Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Under fyra veckor lyfter vi fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan, som är den tredje i ordningen, handlar det om digitalisering och lärande, informationsdesign och digitala miljöer. Vi avslutar som vanligt med veckans tips.

En ämnesdidaktisk ingång till skolans digitalisering

Pernilla Nilsson är professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan i Halmstad. Hon  arbetar på Centrum för lärande, kultur och samhälle, där man arbetar tvärdisciplinärt med att öka förståelsen av globalisering, integration, digitalisering, marknadisering och andra samhällsutmaningar. Tillsammans med tre forskare vid andra lärosäten ansvarar hon för fokusområdet Forskning och uppföljning i arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan för skolans digitalisering. Här undersöker de hur forskningen kan bli mer praktiknära, i tät samverkan med skolans huvudmän. De tittar också på vad som krävs för att den här typen av forskning ska bli en integrerad del av lärares vardag.

I samtalet om digitalisering och lärande konstaterade Pernilla Nilsson att hon inte är någon utpräglad digitaliseringsforskare. Istället närmar hon sig området från ett ämnesdidaktiskt perspektiv, och formulerar sina frågeställningar utifrån det. Vad ska lärarna undervisa om och vad ska eleverna lära sig? Vad händer när klassrummet digitaliseras? Vilka förutsättningar får lärarna? Vad betyder förändringarna för eleverna?

Digitalisering och lärande är ett komplext och omfattande område där många olika discipliner möts. Det är förstås också en del av lockelsen, menade Pernilla Nilsson. Det är intressant och spännande att försöka ta reda på hur olika forskningsområden och synsätt tillsammans kan bidra till att utveckla skolans undervisning. Men det förutsätter att problemområden och frågeställningar definieras tillsammans dem som verkar i skolan och att de även blir delaktiga i forskningsarbetet, tillade hon.

Forskningen måste besvara de frågor som lärare och skolledare har

Thomas Hillman är docent i pedagogik med inriktning mot it och lärande vid Göteborgs universitet. Han intresserar sig för hur teknik påverkar lärandeprocesser och hur lärandeprocesser i sin tur påverkar utveckling och användning av teknik, både i och utanför skolans väggar.

Det sägs ofta att det saknas forskning om skolans digitalisering, men det stämmer inte, hävdade Thomas Hillman. Visserligen är det riktigt att det inte finns särskilt mycket svensk forskning, men å andra sidan har vi tillgång till stora mängder internationell forskning. Problemet är nog snarare att forskningen sällan ger några direkta svar på de frågor som skolledare och lärare ställer sig när de utvecklar och förändrar undervisningen. Här kan skolan och forskarna lära sig av hur det ser ut inom det medicinska området, menade han. Vid sidan av grundforskning och tillämpad forskning, tillgängliggörs och presenteras forskningen, så att den lättare kan integreras i den dagliga praktiken.

Det behövs fler varför-frågor om skolans digitalisering

Pernilla Nilsson höll med om att det finns mycket att lära av medicinen, men tillade att det inte enbart handlar om att jämföra med den kliniska forskningen, där uppgiften är att identifiera rätt arbetssätt och metod. Den kliniska medicinen kompletteras med omvårdnadsforskning, medicinsk sociologi, och så vidare. Samma sak måste gälla för skolan och för forskningen om utbildning och lärande, tillade hon.

Det är värdefullt att problematisera, att vidga perspektiven och att fråga varför något ska göras. I det här sammanhanget är det också viktigt att tänka på skolans övergripande syfte: att fostra eleverna till demokrati och att hjälpa dem att utvecklas till självständiga och kritiskt tänkande medborgare, betonade Pernilla Nilsson.

Förutsättningarna för utbildning och undervisning har förändrats

I samtalet om interaktionsdesign och digitala miljöer, inledde Kristina Höök, professor i interaktionsdesign på KTH, med att slå fast att den digitala utvecklingen ger möjlighet till creative disruption inom utbildningsområdet. Universiteten har haft samma affärsmodell i 500 år, men varför ska man egentligen gå på universitetet när det är hur lätt som helst att hitta filmer på nätet där forskare själva beskriver och förklarar sina upptäckter? Här är en utmaning som måste hanteras.

Skolan är en idé från 1800-talet, tillade hon, och i många avseenden ser den fortfarande ut som på 1800-talet. Ämnena är till exempel i stort sett desamma. Men idag lever vi i ett globalt och komplext samhälle där den snabba digitala utvecklingen i allt högre grad präglar samhället inom i stort sett alla områden. Bland annat blir maskinlärande och automatisering allt viktigare, och det innebär att många yrken snart försvinner, berättade Kristina Höök. Därför gäller det att beslutsfattare och allmänhet börjar fråga sig varför vi utbildar barn och ungdomar, och vad de behöver lära sig.

Lärarna måste ta makten över den kreativa processen

Mattias Arvola, som är docent i kognitionsvetenskap vid Linköpings universitet, påpekade att de som skapar de digitala system, arkitekturer och miljöer som vi använder i vardagen, även strukturerar världen för oss. Trots att tekniken blir billigare och enklare att använda, får lärarna mindre möjligheter att själva skapa de resurser som de vill använda i undervisningen. Innehållsproduktion är det som är allra dyrast, tillade han.

Kristina Höök menade att det är tydligt att de stora företagen får en allt större makt inom det digitala området, men det gör det ännu viktigare att lärare och elever arbetar med kreativitet och digitalt skapande i undervisningen. Både formen och innehållet behöver förändras. Lärarna måste helt enkelt ta makt över den kreativa processen och även hjälpa eleverna att utveckla kreativitet och designtänkande, menade hon.

Eleverna behöver lära sig hur de stora företagen designar vad och hur vi gör när vi använder deras system, och hur de använder den data vi generar för att forma vårt beteende. Om de får en bättre förståelse av designens betydelse när samhället digitaliseras, kan de utveckla en medvetenhet som på sikt innebär att förändring blir möjlig. Dessutom är kunskaper och förmågor av det här slaget svåra att automatisera, och de blir därför allt viktigare  på arbetsmarknaden.

Undervisningen ska designas för skolans verklighet här och nu

Jonas Linderoth, som är professor i media och berättande vid Högskolan i Skövde, instämde i att det är viktigt att koppla frågor om makt till designen av de digitala produkter och tjänster som vi använder i vardagen. Men i skolan handlar det inte bara om designade produkter, utan också om designade processer, det vill säga hur undervisningen ser ut och går till. Att arbeta med instructional design är bland det roligaste och viktigaste med att vara lärare. Tyvärr har det fått en allt mindre roll efterhand som lärarens status har minskat, menade han.

Jonas Linderoth hävdade att problemet är att digitaliseringen ska vara innovationsdriven. Istället gäller det att börja designa undervisningen för skolans verklighet här och nu. Makten ska inte ligga hos de företag som designar digitala system och lärresurser, utan hos lärarna. Det är skrämmande när personer som har liten kunskap om skolans materiella verklighet har så stor makt. Därför är det avgörande att lärarna kan ta tillbaka makten, menade han.

Designtänkande kan underlätta arbetet med skolans digitalisering

Kristina Höök konstaterade att det är värdefullt att designtänkande även börjar sprida sig till arbetet med skolans verksamhetsutveckling. En experimentell och prövande ansats underlättar hanteringen av de problem som blir synliga när skolan och undervisningen digitaliseras.

Mattias Arvola tillade att det är mer effektivt att arbeta designbaserat och lösningsdrivet för att lösa komplexa problem av det här slaget. Genom att arbeta gestaltande med skisser, rollspel och prototyper, kan man få en tydligare bild av hur problemet faktiskt ser ut och hur det bäst kan hanteras.

Veckan tips

Från och med i onsdags och en vecka framåt arrangerar UNESCO och deras partners årets Global Media and Information Literacy Week. Syftet är att uppmärksamma medie- och informationskunnighet, det vill säga de kritiska kompetenser som krävs för att hantera dagens digitala medielandskap och för att kunna vara en aktiv och ansvarstagande medborgare i ett demokratiskt samhälle. I Sverige lyfts de här kompetenserna både fram i de reviderade styrdokumenten för skolan och i regeringens demokratistrategi, som presenterades i somras.

Runt om i världen satsar många städer på att bli smart cities och att dra nytta av den digitala utvecklingen för att underlätta och förbättra livet och tillvaron. I år fäster UNESCO därför blicken på att detta förutsätter att de också blir MIL Cities, alltså att invånarna blir medie- och informationskunniga. Ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt till medier och information är absolut nödvändigt för att kunna skapa ett samhälle som är smart, öppet, tolerant och långsiktigt hållbart.