Podd | Av carlheath
| AI, Digital kompetens, Grundskolan, Innovation, Medie- och informationskunnighet, Skolans digitalisering, Styrdokument, Teknologiförståelse
Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.
Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.
Blogginlägg | Av Stefan Pålsson
| AI, Digital kompetens, Grundskolan, Innovation, Medie- och informationskunnighet, Skolans digitalisering, Styrdokument, Teknologiförståelse
Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.
Den här veckan tar vi upp två artiklar som publicerades på Spaningen tidigare i veckan. Den ena handlar om betydelsen av att medier och forskare ger en rättvisande bild av arbetet med skolans digitalisering. Den andra ger en inblick i hur röststyrda digitala assistenter kan hjälpa lärare och elever i klassrummet. Som vanligt avslutar vi med veckans tips.
Ge en rättvisande bild av skolans digitalisering
Den pågående digitaliseringen innebär en lika genomgripande transformation av samhället som när Sverige elektrifierades för knappt 100 år sedan. Hela verksamhetsområden omvandlas, det skapas nya organisationsmodeller, gamla arbetssätt byts ut och det krävs delvis andra kompetenser än tidigare. Detta ställer krav på att läroplanen och skolans undervisning ska förändras och att man ska dra nytta av den digitala utvecklingens möjligheter.
När skolans verksamhet börjar digitaliseras, är det många som blir oroliga över att elevernas kunskaper försämras. Resonemangen om olika kompetenser framstår som abstrakta och kan kännas svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid, och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ibland utifrån rena känsloargument.
I onsdags publicerade Spaningen en artikel där den finlandssvenska forskaren Linda Mannila lyfte fram betydelsen av att medier och forskare hanterar den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt. Tyvärr spelar medierna ibland på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare, och det händer även att forskare har en egen agenda som de vill föra fram
Det finns på sina håll en mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, säger Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är tydliga exempel på det. Men den digitala utvecklingen är komplex och rymmer både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att medier och forskare ger en balanserad och rättvisande bild och undviker att underblåsa populistiska strömningar.
Bland annat är det viktigt att ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det ser ut och som förklarar vad förändringarna innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt, konstaterar Linda Mannila. Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt.
Med den digitala assistenten Alexa i klassrummet
Det sker en snabb utveckling inom maskinlärande och artificiell intelligens, och det börjar synas i vardagen. Det uppkopplade hemmet är på väg att bli verklighet och allt fler installerar smarta högtalare med röststyrda digitala assistenter som spelar musik, läser upp nyheter, styr belysningen och hanterar lås- och larmsystem.
Än så länge är det för tidigt att säga vad det här kommer att betyda för skolan, men det finns redan lärare som undersöker möjligheterna. Carmen de Bruijckere, som är klasslärare i en fyra på Kungsholmens grundskola i Stockholm, använder sedan en tid tillbaka Amazons digitala assistent Alexa som hjälpreda i klassrummet. Igår publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i vad hon och eleverna gör.
Den ai som används i den här typen av digitala assistenter är fortfarande rätt rudimentär. Det sätter tyvärr ganska snäva ramar för vad de kan göra, berättar Carmen de Bruijckere. Just nu används Alexa mest till att hantera enkla, praktiska saker i klassrummet. Det handlar bland annat om att att hålla koll på tiden när eleverna ska prata två minuter var eller när de ska arbeta tyst i en kvart. Eftersom klassrummet har belysning som kan fjärrstyras, så hjälper Alexa också till med det. Om belysningen behöver släcka ned, är det bara att säga ”lights down, Alexa”, så är det klart.
Eleverna behöver lära sig hur de ska prata för att få Alexa att göra det som de vill. Om de till exempel vill spela ett spel eller arrangera en frågesport, måste de använda rätt fraser. Annars säger Alexa till att hon inte förstår och eleverna måste försöka igen. Det är bra att eleverna lär sig att umgås och samarbeta med röststyrda assistenter och robotar, menar Carmen de Bruijckere. De blir allt viktigare i vardagen, så därför behöver de både lära sig hantera möjligheterna och inse begränsningarna
Det är även viktigt att eleverna reflekterar kring de negativa sidorna med den här utvecklingen. Naturligtvis är det inte oproblematiskt att stora multinationella företag kan spela in det som sägs i klassrummet, trots att det inte handlar om någon känslig information, säger Carmen de Bruijckere.
Det gäller också att arbeta med elevernas medie- och informationskunnighet när Alexa används för att ge information eller för att svara på frågor. Varifrån kommer informationen? Är källan tillförlitlig? Hur fungerar algoritmerna som används för att välja svaret på frågan? Eleverna måste bli medvetna om problematiken och träna sig i att reflektera kritiskt kring detta. Här spelar läraren förstås en central roll.
Veckans tips
Parallellt med utvecklingen av röststyrda digitala assistenter, händer det också en hel del inom området människoliknande, empatiska robotar. Det finns till och med skolor som experimenterar med dem i klassrummet, även om det än så länge inte är särskilt vanligt.
För några år sedan tittade det EU-finansierade forskningsprojektet EMOTE närmare på vad den här typen av robotar kan komma att innebära i praktiken. Forskarna följde hur skolor i några europeiska länder använde roboten Nao som ett interaktivt hjälpmedel för att underlätta och ge stöd åt elevers lärande.
Två göteborgsforskare – Wolmet Barendregt och Sofia Serholt – deltog i det här projektet. Häromveckan samtalade Neil Selwyn och Sofia Serholt om erfarenheterna med robotar i klassrummet i Monash Universitys podd Meet the Education Researcher. Samtalet pågår i knappt 14 minuter och lyfter fram en rad angelägna frågor som det är viktigt att reflektera kring. Robotar i klassrummet låter fortfarande som science fiction, men framtiden kommer fortare än vi tror.
Det är viktigt att ge en rättvisande bild av skolans digitalisering
Artikel | Av Stefan Pålsson
| Digital kompetens, Grundskolan, Gymnasieskolan, Innovation, Skolans digitalisering, Styrdokument
Digitaliseringen innebär att hela samhället förändras. Verksamhetsområden omvandlas, nya organisationsmodeller skapas, gamla arbetssätt byts ut och det fordras delvis andra kompetenser än tidigare. Det ställer även krav på att läroplanen och undervisningen i skolan ska förändras, vilket leder till att många bekymrar sig över att elevernas kunskaper försämras. Både medier och forskare har ett ansvar att möta och hantera den här oron på ett rättvisande och konstruktivt sätt, menar den finlandssvenska forskaren Linda Mannila.
Ny läroplan för grundskolan har införts i Finland
I Finland började en ny läroplan för grundskolan införas successivt 2016, och man inledde med de lägre årskurserna. Läroplanens mål är att eleverna ska utveckla den mångsidiga kompetens som behövs i ett samhälle som blir allt mer digitalt, sammankopplat och komplext. Samtidigt är det viktigt att eleverna reflekterar kring vad förändringarna innebär och att de lär sig hur de kan påverka utvecklingen. Eleverna ska växa både som människor och som medborgare, så att de kan bidra till en positiv samhällsutveckling.
Digital kompetens – en del av den mångsidiga kompetensen
I praktiken betyder det bland annat att it och digitala medier ska integreras i undervisningen och att det ska ges större utrymme för aktiva och undersökande arbetssätt. Digital kompetens är en av sju delkompetenser som ryms inom den mångsidiga kompetensen. Enligt läroplanen ska eleverna lära sig att kommunicera, skapa nätverk och att lära tillsammans med hjälp av olika digitala medier. De ska också utveckla en övergripande förståelse av hur it och digitala medier fungerar och hur de på olika sätt påverkar och förändrar samhället och vardagen.
Ibland ifrågasätts utvecklingen utifrån rena känsloargument
Det finns förstås de som ställer sig frågande till detta, säger Linda Mannila, som forskar och utbildar kring olika aspekter av digitalisering och digital kompetens i Finland och i Sverige. Resonemangen om olika kompetenser kan nog kännas abstrakta och svårgripbara för många. Vardagen i skolan ser inte längre ut som man är van vid och det leder till att en del ifrågasätter den här utvecklingen, ofta utifrån rena känsloargument.
– Alla upplever sig ha rätt att uttala sig om skolan, eftersom alla har egna erfarenheter av den. Den svenska skoldebatten har länge präglats av det här, och nu börjar det så smått också märkas i Finland. Det finns på sina håll en oro för vad man kallar den moderna skolan och vad den innebär för elevernas lärande och för hela samhället.
Oron hänger samman med den mediepanik och teknikrädsla som pyr under ytan, konstaterar Linda Mannila. Infekterade debatter om ungdomars skärmtid och efterlysningar av effektiva porrfilter som ska hålla oönskat innehåll borta är några exempel. Här har den så kallade klickjournalistiken sannolikt en negativ effekt, påpekar hon. Medierna kan emellanåt spela på folks rädsla för att locka till sig fler läsare och tittare.
Opublicerad studie fick stor uppmärksamhet i Finland
I mitten av november intervjuade Helsingin Sanomat den finska psykologiforskaren Aino Saarinen om en ännu inte publicerad studie som analyserar finska elevers försämrade PISA-resultat 2012 och 2015. Forskaren hävdar att försämringen beror på att de digitala verktygen distraherar eleverna och det leder i sin tur till att de inte fokuserar tillräckligt mycket på sitt lärande.
Saarinen menade att studien visar att eleverna helt enkelt inte klarar av att arbeta självständigt, utan istället behöver mer lärarledd undervisning, berättar Linda Mannila. Problemet är särskilt tydligt i matematik och naturvetenskapliga ämnen, och det är framförallt elever i behov av särskilt stöd som lär sig mindre. Ju mer man arbetar så här desto sämre blir det, konstaterar Saarinen i artikeln. Därför anser hon att det är bekymmersamt att den nya läroplanen lägger så stor vikt vid digitala verktyg och nya arbetssätt.
– Eftersom jag är själv är forskare, ser jag det som ytterst problematiskt att media hänvisar till forskning utan att läsaren själv kan kontrollera att det som sägs verkligen stämmer. Studien är ännu inte publicerad någonstans och det sägs inget om var och när det ska ske. Läsaren får inte heller veta något om hur undersökningen har gått till och kan därför inte bedöma om slutsatserna håller.
Kausalitet eller korrelation?
Artikeln ledde till heta diskussioner i bland annat sociala medier, berättar Linda Mannila. Några dagar senare kom Helsingin Sanomat med en uppföljning. I den första artikeln beskrivs ett klart orsakssamband mellan de försämrade PISA-resultaten och införandet av nya arbetssätt och digitala verktyg i undervisningen. I den andra artikeln säger forskaren att det inte går att säga något om kausalitet, utan att det enbart handlar om en korrelation. Hon tillägger också att den som inte tror på resultaten kan välja att bortse från dem.
– Det verkar som att Saarinen hade en agenda som skulle föras fram, och det ska man inte ägna sig åt som forskare. Dessutom är det märkligt att bekymra sig över en läroplan som inte gällde under de år som undersökts! Särskilt om det, som hon påpekade i den andra artikeln, inte går att konstatera att problemet verkligen beror på nya undervisningssätt och användning av digitala verktyg. Den egentliga slutsatsen verkar vara att man behöver ha en pedagogisk målsättning när man tar in digitala verktyg eller nya arbetssätt i undervisningen. Det kommer knappast som en nyhet för någon som arbetar med utbildning.
Ett komplext fenomen kan inte förklaras av en enda studie
Svenska Yle tog upp Saarinens studie i en artikel som man gav rubriken “Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning illa för inlärningen”. Linda Mannila reagerade direkt när hon såg den. Att säga att det är digitaliseringen som är boven i dramat, är detsamma som att säga att hela den samhällsförändring som vi upplever just nu påverkar lärandet negativt. Digitaliseringen är ett så komplext fenomen att det helt enkelt inte låter sig göra att konstatera det med hjälp av en enda studie.
– Jag kontaktade Svenska Yle, som ändrade rubriken till Digitaliseringen och fenomenbaserad undervisning kan vara illa för inlärningen… Rubriksättare har ett stort ansvar för att se till att rubrikerna är rättvisande. Här duger det inte att använda klickbeten och att underblåsa populism. Naturligtvis är det viktigt att även negativa resultat och oreflekterad användning av digitala verktyg lyfts fram. De ger information som det gäller att hantera. Men det ska inte göras på ett missvisande sätt.
Den nya grundskolan och tutorlärarna
Digitaliseringen av skolans verksamhet och utvecklingen av nya undervisningsmetoder och arbetssätt innebär förstås mängder av arbete under överskådlig tid, säger Linda Mannila. Det största delen av arbetet faller på lärarna, och för att detta ska lyckas behöver det finnas en gemensam vision genom hela styrkedjan.
Skolledarens stöd är också mycket viktigt. Den finska regeringens satsning Den nya grundskolan, som totalt omfattar 90 miljoner euro, är ett sätt att försöka hantera detta. Förutom att söka medel för pedagogiska utvecklingsprojekt och kompetensutveckling, kan skolorna även söka medel för inrättande av så kallade tutorlärartjänster.
En tutorlärare är en lärare som fungerar som mentor för sina kollegor under delar av arbetstiden. Det gäller att förändra verksamhetskulturen i en mer kollaborativ riktning och att underlätta införandet av nya undervisningsformer och arbetsmetoder. Lärare måste kunna använda digitala lärresurser där de passar in och tillför ett mervärde. Samtidigt är det viktigt att eleverna inte bara lär sig att använda de digitala möjligheterna i praktiken. De måste också reflektera kring vad den pågående digitala utvecklingen faktiskt innebär, påpekar Linda Mannila.
– Vad behöver lärare som undervisar i till exempel religion, bild eller matematik tänka på i det här avseendet? Det finns mängder av viktiga frågeställningar som behöver tas upp i undervisningen, inte minst sådana som rör etik och människors lika värde. Alla lärare har ett ansvar att se till att eleverna får undervisning i detta – och det är något helt annat än att undervisa med digitala verktyg. Eleverna ska förstå och reflektera kring hur samhället ser och fungerar idag. Med andra ord: en av skolans och undervisningens kärnuppgifter.
Ge konkreta exempel och förklara vad förändringarna innebär
Internet var ingen fluga och digitaliseringen är ingen trend, konstaterar Linda Mannila. Skolan och resten av samhället digitaliseras vare sig vi vill eller inte, så vi måste helt enkelt börja hantera det här på ett konstruktivt sätt. Här har både forskare och journalister viktiga roller att spela.
– Utvecklingen har förstås både positiva och negativa sidor. Därför är det viktigt att kunna visa vilka vägar som leder rätt och vilka som leder fel. Det handlar om att skapa en rättvisande bild. Ge konkreta exempel från klassrummen som visar hur det kan se ut och som förklarar vad förändringarna faktiskt innebär för lärare och elever. Annars kan vi inte få en skoldebatt som vilar på saklig grund och som leder utvecklingen framåt.
Artikel | Av Stefan Pålsson
| Effektkedjan, Innovation, Kompetensutveckling, Outcome mapping, Skolans digitalisering
Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens är ett projekt som RISE driver tillsammans med Lidingö, Skellefteå och Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet. Syftet är att utveckla en digital tjänst som gör det möjligt att analysera, mäta och följa upp de faktiska effekterna av lärares kompetensutveckling.
Det saknas metoder och verktyg
De snabba samhällsförändringarna, inte minst digitaliseringen, kräver att lärare utvecklar sin kompetens inom en rad olika områden. Många skolhuvudmän genomför därför satsningar för att möta behoven och för att kunna utveckla den dagliga undervisningen. Tyvärr har de små möjligheter att förvissa sig om att de önskade effekterna verkligen uppstår. Det här beror på att det saknas metoder och verktyg för att följa upp vad lärarna lär sig och hur det i sin tur påverkar undervisningen och vad eleverna lär sig. Lärares kompetens bedöms för det mesta med hjälp av självvärdering eller utifrån formella utbildningsmeriter, men inget av de här tillvägagångssätten visar egentligen det som skolhuvudmännen behöver veta.
Första steget
RISE, Lidingö och Skellefteå kommun och Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet har tagit initiativ till projektet Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens för att ta fram en digital tjänst som kan råda bot på detta. I slutet av november inleds det första steget: att utveckla projektbeskrivningen och att ta fram en handlingsplan för själva genomförandet. I augusti nästa år beräknas det första steget vara genomfört. Då hoppas man kunna gå vidare med utveckling, implementering och spridning.
Utmaningsdriven innovation
Vinnova finansierar det första steget inom ramen för sin satsning Utmaningsdriven innovation. Här ger man stöd åt samverkansprojekt som arbetar långsiktigt med att lösa samhällsproblem som kan bidra till att uppfylla de sjutton globala målen i Agenda 2030, som antogs av FN:s generalförsamling 2015. Det övergripande målet för satsningen är således att verka för en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling, både på nationell och global nivå.
Arbetet med att kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens möter det fjärde globala målet: säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla. För att kunna ge alla en utbildning genom hela livet som är relevant och håller en hög kvalitet, är det nödvändigt att säkerställa att utbildnings- och fortbildningsinsatser för lärare ger de resultat som behövs och efterfrågas.
Effektkedjan och outcome mapping
Tjänsten ska kombinera interaktiva kompetenstester med två metoder som är beprövade och etablerade inom andra områden: effektkedjan (ibland även kallad verksamhetslogik) och outcome mapping. På det här sättet blir det möjligt att se att utbildningarna verkligen har fungerat som det var tänkt. Det gäller både att kunna bedöma att lärarna har utvecklat de önskade kompetenserna och att kunna försäkra sig om att hela verksamheten utvecklas i rätt riktning.
Effektkedjan, en modell som har sina rötter i utvärderingsteori, beskriver logiken bakom de val som görs i en verksamhet för att nå fram till det önskade resultatet. Logiken uttrycks som en sekvens av flera steg i en kedja, som efterhand leder fram till målet. Här gäller det att undvika steg som leder till att man fastnar i processen och inte rör sig framåt.
Effektkedjan används sedan länge av flera olika svenska myndigheter, bland annat Ekonomistyrningsverket. Skolverket pekar också på metoden som ett effektivt sätt för skolledningen att arbeta med de organisations- och beteendeförändringar som är nödvändiga när skolan digitaliseras.
Outcome mapping är en metod som ursprungligen tagits fram för att säkerställa att projekt i utvecklingsländer verkligen leder till långsiktig förändring. Det räcker inte att titta på de direkta resultaten av arbetet för att kunna konstatera det. Istället gäller det att undersöka om det sker beteendeförändringar i hela organisationen som kan möjliggöra det fortsatta utvecklings- och förändringsarbetet. Det är också viktigt att ta reda på om det finns hinder på vägen, så att de kan identifieras och tas bort.
Strukturella hinder som påverkar den enskildes arbetssituation är ett vanligt skäl till att kompetensutveckling inte ger den önskade förändringen i verksamheten. Det kan till exempel handla om att arbetsgivaren inte ger utrymme till att pröva nya arbetsformer eller att enbart några i personalen får delta i kompetensutvecklingen. Den typen av hinder blir lättare att upptäcka om en kombination av effektkedjan och outcome mapping används för att bevaka och utvärdera lärande och beteendeförändringar.
Tänkbara vinster
För att kunna möta och motverka lärarbristen, som är ett växande samhällsproblem, är det viktigt att kunna säkerställa att de satsningar som görs på lärares kompetensutveckling verkligen får effekt, både på den individuella nivån och i organisationen.
Att bedöma och kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens kan vara ett bra sätt att synliggöra den faktiska kompetensen och att höja statusen för ett yrke som blir alltmer kvinnodominerat. Om den insamlade datan avpersonaliseras, kan den också användas till att ge en mer jämställd bedömning av kompetensen när det är dags för rekrytering och lönesättning.
En sådan här tjänst gör det möjligt att använda resurserna på ett bättre och mer verkningsfullt sätt än idag. Det kan både öka likvärdigheten och höja den generella kvaliteten på utbildning, eftersom det blir möjligt att ta fram och genomföra kompetensutvecklingsinsatser som fungerar som det är tänkt. Samtidigt gynnas det livslånga lärandet.
Stora behov och väldiga möjligheter
Just nu är det lärares lärande som står i fokus, men på längre sikt skulle tjänsten kunna fungera i alla sammanhang där utbildning och lärande äger rum. Det öppnar naturligtvis för stora möjligheter, såväl i Sverige som internationellt. Globaliseringen och digitaliseringen innebär att hela världen står för liknande utmaningar som måste mötas och hanteras.
Än så länge finns det inte någon lösning som klarar detta. Det finns väldiga behov och det öppnar sig stora möjligheter om den planerade tjänsten verkligen kan kvalitetssäkra lärande och kompetens – både för lärare och för alla andra som behöver lära, lära om och lära nytt.
Spaningen Podd 006 – Det krävs samverkan för att lyckas med skolans digitalisering
Podd | Av carlheath
| Grundskolan, Gymnasieskolan, Innovation, Internet of Things, Makerkultur, Quadruple Helix, Triple Helix
Under fyra veckor kommer vi att lyfta fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan tar vi upp behovet av samverkan och värdet med att förena olika perspektiv för att lyckas med skolans digitalisering. Allra sist kommer två tips på projekt som är väl värda att titta närmare på.
Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.
Blogginlägg | Av Stefan Pålsson
| Grundskolan, Gymnasieskolan, Innovation, Internet of Things, Makerkultur, Quadruple Helix, Skolans digitalisering, Triple Helix
Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.
Under fyra veckor kommer vi att lyfta fram de tematiska samtal om skolans digitalisering som genomfördes på Learning Forum i Göteborg 9-10 oktober. Den här veckan tar vi upp behovet av samverkan och värdet med att förena olika perspektiv för att lyckas med skolans digitalisering. Allra sist kommer två tips på projekt som är väl värda att titta närmare på.
Individer och aktörer från olika delar av samhället kan lösa problemen tillsammans
De senaste 20 åren har det blivit allt vanligare att peka på behovet av att akademi, näringsliv och offentlig sektor tillsammans försöker lösa viktiga samhällsfrågor. Det har också genomförts en rad sådana projekt runt om i världen och i Sverige, där olika perspektiv möts. Ofta kallar man den här typen av samverkan för Triple Helix.
På senare år har även behovet av Quadruple Helix uppmärksammats. Med andra ord handlar det om att allmänheten, intresseorganisationer och föreningar också ska bli delaktiga. European Network of Living Labs är ett exempel på det här. Man talar om Public-Private-People-Partnership, och syftet är att öka medborgarnas medverkan i innovationsarbetet inom olika samhällsområden, så att det bättre motsvarar deras behov.
Learning Forum var ett sätt att få med alla fyra perspektiven. Under de två dagar som konferensen pågick, diskuterade forskare, myndighetsföreträdare, förvaltningstjänstemän, lärare och representanter för edtech-företag hur man kan skapa bättre förutsättningar för en innovativ verksamhetsutveckling i skolan. Den andra dagen genomfördes ett nytt rådslag om en handlingsplan för skolans digitalisering. Precis som i Almedalen i somras bjöds även allmänheten in att delta via webben.
Det saknas former för finansiering av utveckling och innovation i skolan
Jannie Jeppesen, som är vd för branschföreningen Swedish Edtech Industry, konstaterade att Learning Forum var första gången som leverantörsledet bjudits in att delta i den här typen av samtal om skolan. Hon tillade att det både är viktigt att identifiera vad som behöver göras och att komma överens om hur aktörer från olika samhällsområden kan bidra till en önskvärd utveckling.
Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, satsar långsiktigt på starka innovations- och forskningsmiljöer och försöker stimulera till Quadruple Helix-samverkan. Varje år satsar man ca 3 miljarder kronor på olika insatser för att främja innovation. Anna Bjurström, som är ansvarig för Vinnovas insatser kring skolans digitalisering, berättade att man just nu finansierar flera projekt som rör skolan. Men det rör sig inte om någon nischad insats mot skolan, utan projekten finansieras inom ramen för andra satsningar.
2014-2015 genomförde Vinnova satsningen Digitalisering för framtidens lärande. Makerskola, som nyligen avslutades, var ett av de projekt som fick finansiering. Då var Vinnova relativt okända för skolhuvudmännen och skolan var en helt ny målgrupp, berättade Anna Bjurström. Man blev översköljda av ansökningar, och den uppenbara slutsatsen var att skolan är ett underfinansierat område.
Det är ett problem att det saknas ordentliga former för finansiering av utveckling och innovation i skolan, påpekade Jannie Jeppesen. Till exempel sade Skolforskningsinstitutets förre generaldirektör upp sig på grund av att verksamheten var underfinansierad. Medfinansiering från näringslivet är en möjlig väg framåt, tillade hon. Linnéuniversitetets nyinrättade professur i pedagogik, med inriktning mot digitala lärprocesser, samt forskningsprojektet Det digitala lärandets möjligheter visar hur man kan göra. I den kommande handlingsplanen för skolans digitalisering är det viktigt att reda ut vilka aktörer som kan vara med och bidra och på vilka sätt.
Det behövs en annan verksamhetskultur och ett mer systematiskt metodtänkande
Men det handlar inte enbart om pengar, utan det är ännu viktigare att skapa en innovationskultur, menade Jannie Jeppesen. De nordiska länderna och storstäderna har mycket att lära av varandra i det här avseendet, och det gäller alla samhällsområden, inte bara skolan. Det behövs en annan verksamhetskultur och ett mer systematiskt tänkande kring metoder för utveckling och förändring. För skolans del är det här en viktig del av den strategiska digitala kompetensen. Det handlar om att bygga en organisation som gör det möjligt att arbeta utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt och som samverkar med akademin, tillämpad forskning, relevanta leverantörer och med lärarutbildningen.
Jannie Jeppesen nämnde ett spännande exempel från Finland: The Smart Learning Environments of the Future. Det rör sig om en innovationsplattform där skolorna i de sex största finska städerna arbetar tillsammans med olika edtech-bolag. Skolorna presenterar sina önskemål och behov och utmanar företagen att lösa dem. Man arbetar med snabba experiment där skolorna testar lösningarna och ser om de fungerar i deras verksamhet. Företagen får viktig återkoppling som hjälper dem att utveckla produkter och tjänster för den finska och den globala marknaden.
Plattformen drivs av Forum Virium Helsinki, som är Helsingfors stads innovationsenhet och som arbetar mycket med Quadruple Helix-projekt. Det här arbetet är i sin tur en del av 6Aika, där Helsingfors, Esbo, Vanda, Tammerfors, Åbo och Uleåborg utvecklar strategier för en hållbar samhällsutveckling med verksamheter som motsvarar invånarnas behov.
Rådslagen gör att fler röster kan höras
I rådslaget för den kommande handlingsplanen diskuterade deltagarna på Learning Forum viktiga frågor och problemställningar i mindre grupper. I steg två är det även möjligt för intresserade som inte var på plats att delta via webben. Patrik Lilja, som är universitetslektor i pedagogik vid Högskolan i Halmstad, konstaterade att det här sättet att arbeta var en ny och positiv upplevelse. Ofta är det problem att genomföra den här typen av offentliga samtal, men rådslaget bygger på genomtänkta regler som gör att det fungerar. Dessutom används den digitala delen som ett sätt att vidareutveckla och förstärka det fysiska samtalet.
Pernilla Öberg, som arbetar som processledare i Kungsbacka kommun, menade att det är häftigt att hon och hennes kollegor från små kommuner kan vara med och påverka utformningen av handlingsplanen. Det är också värt att fundera på om man även på kommunal nivå kan arbeta på ungefär samma sätt som i rådslaget för att reflektera kring och driva fram utveckling.
Arbetssättet i rådslagen kräver att deltagarna är aktiva och interagerar med varandra, och det är rätt sätt att ta sig an de här frågorna, betonade Petter Lundberg, chef för MediaCenter Region Västerbotten. Han menade också att det är en stor fördel att rådslagen, som fortsätter att arrangeras runt om i landet, sätter fart på samtalen om skolans digitalisering. De skapar en bred förankring av arbetet med handlingsplanen, ökar känslan av delaktighet och kan ge stora vinster i den fortsatta processen.
Ofta är det svårt att vara konkret när komplexa och svårgripbara frågor som digitalisering diskuteras, menade Karin Ollinen, som är strategisk utvecklare och kommunlicentiand i Helsingborgs stad. Men processen i rådslagen tvingar oss att precisera och förklara vad vi menar, och det är en stor fördel, tillade hon. Hon kunde också se att hon i sina dubbla roller, som forskarstuderande och kommunaltjänsteman, får ett djupare och kanske också tydligare perspektiv.
Det mest intressanta med rådslagen är inte resultaten, utan de metadiskussioner som uppstår när vi fikar med kollegorna och berättar vad vi har gjort, menade Örjan Johansson, som är nationell affärsenhetschef för skolan på Atea. Vi som är här är ju redan frälsta, slog han fast. Istället handlar det om att nå de som inte är här och att få dem att börja tänka efter och att delta via webben. Rådslagen bygger på demokratins essens: att processerna är transparenta och att allas ord är lika mycket värda.
Veckans tips
I måndags arrangerades en workshop i Stockholm där forskare och praktiker samtalade om utmaningar och möjligheter med Internet of Things, som ofta förkortas IoT. Workshopen är en del av projektet IoT-hubb Skola, som ingår i Vinnovas nationella satsning inom det här området. När man kan koppla upp fysiska utrymmen och vardagsföremål på Internet och samla i och analysera data, blir det möjligt att förstå lärprocesser i fysiska miljöer betydligt bättre och mer detaljerat än idag.
IoT-hubb Skola startade i juni och pågår till maj 2021. RISE leder det löpande arbetet och Kungsbacka kommun samordnar projektet. Lidingö stad, Skellefteå kommun, Västerviks kommun, NTI-gymnasiet, Stockholms universitet och Microsoft är partners.
Trainstation, som är en fysisk plats för digitalt skapande på Vivallaskolan i Örebro, är en annan intressant satsning som är värd att hålla ett öga på. Imorgon är det dags för offentlig invigning, men verksamheten har redan börjat komma igång. Örebro kommun vill på det här sättet ge barn och ungdomar från mångkulturella områden möjlighet att utforska och hantera de nya möjligheterna till digitalt skapande inom en mängd olika områden.
Trainstation arbetar med ett pedagogiskt helikopterperspektiv. Först ger man en överblick av hur det går till att till exempel programmera en app, designa en kjol eller göra ett Youtube-klipp. Därefter får deltagarna själva prova på hela processen, och de lägger på det här sättet en bra grund för sitt fortsatta skapande.
Den digitala utvecklingen skapar oändliga möjligheter att skapa och att uttrycka sig. Tanken med Trainstation är att minska den digitala klyftan mellan barn och ungdomar och att visa att digitala aktiviteter är betydligt mer än att bara spela datorspel. Världen är numera digital och det är viktigt att se till att alla får lika möjligheter att lära och utvecklas.
Artikel | Av Stefan Pålsson
| Blended Learning, Grundskolan, Gymnasieskolan, Infrastruktur, Innovation, Kompetensutveckling, Ledarskap, Skolans digitalisering, Styrdokument
I Sverige och i många andra delar av världen genomförs just nu digitaliseringen av skolan. Frågor kring infrastruktur och teknik har stått i centrum för arbetet, men är det tillräckligt? Får lärare den kompetensutveckling och det stöd som behövs? Är riktningen tydlig – och går alla åt samma håll?
I den internationella debatten har det länge betonats att den pågående digitaliseringen av samhället innebär att skolans undervisning behöver finna nya vägar och mål. Ofta talas det om 21st Century Skills. Bland annat anses det avgörande att eleverna lär sig att dra nytta av it och digitala medier i sitt lärande, att de tränas att tänka kritiskt, att de blir självgående och att de lär sig att lösa problem tillsammans med andra. Trots detta har det ännu inte skett någon genomgripande förändring i något land.
2013 visade EU-kommissionen att det finns stora skillnader mellan medlemsländerna när det gäller digital infrastruktur och datortäthet. Men även i länder med god tillgång till datorer och nät ligger den pedagogiska användningen ofta på en låg nivå. Det som avgör är istället om det finns visioner, planering och ett strategiskt tänkande. Lärare och övrig pedagogisk personal behöver bli säkra på tekniken, få ett grepp om hur den kan användas tillsammans med eleverna samt förstå varför det är viktigt att it och digitala medier integreras i undervisningen.
Två år senare presenterade OECD rapporten Students, Computers and Learning: Making the Connection, som bygger på resultat och enkätsvar från PISA 2012. Slutsatsen är att skolan inte kan digitaliseras utan tydliga mål och en genomarbetad strategi. OECD rekommenderar därför alla nationella beslutsfattare att ta fram långsiktigt hållbara strategier för skolans digitalisering, som gör det möjligt för lärare att dra nytta av de pedagogiska möjligheterna. Det är också nödvändigt att förändringsarbetet är förankrat i skolan och i resten av samhället. Om det inte är uppenbart för alla vart man är på väg – och varför – blir det svårt att nå fram till målet.
Forskningsprojektet Unos uno, som genomfördes av Örebro universitet 2010-2013, är den hittills mest omfattande analysen av den pågående digitaliseringen av den svenska skolan. Genom att undersöka hur tjugo grund- och gymnasieskolor i elva kommuner samt en friskolekoncern införde varsin dator till lärare och elever, fick man en översiktlig bild av såväl hinder som möjligheter.
I slutrapporten konstateras att digitaliseringen inte ska betraktas som ett it-projekt som äger rum inom ramen för den befintliga skolan. Istället blir den digitala tekniken en katalysator som sätter igång förändring och utveckling inom en rad olika områden. Med andra ord rör det sig om ett förändringsprojekt som sträcker sig över ett antal år och som får långtgående konsekvenser för skolans arbetsorganisation, arbetsvillkor och arbetsprocesser. Här är ett systematiskt ledningsarbete absolut avgörande för att man ska lyckas. Beslutsfattare, skolförvaltning, skolledare och lärare måste alla samarbeta och sträva mot samma mål.
Digitaliseringen av den svenska skolan har länge varit beroende av kommunala satsningar och eldsjälar, men nu är en förändring på gång. Förra våren presenterade Skolverket, på uppdrag av regeringen, förslag på nationella strategier som är tänkta att möjliggöra en tydligare styrning och en mer likvärdig utveckling i hela landet. Strategierna rymmer en vision om att skolan 2022 ska kunna förbereda alla elever för de villkor och förutsättningar som gäller i ett digitaliserat samhälle. Detta förutsätter att läroplanerna revideras, att skolledare, lärare och annan skolpersonal får tillgång till nödvändig kompetensutveckling och att det ges ett genomarbetat stöd för skolans fortsatta utveckling.
Regeringen har ännu inte fattat beslut om strategierna, men det har sagts att Skolverkets förslag kommer att följas till stora delar.
9 mars presenterade regeringen en revision av grund- och gymnasieskolans läroplaner som ska göra det möjligt för eleverna att utveckla en adekvat digital kompetens. Bland annat betonas träningen av källkritisk förmåga, skolbibliotekets och skolbibliotekariens roll i utvecklingen av språklig förmåga och digital kompetens lyfts fram och programmering införs som moment i ämnen som matematik, samhällskunskap och teknik.
Skolverket ansvarar sedan 2015 för modulärt uppbyggda nationella skolutvecklingsprogram som bygger på kollegialt lärande. Här finns moduler kring digitalisering, matematik, naturvetenskap, specialpedagogik samt skolans värdegrund. Nu kommer även modulen Leda digitalisering, som vänder sig till skolhuvudmän och skolledare. Det handlar om ett processtöd som ska underlätta styrning och ledning av skolans digitala utveckling. Här har det strategiska ledarskapet en stor och avgörande roll. Därför är det särskilt viktigt att ge hjälp och stöd inom detta område, inte minst genom att bygga vidare på erfarenheter från näringslivet.
SKL lyfter också fram betydelsen av ledningsperspektivet i arbetet med skolans digitalisering. Ett exempel är fortbildningssatsningen STL – skriva sig till lärande, som baseras på en modell som används framgångsrikt i Sollentuna sedan sju år tillbaka. Målet är att underlätta för landets skolor att integrera it och digitala medier i undervisningen samt att utveckla och förändra sin verksamhetskultur på vetenskaplig grund.
Till hösten startar en ny omgång som bygger på blended learning, det vill säga en blandning av fysisk och virtuell undervisning. Större delen av fortbildningen äger rum i en lärplattform, där lärarna både beskriver och analyserar lärarna sitt eget förändringsarbete och hjälper varandra att komma vidare. Här kan skolledare följa sina lärare och ge löpande konstruktiv återkoppling. För att kunna styra och leda utvecklingen på skolan, är det nödvändigt att vara uppdaterad om vad som händer och att kunna vägleda när det behövs. Fortbildningen kopplas till den dagliga verksamheten, förankras i skolledningen och kan ge ett gott stöd åt den pågående digitaliseringen.
Ett strategiskt ledarskap är viktigt på alla nivåer när skolan utvecklas och förändras. För att möjliggöra en likvärdig och enhetlig utveckling i hela landet, föreslår Skolkommissionen i sin slutrapport att det skapas en nationell skolmyndighet som ger huvudmännen kontinuerlig hjälp och stöd. Myndigheten är tänkt att ha en regional närvaro och bland annat arbeta med resultatdialoger och stödjande skolgranskningar som kan underlätta en likvärdig utveckling. Det är även viktigt att ta fram tydliga gemensamma mål för lärares kompetensutveckling som kan följas upp på ett systematiskt sätt i hela landet.
Skolkommissionen betonar också värdet av att den tänkta skolmyndigheten samverkar med huvudmän, högskolor och med näringslivet för att skapa utvecklingsmiljöer som stärker kompetens och undervisningskvalitet i skolan. Här kan jämföras med Finland, som sedan förra året driver det treåriga utvecklingsprogrammet Den nya grundskolan.
Inom ramen för det här programmet driver Utbildningsstyrelsen, som kan jämföras med Skolverket, sedan 1 mars ett innovationscentrum som ska främja förnyelsen av skolans verksamhetskultur. Tillsammans med andra aktörer, bland annat högskolor och näringsliv, vill man skapa ett ekosystem som kan hantera de utmaningar som skapas av den digitala samhällsutvecklingen. Det nyligen införda systemet med tutorlärare på alla skolor, som ska hjälpa och vägleda lärare med den pedagogiska utvecklingen, kan säkert ha stor betydelse i det här sammanhanget.
En viktig del av innovationsarbetet går ut på att “skala upp” idéer som tagits fram ute på skolorna och att ta fram utvecklingsmodeller som kan bidra till den nationella och internationella skolutvecklingen. Här i Sverige arbetar Vinnova på ett liknande sätt med sina innovationsslussar och testbäddar inom olika delar av offentlig verksamhet. Projektet Makerspace i skolan är ett exempel på ett pågående projekt inom skolområdet.
OECD och EU betonar betydelsen av planering och strategiskt ledningsarbete för skolans digitalisering och behovet av en övergripande vision som är förankrad i samhället i stort. När det gäller det sistnämnda återstår fortfarande mycket arbete. 1 mars publicerade Dagens Samhälle en debattartikel där företrädare för skol- och forskarvärlden där man efterlyste en tydligare framtidssyn och riktning för digitaliseringen av den svenska skolan. En sådan krävs för att kunna planera och prioritera det fortsatta arbetet på ett strategiskt medvetet sätt, menade man.
Hur ska visionen tas fram? Utbildningsforskaren Neil Selwyn hör till dem som hävdar att det behövs en seriös och konstruktiv samhällsdebatt om skolans digitala utveckling där så många perspektiv som möjligt finns med. Skolans digitalisering behöver problematiseras och användningen av it och digitala medier behöver belysas ur ett mer kritiskt perspektiv. Annars blir det svårt att förankra och att genomföra förändringsarbetet. Alla måste veta vart man är på väg och varför man är det.
I Sverige pågår flera projekt som syftar till att utveckla och förstärka förmågan att planera och genomföra digitaliseringen av skolan på ett genomtänkt och systematiskt sätt. SKLs förändringsledningsprogram LEDA för smartare välfärd, Skolverkets satsning Leda digitalisering och RISE initiativ Digitalisering och lärande är några exempel. I samtliga fall handlar det om att använda tillämpad forskning och praktisk erfarenhet för att hjälpa skolhuvudmän att utveckla de kunskaper som behövs för att komma på rätt spår.
