Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

PISA 2018 – OECDs övergripande analys

I tisdags presenterade OECD resultaten från PISA 2018, den sjunde undersökningen i ordningen sedan starten, år 2000. Den mediala uppmärksamheten i de deltagande länderna handlar mest om hur eleverna i det egna landet har presterat, om de ligger under eller över genomsnittet och hur pass väl de klarar sig jämfört med eleverna i andra länder. OECD intresserar sig även för det samlade läget och vilka utmaningar som medlemsländernas skolsystem står inför under de närmaste åren.

I rapporten PISA 2018: Insights and Interpretations ger Andreas Schleicher, som ansvarar för PISA, en sammanfattande bild av resultaten och kopplar dem till den pågående globala samhällsutvecklingen. Globaliseringen, digitaliseringen och det ständigt växande informationsflödet ställer allt högre krav på läsförmågan och på den allmänna kunskapsnivån. Skolan kunna möta det här på ett likvärdigt sätt.

Läsförmåga handlar inte enbart om kunna extrahera information ur en text, utan om att kunna tänka kritiskt och att kunna skapa kunskap ur det man läser. Dagens unga behöver kunna hantera en mängd olika typer av texter, ofta på mobilskärmen. De måste också kunna bedöma deras trovärdighet och sammanfoga de olika bitarna till en helhet. Detta försöker PISA mäta i den senaste undersökningen.

I genomsnitt når 77% av eleverna i medlemsländerna upp till miniminivån, vilket innebär att de har en grundläggande läsförmåga. Men det räcker inte alls för att hantera de utmaningar som dagens digitala medielandskap ställer. I genomsnitt är det mindre av 10% av eleverna som når upp till den högsta nivån. Det innebär bland annat att de utifrån information om avsändaren och formuleringar i texterna kan skilja mellan fakta och åsikter. Med andra ord står skolan överlag inför en stor och besvärlig utmaning.

I rapporten betonas att skolan måste satsa rejält på att utveckla de kunskaper och förmågor som alla elever behöver för att kunna leva och verka i en digitaliserad värld. Inte minst måste alla elever lära sig att läsa och förstå komplicerade texter, att kunna skilja mellan fakta och fiktion och att utveckla ett kritiskt och undersökande sinne.

I en digitaliserad värld där AI får en växande betydelse, räcker det inte heller att skolan förmedlar kunskap till eleverna. Undervisningen måste hjälpa eleverna att utveckla en slags inre kompass, så att de klarar att navigera i och att hantera en komplex verklighet som ständigt utvecklas och förändras. De behöver både kunna tänka och agera självständigt och samarbeta med andra, konstateras det i rapporten. Etiska och sociala värden, empati och omsorgen om en gemensam värld och en gemensam framtid är också en viktig del av skolans uppgift.

Risken är överhängande att klyftorna inom och mellan länder ökar när kraven på nödvändiga kunskaper och förmågor blir allt högre. Därför är det avgörande att skolans undervisning kan lägga en stabil och tillräcklig grund för eleverna, oavsett socioekonomisk bakgrund, betonas det i rapporten. Framför allt är det nödvändigt att alla uppmuntras att lära och utvecklas så långt det är möjligt, och att de får den hjälp och det stöd som det kräver.

Plattformspedagogik

Vetenskapsrådet gav nyligen stöd till forskningsprojektet Plattformspedagogik – en studie om att synliggöra nya rum för lärande i det digitala klassrummet, som ska bedrivas vid Karlstads universitet under tre år från och med årsskiftet.

Projektet kommer att ledas av Marie Tanner, som i sin forskning intresserar sig för lärares och elever sociala samspel i klassrummet och hur digitaliseringen påverkar undervisning och lärande. Hon leder också, tillsammans med Anna Slotte, projektet Connected Classrooms Nordic, som drivs av forskningscentret QUINT – Quality in Nordic Teaching – vid Universitetet i Oslo. I båda projekten följs och analyseras undervisningen med hjälp av videoinspelningar.

Användningen av lärplattformar i undervisningen betyder bland annat att elever och lärare kan kommunicera och arbeta tillsammans på nya sätt, under och efter lektionstid, i och utanför klassrummets väggar. Arbetet förflyttas i hög grad från det fysiska klassrummet till det virtuella rum som visas på skärmen och det sker samtidigt en övergång från kollektiva till individuella arbetsformer. Idag saknas det i hög grad kunskap om vad det här leder till, och det vill forskarna i det här projektet titta närmare på.

Studien utgår ifrån ett medieekologiskt perspektiv och använder samtalsanalys för att analysera hur lärplattformarna förändrar socialt samspel, ämnesinnehåll och lärande. Forskarna kommer att följa undervisningen i historia, matematik och svenska i två gymnasieklasser. Förutom Marie Tanner, deltar Christina Olin-Scheller, Yvonne Liljekvist och Johan Samuelsson i projektet.

Stärkta skolbibliotek med en tydligare roll i undervisningen

I slutet av förra veckan beslutade regeringen att Gustav Fridolin ska utreda vad som behöver göras för att stärka skolbibliotekets roll i undervisningen samt vilka åtgärder som krävs för att se till att alla elever verkligen får en likvärdig tillgång. Han ska även föreslå hur statens roll bör se ut när det gäller skolans läromedel.

I direktiven konstateras att skollagen föreskriver att alla elever i grund- och gymnasieskolan ska ha tillgång till skolbibliotek, men att flera undersökningar, bland annat Skolinspektionens kvalitetsgranskning förra året, pekar på att tillgången är långtifrån likvärdig. På en del skolor är skolbiblioteket och skolbibliotekarien en naturlig del av den pedagogiska verksamheten, medan på andra håll enbart finns ett rum med böcker.

Ett viktigt skäl till den här skillnaden är, som Läsdelegationen påpekade i sin slutrapport förra året, att det inte finns någon tydlig definition av vad som kännetecknar en god skolbiblioteksverksamhet. I förslaget till en nationell biblioteksstrategi, som överlämnades till regeringen i mars, konstateras att avsaknaden av en sådan definition även gör det svårt att mäta och bedöma hur skolbiblioteksverksamheten faktiskt ser ut på landets skolor.

Utredningen ska därför föreslå hur det kan tydliggöras i skollagen vad som ryms i en ändamålsenlig skolbiblioteksverksamhet, liksom hur samverkan mellan lärare och skolbibliotekarie kan förbättras så att verksamheten blir en integrerad del av undervisningen. Den ska också kartlägga hur samverkan mellan skolbibliotek, folkbibliotek och den regionala biblioteksverksamheten ser ut idag och vid behov lämna förslag på hur den kan utvecklas och stärkas.

Gustav Fridolin ska även titta närmare på om det är möjligt att ge tillgång till skolbibliotekariestöd över nätet, för att på det sättet öka likvärdigheten mellan landets skolor.

Den sistnämnda frågan tog jag kort upp för två år sedan i kapitlet om skolbibliotek i Den femte statsmakten, en fördjupande omvärldsrapport som var en del av arbetet med förslaget på en nationell biblioteksstrategi. Här konstateras bland annat att tillgång till en skolbibliotekarie via fjärr eller distans, som kanske delar sin arbetstid mellan flera mindre skolor eller kommuner, sannolikt kan vara en kostnadsmässigt hållbar lösning.

Den handledning och vägledning som en lärare kan ge över nätet kan även skolbibliotekarien stå till tjänst med inom sina områden, konstaterar forskare och tjänstemän i kapitlet. Skärmdelning med chatt är en möjlig lösning för äldre elever, och för de yngre kan det kanske fungera bäst med videochatt. Flippat lärande, med filmer där skolbibliotekarien visar och förklarar, kan också vara en del av en lösning. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att det måste finnas möjlighet till direkt handledning i en konkret situation. Möjligheten att använda nätet ska övervägas, men det finns brister och komplikationer som det är nödvändigt att förhålla sig till.

Senast 30 november nästa år får vi se vad utredningen kommit fram till.

Veckans tips

För två månader sedan tog Spaningen upp en rapport från Eurydice Network som ger en bild av det pågående arbetet med skolans digitalisering i 38 länder i Europa, både inom och utanför EU. På tisdag, 10 december, arrangerar School Education Gateway ett webbinarium (på engelska) som är öppet för alla intresserade.

På webbinariet kommer de viktigaste resultaten i rapporten att presenteras. Det kommer även att ges exempel på hur man i olika länder tacklar frågan om hur eleverna ska utveckla digital kompetens i undervisningen. Webbinariet avslutas med en presentation av självskattningsverktyget SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – som EU-kommissionen lanserade för drygt ett år sedan.