Tagg: Fysisk lärmiljö

Västerviks Gymnasium förnyas med logistik, IoT och beteendeekonomi

Västerviks Gymnasium förnyas med logistik, IoT och beteendeekonomi

Med hjälp av en flexibel användning av lokalerna, en genomtänkt teknikanvändning och insikter från forskningen i beteendeekonomi, ska Västerviks Gymnasium både utveckla elevernas lärande och bidra till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

Hösten 2016 inleddes en om- och tillbyggnad av Västerviks Gymnasium som ska stå färdig i januari 2019. Byggnaderna på Östersjövägen ska rymma både gymnasium och komvux, och knytas samman med en gemensam reception. Med hjälp av flexibel möblering och en välplanerad logistik ska lokaler och andra fysiska resurser användas optimalt. Den digitala utvecklingen kommer också att utnyttjas för att förbättra skolans samlade verksamhet.

Sakernas Internet

Västerviks Gymnasium deltar bland annat i det nystartade forsknings- och utvecklingsprojektet IoT-hubb Skola tillsammans med RISE, Stockholms universitet och Microsoft samt Kungsbacka kommun, Lidingö kommun och NTI-gymnasierna. Det rör sig om ett treårigt projekt som totalt omfattar 24 miljoner kronor, och som till hälften finansieras av Vinnova inom ramen för Strategiska innovationsprogrammet för sakernas internet.

IoT är en förkortning av engelskans Internet of Things, som på svenska ofta översätts till sakernas internet. Med andra ord handlar det om att koppla upp fysiska utrymmen och vardagsföremål till Internet och att samla in data med hjälp av sensorer och annan inbyggd elektronik. Genom att analysera data, blir det möjligt att förstå processer och att skapa ny kunskap som kan utveckla och förändra verksamheter inom en rad olika områden.

IoT-hubb Skola rymmer delprojekt hos de olika huvudmännen som syftar till att skapa bättre lärmiljöer, underlätta det administrativa arbetet, förbättra elevhälsan och bidra till en mer hållbar och effektiv användning av skolans fysiska resurser. Syftet är dels att möta konkreta utmaningar och behov i skolans vardag, dels att fungera som ett exempel på hur sakernas internet kan användas för att utveckla och förnya ett viktigt samhällsområde.

En flexibel mötesplats som skapar möjligheter

Jörgen Jonsson och Jenny Gustavsson, gymnasiechef respektive intendent på Västerviks Gymnasium, leder om- och tillbyggnaden och ansvarar för det lokala arbetet med IoT Hub Skola. I utvecklingsarbetet samarbetar de med referensgrupper som samlar representanter för de olika personalkategorierna på skolan. Elevernas tankar och synpunkter är förstås också viktiga. Det finns många olika perspektiv och möjligheter att ta hänsyn till och att dra nytta av, konstaterar Jenny Gustavsson.

 – Västerviks Gymnasium ska vara en mötesplats där vi skapar möjligheter, bygger tillit och utvecklar goda relationer. Genom att förstå och lära av varandra, kan vi utvecklas gemensamt och tillsammans. Det ger en stabil grund för att bygga och stärka skolans verksamhet.

På Västerviks Gymnasium finns elva nationella gymnasieprogram samt ett introduktionsprogram med fyra inriktningar. Flera av yrkesprogrammen har egna verkstäder, och när ombyggnaden är klar kommer det även att finnas ett makerspace som öppnar för nya arbetssätt. Lektionssalar, grupp- och mötesrum ska vara flexibla och lätta att möblera om, så att de snabbt kan anpassas efter programmens och undervisningens varierande behov.

Restaurangen och maten är en del av skolans kompensatoriska uppdrag

När byggnadsarbetet är avslutat, finns det inte längre några särskilda personalrum. All personal på skolan ska umgås, äta och fika med eleverna. Cafeterian ska vara hemtrevlig och en välkomnande kaffedoft ska kännas när man går in. Det ska inte heller finnas någon elevmatsal, utan alla ska äta i en gemensam restaurang. De som studerar på gymnasiet och på komvux ska inte behandlas som yngre elever, utan som vuxna människor, säger Jörgen Jonsson.

 – Inredningen blir central i den nya restaurangen. Det ska inte längre finnas några långbord, som i den traditionella skolmatsalen. Istället kommer vi att kunna skapa rum i rummet med olika möbleringar, precis som i en vanlig restaurang. Även här är flexibilitet ett viktigt ledord. Vi vill att restaurangen ska fungera som lärmiljö när det inte serveras mat där, vilket ju faktiskt är större delen av dagen.

Jörgen Jonsson betonar också betydelsen av att se maten som en del av skolans kompensatoriska uppdrag. ESSA Academy i Manchester hör till de skolor som har visat att god och näringsrik mat, som äts i en lugn och stimulerande miljö, är avgörande för elevernas prestationer i skolan. Här finns det mycket att dra lärdom av, påpekar han.

– Vi måste komma ihåg att många elever inte alls får lagad mat hemma under vardagarna. Den mat som serveras i skolan blir därför extra viktig. När vi talar om skolans kompensatoriska uppdrag brukar vi tänka på undervisningen, men det sträcker sig betydligt längre. Det är viktigt att utveckla en god hälsa, att ha tillgång till ett välutrustat bibliotek och en god social miljö för att kunna utvecklas till en fungerande medborgare. Det gäller att se till helheten.

Tekniken ska användas för att minska matsvinnet

Restaurangen ska ha ett eget tillagningskök, vilket skapar helt nya förutsättningar för både matlagning och resursanvändning. Vid sidan av restaurangen byggs ett återvinningshus, som gör det möjligt att hantera källsortering och återvinning på ett effektivt och korrekt sätt. Ambitionen är att restaurangen och återvinningshuset ska vara helt uppkopplade. Vi vill verkligen kunna mäta och analysera allt, understryker Jenny Gustavsson.

– Förhoppningen är att vi med teknikens hjälp kan ta fram den bästa möjliga veckomatsedeln för Västerviks Gymnasium. Därför är det bland annat viktigt att vi kan se hur många som äter varje dag, hur stort matsvinnet är och hur mycket som slängs från tallrikarna. Genom att analysera all insamlad data, kan vi se vilka rätter som är mest populära och ta hänsyn till det när matsedeln planeras.

Det är också viktigt att så långt som möjligt återanvända den mat som blir över. Idag används all överbliven mat – i genomsnitt 50-60 kilo per dag – till att producera biogas. I anslutning till köket kommer det att finnas kylrum där maten kan sparas. Lådorna med den överblivna maten ska också kunna följas. Det ska gå att se vilken typ av mat varje låda innehåller och det ska vara möjligt att följa hur länge olika sorters mat är hållbar och tjänlig.

Målet är att så mycket som möjligt av maten ska återanvändas eller säljas i cafeterian dagen efter. Det här kräver att restaurangens öppettider begränsas till två timmar om dagen, eftersom mat inte får stå längre om den ska sparas. Förhoppningen är att det nya sättet att arbeta ska ge Västerviks Gymnasium bättre möjligheter att hantera och att minska matsvinnet, berättar Jenny Gustavsson.

– Det är förstås viktigt att vi kan förankra det här hos eleverna. De måste förstå att de faktiskt kan vara med och påverka. Pengarna som vi sparar på det här, vill vi använda till att köpa in mer ekologiska och närproducerade råvaror. Vi strävar också efter att en eller två dagar i veckan ska vara helt vegetarisk.

Underlätta medvetna val

Insikter från beteendeekonomisk forskning kan användas tillsammans med sakernas internet för att hitta arbetssätt som styr utvecklingen i den önskade riktningen. Forskare som till exempel Richard Thaler och Robert Cialdini har visat att positiva upplevelser kan ha stor betydelse när någon vill påverka och förändra andras beteenden inom olika områden. Det kan till exempel handla om att smyga in vegetariska rätter som liknar de traditionella rätter som många elever tycker om. Ett annat sätt kan vara att använda skärmar i skolans lokaler som visar hur mycket mat som återanvänds, vad det innebär för miljön och hur de pengar som sparas kan komma till nytta istället. Undervisningen kan förstås också kopplas in, påpekar Jörgen Jonsson.

 – Både i läroplanens allmänna delar och i flera olika ämnesplaner talas det om hälsa, miljö och hållbarhet. Här kan det vara spännande att få in praktiska undervisningsmoment som både engagerar eleverna och kan fördjupa lärandet. Arbetet i köket och i restaurangen kan konkretisera många viktiga resonemang om mat, hälsa, återvinning och ett långsiktigt hållbart samhälle. Den data som vi samlar in kan också användas på många olika sätt i undervisningen, till exempel i matematik, i naturvetenskapliga ämnen och i samhällskunskap.”

Dags att utveckla tekniska lösningar och att förverkliga idéerna

Nu handlar det om att konkretisera alla tankar och visioner och att gå från idé till verklighet, konstaterar Jörgen Jonsson. Det är också viktigt att skapa berättelser, så att medarbetare och elever förstår vad som ska göras och blir engagerade i arbetet. Men framför allt måste de tekniska lösningarna utvecklas så att de kan börja användas när om- och tillbyggnaden är klar.

– Tillsammans med forskare och utvecklare från RISE, Microsoft och Stockholms universitet ska vi skapa testbäddar där idéerna kan testas direkt i den praktiska verksamheten under utvecklingsfasen. Efter sommaren är det dags för ett uppstartsmöte där alla träffas och diskuterar hur vi ska gå tillväga med de olika delprojekten. Därefter hoppas jag att det blir full fart framåt!
Text: Stefan Pålsson Först publicerad: 2018-06-28
Den fysiska lärmiljöns betydelse för skolans digitalisering

Den fysiska lärmiljöns betydelse för skolans digitalisering

Tillgången till infrastruktur och teknik är sedan länge självklara punkter när skolans digitalisering diskuteras. Nu börjar även betydelsen av kompetensutveckling och strategiskt ledarskap lyftas fram. Men vi glömmer ofta en annan central faktor: Hur skolans lärmiljö utformas och fungerar.

Rummets möjligheter och begränsningar

Forskningen kring hur den fysiska lärmiljön påverkar den pedagogiska användningen av it och digitala medier är fortfarande ett relativt nytt område. Här gör både arkitekter och utbildningsforskare sina röster hörda. Flera av dem pekar på att den traditionella utformningen av skolans klassrum och övriga lokaler försvårar utvecklingen av nya perspektiv och arbetssätt.

Det traditionella klassrummet, med kateder och svart tavla längs fram och eleverna i räta bänkrader, är en av skolans få konstanter genom åren. Neil Selwyn menar i sin bok Schools and Schooling in the Digital Age att klassrummet avspeglar tänkandet innan informationsåldern. Katedern och den svarta tavlan är “eldplatsen” som eleverna samlas kring, och från den sprids lärarens kunskap genom rummet. Om klassrummet förses med en whiteboard eller projektor, används den ofta på samma sätt som den svarta tavlan.

När klassrummet ser ut som det gör, blir det svårt att tänka om och göra nytt. Istället för att förändra undervisningen, finns det istället risk för att den nya tekniken bevarar och förstärker traditionella sätt att arbeta, menar Selwyn. Rummets möjligheter och begränsningar har en avgörande betydelse för hur man kan arbeta. Arkitekten Jeffrey Lackney argumenterade i sin forskning för att detta borde vara en viktig del av lärarutbildningen. Skolledare och lärare behöver en bättre förståelse inom det här området för att kunna utveckla och förändra skolans verksamhetskultur och vardag.

Evidensbaserad design

Peter Lippman, som också är arkitekt, brukar tala om att skolan borde arbeta med evidensbaserad design när lärmiljön utformas. Begreppet är hämtat från sjukvården, där man använder den här typen av kunskap för att skapa miljöer som underlättar patienternas tillfrisknande. I skolan handlar det om att skapa ett fysiskt rum som både främjar elevernas lärande och den sociala gemenskapen, hävdar Lippman. Här kan evidensbaserad design komma till god nytta, men han påpekar samtidigt att det gäller att vara försiktig. Det finns inga färdiga lösningar som bara kan kalkeras rakt av. Istället måste man ta hänsyn till de konkreta förutsättningar som gäller på den enskilda skolan, hur verksamheten fungerar och vilka målsättningar som gäller.

Digitaliseringen av skolan innebär att undervisningen ska förändras för att möta de allmänna samhällsförändringarna och för att hjälpa eleverna att utveckla de kunskaper och förmågor som de behöver. Detta kräver att skolans fysiska rum utformas så att detta arbete kan underlättas, menar Peter Lippman. Därför gäller det att bygga vidare på den empiriska kunskap och de praktiska erfarenheter som finns.

Trygghet och variation

Enligt Peter Lippman är det avgörande att skolmiljön rymmer variation och får eleverna att känna sig trygga. Utan trygghet är det svårt att fokusera på skolarbetet. Många skolor, inte minst en del av dem som byggts på senare år, präglas av stora, öppna rum. Ett avgörande skäl till detta är att den typen av byggnader är estetiskt tilltalande, men det är samtidigt problematiskt.

Öppenheten får eleverna att känna sig otrygga, och det skapar hinder för deras koncentration och lärande. Därför är det viktigt att det både finns stora samlingsplatser och mindre ytor med hörn och skyddande väggar – Peter Lippman kallar dem breakout spaces – som ger avskildhet, lugn och trygghet. En mer varierad miljö i skolan leder också till att eleverna rör sig mer, att de blir mindre trötta och att deras koncentrationsförmåga ökar. Detta kräver samtidigt att de olika ytorna är tydligt definierade och att alla vet vad de är till för.

En vision om hållbar utveckling

I Göteborg pågår just nu planering och byggande av två sammanhängande kommunala skolor som är tänkta att fungera efter dagens och de närmast kommande decenniernas förutsättningar: Kvibergsskolan F-3 och Kvibergsskolan 4-9. Den förstnämnda skolan öppnar i augusti 2018 och ska rymma 240 elever. Den andra är till för 720 elever och slår upp portarna i augusti 2019.

Visionen bygger på hållbar utveckling, och här handlar det om hållbarhet ur såväl ett ekonomiskt som ett ekologiskt, socialt och pedagogiskt perspektiv. Skolorna ska på en och samma gång vara flexibla, funktionella och estetiskt tilltalande. Ytor och rum ska utformas för att arbeta med de kunskaper och förmågor som eleverna kommer att behöva som vuxna,  både i arbetslivet och som aktiva medborgare. Undervisningen ska vara aktiv, skapande och verklighetsnära.

Peter Lippman är en viktig inspirationskälla, och den fysiska miljön ska präglas av flexibilitet och variation. Det kommer både att finnas öppna aktivitetsytor och mindre vrår och noder – break out spaces – med varierande syften och funktioner. Här ryms samtalsrum, mötesrum, klassrum och arbetsrum för både lärare och elever. Skolan kommer inte att ha några korridorer eller passager, utan alla ytor har en funktion. Möblerna ska vara utformade för att lätt kunna flyttas och för att kunna användas på olika sätt i olika situationer och sammanhang.

I skolledningen finns en stark medvetenhet om att det krävs nya arbetssätt för att dra nytta av digitaliseringen i undervisningen. Detta ställer i sin tur andra krav på den fysiska miljön än tidigare. All undervisning kan inte organiseras kring “eldplatsen”. Istället krävs olika rum och sätt att organisera rummet beroende på om läraren ska visa och berätta, om eleverna ska arbeta enskilt, om de ska samarbeta, om de ska presentera sitt arbete för varandra, och så vidare.

Ett flerdimensionellt perspektiv på begreppet lärmiljö

Glömstaskolan är en kommunal skola för F-6 som ligger i Flemingsberg i Huddinge kommun. Verksamhet startade hösten 2016, och man lägger stor vikt vid begreppet lärmiljö, såväl i fysiskt som i psykosocialt och i digitalt hänseende. Samtliga perspektiv är lika viktiga och det är avgörande att de passar ihop och kompletterar varandra.

Skolan är nybyggd och har konstruerats för att både skapa trygghet och för att möjliggöra flexibla, situationsanpassade lösningar. Peter Lippman har spelat en aktiv roll under konceptualisering och uppbyggnad. De olika rummen och ytorna är tydligt definierade, och här finns allt ifrån traditionella föreläsningssalar till läsrum i en mer avslappnad stil. Det finns en tydlig avsikt att öppna upp för olika arbetssätt och undervisningsformer.

Lärare och annan pedagogisk personal arbetar tillsammans i team. Detta gör det möjligt att dela upp eleverna i olika grupper och rum beroende på undervisningens syfte och elevernas behov. Den fysiska lärmiljön planeras utifrån två övergripande frågeställningar: Varför? Varför inte?

Tanken är att man på Glömstaskolan ska bygga varierade lärmiljöer med utgångspunkt i befintlig kunskap om mänsklig interaktion och lärande. Detta förutsätter förstås att hela organisationen köper målbilden och att man bygger upp en verksamhetskultur som kan hantera och främja det dagliga arbetet.

Skapande, återanvändning och kretsloppstänkande

De allra senaste åren har det i olika delar av landet skapats en rad olika praktiska lärmiljöer som fungerar som en förlängning av skolan, och som kopplar samman verksamheten med andra delar av samhället. I regel hänger de samman med makerkulturen och syftar till att skapa intresse för it och annan teknik bland barn och ungdomar. Det handlar också om att skapa en större förståelse för hållbarhet ur olika perspektiv och att väcka intresset för återanvändning och kretsloppstänkande.

Tellus i Härryda utanför Göteborg, som invigdes i oktober 2016, är ett exempel på detta. Här finns bland annat en verkstadsliknande miljö där elever i för- och grundskolan kan prova på och arbeta med olika former av teknik. Tellus ligger i anslutning till återanvändningscentret ÅterC, som står till tjänst med miljögranskat spillmaterial som används i olika kreativa projekt. Här kan eleverna experimentera, utforska och skapa tillsammans. Samtidigt fungerar Tellus som ett resurscenter för lärare och annan pedagogisk personal, där man öppnar för nya perspektiv och arbetssätt.

På Tellus finns även interaktiva utställningar med olika teman. Bland annat finns en hel vägg med fågelholkar som fyllts av mjukisfåglar som föreställer olika fågelarter. De kvittrar när barnen trycker på dem, och i närheten av holkarna finns ipads där de kan lära sig mer om fåglarna och deras liv i naturen. Tellus har också en filmstudio med greenscreen där elever kan spela in filmer i alla tänkbara bakgrundsmiljöer. Dessutom har man ett makerspace med 3d-skrivare som öppnar för programmering och annat digitalt skapande.

Utgångspunkten är att allt kan ses som material – även it och digitala medier – som man kan undersöka, förstå och skapa med. It är med andra ord inte enbart ett verktyg, och det ställer andra krav på den fysiska lärmiljön. Det måste finnas utrymme för att experimentera och att pröva sina idéer, att misslyckas, att prova igen och att presentera sitt arbete för klasskamrater, lärare och andra intresserade.

På Tellus ges andra fysiska och konkreta möjligheter än i skolan och det öppnar upp för andra sätt att undervisa, lära, skapa samt att tänka på nya sätt och i andra banor.

Nya sätt att se på skolan, digitaliseringen och samhället

Väsby Makerspace i Upplands Väsby – ett kommunalt pilotprojekt som pågår fram till juni månad – är ett annat exempel. Här har man byggt upp ett kreativt centrum som fungerar som en slags slöjdmiljö för elevernas digitala skapande. Precis som på Tellus i Härryda betraktas it och digitala medier som material eleverna kan använda för att skapa tillsammans och för att lära av varandra.

Tanken med detta makerspace är att möta upp de kommande nationella it-strategierna för skolan. Syftet är att visa hur strategierna och de reviderade läroplanerna utmanar den traditionella synen på lokaler, arbetssätt och kunskapssyn samt hur de öppnar andra vägar och möjliggör nya sätt att förhålla sig till den digitala utvecklingen och till samhället.

För att eleverna ska utveckla en adekvat digital kompetens, räcker det inte att skolledning och lärare arbetar med manualer och riktlinjer. Istället måste man tillsammans med eleverna skapa sin egen förståelse av samtiden och av framtiden. Ett makerspace kan vara ett sätt att göra detta på.

I Upplands Väsby vill man inte begränsa detta till skolans värld. Hela samhället behöver förstå, förhålla sig till och engagera sig i den digitala utvecklingen och dess konsekvenser. Därför vill man att deras makerspace ska fungera som ett kommunöverskridande ekosystem, där medborgare, offentlig verksamhet, skola, näringsliv och forskning gemensamt skapar nya lärmiljöer och lärsituationer för eleverna.

Den digitala utvecklingen både möjliggör och kräver nya möjligheter att använda det fysiska rummet i undervisning och lärande. Skolan kan kopplas och förenas med det omgivande samhället på helt andra sätt än tidigare. Det öppnar i sin tur för nya perspektiv på skolan, tekniken och hur samhället kan utvecklas och förändras.

Text: Stefan Pålsson Först publicerad: 2017-05-12