Etikett: Fjärrundervisning

Veckans spaning: Nästa steg när eleverna är hemma och ett globalt ramverk för att hantera skolans undervisning under conorapandemin

Veckans spaning: Nästa steg när eleverna är hemma och ett globalt ramverk för att hantera skolans undervisning under conorapandemin

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Nästa steg för distansundervisningen när eleverna är hemma

I Nederländerna stängde skolorna sina lokaler 16 mars, och sedan dess har undervisningen bedrivits över nätet. Den ursprungliga tanken var att skolorna skulle vara stängda i tre veckor, men nu har perioden förlängts till att sträcka sig över påsken och tulpanlovet. Senaste budet är att skolorna ska öppna igen 3 maj.

Stiftelsen Kennisnet – som arbetar med digital utveckling på nationell nivå – har startat webbplatsen Les op afstand för att hjälpa landets skolor att hantera situationen. I likhet med Skola hemma, ger man här vägledning och stöd kring fjärr- och distansundervisning åt skolledare och lärare.

För några dagar sedan konstaterade Kennisnet i en artikel att det allra mesta fungerar ganska bra, givet omständigheterna. Men vad behöver göras nu när skolorna kommer att vara stängda i ytterligare minst en månad?

Några av Kennisnets rådgivare delar i artikeln med sig av sina tankar kring hur skolledare och lärare bör agera. Tankarna vilar på den forskningsbaserade modellen Fyra i balans (Vier in balans), som sedan 2004 har använts som stöd i det digitala skolutvecklingsarbetet i Nederländerna. 

Modellen består av fyra element som ska vara i balans:

  1. Vision. Här handlar det om skolans syn på kunskap och god undervisning. Hur ser undervisningen ut och vad syftar den till? Vilka roller spelar lärare och elever? 
  2. Kunskap. Lärarnas yrkesmässiga digitala kompetens måste vara så pass bra att de kan dra  nytta av tekniken för att uppnå undervisningsmålen. Det räcker inte att kunna hantera program och tjänster, utan det gäller att kunna knyta den till pedagogiken och till undervisningens innehåll.
  3. Digitala lärresurser. Här innefattas allt material som används i undervisningen, både sådant som skapats med ett pedagogiskt syfte och sådant som inte har det. Hit räknas även datorprogram och digitala tjänster.
  4. Infrastruktur. Tillgången till datorer, internetanslutning och digitala lärmiljöer är en avgörande faktor, och här räknas även administration och underhåll in. Utrustningen måste vara i bra skick och kunna användas i undervisningen utan större problem.

Så här långt ser det ut som att både lärares och elevers digitala kompetens räcker till för att göra något vettigt av situationen, menar rådgivarna. Men det gäller att försöka se till att ingen halkar efter. Lärare behöver även fundera på hur man håller kontakten med eleverna, vad som behöver göras för att variera undervisningen och hur det är möjligt att följa och bedöma elevernas lärande. 

Det övergripande mottot hittills har varit att utgå ifrån det man redan har och att försöka efterlikna klassrummet så långt som möjligt. Det räcker inte längre, utan det är dags att tänka om., menar rådgivarna. Nu gäller det att fundera på vad som är mål och syfte med undervisningen, hur lärare och elever ska arbeta tillsammans och vilka tekniska lösningar som kan fungera bäst. Både lärare och elever har fått nya erfarenheter som kommer att leda till förändringar.  

Det är också viktigt att vara medveten om att skolorna i den här första fasen huvudsakligen har använt program och tjänster från de stora teknikföretagen. Detta har fungerat bra, och det är inget konstigt med det. Det var vad som fanns på skolorna. Men det är heller inte helt oproblematiskt, påpekar Kennisnets rådgivare. Skolorna riskerar att bli beroende av de här företagens tjänster, vilket kan begränsa deras handlingsutrymme framöver.

När skolorna öppnar igen, är det med nya förutsättningar. Allt kommer inte att återgå till det gamla vanliga. Både lärare och elever har fått nya erfarenheter som ställer krav på förändring. Därför är det viktigt att skolledare och lärare funderar på vad som behöver göras.  

Vad saknar lärare och elever från skolan? Är det mest den sociala interaktionen eller är det något annat? Vilka aspekter av undervisningen går man miste om? Vad blir lika bra eller kanske till och med bättre på distans? Vad innebär det här för skolans verksamhet? 

Modellen Fyra i balans kan ge ett bra stöd för det fortsatta utvecklingsarbetet, menar rådgivarna. 

Ett globalt ramverk för att hantera skolan under coronapandemin

I onsdags presenterade OECD och Harvard Graduate School of Education (HGSE) gemensamt rapporten A framework to guide an education response to the COVID-19 Pandemic of 2020. Rapporten visar hur utbildningssystemen i 98 av världens länder hanterar coronapandemin och ger även riktlinjer för det fortsatta arbetet. 

De båda organisationerna slår fast att det är nödvändigt att beslutsfattare tar fram en genomarbetad plan för hur undervisningen ska fortsätta när eleverna är hemma. Därför har man tagit fram en checklista med 25 punkter som tar upp allt ifrån behovet av organisation och struktur till de konkreta insatser som behövs för att allt ska fungera, såväl ur ett pedagogiskt som ur ett samhälleligt perspektiv. 

Det är tänkbart att övergången till fjärr- och distansundervisning och ett bättre utnyttjande av de digitala möjligheterna kan leda till en positiv utveckling av skolan och undervisningen på många håll, konstateras i rapporten. Men det är samtidigt viktigt att hålla i minnet att världens utbildningssystem i många avseenden är långt ifrån redo att möta den situation som har uppstått.  

Rapporten lyfter fram att PISA 2018 visar att det finns stora skillnader mellan och inom länder när det gäller de kunskaper och förmågor som alla elever behöver i en digitaliserad värld. De måste bland annat lära sig att läsa och förstå komplicerade texter, att kunna skilja mellan fakta och fiktion och utveckla ett kritiskt och undersökande sinne. För att detta ska bli möjligt, måste skolans undervisning lägga en stabil och tillräcklig grund för eleverna, oavsett socioekonomisk bakgrund. Det är fortfarande en lång väg dit.

Det finns även en rad andra problem som har betydelse för den situation som råder nu. I genomsnitt har 9% av eleverna inte någon lugn plats hemma där de kan studera. Här skiljer det sig mycket mellan länderna. I Filippinerna och Thailand handlar det om 30%. Till och med i Syd-Korea, där eleverna hör till dem som presterar bäst, har 20% av eleverna i de mest socialt utsatta skolorna inte någon plats hemma där de kan ägna sig åt sina studier utan att bli störda.

Även om de allra flesta elever i vår del av världen har tillgång till datorer och Internet hemma, gäller det inte alla. Det visar till exempel den finska satsningen Dator till alla, som varit igång sedan 2015. I resten av världen finns det stora skillnader inom och mellan länder när det det gäller tillgång till dator och nät hemma, den digitala infrastrukturen i skolorna, lärarnas digitala kompetens, och så vidare. 

I mitten av mars konstaterade en senioranalytiker på OECD att coronapandemin leder till en global krissituation för skolan. Stängningen av skolorna kommer att få djupgående samhällseffekter i hela världen och det finns även risk för att den bristande likvärdigheten när det gäller tillgång till utbildning riskerar att öka ännu mer. Men kanske kan, som Unesco påpekade förra veckan, den här situationen fungera som en väckarklocka och en brytpunkt för synen på skolan och undervisningen över hela världen.

Rapporten från OECD och HGSE pekar i båda riktningarna och betonar samtidigt det nödvändiga i att problemen verkligen hanteras på ett genomtänkt sätt.

Veckans tips

I veckans avsnitt av podden Pedagogisk psykologi diskuterar de båda umeåbaserade it-pedagogerna Niclas Lind och Peter Hjelm fjärr- och distansundervisning, teknik och didaktik. 

Hur skapar man goda förutsättningar för lärande på distans? Vad är viktigt att tänka på? Vilken betydelse har planering och struktur? Vilket värde tillför delningskultur och kollegialt lärande? 

Veckans spaning: Global koalition för att hantera skolan under pandemin samt lärdomar från TALIS och corona

Veckans spaning: Global koalition för att hantera skolan under pandemin samt lärdomar från TALIS och corona

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Den globala utvecklingen kring skolan och coronapandemin

Den globala spridningen av coronaviruset har lett till skolor i 165 länder har stängt sina lokaler för undervisning. 87% av världens alla elever – totalt ungefär 1.5 miljarder – liksom 63 miljoner lärare drabbas av detta. Nu är det viktigt att se till att undervisningen kan bedrivas på andra sätt, eftersom konsekvenserna för eleverna och hela det internationella samhället annars riskerar att bli väldigt allvarliga.

Unesco har i dagarna tagit initiativ till en världsomspännande koalition, där man samarbetar med andra organisationer inom FN, flera företag samt en rad ideella organisationer, bland annat Wikipedia och Rädda barnen. Tillsammans ska man försöka hitta och sprida de bästa lösningarna för att säkerställa att skolundervisningen kan fortsätta när skolorna är stängda. Man hoppas också kunna lägga grunden för en mer inkluderande och likvärdig tillgång till grundläggande utbildning när pandemin är över.

International Task Force for Education 2030 är ett annat initiativ av Unesco som är igång sedan ett tiotal år tillbaka. Idag uppmanade de beslutsfattare och näringsliv världen över att genomföra åtgärder för att säkerställa att lärare får det ekonomiska och sociala stöd de behöver för att fortsätta bedriva sitt viktiga arbete när eleverna inte längre får komma till skolan. De ska inte behöva riskera sin hälsa, sitt välmående eller sin lön. De behöver också få kompetensutveckling för att hantera den nya situationen och de måste inkluderas i arbetet med att planera och genomföra de insatser som görs för att undervisningen ska fortsätta.

Unesco konstaterar att fjärr- och distansundervisning över nätet är det vanligaste svaret på hur undervisningen ska fortsätta bedrivas när lärare och elever inte längre kan gå till skolan. Men det är långtifrån enkelt att genomföra. Det finns fortfarande stora skillnader när det gäller tillgång till tekniken och förmågan att använda den i undervisning och lärande, både mellan olika länder och inom länder. Därför krävs det även andra insatser. Föräldrars möjlighet och förmåga att ge hjälp och stöd åt sina barn när undervisningen sker hemma är också högst varierande.

Problemet hanteras på olika över världen. I några länder, till exempel i Kina och Frankrike, har man startat nationella plattformar som ger eleverna tillgång till undervisning över Internet. I den amerikanska delstaten Washington rekommenderas skolorna att inte påbörja undervisning över nätet förrän man förvissat sig om att alla verkligen har den teknik som krävs. På många håll används radio, tv och andra medier. I Portugal delar brevbärarna ut undervisningsmaterial och uppgifter till eleverna när de delar ut posten.

Insatserna handlar förstås inte enbart om undervisning. Hela samhället påverkas av de åtgärder som vidtas för att förhindra smittspridning, och det inverkar i sin tur på barns och ungas tillvaro på en mängd olika sätt. Därför gör man i flera länder även insatser för att ge alla barn skollunch och för att ge olika former av psykologiskt stöd. Några länder – bland annat Italien och Kina – satsar också på att ge socialt och pedagogiskt stöd åt föräldrar och vårdnadshavare, så att de kan hjälpa sina barn på ett bra sätt.

Unesco konstaterar att pandemin förhoppningsvis kan fungera som en väckarklocka och en brytpunkt för synen på skolan och undervisningen över hela världen. Kanske kan det komma något gott ur det onda.

Lärdomar från TALIS 2018 och corona

I måndags presenterade OECD delrapport två av TALIS 2018, den senaste utgåvan av The Teaching and Learning International Survey, som man sedan 2008 regelbundet genomför tillsammans med sina medlemsländer. Syftet med den här undersökningen är att öka kunskapen om skolors lärandemiljöer samt skolledares och lärares arbetsvillkor.

Den första delen av TALIS 2018 kom förra året och handlar om hur yrkesvardagen ser ut och vilka förutsättningar det finns att bedriva en god undervisning. Del två fäster blicken på skolledare och lärare som yrkespersoner.

Enligt delrapporten är ungefär 90% av lärarna nöjda med sitt arbete och sitt yrkesval, och lika många menar att de själva kan bestämma hur de ska bedriva sitt arbete. Däremot är det i genomsnitt inte mer än 26% som anser att deras arbete är högt värderat i samhället, vilket förstås är bekymmersamt.

Samma dag som delrapporten släpptes, skrev OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher en artikel, där han reflekterar kring resultatet och kopplar det till den pågående pandemin. Är skolor, skolledare och lärare tillräckligt väl utrustade och förberedda för att hantera de utmaningar de ställs inför? Vad kan vi lära av detta?

I genomsnitt menar en fjärdedel av rektorerna att bristfällig tillgång till digital teknologi hindrar undervisningen och den pedagogiska utvecklingen. Här skiljer det sig mycket åt mellan medlemsländerna. I Singapore rör det sig endast om 2%, medan det i Vietnam är 80% som anser detta. För Sveriges del handlar det om 10%.

Delrapporten visar också att 53% av lärarna i OECD låter sina elever använda it och digitala medier ofta eller alltid i undervisningen. I Sverige är det 53% som gör detta. Det är tydligt att det inte främst är en åldersfråga, utan att det handlar om att få den kompetensutveckling som krävs för att kunna dra nytta av de digitala möjligheterna. 60% av lärarna har fått kompetensutveckling under det senaste året (innan undersökningen genomfördes) och 18% anser sig ha ett stort behov av att lära sig mer inom det här området. I Sverige rör det sig om 67% respektive 22%.

Schleicher konstaterar att den digitala utvecklingen ger medlemsländerna stora möjligheter att förändra skolans undervisning, så att den i högre grad motsvarar de villkor och behov som finns idag. Såväl lärarens som elevens roller behöver utvecklas och förändras, och med hjälp av digitala lärresurser kan man undervisa och lära på helt andra sätt än tidigare. En sådan utveckling gör det också lättare för skolan att hantera pandemier, som sprids allt snabbare i vår globaliserade värld. 

Därför är det viktigt att analysera hur det fungerar med distansundervisning när skolorna är stängda och att dra lärdom av detta. Inte minst gäller det att öka likvärdigheten, både när det gäller tillgång till och förmåga att använda digitala lösningar och tillgången till andra stödåtgärder som behövs för att undervisningen ska fungera.

Det gäller också att dra nytta av lärares intresse och vilja att utveckla och förändra sin undervisning och att ge dem bättre möjligheter att lära av varandra. I genomsnitt menar fyra av fem lärare att de flesta är intresserade av att utveckla sin undervisning och tre av fyra anser att lärare i allmänhet är öppna för förändring. Men detta utnyttjas alldeles för lite idag, menar Andreas Schleicher. 

Skolan måste kunna möta elevers olika behov och arbeta för att motverka de ökande klyftor som syns över hela världen. Men det kräver att lärare ges större möjlighet att tänka och arbeta på nya sätt och att dra nytta av varandras kunskaper och erfarenheter. Det förutsätter också att beslutsfattare aktivt arbetar för att höja lärares allmänna status i samhället.

Kanske blir det lättare efter coronapandemin, när det tydligare framgår vilken central roll de spelar för att samhället ska hänga samman, fungera och utvecklas?

Veckans tips

Unga Forskare har tillsammans med flera it-företag tagit fram det kostnadsfria utbildningsmaterialet Är du säker? #290CyberSecurity, som vänder sig till barn och unga från tioårsåldern till och med gymnasiet. Nu har MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, beslutat att ge stöd åt satsningen, för att underlätta spridningen till landets alla kommuner.

Eleverna får bland annat lära sig uppgifter på nätet kan spridas, vilka digitala spår vi lämnar när vi surfar på nätet och hur man skapar säkra lösenord. Materialet ger också en inblick i hur cyberhot kan drabba centrala delar av samhället och kopplar även digitaliseringen till de globala målen för att bredda bilden av teknik.  

Veckans spaning: Coronapandemin och skolan samt en lösningsorienterad övergång till distansundervisning

Veckans spaning: Coronapandemin och skolan samt en lösningsorienterad övergång till distansundervisning

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Coronapandemin leder till en global krissituation för skolan

Tracey Burns, senioranalytiker på OECD i Paris, konstaterar i OECD Education and Skills Today att coronaepidemin har lett till att skolan har stängts helt i 102 länder. I 11 länder har skolan stängt i några regioner eller städer. Totalt är det just nu 900 miljoner barn och ungdomar som berörs, men antalet kommer sannolikt att växa i takt med utvecklingen. Detta innebär en global krissituation för skolan.

En rad länder satsar på fjärr- och distansundervisning och på flera håll finns nationella plattformar och andra lösningar. Det bästa i det här läget är att dra nytta av den teknik skolorna redan har tillgång till istället för att skapa helt nya tjänster, menar Tracey Burns.

Efterhand som virusspridningen pågår och hela samhället påverkas, kommer det sannolikt att uppstå innovativa tekniska och pedagogiska lösningar som kan öppna intressanta möjligheter för undervisningen. Pandemin kan på sikt leda till en positiv utveckling inom en del samhällsområden, men just nu är det de svåröverskådliga negativa effekterna på både samhälle och människor som dominerar.

Tracey Burns betonar att det mesta är oklart just nu, men hon menar att två saker står utom allt tvivel. Det ena är att skolstängningarna kommer att få djupgående samhällseffekter i hela världen. Förutom att osäkerheten och stressen ökar, kommer många barn inte att få tillräcklig näring när det inte längre serveras någon skolmat. De restriktioner som införts för att dämpa smittspridningen, leder även till en ekonomisk nedgång som gör att många vuxna får svårt att klara sin försörjning. Detta påverkar naturligtvis också barnen och deras tillvaro.

Det andra är att den bristande likvärdigheten när det gäller tillgång till utbildning riskerar att öka ännu mer. När allt fler länder får över till undervisning över nätet, är det en del elever som halkar efter. Dels beror det på att de inte har tillgång till all teknik som behövs, men deras föräldrar har inte heller den digitala kompetens och den utbildning som behövs för att kunna ge dem ett tillräckligt stöd när undervisningen sker hemma.

Detta är det viktigt att beslutsfattare är medvetna om och vidtar åtgärder mot, skriver Tracey Burns. Annars kan det få svåra konsekvenser både för de här barnen och för samhällsutvecklingen under de kommande åren. 

Övergång till distansundervisning på Lerums gymnasium

Erik Winerö är förstelärare i digitalisering på Lerums gymnasium, som ligger i Lerums kommun, ett par mil öster om Göteborg. Han är även projektledare för det pågående arbetet med att gå över till att undervisa på distans. Det arbetet drog igång direkt efter att utbildningsministern igår meddelat att Sveriges gymnasieutbildningar, liksom högskolor och universitet, ska övergå till att undervisa på nätet från och med idag.

Lerums gymnasium är en kommunal gymnasieskola som anordnar både teoretiska och yrkesinriktade gymnasieprogram. Cirka 130 lärare och omkring 1 400 elever är verksamma på skolan. Lärarna har varsin pc och eleverna har antingen pc eller chromebook.

Erik Winerös och hans kollegors arbete med övergången har precis startat. I en kortfilm på Youtube delar han med sig av projektets organisatoriska och pedagogiska utgångspunkter. Den kan säkert vara till hjälp för andra skolor i samma situation.

Grundtanken är att arbetet ska vara lösningsorienterat och iterativt. Lärarna ska dra lärdom vad som fungerar respektive inte fungerar, och att de ändrar sina arbetssätt utifrån detta. För att det här ska fungera i praktiken, är det viktigt att arbeta systematiskt och att lärarna delar med sig av sina erfarenheter.

Det måste finnas en tydlig ansvarsfördelning och all information om projektet ska vara väl strukturerad och enkel att komma åt. Lerums gymnasium har satt upp en tillfällig webbplats på Google Sites, som samlar all information om övergången till distansundervisning för personalen.

På webbplatsen finns information om den teknik som används, vilka pedagogiska grundtankar och utgångspunkter som ligger till grund för distansundervisningen samt en kort beskrivning av hur det generella upplägget ser ut. Här finns också länkar till extern information som kan vara användbar under uppstarten. Webbplatsen är öppen för lärare på andra skolor och hos andra huvudmän att ta del av och att använda som vägledning för sitt eget arbete.

Skolledningen har det samlade ansvaret för övergången till distansundervisningen, men det kan vara värdefullt att tillsätta en projektledare som har operativt ansvar. Det kan vara en it-pedagog eller någon annan lärare som är lämplig. Projektledaren ska stå i tät kontakt med skolledningen under det löpande arbetet.

På Lerums gymnasium, som är en ganska stor skola, har man även tillsatt en arbetsgrupp med representanter för de olika programmen, specialpedagoger samt it. Totalt rör det sig om 20-30 personer som träffas i ett rum i Classroom för att dela med sig av information från de olika programmen. Den samlade informationen kommuniceras sedan vidare till resten av personalen.

Eleverna ska följa sitt normala schema när de arbetar hemifrån. Det är viktigt för att skapa en sammanhängande struktur och för att underlätta för alla elever att hänga med. Varje kurs har sedan tidigare ett eget rum i Classroom och varje klass har ett rum där de får tillgång till mer övergripande information. Både lärare och elever är vana vid att arbeta med plattformen och det fungerar bra.

Tanken är att kommunikationen mellan lärare och elever i första hand ska ske asynkront. Lektionerna ska spelas in i förväg i förväg och lärarna ger eleverna tillgång till inspelning och annat material när lektionen börjar. Google Meet används för den synkrona kommunikation. Det kan vara bra att ha tillgång till den möjligheten om elever behöver hjälp under arbetet och vill tala enskilt med läraren.

Lärarna förväntas inte hålla lektioner synkront, i realtid över nätet, men de lärare som vill är välkomna att prova. Det är viktigt att ge dem frihet att prova olika alternativ, att de får vara autonoma och att skolledningen litar på deras professionalitet. Men det är avgörande att lärarna delar med sig av sina erfarenheter, så att de kan bli en del av den gemensamma iterativa processen.

På Lerums gymnasium används Google-tillägget Screencastify för att spela in lektioner och presentationer. Erik Winerö berättar i filmen att han kontaktade leverantören i USA när det blev klart att man skulle börja med distansundervisning. Han fick snabbt tillgång till gratiskoder som lärarna kan använda för att få tillgång till produkten utan kostnad.

Det finns tydliga tidsramar för hur långa lektionerna ska vara. Mellan 45 och 60 minuter är en lämplig längd. Läraren ska arbeta med tydliga mallar för de uppgifter som eleverna arbetar med, så att de vet vad de ska göra och vad som förväntas av dem. Det kan handla om att ge exempel på hur ett svar kan se ut, och så vidare.

Vid slutet av varje lektion är det viktigt att göra en återkoppling. Läraren kan använda exit tickets, en metod för formativ bedömning som används för att synliggöra elevers lärande: Hur gick det att arbeta hemma idag? Vad har du lärt dig?

Återkopplingen ska alltså inte vara examinerande, utan det gäller att få eleverna att känna att läraren är närvarande, att hen ser dem och att det arbete som de gör är meningsfullt. Återkoppling är central i all undervisning, men när den sker på distans är den extra viktig.

Det kan vara en bra idé att samla eleverna i realtid någon gång under dagen, för att få dem att känna ett sammanhang. På Lerums Gymnasium använder man Google Meets, men här kan man förstås tänka sig många olika slags lösningar. Det viktiga är att hitta en tjänst som fungerar för både lärare och elever.

Erik Winerö kommer att fortsätta berätta om arbetet med fjärr- och distansundervisning på Lerums gymnasium, så det är en bra idé att prenumerera på hans Youtubekanal.

Veckans tips

Den här veckan har RISE, på uppdrag av av Skolverket och tillsammans med SKR, Swedish Edtech Industry, och UR, skapat webbplatsen Skolahemma.se. Syftet är att på olika sätt ge stöd åt svenska skolor att hantera konsekvenserna av Coronapandemin. 

Det handlar framför allt om att underlätta den gradvisa övergången till fjärr- och distansundervisning. Syftet är att lyfta fram forskning, praktiska erfarenheter och digitala lärresurser som kan hjälpa huvudmän, skolledare och lärare i deras fortsatta arbete.

Skolahemma.se har precis öppnat och innehållet kommer att uppdateras löpande.

Större flexibilitet i undervisningen vid extraordinära situationer

Större flexibilitet i undervisningen vid extraordinära situationer

I slutet av februari presenterade regeringen en lagrådsremiss som föreslår att skollagen ändras så att den tillåter en utökad användning av fjärr- och distansundervisning. Spaningen tog nyligen upp lagrådsremissen, och pekade även på att både forskning och erfarenhet indikerar att fjärr- och distansundervisning kan ge en rad positiva effekter.

Ett tungt vägande argument är att den kan öka likvärdigheten, eftersom eleverna ges bättre möjligheter att få undervisning av behöriga lärare. Ett annat är att den kan ge ett viktigt bidrag till skolutvecklingen, inte minst arbetet med skolans digitalisering. Fjärr- och distansundervisning kan också ge ökade möjligheter att säkra undervisningen vid extraordinära situationer.

29 kapitlet 29 § i skollagen ger regeringen möjlighet att tillåta skolhuvudmännen en större flexibilitet i undervisningen vid extraordinära situationer. På grund av coronaviruset har regeringen valt att göra detta genom en särskild förordning, som gäller från 16 mars i år till och med 30 juni 2021. Syftet är att eleverna ska få den utbildning som de har rätt till.

Den särskilda förordningen gäller för förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola. Den kan endast tillämpas när en huvudman behöver stänga en skola på grund av coronaviruset. De beslutade åtgärderna ska ta hänsyn till rimliga avvägningar och tillgodose elevernas rättigheter. Besluten ska dokumenteras och motiveras.

Enligt den särskilda förordningen handlar det om fyra möjliga situationer:

  1. En så stor andel av personalen är frånvarande på grund av viruset att verksamheten inte längre kan bedrivas
  2. Smittskyddsläkare har rekommenderat stängning för att motverka smittspridning
  3. Skolan ligger i ett område som Folkhälsomyndigheten beslutat ska vara avspärrat
  4. Stängningen sker på rekommendation från Folkhälsomyndigheten

Att en skola är stängd betyder att skollokalerna är stängda och att eleverna inte får någon undervisning i dem. Det kan innebära att eleverna inte längre får någon undervisning, men den särskilda förordningen rekommenderar att undervisningen iställer sker med fjärr- eller distansundervisning eller med hemuppgifter.

För att garantera att eleverna får den utbildning de har rätt till, kan huvudmannen till exempel besluta att utbildning sker fler timmar per dag, att den omfattar fler eller färre skoldagar per läsår eller att den förläggs till lördagar söndagar och helgdagar. Andra möjligheter är att utbildningen bedrivs på distans, att den fördelas på andra sätt mellan ämnen och stadier eller att utbildningen flyttas till en annan skolenhet eller läggs ut på entreprenad.

Om utbildningen bedrivs på distans, kan läraren antingen ge eleverna hemuppgifter eller bedriva undervisning över nätet under den tid som skolan är stängd. Här är det viktigt att rektorn tillsammans med lärarna samordnar den undervisning som eleverna får.

Huvudmannen får själv bedöma hur många undervisningstimmar som distansundervisningen motsvarar. Det avgör i vilken omfattning som kompletterande undervisning behöver ges när skolan öppnar igen.

Veckans spaning: Lagrådsremiss om fjärrundervisning, coronaeffekt på fjärrundervisningen och skolans digitala arbetsmiljö

Veckans spaning: Lagrådsremiss om fjärrundervisning, coronaeffekt på fjärrundervisningen och skolans digitala arbetsmiljö

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Lagrådsremiss om fjärrundervisning

Regeringen presenterade för en vecka sedan en lagrådsremiss som föreslår en ändring i skollagen som tillåter en utökad användning av fjärr- och distansundervisning i grund- och gymnasieskolan. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft 1 augusti 2020 och ska tillämpas på utbildningar som påbörjas efter 30 juni 2021.

Förslaget innebär att fjärrundervisning kan bedrivas i alla ämnen utom de estetiskt-praktiska. Eleverna befinner sig i en eller flera olika lokaler, tillsammans med handledare, och interagerar med läraren i realtid, över Internet. Förutsättningen är att det inte finns någon lärare som uppfyller skollagens krav på legitimation och behörighet eller att elevunderlaget är alltför begränsat.

Det föreslås också att elever som av olika anledningar, inte kan vara i skolan, exempelvis av medicinska skäl eller för att de bor utomlands hela eller delar av året, istället kan få tillgång till distansundervisning. Eleverna sköter undervisningen hemma på egen hand och kompletterar med enskild när- eller fjärrundervisning någon gång per vecka.

Fjärr- och distansundervisning har fortfarande en begränsad roll i skolan – både i Sverige och internationellt. Den begränsas av ett stramt regelverk och ses ofta som ett sämre alternativ till den ordinarie undervisningen. I Sverige har fjärrundervisning på senare år framstått som en väg att hantera den växande bristen på behöriga lärare. Den ger också nya möjligheter för glesbygdskommuner som har svårt att rekrytera på grund av begränsat elevunderlag och stora avstånd. Därför är regeringen beredd att lätta på reglerna.

I lagrådsremissen är Lärarförbundet och Barnombudsmannen kritiska till en utökad fjärrundervisning. De menar att läraren behöver vara fysiskt närvarande i klassrummet för att kunna bygga en god relation till eleverna, följa varje elevs utveckling och för att kunna samarbeta på ett bra sätt med övriga lärare.

Det finns även indikationer på att fjärrundervisning kan ge en rad positiva effekter. Spaningen tog upp det här i en längre artikel i början av november förra året. Inte minst ökar likvärdigheten när elever kan få undervisning av behöriga lärare över nätet. Men det förutsätter att huvudmännen bygger upp en fungerande infrastruktur med lättanvänd teknik, samarbetar över kommungränserna, satsar på kunniga handledare i klassrummen och får igång ett strategiskt och effektivt ledarskap i organisationen. Det är också viktigt att skapa förankring i hela styrkedjan, från politiker via skolchefer, skolledare och lärare till elever och vårdnadshavare.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår i skolan, utan som en integrerad del av digitaliseringen och utvecklingsarbetet. Hur använder vi egentligen den digitala teknikens möjligheter i skolans undervisning? Vad behöver göras för att vi ska kunna göra det bättre än idag? Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan kan matcha den.

En coronaeffekt på fjärrundervisningen?

Just nu sprids coronaviruset över stora delar av världen, vilket ibland leder till att skolor stängs och att elever och lärare måste stanna hemma. I flera länder innebär detta att man börjar få upp ögonen för fjärr- och distansundervisningens möjligheter. De brister som finns i den digitala infrastrukturen blir samtidigt uppenbara, liksom behovet av att utveckla lärares yrkesmässiga digitala kompetens.

När SARS bröt ut i Kina 2003, drev regeringen på för att digitalisera undervisningen. Det satte fart på utvecklingen på sina håll, åtminstone på kortare sikt. Nu slår man ett slag för att få ordentlig fart på fjärr- och distansundervisningen. 24 februari blev en uppgraderad version av National Online Cloud Classroom, en lärplattform som innehåller texter och undervisningsmaterial från de mest använda läroböckerna, fritt tillgänglig för alla kinesiska skolor. Statliga China Education Network Television kompletterar genom att sända utbildningsprogram för de som bor i områden med dålig digital infrastruktur. Regeringen uppmanar också regioner och skolor att dela med sig av digitala lärresurser. Det statliga läromedelsförlaget People’s Education Press har meddelat att deras digitala material är fritt tillgängligt tills vidare.

I Frankrike sprids coronaviruset just nu i tre kluster i olika delar av landet. Utbildningsdepartementet har bestämt att de regionala myndigheterna själva ska avgöra om enstaka klasser ska stanna hemma eller om hela skolor ska stängas. Samtidigt betonas att undervisningen ska fortsätta för de elever som inte kan gå till skolan och att man ska dra nytta av alla tillgängliga digitala möjligheter.

Alla barn- och ungdomsutbildningar i Frankrike, från förskolan till och med gymnasiet, kan utan kostnad använda lärplattformen Ma classe à la maison, som utvecklats av CNED, det nationella centret för fjärr- och distansundervisning. Här är det bland annat möjligt att skapa ett virtuellt klassrum där lärare och elever kan interagera i realtid med varandra. 

I onsdags beslutade den italienska regeringen att stänga alla skolor till och med 15 mars. Man bestämde också att fjärr- och distansundervisning är obligatorisk för alla skolor och alla elever. Utbildningsdepartementet har tagit fram en webbsida där man samlar olika resurser som kan användas utan kostnad, alltifrån lärplattformar som Google Suite for Education och Office 365 till lärresurser från olika leverantörer, bland annat tv-kanalen RAI.

Men det räcker naturligtvis inte med hård- och mjukvara för att få fart på nätundervisningen. Skolforskningsinstitutet Indire anordnar, tillsammans med utbildningsdepartementet, varje dag ett antal webbinarier som vänder sig till lärare respektive rektorer. Här tar man upp allt ifrån strategiska ledningsfrågor till didaktiska metoder och arbetssätt. En del webbkurser är snabbkurser i hur man gör en podd eller hur man redigerar film med hjälp av program och tjänster som är fritt tillgängliga. När webbinarierna har sänts, läggs de i arkivet och kan ses när som helst.

Webbinarierna bygger vidare på kunskaper och erfarenheter från två av Indires forskningsprojekt. Det ena är Avanguardie educative, där man samlar och analyserar innovativa projekt från italienska skolor. Det andra är Piccole scuole, där små skolor i svårtillgängliga områden i glesbygden undersöker och prövar digitaliseringens och fjärrundervisningens möjligheter.

Det här arbetet fortlöper naturligtvis inte helt problemfritt och många politiker har blivit medvetna om att det finns en hel del som behöver åtgärdas framöver. Några konstaterar att det här hade gått betydligt enklare om skolornas digitala infrastruktur hade varit bättre utbyggd. Andra pekar på att landets skolor måste anställa kvalificerad teknisk personal som gör det möjligt att utveckla undervisningen i en mer digital riktning.

Det blir intressant att följa vad åtgärderna som följer i coronavirusets spår leder till på längre sikt. Kommer den digitala utvecklingen att ta fart? Blir beslutsfattare, skolledare, lärare, elever och föräldrar mer medvetna om fjärr- och distansundervisningens möjligheter? Eller kommer man helt enkelt att återvända till gamla hjulspår när paniken lagt sig och allt återgår till det vanliga?

Den digitala arbetsmiljön i skolan

Undersökningar från Arbetsmiljöverket och fackförbundet Vision har tydligt visat att krånglande digital teknik i skolan är ett arbetsmiljö som påverkar lärare negativt, inte minst i form av stress, men också genom att verksamheten blir mer ineffektiv. Dessutom kostar problemen oerhört mycket pengar. Det är pengar som hade kunnat användas bättre, till exempel genom att öka lärartätheten eller förbättra arbetsmiljön, hävdar Lärarförbundet i rapporten Felsökning pågår: It i skolan behöver en omstart, som publicerades i veckan.

Här visar man bland annat att i genomsnitt var fjärde lärare på grund- och gymnasieskolan menar att undervisningen störs av tekniska problem på minst hälften av lektionerna. 4 av 10 lärare anser att det här leder till studieron störs på minst hälften av lektionerna. Nästan var tionde lärare säger att de inte får någon it-support alls, och de flesta som får det, får det inte samma dag.

Rapporten visar tydligt att lärarna anser att större delen av de kommunala huvudmännen inte ger teknisk support, it-pedagogiskt stöd eller kompetensutveckling i den utsträckning som behövs. Lärarförbundet betonar i rapporten att man ser positivt på arbetet med skolans digitalisering men att det krävs en välfungerande digital infrastruktur och ett närvarande tekniskt och pedagogiskt stöd för att utvecklingen ska gå åt rätt håll.

Lärarförbundet säger i rapporten att regeringen måste göra det tydligt i skollagen att huvudmannen är skyldig att säkerställa att skolverksamheten har tillräckliga förutsättningar att genomföra den digitalisering som den nationella strategin och handlingsplanen slår fast. Man menar också att det behöver tas fram ett nationellt stöd till huvudmännen som underlättar den lokala planeringen och organiseringen av skolans digitalisering. Det är även nödvändigt att huvudmännen, i egenskap av arbetsgivare, utvärderar den digitala hård- och mjukvara som köps in ur ett arbetsmiljöperspektiv. Den digitala arbetsmiljön ska ses som en del av det systematiska arbetsmiljöarbete som pågår.

I den nationella handlingsplanen för skolans digitalisering, som presenterades för knappt ett år sedan, sägs att regeringen ska säkerställa att det initieras en praktiknära och flerdisciplinär forskning som utgår ifrån skolans behov. Lärarförbundet betonar i rapporten att det är hög tid att regeringen verkligen ser till att göra detta.

Veckans tips

Under hela mars månad arrangerar Internetstiftelsens satsning Digitala lektioner Källkritiksutmaningen. Det är ett utmärkt tillfälle för lärare och skolbibliotekarier att komma igång med arbetet med digital källkritik.

Klassen deltar i utmaningen genom att genomföra en av lektionerna om digital källkritik på Digitala lektioner. På de här lektionerna får eleverna bland annat lära sig mer om fejkade bilder, de tränas också att reflektera kring sina egna sökningar i Google och de uppmanas att fundera över hur snabbt information och desinformation kan spridas på nätet.

För varje elev som deltar i Källkritiksutmaningen, skänker Internetstiftelsen 5 kronor till Unicef.

Veckans spaning: Digitalt lyft för danska lärarutbildare, tvåspråkig fjärrundervisning i Norge samt digitala medier och ungas psykiska välmående

Veckans spaning: Digitalt lyft för danska lärarutbildare, tvåspråkig fjärrundervisning i Norge samt digitala medier och ungas psykiska välmående

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Digitalt lyft för danska lärarutbildare

Utbildnings- och forskningsdepartementet i Danmark satsar sammanlagt 45 miljoner danska kroner på att stärka högskolelärares digitala kompetens och att öka deras förståelse av hur it och digitala medier kan användas i undervisningen. Ett av projekten – Teknologiforståelse og digital dannelse i læreruddannelsen – vänder sig till 100 lärarutbildare i hela landet. Det leds av Københavns Professionshøjskole och omfattar samtliga yrkeshögskolor.

Syftet med det här projektet är att lärarutbildningarna tillsammans ska utveckla en hållbar nationell modell för att genomföra ett digitalt kompetenslyft av lärarutbildarna. Till och med 2021 pågår ett nationellt försök med undervisning i teknologiförståelse på grundskolan. När försöket avslutats, kommer teknologiförståelse sannolikt att införas i läroplanen, antingen som ett eget ämne eller som en del av andra ämnen. Detta måste lärarutbildningarna kunna möta.

Teknologiförståelse handlar om att eleverna ska utveckla de teoretiska kunskaper och praktiska förmågor som behövs för att de ska kunna bli aktiva och kritiska medborgare. Alla elever ska lära sig hur den digitala tekniken fungerar och vad den innebär för att kunna ta makten över sin egen tillvaro. Eleverna behöver både få grepp om utmaningar och möjligheter och lära sig att förhålla sig kritiskt till hur teknologin används i vardagen och i samhället. Det ställer krav på lärares kunskaper och didaktiska förmåga, och det förutsätter i sin tur att teknologiförståelse blir en integrerad del av lärarutbildningen.

Eftersom det tar tid att införa nytt innehåll och nya arbetssätt, är det nödvändigt att snabbt komma igång med arbetet, konstaterar Jakob Harder, dekan på Københavns Professionshøjskole, i ett pressmeddelande. Lärarutbildarna måste ges möjlighet att undersöka hur teknologiförståelse kan integreras på ett meningsfullt sätt i undervisningen, så att de blivande lärarna kan utveckla de kunskaper och färdigheter som de behöver.

Tvåspråkig fjärrundervisning i Norge

För tre år sedan startade Utdanningsdirektoratet och Nasjonalt senter for flerkulturell opplæring (NAFO) Fleksibel oplæring, ett försöksprojekt med tvåspråkig fjärrundervisning för nyanlända elever. Nu har den norska regeringen beslutat att försöket permanentas och att tjänsten ska bli tillgänglig för elever i hela landet.

Den primära målgruppen är elever i årskurs 8 och 9 med behov av tvåspråkig ämnesundervisning i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Elever i förberedelseklass på gymnasiet och vuxna elever som läser in grundskolan kan också få tillgång.

Tvåspråkig fjärrundervisning är ett statligt erbjudande till kommuner som inte lyckats få tag i ämneslärare som talar arabiska, somaliska eller tigrinha. Den ska komplettera den ordinarie undervisningen och det är elevens lärare på skolan som är ansvarig.

Fjärrundervisningen bedrivs av lärare baserade i Oslo som talar elevens modersmål. Förutom direktkontakten över nätet med läraren, har eleverna också tillgång till olika digitala lärresurser (filmer, texter, arbetsuppgifter och ordlistor) på plattformen, som de kan arbeta med på egen hand.

I november förra året presenterade Rambøll en sammanfattande utvärdering av Fleksibel oplæring. Den visar att eleverna helst skulle vilja ha tvåspråkiga lärare på skolan, men att den här lösningen i regel fungerar bra som alternativ. Eleven får bäst utbyte när fjärrundervisningen används systematiskt, tydligt kopplad till ämnesundervisningen och när den regelbundet följs upp av den ansvarige läraren.

Utvärderingen visar också att det ger ökad trygghet för eleven att få kompletterande undervisning av en lärare som talar modersmålet, och den gör det även lättare att bygga vidare på de befintliga ämneskunskaperna. Eleven lär sig ämnesrelaterade termer och uttryck på norska och fördjupar både sina ämneskunskaper och sina kunskaper i norska. Det blir lättare att följa med i klassrumsundervisningen, vilket leder till att motivationen ökar.

Under läsåret 2019/20 deltar 300 elever i Fleksibel oplæring. Senare i vår kan alla norska kommuner ansöka om att delta i satsningen läsåret 2020/21. De ska själva stå för en del av kostnaden och de måste vara anslutna till den federativa inloggningslösningen Feide för att kunna använda tjänsten.

Mår unga sämre i en digital värld?

För ett par månader sedan publicerade Spaningen en artikel om skärmtid och oron för att sociala medier och datorspel påverkar ungas psykiska hälsa och välbefinnande i en negativ riktning. Psykologen Siri Helle var en av de som medverkade och hon nämnde en kommande forskningsöversikt inom det här området, skriven på uppdrag av den ideella föreningen Mind. Nu är rapporten Mår unga sämre i en digital värld? klar och kan hämtas utan kostnad på Minds webbplats.

Siri Helle har skrivit texten tillsammans med hjärnforskaren Sissela Nutley, och under arbetets gång har de haft hjälp av en rådgivande expertgrupp. Fokus ligger på de nordiska länderna, och rapporten är tillgänglig på svenska, danska, finska, norska och engelska.

Syftet med forskningsöversikten är att öka kunskaperna bland beslutsfattare, teknikutvecklare och föräldrar, så att de kan underlätta en användning av digitala medier som stärker ungas psykiska hälsa och välbefinnande.

Enligt det nuvarande forskningsläget påverkar digitala medier välmåendet på olika sätt, beroende på vem användaren är, hur och i vilken utsträckning de används samt hur tillvaron ser ut i övrigt. Det krävs dock ytterligare forskning för att orsakssambanden ska kunna fastställas.

Studier visar att unga som ägnar mycket tid åt digitala medier har ett sämre psykiskt välmående än de som gör det i mer begränsad grad eller inte alls. Samtidigt är det svårt att slå fast vad det egentligen beror på. Det finns indikationer på att sömnbrist, mindre motion och minskad tid till skolarbetet förklarar stora delar av det försämrade välmåendet.

De negativa effekterna beror alltså sannolikt inte på skärmtiden i sig, utan på att den stjäl tid från andra viktiga aktiviteter och att detta i sin tur skapar problem. Socioekonomisk utsatthet, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, yngre ålder och kvinnligt kön (främst när det det gäller sociala medier) är bakgrundsfaktorer som pekar på ökad risk för sämre välmående.

Negativa effekter av datorspel verkar delvis kunna förklaras av skälen till att man spelar. Den som spelar för att undvika livsproblem och svåra känslor löper ökad risk för negativa konsekvenser. En liten minoritet av de som spelar datorspel utvecklar gaming disorder, vilket innebär att de inte längre kan kontrollera sitt spelande. Svårigheter att hantera känslor, problem i skolan, social exklusion och bristande stöd från föräldrarna hör till de viktigaste riskfaktorerna.

Forskningsöversikten avslutas med att författarna ger rekommendationer till beslutsfattare, teknikutvecklare och föräldrar som underlätta främjandet av en positiv användning av digitala medier bland unga. Samtidigt konstaterar de att det inte räcker, utan att det också behövs politiska beslut och juridiska ramverk som kan ge unga ett gott skydd mot negativa effekter. 

Vem tar ansvaret för ungas psykiska hälsa? Mind och författarna menar bland annat att företagen som driver digitala medieplattformar bör ta ett ökat ansvar för innehållet och att skolans undervisning bör ta upp hälsofrämjande användning av digitala medier och diskutera digital etik. De anser också att det behövs ett årligt forum där beslutsfattare, ungdomar, civilsamhälle, forskare och teknikbolag diskuterar aktuella utmaningar som rör barn och ungas välbefinnande och digitala medier.  Ett starkare rättsligt skydd mot kränkande behandling, utpressning och grooming är en annan åtgärd som lyfts fram. 

Veckans tips

UR har tagit fram ett stort antal serier och program som tar upp olika aspekter av medie- och informationskunnighet, alltifrån Algoritmen till Fejkskolan och Världen online. Nu har de samlats på webbsidan UR lär dig genomskåda, så att det blir lättare att överblicka vad som finns.

Statens medieråd producerar sedan i somras podcasten Medieborgarpodden, som Spaningen tidigare har tipsat om. Den vänder sig inte direkt till skolan, men lärare och skolbibliotekarier kan få uppslag till viktiga diskussioner om mediernas roll och påverkan i ett demokratiskt samhälle, alltifrån dolda kommersiella budskap till vilseledande nyheter och information.

Första säsongen avslutades strax före jul  och samtliga elva avsnitt kan nu nås från Medieborgarpoddens hemsida

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning: Fjärrundervisning, ny antologi om skolans digitalisering och ICILS 2018

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

Fjärrundervisning

I tisdags publicerade Spaningen en längre artikel om fjärrundervisning, lärarbrist och skolans digitalisering. Den bygger på samtal med Anna Åkerfeldt, projekt- och processledare på Ifous, Annika Svensson, koordinator för Regionala utvecklingsnätverket på Mittuniversitetet, Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten och Jörgen From, universitetslektor vid Umeå universitet.

Fjärr- och distansundervisning kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen, men den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge huvudmännen större handlingsfrihet.

Intresset för fjärrundervisning har ökat bland huvudmännen, inte minst på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen, i synnerhet i glesbygden. På flera håll pågår förberedelser som snart kan sätta fart på utvecklingen.

Det fristående forskningsinstitutet Ifous startade i våras det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av ett tidigare projekt. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet.

I programmet ska man ta fram didaktiska modeller, förbättra lärares kompetens inom viktiga områden och bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras verksamhet och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete.

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket vid Mittuniversitetet en seminarieserie för kommuner i Mittregionen om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kan samarbeta med andra kring detta. Seminarieserien kompletterar Skolverkets webbaserade kurs om distansundervisning genom att lägga tonvikten på etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Syftet är att så konkret som möjligt visa hur en huvudman ska tänka och planera för att komma igång.

I Västerbotten finns kommuner som bara har 55% behöriga lärare på sina skolor. Med andra ord finns ett väldigt stort behov av att skollagen gör det möjligt att distribuera undervisning på fler sätt än idag. Region Västerbotten har redan dragit igång förberedelserna inför den förväntade lagändringen. Man satsar mycket på rekrytering och på att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner. Utbildning av handledare, stabil infrastruktur och lättanvänd teknik samt kollegialt lärande är andra viktiga pusselbitar.

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan. Dagens utbildningssystem och lagstiftning är formad av industrisamhället, men den snabba teknikutvecklingen innebär att det snart inte längre är meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan bäst kan matcha den.

Skolans digitalisering

Teresa Cerratto Pargman, Stockholms universitet, och Isa Jahnke, University of Missouri, är redaktörer och medförfattare till en ny antologi om digitaliseringen i skolan: Emergent Practices and Material Conditions in Learning and Teaching with Technologies. I antologins sexton kapitel analyserar och beskriver forskare från olika delar av världen hur lärare hanterar teknikens möjligheter, utvecklar nya sätt att undervisa och vidgar sina perspektiv på lärande.

Det inledande kapitlet sammanfattar forskarnas slutsatser i fem lärdomar som skolledare och beslutsfattare bör hålla i minnet under arbetet med skolans digitalisering:

Det är nödvändigt att förstå hur skolans vardag faktiskt ser ut och att skolutveckling tar tid. Därför är det viktigt med praktiknära forskning som kan visa hur det går och vad som behöver göras. Det gäller också att förstå att införandet av teknik inte är tillräckligt för att utvecklingsarbetet ska komma igång. Utan ett klart syfte, tydlig ledning och en förståelse för varför digitalisering är viktig kommer man inte särskilt långt.

I antologin ges exempel på hur elevers digitala skapande, användning av AR och videochat kan öppna nya vägar för lärandet och hjälper dem utveckla kritiskt tänkande och öka sina kunskaper. Men det kommer inte automatiskt och det räcker inte med tekniken. Det krävs att man utvecklar nya strukturer, roller, kompetenser och processer som tillsammans förändrar undervisningen.

Ibland kan digitala plattformar som eleverna använder på sin fritid även komma till nytta i undervisningen. I kapitel tio visar forskare vid Mittuniversitetet hur Pokémon GO kan användas för att utveckla matematikundervisningen. Med andra ord är det viktigt att vara öppen för att tekniska lösningar som inte är avsedda för undervisning kan öppna nya vägar.

Det krävs också en ordentlig diskussion om vilka värden som ska ligga till grund för undervisning och lärande i ett digitaliserat samhälle. Vilka värden vilar de digitala resurser som används i undervisningen på? Speglar de skolans och styrdokumentens värderingar?

Utvärderingsarbetet får inte heller glömmas bort. Vad ledde satsningarna till? Blev det som det var tänkt? Vad behöver göras annorlunda? Här är det viktigt med konstruktiv kritik som kan föra arbetet på rätt spår och leda utvecklingen vidare.

ICILS 2018

Under förra året genomförde IEA för andra gången den storskaliga internationella undersökningen ICILS, International Computer and Information Literacy Study. Den här gången deltog 46 000 åttondeklassare och 26 000 lärare från Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Kazakstan, Luxemburg, Portugal, Ryssland, Sydkorea, Tyskland, Uruguay och USA. I tisdags presenterades den samlade rapporten: Preparing for life in a digital world.

Syftet med ICILS är att med hjälp av ett digitalt prov mäta elevernas dator- och informationskompetens. Här definieras det som deras förmåga att använda datorn och Internet för att samla in, hantera, skapa och publicera information. Man genomför också en enkät bland lärare och elever för att få en bild av attityder till och användning av it och digitala medier i undervisningen.

Några av länderna deltog även i ett prov tänkt att mäta elevernas datalogiska tänkande. I ICILS definieras det som förmågan att identifiera aspekter av problem som kan formuleras datalogiskt och att skapa algoritmiska lösningar med hjälp av en dator.

Rapporten visar att mycket återstår att göra runt om i världen när det gäller dator- och informationskompetens. Det är endast ett par procent som hamnar på den högsta nivån, vilket bland annat innebär att de kan välja ut relevant information, bedöma den kritiskt och presentera den för olika målgrupper. En knapp femtedel av eleverna klarar inte ens av det mest grundläggande, till exempel öppna en länk i en ny flik i webbläsaren eller att se vem som får en kopia av ett mail.

Mindre än hälften av eleverna hade använt dator i fem år eller mer. Sju av tio använder it dagligen utanför skolan, men bara en femtedel gör det dagligen i skolan. Den vanligaste användningen av dator och Internet i skolan är att söka efter information.

Mer än två tredjedelar av lärarna har minst fem års erfarenhet av att använda it i undervisningen, men mindre än hälften av dem gör det regelbundet. De flesta ser en fördel med att använda it och digitala medier i undervisningen men ganska många pekar också på negativa effekter, till exempel att elevernas koncentration minskar. Lärare som använder de digitala möjligheterna ofta och regelbundet nämner negativa effekter i mindre grad.

I den danska ICILS-rapporten konstateras att Danmark, till skillnad från förra gången, placerar sig bland de bäst presterande länderna. Det antas bero på de senaste årens satsningar på digitala läromedel och teknologiförståelse i skolan samt en rad fristående initiativ som Coding Pirates och DigiPippi. Man konstaterar också att sex av tio eleverna ligger på de lägsta nivåerna i dator- och informationskompetens, vilket är oroväckande. Ett annat bekymmer är att flickor har låg tilltro till sin förmåga, trots att de i genomsnitt presterar bättre än pojkarna.

Även Finland hör till de länder som presterar bäst, men Undervisnings- och kulturministeriet påpekar i ett pressmeddelande att den digitala klyftan är ett besvärande problem som behöver lösas. De som saknar en god digital kompetens riskerar att slås ut från arbetsmarknaden och samhället, eftersom det i allt högre grad blir ett grundläggande krav. Man ska därför genomföra satsningar i grundskolan på grundläggande datorfärdigheter, medie- och informationskunnighet och programmering. Detta är viktiga medborgarkunskaper, så därför bör alla elever i grundskolan ges möjlighet att utveckla dem på en god nivå , säger man i pressmeddelandet.

Veckans tips

Kommuner som vill delta i Mobile Stories och Google.orgs projekt “Stärk ungas medie- och informationskunnighet” kan nu anmäla sitt intresse. Projektet vänder sig till skolor med särskilda utmaningar när det gäller tillit till samhället och bristande medie- och informationskunnighet.

Totalt kommer skolor i tio kommuner att kunna delta. De får tillgång till Mobile Stories publiceringsverktyg, där unga mellan 13-19 år tränas i medie- och informationskunnighet. Eleverna får prova på att arbeta med journalistiska metoder och deras artiklar publiceras på nätet efter att ha granskats av en lärare eller en skolbibliotekarie.

Fjärrundervisningen, lärarbristen och skolans digitalisering

Fjärrundervisningen, lärarbristen och skolans digitalisering

Fjärr- och distansundervisning har en liten roll i den svenska skolan, trots att den kan öka likvärdigheten, ge stöd åt digitaliseringen och bidra till den pedagogiska utvecklingen. Den begränsas av strikta regler och ses ofta som ett sämre alternativ till den vanliga undervisningen. Men intresset ökar bland huvudmännen, särskilt i glesbygden, på grund av den allt mer påtagliga lärarbristen. I december ska regeringen lägga fram en proposition som förväntas ge större handlingsfrihet. Huvudmän och andra aktörer ligger redan i startgroparna och på flera håll pågår förberedelser som kan sätta fart på utvecklingen.

Strikta regler för fjärr- och distansundervisning

1 juli 2015 trädde den första regleringen av fjärrundervisning i kraft. Innan dess var den inte tillåten som undervisningsform i grund- och gymnasieskolan. Fjärrundervisning innebär att lärare och elever befinner sig på olika platser, men att de kommunicerar och interagerar i realtid över nätet. Eleverna befinner sig i skolans klassrum, där de får hjälp och stöd av en handledare. Distansundervisning är undervisning där elever och lärare kan vara åtskilda i både tid och rum. Den är ännu inte reglerad i skollagen och får tills vidare endast bedrivas i den försöksverksamhet som drivs av Torsås kommun.

I grund- och gymnasieskolan får fjärrundervisning bedrivas i modersmål, moderna språk och teckenspråk. Den är också tillåten för studiehandledning på elevers modersmål. Förutsättningen för att få bedriva fjärrundervisning på en skola är att det inte finns någon behörig lärare, att elevunderlaget är för litet eller att det inte finns någon lämplig person för studiehandledning. Det är endast tillåtet att köpa fjärrundervisning av en annan skolhuvudman om man absolut inte kan lösa situationen på egen hand.

Lärarbristen ställer krav på förändring

För två år sedan konstaterade Skolverket att det kommer att 77 000 nya lärare kommer att behöva rekryteras under de närmaste tre, fyra åren till förskolan och skolan. 5 november släppte Universitetskanslerämbetet rapporten Framtidens behov av högutbildade: Genomgång av 15 bristyrken inom offentlig sektor fram till 2035. Enligt myndighetens bedömning behöver mängden nybörjare på utbildningarna till ämneslärare, yrkeslärare, grundlärare och förskollärare öka med 87, 56, 57 respektive 33 % årligen mellan 2023 och 2035 jämfört med 2018 för att motsvara behovet. Det är en ekvation som sannolikt blir svår att lösa.

Fjärrundervisning i Storuman

Redan idag har många huvudmän svårt att hitta behöriga lärare och mindre kommuner i glesbygden har det särskilt besvärligt. Där kompliceras situationen även av att avstånden är stora och att elevgrupperna är små. Många huvudmän menar därför att en ökad användning av fjärrundervisning är en viktig möjlighet att ge eleverna den utbildning som de enligt skollagen har rätt till.

I januari 2018 publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel där dåvarande ordföranden i SKL:s utbildningsberedning, tillsammans med 75 kommunstyrelseordförande, krävde mer tillåtande regler. Debattartikeln kritiserade den utredning som lagts fram ett halvt år tidigare, och menade bland annat att det är rimligt att huvudmännen själva får bestämma i vilka ämnen och årskurser som fjärrundervisning får bedrivas. I debattartikeln efterlystes mindre stelbenta regler för att kunna säkerställa att alla elever får undervisning av behöriga lärare.

I december ska regeringen, efter flera förseningar, presentera en proposition om regeländringar som av många väntas bli mer tillåtande och ge huvudmännen en större handlingsfrihet. Men hur det blir återstår att se.

Ifous satsar på praktiknära forskning

Under 2016 och 2017 genomförde det oberoende forskningsinstitutet Ifous tillsammans med RISE och Umeå universitet det praktiknära FoU-projektet Fjärrundervisning – bättre utsikter för fler elever. Här visade man bland annat att fjärrundervisning kan vara ett fullgott alternativ till närundervisning, det vill säga den vanliga undervisningen i klassrummet. Det var även tydligt att pedagogiska grepp från fjärrundervisningen kan användas för att utveckla och förbättra närundervisningen. Man konstaterade också att det krävs ett strategiskt genomtänkt ledarskap för att allt ska fungera och att det behövs betydligt mer forskningsbaserad kunskap och praktisk erfarenhet inom området.

I april startade Ifous det treåriga FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning, som är en fristående fortsättning av det tidigare projektet. Sju svenska skolhuvudmän och en från Finland – Ålands landskapsförening – deltar i och finansierar programmet. Ett av målen med FoU-programmet är att få till en mer effektiv användning av fjärr- och distansundervisningens möjligheter. Bland annat handlar det om att utveckla lärarrollen och didaktiken, säger Anna Åkerfeldt, som är projekt och processledare på Ifous.

  – Jag och Charlotta Hilli från Åbo Akademi, som ansvarar för forskningsdelen, gjorde en kartläggning av deltagarnas behov innan vi startade programmet. Nu gör vi en kartläggning kring kommunikation och sociala relationer när undervisningen sker via fjärr- och distans. Vi vill bygga vidare på det som forskningen säger för att ta fram didaktiska modeller och för att förbättra lärares kompetens inom viktiga områden. Ett annat övergripande mål är att bidra med metodutveckling när det gäller tillämpad forskning.

Anna Åkerfeldt

Lärare behöver lära sig att se vad forskningsresultaten innebär i deras sammanhang och hur de kan dra nytta av dem i sitt arbete, menar Anna Åkerfeldt. Under den första delen av programperioden kommer Anna Åkerfeldt och Charlotta Hilli att besöka huvudmännen för att få en bättre inblick i deras förutsättningar och behov.

  – Det är viktigt att lärare blir medvetna om de framgångsfaktorer som vilar på vetenskaplig grund. Vad krävs för att undervisningen verkligen ska fungera? Hur skapas, främjas och upprätthålls kommunikation och relationer mellan lärare och elever och mellan eleverna? Vi kommer också att undersöka olika undervisningsmetoder som har stöd i forskningen. Hit hör bland annat “flipped classroom”, som ju egentligen är distansundervisning. Men det brukar man inte säga, eftersom många skolor då skulle bryta mot bestämmelserna.

Seminarieserie för huvudmännen i Mittregionen

Från augusti till november arrangerar Regionala utvecklingsnätverket (RUN) vid Mittuniversitetet en seminarieserie om hur en huvudman organiserar fjärrundervisning och hur man kommer igång med samarbete med andra huvudmän. Här deltar förvaltningstjänstemän, skolledare och lärare från Mittregionen, det vill säga samtliga kommuner i Jämtland och Västernorrland samt fyra kommuner i Hälsingland.

Seminarieserien ska bidra till ökad kunskap om fjärrundervisning, såväl ur ett teoretiskt som ett praktiskt perspektiv, berättar Annika Svensson, som är koordinator för RUN. Ett annat mål är att göra det möjligt att utbyta erfarenheter om vad som krävs för att organisera och praktiskt bedriva fjärrundervisning av hög kvalitet.

  – Skolverket har nyligen tagit fram en webbaserad kurs som ger en introduktion till fjärrundervisning. Kursen fokuserar på teknik, didaktik och pedagogik. Det tar vi också upp i seminarieserien, men vi lägger tonvikten på själva organisationsarbetet och lyfter fram viktiga etiska, juridiska och ekonomiska aspekter. Vi vill så konkret som möjligt visa hur man ska tänka och planera för att komma igång.

Annika Svensson

Möjligheterna är betydligt fler än utmaningarna och det finns en stark vilja bland kommunerna att verkligen få till något bra, konstaterar Annika Svensson. De är angelägna om att börja samarbeta kring fjärrundervisning för att kunna erbjuda eleverna behöriga lärare och för att använda lärarnas tid bättre och mer effektivt.

  – Deltagarna anser att användningen av fjärrundervisning i alltför hög grad hindras av dagens lagstiftning. Det gäller både begränsningen till några få ämnen och de strikta regler som gäller för att köpa fjärrundervisning från andra huvudmän. De menar att det är olyckligt eftersom de ser fjärrundervisning som en viktig pusselbit i arbetet med att hantera lärarbristen och att skapa en större likvärdighet i skolan.

Region Västerbotten satsar på förankring i styrkedjan

Petter Lundberg, utvecklingsstrateg på Region Västerbotten, menar också att en ändring i lagen är en avgörande fråga för skolutvecklingen, både i regionen och för hela landet. Det handlar helt enkelt om att framtidssäkra skolan och att se till att alla elever kan få en god och likvärdig utbildning oavsett var de bor.

Petter Lundberg

Region Västerbotten har sett till att få förankring i hela styrkedjan, från politiker via skolchefer, skolledare, lärare, elever och vårdnadshavare. Många kommuner är små, så man kommer nära verksamheterna. Vid sidan av en fungerande infrastruktur är det en nödvändig faktor för att få till en långsiktig förändring, menar Petter Lundberg. 

  – I Västerbotten har vi kommuner som bara har 55% behöriga lärare ute på skolorna. Likvärdighet används mycket i skoldebatten, men vad är mer likvärdigt än att få den utbildning man har rätt till av behöriga lärare? Vi är ganska beroende av att få en ny lag som öppnar för fler möjligheter att använda fjärrundervisning. Men redan nu behöver vi börja rigga den organisation vi behöver. Undervisning måste distribueras på nya sätt. Lärarbristen leder till det. Finns det möjligheter ska vi använda dem och inte sitta på händerna.

Fjärrundervisning behöver inte vara ett sämre alternativ

Vi har länge försökt att digitalisera skolan i Sverige genom att trycka ut teknik, menar Jörgen From, universitetslektor vid Pedagogiska institutionen på Umeå universitet. Egentligen har det aldrig funnits någon pedagogisk diskussion kring tekniken, utan spridningen har haft ett självändamål. Tekniken har varit viktig för sin egen skull. Det är ett viktigt skäl till varför de pedagogiska förändringarna ofta går trögt när den digitala tekniken kommer in i klassrummet. Men så är det inte med fjärrundervisningen, tillägger han.

  – För de som fjärrundervisar blir tekniken ett hjälpmedel för att nå pedagogiska mål. Därför är den en central del av arbetet med skolans digitalisering. Vid sidan av lärarbristen är det ett tungt argument för att lagstiftningen ska bli betydligt mer tillåtande än vad den är idag. Det skulle sätta fart på utvecklingen.

Jörgen From

Jörgen From menar och att det är olyckligt att både utredningar och lagtexter tar för givet att fjärrundervisning är ett sämre alternativ än närundervisning.

  – Ett skäl är att vi har skolplikt i Sverige. Därför står den fysiska närvaron i centrum. Traditionens makt är ett annat. För de flesta är det helt i sin ordning att göra bankaffärer och att dejta över nätet, fast när det kommer till undervisning blir det stopp. Så brukar vi inte göra, tänker man. Men det är märkligt att många anser att det är bättre att eleverna undervisas av en obehörig lärare på plats än av en behörig lärare via fjärrundervisning. Enda sättet att ändra på det är att fortsätta med fjärrundervisning, och att visa att det faktiskt fungerar.

RUN lyfter på sina seminarier fram att fjärrundervisning inte ska ses som någon nödlösning. Den kan också, precis som forskningen visar, ge inspiration till att förändra närundervisningen, säger Annika Svensson.

  – Det är viktigt att knyta ihop skolutvecklingsarbetet, så att det inte blir stuprörsinsatser och parallella spår. Digitalisering och fjärrundervisning behöver ses som två möjligheter under samma paraply. Deltagarna på seminariet säger att det ibland finns en bristande förståelse hos huvudmannen, och då blir det här en stor utmaning. De menar därför att ledningen måste prioritera frågan högre för att det ska verkligen hända något.

Utmaningar och möjligheter i rekryteringsarbetet

Ibland kan det vara svårt att rekrytera lärare till fjärrundervisning, eftersom vi har så pass begränsade erfarenheter av fjärrundervisning i Sverige, menar Anna Åkerfeldt. Det finns helt enkelt inte särskilt många lärare som är erfarna inom det här området. Fast å andra sidan öppnas det även möjligheter att rekrytera bredare än vad man brukar göra. Läraren behöver ju inte bo i närområdet.

  – På Gotland har man till exempel rekryterat en lärare som sitter i Finland och undervisar i ett modernt språk. En del huvudmän får tänka om och tänka nytt när det gäller rekrytering. Jag har talat med skolledare som söker sig till våra nordiska grannländer för att rekrytera lärare i bland annat moderna språk. Men det här kräver både att man tänker på andra sätt och att man skaffar sig nya kunskaper om hur man rekryterar lärare.

Gruppdiskussion på ett av RUN:s seminarier

Region Västerbotten arbetar mycket med rekrytering för att hitta lärare som både vill och kan arbeta med fjärrundervisning. Den regionala nivån är viktig för att skapa lärartjänster som sträcker sig över flera kommuner, säger Petter Lundberg. Det gäller att kunna erbjuda en bra tjänst och det kräver en hel del arbete på organisations- och ledningsnivå.

  – Det här läsåret har vi anställt tre lärare i moderna språk som undervisar på grund- och gymnasieskolan i flera kommuner. Det har flugit på bra och nu är franskan igång i inlandskommunerna för första gången på många år. Det är tydligt att lärarbristen driver på. När man ställs mot väggen tar utvecklingen större fart. Dessutom är det bättre att lärarna ägnar sin tid åt att undervisa än att de åker buss mellan olika skolor.

Det krävs goda organisatoriska förutsättningar

När en huvudman börjar arbeta mer systematiskt med fjärrundervisning, gäller att komma ihåg att det krävs fungerande infrastruktur, strategiskt ledarskap, förberedelser och utvecklingstid för att allt ska fungera, betonar Jörgen From. Och det duger inte att överlåta det här viktiga arbetet till eldsjälarna.

  – Det finns en tradition i Sverige som bygger på tron att skolutveckling ska drivas av eldsjälar och sedan spridas vidare. Men så fungerar det nästan aldrig. När utvecklingsarbetet fungerar, beror det på organisatoriska förutsättningar. Det finns en bra ledning som lägger upp en genomtänkt strategi för verksamheten och ser till att arbetet kommer igång.

Handledaren fungerar som en brygga

Handledaren i klassrummet får inte heller glömmas bort, påpekar Annika Svensson. En bra handledare är nödvändig för att få till en bra fjärrundervisning.

  – Det är viktigt att vara medveten om att det inte kan vara vem som helst. Handledaren måste vara en person som har goda kunskaper i styrdokument, pedagogik, handledning och grupprocesser. Det kan alltså vara en annan lärare på skolan, som visserligen inte har behörighet i ämnet, men som har en lång erfarenhet av att arbeta som lärare.

En bra handledare fungerar som en brygga mellan den undervisande läraren och eleverna, menar Petter Lundberg. Hen känner eleverna och kan läsa av stämningarna och ge stöd när det behövs.

  – Handledaren ska både bistå läraren och vara ett stöd för eleverna. Det kan till exempel handla om att några elever inte kan hantera tekniken till hundra procent. Då finns handledaren där och kan hjälpa till. Med andra ord är det avgörande att både vara en god pedagog och ha en tillräcklig digital kompetens. I Region Västerbotten utbildar vi handledarna lokalt på sin skola, för att lägga grunden till ett gott samarbete med lärarna och för att de ska lära sig arbeta med den befintliga tekniken.

Osynlig teknik och kollegialt lärande är viktiga framgångsfaktorer

Det är också viktigt att se till att tekniken är lättanvänd och inte skapar problem. Ju mer osynlig tekniken är, desto mer tid finns det att arbeta med pedagogiken. I Region Västerbotten arbetar man med lättanvända och smidiga videosystem, bland annat Zoom, som gör det enkelt att skapa mindre grupprum och att arbeta mer varierat med eleverna.

  – Det finns de som är rädda för att eleverna ska tappa koncentrationen när undervisningen sker över nätet, men min erfarenhet pekar snarare i motsatt riktning. För många elever som har svårt att sitta still och fokusera i den vanliga undervisningen, fungerar det här bättre. I ett klassrum finns det mycket spilltid. Med fjärrundervisning blir det istället hög densitet i undervisningen. Tiden används till det som den ska användas till.

Föreläsare på ett av RUN:s seminarier

Region Västerbotten satsar mycket på fortbildning av de lärare som fjärrundervisar, säger Petter Lundberg. Nätverksträffar arrangeras regelbundet, men man arbetar också mycket med Facebook-grupper, där lärarna diskuterar, ställer frågor och hjälper varandra.

  – Dela-kulturen är stark bland lärarna och de lär mycket av varandra. Lärarna känner att de bryter ny mark och det är lite av en nybyggaranda. De som vill undervisa i fjärrundervisning är oftast rutinerade och nyfikna lärare som vill prova på nya sätt att undervisa.

Hur ska vi organisera och bedriva skolans verksamhet?

Fjärr- och distansundervisning ska inte ses som ett sidospår, utan som en integrerad del av arbetet med att digitalisera och utveckla skolan, säger Jörgen From. Avsikten med de reviderade styrdokumenten är att eleverna verkligen ska förstå digitaliseringens påverkan på samhället. Det ställer krav på att vi reflekterar kring hur vi bäst förbereder våra blivande vuxna för en digital värld, tillägger han. Vilka bildningsmål vill vi ha? Vilken moraluppfattning är viktig? Hur använder vi teknikens möjligheter? Det förutsätter också att vi tänker djupare och mer kvalificerat kring hur vi organiserar och bedriver skolans verksamhet.

  – Vi har ett utbildningssystem och en lagstiftning som är formad av industrisamhället. Men om några år är det inte längre meningsfullt att skilja mellan när-, fjärr- och distansundervisning. Via VR-teknik kan några elever i klassrummet vara på havets botten, lärare och elever i Frankrike kan vara med i klassrummet över nätet, och så vidare. Vi befinner oss mitt i en stor samhällsomvandling och det är hög tid att fundera på hur skolan kan matcha den. Behovet blir alltmer akut och varken beslutsfattare, de som arbetar i skolan eller allmänheten kan längre blunda för detta.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Gunnar Oledal

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Gunnar Oledal

Gunnar Oledal är forskare och utvecklare på RISE Interactive i Göteborg. Han arbetar med tillämpad forskning, vilket i hans fall innebär att undersöka hur modern digital teknik kan användas på nya sätt i samhället.

Digitalisering och programmering ses tyvärr ofta som något tråkigt och fyrkantigt, hävdar Gunnar Oledal. Men det är ett synsätt som han inte alls instämmer i. Istället menar han att programmering och digital utveckling handlar om synnerligen kreativa processer. Det är definitivt något som skolan bör ta till sig. Elever kan känna en högre grad av autonomi och få ett större utlopp för sin kreativitet genom programmering och andra former av digitalt skapande.

Just nu arbetar Gunnar Oledal med Robbit, en öppen robotplattform för skolan, som är billig och kan användas i alla former av fjärrundervisning. Tanken är att alla skolor som är intresserade ska kunna använda Robbit i sin undervisning. De har även möjlighet att bidra till den fortsatta utvecklingen tack vare att plattformen är öppen. 

Robbit – en öppen robotplattform för skolan

Robbit – en öppen robotplattform för skolan

Robbit är en billig fjärrstyrd robot, baserad på öppen hård- och mjukvara, som har tagits fram av RISE Interactive i Göteborg. Roboten kan användas i alla former av fjärrundervisning, och ger bland annat nya möjligheter för sjuka elever och hemmasittare att delta i undervisningen.

En robot och en plattform som kan användas av så många som möjligt

Det finns redan flera kommersiella robotar som kan användas av elever som inte kan vara på plats i skolan. Problemet med dem är att de är dyra att köpa in och att affärsmodellen bygger på en fortlöpande abonnemangskostnad, berättar Niels Stor Swinkels, forskare och utvecklare på RISE Interactive. Ett annat minus är att de använder inlåsta system som inte kan förändras och anpassas efter förutsättningar och behov. Allt det här stimulerade intresset att försöka skapa en öppen robotplattform för skolan.

  – Vi började utveckla Robbit tillsammans med Skellefteå kommun, som ville ha en lösning som kan användas av hemmasittare. Finansieringen gjorde det möjligt för oss att sätta igång att testa och att börja ta fram prototyper av roboten och hela det system som krävs för att den ska fungera.

Målet med Robbit-projektet är att ta fram en robot och en plattform som kan användas av så många som möjligt, säger Gunnar Oledal, forskare och utvecklare på RISE Interactive. Det betyder bland annat att kostnaderna måste hållas nere och att användarna själva ska kunna sätta samman roboten.

  – Det är en viktig poäng att eleven som ska använda roboten själv kan bygga den, eller till exempel få hjälp av en kompis att göra det. Eleven känner ett ägarskap och kan ibland också själv reparera roboten om något går sönder.

Robbit består av olika delar och sätts ihop av användaren

Robbit är inte någon färdig enhet, utan består av separata komponenter. En mobil med operativsystemet Android används som grunddator, samtidigt som roboten utnyttjar skärmen och en rad funktioner som är inbyggda i mobilen, till exempel wifi och strömmande video. All kommunikation mellan eleven och klassrummet går via mobilen.

Mobilen sitter på en arm, som är en del av robotens 3d-printade chassi. Vid basen på armen sitter en servomotor av samma typ som används i radiostyrda bilar. Motorn styrs och kontrolleras av enkortsdatorn micro:bit tillsammans med tillbehöret Gigglebot. Både micro:bit och Gigglebot är billiga och finns redan i många skolor.

Det 3d-printade chassit har två funktioner, påpekar Niels Stor Swinkels.

  – Den grundläggande funktionen är förstås att hålla ihop telefonen med resten av roboten. Men chassit har också en estetisk funktion. Redan från början fanns ett önskemål om att roboten inte ska se så teknisk ut. Det är viktigt att den har ett lite finare och mer lekfullt utseende som passar bättre i skolan.

För att Robbit ska fungera, krävs en mjukvaruplattform som består av flera delar. Eleven styr roboten med hjälp av ett webbgränssnitt på sin dator eller platta. Robbit-appen i mobilen kommunicerar med webbgränssnittet.  De program som används i micro:biten kontrollerar robotens rörelser. I bakgrunden körs två program på en server som hjälper till med kommunikationen mellan app och webbsida. Allt är öppen källkod och delas på Github. Designfilerna som används till det 3d-printade chassit är fritt tillgängliga på Thingiverse.

Utvecklingsarbetet pågår hela tiden

Det är nödvändigt att förstå hur det ser ut och fungerar i klassrummet när man utvecklar ett sådant här system, understryker Gunnar Oledal. Fast det är egentligen inte förrän allt har provats ett tag som utmaningar och problem blir synliga.

  – Det är till exempel svårt för eleven att veta var Robbit befinner sig på bänken när den fjärrstyrs från datorn. Med andra ord finns det risk för att roboten kör över kanten och går sönder. Det har vi löst genom att läraren kan parkera roboten, så att den står kvar på samma ställe under lektionen.

En annan ändring som gjorts efterhand är att eleven kan räcka upp handen. En viftande hand visas på mobilskärmen när eleven vill ha ordet. Det är en funktion som är viktig i klassrummet, men som det är lätt att glömma bort. Eleven kan också skriva text på skärmen istället för att prata.  Om eleven inte vill synas med bild på skärmen, går det att visa en emoji istället, säger Niels Stor Swinkels.

  – Emojis kan också användas av eleven för att visa hur han eller hon känner sig. En elev som är inlagd på sjukhus och ligger eller sitter i sängen, vill kanske inte visa upp sig. Därför är elevens videokamera avstängd i standardläget, och eleven bestämmer själv om den ska sättas på.

Dags för nästa fas i utvecklingen

Användningen av Robbit börjar komma igång så smått på skolor runt om i Sverige. Responsen är mycket positiv, både vad gäller själva konceptet och monteringen av roboten. Än så länge är appen i closed alpha på Google Play. Det innebär att alla som vill använda Robbit måste kontakta Niels Stor Swinkels eller Gunnar Oledal för att kunna ladda ner appen. Skälet är helt enkelt att man vill ha kontroll över antalet användare medan utvecklingen fortfarande är i ett tidigt skede.

Nu är utvecklingsarbetet på väg in i nästa fas, och antalet användare kommer därför att öka efterhand. I slutet av april presenterades Robbit på ett möte med RISE partners inom skolområdet. Det väckte stort intresse, berättar Gunnar Oledal. Projektet IoT-hubb Skola bidrar därför med finansiering som möjliggör ytterligare utveckling.

  – Innan semestern kör vi en programmeringssprint för att se till att plattformen är stabil och kan klara fler användare. Vi tar även tag i buggar och försöker hinna med några förbättringar. Det finns gott om idéer till förbättringar, som vi kan börja ta tag i om vi får mer finansiering framöver. Det vore till exempel spännande att ge läraren ett eget webbgränssnitt, som gör det möjligt att kommunicera med eleven direkt, ungefär som i sociala medier fast med direktlänk. Vi vill också gärna undersöka om läraren kan ha en trådlös mikrofon på sig, så att eleven som fjärrstyr roboten får bättre ljud. Idag använder Robbit mobilens mikrofon, och det blir inte alltid så bra ljudkvalitet.

Vad händer framöver?

Det fina med öppenheten är att andra kan komma med idéer och bidra till utvecklingen, säger Niels Stor Swinkels. Det gäller både för elever och lärare och för alla andra intresserade.

  – All kod och alla designfiler delas, men för att få verklig spridning på användning och utveckling, så behöver app och gränssnitt översättas till engelska. Vi funderar också på att ta fram en instruktion som gör det möjligt för användarna att skapa en egen serverlösning, så att de inte är beroende av våra servrar.

Tyvärr finns det inte resurser till de här insatserna i nuläget, eftersom pengarna snart är slut. Men det råder ingen tvekan om att det finns många spännande möjligheter med Robbit i klassrummet, konstaterar Niels Stor Swinkels.  

  – Bara det att användaren snabbt, enkelt och billigt kan bygga ett så här pass avancerat hjälpmedel är fantastiskt i sig. Så vi hoppas och tror att Robbit kommer att utvecklas och leva vidare!