Etikett: Gymnasieskolan

Veckans spaning: Robotisering i Lunds kommun, modern robotik på industriprogrammet samt utbildningens framtider

Veckans spaning: Robotisering i Lunds kommun, modern robotik på industriprogrammet samt utbildningens framtider

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev

Robotiserad processautomatisering utvecklar administrationen i Lunds kommun

Den kraftiga ökningen av yngre i åldersgruppen 0-19 år samt äldre i åldersgruppen 80 plus, ställer allt större krav på samhällstjänsterna i Lunds kommun. Därför satsar kommunen sedan förra året på robotiserad processautomatisering som en kompletterande insats på flera förvaltningar. Igår publicerade Spaningen ett samtal med Henrik Salling, digitaliseringsstrateg på barn- och skolförvaltningen.

Lunds kommun har som kommunövergripande mål att överge pappersblanketter, för att istället gå över till e-tjänster. Automatiseringen är en fortsättning av det arbetet, som siktar på en mer effektiv användning av de ekonomiska resurserna, en ökad likvärdighet och en stärkt rättssäkerhet.

Robotiserad processautomatisering innebär att algoritmbaserade datorprogram (mjukvarurobotar) utför rutinartade administrativa arbetsuppgifter. Det här fungerar bäst för arbetsprocesser som görs regelbundet och i stor omfattning, som använder strukturerad data och som bygger på tydliga regler.

Ansökningar och beställningar är exempel på sådana processer. Den här typen av automatisering kräver noggranna förberedelser, men det innebär samtidigt att beslutsprocessen blir väl dokumenterad. Om någon har frågor, är det enkelt att visa varför beslutet blev som det blev.

Barn- och skolförvaltningen har börjat med att automatisera valet till förskoleklass, men man planerar att genomföra fler automatiseringar efterhand. Ansökan om skolskjuts och fördelningen av ekonomiska medel till kommunens skolor är två exempel. Här finns det klara och tydliga regler att följa. Med andra ord är det arbetsuppgifter som passar utmärkt att automatisera.

Barn- och skolförvaltningen har sedan tidigare en webbaserad e-tjänst där vårdnadshavarna väljer önskad skola för sitt barn. Här finns både de kommunala och nästan alla de fristående skolorna med. Efter ansökningstidens slut mäts alla elevers skolväg till alla skolor. Datan körs genom en algoritm, som är konstruerad efter kommunens urvalskriterier och som föreslår var placering ska ske. Roboten skriver sedan ut digitala beslut efter de kriterier som ställts upp, diarieför dem som egna ärenden och meddelar vårdnadshavarna.

Ibland uttrycker medarbetare en oro för att deras arbete ska försvinna och att robotarna ska ta över. Men egentligen handlar det om att människan ska göra det som hon är bäst på och att robotarna ska ta hand som det som är optimalt för dem. Automatiseringen gör det möjligt för medarbetarna att ägna en större del av sin arbetstid åt mänskliga möten och andra mer värdeskapande uppgifter, medan robotarna tar hand om rutinarbetet.

Robot i skola

Under 2020 genomför Tillväxtverket tillsammans med ABB pilotprojektet Robot i skola på fem gymnasieskolor i olika delar av landet. Det sker inom ramen för regeringsuppdraget Robotlyftet, som pågår till och med 2021, och som syftar till att öka små och medelstora företags kunskaper om möjligheterna med digitalisering, robotisering och automatisering. Om pilotprojektet faller väl ut, kommer det att förlängas med ett år.

Tanken med Robot i skola är att ge lärare och elever på industriprogrammet möjlighet att utveckla de kunskaper och förmågor som de små och medelstora industriföretagen behöver. Det sker en snabb global utveckling i riktning mot en smart industri, och det är viktigt att det svenska näringslivet hänger med. Robotar ersätter monotona arbetsuppgifter och ökar konkurrenskraften, och företag som robotiserar växer både i omsättning och i antal anställda. Med andra ord tillkommer fler arbetsuppgifter än det försvinner, men för att kunna möta detta måste medarbetarna ha rätt kompetens.

Fyra av gymnasieskolorna kommer under två veckor på vår- och höstterminen att få tillgång till ABB:s enarmade kollaborativa industrirobot YuMi som ett hjälpmedel i undervisningen. På den femte gymnasieskolan kommer man enbart att använda programvaran RobotStudio, som gör det möjligt för eleverna att utveckla program för robotens styrsystem OmniCore och att simulera användningen av dem i en realistisk miljö. 

Robot i skola ger tillgång till modern robotik, som ger en konkret och rättvisande bild av hur arbete inom industrin ser ut och fungerar idag. YuMi är en lättprogrammerad och smidig robot som verkar under säkert robotbeteende, vilket betyder att den kan användas utan stängsel, burar eller andra hinder. Namnet YuMi ska utläsas som “you and me”. Med andra ord handlar det om att människa och robot ska utföra arbetsuppgifterna tillsammans, sida vid sida.

I januari deltog två lärare från var och en av de fem skolorna i en veckolång utbildning i programmering och användning av YuMI på ABB:s affärsenhet Robotics i Västerås. Utbildningen var en anpassad variant av den som ges till medarbetare i industrin. Lärarna tillbringade också en del tid i ABB:s Robotics Experience Center, som invigdes i december förra året och som rymmer 25 olika industrirobotar.

Futures of Education: learning to become

Unesco och UniTwin Networks har nyligen initierat ett globalt samtal om kunskap, utbildning och undervisning, som fäster blicken 30 år framåt i tiden. Hur kan vi idag föreställa oss skolans och den högre utbildningens förutsättningar och möjligheter 2050? Vad behöver göras för att se till att utbildning och kunskap används för det gemensamma bästa och för att forma mänsklighetens och planetens framtid i en positiv riktning?

Representanter från mer 800 institutioner i 100 länder för att få såväl bredd som djup i perspektiven. Nästa år kommer man att presentera en samlad vision – Futures of Education: learning to become. Men redan nu har man gett ett bidrag till det fortsatta samtalet genom att samla artiklar från några av de inbjudna i en tematiskt ordnad antologi: Humanistic Futures of Learning. Den presenterades i slutet av förra månaden, på det första mötet för den internationella kommission som leder arbetet med att ta fram visionen.

En ekonomiskt inkluderande syn på utveckling, som bygger på social rättvisa och en långsiktigt hållbar miljö utgör den röda tråden i antologin. Artiklarna pekar bland annat på kulturens roll för att skapa värden och attityder som kan stärka hållbarheten i samhälle och miljö, betydelsen av en väl fungerande allmän utbildning såväl som andra rum för lärande samt den högre utbildningens ansvar för att skapa den kunskap som behövs för att utveckla och förändra världen.

I ett av antologins teman betonar flera artiklar behovet av att stärka människans kreativa och intellektuella förmåga när världen blir allt mer digital. Det handlar både om att utveckla nya förmågor och insikter för att använda möjligheterna med AI för det gemensamma bästa och att utnyttja digitaliseringen för att göra undervisningen mer aktiv och skapande.

När arbetet med den nya visionen sattes igång, konstaterades att kunskap och lärande är mänsklighetens största förnyelsebara resurs för att möta utmaningar och för att skapa nya lösningar. Men utbildning handlar inte enbart om att kunna hantera en värld som förändras, utan också om att förändra den och att gemensamt skapa en hållbar framtid.

Veckans tips

Akademiska kvarten är Natur & Kulturs kvartslånga podd där man samtalar med lärare och forskare som har intressanta och viktiga perspektiv på svensk utbildning.

I det senaste avsnittet konverserar Niklas Gårdfeldt Leavy med Susanne Kjällander, forskare och förskollärarutbildare vid Stockholms universitet, om hur förskolan kan digitaliseras på vetenskaplig grund.

Robotiserad processautomatisering utvecklar administrationen i Lunds kommun

Robotiserad processautomatisering utvecklar administrationen i Lunds kommun

Den kraftiga ökningen av yngre i åldersgruppen 0-19 år samt äldre i åldersgruppen 80 plus, ställer allt större krav på samhällstjänsterna i Lunds kommun. Därför satsar kommunen sedan förra året på automatisering som en kompletterande insats på flera förvaltningar. Barn- och skolförvaltningen har börjat med att automatisera valet till förskoleklass, och fler åtgärder är på gång.

Algoritmbaserade datorprogram tar hand om rutinarbetet

Lunds kommun använder mjukvarurobotar, det vill säga algoritmbaserade datorprogram, som utför rutinartade administrativa arbetsuppgifter. Med andra ord handlar det om robotiserad processautomatisering (RPA), en lösning som fungerar bra för arbetsprocesser som görs regelbundet och i stor omfattning, som använder strukturerad data och som bygger på tydliga regler. Ansökningar och beställningar är exempel på sådana processer.

Automatisering gör det möjligt för medarbetarna att ägna en större del av sin arbetstid åt mänskliga möten och andra mer värdeskapande uppgifter, berättar Henrik Salling, som är en av två digitaliseringsstrateger på barn- och skolförvaltningen i Lunds kommun.

  – Om en elev till exempel har rätt till en viss skolplacering utifrån våra regler, så kommer hen att få den. Det är alltså inte nödvändigt att en människa fattar beslut, utan vi kan istället automatisera processen. Men för att roboten ska klara av det här, måste vi utforma tydliga regler och standardisera all data, så att den kan tolkas och användas. Det kräver förstås noggranna förberedelser, men det betyder också att beslutsprocessen blir väl dokumenterad. Om någon undrar över något, är det enkelt för oss att visa varför beslutet blev som det blev.

En rationalisering som även främjar miljön och som stärker likvärdighet och rättsäkerhet

Plattformen som Lunds kommun använder har upphandlats i samarbete med Malmö stad, som står inför samma demografiska utveckling och liknande utmaningar. Genom att samverka kan man både utbyta tankar och idéer och dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter.

Arbetet med automatiserade arbetsprocesser startade förra hösten, och utvecklingen sker i varierande takt på de olika förvaltningarna. Vård- och omsorgsförvaltningen har till exempel kommit igång med automatisering av utdelningen av trygghetslarm. På barn- och skolförvaltningen är valet av förskoleklass den första processen som har automatiserats, men fler är på gång, säger Henrik Salling.

  – Vi måste helt enkelt komma ur krokodilgapet, annars riskerar vi att bli uppätna av allt administrativt arbete. Därför gör vi vad vi kan för att försöka identifiera vilka arbetsuppgifter som går att automatisera, antingen helt eller delvis. Lunds kommun har som kommunövergripande mål att överge pappersblanketter, för att istället gå över till e-tjänster. Automatiseringen är en fortsättning av det arbetet. Delvis handlar det förstås om att använda de ekonomiska medlen mer effektivt, men det främjar också miljön samtidigt som vi ökar likvärdigheten och stärker rättssäkerheten.

Valet av förskoleklass är den första arbetsprocessen som automatiseras

Automatiseringen av valet av förskoleklass sker tillsammans med kommunkontoret, utbildningsförvaltningen och stadsbyggnadskontoret. Barn- och skolförvaltningen har redan en webbaserad e-tjänst där vårdnadshavarna väljer önskad skola för sitt barn. Här finns både de kommunala och nästan alla de fristående skolorna med.

Efter ansökningstidens slut mäts alla elevers skolväg till alla skolor. Datan hörs genom en algoritm, som är konstruerad efter kommunens urvalskriterier och som föreslår var placering ska ske.

  – Därefter tar roboten vid. Den skriver ut digitala beslut efter de kriterier som ställts upp, diarieför dem som egna ärenden och meddelar vårdnadshavarna. Roboten ska sedan kunna skriva in eleverna på de skolor där de placerats. Till sist gör skolan en manuell indelning av eleverna i olika klasser.

Alla elever i förskoleklass som har längre än två kilometer till skolan, har rätt till skolskjuts. Även den här processen kommer snart att delvis automatiseras. Vårdnadshavaren ansöker om skolskjuts via en e-tjänst, roboten tar fram adressen, beräknar avståndet till skolan och delger dem sedan ett preliminärt beslut.

Kunskap, innovation och öppenhet

Barn- och skolförvaltningen funderar också på att automatisera fördelningen av ekonomiska medel till kommunens skolor. Här finns det klara och tydliga regler: Om skolan har ett visst antal elever, har den rätt till en viss skolpeng. Det finns inga tveksamheter och det är därför en arbetsuppgift som passar alldeles utmärkt för robotiserad processautomatisering, säger Henrik Salling.

  – Lunds kommuns övergripande vision är att skapa framtiden med kunskap, innovation och öppenhet. Det innebär naturligtvis betydligt mer än bara digitalisering och automatisering, men vi ser ändå att det här arbetet för oss i rätt riktning. Medborgarna ska kunna hantera sina dagliga liv på ett enkelt och smidigt sätt, beslutsvägarna ska vara tydliga och processen ska vara rättssäker.

Det finns naturligtvis också utmaningar, tillägger Henrik Salling.

  – Automatiseringen är inte gratis. Det kostar pengar att utveckla en lösning, och det gäller att vara trygg i att vi kan ta hem pengarna på lite längre sikt. Ibland uttrycker medarbetarna en oro för att deras arbete ska försvinna. Men egentligen handlar det om att människan ska göra det som hon är bäst på och att robotarna ska ta hand som det som passar bäst för dem. Om vi kan ta bort enformiga och stressframkallande arbetsmoment, så är det både en fördel för medarbetarna och för verksamheten.

Digitalisering och automatisering är en lagsport

Det är viktigt att medarbetarna informeras om vad automatiseringen innebär, varför den genomförs och att se till att deras erfarenheter tas tillvara när tjänsten utvecklas. Ibland försvinner en arbetsuppgift helt, andra gånger kan det handla om att en arbetsuppgift förändras när roboten sköter delar av processen.

Här är det viktigt att stämma av längs vägen, så att alla bitar faller på rätt plats, understryker Henrik Salling. Digitalisering och automatisering är en lagsport. Olika förvaltningar och yrken samverkar för att ta fram så bra tjänster som möjligt för medborgarna.

  – För skolans del handlar det framför allt om att minska administrationen, så att lärare och rektorer kan vara pedagogiska ledare. Automatiseringen ska inte genomföras för sin egen skull, utan för att den innebär en förbättring. Om vi kan förankra det här arbetet och lyckas med att automatisera resurskrävande arbetsprocesser på ett bra sätt, då har vi goda förutsättningar att skapa världens bästa skola!

Veckans spaning: DigiGen, MIK Sverige samt utmaningar och möjligheter för VR i skolan

Veckans spaning: DigiGen, MIK Sverige samt utmaningar och möjligheter för VR i skolan

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

DigiGen – hur påverkar digitaliseringen “den digitala generationen”?

Förra veckan var det projektstart i Oslo för DigiGen – The Impact of Technological Transformations On The Digital Generation, som leds av Halla Bjørk Holmarsdottir, pedagogikforskare vid OsloMet.

Forskningsprojektet finansieras av EU inom Horisont 2020, som är EU:s ramprogram för forskning och innovation. Förutom medarbetare på Velferdsforskningsinstituttet NOVA och Fakultet for teknologi, kunst og design på OsloMet, deltar forskare från olika forskningsområden vid universitet i sju andra EU-länder samt representanter för nätverket COFACE Families Europe i arbetet.

I projektbeskrivningen pekar man på att dagens unga kan ses som “den digitala generationen”: Internet, sociala medier och smarta telefoner har alltid varit en naturlig del av deras tillvaro. Syftet med DigiGen, som sträcker sig över tre år, är att med hjälp av kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder och fördjupade fallstudier få en bättre förståelse av hur deras liv påverkas av digitaliseringen och den snabba teknologiska utvecklingen.

DigiGen har en tvärvetenskaplig ansats och ska undersöka hur olika delar av barns och ungdomars tillvaro och liv formas av digitaliseringen: hemmet och familjen, skolan, fritiden samt deltagandet i samhällslivet. Målet är att få bättre kunskaper om varför en del påverkas negativt av den här utvecklingen, medan andra upplever den som positiv och stärkande. Vilka faktorer är det som spelar in? Hur är det möjligt att minska de negativa effekterna och istället förstärka de som har en positiv inverkan? Vad kan föräldrar, lärare och andra relevanta vuxna i de ungas omgivning göra för att hantera detta på ett bra sätt.

En viktig tanke med DigiGen är att barn och ungdomar inte enbart ska vara objekt i studien, utan att de också ska vara delaktiga i utformning och genomförande.

Samtliga forskningsresultat kommer att publiceras som open access.

MIK Sverige

I början av veckan presenterades MIK Sverige, ett nationellt nätverk bestående av aktörer som är verksamma inom området. Genom att få igång ett mer systematiskt samarbete och en bättre samordning av insatserna, hoppas man kunna effektivisera arbetet och därmed även stärka medie- och informationskunnigheten hos alla som bor i Sverige. Inspirationen kommer från Irland och Norge, där man sedan några år tillbaka organiserar insatserna på liknande sätt.

Just nu består nätverket av 15 aktörer från den offentliga och den idéburna sektorn som på olika sätt arbetar med MIK. Under påbyggnadsåret leder Statens medieråd verksamheten tillsammans med en tillfällig styrgrupp där Kungliga biblioteket, Myndigheten för press, radio och tv samt Svenska Filminstitutet ingår.

Medie- och informationskunnighet beskrivs ofta som “den nya läskunnigheten” – det vill säga viktiga grundläggande kunskaper som alla medborgare behöver för att kunna leva och agera i dagens digitaliserade och medietäta samhälle. Begreppet MIK samlar de kompetenser som behövs för att hantera, värdera och analysera informationsflöden från alla de medietyper som finns idag.

MIK lanserades av Unesco för knappt tio år sedan, i en skrift som vände sig till lärare på grundskolan. Det är naturligtvis i allra högsta grad en central uppgift för skolans undervisning, men numera läggs allt större vikt vid dess värde som en grundläggande medborgerlig kompetens. Därför är det också många olika organisationer som arbetar med upplysnings- och utbildningsinsatser inom det här området.

Strax före sommaren förra året släppte Statens medieråd en lägesrapport där man föreslår åtgärder för att stärka arbetet med MIK i Sverige. Här lyfter man bland annat fram nyttan av ett forum för kunskapsdelning och samarbete mellan olika aktörer samt värdet av gemensamma mål och arbetsmodeller. Behovet av en regelbunden uppdatering av kartläggningen av pågående MIK-insatser samt metoder för validering av expertis, kvalitetsbedömning av lärresurser och utvärderingar av läromedel och andra lärresurser betonas också. Förhoppningsvis kan MIK Sverige fungera som en samlande plattform som kan hantera allt detta. 

13 mars, på Källkritikens dag, har MIK Sverige kick-off i Stockholm för sina medlemmar.

Utmaningar och möjligheter för VR i skolans undervisning

Högskolan i Gävle har en innovations- och utvecklingsmiljö – Digital Learning Lab – som är nära knuten till lärarutbildningen och till forskningsgruppen It i lärande. Här är det möjligt för både lärarstuderande och yrkesverksamma lärare att testa nya tekniska möjligheter och nya metoder i undervisningen, alltifrån robotar och programmering till spelifiering och VR.

I slutet av förra månaden publicerade tidskriften Education and Information Technologies en artikel som redovisar några grund- och gymnasieskolelärares syn på utmaningar och möjligheter med VR i undervisningen. Artikeln är skriven av Göran Fransson och Jörgen Holmberg, professor, respektive högskolelektor i didaktik, samt Claes Westelius, projektledare för Digital Learning Lab.

Studien och artikeln bygger på intervjuer och informella samtal med lärare som bekantat sig med stationära och mobila VR-lösningar på Digital Learning Lab samt data från ett projekt där historielärare diskuterar en planerad användning av VR i undervisningen.

På senare år har tekniken blivit billigare och mer lättanvänd, samtidigt som den ger en mer realistisk användarupplevelse. Dels finns det dyrare, stationära, lösningar med VR-hjälmar som kopplas till avancerade speldatorer, som Oculus Rift och HTC Vive. Det kan också fungera bra med enklare lösningar, där VR-glasögon fästs på mobilen, exempelvis Google Cardboard och Samsung Gear VR.

Lärarna ser många möjligheter med den här tekniken, inte minst genom att den kan göra undervisningen intressantare, mer realistisk och mer konkret och erfarenhetsbaserad. Om läraren drar nytt av den här sortens lösningar, kan kanske även statusen på läraryrket höjas, eftersom denne då visar att hen hänger med i den tekniska utvecklingen och använder de möjligheter som öppnar sig.

Det finns naturligtvis också en mängd faktorer som försvårar användningen av VR i undervisningen. Kostnaden för hårdvara och program är ett uppenbart hinder, men det är även viktigt att tekniken är lättanvänd och verkligen fungerar. Klasstorleken, tillgången till utrustning samt det begränsade utbudet av lämpliga lokaler på skolan kan också komplicera det hela.

Dessutom är det förstås viktigt att elevernas uppmärksamhet inte slukas upp av själva tekniken, utan använder den som ett verktyg för att utveckla sitt lärande och sin förståelse av det aktuella ämnesinnehållet. Styrdokumentens krav på innehåll och bedömning samt lärarens begränsade kunskaper om och erfarenheter av tekniken kan också ställa till det.

Historielärarna lyfte bland annat att VR kan öka elevernas engagemang och utveckla deras historiemedvetande, men tyvärr är det i regel svårt att dokumentera och mäta de här positiva effekterna.

Forskarna konstaterar i artikeln att det är centralt att lärarna själva får avgöra om VR ska användas eller inte användas i undervisningen. Företag är ofta intresserade av att sälja sina produkter, men det är inte alltid som deras lösningar fungerar i pedagogiska och didaktiska sammanhang. En förbättrad dialog mellan lärare och företag skulle på sikt kunna bidra till att både teknik, innehåll och användning utvecklas i en riktning som är intressant för skolan, menar forskarna.

Veckans tips

Digitalsamtal är en podd av och med journalisten Anders Thoresson, som sedan snart fem år tillbaka regelbundet sätter in den digitala teknikutvecklingen i ett samhällsperspektiv. Blicken hamnar ofta på skolan eller lärande i andra sammanhang.

I det senaste avsnittet samtalar Anders Thoresson med Micke Kring, it-pedagog på Årstaskolan i Stockholm, om hur han använder teknikens möjligheter på sin skola. Rubriken lyder: Vad betyder skolans digitalisering?

Veckans spaning: Classroom Changemakers, digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland och en videoplattform för franska lärare

Veckans spaning: Classroom Changemakers, digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland och en videoplattform för franska lärare

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Classroom Changemakers

Den brittiska innovationsstiftelsen Nesta kommer om några månader att lansera en ny satsning – Classroom Changemakers – tillsammans med Arts Council England. Syftet är att testa modeller och arbetssätt som kan använda i skolans undervisning för att utveckla elevernas digitala kreativitet.

Nesta har länge verkat i den här riktningen. 2011 presenterades rapporten Next Gen, där man argumenterar för att Storbritannien halkar efter i den globala konkurrensen om inte problemlösning, programmering och digitalt skapande lyfts fram tydligare i skolan. Rapporten följdes av en intensiv lobbyverksamhet från olika aktörer, inte minst stora teknikföretag.

Två år senare infördes två nya ämnen i läroplanen. Det ena är det teoretiska ämnet computing, som bygger på datavetenskap.  Det andra är det mer praktiskt inriktade design and technology. Här handlar det om praktisk problemlösning med teknikens hjälp, men också om reflektion kring den digitala utvecklingens konsevenser för samhället och det dagliga livet.

I oktober förra året avslutade Durham Commission on Creativity in Education sitt arbete och släppte samtidigt sin slutrapport. Här betonas att undervisningen måste ge eleverna bättre möjligheter att arbeta kritiskt och kreativt med digital teknologi i undervisningen. Detta är något som bland annat OECD lyfter fram och flera länder, till exempel Australien, Finland och Kanada, har fört in detta i sina styrdokument.

Kreativitet är en svårfångad samling förmågor som inte utan vidare kan automatiseras. Därför kommer den sannolikt att vara högt efterfrågad på morgondagens arbetsmarknad, i synnerhet när den kombineras med en god teknologiförståelse.

Kommissionen föreslår i rapporten att Nesta startar ett pilotprogram för att i samarbete med skolan, näringslivet och kultursektorn undersöka hur skolans undervisning kan möta behovet av digital kreativitet i samhälle och näringsliv. Det är detta som man nu tar tag i tillsammans med Arts Council England, som ingick i kommissionen.

Nesta konstaterar själva att man nu har en rad viktiga frågor att besvara: Vilka kreativa förmågor rör det sig om? Vilka ska prioriteras? Vad krävs för att skolans undervisning ska kunna hjälpa eleverna att utveckla dessa förmågor? Hur kan modeller och arbetssätt testas och vad behöver göras för att de som fungerar ska kunna införas i skolan?

I slutet av förra året arrangerade Nesta och Arts Council England ett rundabordssamtal med representanter för skola, näringsliv, akademi och kultur, som gav en del viktiga insikter. Inte minst är det viktigt att vara medveten om att elever i nuläget inte har likvärdiga möjligheter att utveckla sin digitala kreativitet. Det finns både sociala och geografiska skillnader som behöver hanteras. Dessutom handlar det inte enbart om en digital kunskapsklyfta. Det finns även stora skillnader mellan eleverna när det gäller sociala och känslomässiga förmågor samt att kunna handskas med förändringar på ett konstruktivt sätt.

Många lärare saknar kunskaper kring hur de ska arbeta med det här i sin undervisning, och behöver därför både stöd och kompetensutveckling. En stor andel lärare, föräldrar och elever är inte medvetna om att digital kreativitet och andra relaterade förmågor sannolikt kommer att ha stor betydelse på morgondagens arbetsmarknad. Här krävs det också insatser.

Nesta konstaterar även att det behövs en gemensam definition och ett gemensamt språk för att få igång en samhällsdiskussion kring digital kreativitet och kreativa förmågor. Det gäller att beskriva förmågorna så att skolledare och lärare förstår vad det handlar om och kan bygga vidare på existerande best practice.

Digitalt skapande på grundskolan i Nya Zeeland

2017 beslutade Nya Zeelands regering att införa teknologiförståelse, datalogiskt tänkande, programmering och digitalt skapande som obligatoriska ämnesöverskridande undervisningsområden genom hela grundskolan. Från och med årsskiftet är detta obligatoriskt för alla grundskolor.

Syftet är att alla elever ska lära sig hur den digitala tekniken fungerar, såväl ur ett teoretiskt som ett praktiskt perspektiv. I likhet med den engelska läroplanen, är tanken att eleverna inte enbart ska lära sig att använda teknikens möjligheter.  De ska också förstå hur den fungerar så att de själva kan skapa fungerande lösningar på olika konkreta problem.

Detta ställer förstås både krav på skolans tekniska infrastruktur, på skolledningen och på lärarnas ämnesmässiga och didaktiska kompetens. Utbildningsdepartementet har startat satsningen Digital Readiness för att få igång kompetensutveckling och kollegialt lärande. Man utför också undersökningar som beskriver läget ute på skolorna och som visar hinder och framgångsfaktorer.

En undersökning som genomfördes 2018 visade att endast 7% av skolorna kände sig redo att genomföra de beslutade ändringarna i styrdokumenten. Trots detta bedömde 95% av rektorerna att de skulle vara någorlunda klara att sätta igång 2020, men att det i sin tur krävde fler stödinsatser till skolorna. Det blev också tydligt att skolorna var olika långt framme i utvecklingen och att det fanns behov av åtgärder för att få med alla på tåget.

Häromveckan släppte Education Review Office en rapport som ger en bild av hur det ser ut på sex skolor som befinner sig på tre olika stadier av digital mognad. I rapporten (och i titeln) används ett uttryck från löpsporten för att beskriva läget: klara (on your marks), färdiga (get set), gå (go). De som befinner sig på det första stadiet, är fortfarande igång med att samla sig. De som är på det andra är i princip klara att börja springa och skolorna på det tredje stadiet har redan kommit ur startblocken.

Rapporten pekar på flera faktorer som påverkar utvecklingen, bland annat den digitala infrastrukturen, kopplingar till resten av samhället, kompetensutveckling samt lärarnas inställning till den digitala utvecklingen och deras intresse och vilja att lära nytt.

Skolledarnas kunskaper och engagemang förs fram som en avgörande faktor. De skolor som redan är igång har skolledare som är engagerade i digitaliseringsarbetet, de känner skolans och kollegiets styrkor och svagheter och de arbetar proaktivt för att undvika hinder och för att få fart på utvecklingen.

Classe à 12 – en videoplattform där lärare delar erfarenheter

Frankrike satsar på större lärartäthet, mindre grupper och mer samarbetsinriktade undervisningsformer under de första par åren i grundskolan för att ge alla elever möjlighet att lära sig grunderna: att läsa, skriva och räkna samt att visa hänsyn och respekt för varandra. Ett pilotförsök inleddes 2017 och en första utvärdering kom för ett par månader sedan. Den visar att klasserna i de allra flesta fall delas in i två grupper med vardera tolv elever och en lärare.

De här förändringarna innebär att lärare måste tänka och arbeta på andra sätt än tidigare, och det är ofta långtifrån enkelt. Just nu betatestar det franska utbildningsdepartementet därför en videoplattform – Classe à 12 – där lärare från hela landet kan dela med sig av arbetssätt, övningar och tips i korta filmer på ett par minuter. 

Tjänsten har tagits fram tillsammans med innovationslabbet 110 bis, som Spaningen tog upp i somras, samt direktoratet DINUM, som ansvarar för arbetet med att digitalisera den offentliga sektorn.

Classe à 12 använder den öppna och kostnadsfria programvaran Peertube, en peer-to-peer-lösning som tagits fram av det franska företaget Framasoft. Genom att använda Peertube kan man själv styra och kontrollera innehållet. Det finns ingen reklam, det sker inte heller någon handel med användarnas data och alla filmer är nedladdningsbara.

Classe à 12 är en federativ lösning, vilket innebär att den vid behov kan kopplas samman med andra liknande tjänster och ge användarna tillgång till det samlade innehållet från en plats. Tjänsten utvecklas i ständig dialog med lärarna, så att man kan få till en plattform som i möjligaste mån svarar mot deras intressen och behov.

Veckans tips

I november 2018 tipsade Spaningen om den svenska versionen av det webbaserade spelet Bad News, som tagits fram av Thomas Nygren, didaktikforskare vid Uppsala universitet. Spelet har tagits fram av forskare vid Cambridge och medarbetare på den nederländska organisationen Drog, som arbetar mot desinformation.

Spelet är tänkt att hjälpa elever från 15 år och uppåt att känna igen och att bygga upp ett motstånd mot falsk och vilseledande information. Det ger en snabb inblick i hur desinformation fungerar och visar också hur lätt det är att manipulera information.

Bad News bygger på inokuleringsteorin, som säger att  det går att bygga upp ett motstånd mot falsk eller vilseledande information genom att presenteras för en försvagad version av ett vilseledande argument. Nu har Thomas Nygren tillsammans med cambridgeforskarna Jon Roozenbeek och Sander van der Linden genomfört en studie som visar att Bad News verkligen kan fungera som ett slags vaccin mot falsk och vilseledande information.

Om du inte redan bekantat dig med Bad News, är det en bra idé att ta en titt!

Veckans spaning: Digitalt lyft för danska lärarutbildare, tvåspråkig fjärrundervisning i Norge samt digitala medier och ungas psykiska välmående

Veckans spaning: Digitalt lyft för danska lärarutbildare, tvåspråkig fjärrundervisning i Norge samt digitala medier och ungas psykiska välmående

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Digitalt lyft för danska lärarutbildare

Utbildnings- och forskningsdepartementet i Danmark satsar sammanlagt 45 miljoner danska kroner på att stärka högskolelärares digitala kompetens och att öka deras förståelse av hur it och digitala medier kan användas i undervisningen. Ett av projekten – Teknologiforståelse og digital dannelse i læreruddannelsen – vänder sig till 100 lärarutbildare i hela landet. Det leds av Københavns Professionshøjskole och omfattar samtliga yrkeshögskolor.

Syftet med det här projektet är att lärarutbildningarna tillsammans ska utveckla en hållbar nationell modell för att genomföra ett digitalt kompetenslyft av lärarutbildarna. Till och med 2021 pågår ett nationellt försök med undervisning i teknologiförståelse på grundskolan. När försöket avslutats, kommer teknologiförståelse sannolikt att införas i läroplanen, antingen som ett eget ämne eller som en del av andra ämnen. Detta måste lärarutbildningarna kunna möta.

Teknologiförståelse handlar om att eleverna ska utveckla de teoretiska kunskaper och praktiska förmågor som behövs för att de ska kunna bli aktiva och kritiska medborgare. Alla elever ska lära sig hur den digitala tekniken fungerar och vad den innebär för att kunna ta makten över sin egen tillvaro. Eleverna behöver både få grepp om utmaningar och möjligheter och lära sig att förhålla sig kritiskt till hur teknologin används i vardagen och i samhället. Det ställer krav på lärares kunskaper och didaktiska förmåga, och det förutsätter i sin tur att teknologiförståelse blir en integrerad del av lärarutbildningen.

Eftersom det tar tid att införa nytt innehåll och nya arbetssätt, är det nödvändigt att snabbt komma igång med arbetet, konstaterar Jakob Harder, dekan på Københavns Professionshøjskole, i ett pressmeddelande. Lärarutbildarna måste ges möjlighet att undersöka hur teknologiförståelse kan integreras på ett meningsfullt sätt i undervisningen, så att de blivande lärarna kan utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver.

Tvåspråkig fjärrundervisning i Norge

För tre år sedan startade Utdanningsdirektoratet och Nasjonalt senter for flerkulturell opplæring (NAFO) Fleksibel oplæring, ett försöksprojekt med tvåspråkig fjärrundervisning för nyanlända elever. Nu har den norska regeringen beslutat att försöket permanentas och att tjänsten ska bli tillgänglig för elever i hela landet.

Den primära målgruppen är elever i årskurs 8 och 9 med behov av tvåspråkig ämnesundervisning i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Elever i förberedelseklass på gymnasiet och vuxna elever som läser in grundskolan kan också få tillgång.

Tvåspråkig fjärrundervisning är ett statligt erbjudande till kommuner som inte lyckats få tag i ämneslärare som talar arabiska, somaliska eller tigrinha. Den ska komplettera den ordinarie undervisningen och det är elevens lärare på skolan som är ansvarig.

Fjärrundervisningen bedrivs av lärare baserade i Oslo som talar elevens modersmål. Förutom direktkontakten över nätet med läraren, har eleverna också tillgång till olika digitala lärresurser (filmer, texter, arbetsuppgifter och ordlistor) på plattformen, som de kan arbeta med på egen hand.

I november förra året presenterade Rambøll en sammanfattande utvärdering av Fleksibel oplæring. Den visar att eleverna helst skulle vilja ha tvåspråkiga lärare på skolan, men att den här lösningen i regel fungerar bra som alternativ. Eleven får bäst utbyte när fjärrundervisningen används systematiskt, tydligt kopplad till ämnesundervisningen och när den regelbundet följs upp av den ansvarige läraren.

Utvärderingen visar också att det ger ökad trygghet för eleven att få kompletterande undervisning av en lärare som talar modersmålet, och den gör det även lättare att bygga vidare på de befintliga ämneskunskaperna. Eleven lär sig ämnesrelaterade termer och uttryck på norska och fördjupar både sina ämneskunskaper och sina kunskaper i norska. Det blir lättare att följa med i klassrumsundervisningen, vilket leder till att motivationen ökar.

Under läsåret 2019/20 deltar 300 elever i Fleksibel oplæring. Senare i vår kan alla norska kommuner ansöka om att delta i satsningen läsåret 2020/21. De ska själva stå för en del av kostnaden och de måste vara anslutna till den federativa inloggningslösningen Feide för att kunna använda tjänsten.

Mår unga sämre i en digital värld?

För ett par månader sedan publicerade Spaningen en artikel om skärmtid och oron för att sociala medier och datorspel påverkar ungas psykiska hälsa och välbefinnande i en negativ riktning. Psykologen Siri Helle var en av de som medverkade och hon nämnde en kommande forskningsöversikt inom det här området, skriven på uppdrag av den ideella föreningen Mind. Nu är rapporten Mår unga sämre i en digital värld? klar och kan hämtas utan kostnad på Minds webbplats.

Siri Helle har skrivit texten tillsammans med hjärnforskaren Sissela Nutley, och under arbetets gång har de haft hjälp av en rådgivande expertgrupp. Fokus ligger på de nordiska länderna, och rapporten är tillgänglig på svenska, danska, finska, norska och engelska.

Syftet med forskningsöversikten är att öka kunskaperna bland beslutsfattare, teknikutvecklare och föräldrar, så att de kan underlätta en användning av digitala medier som stärker ungas psykiska hälsa och välbefinnande.

Enligt det nuvarande forskningsläget påverkar digitala medier välmåendet på olika sätt, beroende på vem användaren är, hur och i vilken utsträckning de används samt hur tillvaron ser ut i övrigt. Det krävs dock ytterligare forskning för att orsakssambanden ska kunna fastställas.

Studier visar att unga som ägnar mycket tid åt digitala medier har ett sämre psykiskt välmående än de som gör det i mer begränsad grad eller inte alls. Samtidigt är det svårt att slå fast vad det egentligen beror på. Det finns indikationer på att sömnbrist, mindre motion och minskad tid till skolarbetet förklarar stora delar av det försämrade välmåendet.

De negativa effekterna beror alltså sannolikt inte på skärmtiden i sig, utan på att den stjäl tid från andra viktiga aktiviteter och att detta i sin tur skapar problem. Socioekonomisk utsatthet, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, yngre ålder och kvinnligt kön (främst när det det gäller sociala medier) är bakgrundsfaktorer som pekar på ökad risk för sämre välmående.

Negativa effekter av datorspel verkar delvis kunna förklaras av skälen till att man spelar. Den som spelar för att undvika livsproblem och svåra känslor löper ökad risk för negativa konsekvenser. En liten minoritet av de som spelar datorspel utvecklar gaming disorder, vilket innebär att de inte längre kan kontrollera sitt spelande. Svårigheter att hantera känslor, problem i skolan, social exklusion och bristande stöd från föräldrarna hör till de viktigaste riskfaktorerna.

Forskningsöversikten avslutas med att författarna ger rekommendationer till beslutsfattare, teknikutvecklare och föräldrar som underlätta främjandet av en positiv användning av digitala medier bland unga. Samtidigt konstaterar de att det inte räcker, utan att det också behövs politiska beslut och juridiska ramverk som kan ge unga ett gott skydd mot negativa effekter. 

Vem tar ansvaret för ungas psykiska hälsa? Mind och författarna menar bland annat att företagen som driver digitala medieplattformar bör ta ett ökat ansvar för innehållet och att skolans undervisning bör ta upp hälsofrämjande användning av digitala medier och diskutera digital etik. De anser också att det behövs ett årligt forum där beslutsfattare, ungdomar, civilsamhälle, forskare och teknikbolag diskuterar aktuella utmaningar som rör barn och ungas välbefinnande och digitala medier.  Ett starkare rättsligt skydd mot kränkande behandling, utpressning och grooming är en annan åtgärd som lyfts fram. 

Veckans tips

UR har tagit fram ett stort antal serier och program som tar upp olika aspekter av medie- och informationskunnighet, alltifrån Algoritmen till Fejkskolan och Världen online. Nu har de samlats på webbsidan UR lär dig genomskåda, så att det blir lättare att överblicka vad som finns.

Statens medieråd producerar sedan i somras podcasten Medieborgarpodden, som Spaningen tidigare har tipsat om. Den vänder sig inte direkt till skolan, men lärare och skolbibliotekarier kan få uppslag till viktiga diskussioner om mediernas roll och påverkan i ett demokratiskt samhälle, alltifrån dolda kommersiella budskap till vilseledande nyheter och information.

Första säsongen avslutades strax före jul  och samtliga elva avsnitt kan nu nås från Medieborgarpoddens hemsida

Veckans spaning: Forskning om digitala lärresurser, Netflix för utbildningsområdet och ett etiskt perspektiv på digitalisering

Veckans spaning: Forskning om digitala lärresurser, Netflix för utbildningsområdet och ett etiskt perspektiv på digitalisering

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Forskningsöversikt om digitala lärresurser

Danmarks Pædagogiske Universitet (DPU), Nationalt Center for Skoleforskning och Aarhus Universitetsforlag ger i serien Pædagogisk indblik ut forskningsöversikter inom teman som lärare efterfrågat. De publiceras som pdf och är fritt tillgängliga för alla.

Tanken med serien är att hjälpa lärare utveckla sin undervisning på vetenskaplig grund.  Översikterna sammanfattar forskningen inom olika områden, samtidigt som de visar vilka förutsättningar och antaganden som resultaten vilar på.

Förra veckan publicerades en ny översikt: Digitale læremidler i danskfaget. Den bygger på 103 danska, nordiska och internationella studier och ger en bild av forskningsläget inom området digitala lärresurser i danska samt i motsvarande modersmålsundervisning i Sverige, Norge och några andra länder. Översikten är skriven av Morten Tannert och Ulf Dalvad Berthelsen, doktorand respektive lektor på DPU.

Begreppet digitala lärresurser täcker in alla former av digital teknologi som används i undervisningen. Forskningsområdet består således av en rad olika fält med varierande didaktiska perspektiv, metoder, syfte och frågeställningar.

I forskningsöversikten skiljer man mellan tre slags digitala lärresurser: funktionella, semantiska och didaktiska.

Hårdvara, som datorer och plattor, och programvara, som ordbehandlings- och videoredigeringsprogram, hör till kategorin funktionella lärresurser. De är verktyg som kan underlätta undervisning och lärande.

Digitalt innehåll som kan användas i undervisningen, men som  saknar didaktisk design, räknas som semantiska lärresurser. Hit hör bland annat kommersiella datorspel, artiklar på Wikipedia och filmer.

Didaktiska lärresurser har utvecklats för att användas i undervisningen. Det rör sig exempelvis om ämnesportaler, lärspel och program för att träna grammatik.

Huvuddelen av studierna är kvalitativa och bygger på observationer och intervjuer. Ett ganska stort antal är interventionsstudier. Ibland kompletteras de med kvantitativa studier: enkäter eller effektstudier. I de allra flesta fall fokuserar studierna på en viss typ av funktionella lärresurser, nämligen hårdvara. Den undersöks i första hand ur elevens perspektiv. När en studie fäster blicken på lärarens perspektiv, handlar det i regel om att analysera inställning och förhållningssätt till digitaliseringen på ett mer övergripande plan. 

De studier som översikten bygger på har genomförts i specifika kontexter med olika typer av digitala lärresurser, olika skol- och klassrumskulturer och olika skolsystem. Med andra ord, menar författarna, är forskningslitteraturen alltför fragmenterad för att kunna ge några klara och entydiga svar på frågor som rör didaktiska möjligheter och utmaningar, hur digitala lärresurser påverkar undervisningens innehåll och arbetssätt, vilka effekter de har på elevernas lärande, hur lärarrollen påverkas, och så vidare.

Författarna påpekar att det här inte betyder att forskningen saknar relevans för lärare. De menar att forskningslitteraturen kan fungera som en spegel när lärare reflekterar kring sin egen undervisning. Reflektionerna ska ta utgångspunkt i relevanta didaktiska frågeställningar: Vad är syftet med undervisningen? Vilka processer ska de digitala lärresurserna stödja? Det är också viktigt att fråga sig hur lärarrollen förändras, hur arbetssättet, innehållet och elevernas motivation påverkas, och så vidare.

Den didaktiska reflektionen är helt avgörande för att de tekniska möjligheterna ska kunna utnyttjas på ett meningsfullt och utvecklande sätt i undervisningen. Det är mängder av faktorer som avgör hur undervisningen fungerar, betonar författarna i översikten. Digitala lärresurser är bara en liten del av detta komplexa sammanhang. Det måste man vara medveten om och ta hänsyn till när digitala lärresurser ska integreras i undervisningen och bli en del av vardagen i klassrummet.

Netflix för utbildningsområdet

Det blir allt vanligare att norska universitet och högskolor filmar föreläsningar, olika evenemang, intervjuar forskare, och så vidare för att göra dem tillgängliga för allmänheten. Nu börjar man fråga sig var allt det här materialet ska lagras och hur det bäst kan göras tillgängligt.

NRK Kunnskapskanalen har länge varit en given plats, men numera har tv-kanalen mindre utrymme för den här sortens sändningar. Det är också väldigt vanligt att man använder de stora plattformarna på nätet, som Youtube och Vimeo, för att nå ut. Men kanske är det bättre att utveckla en egen kunskapskanal?

Universitetet i Bergen har nyligen, tillsammans med Universitetet i Tromsö, Universitetet i Stavanger, NTNU och Høgskulen på Vestlandet, börjat skissa på en gemensam molnbaserad webblösning. Man vill själva kunna kontrollera sitt innehåll, ta ansvar för en fri och öppen kunskapsförmedling och även försöka hitta andra aktörer att samarbeta med kring distributionen. 

Det handlar inte om att skapa någon redaktionell tjänst, utan idén är att skapa något som närmast kan beskrivas som ett Netflix för utbildningsområdet. Här kan universiteten både arkivera sitt material och utveckla nya former för förmedlingsarbetet. Inte minst är det viktigt att kunna nå ut till skolan med lämpligt material.

Rebekka Borsch, statssekreterare på norska utbildningsdepartementet, är positivt inställd till initiativet och betonar att det är viktigt att de högre utbildningarna själva äger och kontrollerar sitt filmmaterial. Hon betonar också värdet av att kunna visa att informationen kommer från en offentlig, trovärdig källa.

Det finns även andra universitet som tänker i samma riktning. OsloMet har sedan 2014 arbetat på en egen satsning – FilMet – som vuxit kraftigt på senare år. Filmerna är organiserade efter fakultet, institution och ämnesord, för att göra det lättare att överblicka och att söka i materialet.

Filmet använder Creative Commons-licensen CC BY-NC-ND 4.0, vilket betyder att det är fritt att kopiera och sprida materialet i ett icke-kommersiellt syfte.

Lars Egeland, direktör för universitetsbiblioteket på OsloMet, välkomnar de andra fem universitetens initiativ, men erbjuder dem samtidigt att tills vidare använda FilMet, som ju redan är på plats. Han betonar också att det är viktigt att säkerställa en öppen tillgång till det filmmaterial som produceras. Det gäller även för andra typer av digitala lärresurser, tillägger han. Just nu arbetar den norska myndigheten UNIT med att skapa ett nationellt arkiv för lärandeobjekt (LOR – Learning Object Repository). Utmaningarna handlar inte främst om teknik, påpekar han, utan om kultur: det gäller att få alla att inse värdet av att dela med sig.

Ett etiskt perspektiv på digitaliseringen av skolans undervisning

Den digitala utvecklingen innebär att skolan kan samla in många olika slags data om eleverna, alltifrån deras prestationer till olika biometriska data. Det gör det möjligt att effektivisera, individanpassa och förbättra undervisningen, och det behöver inte innebära någon större kostnad. Stora aktörer genomför just nu satsningar inom det här området och de är intresserade av att få med så många som möjligt på tåget.

Det ser ofta bra ut på pappret, men det gäller att vara medveten om att det också finns en baksida. Datainsamlingen kan skapa onödig stress för eleverna, tekniken kan komma att styra undervisningen och lärarens arbete riskerar att formas av de system som används. Det är också viktigt att fråga sig vem eller vilka som äger och kan använda den data som samlas in.

Den nederländska oberoende stiftelsen Kennisnet, som arbetar med digital skolutveckling, har tagit fram en rapport där man argumenterar för att de etiska värderingarna måste väga tyngst när undervisningen digitaliseras. Det är inte hållbart att använda tekniken instrumentellt och att blunda för uppenbara etiska problem, menar man. När beslutsfattare, skolledare och rektorer planerar och resonerar om digitalisering, ska etiken därför vara en avgörande parameter.

Det rör sig ofta om komplexa frågeställningar och det kan vara svårt att argumentera emot när teknikleverantörer presenterar sina lösningar. Därför är det viktigt att huvudmän och skolor hjälper varandra med att belysa och diskutera den här typen av frågor. Det gäller att väga för- och nackdelar mot varandra: vad är det egentligen som är viktigast när skolan digitaliseras? Vad vill man uppnå och vad vill man undvika?

I rapporten nämns att skolledningar på grund- och gymnasieskolor runt om i Nederländerna har bildat organisationen SIVON, för att man tillsammans ska hitta konstruktiva lösningar på besvärliga frågor som uppstår när man arbetar med skolans digitalisering. Det rör sig om allt ifrån digital infrastruktur och digitala lärresurser till integritet och säkerhet.

Kennisnet har tagit fram en kostnadsfri webbaserad tjänst – Ethiekkompas – som hjälper skolledningen att diskutera och reflektera kring etiska dilemman som rör skolans digitalisering. Tre till sju personer ska delta i samtalet, som leds av en moderator och tar mellan en och en halv och två timmar.

Deltagarna ska börja med att räkna upp viktiga värden och därefter ska man rangordna dem. Vilka är viktigast? Nästa steg blir att formulera en etisk fråga enligt modellen “Är det bra om…?”. När svaren samlats in, ska deltagarna argumentera för och emot. Vilka värden är viktigast? Därefter ska man gemensamt formulera ett svar på sin etiska fråga: “Det är bra om…”. När diskussionen är avslutad skapar Ethiekkompas ett dokument som ger en tydlig överblick av de överväganden som deltagarna gjort.

Veckans tips

Skolverket har gett i uppdrag åt forskare vid olika lärosäten att bevaka och presentera aktuell forskning inom olika områden, från bedömning och betyg till språklig kompetens och specialpedagogik. Tyvärr är den här bevakningen ganska svår att hitta på deras webbplats, om man inte redan vet var den finns. Alltså passar den bra som veckans tips!

Sylvana Sofkova Hashemi, docent i utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet, ansvarar för området digitalisering. De tre senaste artiklarna handlar om ai i skolan, det svårfångade begreppet adekvat digital kompetens samt effekterna av mobilförbud på svenska högstadieskolor.

Veckans spaning: Bilder som berättar, strategi för utbildningsforskning i Norge samt ultra:bit i Danmark

Veckans spaning: Bilder som berättar, strategi för utbildningsforskning i Norge samt ultra:bit i Danmark

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Bilder som berättar

Idag disputerar Frida Marklund i utbildningsvetenskap vid Umeå universitet på avhandlingen Bilder som berättar: Om kunskap, makt och traditioner i grundskolans bildundervisning.

Under ett läsår har hon följt bildundervisningen i årskurs 8 och 9 på två olika skolor. Syftet med studien är att ta reda på vilka normer och värderingar som skapas och reproduceras i undervisningen och att visa hur de sätter ramarna för elevernas möjligheter att berätta om sina erfarenheter, åsikter och upplevelser i bild. Studien bygger på en etnografisk undersökning, som kompletterats med intervjuer av lärare och elever.

I styrdokumenten motiveras arbetet med berättande bilder med dess betydelse för yttrandefrihet, kulturell mångfald och demokratin samt för elevernas förståelse av sin livsvärld och sin utveckling till självständiga individer och subjekt. Dels gäller det att lära sig tolka och kommunicera visuella budskap, men det är också viktigt att utveckla ett kreativt och personligt förhållningssätt i sitt eget bildskapande med hjälp av olika digitala och hantverksmässiga tekniker.

Frida Marklund menar att undervisningens strävan mot den här typen av långsiktiga sociala och demokratiska mål motverkas av de ideal som präglar skolan idag: målstyrning, ekonomisk effektivitet, konkurrens och individualism. Resultatet blir att elevernas bildskapande bestäms av betygsstrategiska val snarare än av deras egna intressen. De tar fasta på konkreta mätbara kunskapsmål som teknisk skicklighet istället för det mer abstrakta målet kommunikativ förmåga. Det leder till att de reproducerar traditionella värderingar i sitt bildskapande, vilket innebär att de mest arbetar med teckning och måleri.

Trots att arbetet med digitala bilder lyfts fram i kursplanen, och trots att det finns ett tydligt intresse bland eleverna, har de digitala uttryckssätten ännu inte blivit någon naturlig och integrerad del av bildundervisningen. Det beror dels på bristande tillgång på utrustning och otillräcklig kompetens hos lärarna, men det handlar också om ämneskonceptioner och paradigm, hävdar Frida Marklund. Digitala medier och nya sätt att skapa utmanar traditionella värderingar och förhållningssätt till bildskapande.

Detta är förstås olyckligt nu när digitalt visuellt berättande får en växande roll i samhället. Det blir allt viktigare att kunna tolka bilder och budskap och att förstå hur tekniken både kan användas för kommunicera och för att manipulera och påverka verklighetsuppfattningen. Frida Marklund hänvisar bland annat till Anna Klerfelts avhandling, Barns multimediala berättande: En länk mellan mediakultur och pedagogisk praktik, som visar att digitala verktyg kan fungera som en bro mellan skolan som institution och de mediekulturer som barn och ungdomar möter utanför skolan.

Frida Marklund tar också upp Catrine Björcks avhandling “Klicka där!”: En studie om bildundervisning med datorer, som visar att eleverna inte är så duktiga på att skapa och tolka digitala bilder som många tror. Ett mer systematiskt arbete med digitalt bildskapande i undervisningen skulle ge eleverna bättre möjligheter att förstå och hantera dagens visuella kultur, både som producenter och som konsumenter.

Strategi för utbildningsforskning i Norge

I början av förra veckan presenterade norska utbildningsdepartementet en strategi för hur utbildningsforskning ska bedrivas och spridas under de närmaste fem åren. För att kunna skapa en skola och ett utbildningssystem som ger möjligheter åt alla, är det nödvändigt att veta vad som fungerar, konstaterade utbildningsminister Jan-Tore Sanner i samband med aviseringen. Därför satsar man både på forskning och på åtgärder för att få ut forskningsresultaten i skolans dagliga verksamhet.

Den samlade mängden utbildningsforskning ska öka under femårsperioden och departementet vill även öka samarbetet med forskning inom andra samhällsområden samt med forskare i resten av Norden. Man kommer också att fortsätta satsa på forskarkompetens på lärarutbildningen.

Kunnskapssenter for utdanning får medel för att sammanställa internationell och nationell forskning, ta fram kunskapsöversikter samt summera aktuella forskningsresultat inom olika områden.

Forskningen ska i möjligaste mån arbeta med öppna data. Det är även viktigt att forskningen i högre grad än idag använder resultaten från de internationella studier som Norge deltar i: PISA, TALIS, ICILS, och så vidare.

I strategin betonas också värdet av framtidsstudier (foresight) för att få olika perspektiv på hur samhällsutvecklingen kan påverka skolan och andra utbildningsinstitutioner under de kommande åren.

Strategin lyfter fram viktiga områden som det krävs mer forskning om, alltifrån utbildning och integration till yrkeshögskoleutbildning och specialpedagogik och inkludering. Ett annat viktigt område är digitaliseringen och hur den påverkar ungas uppväxt och lärande. Det behövs till exempel mer kunskap om hur digitaliseringen påverkar hur undervisningen bedrivs, hur utvecklingen av läsvanor och läsförmåga bland unga förändras samt vad som kan göras för att möta det ökade behovet av digital kompetens i arbetslivet.

Ultra:bit i Danmark sträcker sig nu från åk 4 till åk 8

I oktober 2018 tog Spaningen upp ultra:bit – en satsning på att ge alla fjärdeklassare i Danmark varsin micro:bit, som drivs av Danmarks Radio och Center for Undervisningsmidler, med finansiering från Industriens Fond.

Förra året utökades ultra:bit till att även omfatta årskurs 5 och 6, och den här veckan meddelades att man från och med nu även vänder sig till elever i årskurs 7 och 8. Så här långt har ultra:bit nått 100 000 elever och 4 000 lärare på 1 450 skolor. Det blev också klart att Astra, ett nationellt center för undervisning i naturvetenskapliga ämnen som ägs av företagskoncernen Mærsk Mc-Kinney Møller, blir ny samarbetspartner.

Namnet Ultra:bit kommer från Danmarks Radios tv-kanal DR Ultra, som vänder sig till barn mellan 9 och 14 år. DR Ultra sänder en rad olika program och producerar evenemang som kodläger och hackathons, som är tänkta att väcka barns intresse för vad som händer “under locket” och att öka deras förståelse av den digitala utvecklingen. Inte minst är det viktigt att de börjar intresserar sig för hur de själva kan programmera och skapa digitalt.

För ett år sedan presenterade NEUC – Naturfagenes evaluerings- og udviklingscenter – en första utvärdering av ultra:bit. Utvärderingen visar bland annat att 83% av lärarna har börjat använda micro:bit i undervisningen. De 17% som ännu inte har gjort det, planerar att ta tag i saken. Enligt 96% av lärarna är eleverna intresserade av att lära sig mer om programmering och digital teknologi.

85% av lärarna anser att de genom den här satsningen har blivit bättre rustade att arbeta kreativt med digital teknologi i undervisningen. 59% av lärarna menar att de blivit bättre på att ge kritiska perspektiv på den digitala utvecklingen i sin undervisning och 50% konstaterar att eleverna intagit en mer kritisk och analyserande hållning.

Veckans tips

Kvasar Makerspace är Sundbybergs kommuns nya satsning på digitalt skapande och utveckling av digital kompetens i förskolan. Man samarbetar bland annat med förskoleprogrammet på Stockholms universitet och syftet är att skapa en öppen och kreativ miljö som uppmuntrar till nytänkande och kunskapsdelning. Verksamheten drivs av Per Falk och Amanda Edin.

I bloggen beskrivs det pågående arbetet ute på förskolorna, nu senast satsningen på makerpedagoger i de kommunala förskolorna i Sundbyberg. Det finns också en resurssida som samlar tankar och inlägg kopplade till digital kompetens i förskolan, alltifrån skärmtid till själva poängen med programmering.

Veckans spaning: Digital administration av praktik, aktionsforskning om digital kompetens och vägledning för lärlabb

Veckans spaning: Digital administration av praktik, aktionsforskning om digital kompetens och vägledning för lärlabb

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Digital administration av elevernas praktik

I tisdags publicerade Spaningen en artikel om den webbaserade tjänsten Samverka.nu, som drivs av Patrick Aspling och hans företag Learn-IT Umeå. Tjänsten innehåller flera automatiserade funktioner som effektiviserar och underlättar huvudmännens administrativa arbete med prao och APL. Den kan också förenkla hanteringen av andra praktikformer och övrigt samarbete mellan skola och näringsliv.

Databasen över praktikplatser utgör själva navet, men tjänsten är betydligt mer än enbart ett bokningssystem. De olika funktionerna runt omkring själva bokningen sparar sannolikt mest tid och pengar åt huvudmännen.

Den automatiserade hanteringen av praktikkort är ett exempel på en sådan funktion. När en bokning är klar, skickas ett praktikkort till praktikplatsen med datum, information om eleven och specifika arbetsuppgifter samt plats för registrering av närvaro och handledarutlåtande. Riskbedömningen, som ska göras av både huvudmannen och företaget innan eleven skickas ut, är ett annat exempel. När en praktikplats lagts in i systemet, skickas ett formulär för riskbedömning automatiskt till företaget. Huvudmannens administratörer ser när företaget har svarat och kan antingen godkänna svaret eller be om en komplettering.

Samverka.nu innehåller flera olika verktyg för att samla in praktikplatser. Ett av verktygen gör det möjligt för företag att registrera sig som praktikplats i databasen, vilket innebär att de får förfrågningar ett par gånger om året. Det finns också ett verktyg som gör det möjligt för eleverna att registrera egna praktikplatser. Administratörerna kan spara uppgifterna och göra dem tillgängliga för alla, om företaget går med på det.

Elever är ofta intresserade av specifika branscher och yrken. För att göra det lättare för dem att hitta en praktikplats som de är intresserade av, är praktikplatserna märkta i enlighet med Arbetsförmedlingens yrkesområden och -kategorier.

Huvudmännen hanterar bokningen av praktikplatser på olika sätt. Några har principen “först till kvarn”, medan andra vill arbeta mer aktivt med att matcha eleverna mot passande praktikplatser. I Samverka.nu finns ett formulär som fungerar som en önskelista för de kommuner som föredrar att arbeta med matchning. Eleverna kan fylla i vilka praktikplatser de är intresserade av och samtidigt rangordna dem. När den ansvarige har delat ut en plats, stryks den automatiskt från de andra elevernas listor.

Det blir allt vanligare att Samverka.nu används för att hantera alla praktikformer som huvudmannen ansvarar för. Många huvudmän vill ta ett centralt grepp över praktiken för att öka samordningsvinsten. Vid sidan av praktiken, kan huvudmännen använda systemet för att hantera alla former av samarbete med näringslivet, till exempel studiebesök och föreläsningar.

Branschorganisationer och större företagskedjor med bristyrken vill gärna synas i Samverka.nu. Att erbjuda praktikplatser är ett effektivt sätt för arbetsgivare och branschorganisationer att marknadsföra sig mot ungdomar och kanske till och med kunna påverka gymnasieval och val av högskoleutbildning. Det öppnar också nya vägar framåt för Samverka.nu.

Aktionsforskning om digital kompetens i undervisningen

Nyligen avslutades aktionsforskningsprojektet Digital dannelse og kompetenceudvikling (DiDak), som Spaningen tog upp i april förra året. Det drevs av Center for Undervisningsudvikling og Digitale Medier (CUDiM) vid Århus universitet tillsammans med fem utvalda gymnasieskolor, på uppdrag av danska utbildningsdepartementet.

Syftet med DiDak var att testa olika ramverk för hur lärare kan förändra sin ämnesundervisning så att den även hjälper eleverna att utveckla sin digitala kompetens. 2017 trädde gymnasiereformen i kraft, vilket bland annat betyder att utbildningarna ska förbereda eleverna på de villkor och förutsättningar som gäller i ett digitalt samhälle. Därför är det viktigt att börja undersöka vad som krävs för att detta ska fungera i praktiken och att sprida kunskap och erfarenheter vidare.

Forskare och lärare tog fram och testade ramverk för undervisning i informationssökning och kritisk informationshantering (informationskompetencer), diskussioner och samarbete på nätet (deltagelseskompetencer) samt digitalt skrivande och skapande (produktionskompetencer). Tanken var att börja i liten skala i ämnena för att sedan successivt skala upp.

I slutrapporten ges en sammanfattning av hur man arbetade med ramverken för att göra utvecklingen av elevernas digitala kompetens till en del av ämnesundervisningen. Rapporten Digitale kompetenceområder redogör för hur digital kompetens definierades och operationaliserades i DiDak. Digitale kompetencer i fagene beskriver de olika ramverk som fungerade som utgångspunkt för undervisningsförlopp och lektionsplaner.

Danmarks Evalueringsinstitut (EVA) skriver i sin utvärdering att DiDak har stärkt det pågående arbetet kring digitalisering och digital kompetens och även gett större legitimitet åt arbetet. Projektet har stärkt existerande praxis, men har inte lett till någon mer djupgående förändring av undervisningen. EVA tillägger att projektet inte har fått någon bred förankring på skolorna. Lärare som inte deltog i projektet har inte fått någon inblick i vad det handlar om.

Tidsbrist och besparingar på skolorna uppges som två viktiga skäl till att arbetet inte kommit ur den tidiga, experimentella fasen. Gymnasiereformen ska implementeras och det kräver mycket tid. EVA påpekar i utvärderingen att ramverken ger en god överblick av hur lärare kan tänka kring och arbeta med digital kompetens. De kan därför ligga till grund för det fortsatta arbetet på skolorna och även spridas vidare.

94% av eleverna upplever att skolan fokuserar på att ta tillvara it och digitala medier i undervisningen. 85% menar att de har blivit bättre på att förstå och använda de digitala möjligheterna. Däremot är det bara 36% av eleverna som säger att läraren använder tekniken på sätt som stärker deras kunskaper och lärande.

EVA konstaterar att det krävs mer tid och fler systematiska försök, tillsammans med kompetensutveckling i didaktik för lärarna, för att tillämpa och förankra resultaten från DiDak och för att se till att elevernas lärande utvecklas och förbättras.

En vägledning för dem som vill bygga lärlabb

2012 startade Future Classroom Lab i Bryssel, en satsning på att skapa ett fysiskt rum – ett lärlabb – för pedagogiskt nytänkande och förändring. Future Classroom Lab drivs av Europeiska skoldatanätet och växte fram ur utvecklingsprojektet iTEC, där man tillsammans med utbildningsdepartement i fjorton länder utvecklade och prövade scenarier för framtidens klassrum och framtidens lärande.

Arbetet i Future Classroom Lab har väckt stort intresse och bland annat resulterat i att omkring 200 liknande miljöer har skapats runt om i världen. Nu har Europeiska skoldatanätet tagit fram en vägledning som ger hjälp och stöd åt dem som vill starta den här typen av verksamhet. Vägledningen bygger på erfarenheter från lärarutbildare, skolledare och lärare, som startat egna lärlabb, inspirerade av verksamheten i Bryssel. Den innehåller också fördjupande fallstudier från sex europeiska länder.

Vägledningen beskriver uppbyggnaden av ett lärlabb som en process i fyra steg.

Steg ett handlar om motivation. Det finns ett intresse av att utveckla skolans undervisning och att skapa en plats för nytänkande och experimenterande. Här gäller det att söka inspiration från andra som tänker i liknande riktningar, att åka på studiebesök och knyta kontakter. Det är också viktigt att börja tänka igenom vad man vill göra och vilka mål som ska uppnås.

Nästa steg är att fortsätta med researchen och att förbereda den kommande verksamheten. Till exempel kan det vara en bra idé att besöka Future Classroom Lab i Bryssel, liksom att fördjupa kontakter med skolor, universitet och företag som har intressanta verksamheter. Se efter om det finns lämpliga lokaler på skolan, undersök om den tekniska infrastrukturen är tillräcklig, vilken utrustning som krävs, om det behövs kompetensutveckling, och så vidare. Börja fundera på hur mycket finansiering som krävs och sondera möjliga vägar att ordna den. Finns det offentliga medel att söka? Är företag intresserade av att sponsra verksamheten?

I det tredje steget handlar det om att skapa ett projektteam och att initiera samarbete med it-avdelning och it-pedagoger. Diskutera med lärare, föräldrar och elever och fånga upp deras tankar och idéer. Knyt kontakter med möjliga partners och finansiärer. Gör upp en plan och skissera på hur verksamheten ska se ut och fungera.

Det fjärde och sista steget handlar om genomförande. Nu är det dags att börja bygga upp verksamheten. Hur ska lokalen se ut och vad behöver göras för att den ska bli som det är tänkt? Ordna den tekniska utrustning som behövs. Vad finns redan tillgängligt? Vad behöver köpas in? Vilka teknikrelaterade utmaningar kan identifieras och vilka typer av stöd behövs? Sätt igång verksamheten, visa vad som är möjligt och ge lärarna den hjälp och det stöd som de behöver för att börja arbeta med lärlabbet.

Veckans tips

Forskargruppen på Pedagogisk inspiration i Malmö har precis startat en blogg på temat skolutveckling på vetenskaplig grund. Här kommer man bland annat informera om pågående uppdrag, berätta om aktuell forskning, ge litteraturtips och dela med sig av tankar och idéer kring aktuella ämnen.

Enligt skollagen ska all utbildning vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vad är egentligen vetenskaplig grund? I det allra första inlägget tas det en närmare titt på själva begreppet och vad det innebär. 

Digital administration av praktik effektiviserar arbetet och underlättar samverkan mellan skola och näringsliv

Digital administration av praktik effektiviserar arbetet och underlättar samverkan mellan skola och näringsliv

Manuell administration av prao och APL riskerar att kräva mycket tid och arbete av skolhuvudmännen. En digital lösning med automatiserade funktioner effektiviserar och underlättar det administrativa arbetet. Den kan också förenkla hanteringen av andra praktikformer och övrigt samarbete mellan skola och näringsliv. Samverka.nu, en webbaserad tjänst som används av ett sextiotal kommuner runt om i landet, är ett exempel på en sådan här lösning.

Ett digitalt stöd åt det administrativa arbetet

Samverka.nu drivs av grundaren Patrick Aspling och hans företag Learn-IT Umeå sedan 2003. Sommaren 2018 blev prao på grundskolan återigen obligatorisk, och sedan dess har Samverka.nu upplevt en närmast explosiv tillväxt av kunder. Ett stort antal huvudmän lade ner sin praoverksamhet när den inte längre var obligatorisk, eftersom den var så tidskrävande att hantera. Därför är det många som ser värdet och behovet av en digital tjänst som kan ge stöd åt det administrativa arbetet.

Databasen över praktikplatser utgör själva navet i Samverka.nu. Innehållet i det formulär som används för att registrera praktikplatser tas fram i samverkan med huvudmännen. Tidigare samlades svaren från företagen in med pappersformulär eller mail. Med en databas, som automatiserar processen, blir det betydligt enklare, konstaterar Patrick Aspling.

  – Administratörer och kontaktpersoner hos de olika huvudmännen ansvarar för att ordna praktikplatserna. Vi står till tjänst med systemet, som vi bygger och utvecklar i dialog med våra kunder. En av mina viktigaste uppgifter är att vara en länk mellan programmerare och kunder. Ibland är det en utmaning att både få programmerarna att förstå verksamheten och att få de ansvariga hos huvudmännen att förstå teknikens möjligheter och utmaningar. Här har jag stor nytta av att ha arbetat länge som it-pedagog och som lärare!

Funktioner som sparar tid och pengar

Det är vanligt att enbart se Samverka.nu som ett bokningssystem för prao och APL, men tjänsten innehåller betydligt mer än så, påpekar Patrick Aspling. Egentligen är det nog de olika funktionerna runt omkring själva bokningen som sparar mest tid och pengar, menar han.

  – Ett exempel är den automatiserade hanteringen av praktikkort. När en bokning är klar, skickas ett praktikkort till praktikplatsen med datum, information om eleven och specifika arbetsuppgifter samt plats för registrering av närvaro och handledarutlåtande. Ett annat exempel är riskbedömningen, som ska göras av både huvudmannen och företaget innan eleven skickas ut. Det gäller att säkerställa att platsen passar för eleven och att den inte innebär några risker. När en praktikplats lagts in i systemet, skickas ett formulär för riskbedömning automatiskt till företaget. Huvudmannens administratörer ser när företaget har svarat och kan antingen godkänna svaret eller be om en komplettering.

Trots att de automatiserade funktionerna innebär stora tidsvinster för huvudmännen, är de inte alltid helt bekväma med att släppa ifrån sig kontrollen.

  – Det finns fortfarande en viss rädsla för automatisering på många håll. Man undrar om tekniken verkligen klarar av det här. Nu har vi haft automatisering av praktikkort och riskbedömning ganska länge, och många börjar uppskatta att de slipper allt manuellt arbete. Det räcker att hålla ett öga på statuskontrollen, så är det klart!

Lagar och regelverk måste följas

Det gäller att se till att funktionerna i Samverka.nu följer gällande lagar och regelverk. Beträffande arbetsmiljö och riskbedömning gäller olika regler beroende på om eleverna är 13, 15 eller 18 år. Samverka.nu utgår ifrån Skolverkets och Arbetsmiljöverkets anvisningar, men tyvärr är de inte så tydliga som man kan önska. Det anges till exempel inte hur riskbedömningen ska gå till, vilka kriterier som gäller och hur kriterierna ska bedömas, säger Patrick Aspling.

  – Många risker kan uppstå på en arbetsplats, och det är förstås omöjligt att ta fram ett formulär som täcker in allt. Ett formulär måste alltså anpassas efter varje praktikplats. Problemet hamnar i regel i knäet hos huvudmännen, som sitter var och en för sig och klurar på vad som ska finnas med. Arbetet tar många timmar och de känner sig ändå inte säkra på att riskbedömningen lever upp till kraven. Om Skolverket och Arbetsmiljöverket tog fram en mall som täcker in allt som måste vara med, skulle arbetet bli mycket enklare. Det här är något som hela skolsverige sitter och hoppas på!

Ett system med gemensamma funktioner som kan användas av alla

Hanteringen av praktikverksamheterna i olika kommuner skiljer sig ganska mycket från varandra. Därför är det något av en utmaning att skapa ett system med gemensamma funktioner som kan användas av alla huvudmän, menar Patrick Aspling. Några kommuner anställer en eller flera personer som ansvarar för anskaffningen av praktikplatser, andra vill att eleverna ska praktisera i någon av de många kommunala verksamheterna. Ytterligare några överlåter åt föräldrar och elever att själva ordna praktikplats.

Samverka.nu innehåller flera olika verktyg för att samla in praktikplatser. Det blir allt vanligare att kommuner arbetar aktivt med det lokala näringslivet, anordnar företagsträffar och strävar efter att få igång ett samarbete. Ett av verktygen gör det möjligt för ett företag att registrera sig som praktikplats i databasen, vilket innebär att de får förfrågningar ett par gånger om året.

  – Det här betyder att huvudmannen lätt kan göra massutskick av mail till företag med förfrågan om olika typer av praktik, till exempel prao. Företaget får en länk till ett formulär där de kan ange om de kan ta emot elever under en viss tidsperiod och hur många det i så fall rör sig om. När formuläret är ifyllt, registreras informationen automatiskt i vår databas utan att administratören behöver göra något.

Det finns också ett verktyg som gör det möjligt för eleverna att registrera egna praktikplatser. Standardinställningen är att informationen enbart sparas för eleven, men administratörerna kan spara uppgifterna och göra dem tillgängliga för alla, om företaget går med på det. Det är ett smidigt sätt för huvudmannen att successivt få in nya praktikplatser i systemet.

Elever är ofta intresserade av specifika branscher och yrken. För att göra det lättare för dem att hitta en praktikplats som de är intresserade av, är praktikplatserna märkta med yrke och yrkesområde. Samverka.nu använder Arbetsförmedlingens yrkeskategorier och -områden för att se till att märkningen sker på ett standardiserat sätt.

“Först till kvarn” eller aktiv matchning mot praktikplatser

Huvudmännen hanterar bokningen av praktikplatser på olika sätt. Några har principen “först till kvarn”, medan andra vill arbeta mer aktivt med att matcha eleverna mot passande praktikplatser. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Om det är den elev som är snabbast som får praktikplatsen, är det eleverna som själva gör arbetet. Nackdelen med detta är att eleverna tvingas att tävla mot varandra. I matchningsmodellen kan det bli mer rättvist, men det kräver samtidigt mer arbete med administrationen. Vilken modell man väljer, beror på inställningen till huvudmannens roll, säger Patrick Aspling.

  – Vi har tagit fram ett formulär som fungerar som en önskelista för de kommuner som föredrar att arbeta med matchning. Eleverna kan fylla i vilka praktikplatser de är intresserade av och samtidigt rangordna dem. Det betyder att flera elever kan söka samma plats, och sedan är det upp till den som är praktikansvarig att göra matchningen. När den ansvarige har delat ut en plats, stryks den automatiskt från de andra elevernas listor.

Inställningen till praktik över kommungränsen varierar mellan kommunerna. I några delar av landet, till exempel i Region Skåne, uppmuntras samverkan över kommungränserna. Här använder de flesta kommunerna Samverka.nu, vilket gör det väsentligt enklare att sköta administrationen gemensamt.

Samverka.nu kan hantera alla praktikformer

Det blir allt vanligare att Samverka.nu används för att hantera alla praktikformer som huvudmannen ansvarar för. På gymnasieskolor med arbetsplatsförlagt lärande (APL) är verksamheten ofta väldigt personberoende. En eller ett par lärare har byggt upp egna nätverk och sköter all kontakt med praktikplatserna.  Det betyder att om en lärare slutar, så försvinner hela nätverket. För att undvika det, kan kontakterna istället hanteras i Samverka.nu, säger Patrick Aspling.

  – Det är tydligt att många huvudmän vill ta ett centralt grepp över praktiken för att öka samordningsvinsten. Ofta är det samma praktikplatser det handlar om, både på grundskolan och på gymnasiet. Istället för att eleverna ska konkurrera med varandra, kan man sprida praktiken jämnare över läsåret.

Samverka.nu kan hantera skolans samarbete med näringslivet

Vid sidan av praktiken, kan huvudmännen använda systemet för att hantera alla former av samarbete med näringslivet, till exempel studiebesök och föreläsningar. Det gör det lättare att få en överblick av vilka datum som är möjliga, hur stora grupperna kan vara, vilka typer av innehåll det rör sig om, och så vidare. Informationen kan också filtreras efter målgrupp. Därmed blir det lätt att se om aktiviteten vänder sig till lärare eller till studie- och yrkesvägledare.

  – Det här underlättar förstås för huvudmännen, men det är också något som företagen föredrar. Det är enklast om alla kontakter han hanteras i ett system. Företagen kan få login, så att de själva kan administrera sina uppgifter och se till att informationen är uppdaterad och korrekt.

Identitetsfederation och standardisering

För närvarande innehåller inte Samverka.nu särskilt mycket data som behöver överföras till andra system som används i skolan. Närvaro och utlåtanden från handledare är två undantag, men de hanteras fortfarande manuellt eftersom det finns så många olika system för detta. En lösning skulle kunna vara att exportera datan till ett standardiserat format som sedan kan läsas in i olika system. Men här har man ännu inte kommit särskilt långt, påpekar Patrick Aspling.

  – Vi är däremot gång med att implementera Skolfederation, så att personal och elever automatiskt kan komma in i Samverka.nu när de är inloggade i skolans system. På många håll handlar det om så många personer att det blir alldeles för bökigt att hantera inloggningen manuellt. Det blir alltså en avsevärd förbättring när man kan automatisera det här.

Skräddarsydda funktioner och nya vägar för Samverka.nu

En viktig lärdom från de senaste par årens snabba tillväxt, är att det blir allt svårare att ha homogena och statiska funktioner i Samverka.nu. Patrick Aspling och hans medarbetare ska därför försöka bygga funktionerna så att huvudmännen i möjligaste mån kan göra egna, anpassade inställningar och även skapa eget innehåll.

Det är uppenbart att branschorganisationer och större företagskedjor med bristyrken gärna vill synas i Samverka.nu. Att erbjuda praktikplatser är ett effektivt sätt för arbetsgivare och branschorganisationer att marknadsföra sig mot ungdomar och kanske till och med kunna påverka gymnasieval och val av högskoleutbildning. Det öppnar nya vägar för Samverka.nu, säger Patrick Aspling.

  – Än så länge har vi enbart arbetat med praktik i skolan, och framför allt med praon. Nu vill vi även utveckla Samverka.nu mot liknande verksamheter på andra marknader, utanför skolan. Framöver kommer vi att arbeta både på nationell och regional nivå för att uppmana företag att registrera sig och erbjuda praktikplatser och andra samarbetsmöjligheter. Vi arbetar också redan nu med arbetsmarknadsavdelning och socialtjänst i några kommuner. Det är ett steg i rätt riktning!

Veckans spaning: Academedia digitaliserar elevhälsan, forskningsprojektet REELER samt adekvat digital kompetens

Veckans spaning: Academedia digitaliserar elevhälsan, forskningsprojektet REELER samt adekvat digital kompetens

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Academedia digitaliserar elevhälsan

Elevhälsan är en central del av skolans verksamhet. Om elever känner sig trygga och upplever att de mår bra, har de större möjligheter att lyckas med skolan. Skollagen förenar skolhälsovården, den psykologiska och psykosociala elevvården samt specialpedagogiska insatser i en samlad elevhälsa. Insatserna ska främst verka förebyggande och hälsofrämjande och vara ett stöd för elevernas lärande och utveckling.

Ibland har huvudmän svårt att rekrytera, bland annat på grund av att det rör sig om bristyrken. Andra skäl är att det är svårt att skapa tjänster som är attraktiva att söka, eftersom enheterna är små eller att det är stora geografiska avstånd mellan enheterna. En bättre användning av de digitala möjligheterna kan underlätta hanteringen av det här problemet.

Igår publicerade Spaningen en artikel som ger en inblick i hur Academedia arbetar med digitala lösningar för att ge eleverna på sina skolor psykosocial trygghet och likvärdig tillgång till elevhälsa.

Ett exempel är samlingsportalen Campus online, som NTI Gymnasiets skolor använder för att göra det lättare för eleverna att orientera sig och känna sig trygga i vardagen. Förutom läromedel, databaser och olika stödverktyg, bland annat talsyntes, ger Campus Online även tillgång till tjänsten Hypocampus, som bygger på maskinlärande och fungerar som ett anpassat, kompletterande studiestöd.

Snacka med SYV erbjuder gymnasieelever snabb kontakt med en studie- och yrkesvägledare, via telefon, Google Hangout eller chatt. Tjänsten vänder sig inte enbart till Academedias gymnasieelever, utan är öppen för alla elever på svenska gymnasier som behöver studierelaterad vägledning och stöd.

På Drottning Blankas gymnasium pågår under hösten ett test av Blankaresan, som sedan kommer att utvärderas. Syftet är att ta reda på om spelifiering kan hjälpa eleverna förstå vad de behöver göra för att känna sig trygga och säkra i vardagen och för att lyckas med sina studier.

Academedias grundskolor planerar att centralisera skolläkartjänsterna för att de ska bli mer attraktiva att söka. Läkartjänsterna ska både bli större och mer digitaliserade än vad de är idag. Just nu genomförs en pilotstudie där en skolläkare ansvarar för sju grundskolor. Istället för att åka runt mellan skolorna, använder läkaren Skype Företag för virtuella möten med vårdnadshavare och elever.

Nästa steg blir att undersöka hur Academedia kan erbjuda sina elever fortsatt kontakt med vården för. Eftersom Academedias skolor är fristående, har de, till skillnad från de kommunala skolorna, inte tillgång till alla offentliga vårdresurser. Därför gäller det att hitta andra lösningar, till exempel samarbete med fristående vårdföretag som erbjuder tjänster över nätet.

REELER

I onsdags avslutades det internationella tvärvetenskapliga forskningsprojektet REELER (Responsible Ethical Learning With Robotics), som under tre år finansierats inom ramen för EU:s forsknings- och innovationsprogram Horizon 2020. Projektet leddes av Cathrine Hasse, professor i framtidsteknologi och lärande på DPU, som är en del av Århus universitet. Hon har under de senaste åren bland annat arbetat med projekten Technucation och Robotter i folkeskolen.

REELER kopplade samman robotikforskares idéer och framtidsvisioner med empirisk kunskap om viktiga samhällsintressen och grundläggande mänskliga behov. Med hjälp av arbetssätt som mini-public och sociodrama, fångade man in hur människor från samhällsområden som jordbruk, industri och utbildning ser på användningen av robotar inom sina verksamheter. Detta glöms i regel bort när robotar och andra digitala lösningar implementeras, och resultatet blir alltför ofta att satsningarna inte riktigt når ända fram.

En av slutsatserna från REELER är att robotikforskarna måste ta med användarnas förutsättningar och behov samt den sociala och materiella kontexten i ekvationen. Tekniken i sig kan inte lösa några problem, utan det handlar om att få till en fungerande relation mellan människa och maskin. För att lyckas med det, är det nödvändigt att förstå hur användarna tänker och lever och att ge dem möjligheter att undersöka teknikens möjligheter. Annars finns det risk för att robotarna står i ett hörn och samlar damm och att pengarna rinner ut i sanden.

REELER konstaterar att det behövs anpassningsexperter, en särskild yrkesgrupp mellan teknikutvecklare och användare, som kan få igång kommunikation och kunskapsutbyte mellan forskningen och vardagens verklighet. Genom att använda antropologiska arbetssätt och en etnografisk förståelse kan de ge forskare och utvecklare en bättre bild av användarnas förutsättningar och behov. Samtidigt kan de hjälpa användarna att förstå och reflektera kring hur de kan använda den digitala tekniken.

Adekvat digital kompetens

Enligt den nationella strategin för skolans digitalisering är ett av de avgörande målen med undervisningen att eleverna ska utveckla en adekvat digital kompetens. Men vad menas egentligen med det? Hur ser lärare på saken? Vad krävs för att det ska bli möjligt? Pedagogikforskarna Ewa Skantz Åberg, Annika Lantz-Andersson och Mona Lundin resonerar kring detta i en kort artikel som publicerades av Skolverket tidigare i veckan.

Resonemanget utgår ifrån två aktuella forskningsartiklar. Den ena är Digital Literacies or Digital Competence: Conceptualizations on Nordic Curricula av Anna-Lena Godhe. Den andra är A study of the use of digital technology and its conditions with a view to understanding what ’adequate digital competence’ may mean in a national policy initiative, skriven av Anders D. Olofsson, Göran Fransson och J Ola Lindberg.

Skantz Åberg, Lantz-Andersson och Lundin inleder sin artikel med att konstatera att adekvat digital kompetens är ett svårfångat begrepp. Tillägget adekvat indikerar att digital kompetens förändras efterhand som tekniken utvecklas och det uppstår nya användningsområden. Det pekar också på att det inte går att precisera någon absolut kunskapsnivå. Definitionen av digital kompetens måste ständigt anpassas efter samhällets krav och elevernas förutsättningar.

Därefter refereras Anna-Lena Godhes artikel, som analyserar och jämför vad läroplanerna i Danmark, Finland, Norge och Sverige säger om digital kompetens. Hon konstaterar att det finns en samsyn och att samtliga fyra läroplaner betonar samhällsfrågor och behovet av att utveckla en kritisk ansats. Med andra ord hämtas inspiration från bildningsbegreppet, och digital kompetens blir därmed något mer än förmåga till kompetent användning av tekniken. Den tekniska kompetensen är förstås nödvändig, men det krävs också en kritisk medvetenhet om möjligheter och risker för att eleverna ska kunna utvecklas till ansvarsfulla medborgare.

Olofsson, Fransson och Lindberg beskriver och analyserar i sin artikel hur gymnasielärare tolkar och tillämpar termen adekvat digital kompetens. Studien bygger på lärarintervjuer och klassrumsobservationer på tre gymnasieskolor.

I referatet konstateras att tolkningarna formas av de lokala förutsättningarna på skolan och att besluten om hur man ska arbeta med digital kompetens snarare bygger på egna värderingar än på läroplanens formuleringar. Med andra ord finns det skillnader mellan lärare och skolor när det gäller förståelse och pedagogisk tillämpning.

Referatet nämner också att studien visar att det ofta saknas en lokal handlingsplan och att lärare inte ges tillgång till fortbildning i någon högre grad. Trots detta upplever de att de förväntas kunna hantera tekniska utmaningar, tekniska-pedagogiska frågor samt tekniska lösningar för kommunikation och administration. Detta är en närmast omöjlig utmaning, men lärarna försöker lösa den genom att delta i olika informella nätverk, vanligtvis på sociala medier, där de kan lära av varandra.

Ewa Skantz Åberg, Annika Lantz-Andersson och Mona Lundin avslutar sin artikel med att slå fast att frågan om lärares fortbildning måste komma upp på agendan för att skolan ska kunna digitaliseras enligt de målsättningar som formulerats. För att få hjälp och stöd i det arbetet, behövs också fler studier om hur lärare förstår och omsätter läroplanens skrivningar om digital kompetens i sin undervisning.

Direkt efter årsskiftet inleder Annika Lantz-Andersson, Mona Lundin och Pia Williams arbetet med den treåriga studien Lärares professionella digitala kompetens, som nyligen beviljades stöd av Vetenskapsrådet. Här kommer de att titta närmare på vilka kompetensbehov lärare i förskoleklass behöver för att kunna ge stöd åt elevernas utveckling av digital kompetens.

Veckans tips

För ett par dagar sedan presenterade Skolforskningsinstitutet den nya satsningen Skolforskningsportalen. Här samlar man systematiska forskningsöversikter och andra sammanställningar av forskning som rör undervisning och lärande.

Syftet är att underlätta för förskollärare och lärare att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning med stöd av vetenskapligt underbyggda metoder och arbetssätt.

Skolforskningsportalen kommer att utvecklas vidare under nästa år.