Etikett: Fjärrundervisning

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Fjärrundervisning

I tisdags publicerade Spaningen en längre artikel om fjärrundervisning, lärarbrist och skolans digitalisering. Den bygger på samtal med Anna Åkerfeldt, projekt- och processledare på Ifous, Annika Svensson, koordinator för Regionala utvecklingsnätverket på Mittuniversitetet, Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten och Jörgen From, universitetslektor vid Umeå universitet.

Fjärr- och distansundervisning kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen, men den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge huvudmännen större handlingsfrihet.

Intresset för fjärrundervisning har ökat bland huvudmännen, inte minst på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen, i synnerhet i glesbygden. På flera håll pågår förberedelser som snart kan sätta fart på utvecklingen.

Det fristående forskningsinstitutet Ifous startade i våras det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av ett tidigare projekt. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet.

I programmet ska man ta fram didaktiska modeller, förbättra lärares kompetens inom viktiga områden och bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras verksamhet och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete.

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket vid Mittuniversitetet en seminarieserie för kommuner i Mittregionen om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kan samarbeta med andra kring detta. Seminarieserien kompletterar Skolverkets webbaserade kurs om distansundervisning genom att lägga tonvikten på etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Syftet är att så konkret som möjligt visa hur en huvudman ska tänka och planera för att komma igång.

I Västerbotten finns kommuner som bara har 55% behöriga lärare på sina skolor. Med andra ord finns ett väldigt stort behov av att skollagen gör det möjligt att distribuera undervisning på fler sätt än idag. Region Västerbotten har redan dragit igång förberedelserna inför den förväntade lagändringen. Man satsar mycket på rekrytering och på att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner. Utbildning av handledare, stabil infrastruktur och lättanvänd teknik samt kollegialt lärande är andra viktiga pusselbitar.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan. Dagens utbildningssystem och lagstiftning är formad av industrisamhället, men den snabba teknikutvecklingen innebär att det snart inte längre är meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan bäst kan matcha den.

Skolans digitalisering

Teresa Cerratto Pargman, Stockholms universitet, och Isa Jahnke, University of Missouri, är redaktörer och medförfattare till en ny antologi om digitaliseringen i skolan: Emergent Practices and Material Conditions in Learning and Teaching with Technologies. I antologins sexton kapitel analyserar och beskriver forskare från olika delar av världen hur lärare hanterar teknikens möjligheter, utvecklar nya sätt att undervisa och vidgar sina perspektiv på lärande.

Det inledande kapitlet sammanfattar forskarnas slutsatser i fem lärdomar som skolledare och beslutsfattare bör hålla i minnet under arbetet med skolans digitalisering:

Det är nödvändigt att förstå hur skolans vardag faktiskt ser ut och att skolutveckling tar tid. Därför är det viktigt med praktiknära forskning som kan visa hur det går och vad som behöver göras. Det gäller också att förstå att införandet av teknik inte är tillräckligt för att utvecklingsarbetet ska komma igång. Utan ett klart syfte, tydlig ledning och en förståelse för varför digitalisering är viktig kommer man inte särskilt långt.

I antologin ges exempel på hur elevers digitala skapande, användning av AR och videochat kan öppna nya vägar för lärandet och hjälper dem utveckla kritiskt tänkande och öka sina kunskaper. Men det kommer inte automatiskt och det räcker inte med tekniken. Det krävs att man utvecklar nya strukturer, roller, kompetenser och processer som tillsammans förändrar undervisningen.

Ibland kan digitala plattformar som eleverna använder på sin fritid även komma till nytta i undervisningen. I kapitel tio visar forskare vid Mittuniversitetet hur Pokémon GO kan användas för att utveckla matematikundervisningen. Med andra ord är det viktigt att vara öppen för att tekniska lösningar som inte är avsedda för undervisning kan öppna nya vägar.

Det krävs också en ordentlig diskussion om vilka värden som ska ligga till grund för undervisning och lärande i ett digitaliserat samhälle. Vilka värden vilar de digitala resurser som används i undervisningen på? Speglar de skolans och styrdokumentens värderingar?

Utvärderingsarbetet får inte heller glömmas bort. Vad ledde satsningarna till? Blev det som det var tänkt? Vad behöver göras annorlunda? Här är det viktigt med konstruktiv kritik som kan föra arbetet på rätt spår och leda utvecklingen vidare.

ICILS 2018

Under förra året genomförde IEA för andra gången den storskaliga internationella undersökningen ICILS, International Computer and Information Literacy Study. Den här gången deltog 46 000 åttondeklassare och 26 000 lärare från Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Kazakstan, Luxemburg, Portugal, Ryssland, Sydkorea, Tyskland, Uruguay och USA. I tisdags presenterades den samlade rapporten: Preparing for life in a digital world.

Syftet med ICILS är att med hjälp av ett digitalt prov mäta elevernas dator- och informationskompetens. Här definieras det som deras förmåga att använda datorn och Internet för att samla in, hantera, skapa och publicera information. Man genomför också en enkät bland lärare och elever för att få en bild av attityder till och användning av it och digitala medier i undervisningen.

Några av länderna deltog även i ett prov tänkt att mäta elevernas datalogiska tänkande. I ICILS definieras det som förmågan att identifiera aspekter av problem som kan formuleras datalogiskt och att skapa algoritmiska lösningar med hjälp av en dator.

Rapporten visar att mycket återstår att göra runt om i världen när det gäller dator- och informationskompetens. Det är endast ett par procent som hamnar på den högsta nivån, vilket bland annat innebär att de kan välja ut relevant information, bedöma den kritiskt och presentera den för olika målgrupper. En knapp femtedel av eleverna klarar inte ens av det mest grundläggande, till exempel öppna en länk i en ny flik i webbläsaren eller att se vem som får en kopia av ett mail.

Mindre än hälften av eleverna hade använt dator i fem år eller mer. Sju av tio använder it dagligen utanför skolan, men bara en femtedel gör det dagligen i skolan. Den vanligaste användningen av dator och Internet i skolan är att söka efter information.

Mer än två tredjedelar av lärarna har minst fem års erfarenhet av att använda it i undervisningen, men mindre än hälften av dem gör det regelbundet. De flesta ser en fördel med att använda it och digitala medier i undervisningen men ganska många pekar också på negativa effekter, till exempel att elevernas koncentration minskar. Lärare som använder de digitala möjligheterna ofta och regelbundet nämner negativa effekter i mindre grad.

I den danska ICILS-rapporten konstateras att Danmark, till skillnad från förra gången, placerar sig bland de bäst presterande länderna. Det antas bero på de senaste årens satsningar på digitala läromedel och teknologiförståelse i skolan samt en rad fristående initiativ som Coding Pirates och DigiPippi. Man konstaterar också att sex av tio eleverna ligger på de lägsta nivåerna i dator- och informationskompetens, vilket är oroväckande. Ett annat bekymmer är att flickor har låg tilltro till sin förmåga, trots att de i genomsnitt presterar bättre än pojkarna.

Även Finland hör till de länder som presterar bäst, men Undervisnings- och kulturministeriet påpekar i ett pressmeddelande att den digitala klyftan är ett besvärande problem som behöver lösas. De som saknar en god digital kompetens riskerar att slås ut från arbetsmarknaden och samhället, eftersom det i allt högre grad blir ett grundläggande krav. Man ska därför genomföra satsningar i grundskolan på grundläggande datorfärdigheter, medie- och informationskunnighet och programmering. Detta är viktiga medborgarkunskaper, så därför bör alla elever i grundskolan ges möjlighet att utveckla dem på en god nivå , säger man i pressmeddelandet.

Veckans tips

Kommuner som vill delta i Mobile Stories och Google.orgs projekt “Stärk ungas medie- och informationskunnighet” kan nu anmäla sitt intresse. Projektet vänder sig till skolor med särskilda utmaningar när det gäller tillit till samhället och bristande medie- och informationskunnighet.

Totalt kommer skolor i tio kommuner att kunna delta. De får tillgång till Mobile Stories publiceringsverktyg, där unga mellan 13-19 år tränas i medie- och informationskunnighet. Eleverna får prova på att arbeta med journalistiska metoder och deras artiklar publiceras på nätet efter att ha granskats av en lärare eller en skolbibliotekarie.

Fjärrundervisningen, lärarbristen och skolans digitalisering

Fjärrundervisningen, lärarbristen och skolans digitalisering

Fjärr- och distansundervisning har en liten roll i den svenska skolan, trots att den kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen. Den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. Men intresset ökar bland huvudmännen, särskilt i glesbygden, på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge större handlingsfrihet. Huvudmän och andra aktörer ligger redan i startgroparna och på flera håll pågår förberedelser som kan sätta fart på utvecklingen.

Strikta regler för fjärr- och distansundervisning

1 juli 2015 trädde den första regleringen av fjärrundervisning i kraft. Innan dess var den inte tillåten som undervisningsform i grund- och gymnasieskolan. Fjärrundervisning innebär att lärare och elever befinner sig på olika platser, men att de kommunicerar och interagerar i realtid över nätet. Eleverna befinner sig i skolans klassrum, där de får hjälp och stöd av en handledare. Distansundervisning är undervisning där elever och lärare kan vara åtskilda i både tid och rum. Den är ännu inte reglerad i skollagen och får tills vidare endast bedrivas i den försöksverksamhet som drivs av Torsås kommun.

I grund- och gymnasieskolan får fjärrundervisning bedrivas i modersmål, moderna språk och teckenspråk. Den är också tillåten för studiehandledning på elevers modersmål. Förutsättningen för att få bedriva fjärrundervisning på en skola är att det inte finns någon behörig lärare, att elevunderlaget är för litet eller att det inte finns någon lämplig person för studiehandledning. Det är endast tillåtet att köpa fjärrundervisning av en annan skolhuvudman om man absolut inte kan lösa situationen på egen hand.

Lärarbristen ställer krav på förändring

För två år sedan konstaterade Skolverket att det kommer att 77 000 nya lärare kommer att behöva rekryteras under de närmaste tre, fyra åren till förskolan och skolan. 5 november släppte Universitetskanslerämbetet rapporten Framtidens behov av högutbildade: Genomgång av 15 bristyrken inom offentlig sektor fram till 2035. Enligt myndighetens bedömning behöver mängden nybörjare på utbildningarna till ämneslärare, yrkeslärare, grundlärare och förskollärare öka med 87, 56, 57 respektive 33 % årligen mellan 2023 och 2035 jämfört med 2018 för att motsvara behovet. Det är en ekvation som sannolikt blir svår att lösa.

Fjärrundervisning i Storuman

Redan idag har många huvudmän svårt att hitta behöriga lärare och mindre kommuner i glesbygden har det särskilt besvärligt. Där kompliceras situationen även av att avstånden är stora och att elevgrupperna är små. Många huvudmän menar därför att en ökad användning av fjärrundervisning är en viktig möjlighet att ge eleverna den utbildning som de enligt skollagen har rätt till.

I januari 2018 publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel där dåvarande ordföranden i SKL:s utbildningsberedning, tillsammans med 75 kommunstyrelseordförande, krävde mer tillåtande regler. Debattartikeln kritiserade den utredning som lagts fram ett halvt år tidigare, och menade bland annat att det är rimligt att huvudmännen själva får bestämma i vilka ämnen och årskurser som fjärrundervisning får bedrivas. I debattartikeln efterlystes mindre stelbenta regler för att kunna säkerställa att alla elever får undervisning av behöriga lärare.

I december ska regeringen, efter flera förseningar, presentera en proposition om regeländringar som av många väntas bli mer tillåtande och ge huvudmännen en större handlingsfrihet. Men hur det blir återstår att se.

Ifous satsar på praktiknära forskning

Under 2016 och 2017 genomförde det oberoende forskningsinstitutet Ifous tillsammans med RISE och Umeå universitet det praktiknära FoU-projektet Fjärrundervisning – bättre utsikter för fler elever. Här visade man bland annat att fjärrundervisning kan vara ett fullgott alternativ till närundervisning, det vill säga den vanliga undervisningen i klassrummet. Det var även tydligt att pedagogiska grepp från fjärrundervisningen kan användas för att utveckla och förbättra närundervisningen. Man konstaterade också att det krävs ett strategiskt genomtänkt ledarskap för att allt ska fungera och att det behövs betydligt mer forskningsbaserad kunskap och praktisk erfarenhet inom området.

I april startade Ifous det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av det tidigare projektet. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet. Ett av målen med FoU-programmet är att få till en mer effektiv användning av fjärr- och distansundervisningens möjligheter. Bland annat handlar det om att utveckla lärarrollen och didaktiken, säger Anna Åkerfeldt, som är projekt och processledare på Ifous.

  – Jag och Charlotta Hilli från Åbo Akademi, som ansvarar för forskningsdelen, gjorde en kartläggning av deltagarnas behov innan vi startade programmet. Nu gör vi en kartläggning kring kommunikation och sociala relationer när undervisningen sker via fjärr- och distans. Vi vill bygga vidare på det som forskningen säger för att ta fram didaktiska modeller och för att förbättra lärares kompetens inom viktiga områden. Ett annat övergripande mål är att bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning.

Anna Åkerfeldt

Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras sammanhang och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete, menar Anna Åkerfeldt. Under den första delen av programperioden kommer Anna Åkerfeldt och Charlotta Hilli att besöka huvudmännen för att få en bättre inblick i deras förutsättningar och behov.

  – Det är viktigt att lärare blir medvetna om de framgångsfaktorer som vilar på vetenskaplig grund. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Vi kommer också att undersöka olika undervisningsmetoder som har stöd i forskningen. Hit hör bland annat “flipped classroom”, som ju egentligen är distansundervisning. Men det brukar man inte säga, eftersom många skolor då skulle bryta mot bestämmelserna.

Seminarieserie för huvudmännen i Mittregionen

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket (RUN) vid Mittuniversitetet en seminarieserie om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kommer igång med samarbete med andra huvudmän. Här deltar förvaltningstjänstemän, skolledare och lärare från Mittregionen, det vill säga samtliga kommuner i Jämtland och Västernorrland samt fyra kommuner i Hälsingland.

Seminarieserien ska bidra till ökad kunskap om fjärrundervisning, såväl ur ett teoretiskt som ett praktiskt perspektiv, berättar Annika Svensson, som är koordinator för RUN. Ett annat mål är att göra det möjligt att utbyta erfarenheter om vad som krävs för att organisera och praktiskt bedriva fjärrundervisning av hög kvalitet.

  – Skolverket har nyligen tagit fram en webbaserad kurs som ger en introduktion till fjärrundervisning. Kursen fokuserar på teknik, didaktik och pedagogik. Det tar vi också upp i seminarieserien, men vi lägger tonvikten på själva organisationsarbetet och lyfter fram viktiga etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Vi vill så konkret som möjligt visa hur man ska tänka och planera för att komma igång.

Annika Svensson

Möjligheterna är betydligt fler än utmaningarna och det finns en stark vilja bland kommunerna att verkligen få till något bra, konstaterar Annika Svensson. De är angelägna om att börja samarbeta kring fjärrundervisning för att kunna erbjuda eleverna behöriga lärare och för att använda lärarnas tid bättre och mer effektivt.

  – Deltagarna anser att användningen av fjärrundervisning i alltför hög grad hindras av dagens lagstiftning. Det gäller både begränsningen till några få ämnen och de strikta regler som gäller för att köpa fjärrundervisning från andra huvudmän. De menar att det är olyckligt eftersom de ser fjärrundervisning som en viktig pusselbit i arbetet med att hantera lärarbristen och att skapa en större likvärdighet i skolan.

Region Västerbotten satsar på förankring i styrkedjan

Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten, menar också att en ändring i lagen är en avgörande fråga för skolutvecklingen, både i regionen och för hela landet. Det handlar helt enkelt om att framtidssäkra skolan och att se till att alla elever kan få en god och likvärdig utbildning oavsett var de bor.

Petter Lundberg

Region Västerbotten har sett till att få förankring i hela styrkedjan, från politiker via skolchefer, skolledare, lärare, elever och vårdnadshavare. Många kommuner är små, så man kommer nära verksamheterna. Vid sidan av en fungerande infrastruktur är det en nödvändig faktor för att få till en långsiktig förändring, menar Petter Lundberg. 

  – I Västerbotten har vi kommuner som bara har 55% behöriga lärare ute på skolorna. Likvärdighet används mycket i skoldebatten, men vad är mer likvärdigt än att få den utbildning man har rätt till av behöriga lärare? Vi är ganska beroende av att få en ny lag som öppnar för fler möjligheter att använda fjärrundervisning. Men redan nu behöver vi börja rigga den organisation vi behöver. Undervisning måste distribueras på nya sätt. Lärarbristen leder till det. Finns det möjligheter ska vi använda dem och inte sitta på händerna.

Fjärrundervisning behöver inte vara ett sämre alternativ

Vi har länge försökt att digitalisera skolan i Sverige genom att trycka ut teknik, menar Jörgen From, universitetslektor vid Pedagogiska institutionen på Umeå universitet. Egentligen har det aldrig funnits någon pedagogisk diskussion kring tekniken, utan spridningen har haft ett självändamål. Tekniken har varit viktig för sin egen skull. Det är ett viktigt skäl till varför de pedagogiska förändringarna ofta går trögt när den digitala tekniken kommer in i klassrummet. Men så är det inte med fjärrundervisningen, tillägger han.

  – För de som fjärrundervisar blir tekniken ett hjälpmedel för att nå pedagogiska mål. Därför är den en central del av arbetet med skolans digitalisering. Vid sidan av lärarbristen är det ett tungt argument för att lagstiftningen ska bli betydligt mer tillåtande än vad den är idag. Det skulle sätta fart på utvecklingen.

Jörgen From

Jörgen From menar och att det är olyckligt att både utredningar och lagtexter tar för givet att fjärrundervisning är ett sämre alternativ än närundervisning.

  – Ett skäl är att vi har skolplikt i Sverige. Därför står den fysiska närvaron i centrum. Traditionens makt är ett annat. För de flesta är det helt i sin ordning att göra bankaffärer och att dejta över nätet, fast när det kommer till undervisning blir det stopp. Så brukar vi inte göra, tänker man. Men det är märkligt att många anser att det är bättre att eleverna undervisas av en obehörig lärare på plats än av en behörig lärare via fjärrundervisning. Enda sättet att ändra på det är att fortsätta med fjärrundervisning, och att visa att det faktiskt fungerar.

RUN lyfter på sina seminarier fram att fjärrundervisning inte ska ses som någon nödlösning. Den kan också, precis som forskningen visar, ge inspiration till att förändra närundervisningen, säger Annika Svensson.

  – Det är viktigt att knyta ihop skolutvecklingsarbetet, så att det inte blir stuprörsinsatser och parallella spår. Digitalisering och fjärrundervisning behöver ses som två möjligheter under samma paraply. Deltagarna på seminariet säger att det ibland finns en bristande förståelse hos huvudmannen, och då blir det här en stor utmaning. De menar därför att ledningen måste prioritera frågan högre för att det ska verkligen hända något.

Utmaningar och möjligheter i rekryteringsarbetet

Ibland kan det vara svårt att rekrytera lärare till fjärrundervisning, eftersom vi har så pass begränsade erfarenheter av fjärrundervisning i Sverige, menar Anna Åkerfeldt. Det finns helt enkelt inte särskilt många lärare som är erfarna inom det här området. Fast å andra sidan öppnas det även möjligheter att rekrytera bredare än vad man brukar göra. Läraren behöver ju inte bo i närområdet.

  – På Gotland har man till exempel rekryterat en lärare som sitter i Finland och undervisar i ett modernt språk. En del huvudmän får tänka om och tänka nytt när det gäller rekrytering. Jag har talat med skolledare som söker sig till våra nordiska grannländer för att rekrytera lärare i bland annat moderna språk. Men det här kräver både att man tänker på andra sätt och att man skaffar sig nya kunskaper om hur man rekryterar lärare.

Gruppdiskussion på ett av RUN:s seminarier

Region Västerbotten arbetar mycket med rekrytering för att hitta lärare som både vill och kan arbeta med fjärrundervisning. Den regionala nivån är viktig för att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner, säger Petter Lundberg. Det gäller att kunna erbjuda en bra tjänst och det kräver en hel del arbete på organisations- och ledningsnivå.

  – Det här läsåret har vi anställt tre lärare i moderna språk som undervisar på grund- och gymnasieskolan i flera kommuner. Det har flugit på bra och nu är franskan igång i inlandskommunerna för första gången på många år. Det är tydligt att lärarbristen driver på. När man ställs mot väggen tar utvecklingen större fart. Dessutom är det bättre att lärarna ägnar sin tid åt att undervisa än att de åker buss mellan olika skolor.

Det krävs goda organisatoriska förutsättningar

När en huvudman börjar arbeta mer systematiskt med fjärrundervisning, gäller att komma ihåg att det krävs fungerande infrastruktur, strategiskt ledarskap, förberedelser och utvecklingstid för att allt ska fungera, betonar Jörgen From. Och det duger inte att överlåta det här viktiga arbetet till eldsjälarna.

  – Det finns en tradition i Sverige som bygger på tron att skolutveckling ska drivas av eldsjälar och sedan spridas vidare. Men så fungerar det nästan aldrig. När utvecklingsarbetet fungerar, beror det på organisatoriska förutsättningar. Det finns en bra ledning som lägger upp en genomtänkt strategi för verksamheten och ser till att arbetet kommer igång.

Handledaren fungerar som en brygga

Handledaren i klassrummet får inte heller glömmas bort, påpekar Annika Svensson. En bra handledare är nödvändig för att få till en bra fjärrundervisning.

  – Det är viktigt att vara medveten om att det inte kan vara vem som helst. Handledaren måste vara en person som har goda kunskaper i styrdokument, pedagogik, handledning och grupprocesser. Det kan alltså vara en annan lärare på skolan, som visserligen inte har behörighet i ämnet, men som har en lång erfarenhet av att arbeta som lärare.

En bra handledare fungerar som en brygga mellan den undervisande läraren och eleverna, menar Petter Lundberg. Hen känner eleverna och kan läsa av stämningarna och ge stöd när det behövs.

  – Handledaren ska både bistå läraren och vara ett stöd för eleverna. Det kan till exempel handla om att några elever inte kan hantera tekniken till hundra procent. Då finns handlaren där och kan hjälpa till. Med andra ord är det avgörande att handledaren både är en god pedagog och har en tillräcklig digital kompetens. I Region Västerbotten utbildar vi handledarna lokalt på sin skola, för att lägga grunden till ett gott samarbete med lärarna och för att de ska lära sig arbeta med den befintliga tekniken.

Osynlig teknik och kollegialt lärande är viktiga framgångsfaktorer

Det är också viktigt att se till att tekniken är lättanvänd och inte skapar problem. Ju mer osynlig tekniken är, desto mer tid finns det att arbeta med pedagogiken. I Region Västerbotten arbetar man med lättanvända och smidiga videosystem, bland annat Zoom, som gör det enkelt att skapa mindre grupprum och att arbeta mer varierat med eleverna.

  – Det finns de som är rädda för att eleverna ska tappa koncentrationen när undervisningen sker över nätet, men min erfarenhet pekar snarare i motsatt riktning. För många elever som har svårt att sitta still och fokusera i den vanliga undervisningen, fungerar det här bättre. I ett klassrum finns det mycket spilltid. Med fjärrundervisning blir det istället hög densitet i undervisningen. Tiden används till det som den ska användas till.

Föreläsare på ett av RUN:s seminarier

Region Västerbotten satsar mycket på fortbildning av de lärare som fjärrundervisar, säger Petter Lundberg. Nätverksträffar arrangeras regelbundet, men man arbetar också mycket med Facebook-grupper, där lärarna diskuterar, ställer frågor och hjälper varandra.

  – Dela-kulturen är stark bland lärarna och de lär mycket av varandra. Lärarna känner att de bryter ny mark och det är lite av en nybyggaranda. De som vill undervisa i fjärrundervisning är oftast rutinerade och nyfikna lärare som vill prova på nya sätt att undervisa.

Hur ska vi organisera och bedriva skolans verksamhet?

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan, säger Jörgen From. Avsikten med de reviderade styrdokumenten är att eleverna verkligen ska förstå digitaliseringens påverkan på samhället. Det ställer krav på att vi reflekterar kring hur vi bäst förbereder våra blivande vuxna för en digital värld, tillägger han. Vilka bildningsmål vill vi ha? Vilken moraluppfattning är viktig? Hur använder vi teknikens möjligheter? Det förutsätter också att vi tänker djupare och mer kvalificerat kring hur vi organiserar och bedriver skolans verksamhet.

  – Vi har ett utbildningssystem och en lagstiftning som är formad av industrisamhället. Men om några år är det inte längre meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Via VR-teknik kan några elever i klassrummet vara på havets botten, lärare och elever i Frankrike kan vara med i klassrummet över nätet, och så vidare. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan kan matcha den. Behovet blir alltmer akut och varken beslutsfattare, de som arbetar i skolan eller allmänheten kan längre blunda för detta.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Gunnar Oledal

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Gunnar Oledal

Gunnar Oledal är forskare och utvecklare på RISE Interactive i Göteborg. Han arbetar med tillämpad forskning, vilket i hans fall innebär att undersöka hur modern digital teknik kan användas på nya sätt i samhället.

Digitalisering och programmering ses tyvärr ofta som något tråkigt och fyrkantigt, hävdar Gunnar Oledal. Men det är ett synsätt som han inte alls instämmer i. Istället menar han att programmering och digital utveckling handlar om synnerligen kreativa processer. Det är definitivt något som skolan bör ta till sig. Elever kan känna en högre grad av autonomi och få ett större utlopp för sin kreativitet genom programmering och andra former av digitalt skapande.

Just nu arbetar Gunnar Oledal med Robbit, en öppen robotplattform för skolan, som är billig och kan användas i alla former av fjärrundervisning. Tanken är att alla skolor som är intresserade ska kunna använda Robbit i sin undervisning. De har även möjlighet att bidra till den fortsatta utvecklingen tack vare att plattformen är öppen. 

Robbit – en öppen robotplattform för skolan

Robbit – en öppen robotplattform för skolan

Robbit är en billig fjärrstyrd robot, baserad på öppen hård- och mjukvara, som har tagits fram av RISE Interactive i Göteborg. Roboten kan användas i alla former av fjärrundervisning, och ger bland annat nya möjligheter för sjuka elever och hemmasittare att delta i undervisningen.

En robot och en plattform som kan användas av så många som möjligt

Det finns redan flera kommersiella robotar som kan användas av elever som inte kan vara på plats i skolan. Problemet med dem är att de är dyra att köpa in och att affärsmodellen bygger på en fortlöpande abonnemangskostnad, berättar Niels Stor Swinkels, forskare och utvecklare på RISE Interactive. Ett annat minus är att de använder inlåsta system som inte kan förändras och anpassas efter förutsättningar och behov. Allt det här stimulerade intresset att försöka skapa en öppen robotplattform för skolan.

  – Vi började utveckla Robbit tillsammans med Skellefteå kommun, som ville ha en lösning som kan användas av hemmasittare. Finansieringen gjorde det möjligt för oss att sätta igång att testa och att börja ta fram prototyper av roboten och hela det system som krävs för att den ska fungera.

Målet med Robbit-projektet är att ta fram en robot och en plattform som kan användas av så många som möjligt, säger Gunnar Oledal, forskare och utvecklare på RISE Interactive. Det betyder bland annat att kostnaderna måste hållas nere och att användarna själva ska kunna sätta samman roboten.

  – Det är en viktig poäng att eleven som ska använda roboten själv kan bygga den, eller till exempel få hjälp av en kompis att göra det. Eleven känner ett ägarskap och kan ibland också själv reparera roboten om något går sönder.

Robbit består av olika delar och sätts ihop av användaren

Robbit är inte någon färdig enhet, utan består av separata komponenter. En mobil med operativsystemet Android används som grunddator, samtidigt som roboten utnyttjar skärmen och en rad funktioner som är inbyggda i mobilen, till exempel wifi och strömmande video. All kommunikation mellan eleven och klassrummet går via mobilen.

Mobilen sitter på en arm, som är en del av robotens 3d-printade chassi. Vid basen på armen sitter en servomotor av samma typ som används i radiostyrda bilar. Motorn styrs och kontrolleras av enkortsdatorn micro:bit tillsammans med tillbehöret Gigglebot. Både micro:bit och Gigglebot är billiga och finns redan i många skolor.

Det 3d-printade chassit har två funktioner, påpekar Niels Stor Swinkels.

  – Den grundläggande funktionen är förstås att hålla ihop telefonen med resten av roboten. Men chassit har också en estetisk funktion. Redan från början fanns ett önskemål om att roboten inte ska se så teknisk ut. Det är viktigt att den har ett lite finare och mer lekfullt utseende som passar bättre i skolan.

För att Robbit ska fungera, krävs en mjukvaruplattform som består av flera delar. Eleven styr roboten med hjälp av ett webbgränssnitt på sin dator eller platta. Robbit-appen i mobilen kommunicerar med webbgränssnittet.  De program som används i micro:biten kontrollerar robotens rörelser. I bakgrunden körs två program på en server som hjälper till med kommunikationen mellan app och webbsida. Allt är öppen källkod och delas på Github. Designfilerna som används till det 3d-printade chassit är fritt tillgängliga på Thingiverse.

Utvecklingsarbetet pågår hela tiden

Det är nödvändigt att förstå hur det ser ut och fungerar i klassrummet när man utvecklar ett sådant här system, understryker Gunnar Oledal. Fast det är egentligen inte förrän allt har provats ett tag som utmaningar och problem blir synliga.

  – Det är till exempel svårt för eleven att veta var Robbit befinner sig på bänken när den fjärrstyrs från datorn. Med andra ord finns det risk för att roboten kör över kanten och går sönder. Det har vi löst genom att läraren kan parkera roboten, så att den står kvar på samma ställe under lektionen.

En annan ändring som gjorts efterhand är att eleven kan räcka upp handen. En viftande hand visas på mobilskärmen när eleven vill ha ordet. Det är en funktion som är viktig i klassrummet, men som det är lätt att glömma bort. Eleven kan också skriva text på skärmen istället för att prata.  Om eleven inte vill synas med bild på skärmen, går det att visa en emoji istället, säger Niels Stor Swinkels.

  – Emojis kan också användas av eleven för att visa hur han eller hon känner sig. En elev som är inlagd på sjukhus och ligger eller sitter i sängen, vill kanske inte visa upp sig. Därför är elevens videokamera avstängd i standardläget, och eleven bestämmer själv om den ska sättas på.

Dags för nästa fas i utvecklingen

Användningen av Robbit börjar komma igång så smått på skolor runt om i Sverige. Responsen är mycket positiv, både vad gäller själva konceptet och monteringen av roboten. Än så länge är appen i closed alpha på Google Play. Det innebär att alla som vill använda Robbit måste kontakta Niels Stor Swinkels eller Gunnar Oledal för att kunna ladda ner appen. Skälet är helt enkelt att man vill ha kontroll över antalet användare medan utvecklingen fortfarande är i ett tidigt skede.

Nu är utvecklingsarbetet på väg in i nästa fas, och antalet användare kommer därför att öka efterhand. I slutet av april presenterades Robbit på ett möte med RISE partners inom skolområdet. Det väckte stort intresse, berättar Gunnar Oledal. Projektet IoT-hubb Skola bidrar därför med finansiering som möjliggör ytterligare utveckling.

  – Innan semestern kör vi en programmeringssprint för att se till att plattformen är stabil och kan klara fler användare. Vi tar även tag i buggar och försöker hinna med några förbättringar. Det finns gott om idéer till förbättringar, som vi kan börja ta tag i om vi får mer finansiering framöver. Det vore till exempel spännande att ge läraren ett eget webbgränssnitt, som gör det möjligt att kommunicera med eleven direkt, ungefär som i sociala medier fast med direktlänk. Vi vill också gärna undersöka om läraren kan ha en trådlös mikrofon på sig, så att eleven som fjärrstyr roboten får bättre ljud. Idag använder Robbit mobilens mikrofon, och det blir inte alltid så bra ljudkvalitet.

Vad händer framöver?

Det fina med öppenheten är att andra kan komma med idéer och bidra till utvecklingen, säger Niels Stor Swinkels. Det gäller både för elever och lärare och för alla andra intresserade.

  – All kod och alla designfiler delas, men för att få verklig spridning på användning och utveckling, så behöver app och gränssnitt översättas till engelska. Vi funderar också på att ta fram en instruktion som gör det möjligt för användarna att skapa en egen serverlösning, så att de inte är beroende av våra servrar.

Tyvärr finns det inte resurser till de här insatserna i nuläget, eftersom pengarna snart är slut. Men det råder ingen tvekan om att det finns många spännande möjligheter med Robbit i klassrummet, konstaterar Niels Stor Swinkels.  

  – Bara det att användaren snabbt, enkelt och billigt kan bygga ett så här pass avancerat hjälpmedel är fantastiskt i sig. Så vi hoppas och tror att Robbit kommer att utvecklas och leva vidare!

Spaningen Podd 037: KVAL, IoT-hubb Skola och en forskarintervju

Spaningen Podd 037: KVAL, IoT-hubb Skola och en forskarintervju

Hej och välkommen till Spaningen – en podcast, en blogg och ett veckobrev som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Jag heter Carl Heath och gör denna podcast tillsammans med Stefan Pålsson.

Den här veckan tittar vi närmare på två projekt som RISE deltar i, och som behandlades i två artiklar på Spaningen tidigare i veckan. Båda projekten kommer att presenteras i seminarier på Almedalen den 1 juli. Vi fortsätter med en forskningsintervju från Learning Forum och rundar av med veckans tips.

Veckans spaning: KVAL, IoT-hubb Skola och en forskarintervju

Veckans spaning: KVAL, IoT-hubb Skola och en forskarintervju

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens

Samhällsutvecklingen och digitaliseringen av skolan kräver kompetensutveckling som kostar landets skolhuvudmän miljardbelopp varje år. Men leder satsningarna till önskat resultat? Hur kan huvudmän kvalitetssäkra lärares och skolledares professionella lärande?

Lidingö stad och Skellefteå kommun har tillsammans med RISE och Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet tagit initiativ till projektet Kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens (KVAL). Målet är att ta fram ett digitalt verktyg som gör det möjligt att se och utveckla det professionella lärandet.

Tidigare i veckan berättade Sara Penje och Kristina Björn om satsningen i en artikel på Spaningen. KVAL kommer att presenteras på ett seminarium på Kapitelhusgården i Almedalen 1 juli.

Genom att förena beprövade utvärderingsmetoder och etablerad forskning om professionellt lärande, digitala verktyg, design och organisation kan resultat och effekter förhoppningsvis bli synliga. Vinnova finansierar det första steget i KVAL som en del av sin satsning Utmaningsdriven innovation.

I det första steget gäller det att utveckla projektbeskrivningen och att skriva en handlingsplan för nästa fas av projektet. Steg två handlar om att fördjupa samarbetet mellan aktörerna och att börja utveckla och testa konkreta lösningar.

Att kvalitetssäkra lärares lärande och kompetens är naturligtvis en komplex utmaning. Å andra sidan finns det stora behov av utveckling på området. Det innebär också goda möjligheter att dra nytta av digitala verktyg för att lära mer om och att bli bättre på processen.

KVAL har precis lanserat en nationell enkät för att få en ögonblicksbild av hur det ser i Sverige idag. Syftet är att försöka ta reda på hur skolhuvudmän runt om i landet hanterar kompetensutvecklingen. Alla intresserade skolhuvudmän är välkomna att delta i enkäten.

IoT-hubb Skola

Hur kan uppkopplade lokaler och föremål användas i skolan för att utveckla undervisning och lärande? Åsa Blide Larsson och Lars Lingman berättade häromdagen på Spaningen vad som är på gång i IoT-hubb Skola, som nu går in i en mer konkret och undersökande fas. Projektet kommer att presenteras 1 juli på ett seminarium på Kapitelhusgården i Almedalen.

I IoT-hubb Skola arbetar Kungsbacka, Lidingö, Eskilstuna, Västerviks, Falköpings och Skellefteå kommun samt NTI Gymnasiet, Rytmus och Stadsmissionens skolstiftelse tillsammans med RISE, med stöd av Stockholms universitet, Atea och Microsoft. Kungsbacka kommun är projektägare och RISE ansvarar för projektledningen.

Än så länge finns det nästan ingen forskning alls om vad IoT innebär för skolans pedagogiska verksamhet. Därför är det angeläget att börja fästa blicken på det. Vilka hinder och möjligheter visar sig när uppkopplade sensorer, mikrofoner, kameror och andra digitala tekniklösningar används i undervisningen?

Inom projektet arbetar man med testcase inom olika områden för att se vad som är möjligt att göra. I ett testcase använda luftsensorer för att mäta luftkvaliteten i och utanför skolan. Ett annat testcase undersöker hur en uppkopplad robot kan användas för att låta frånvarande elever delta i undervisningen. Här använder man Robbit, en billig fjärrstyrd robot, baserad på öppen hård- och mjukvara, som utvecklas av RISE Interactive i Göteborg.

I ett tredje testcase mäts och visualiseras lärares fysiska rörelser i klassrummet för att det ska bli möjligt att analysera hur det påverkar elevernas lärande. Syftet är inte att övervaka lärare, utan att med hjälp av visualiseringar ge dem ett bättre stöd för att utveckla sin undervisningsmetodik.

Den stora utmaningen med IoT är att hitta en lämplig avvägning mellan behov, nytta, integritet och säkerhet. Det finns mycket som är möjligt, men elevers och lärares behov måste alltid vara i främsta rummet.

Forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Filmerna kan nås från Learning Forums Facebook-sida. De läggs efterhand även ut här på Spaningen och kompletteras med en sammanfattande och fördjupande text.

Veckans intervju är med Robert Ramberg, professor på Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet. Han har disputerat i kognitiv psykologi, och i sin forskning undersöker han hur digitala och andra stöd kan stärka lärande och samarbete. Just nu arbetar han med IoT-Hubb Skola.

Veckans tips

I höst anordnar Göteborgs universitet en nätbaserad kurs på kvartsfart som ger en introduktion till digitalisering för lärare. Kursen är utformad så att den ska kunna följas vid sidan av arbetet, och den vänder sig till lärare från grundskola till högre utbildning.

Ansökan är öppen från 15 juli. Eftersom de sökande rangordnas efter ansökningsdatum, är det en god idé att söka så tidigt som möjligt.

Kursen består av tre delar: Den inleds med en introduktion till samhällets digitalisering och därefter behandlas hur AI förändrar relationen människa-maskin och ändrar villkoren för lärande. Den sista delkursen tar upp utmaningar och möjligheter med mobil teknologi och lärande i skolan.

Hur kan IoT användas i skolan?

Hur kan IoT användas i skolan?

Hur kan uppkopplade lokaler och föremål användas i skolan för att utveckla undervisning och lärande? Åsa Blide Larsson och Lars Lingman berättar om vad som är på gång i IoT-hubb Skola, som nu går in i en mer konkret och undersökande fas. Projektet presenteras 1 juli på ett seminarium i Almedalen.

IoT-hubb Skola är ett treårigt Triple Helix-projekt som delfinansieras av Vinnova inom ramen för Strategiska innovationsprogrammet för sakernas internet. Marknaden för Internet of Things (IoT) kommer sannolikt att explodera när 5G sprids över landet. Det kommer i sin tur att leda till stora förändringar inom allt fler samhällsområden, och efterhand även i skolan.

Än så länge finns det nästan ingen forskning alls om vad IoT innebär för skolans pedagogiska verksamhet. Därför är det angeläget att börja fästa blicken på det. Vilka hinder och möjligheter visar sig när uppkopplade sensorer, mikrofoner, kameror och andra digitala tekniklösningar används i undervisningen?

I IoT-hubb Skola arbetar Kungsbacka, Lidingö, Eskilstuna, Västerviks, Falköpings och Skellefteå kommun samt NTI Gymnasiet, Rytmus och Stadsmissionens skolstiftelse tillsammans med RISE, med stöd av Stockholms universitet, Atea och Microsoft. Kungsbacka kommun är projektägare och RISE ansvarar för projektledningen.

Förberedelsearbetet, som har pågått i ungefär ett år, avslutades 9 maj, när startskottet för det mer konkreta arbetet i IoT-hubb Skola gick i Kungsbacka. Samtidigt publicerades tre rapporter. Den ena rapporten redovisar resultatet av den behovsinventering som RISE genomfört bland sina skolpartner, den andra beskriver det internationella forskningsläget och den tredje belyser viktiga frågor som rör integritet, säkerhet och etik.

Nu är grunden lagd och det är dags att sätta igång med det praktiska arbetet ute på skolorna, konstaterar Lars Lingman, projektledare för IoT-hubb Skola på RISE.

  – Det är bra att alla våra skolpartners är med i projektet och undersöker hur de tekniska möjligheterna kan komma till nytta i undervisningen. Vi kommer att köra ett antal olika testcase, och det är viktigt att vi har tillräckligt många användare i varje för att få ett gott underlag för den vetenskapliga analysen. Det är förstås också kul att alla vill vara med på den här resan och ta reda på vad som går att göra.

Det ska verkligen bli spännande att se vad IoT-hubb Skola kommer att leda till, säger Åsa Blide Larsson, enhetschef på Förvaltningen förskola och grundskola i Kungsbacka kommun.

  – Innan vi invigde IoT-hubb Skola på Furulidsskolan i Kungsbacka, fick elever i en förskoleklass, en tvåa och en femma fundera på vilka möjligheter som de ser med den här tekniken. Hur kan undervisningen bli bättre och roligare när allt går att koppla upp på Internet? Flera tänkte sig att man kan använda en uppkopplad robot för elever som inte kan vara med rent fysiskt i klassrummet, och det är faktiskt en lösning som kommer att provas i projektet efter sommaren.

Vi kommer att testa oss fram tillsammans med våra partners och se vad som går att göra, berättar Lars Lingman.

  – Vårt första testcase handlar om att mäta luftkvaliteten i klassrummet med hjälp av luftsensorer. Brittisk forskning visar tydligt att en låg koldioxidhalt i klassrummet ger eleverna bättre förutsättningar att koncentrera sig. Därför är det förstås viktigt att hålla koll på det.

Luftsensorerna kan även komma till nytta i undervisningen, från förskolan till gymnasiet. I Kungsbacka kommer förskollärare på Björkris förskola att använda dem i pedagogiska samtal om hållbarhet tillsammans med barn i treårsåldern, tillägger Åsa Blide Larsson.

  – På förskolan finns redan en sensor utomhus och förskollärarna vill även ha en sensor inomhus. Tanken är att de, utifrån barnens förutsättningar, ska använda den data som samlas in till att prata om vad som händer med luften och vad det betyder för miljön. Just nu är de i full gång med brainstorming om hur de kan försöka gå tillväga. Erfarenheterna härifrån kommer att bli viktiga att sprida vidare.

I ett annat testcase kommer man att använda en prototyp av Robbit, en billig fjärrstyrd robot, baserad på öppen hård- och mjukvara, som utvecklas av RISE Interactive i Göteborg. Med hjälp av Robbit kan exempelvis sjuka elever eller hemmasittare vara med i klassrummet på distans. Det finns redan flera kommersiella robotar som kan hantera det här, men de kostar runt 35 000 kr att köpa in och företagen tar även ut en abonnemangsavgift varje månad.

Robbit består av flera olika komponenter och kan i regel sättas ihop av användaren själv. Den använder en Android-mobil som dator och drar även nytta av den inbyggda kamera och mikrofonen. Komponenterna hålls ihop av ett chassi, som skrivs ut på en 3d-skrivare. All kommunikation mellan eleven och klassrummen hanteras av en serverlösning som bygger på öppen källkod.

 Det här är en billig och smidig lösning som vi tror mycket på, säger Lars Lingman.

  – Alla våra skolpartners ska testa Robbit, och den finns redan på plats på en del håll. I bland annat Falkenberg och i Kungsbacka har lärare ute på skolorna själva satt ihop en Robbit. Men för att vi ska få fart på distributionen sätter Jacob Michelsen och Martin Johansson på RISE just nu ihop en mängd robotar som ska skickas vidare. Det ska bli intressant att genomföra många skarpa tester för att få ett bättre mått på hur pass väl Robbit står sig jämfört med de kommersiella lösningarna.

Forskare vid Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet har tagit initiativ till ett testcase som startar under hösten. Här kommer lärares fysiska rörelser i klassrummet att mätas med sensorer för att det ska bli möjligt att analysera hur det påverkar elevernas lärande, säger Lars Lingman.

  – Man brukar tala om en gyllene triangel i den klassiska uppställningen i klassrummet. Det betyder att en elev ska sitta längst fram eller i mitten för att få maximalt utbyte av undervisningen. Ett sätt för läraren att hantera detta kan vara att röra sig mer i klassrummet och bland eleverna.Våra teknikpartners ska ta fram ett sätt att mäta rörelserna ner på centimeternivå och även utveckla en lösning som kan visualisera det för läraren. Det kan också bli möjligt att se i vilken grad läraren interagerar med varje elev.

Syftet med det här är inte att övervaka lärare, utan att skapa ett bättre stöd för att utveckla lärares undervisningsmetodik. De ska kunna använda visualiseringarna som ett hjälpmedel när de reflekterar kring sin undervisning och hur den kan förbättras. Därför är det viktigt att forskarna kan utforma visualiseringen så att den får ett genuint värde för lärare.

Den stora utmaningen med IoT är att hitta en lämplig avvägning mellan behov, nytta, integritet och säkerhet, säger Lars Lingman.

  – Det finns mycket som är möjligt, men elevers och lärares behov måste alltid vara i främsta rummet.  En annan utmaning är förstås att det finns så få pedagogiska lösningar inom det här området. Pappret är nästan vitt, så här finns det mycket att utforska! Efter sommaren kommer vi att ta en ny titt på våra partners behov och sedan ska vi ta reda på hur vi kan möta dem.

Det här handlar om en teknik som för det mesta är osynlig och som är väldigt kraftfull. Det måste vi förstås också tänka på i projektet, avslutar Åsa Blide Larsson.

  – Om eleverna blir medvetna om möjligheterna och börjar förstå hur tekniken fungerar, kan de bli mer medvetna och kritiska medborgare. Detta är något som vi behöver lyfta under resten av projektperioden. Det gäller att se till att alla elever lär sig mer om detta, eftersom det har en så stor betydelse för hur morgondagens samhälle och vardag kommer att se ut och fungera.

Spaningen Podd 029: SELFIE Forum, Digitala lärmiljöer och Att programmera

Spaningen Podd 029: SELFIE Forum, Digitala lärmiljöer och Att programmera

Den här veckan tar vi upp SELFIE Forum i Madrid, ett nytt FoU-program om fjärr- och distansundervisning och Skolverkets nya programmeringskurs för lärare. Allra sist rundar vi av med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.

Veckans spaning: SELFIE Forum, Digitala lärmiljöer och Att programmera

Veckans spaning: SELFIE Forum, Digitala lärmiljöer och Att programmera

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

SELFIE Forum

4-5 april samlades 180 inbjudna deltagare från hela Europa på konferensen SELFIE Forum i Madrid. Såväl beslutsfattare och departmentstjänstemän som forskare, skolledare, lärare och elever deltog. Syftet med konferensen var att diskutera och byta erfarenheter kring självskattningsverktyget SELFIE, som utvecklats av EU:s forskningscenter JRC och som lanserades 25 oktober förra året. Det är tillgängligt på samtliga 24 officiella EU-språk, däribland svenska.

SELFIE står för Self-reflection tool for digitally capable schools och kan jämföras med självskattningsverktyget LIKA, som tagits fram av SKL. Med hjälp av det webbaserade verktyget är det möjligt att se hur det går med skolans digitalisering, vad som fungerar och var man behöver satsa mer. De områden som täcks in är desamma som de sju nyckelelementen i DigCompOrg, EU-kommissionens ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer.

I SELFIE deltar både skolledare, lärare och elever i självskattningen, och all datainsamling är anonym. Verktyget är tillgängligt för alla medlemsländer och tanken är att den aggregerade datan ska ge en samlad bild av det pågående arbetet med skolans digitalisering i hela EU. SELFIE är en av elva punkter i den digitala handlingsplan för skolan som EU-kommissionen presenterade i början av förra året. En regelbunden analys av läget och ett strategiskt uppföljningsarbete kan hjälpa Europas skolsystem att hantera digitaliseringen på ett bra sätt

PÅ SELFIE Forum konstaterades att medlemsländerna behöver samarbeta för att möta de stora utmaningar som skolan står inför. Det är det bästa sättet att skapa en stark och hållbar utveckling. Spridning av goda erfarenheter är en central del av det arbetet och här kan SELFIE fungera som ett hjälpmedel för att skapa kollektiv kunskap. Deltagare från Italien pekade på behovet av att arbeta med nätverk, regionalt, lokalt, nationellt och över hela Europa, för att göra skolorna medvetna om nyttan och värdet med SELFIE.

Självskattning är bara det första steget. Det allra viktigaste är de steg som följer närmast efter: att fram en konkret handlingsplan, att genomföra den i praktiken och att sedan följa upp den. För att underlätta detta har INTEF i Spanien tagit fram en kostnadsfri MOOC som är öppen för alla intresserade: Digitally Competent Educational Organisations. MOOC:en är på engelska och pågår från 16 april till 28 maj.

Digitala lärmiljöer

I början av förra veckan lanserade det oberoende forskningsinstitutet Ifous det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr-och distansundervisning.

Tillsammans med sju svenska skolhuvudmän och Ålands landskapsregering ska Ifous undersöka hur möjligheterna att undervisa över nätet kan användas på bästa sätt i skolan. Det nya programmet bygger vidare på Fjärrundervisning – bättre utsikter för fler elever, som Ifous drev 2016-17 tillsammans med RISE och Umeå universitet.

Charlotta Hilli, som är universitetslärare på Åbo Akademi, är forskningsansvarig. Hon disputerade i september 2016 på avhandlingen Virtuellt lärande på distans, som analyserar gymnasieelevers erfarenheter av att lära i en virtuell miljö och även lyfter fram främjande och hämmande faktorer.

Forsknings- och utvecklingsarbetet kommer att genomföras i ett tätt samarbete med grundskolor, gymnasieskolor och vuxenutbildningar. Tillsammans med lärare och elever ska forskarna ta fram, tillämpa och utvärdera olika arbetssätt och metoder som kan användas i fjärr- och distansundervisning. Kanske kan det här vara ett sätt att hantera lärarbristen, som ju är en av skolans största utmaningar under de kommande åren.

Att programmera

Häromdagen tog Spaningen upp Skolverkets nya webbaserade kurs Att programmera, som Niklas Carlborg och Marcus Tyrén på RISE ICT har varit med och utvecklat. Den primära målgruppen är lärare som undervisar i matematik och teknik i årskurs 4 till 9 och på gymnasiet, men alla intresserade lärare är välkomna att anmäla sig.

Att programmera inleds med en introduktion som beskriver och förklarar viktiga koncept och begrepp. Därefter följer tre olika spår: Det första spåret handlar om det blockbaserade programspråket Scratch. Det andra spåret, som utvecklats av Niklas Carlborg och Marcus Tyrén, handlar om micro:bit, en enkel enkortsdator utan eget operativsystem som kan styra och samverka med elektronik och allt annat som leder ström. Micro:bit kan både programmeras med blockbaserade och textbaserade programspråk som exempelvis Python. Det tredje spåret tar upp grunderna i Python.

Tidigare har det riktats en del kritik mot att kurser i programmering framför allt handlar om matematik. I läroplanen är det ju fler ämnen som lyfts fram, till exempel teknik. Därför är ett av målen med den här kursen att inspirera tekniklärare att komma igång och att koppla programmering till vardagen.

Veckans tips

Memme Chatfield, som är skolbibliotekarie på Årstaskolan, har tillsammans med Ann-Charlotte Måned, skolbibliotekarie på Enskede skola, skapat MIKportalen, en webbplats som ska hjälpa lärare och skolbibliotekarier att utveckla grundskoleelevers medie- och informationskunnighet. MIKportalen är uppbyggd årskursvis efter läroplanens mål och progression kring informationssökning, källkritik, digitala verktyg och säker kommunikation genom hela grundskolan.

Det rör sig inte om ett läromedel, utan det handlar om att presentera tankar och idéer kring hur man kan arbeta med medie- och informationskunnighet i klassrummet och på skolbiblioteket.

MIKportalen använder Creative Commons-licensen CC-BY-SA. Med andra ord får allt material användas och spridas så länge upphovsmannen anges. Om materialet utvecklas vidare, vilket är tillåtet enligt licensen, måste det göras tillgängligt på samma villkor.

Spaningen podd 013: Om likvärdighet i prov, om att ersätta prov och något om fjärrundervisning

Spaningen podd 013: Om likvärdighet i prov, om att ersätta prov och något om fjärrundervisning

Veckans podd börjar med en rapport från Norge som undersöker om eleverna i åk 10 får likvärdig undervisning i de digitala verktyg som får användas på examensprovet i matematik. Därefter tar vi ett kliv till Storbritannien, där Nesta menar att prov snart kommer att ersättas av kontinuerlig bedömning med hjälp av artificiell intelligens (AI). Vi fortsätter med Skolverkets slutrapport om fjärrundervisning och rundar av med veckans tips.

Spaningen är en tjänst från RISE som gör det enklare att följa med i och att förstå vad den pågående teknik- och samhällsutvecklingen innebär för utbildning och lärande. Tjänsten är en del av RISE partnerskap för tillämpad forskning och utveckling inom digitalisering och lärande. Podden spaningen, som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande, produceras av Stefan Pålsson och Carl Heath.