Tagg: Kompetensutveckling

Spaningen podd 013: Om likvärdighet i prov, om att ersätta prov och något om fjärrundervisning

Spaningen podd 013: Om likvärdighet i prov, om att ersätta prov och något om fjärrundervisning

Veckans podd börjar med en rapport från Norge som undersöker om eleverna i åk 10 får likvärdig undervisning i de digitala verktyg som får användas på examensprovet i matematik. Därefter tar vi ett kliv till Storbritannien, där Nesta menar att prov snart kommer att ersättas av kontinuerlig bedömning med hjälp av artificiell intelligens (AI). Vi fortsätter med Skolverkets slutrapport om fjärrundervisning och rundar av med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 49: Om likvärdighet i prov, om att ersätta prov och något om fjärrundervisning

Veckans spaning, vecka 49: Om likvärdighet i prov, om att ersätta prov och något om fjärrundervisning

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med en rapport från Norge som undersöker om eleverna i åk 10 får likvärdig undervisning i de digitala verktyg som får användas på examensprovet i matematik. Därefter tar vi ett kliv till Storbritannien, där Nesta menar att prov snart kommer att ersättas av kontinuerlig bedömning med hjälp av artificiell intelligens (ai). Vi fortsätter med Skolverkets slutrapport om fjärrundervisning och rundar av med veckans tips.

Likvärdig undervisning i digitala verktyg inför examen i matematik?

Norska utbildningsdepartementet har precis presenterat en ny delrapport i utvärderingen av matematikexamen i åk 10. Den här gången har forskare undersökt om eleverna som gjorde provet i våras har fått likvärdig undervisning i de digitala verktyg som de får använda under examen. Det handlar bland annat om kalkylprogram, som Excel, grafritande miniräknare och dynamiska geometriprogram, som Geogebra.

Rapporten visar att det finns stora skillnader mellan eleverna när det gäller undervisningen i dessa verktyg. En viktig orsak är att många lärare menar att de inte har fått tillräcklig kompetensutveckling för att klara det. Ett annat skäl är att en del skolor inte prioriterar användningen av digitala verktyg i matematikundervisningen. Det finns också skillnader när det gäller elevers tillgång till dem.

Forskarna konstaterar i rapporten att det här riskerar att leda till att eleverna inte ges likvärdiga förutsättningar att klara provet. De som har fått en ordentlig undervisning i de digitala verktygen får ett försprång gentemot de andra.

Detta måste förstås hanteras. Utbildningsdepartementet betonar att det inte ska finnas några digitala klasskillnader i den norska skolan. Därför måste huvudmännen se till att alla skolor har de tekniska förutsättningar som krävs och att lärare får en kompetensutveckling som motsvarar deras behov.

Förra året presenterade den norska regeringen en nationell strategi för skolans digitalisering och ett ramverk för lärares digitala kompetens. Regeringen gav samtidigt möjlighet för kommunerna att söka bidrag för att tillsammans med högskolor och universitet stärka det lokala utvecklingsarbetet. Det finns också, sedan 2014, möjlighet för matematiklärare att vidareutbilda sig, så att de kan dra nytta av de digitala möjligheterna i sin undervisning och även lära eleverna programmering.

2020 införs nya läroplaner för grund- och gymnasieskolan som betonar kärnelementen i de olika ämnena, det vill säga de kunskaper som elever behöver i samhälle och arbetsliv. För matematiken innebär det bland annat att de digitala delarna kommer att förstärkas och att programmering blir obligatoriskt. Därför är det förstås av största vikt att alla matematiklärare verkligen kan arbeta med detta i sin undervisning.

Börjar provens tid närma sig sitt slut?

I tisdags presenterade Nesta, en brittisk stiftelse som arbetar för global innovation, sina 10 förutsägelser för 2019. En av förutsägelserna var att prov kommer att ersättas av kontinuerlig bedömning och återkoppling med hjälp av artificiell intelligens.

Skolinspektionen Ofsted meddelade nyligen att man kommer att lägga mindre vikt vid provresultaten när man granskar landets skolor. Istället kommer man att titta närmare på i vilken mån undervisningen främjar elevernas personliga utveckling. Kunskap och lärande är förstås fortfarande viktigt, men det gäller också att ta med så kallade soft skills som social och emotionell intelligens i ekvationen.

Nesta menar att det här är ett gyllene tillfälle för skolan att börja dra nytta av de snabba framstegen inom ai. Det finns redan lärplattformar som använder algoritmer och maskinlärande för att anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar. Det finns också system som kan ge eleverna återkoppling i realtid. I Kina pågår just nu försök på en fjärdedel av landets skolor där man drar nytta av de senaste rönen inom språkteknologi när elevers uppsatser ska bedömas.

Användningen av ai innebär också att de kunskaper och förmågor som Ofsted börjar bli intresserade av kan bedömas. Dataanalys gör det till exempel möjligt att bedöma elevernas samarbetsförmåga, tolerans och i vilken mån de kan tänka självständigt. I ett av delproven i PISA 2015 bedömdes elevers kollaborativa problemlösningsförmåga genom analys av hur de besvarade frågor från chatboten Abby. Än så länge är utvecklingen på ett ganska tidigt stadium, men det kan gå snabbt framåt.

Det här är naturligtvis inte någon problemfri utveckling, påpekar Nesta. Det finns mängder av såväl praktiska som etiska frågor som söker svar. Hur behöver skolornas tekniska infrastruktur utvecklas för att det här ska bli möjligt? Hur förändras lärarrollen och vad innebär det för lärarutbildningen? Vilka konsekvenser kan det här få för den sociala rörligheten? Vem kommer att äga och kontrollera all data som genereras? Går det att säkerställa att bedömningen blir korrekt och rättvis?

Skolverkets  slutrapport om försöksverksamheten med fjärrundervisning

Lärarbristen och svårigheten att rekrytera lärare i olika ämnen är ett ständigt återkommande ämne i den svenska skoldebatten. Fjärrundervisning kan vara en väg att gå för att åtminstone hitta en del av lösningen. 2015 reglerades den ordinarie fjärrundervisningen i skollagen och andra förordningar. Fjärrundervisning i modersmål, moderna språk och teckenspråk är tillåten från och med årskurs 7. Studiehandledning på modersmålet är också tillåten. Samma år inleddes en försöksverksamhet med fjärrundervisning i andra ämnen och även i lägre årskurser. Nu är slutrapporten färdig och överlämnad.

Fjärrundervisning är till skillnad från distansundervisning synkron, vilket innebär att lärare och elever interagerar med varandra över Internet i realtid. De försök som Skolverket följde handlade om assisterad fjärrundervisning. Med andra ord var eleverna inte ensamma i klassrummet, utan de fick även handledning och hjälp av en lärarassistent.

Fjärrundervisning är hårt reglerad och får endast anordnas om det inte finns någon behörig lärare eller om elevunderlaget är för litet. För närvarande är fjärrundervisning inte särskilt vanligt förekommande i den svenska skolan. En enkätundersökning som Skolverket genomförde i våras visar att knappt var tionde gymnasieskola har elever som får regelbunden fjärrundervisning. På grundskolan är andelen något lägre.

Skolverket konstaterar i slutrapporten att fjärrundervisning ökar elevernas tillgång till utbildning och undervisning av behöriga lärare. De ger också huvudmän och skolor möjlighet att ha ett mer flexibelt utbud av kurser än vad som annars skulle vara möjligt.

Den avgörande frågan är om fjärrundervisning håller tillräckligt hög kvalitet. Enligt Skolverket är det flera faktorer som påverkar detta. Den fjärrundervisande lärarens ämneskompetens och digitala kompetens spelar en stor roll. Andra viktiga faktorer är teknisk infrastruktur, organisation, elevgruppens storlek samt den tid som läraren har för att planera undervisningen. Den fysiska handledningen av lärarassistenten i klassrummet är också en faktor som har betydelse,

Enligt Skolverket är fjärrundervisning inte ett sätt för skolhuvudmän att spara pengar, utan det är en lösning som man bara tar till när det faktiskt inte går att rekrytera lärare. Tvärtom finns det mycket som pekar på att kostnaderna ibland ökar genom att det ställs krav på tillgång till teknisk infrastruktur och handledare i klassrummet.

I slutrapporten föreslår Skolverket att fjärrundervisning bör tillåtas i fler ämnen och vid särskilda skäl även i lägre årskurser. Försöksverksamheten ger dock inte tillräckligt underlag för att föreslå vilka ämnen som är lämpliga.

Veckans tips

Flera intressenter tittar närmare på hur undervisning över nätet kan utvecklas och användas. Det oberoende forskningsinstitutet Ifous genomförde 2016-17 forsknings- och utvecklingsprojektet Fjärrundervisning – bättre utsikter för fler elever tillsammans med RISE och Umeå universitet. Syftet var att ta reda på hur fjärrundervisning kan öka likvärdigheten och utveckla undervisningens kvalitet för alla elever, oavsett var i landet som skolan finns.

Nu ligger man i startgroparna för ett treårigt projekt som ska omfatta både distans- och fjärrundervisning, och som vänder sig till grund- och gymnasieskolan samt vuxenutbildningen. Förberedelserna pågår året ut och i januari planeras ett uppstartsmöte.

iDAG är en satsning av Lapplands gymnasium, Luleå tekniska högskola och Norrbottens kommuner som precis gått i mål. Under tre år har man, med delfinansiering från Vinnova, byggt och drivit en innovativ testmiljö, där man provat nya sätt att bedriva fjärrundervisning. En viktig tanke har varit att skapa arbetssätt som möjliggör sömlösa övergångar mellan fjärrundervisning och undervisning i klassrumsmiljö.

Region Västerbotten och MediaCenter satsar också att utveckla fjärrundervisningen och att få igång det regionala och lokala samarbetet. Umeå universitet, Umeå kommun samt Skellefteå kommun hör till dem som deltar. Bland annat arrangeras kurser och konferenser i ämnet. I nuläget befinner sig 14 kommuner i en planerings- eller uppstartsfas med fjärrundervisning.

Spaningen podd 010: Tutorlärare i Finland, teknologiförståelse i Danmark och kvalitetssäkring av kompetens i Sverige

Spaningen podd 010: Tutorlärare i Finland, teknologiförståelse i Danmark och kvalitetssäkring av kompetens i Sverige

Den här veckan börjar vi med satsningen på tutorlärare i Finland, som nu går in i ett nytt skede och samtidigt sprids vidare till gymnasieskolan. Vi tar sedan en titt på ett utvecklingsprojekt som drivs av RISE tillsammans med Lidingö stad, Skellefteå kommun och DSV på Stockholms universitet, och som drar igång den här månaden. Därefter ger vi en inblick i hur den danska regeringens expertgrupp tänker sig att undervisningsområdet teknologiförståelse ska se ut. Allra sist kommer veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 46: Tutorlärare i Finland, en tjänst som kan kvalitetssäkra lärares lärande och teknologiförståelse i den danska grundskolan

Veckans spaning, vecka 46: Tutorlärare i Finland, en tjänst som kan kvalitetssäkra lärares lärande och teknologiförståelse i den danska grundskolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med satsningen på tutorlärare i Finland, som nu går in i ett nytt skede och samtidigt sprids vidare till gymnasieskolan. Vi tar sedan en titt på ett utvecklingsprojekt som drivs av RISE tillsammans med Lidingö stad, Skellefteå kommun och DSV på Stockholms universitet, och som drar igång den här månaden. Därefter ger vi en inblick i hur den danska regeringens expertgrupp tänker sig att undervisningsområdet teknologiförståelse ska se ut. Allra sist kommer veckans tips.

Satsningen på tutorlärare i Finland går vidare

Förra veckan tog vi upp att man i Finland börjat staka ut en gemensam nationell riktning för digitaliseringen av grundskolan. Runt om i landet är man redan, om än i varierande omfattning, igång med att utveckla undervisningen så att den kan börja möta de krav och behov som samhällsutvecklingen innebär. Även lärarutbildningen är på väg att förändras.

För två år sedan började en ny läroplan införas i den finska grundskolan. Det övergripande målet är att eleverna ska växa både som människor och som medborgare. Därför är det viktigt att undervisningen hjälper dem att utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett allt mer digitalt och komplext samhälle. För att hjälpa lärarna hantera detta, startade regeringen ungefär samtidigt programmet Den nya grundskolan.

Den här satsningen, som totalt omfattar 90 miljoner euro, gör det möjligt för landets grundskolor att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt, kompetensutveckling och tutorlärartjänster. En tutorlärare är en lärare som fortbildas för att kunna fungera som mentor på deltid för sina kollegor på skolan. Det handlar både om att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och om att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Dessutom är det viktigt att lärare lär sig dra nytta av it och digitala medier där de passar in och kan tillföra ett mervärde.

Satsningen på tutorlärare fick ett snabbt genomslag, och nio av tio grundskolor har sökt och beviljats stöd. I början av månaden beslöt regeringen att satsa 6.5 miljoner euro på projekt som utvecklar tutorlärarens roll och funktion i arbetet med skolans verksamhetsutveckling.

Ytterligare en miljon euro används till en regional satsning på tutorlärare i gymnasieskolan, för att ge stöd åt det pedagogiska utvecklingsarbetet. Regeringen hoppas att ungefär hälften av landets gymnasieskolor ska ha tillgång till en tutorlärare under nästa läsår. Ett viktigt skäl till detta är att en ny gymnasielag och en ny läroplan ska träda i kraft hösten 2021. Även här betonas värdet av en mångsidig kompetens och en ändamålsenlig användning av de digitala möjligheterna i undervisningen.

Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens

De snabba samhällsförändringarna, inte minst digitaliseringen, ställer stora krav på att lärare utvecklar sin kompetens så att de kan förändra och förbättra sin undervisning. Skolhuvudmän runt om i världen genomför därför satsningar för att möta behoven. Men hur vet man egentligen att satsningarna leder till önskat resultat? Än så länge saknas vedertagna metoder och verktyg för att följa upp vad lärarna lär sig, hur deras undervisning förändras och hur detta påverkar elevernas lärande.

RISE beviljades nyligen finansiering av Vinnova för att tillsammans med Lidingö stad, Skellefteå kommun och Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet initiera utvecklingen av en digital tjänst som kan göra detta möjligt. Projektet finansieras som en del av Vinnovas satsning Utmaningsdriven innovation.

Nu ska projektbeskrivningen utvecklas vidare och en plan för genomförandet ska tas fram. I augusti nästa år beräknas det första steget vara genomfört. Då hoppas man också få fortsatt finansiering för nästa steg i arbetet.

Tjänsten ska kombinera interaktiva kompetenstester med två metoder som är beprövade och etablerade inom andra områden: effektkedjan och outcome mapping. Detta gör det både möjligt att bedöma att lärarna har utvecklat de önskade kompetenserna och att försäkra sig om att hela verksamheten utvecklas den riktning man vill.

Effektkedjan är en modell som beskriver logiken bakom de val som görs i en verksamhet för att nå fram till det önskade resultatet. Logiken uttrycks som en sekvens av flera steg i en kedja, som efterhand leder fram till målet. Här gäller det att undvika steg som leder till att man fastnar i processen och inte rör sig framåt.

Outcome mapping är en metod som tagits fram för att säkerställa att projekt i utvecklingsländer verkligen leder till långsiktig utveckling. Det kräver att man undersöker om det sker beteendeförändringar i hela organisationen som kan möjliggöra det fortsatta förändringsarbetet. Det är också viktigt att ta reda på om det finns hinder på vägen, så att de kan identifieras och tas bort.

Än så länge finns det alltså inte någon färdig lösning som klarar detta. Det finns väldiga behov och det öppnar sig stora möjligheter om den planerade tjänsten verkligen kan kvalitetssäkra lärande och kompetens –  både för lärare och för alla andra som behöver lära, lära om och lära nytt.

Teknologiförståelse som obligatoriskt undervisningsområde i den danska grundskolan

I den allra första spaningen nämndes det kommande försöket i Danmark med teknologiförståelse som ett obligatoriskt undervisningsområde genom hela grundskolan. Nu har en rådgivande expertgrupp, som utsetts av den danska regeringen, tagit fram ett utkast som beskriver innehållet och ger rekommendationer om hur undervisningen ska gå till.

Ole Sejer Iversen, som är professor i interaktionsdesign vid Århus universitet och bland annat arbetat med makerkultur i skolan, har lett expertgruppens arbete. På den danska skolledarföreningens årliga kongress gav han häromveckan en inblick i hur gruppen resonerat och vad man kommit fram till.

Eleverna ska utveckla de kunskaper och förmågor som krävs för att de ska kunna bli kritiska medskapare av det digitaliserade samhälle som nu växer fram. Teknologiförståelse handlar framför allt om likvärdighet. Alla måste förstå hur den digitala tekniken fungerar och vad den innebär för att kunna ta makten över sin egen tillvaro. Idag har den tekniska utvecklingen en kraftig social slagsida, men så kan det inte fortsätta, menade Ole Sejer Iversen.

Expertgruppen ringar in fyra kompetensområden i sitt utkast:

Teknologisk handlingsförmåga är det första. Kort sagt går det ut på att eleverna ska lära sig vad som händer “under huven”. Vad är det egentligen som sker när man gör något på en dator som är uppkopplad på ett nätverk med mängder av andra datorer? Hur fungerar tekniken? På vilka sätt kan den användas?

Det andra kompetensområdet är datalogiskt tänkande. Här handlar det om att förstå hur problem kan lösas med hjälp av digitala teknologier. Det räcker inte att kunna skapa en algoritm, utan det gäller att förstå hur en algoritm kan användas för att lösa ett problem. Att lära sig att programmera har inte ett egenvärde, menar man. Det handlar, precis som Seymour Papert och Jeanette Wing menar, om att utveckla och träna en typ av tänkande som behövs i all problemlösning.

Digital design och designprocesser är det tredje kompetensområdet. Eleverna behöver lära sig att det alltid finns ett syfte bakom designen av en teknisk lösning. Detta lär de sig bäst genom att själva skapa olika slags lösningar. Genom att koppla samman design och användning och genom att förstå hur de lösningar som de tar fram påverkar människors beteende, kan de börja förstå hur de själva påverkas av den teknik som de omges av i sin vardag.

Det fjärde kompetensområdet är digital egenmakt. När eleverna får en inblick i hur digitala teknologier fungerar och varför de fungerar som de gör, inser de också att det som finns idag inte är den enda möjliga lösningen.

Det treåriga försöket inleds i januari på 46 utvalda grundskolor i hela Danmark.

Veckans tips: Internetdagarna

Nästa vecka är det för nittonde året i rad dags för Internetdagarna i Stockholm. Två av spåren vänder sig direkt till skolan. Måndagens spår går under namnet Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna? och tisdagens spår kallas Skolans digitala utmaning för likvärdig användning.

Måndagens och tisdagens spår går att följa på Youtube, direkt och i efterhand. Det sker också en löpande rapportering på Internetdagarnas konto på Facebook, Instagram och Twitter, liksom på hashtaggen #ind2018.

Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens

Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens

Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens är ett projekt som RISE driver tillsammans med Lidingö, Skellefteå och Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet. Syftet är att utveckla en digital tjänst som gör det möjligt att analysera, mäta och följa upp de faktiska effekterna av lärares kompetensutveckling.

Det saknas metoder och verktyg

De snabba samhällsförändringarna, inte minst digitaliseringen, kräver att lärare utvecklar sin kompetens inom en rad olika områden. Många skolhuvudmän genomför därför satsningar för att möta behoven och för att kunna utveckla den dagliga undervisningen. Tyvärr har de små möjligheter att förvissa sig om att de önskade effekterna verkligen uppstår. Det här beror på att det saknas metoder och verktyg för att följa upp vad lärarna lär sig och hur det i sin tur påverkar undervisningen och vad eleverna lär sig. Lärares kompetens bedöms för det mesta med hjälp av självvärdering eller utifrån formella utbildningsmeriter, men inget av de här tillvägagångssätten visar egentligen det som skolhuvudmännen behöver veta.

Första steget

RISE, Lidingö och Skellefteå kommun och Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet har tagit initiativ till projektet Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens för att ta fram en digital tjänst som kan råda bot på detta. I slutet av november inleds det första steget: att utveckla projektbeskrivningen och att ta fram en handlingsplan för själva genomförandet. I augusti nästa år beräknas det första steget vara genomfört. Då hoppas man kunna gå vidare med utveckling, implementering och spridning.

Utmaningsdriven innovation

Vinnova finansierar det första steget inom ramen för sin satsning Utmaningsdriven innovation. Här ger man stöd åt samverkansprojekt som arbetar långsiktigt med att lösa samhällsproblem som kan bidra till att uppfylla de sjutton globala målen i Agenda 2030, som antogs av FN:s generalförsamling 2015. Det övergripande målet för satsningen är således att verka för en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling, både på nationell och global nivå.

Arbetet med att kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens möter det fjärde globala målet: säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla. För att kunna ge alla en utbildning genom hela livet som är relevant och håller en hög kvalitet, är det nödvändigt att säkerställa att utbildnings- och fortbildningsinsatser för lärare ger de resultat som behövs och efterfrågas.

Effektkedjan och outcome mapping

Tjänsten ska kombinera interaktiva kompetenstester med två metoder som är beprövade och etablerade inom andra områden: effektkedjan (ibland även kallad verksamhetslogik) och outcome mapping. På det här sättet blir det möjligt att se att utbildningarna verkligen har fungerat som det var tänkt. Det gäller både att kunna bedöma att lärarna har utvecklat de önskade kompetenserna och att kunna försäkra sig om att hela verksamheten utvecklas i rätt riktning.

Effektkedjan, en modell som har sina rötter i utvärderingsteori, beskriver logiken bakom de val som görs i en verksamhet för att nå fram till det önskade resultatet. Logiken uttrycks som en sekvens av flera steg i en kedja, som efterhand leder fram till målet. Här gäller det att undvika steg som leder till att man fastnar i processen och inte rör sig framåt.

Effektkedjan används sedan länge av flera olika svenska myndigheter, bland annat Ekonomistyrningsverket. Skolverket pekar också på metoden som ett effektivt sätt för skolledningen att arbeta med de organisations- och beteendeförändringar som är nödvändiga när skolan digitaliseras.

Outcome mapping är en metod som ursprungligen tagits fram för att säkerställa att projekt i utvecklingsländer verkligen leder till långsiktig förändring. Det räcker inte att titta på de direkta resultaten av arbetet för att kunna konstatera det. Istället gäller det att undersöka om det sker beteendeförändringar i hela organisationen som kan möjliggöra det fortsatta utvecklings- och förändringsarbetet. Det är också viktigt att ta reda på om det finns hinder på vägen, så att de kan identifieras och tas bort.

Strukturella hinder som påverkar den enskildes arbetssituation är ett vanligt skäl till att kompetensutveckling inte ger den önskade förändringen i verksamheten. Det kan till exempel handla om att arbetsgivaren inte ger utrymme till att pröva nya arbetsformer eller att enbart några i personalen får delta i kompetensutvecklingen. Den typen av hinder blir lättare att upptäcka om en kombination av effektkedjan och outcome mapping används för att bevaka och utvärdera lärande och beteendeförändringar.

Tänkbara vinster

För att kunna möta och motverka lärarbristen, som är ett växande samhällsproblem, är det viktigt att kunna säkerställa att de satsningar som görs på lärares kompetensutveckling verkligen får effekt, både på den individuella nivån och i organisationen.

Att bedöma och kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens kan vara ett bra sätt att synliggöra den faktiska kompetensen och att höja statusen för ett yrke som blir alltmer kvinnodominerat. Om den insamlade datan avpersonaliseras, kan den också användas till att ge en mer jämställd bedömning av kompetensen när det är dags för rekrytering och lönesättning.

En sådan här tjänst gör det möjligt att använda resurserna på ett bättre och mer verkningsfullt sätt än idag. Det kan både öka likvärdigheten och höja den generella kvaliteten på utbildning, eftersom det blir möjligt att ta fram och genomföra kompetensutvecklingsinsatser som fungerar som det är tänkt. Samtidigt gynnas det livslånga lärandet.

Stora behov och väldiga möjligheter

Just nu är det lärares lärande som står i fokus, men på längre sikt skulle tjänsten kunna fungera i alla sammanhang där utbildning och lärande äger rum. Det öppnar naturligtvis för stora möjligheter, såväl i Sverige som internationellt. Globaliseringen och digitaliseringen innebär att hela världen står för liknande utmaningar som måste mötas och hanteras.

Än så länge finns det inte någon lösning som klarar detta. Det finns väldiga behov och det öppnar sig stora möjligheter om den planerade tjänsten verkligen kan kvalitetssäkra lärande och kompetens –  både för lärare och för alla andra som behöver lära, lära om och lära nytt.

Spaningen podd 009: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland, Finland, Danmark och England

Spaningen podd 009: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland, Finland, Danmark och England

I veckans spaning börjar vi med den pågående digitaliseringen av skolan i Estland och beslutet att inrätta ett center för it i yrkesutbildningen i Danmark. Därefter tar vi upp arbetet med att ta fram riktlinjer för grundskolans digitalisering i Finland och National Centre for Computing Education i England. Vi rundar som vanligt av med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 45: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland och i Finland, en satsning på it i yrkesutbildningen i Danmark och öppnandet av National Centre for Computing Education i England

Veckans spaning, vecka 45: Arbetet med att digitalisera skolan i Estland och i Finland, en satsning på it i yrkesutbildningen i Danmark och öppnandet av National Centre for Computing Education i England

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Veckans spaning inleds med den pågående digitaliseringen av skolan i Estland och beslutet att inrätta ett center för it i yrkesutbildningen i Danmark. Därefter är det dags för en titt på arbetet med att ta fram riktlinjer för grundskolans digitalisering i Finland och satsningen på National Centre for Computing Education i England. Som vanligt rundas spaningen av med veckans tips.

En strategi för livslångt lärande och digitalisering i Estland

Estland är ett av världens mest digitaliserade länder, och det finns en uttalad vilja att dra nytta av de digitala möjligheterna inom alla samhällsområden. Ett tydligare digitalt fokus i skolan och resten av utbildningsområdet är förstås en central del av det här arbetet. Digitaliseringen ska bli en naturlig del av alla utbildningars verksamhetskultur, så att medborgarna genom hela livet kan utveckla kunskaper som ger dem nya möjligheter.

2014 lanserades en strategi för livslångt lärande som sträcker sig till och med 2020, och som även rymmer en satsning på digitalisering. Den samlade budgeten är på 40 miljoner euro. 34 miljoner kommer från Europeiska Socialfonden, och resten står den estländska staten för.

För skolans del handlar det bland annat om att bygga ut infrastrukturen, att göra proven digitala  och att se till att skolledare och lärare får den kompetensutveckling och det stöd som de behöver för att kunna driva förändringsarbetet

I början av oktober lanserades kostnadsfria digitala läromedel för grundskolan, och snart är det även dags för gymnasieskolan. Mer än 10 000 datorer och andra typer av enheter distribueras till landets skolor, så att eleverna kan arbeta undersökande och skapande. En omfattande uppgradering av bredband och nätverk är också på gång.

Nyligen inleddes 24 innovationsprojekt som totalt samlar ett hundratal skolor. Syftet är att minst tre skolor ska arbeta tillsammans i ett projekt och att man gemensamt ska ta reda på hur man kan skapa digitala lärmiljöer som ger nya perspektiv på undervisningen inom olika ämnesområden, till exempel naturvetenskap. Några av projekten undersöker hur bland annat simulatorer kan användas för att ge elever på de gymnasiala yrkesprogrammen bättre möjligheter att träna och utveckla praktiska yrkeskunskaper och -färdigheter.

Digitaliseringens betydelse på yrkesutbildningarna lyfts fram i Danmark

Förra veckan beslöt den danska regeringen att ett center för it i yrkesutbildningen ska inrättas på Tietgenskolen i Odense. Genom att inrätta centret på en gymnasieskola med yrkesutbildningar, ser man till verksamheten får en tydlig praktisk förankring. Uppdraget täcker hela yrkesutbildningsområdet.

Regeringen satsar 18 miljoner danska kronor på centret under de kommande tre åren, och tanken är att verksamheten ska komma igång innan årets slut.

Den här satsningen är en del av den strategi för Danmarks digitala tillväxt som presenterades i januari. Centret ska lyfta fram digitaliseringens betydelse på yrkesutbildningarna och både samla och sprida kunskap om detta. Syddansk universitet och Köpenhamns universitet kommer att samarbeta med centret och ge en vetenskaplig förankring inom didaktik och digitalt lärande.

Regeringen vill att yrkesutbildningarna i högre grad ska använda digitala lösningar i undervisningen och att delar av de avslutande proven ska vara digitala. Tanken är att förbereda eleverna på ett digitalt arbetsliv och att ge dem bättre möjligheter att utveckla sina kunskaper och färdigheter inom sitt kommande yrke. Det är särskilt viktigt att proven avspeglar undervisningen och ger ett bra mått på elevernas yrkeskunskaper och digitala kompetens.

Dags att ta fram riktlinjer för digitaliseringen av grundskolan Finland

För en dryg vecka sedan presenterade det finska utbildningsdepartementet och Utbildningsstyrelsen ett första utkast på riktlinjer för digitaliseringen av grundskolan. Meningen är att de ska fungera som ett praktiskt verktyg, som både ger en samlad bild och tydligt beskriver olika aktörers uppgifter och roller.

Precis som i arbetet med att ta fram en handlingsplan för skolans digitalisering i Sverige, vill man att alla intresserade ska kunna bidra med sina perspektiv. Därför kommer man att arrangera olika sammankomster som gör det möjligt för näringslivet, skolhuvudmän, lärare, elever, civilsamhället och andra att få ett ord med i leken.

Det första utkastet presenterades på ett seminarium 30 oktober, och är tänkt att fungera som en öppning för kommande diskussioner och samtal. Här tog man upp infrastruktur, kompetenser, innehåll och tjänster och fler områden ska lyftas fram och behandlas under arbetets gång.

National Centre for Computing Education – en ny satsning i England

I onsdags blev det klart att ett konsortium bestående av STEM Learning, British Computing Society och Raspberry Pi Foundation ska driva National Centre for Computing Education tillsammans med Utbildningsdepartementet i England. Det rör sig om en statlig satsning på sammanlagt 84 miljoner pund. Google bidrar i sin tur med ytterligare en miljon.

Syftet med centret är att ge träning och kompetensutveckling till lärare som undervisar i ämnet computing i den engelska grundskolan. Ämnet infördes i läroplanen för fyra år sedan och tanken var att ge alla elever möjligheter att träna datalogiskt tänkande och att utveckla sin digitala kompetens.

Det har länge framförts en hel del klagomål på att det läggs alltför stor tonvikt på programmering och att många lärare inte har de kunskaper som krävs för att kunna undervisa. Staten har inte heller satsat särskilt mycket på kompetensutveckling. Förhoppningsvis kan det nya centret ändra på detta.

Centret tar fram webbaserade kurser i samarbete med Universitetet i Cambridge. Själva fortbildningen organiseras i form av ett nätverk. Ett fyrtiotal skolor ska fungera som hubbar där kompetensutvecklingen sker. Lärarna ska alltså inte genomföra kurserna på egen hand, utan de ska arbeta kollegialt och kollaborativt och få direkt handledning i sin lokala hubb. Genom att samarbeta med kollegor på andra skolor i närområdet, kan lärare även dela praktiska erfarenheter och hjälpa varandra att komma vidare.

Veckans tips

Förra månaden nämnde vi helt kort SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – som är en ny kostnadsfri tjänst från EU-kommissionen som hjälper skolor i hela Europa att självskatta sitt digitaliseringsarbete. Skolor ska snabbt och enkelt kunna “ta en selfie” som visar hur läget ser ut just nu. De områden och indikatorer som SELFIE innehåller är baserade på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

SELFIE presenterades i Warszawa 25 oktober, och det finns en introduktion på svenska som ger en kort presentation av hur det hela fungerar. Häromdagen sände Euronews ett reportage, som även finns på Youtube. Det ger en bakgrund till varför SELFIE tagits fram och förklarar hur tjänsten är tänkt att användas.

Spaningen Podd 004 – Programmering och digitalt skapande i skolan

Spaningen Podd 004 – Programmering och digitalt skapande i skolan

Den här veckan börjar vi med att berätta om Europe Code Week. Därefter fortsätter vi med micro:bit och den danska satsningen på att använda den i undervisningen. Vi gör också ett kort nedslag i Sollentunas satsning innan vi tittar lite närmare på det tyska micro:bit-alternativet Calliope. Vi rundar av med avslutningen av Makerskola och med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning, vecka 40: Programmering och digitalt skapande i skolan

Veckans spaning, vecka 40: Programmering och digitalt skapande i skolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Den här veckan börjar vi med att berätta om årets Europe Code Week. Därefter fortsätter vi med micro:bit och den danska satsningen på att använda den i undervisningen. Vi gör också ett kort nedslag i Sollentunas satsning innan vi tittar lite närmare på det tyska micro:bit-alternativet Calliope. Vi rundar av med avslutningen av Makerskola och med veckans tips.

Dags för årets Europe Code Week

6-21 oktober arrangeras för sjätte gången Europe Code Week, som har till syfte att väcka barns, ungdomars och vuxnas intresse för datavetenskap, programmering och digitalt skapande. Trots namnet vänder sig Europe Code Week vänder sig till hela världen, och förra året deltog 1.2 miljoner människor från 50 länder i olika aktiviteter.

Europe Code Week stöds av EU-kommissionen, som i sin digitala handlingsplan särskilt uppmuntrar skolor i medlemsländerna att delta i aktiviteterna. Deras förhoppning är att hälften av alla skolor i EU ska delta 2020.

Vem som helst kan arrangera en aktivitet och lägga in den i Europe Code Weeks databas. I alla länder som deltar finns frivilliga ambassadörer som samordnar och marknadsför det som händer under de två veckorna. Agneta Hedenström och Mie Menmark är ambassadörer för Sverige.

I år utmanar Internetstiftelsen lärare på alla svenska grundskolor att delta i Europe Code Week. För varje elev som gör minst en lektion i programmeringDigitala lektioner, skänker Internetstiftelsen 5 kronor till Unicefs arbete för att fler barn i Nepal ska gå i skolan.

Micro:bit

Under de senaste åren har det startats en mängd olika initiativ för att öka elevers intresse för den digitala teknikutvecklingen och för programmering. Ett av de mer uppmärksammade är micro:bit, en liten enkel dator – en mikrokontroller – utan eget operativsystem, som kan programmeras för att styra och samverka med andra elektroniska komponenter och allt som kan leda ström. Micro:bit är utvecklad för att användas av barn och ungdomar. Därför fordras det varken tekniska förkunskaper eller någon erfarenhet av programmering för att komma igång.

Tanken med Micro:bit, som lanserades av BBC sommaren 2015, är att elever i 11-12-årsåldern – och deras lärare –  ska bli intresserade av att utforska den digitala teknikens möjligheter. Ett halvt år efter lanseringen skänkte BBC varsin micro:bit till alla brittiska elever i årskurs 7, vilket motsvarar årskurs 5 i Sverige. Totalt rörde det sig om ungefär en miljon enheter.

Den nya läroplanen för den engelska skolan, som bland annat lyfter fram programmering och kreativ problemlösning, är en viktig drivkraft bakom micro:bit. Även i Skottland, Wales och Nordirland syns ett växande intresse för programmering och digital kompetens i skolan. Detta är förstås inte något unikt för Storbritannien, utan det rör sig om en global utveckling. I oktober 2016 startades Micro:bit Educational Foundation, som genom sina återförsäljare gör micro:bit tillgängligt för myndigheter, skolor och andra intresserade i hela världen. Det finns också mängder av kostnadsfria lärresurser på nätet som gör det enkelt att komma igång.

Ultra:bit

Danmark är ett av de länder som bestämt sig för en större satsning på micro:bit i undervisningen. I april blev det klart att alla danska fjärdeklassare under 2018 och 2019 ska få varsin micro:bit som kan användas i undervisningen. I början av höstterminen satte utdelningen igång, och nu har de flesta av eleverna i den här omgången fått sin micro:bit. Totalt under de två åren rör det sig om mer än 60 000 elever.

Satsningen går under namnet Ultra:bit och drivs av Danmarks Radio tillsammans med Center for Undervisningsmidler och Industriens Fond, som bidrar med 14 miljoner danska kroner.

Namnet Ultra:bit kommer från Danmarks Radios tv-kanal DR Ultra, som vänder sig till barn mellan 7 och 12 år. Nyligen lanserade DR Ultra temat barn, kreativitet och teknologi, som är tänkt att öka barns förståelse av den digitala utvecklingen. Inte minst är det viktigt att de börjar intresserar sig för vad som händer “under locket” och hur de själva kan programmera och skapa digitalt.

DR Skole tar fram lärarhandledningar och undervisningsmaterial som visar hur man kan arbeta med micro:bit på lektionerna i olika ämnen. Det rör sig inte enbart om lärresurser i matematik, no, teknik och slöjd, utan också om ämnen som normalt inte förknippas med teknik, till exempel danska. I danska finns det bland annat undervisningsmaterial som beskriver och förklarar hur man kan skapa dikter, diktsamlingar och interaktiva berättelser genom att programmera sin micro:bit.

Kompetensutveckling av lärare är också en viktig del av ultra:bit. Bland annat kommer lärare på 1200 skolor runt om i Danmark att besökas av en mobil “taskforce” från Center for Undervisningsmidler, för att få en bättre inblick i hur micro:bit kan användas i undervisningen.

Ett viktigt skäl till att Ultra:bit har dragit igång nu, är de kommande tre årens försök med att införa teknologiförståelse i den danska grundskolan, som vi nämnde i Veckans spaning för tre veckor sedan. Målet med Ultra:bit är att utveckla elevernas teknologiförståelse, så att de aktivt kan ta ställning till och dra nytta av de möjligheter som den digitala utvecklingen skapar.

Sollentuna kommun ger micro:bit till alla femmor

Flera huvudmän och skolor har börjat använda micro:bit i undervisningen i större och mindre skala. Sollentuna kommun, som har gett varsin micro:bit till alla femmor, är ett exempel på en större satsning. Varje skola har också fått ett paket med kringutrustning, som ger lite mer avancerade möjligheter. Det handlar bland annat om programmerbara lysdiodslingor, servomotorer och en liten robot.

Med den här satsningen får kommunen en kritisk massa av lärare och elever som jobbar i en enhetlig miljö, och som kan samarbeta och dra nytta av varandras erfarenheter. Dessutom är micro:bit en öppen produkt med ett växande globalt ekosystem som ger spännande tekniska och pedagogiska möjligheter. Man har också börjat arbeta med lokala utvecklingscentra för att få fart på det kollegiala samarbetet och det gemensamma lärandet.

Calliope – ett tyskt alternativ till micro:bit

Micro:bit är förstås inte den enda produkten av det här slaget som kan användas i skolan. Ett annat exempel är Calliope Mini, en icke-vinstdrivande satsning som sedan två år tillbaka drivs av ett företag med samma namn, och som finansieras av donationer. Satsningen har även fått stöd av det federala näringsdepartementet.

Ett viktigt skäl till att Calliope gör den här satsningen, är att man anser att att micro:bit har en del tekniska brister. Ett annat skäl är att micro:bit saknar högtalare, mikrofon och RGB-lysdioder, tre komponenter som man menar ger eleverna rikare möjligheter att experimentera. Ytterligare ett skäl är att man anser att Raspberry Pi och Arduino, två mikrokontrollerkort som ibland används i undervisningen, är alltför svåra att använda och måste byggas ut med flera komponenter för att fungera i skolan.

Calliope Mini är formad som en sexuddig stjärna, och det finns mer utrymme på kretskortet än på en micro:bit. Det går också att skapa mer avancerade elektroniska system. Den är i stort sett kompatibel med micro:bit, och programkod som har tagits fram för micro:bit fungerar även på Calliope Mini. Målet är att Calliope Mini ska kunna ge en lekfull ingång till digitalt skapande för elever från årskurs 3 och uppåt.

Calliope Mini har börjat användas i tyska skolor och man hoppas även kunna nå den globala utbildningsmarknaden. Saarland är det enda förbundslandet där alla treor har fått varsin Calliope Mini. Under den pågående pilotfasen är det bara hälften av Tysklands 16 förbundsländer som har skolor som använder Calliope Mini i undervisningen. Flest är det i Berlin: ungefär 150 stycken.

Hur det ska gå med utveckling och användning av Calliope Mini efter pilotfasen är än så länge en öppen fråga. Många lärare och elever är entusiastiska över de nya möjligheterna, men det är samtidigt tydligt att det krävs kompetensutveckling och andra utvecklingsinsatser för att få fart på utvecklingen.

Makerskola har avslutats – men utvecklingen går vidare

Arbetet med skolans digitalisering och nya arbetssätt och undervisningsmetoder, ställer både krav på kompetensförsörjning och verksamhetsutveckling. Här finns det gott om stöd i forskningen, till exempel från Unos uno. Erfarenheterna från det treåriga projektet Makerskola, där RISE och ett trettiotal andra aktörer från skola och forskning deltog, är ett annat exempel på detta.

Det är nödvändigt att se till att alla är med tåget och att hela tiden kunna ge hjälp och stöd. Om man lyckas med detta blir det en helt annan kraft i förändringsarbetet, eftersom hela lärarkollegiet har samma förståelse och insikt. Detta tog vi bland annat upp i artikeln Hur går vi vidare med skolans digitalisering?, som publicerades på Spaningen igår.

Sollentuna kommun, som ledde Makerskola, gjorde en bred satsning och skapade en struktur som gör det lättare att sprida kunskap i hela organisationen. Man fick igång en slags undergroundrörelse som drev på utvecklingen. Det hände mycket på ganska kort tid och hela styrkedjan var med. Det har man nytta av nu, när man fortsätter med micro:bit och andra satsningar på skolans digitalisering.

Veckans tips

9-10 oktober arrangeras Learning Forum i Göteborg, en konferens som vill koppla samman forskning inom en rad olika ämnesområden till det pågående arbetet med att utveckla och förändra skolan i en mer digital riktning. Här kommer även det andra rådslaget om en handlingsplan för skolans digitalisering att äga rum. Det första hölls under Almedalsveckan i somras. Den här gången är rådslaget helt inriktat på forskningsfrågor.

Alla som är intresserade kan göra inspel, och det finns inga krav om att vara på plats. Du kan anmäla dig direkt och delta i rådslaget på nätet.

Hur går vi vidare med skolans digitalisering?

Hur går vi vidare med skolans digitalisering?

1 juli började de reviderade läroplanerna gälla för alla grund- och gymnasieskolor. Skolans ansvar för att hjälpa alla elever att utveckla en adekvat digital kompetens lyfts fram och programmering blir en obligatorisk del av undervisningen i flera ämnen.

Flera seminarier på Almedalsveckan i somras tog upp viktiga problemställningar kring detta, som både sammanfattar läget och pekar framåt. Här hölls också det första digitala rådslaget om en handlingsplan för skolans digitalisering. Det är ett arbetssätt som ger alla intresserade möjlighet att bidra med förslag till den kommande nationella handlingsplanen.

Digitaliseringen löser inte alla problem

Helene Odenjung, förste vice ordförande i Liberalerna och styrelseledamot i SKL, inledde SKL:s seminarium Digitalisering utvecklar skolan och stimulerar lärande. Hon konstaterade att det både är bra att det finns en nationell strategi och att en nationell handlingsplan ska presenteras i mars 2019. Men hon tillade att det är viktigt att förstå att det även krävs insatser inom andra områden för att klara skolans utmaningar de kommande åren.

– Lärarbristen är redan ett faktum. Dessutom är det ett problem som kommer att förvärras framöver. Många lärare kommer att pensioneras och det är inte tillräckligt många som utbildar sig till lärare. Fram till 2030 behöver 70 000 lärare utbildas, men hur ska det gå till? Digitaliseringen är viktig, men den kan inte ersätta lärare och den kan heller inte lösa alla problem som finns i skolan.

Det behövs kunniga och motiverade lärare

Att lärarbristen måste hanteras påpekade också Lina Hultqvist, som är ordförande för Sveriges Elevkårer och deltar i arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan. Den absolut största motivationsfaktorn för en elev är mötet med en kunnig och motiverande lärare.

– Eldsjälar som kan använda tekniken i sin undervisning har ofta en avgörande roll för elevernas engagemang och lärande. Det är också viktigt att kunna hantera det pedagogiska ledarskapet på ett bra sätt, så att undervisningen verkligen fungerar. Därför är det avgörande att alla lärare får den kompetensutveckling som de behöver och att de förstår varför digitaliseringen av skolan och undervisningen är nödvändig.

Skillnaderna mellan skolorna är ett stort bekymmer

De stora skillnaderna mellan landets skolor när det gäller användningen av it och digitala medier i undervisningen är ett stort bekymmer, menade Lars Lingman, som är undervisningsråd på Skolverket. Likvärdigheten är central och får inte glömmas bort.

– Tyvärr lider lärarutbildningarna av samma problem. En del förbereder de blivande inför de krav som digitaliseringen ställer, men många gör det inte. Därför är det viktigt att se till att alla lärarutbildningar utvecklas så att de klarar att möta de studerandes behov av digital kompetens.

Skolans digitalisering är ett förändringsprojekt

Det är viktigt att lärare och forskare tillsammans kan utveckla och sprida pedagogiska metoder och arbetssätt som drar nytta av teknikens möjligheter. Annars kommer vi inte vidare, påpekade Lars Lingman. Förmågan hos skolledare att leda digitalisering är också en avgörande faktor som måste hanteras.

– Framför allt måste vi inse att skolans digitalisering inte är ett it-projekt, utan ett förändringsprojekt. Digitaliseringen förändrar hela samhället och den behöver även förändra skolan.

Glöm inte skolans administration och hanteringen av elevdata

Mycket återstår att göra kring digitaliseringen av skolans administrativa arbete, inte minst hanteringen av elevdata, berättade Peyman Vahedi, som är gymnasierektor i Kramfors kommun.

– All relevant information om eleverna ska följa med dem både inom och mellan utbildningssystemen. Idag är det närmast en omöjlighet, eftersom det används så många olika system som inte är kompatibla med varandra. Det behövs federationslösningar som gör det enkelt och smidigt att dela data, men för att det ska bli möjligt krävs att någon myndighet tar kommandot.

Maria Caryll, som är sektionschef på SKL, resonerade på ett liknande sätt på Skolverkets seminarium Så arbetar vi tillsammans för att främja skolans digitalisering. Hon betonade att det gäller att se till att den digitala infrastrukturen är på plats. Det behöver också tas fram single sign-on-lösningar som gör det möjligt att direkt komma åt all information som skolan behöver.

– Tänk om vi hade gjort på samma sätt som i Danmark. Där kan skolans personal, tack vare UNI-Login, komma åt all relevant information med samma inloggning. Även här i Sverige behöver vi lösningar som gör det möjligt för de olika administrativa systemen att “prata med varandra”.

Vilken digital kompetens behöver lärare ha?

I de reviderade läroplanerna talas det om att lärarna ska hjälpa eleverna att utveckla en adekvat digital kompetens. Det förutsätter att de själva har de kunskaper som krävs, men vad betyder det i praktiken?

Kjell Hedwall, som är chef för avdelningen för skolutveckling på Skolverket, menade att det både för lärare och skolledare framför allt handlar om att kunna reflektera och förhålla sig kritiskt till när it och digitala medier är lämpliga att använda i undervisningen. Det här ställer stora krav på kompetensutveckling och det försöker Skolverket möta.

– Vi tar fram webbaserade kurser som bygger på kollegialt lärande, och som är fritt tillgängliga för alla skolor. Programmering är ett viktigt område, liksom att leda digitalisering och att kunna undervisa och lära i tekniktäta miljöer. Den här typen av breda insatser kommer att behövas under överskådlig tid, eftersom de tekniska och pedagogiska förutsättningarna hela tiden förändras.

Det går alldeles för långsamt

Nu är arbetet med skolans digitalisering i full gång, men många friskolor är missnöjda med att det ändå går för långsamt fram, menade Lars Leijonborg, som är ordförande för Friskolornas riksförbund.

– Avståndet mellan målsättning och verklighet får inte bli för stort. Vi hoppades till exempel på en snabbare digitalisering av nationella prov, men så blev det inte. Jag tror också att vi måste göra det möjligt att använda fjärrundervisning mer än idag. Detär ett sätt att försöka möta bristen på lärare och att ge eleverna likvärdiga möjligheter.

Här är det viktigt att förstå att det inte är tekniken som är tröskeln, påpekade Maria Caryll, utan det handlar om att få bättre fart på förändringsarbetet.

– De sociala strukturerna på skolan är viktiga. Det handlar om verksamhetskulturen, om det som finns i väggarna. Förändring som är kopplad till teknik tar helt enkelt tid. Ofta stannar det vid att man börjar använda digitala lösningar, medan undervisningen rullar på ungefär som tidigt. För att kunna ändra här, måste hela styrkedjan vara involverad i arbetet. Annars blir det svårt att komma vidare.

Vad innebär digitaliseringen och vart vill vi att den ska leda?

Ett annat hinder är att det fortfarande är en aning oklart vad digitaliseringen egentligen innebär och vart den ska leda, menade Peter Fredriksson, som är generaldirektör för Skolverket.

– Det är viktigt att alla i skolans värld blir överens om hur framtiden ser ut. Först då blir det möjligt att skapa en gemensam målbild och att komma överens om hur vi ska nå fram till målet. Ju tydligare målbilden blir, desto bättre förutsättningar har vi att lyckas.

Makerskola – en nationell testbädd för digitalt skapande i skolan

Projektet Makerskola, som avslutades i september, visar hur digitaliseringen förändrar skolans vardag och hur man kan tänka och arbeta på nya sätt med programmering och digitalt skapande. På seminariet Digital kompetens och programmering i skolan – är vi redo inför höstterminen?, blickade några av deltagarna både framåt och bakåt.

Nu är det lättare att sprida kunskap i hela organisationen

Makerskola stöddes av Vinnova och drevs av Sollentuna kommun, med bland andra RISE och ett trettiotal skolhuvudmän, forskare och företag som partners. Syftet var att fungera som en testbädd, vilket gav en stor frihet, berättade Lars Glimbert, som var projektledare. Det handlade inte främst om att försöka göra rätt, utan om att utforska och testa nya vägar som kan leda framåt.

– För Sollentunas del blev det här projektet en stor vinst. Vi har satsat brett på makerspace i kommunen och nu har vi skapat en struktur som gör det lättare att sprida kunskap i hela organisationen.

Man måste få misslyckas för att kunna gå framåt

Helen Henriksson är skolutvecklare i Göteborgs stad och arbetade med Makerskola tillsammans med intresserade skolor. Hon betonade bland annat betydelsen av att ha en central skolutvecklingsenhet i kommunen. Annars är det svårt att få igång utvecklingen i en stor kommun.

– Vi lärde oss mycket med Makerskola och de här erfarenheterna kommer att påverka oss mycket framöver. Inte minst har vi förstått att det är viktigt att få lov att misslyckas. Ett misslyckande leder vidare till nästa steg i utvecklingen och på sikt ger det stora vinster för verksamheten. Man måste få prova sig fram för att komma vidare.

Svaren väckte nya frågor

Det finns en växande rörelse kring makerkultur och skola utomlands, berättade Carl Heath, utbildningsdirektör på RISE, och det finns en spännande koppling mellan barn och programmering som är viktig att utforska. Men arbetet visade sig efterhand att leda i en annan riktning än vad man trodde från början.

– Makerskola tog avstamp i tekniken, men ju längre vi höll på, desto mer kom det att handla om kompetensförsörjning och verksamhetsutveckling. Svaren vi fick kring hur man kan arbeta med barn och programmering väckte nya frågor som blev viktiga att undersöka och att besvara.

Vad gör skolan när den når en brytpunkt?

När skolan börjar arbeta med laserskrivare, CNC, stegvisa algoritmer och programmering i undervisningen, väcks viktiga frågor om lärare och deras kompetensförsörjning, tillade Maria Nyström, rektor på Runbacka skolor i Sollentuna. Vad gör man på skolan när man upptäcker att man befinner sig i en brytpunkt?

– Vi har redan infört programmering i undervisningen och vi har låtit alla lärare i kommunen gå Skolverkets webbkurs Om programmering. Det här inte bara något som är viktigt för matematik- och tekniklärare, utan det är något som alla behöver ha en inblick i. Att förstå hur programmering fungerar, ger en ny slags läsförståelse, ett nytt sätt att se och förstå sin omvärld.

Gemensam kunskap blir en samlande kraft

Det uppstår en helt ny kraft när hela lärarkollegiet har samma förståelse och insikt, förklarade Maria Nyström. Samtidigt blir det uppenbart att kunskaperna om hur programmering fungerar kan komma till nytta i alla ämnen. Men det här ställer också stora krav på kompetensförsörjningen. Sollentuna kommun har kommit långt och har många drivna lärare, men det är nödvändigt att hela tiden hålla igång utvecklingen.

Man får inte tappa tempo

Ett viktigt skäl till att Sollentuna har lyckats så bra, är att man fick till en slags undergroundrörelse kring Makerskola som drev på, menade Sara Penje, som är utvecklingschef i Lidingö stad, men som tidigare arbetade i Sollentuna. Det hände mycket på ganska kort tid och hela styrkedjan var med.

– I Sollentuna finns lärare som är framåt och som tar ansvar för varandras utveckling, och skolledarna var också med. Det kollegiala lärandet och kunskapsutbytet är helt enkelt avgörande. Vi behövde samma sak i Lidingö och Makerskola gav oss den struktur som vi behövde för att komma igång. Nu kör vi vidare med hangouts och diskussioner för att inte tappa tempo. Det gäller att hålla liv i digitaliseringsfrågan och att se till att den blir en del av vardagen.

Alla måste förstå vad det innebär att arbeta med it som material

Det gäller också att ge alla som arbetar i och med skolan en möjlighet att förstå vad det innebär att arbeta med it som material, konstaterade Per Falk, som är it-strateg och processledare i Upplands Väsby kommun. Alla har inte samma grad av förståelse, så det gäller att se till att alla är med, särskilt cheferna och de som fattar politiska beslut.

– I Upplands Väsby har vi skapat ett makerspace, en fysisk plats som samlar hela kommunen och som hjälper oss att utvecklas vidare. Det blir också ett sätt att jobba med likvärdighet. Alla får en insyn i vad som görs och vad som är på gång. Då blir det enklare att skapa en gemensam progression som gör det möjligt att gå i samma riktning tillsammans. Men det kräver också att de som känner sig oroliga kan få den hjälp de behöver för att komma vidare.

Hur kan vi få lärarutbildningarna med på tåget?

Upplands Väsby har inlett ett samarbete med förskollärarutbildningen på Stockholms universitet kring makerspace, och det är något som skulle behöva på fler lärarutbildningar, tillade Per Falk.

– Alla lärarutbildningar borde börja undersöka hur de kan få in makerkulturen och det digitala skapandet i sin undervisning. Det tror jag kan ge en mycket bättre fart åt förändringsarbetet och det kan också hjälpa de blivande lärarna att utveckla en adekvat digital kompetens. Därför måste vi börja fundera på vad som kan göras för att få med fler på tåget!

Digitala rådslag om skolans digitalisering

Det är också viktigt att engagera så många som möjligt i arbetet med att utveckla en nationell handlingsplan för skolans digitalisering. Det här arbetet leds av SKL, på uppdrag av regeringen, men man samarbetar med en rad andra aktörer. Man vill också att alla som är intresserade av området ska ges möjlighet att dela med sig av sina tankar.

I Almedalen arrangerade RISE en workshop kring handlingsplanen som samlade ett åttiotal personer från olika verksamhetsområden som rör skolan, alltifrån forskare, politiker och företrädare för olika branscher till utvecklingsstrateger, skolledare och lärare. Det var samtidigt det första digitala rådslaget om skolans digitalisering. Intresserade som inte var på plats, kunde delta via nätet

Deltagarna besvarade en rad olika frågor inom de tre fokusområdena: digital kompetens för alla i skolan, likvärdig tillgång och användning samt forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter. Ett stort antal skarpa förslag delades i plattformen VoteIT, och dessa tar arbetsgruppen med sig i det fortsatta arbetet. Det handlade bland annat om kompetensutveckling för beslutsfattare, ett ökat statligt ansvar för digital infrastruktur, behov av lokala samverkansformer om digitala läromedel samt förslag om digitala tjänster som kan göra internationell forskning mer lättillgänglig.

Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober, arrangeras ett rådslag som är helt inriktat på forskningsfrågor. Föredrag och diskussioner på Learning Forum kommer vi att återkomma till!