Etikett: Informellt lärande

Veckans spaning: ICILS och datalogiskt tänkande, DigiEduHack och två forskarintervjuer

Veckans spaning: ICILS och datalogiskt tänkande, DigiEduHack och två forskarintervjuer

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden gör ett sommaruppehåll till mitten av augusti.

ICILS och datalogiskt tänkande

5 november kommer resultatet av ICILS 2018 – den andra upplagan av International Computer and Information Literacy Study – att presenteras. IEA och ACER ansvarar för undersökningen som genomförts i tretton länder i fyra världsdelar: Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Kazakhstan, Luxemburg, Portugal, Ryssland, Syd-Korea, Tyskland, Uruguay och USA. ICILS genomfördes för första gången 2013.

Syftet är att ge en bild av hur pass väl förberedda elever i skolår åtta är på att studera, arbeta och leva i en digital värld. Därför testas deras förmåga att söka och värdera information, att kommunicera och att lösa problem med hjälp av dator och Internet. Den här gången kan de deltagande länderna även välja att testa elevernas förmåga till datalogiskt tänkande.

Förutom att testa elevernas digitala kompetens, görs olika  studier av villkor och förutsättningar för att lära sig använda och kritiskt förstå de digitala möjligheterna i hemmet och i skolan i de tretton länderna.

Elisa Nadire Caeli och Jeppe Bundsgaard är doktorand respektive professor vid DPU i Köpenhamn. De båda har, som en del av arbetet med den danska rapporten, gjort en enkätundersökning bland rektorer om undervisningen i datalogiskt tänkande på deras skola och hur de uppfattar och förstår begreppet. Den ingår också i underlaget till Caelis kommande avhandling om elevers utveckling av datalogiskt tänkande.

För att få en bred ingång och för att undgå missförstånd, valde man att inte uttryckligen fråga efter om skolorna arbetar med projekt som rör datalogiskt tänkande. Istället frågade man efter it-projekt och bad om en beskrivning av innehållet. Det visade sig att 62% av skolorna arbetade med problemlösning, design, programmering i undervisningen.

Forskarna konstaterar att det är ett problem att många skolor har brist på lärare som utbildats eller fortbildats i att använda it och digitala medier i undervisningen. På 44% av skolorna är 1-25% av lärarna utbildade. 15% av skolorna i enkäten saknar helt sådana lärare. Endast 17% av skolorna har minst 75% lärare som är utbildade inom området. Ett ännu större problem är att det inte är mer än 14% av de it-utbildade lärarna som har kunskaper i programmering och digital design, påpekar forskarna.

Enkäten visar också att endast 7% av rektorerna anser sig vara väl insatta i vad datalogiskt tänkande är. 27% har aldrig hört talas om begreppet, medan 55% känner till det, men säger sig sakna djupare kunskaper. 

Rektorerna presenterades för åtta olika påståenden om vad datalogiskt tänkande handlar om och fick svara om de instämde i eller invände mot påståendet. Det visade sig att fanns en hög enighet om det mesta – med ett undantag: 58% invände mot att datalogiskt tänkande i princip är samma sak som programmering, medan 42% instämde i påståendet. 94% av rektorerna instämmer i att datalogiskt tänkande handlar om att lösa problem på ett systematiskt och logiskt sätt. 81% instämmer i att datalogiskt tänkande innebär kritiska överväganden om digitala teknologiers roll i livet och samhället.

Den danska regeringen planerar att införa teknologiförståelse som ett obligatoriskt undervisningsområde i grundskolan och genomför just nu försök på 46 skolor runt om i landet. Tanken är att eleverna ska utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver för att kunna bli kritiska och medvetna medskapare av ett digitalt samhälle. Här är datalogiskt tänkande en viktig del.

För att det ska fungera som det är tänkt, menar forskarna att det krävs att lärarutbildningarna förändras och att yrkesverksamma lärare får adekvat fortbildning. Men det gäller också att rektorerna fortbildas, så att de kan skapa en kultur på sina skolor som stöder utvecklingen av teknologiförståelse och datalogiskt tänkande i undervisningen. Annars finns det risk för att undervisningen får ett alltför snävt fokus och styrs av läromedlens ramar.

DigiEduHack

3 oktober arrangeras DigiEduHack – ett 24 timmars hackathon som ska samla utbildningsintresserade från hela världen, alltifrån elever till forskare och yrkesverksamma inom olika områden. Skolor, universitet, forskningsinstitut, edtech-företag och fristående organisationer kan vara värdar på sina orter och få hjälp med att hantera utmaningar och lösa problem som de står inför. 

DigiEduHack leds av EIT-Climate-Kic och samordnas av Aaltouniversitetet i Esbo, Finland. Satsningen är en del av EU:s handlingsplan för digital utbildning, som lanserades i januari 2018. Handlingsplanens övergripande mål är att möjligheterna med it och digitala medier ska utnyttjas på bättre sätt, så att de studerande verkligen kan utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver när världen och samhället förändras.

Medborgar- och användardriven innovation kan vara ett sätt att hitta nya vinklar och perspektiv som kan föra utvecklingen framåt. På DigiEduHack kan det handla om allt ifrån själva lärupplevelsen till utformningen av lärmiljöer och en mer målmedveten användning av data för att förbättra undervisning och lärande.

EIT-Climate-Kic och Aaltouniversitetet hoppas på 2500 deltagare på 50 platser i olika delar av världen. Ett trettiotal är redan klara, men man söker aktivt efter fler som vill vara med. Alla får hjälp och stöd av arrangörerna, så att de kan genomföra arrangemanget. Huvudarrangemanget äger rum på Aaltouniversitet och alla deltagare runt om i världen kan följa vad som händer i en streamad sändning. Deltagarna på de olika platserna kan också kommunicera med varandra och utbyta tankar och idéer.

På DigiEduHack får deltagarna hos de olika värdarna först en inblick i utmaningarna och arbetar sedan i konkurrerande team som ska ta fram konkreta förslag på lösningar. Teamen pitchar sina förslag för värden som sedan utser bästa lösning och bästa team. De bästa lösningarna i hela DigiEduHack kommer att utses i en världsomspännande tävling som avgörs i november.

Två forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Filmerna kan nås från Learning Forums Facebook-sida. De läggs efterhand även ut här på Spaningen och kompletteras med en sammanfattande och fördjupande text.

Martin Johansson arbetar som forskare på RISE Interactive i Göteborg. Han medverkar sedan förra året i det treåriga innovationsprojektet IoT-hubb skola

Thomas Hillman är docent med inriktning mot it och lärande vid Institutionen för tillämpad IT på Göteborgs universitet. Han intresserar sig både för hur tekniken förändrar hur vi lär oss i formella och informella sammanhang samt hur våra lärprocesser förändrar användning och design av teknik. 

Veckans tips

De etiska frågeställningarna kring användningen av AI lyfts allt oftare fram i samhällsdebatten och är naturligtvis även viktiga för skolan. På MIT Media Lab arbetar doktoranden Blakeley Payne och hennes kollegor med att ta fram ett öppet undervisningsmaterial som kan användas på mellan- och högstadiet.

Under sommaren har man arrangerat ett sommarläger som både ger barnen en inblick i viktiga frågor och problemställningar och inbjuder till reflektion och diskussion. Här finns mycket att fundera på och att inspireras av! 

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Thomas Hillman

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Thomas Hillman

Thomas Hillman är docent med inriktning mot it och lärande vid Institutionen för tillämpad IT på Göteborgs universitet. Han ingår i forskargruppen Lärande och IT, som undersöker hur digitalisering förändrar utbildning och andra pedagogiska sammanhang och vad det i sin tur innebär för synen på lärande och kunskap.

Thomas Hillman intresserar sig både för hur tekniken förändrar hur vi lär oss i formella och informella sammanhang samt hur våra lärprocesser förändrar användning och design av teknik. Han tittar framför allt närmare på hur storskaliga webbaserade plattformar som Stack Overflow och olika Facebook-grupper fungerar som lärplattformar och som informella lärmiljöer.

Motivation är en viktig fråga när informellt lärande diskuteras. Vad är det som motiverar personer att lära sig någonting, trots att det inte finns något som tvingar dem? Thomas Hillman säger att det gäller att formulera om frågan: Vad är förutsättningen för att få folk motiverade i en viss digital miljö? Det kan bli en stor och viktig hjälp vid utformningen av digitala lärmiljöer i skolan, menar han.

Eftersom Thomas Hillman i sin forskning i hög grad intresserar sig för storskaliga plattformar, blir frågeställningar som rör data och hur data påverkar användarna ytterst relevanta. Just nu studerar han hur data används i skolans värld. Hur producerar de plattformar som används i skolan data? Vilka har tillgång till denna data, hur används den och på vilka sätt kan den bli relevant i klassrummet?

Thomas Hillman arbetar aktivt för att föra ut sina forskningsresultat i skolan. Han och de andra som ingår i forskargruppen Lärande och IT skriver till exempel populärvetenskapliga inlägg på sin gemensamma blogg, som presenterar aktuell och pågående forskning. Varje år sedan 2017 arrangerar forskargruppen konferensen PopUpDig, där man presenterar sin forskning för lärare, skolledare och förvaltningstjänstemän från hela Sverige. Thomas Hillman använder även rad andra fora och kontaktytor för att informera och samtala med lärare och andra som arbetar praktiskt med utbildning och lärande. 

Spaningen Podd 034: Edtech Innovation Fund, Youtube som lärresurs och två forskarintervjuer

Spaningen Podd 034: Edtech Innovation Fund, Youtube som lärresurs och två forskarintervjuer

Hej och välkommen till Spaningen – en podcast, en blogg och ett veckobrev som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Jag heter Carl Heath och gör denna podcast tillsammans med Stefan Pålsson.

Veckans spaning inleds med att vi tittar lite närmare på Edtech Innovation Fund, som presenterades i England tidigare i veckan. Vi fortsätter sedan med att ta upp en studie från Tyskland om hur unga använder Youtube i sitt lärande och för att inspireras till konstnärligt och musikaliskt skapande. Därefter följer två forskarintervjuer från Learning Forum innan vi rundar av med veckans tips.  

Veckans spaning: Edtech Innovation Fund, Youtube som lärresurs och två forskarintervjuer

Veckans spaning: Edtech Innovation Fund, Youtube som lärresurs och två forskarintervjuer

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Edtech Innovation Fund

För två månader sedan tog Spaningen upp Englands strategi för att stärka arbetet med skolans digitalisering och ge bättre förutsättningar för edtech-företagen. Totalt rör det sig om satsningar på ungefär 10 miljoner pund.

Nu är det mer på gång. Utbildningsdepartementet har tillsatt en expertgrupp som ska hjälpa till med att genomföra strategin i praktiken, och i måndags höll gruppen sitt första möte. Samma dag lanserades Edtech Innovation Fund, som är ett samarbete mellan utbildningsdepartementet och den brittiska innovationsstiftelsen Nesta.

Tanken med Edtech Innovation Fund är att ge hjälp åt företag inom edtech-branschen att tänka nytt, att kommunicera och samarbeta med skolor och att genomföra studier som analyserar och värderar nyttan med de lösningar som tas fram. Från och med nu och till och med utgången av 2021 kan företag få innovationsstöd upp till 100 000 pund. Fonden har totalt 4.6 miljoner pund till sitt förfogande.

Nesta säger i ett pressmeddelande att digitaliseringen påverkar och förändrar alla näringslivsbranscher och hela samhället, men i skolan händer det fortfarande alldeles för lite. Det är tydligt att något måste göras för att få fart på förändringsarbetet.

Med teknikens hjälp går det att underlätta skolans administration, minska arbetsbelastningen för lärare, utveckla undervisningen och skapa bättre förutsättningar för elevers lärande. Men det förutsätter att företagen ges bättre möjligheter att utveckla och testa sina lösningar och att produkter och tjänster når ut till skolorna.

Edtech Innovation Fund kommer att ge stöd åt tekniska lösningar inom fyra områden: formativ bedömning, rättning av uppsatser, kommunikation med elevernas vårdnadshavare samt effektivisering av schemaläggning och planering. Företagen får, förutom finansiellt stöd, även tillgång till Nestas nätverk av partners, som kan ge handfast hjälp och konkreta råd.

Den första ansökningsrundan beräknas vara klar i september. Både utbildningsdepartementet och Nesta hoppas på förslag på kreativa och innovativa digitala lösningar som kan underlätta vardagen och ge bättre förutsättningar för lärare och elever.

Studie av hur unga använder Youtube i sitt lärande

I Tyskland har förbundsregeringen och delstaterna kommit överens om att samarbeta för att få fart på skolans digitalisering. Därför satsar man på infrastruktur, digitala läromedel och fortbildning av lärare. Men digitalisering handlar inte enbart om teknik, påpekar den oberoende organisationen Rat für Kulturelle Bildung. Digitaliseringen skapar också nya kulturella uttrycksformer och ger nya förutsättningar för kulturens olika fält. Detta måste man börja tänka på i skolan, skriver man i rapporten Alles immer smart, som kom i början av året. De estetiska ämnena kan hjälpa elever att förstå och dra nytta av de nya möjligheterna att lära sig, att uttrycka sig själva och att kommunicera med andra.

I tisdags presenterade Rat für Kulturelle Bildung en studie av hur unga mellan 12 och 19 år på egen hand använder Youtube som ett redskap för sitt lärande utanför skolan. Studien visar att 86% av de unga använder Youtube och knappt hälften av dem ser på filmer som hjälper dem att lära och förstå olika saker. Dels handlar det om filmer som gör det lättare att göra läxorna och att förbereda sig inför prov. Många ser också filmer som hjälper dem att utvecklas inom estetiska områden. Det kan till exempel handla om att måla, spela teater, sjunga eller spela ett instrument. En stor del av dem vill även själva göra filmer för att dela med sina kunskaper.

Rat für Kulturelle Bildung konstaterar att Youtube är ett medium som inte bör ignoreras när det gäller undervisning och lärande. Det rör sig om en kommersiell aktör och plattformen är inte alls anpassad för utbildning, men ändå är det tydligt att den får en växande betydelse för det ändamålet. Audiovisuellt lärande med hjälp av korta filmer blir allt viktigare, inte minst bland unga, och är redan en del av vardagen för många. Det innebär att förutsättningarna för undervisning och lärande förändras.

Remix- och mashup-kulturen på nätet inspirerar också många att själva börja skapa musik och konst, och att dela med sig av det man gör. Det är även tydligt att det är ett sätt att få pojkar intresserade av olika kulturella uttryckssätt. Här är det viktigt att kulturinstitutionerna hänger med och lär sig att dra nytta av de nya möjligheterna.

Det finns ett tydligt behov bland unga att lära sig att kritiskt granska de filmer som läggs ut på Youtube och att förstå hur algoritmerna fungerar. 60% av eleverna i studien efterlyser hjälp från skolan med detta. Drygt hälften av eleverna tror att Youtube kommer att bli viktigare för skolan framöver. Ungefär lika många vill ha hjälp från skolan med att spela in och redigera egna filmer.

I studien betonas att skolan och kulturinstitutionerna måste för klart för sig att förutsättningarna för deras verksamheter håller på att förändras. Rat für Kulturelle Bildung menar därför att medarbetarna måste ges möjlighet att lära sig hur kultur- och utbildningslandskapet påverkas av digitala medier och att de lär sig att dra nytta av möjligheterna i sina verksamheter. Det är särskilt viktigt att de själva börjar producera filmer som motsvarar behov hos barn och ungdomar. En bättre koppling mellan det informella och det formella lärandet är också önskvärd.

Rat für Kulturelle Bildung rekommenderar även beslutsfattare att ta fram riktlinjer för icke-kommersiella digitala rum, där det är möjligt att  dela med sig av lärresurser och att inspireras att delta i konstnärligt och musikaliskt skapande. Idag har Youtube i princip monopol, och det är långtifrån oproblematiskt, tillägger man.

Forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Under de närmaste månaderna kommer filmerna att publiceras på Learning Forums Facebook-sida. Filmerna läggs efterhand även ut här på Spaningen och kompletteras med en sammanfattande och fördjupande text.

Ylva Lindberg är docent i litteraturvetenskap och forskningschef på Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköpings universitet. Hon leder även forskargruppen Communication, Culture and Diversity, som sedan 20 år tillbaka arbetar med att analysera hur samhällets digitalisering förändrar hur vi kommunicerar och vad det i sin tur innebär för skolan och undervisningen.  

Niels Stor Swinkels är forskare och utvecklare med inriktning mot interaktionsdesign på RISE Interactive. En stor del av de projekt som han deltar i är inriktade mot utbildning och skolans digitalisering. Det handlar dels om att dra nytta av teknikens möjligheter för att utveckla och förändra undervisningen, men det gäller också att förbereda eleverna på livet i ett alltmer digitalt samhälle.

Veckans tips

Hur kan lärare och andra som arbetar nära barn och ungdomar gå till väga för att diskutera och hantera hot och hat på nätet? Statens medieråd har tagit fram konceptet Låt oss prata om det, som man hoppas kan underlätta. Här visar man hur pedagoger kan använda sig av den kunskapsbank som Statens medieråd byggt upp inom ramen för regeringsuppdraget No Hate Speech Movement.

Låt oss prata om det bygger på att eleverna anonymt kan ställa frågor som, med stöd av myndighetens utbildningsmaterial, kan lyftas i en större diskussion. På vis kan det bli möjligt att bryta tystnaden och börja diskutera viktiga tabubelagda ämnen som rör rasism och andra former av fientlighet.

Mobilen i skolan och i klassrummet

Mobilen i skolan och i klassrummet

Kan mobilen bli en integrerad del av det pågående arbetet med skolans digitalisering? Eller borde den kanske hellre förbjudas? Hur ser det ut i skolan och i klassrummet? Vad säger forskningen? Här är en kort genomlysning av frågan som kanske kan bidra till att föra diskussionen vidare.

Bland dem som varnar för skolans ordningsproblem har mobilen under de senaste par åren blivit en viktig symbolfråga. De menar att mobilen stör skolans verksamhet och påverkar eleverna negativt. På lektionerna blir eleverna distraherade och tappar koncentrationen. Under rasterna ägnar eleverna tiden åt mobilspel istället för att leka, umgås eller röra på sig. Dessutom kan mobilen användas till att trakassera och mobba andra elever. Därför behövs tydliga regler och kanske även ett förbud.

Det är inte ovanligt att politiker och andra beslutsfattare instämmer i kritiken och ställer sig positiva till möjligheten att begränsa eller förbjuda användning av mobiler i skolan. Trygghet och lugn och ro är en nödvändig förutsättning för att eleverna ska följa med på lektionerna och lära sig det som de behöver.

Mobilen allt viktigare i vardagen

Om vi ser på samhället i stort, är det tydligt att mobilen spelar en allt större roll för allt fler av oss. I och med genomslaget för smartphones, är mobilen numera snarare en kraftfull handdator än en telefon. Med hjälp av mobilen håller vi oss ständigt uppkopplade, deltar i den sociala samvaron på nätet, följer med i nyhetsflödet, lyssnar på musik, betalar i affären, och så vidare.

Mobilen är ett mångsidigt verktyg som både ger oss nytta och nöje och börjar bli en omistlig del av den dagliga tillvaron. Enligt Svenskarna och Internet använder 78% av befolkningen Internet via mobilen och 65% gör det varje dag. I genomsnitt handlar det totalt om drygt nio timmar i veckan.

Mobiler är också vanliga bland barn och ungdomar. Eleverna och Internet visar att nästan alla elever från tioårsåldern och uppåt har en egen mobil som de använder i skolan. I skolverkets senaste rapport om it-användning och it-kompetens i skolan sägs att 69% av grundskolorna och 93% av gymnasierna tillåter att eleverna använder egen digital utrustning på lektionerna. Trots detta är det bara 28% av eleverna på mellanstadiet och 56% av eleverna på högstadiet som uppger att de använder sina mobiler i klassrummet.

Skolans digitalisering

Riksdagen kommer under våren att anta nationella strategier för digitaliseringen av skolan som lyfter fram behovet av att använda it och digitala medier i undervisningen. Dels handlar det om att dra nytta av teknikens möjligheter för att förbättra och effektivisera skolans undervisning och övriga verksamhet. Men det är också avgörande att alla elever får likvärdiga möjligheter att utveckla en adekvat digital kompetens.

I Skolverkets förslag till strategier för för- och grundskolan respektive gymnasiet och vuxenutbildningen sägs att det är önskvärt att varje elev från och med grundskolan har minst varsin digital “enhet”, exempelvis laptop eller platta. Eleverna ska kunna använda sin egen utrustning om de vill det. Är det då rimligt att vara tveksam till eller att säga nej till mobilen?

I augusti presenterade Novus resultatet av en enkätundersökning som genomförts på uppdrag av Telenor  bland knappt 1200 elever i årskurs fyra till nio. Här framgår det bland annat att att 6% av eleverna på mellanstadiet får använda sina mobiler under hela skoldagen. På högstadiet rör det sig om 12%. 53% av mellanstadieeleverna får ha mobilen i skolan, men de får inte använda den under lektionerna. Detta gäller för 71% av eleverna på högstadiet. 40% av eleverna på mellan- och högstadiet har totalt mobilförbud i skolan.

Varför mobilförbud?

Lina Sundqvist, som ansvarar för initiativet Nätprat på Telenor, menar att det finns flera skäl till att skolor inför mobilförbud. Det handlar bland annat om att öka arbetsro på lektionerna och att minska nätmobbningen, men man vill också att eleverna ska röra sig mer på rasterna. Hon konstaterar samtidigt att förbud inte är någon lösning som fungerar på sikt. Istället gäller det att lärare och andra vuxna i skolan engagerar sig i vad eleverna faktiskt gör med sina mobiler och att de blir mer närvarande på “den digitala skolgården”.

Detta är något som forskaren Elza Dunkels sedan länge pekar på. Hon understryker också att kränkningar inte är något giltigt skäl till förbud. Detta sker även i de fysiska rummen, men där talar vi aldrig om förbud. Ett förbud mot mobiler i skolan kan minska synligheten av mobbning och andra former av kränkande beteende, men det löser inte problemet.

Elza Dunkels ifrågasätter också resonemangen kring att eleverna slutar leka när de har tillgång till mobiler. Vad är egentligen att betrakta som lek? Pågår leken enbart i det fysiska rummet? Kan man inte leka med mobilen?

Ett argument bland lärare som samlar in elevers mobiler är att de vill minska deras stress och göra det enklare för dem att koncentrera sig på undervisningen. Andra lärare ifrågasätter den typen av argument. Eleverna måste träna sig att fokusera även om mobilen är tillgänglig, och den träningen sker lämpligen i klassrummet, under lektionerna.

Mobilen är förstås inte enbart en distraktion, utan kan också användas som verktyg i undervisningen, till exempel för att anteckna eller för att fotografera klassrummets whiteboard. Här finns det risk för att fördomarna styr när lärare ser att eleverna använder sina mobiler. En elevs “pillande med mobilen” kan alltså handla om att anteckna eller att dokumentera inslag i undervisningen.

Hur ser det ut i klassrummet?

Den tekniska utvecklingen av mobilerna, och hur de används i skolan, har förändrats snabbt under de senaste sex, sju åren. Än så länge finns det därför inte särskilt mycket forskning inom området. Ett pågående svenskt exempel är Uppkopplade klassrum på Karlstads universitet. De samarbetar med forskningsprojektet Textmöten, som bedrivs av forskare vid Helsingfors universitet och Åbo Akademi.

Här vill forskarna veta mer om hur och varför elever på gymnasiet använder mobilen i klassrummet, och de intresserar sig både för den pedagogiska och den sociala användningen. Med hjälp av fallstudier i olika klassrum i Karlstad och i Åbo observerar och analyserar forskarna hur gamla och nya praktiker kring samtal, läsning och skrivning flätas samman när mobilen kommer in i klassrummet. En kritisk reflektion kring hur skolans undervisning ska hantera dessa nya förutsättningar är också en viktig del av forskningen.

Forskargruppen i Karlstad inledde projektet med en pilotstudie av hur mobilanvändningen kan se ut i ett klassrum i årskurs nio. Här konstateras att eleverna anpassar sig till situationen i klassrummet. Ibland används mobilen för att slå upp ord eller för att få snabb tillgång till information. När det uppstår korta pauser i undervisningen, som forskarna kallar “mellanrum”, används mobilen för att hålla kontakt med vänner och bekanta utanför klassrummet i olika sociala medier.

Elevernas mobilanvändning bevarar lugnet

Elevernas mobilanvändning är sällan störande och tillsägelser är sällsynta. Om läraren håller en engagerande presentation, om det pågår ett grupparbete som kräver ständig interaktion eller om eleverna arbetar individuellt med en motiverande uppgift, används mobilen inte alls.

De här observationerna har bekräftats i de fortsatta fallstudierna i Karlstad och i Finland. Fritjof Sahlström, som leder Textmöten, hävdade nyligen på ett seminarium i Vasa att katederundervisningen fortfarande upptar ungefär hälften av undervisningstiden. Han menar att elevernas mobilanvändning ser till att lugnet bevaras i klassrum, trots att elevernas koncentration efterhand minskar. Mobilen gör det möjligt för några elever att göra sådant som de upplever som relevant utan att störa de andra. Hit hör bland annat sociala medier. Mobilen är tyst och diskret och konkurrerar inte om något talutrymme i klassrummet.

Enligt Sahlström kan elevernas sjunkande koncentration inte primärt kopplas till lärarens förmåga, utan detta beror helt enkelt på hur katederundervisningen fungerar. Alla kan inte vara aktiva deltagare hela tiden. Det spelar ingen roll om mobilanvändningen förbjuds: alla kan inte vara med samtidigt ändå. Mobilen blir ett redskap för dagdrömmeri, men det blir på en annan nivå än tidigare.

Mobilen som “konserveringsmotor”

Det speciella med mobilen som artefakt är att den är mångsidig, lockande och gör det möjligt att interagera med andra, utanför klassrummet. Detta kan användas för att “fly” från klassrummet, men det kan lika gärna integreras i och förändra undervisningen. Detta uppmärksammas än så länge inte i någon större utsträckning, varken av lärare eller av elever, konstaterar Christina Olin-Scheller och Marie Tanner i pilotstudien från Uppkopplat klassrum.

2015 publicerades en uppmärksammad brittisk studie som visar ett positivt samband mellan mobilförbud och elevernas resultat på standardiserade prov. Det positiva sambandet syns särskilt bland lågpresterande elever. Men frågan är hur pass relevant det här resultatet är när den digitala utvecklingen på ett genomgripande sätt förändrar kommunikation och lärande, i och utanför skolan.

Fritjof Sahlström menar att kraven på förbud är vanligt förekommande i de allmänna diskussionerna om mobilens roll i skolan. På klassrumsnivån förekommer de nästan inte alls, säger han. Skälen till detta är att mobilen fungerar som en “konserveringsmotor” i skolan. Den gör det möjligt att fortsätta undervisa på traditionella sätt, trots att eleverna tappar koncentrationen, eftersom den oftast inte stör.

Mediepanik eller kampfråga?

Vad beror då motviljan till mobiler i skolan på? Här finns säkert många möjliga förklaringar. En sådan, som bland annat den danska kultur- och medieforskaren Kirsten Drotner pekar på, kan vara att det handlar om mediepanik. Åtminstone sedan Platon varnade för dikter och skådespel, har nya medier setts som ett moraliskt och socialt hot för barn och unga. När tecknade serier och datorspel inte längre anses farliga, är det istället mobilen man pekar på.

En annan möjlig förklaring är att mobilanvändning kan fungera som en kampfråga. Enligt Donald Broady rör det sig om en obetydlig och ofarlig fråga som lärare kan använda i den symboliska kampen för att visa att de bestämmer i klassrummet. Det kan till exempel handla om tuggummituggande eller om kepsen ska vara av eller på. Frågan får inte riskera att leda till splittring i kollegiet eller orsaka konflikter med starka och inflytelserika föräldrar. Dessutom måste det finnas en stor chans för läraren att gå segrande ur kampen. Segern får dock inte vara slutgiltig. Kampfrågan ska kunna aktualiseras och återanvändas när det behövs.

Mobilen som utvecklingsmotor

Tiina Leino Lindell, som är doktorand på KTH, menar att lärares kunskap om hur mobilen kan användas i undervisningen och deras förmåga att ge eleverna tydliga ramar och regler är avgörande. Ofta har elever och lärare helt olika idéer om hur mobilen ska användas. Här behövs forskning och pedagogisk utveckling för att få en tydlig bild av vad som krävs för att mobilen ska fungera som ett multimodalt verktyg i undervisningen.

Forskarna som arbetar med Uppkopplade klassrum och Textmöten anser att mobilen kan användas för att utmana den traditionella undervisningen i skolan och för att hitta nya vägar. Istället för att förbjuda mobilen eller låta den fungera som “konserveringsmotor”, kan den bli utvecklingsdrivande och ge nya perspektiv på undervisning och lärande.

De menar bland annat att det behövs studier kring hur mobilen kan förena formellt och informellt lärande, liksom mer kunskap om hur klassrummet kan kopplas ihop med världen utanför. Så kan man lägga en mer stadig didaktisk grund för de fortsatta diskussionerna kring mobilens roll i skolan – när den ska användas och när den kan läggas åt sidan.

Det är också viktigt att utveckla en djupare förståelse för hur mobilanvändningen både kan vara socialt inkluderande och socialt exkluderande. Det gäller även att synliggöra och diskutera vilken roll kommersiella intressen spelar samt att analysera hur integriteten kan påverkas när mobilen är en ständig följeslagare.

Sannolikt är det bara en tidsfråga innan elevernas mobilanvändning kommer att hanteras på ett mer konstruktivt sätt i diskussion och praktik. Det fortsatta arbetet med skolans digitalisering kräver att diskussionerna kring mobilen i skolan och i klassrummet börjar föras på en högre nivå. Inte minst gäller det att kunna se och hantera hot och möjligheter på ett nyanserat och sakligt underbyggt sätt.

Text: Stefan Pålsson Först publicerad: 2016-12-21

Samhället som ett rum för lärande

Samhället som ett rum för lärande

Den som flyttar till Sverige lär sig svenska bäst i vardagen tillsammans med dem som talar språket. Samtidigt påbörjas integrationen in i samhället och hanteringen av de kulturella och sociala koder som gäller i vardagslivet. Forskningsprogrammet Language as participation – som leds av Brendon Clark – försöker därför hitta vägar att förvandla hela samhället till ett informellt klassrum för den som lär sig svenska som andraspråk.

Language as participation bygger vidare på projektet Språkskap, som drevs 2009-10 tillsammans med Folkuniversitetet och Ergonomidesign. Det är en del av det nordiska samarbetsprojektet Language learning in the wild, där forskare och utvecklare utvecklar andraspråksundervisningen genom att förena vardagens erfarenheter med de digitala möjligheterna.

Det gäller att inte fastna i klassrummet, i grammatiken och i skriftspråket. Istället handlar det om att ge sig ut i samhället och utveckla sina språkkunskaper genom att använda dem i verkliga livet. Tanken är att den lärande ska lära sig att bli aktiv och självständig. Digitala och tryckta lärresurser kan ge hjälp och stöd, och de som interagerar med den lärande på exempelvis kaféet eller i affären, kan ge vägledning i den konkreta situationen.

Språkskap

Appen Dare to talk och pappersvarianten Talksheet, är exempel på lärresurser som utvecklats och testats inom ramen för Language as participation. Lärandet är tänkt att ske i tre steg:

  1. Förbered
  2. Gör det!
  3. Dela, diskutera och reflektera

Under förberedelsen bestäms vad lärsituationen ska gå ut på och var den ska äga rum. Här är det också viktigt att fundera på vilka förkunskaper som krävs. Detta kan antingen göras på egen hand eller tillsammans med andra. När lärandet äger rum dokumenteras vad som händer, t. ex genom att spela in med mobilen. Efteråt kan andra ta del av inspelningen, genom ett fysiskt möte eller på nätet. Tillsammans kan man diskutera hur det gick, vad den lärande faktiskt lärde sig och vad som kan göras bättre nästa gång. Reflektion på egen hand är också värdefull för det fortsatta lärandet.

Erfarenheterna från Language as participation visar att det inte är alldeles enkelt att överskrida de traditionella ramarna för undervisningen i svenska som andraspråk – men att det är viktigt att man gör det.

Genom att fokusera på deltagande i vardagslivets situationer och sammanhang, öppnas nya vägar in i språket och in i samhället.

Tekniken kan underlätta och synliggöra lärandet, men det är bara ett steg på vägen. Det krävs också incitament som gör det möjligt att använda samhället som ett öppet rum för lärande, där medborgarna hjälper varandra att förstå och att använda svenska i det dagliga livet.

Text: Stefan Pålsson  Publicerad första gången: 2016-09-28