av fortbildningen äger rum i en lärplattform, där lärarna både beskriver och analyserar lärarna sitt eget förändringsarbete och hjälper varandra att komma vidare. Här kan skolledare följa sina lärare och ge löpande konstruktiv återkoppling. För att kunna styra och leda utvecklingen på skolan, är det nödvändigt att vara uppdaterad om vad som händer och att kunna vägleda när det behövs. Fortbildningen kopplas till den dagliga verksamheten, förankras i skolledningen och kan ge ett gott stöd åt den pågående digitaliseringen.

Ett strategiskt ledarskap är viktigt på alla nivåer när skolan utvecklas och förändras. För att möjliggöra en likvärdig och enhetlig utveckling i hela landet, föreslår Skolkommissionen i sin slutrapport att det skapas en nationell skolmyndighet som ger huvudmännen kontinuerlig hjälp och stöd. Myndigheten är tänkt att ha en regional närvaro och bland annat arbeta med resultatdialoger och stödjande skolgranskningar som kan underlätta en likvärdig utveckling. Det är även viktigt att ta fram tydliga gemensamma mål för lärares kompetensutveckling som kan följas upp på ett systematiskt sätt i hela landet.

Skolkommissionen betonar också värdet av att den tänkta skolmyndigheten samverkar med huvudmän, högskolor och med näringslivet för att skapa utvecklingsmiljöer som stärker kompetens och undervisningskvalitet i skolan. Här kan jämföras med Finland, som sedan förra året driver det treåriga utvecklingsprogrammet Den nya grundskolan.

Inom ramen för det här programmet driver Utbildningsstyrelsen, som kan jämföras med Skolverket, sedan 1 mars ett innovationscentrum som ska främja förnyelsen av skolans verksamhetskultur. Tillsammans med andra aktörer, bland annat högskolor och näringsliv, vill man skapa ett ekosystem som kan hantera de utmaningar som skapas av den digitala samhällsutvecklingen. Det nyligen införda systemet med tutorlärare på alla skolor, som ska hjälpa och vägleda lärare med den pedagogiska utvecklingen, kan säkert ha stor betydelse i det här sammanhanget.

En viktig del av innovationsarbetet går ut på att “skala upp” idéer som tagits fram ute på skolorna och att ta fram utvecklingsmodeller som kan bidra till den nationella och internationella skolutvecklingen. Här i Sverige arbetar Vinnova på ett liknande sätt med sina innovationsslussar och testbäddar inom olika delar av offentlig verksamhet. Projektet Makerspace i skolan är ett exempel på ett pågående projekt inom skolområdet.

OECD och EU betonar betydelsen av planering och strategiskt ledningsarbete för skolans digitalisering och behovet av en övergripande vision som är förankrad i samhället i stort. När det gäller det sistnämnda återstår fortfarande mycket arbete. 1 mars publicerade Dagens Samhälle en debattartikel där företrädare för skol- och forskarvärlden där man efterlyste en tydligare framtidssyn och riktning för digitaliseringen av den svenska skolan. En sådan krävs för att kunna planera och prioritera det fortsatta arbetet på ett strategiskt medvetet sätt, menade man.

Hur ska visionen tas fram? Utbildningsforskaren Neil Selwyn hör till dem som hävdar att det behövs en seriös och konstruktiv samhällsdebatt om skolans digitala utveckling där så många perspektiv som möjligt finns med. Skolans digitalisering behöver problematiseras och användningen av it och digitala medier behöver belysas ur ett mer kritiskt perspektiv. Annars blir det svårt att förankra och att genomföra förändringsarbetet. Alla måste veta vart man är på väg och varför man är det.

I Sverige pågår flera projekt som syftar till att utveckla och förstärka förmågan att planera och genomföra digitaliseringen av skolan på ett genomtänkt och systematiskt sätt. SKLs förändringsledningsprogram LEDA för smartare välfärd, Skolverkets satsning Leda digitalisering och RISE initiativ Digitalisering och lärande är några exempel. I samtliga fall handlar det om att använda tillämpad forskning och praktisk erfarenhet för att hjälpa skolhuvudmän att utveckla de kunskaper som behövs för att komma på rätt spår.

Text: Stefan Pålsson Först publicerad: 2017-04-27