Etikett: Digitala lärresurser

Veckans spaning: SELFIE firar ett år, data från Monitor 2019 och Schoollink i Beneluxländerna

Veckans spaning: SELFIE firar ett år, data från Monitor 2019 och Schoollink i Beneluxländerna

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev.

SELFIE firar ett år

I fredags var det ett år sedan EU-kommissionen lanserade självskattningsverktyget SELFIE – Self-reflection tool for digitally capable schools – inom ramen för Erasmus+. I likhet med andra liknande verktyg av den här typen, till exempel LIKA, är syftet att få en så rättvisande bild som möjligt av hur det går med digitaliseringen.

I SELFIE finns det frågeformulär för skolledare, lärare och elever, som kan anpassas efter lokala behov. Områden och indikatorer bygger på DigCompOrg, det ramverk för digitalt kompetenta utbildningsorganisationer som tagits fram av EU-kommissionen.

För en knapp månad sedan kom en video som gör det lättare för skolor att komma igång med och att börja använda SELFIE.

SELFIE förbättras löpande, bland annat med hjälp av återkoppling från användarna. EU-kommissionen marknadsför verktyget i eTwinning och EU Code Week för att öka användningen. Hittills har SELFIE använts av 450 000 skolledare, lärare och elever i 45 länder.

Verktyget är utvecklat för EU:s medlemsländer, men det är öppet att använda för alla som är intresserade. Det finns tillgängligt på samtliga officiella EU-språk, däribland svenska.

Efter årsskiftet kommer en version för yrkesutbildningar att lanseras. Mer stöd och träningsmaterial är på gång, liksom en MOOC om SELFIE och hur resultatet kan användas för att utveckla och förbättra undervisningen.

Data från den kommande rapporten Monitor 2019

Den kvantitativa enkätundersökningen Monitor, som genomförs i Norge vart tredje år sedan 2003, ger en överblick av den digitala utvecklingen i grund- och gymnasieskolan. Länge omfattades bara årskurs 7 och 9 på grundskolan samt årskurs 2 i gymnasieskolan, men sedan 2003 ingår även förskolan. Från och med i år är även grundskolans årskurs 4 med.

Häromveckan delade SINTEF med sig av dataunderlaget från årets enkätundersökning. I början av nästa år kommer en fullständig analys att presenteras.

Dataunderlaget visar att den pedagogiska it-användningen i skolan formas av didaktiska utgångspunkter, lärandemål och elevernas ålder. Det framgår också att användningen både har ökat och blivit mer diversifierad sedan de senaste två undersökningarna, som genomfördes 2013 respektive 2016.

SINTEF pekar i sin rapport på att användningen av i och digitala medier börjar bli en del av vardagen i den norska skolan. Det betyder bland annat att distraktionerna minskar och att datorerna i allt mindre grad används till aktiviteter som inte är undervisningsrelaterade under lektionerna.

Tillgången till datorer har ökat något sedan den senaste undersökningen. I årskurs 4 och 7 går det 2 till 3 elever på en dator. I årskurs 9 uppger 82% av eleverna att de har varsin dator, medan huvudmännen menar att det rör sig om 90%.

Enkätsvaren visar att förskolan har lyckats med att föra in det digitala i den dagliga verksamheten utan att det sker på bekostnad av andra aktiviteter. Användningen av datorer, ipads och andra digitala enheter motiveras med kraven i styrdokumenten, att barnen är nyfikna och intresserade samt att det ger nya möjligheter i det pedagogiska arbetet.

Det framgår också att de som arbetar i förskolan har önskemål om att förbättra sin digitala kompetens, både den mer allmänna och den yrkesmässiga. En av tre känner sig otrygga och är rädda att göra fel. De flesta har lärt sig genom “trial and error” och genom att be kollegor om hjälp.

Två av tre huvudmän i förskolan och skolan uppger att de har en digital strategi. Endast hälften av huvudmännen i skolan och en fjärdedel av huvudmännen i förskolan initierar nätverk eller mötesplatser för lärares kompetensutveckling och kollegiala lärande.

Schoollink – ett sätt att nå “det utvidgade kollegiet”.

För några dagar sedan presenterade Samsung Schoollink, en ny app-baserad tjänst för lärare i Beneluxländerna. De kallar den själv för en blandning mellan Tinder och Linkedin, och appen har ett intuitivt och lättanvänt gränssnitt.

Syftet är att underlätta för lärare att komma i kontakt med kollegor med liknande intressen och behov, så att de kan utbyta kunskaper och erfarenheter och hjälpa varandra att utveckla sin undervisning.

Schoollink har sitt ursprung i en utvärdering av skolprojektet EduTablet i Flandern, som universitetet i Gent genomförde 2015. Den visar att många lärare är öppna för att dra nytta av de digitala möjligheterna i sin undervisning, men att de inte riktigt vågar ta steget. Samsung blev intresserade och gav universiteten i Gent, Leuven och Limburg i uppdrag att undersöka detta närmare bland lärare i Belgien och Nederländerna.

Rapporten från de tre universiteten, som blev klar 2016, visar att bristande kunskaper, otillräcklig träning och dåliga kunskaper om passande lärresurser är de främsta bromsande faktorerna. De flesta efterlyste mer kompetensutveckling och många pekade också på behovet av kollegiala samtal med lärare som befinner sig i liknande situationer.

Samsung började utveckla Schoolink för att göra det lättare för lärare att nå och dra nytta av det utvidgade kollegiet utanför den egna skolan.

Men det finns redan resurser för lärare som behöver det här. Utbildningsdepartementet i Flandern driver sedan flera år tillbaka tjänsten KlasCement, som både erbjuder kostnadsfria öppna lärresurser och ger möjlighet att knyta kontakter och att bygga nätverk. Tjänsten används både i Belgien och i Nederländerna. I skrivande stund har KlasCement 212615 medlemmar och innehåller 56734 lärresurser i olika ämnen.

Kan Schoollink fylla en kompletterande funktion? Det kan till exempel finnas ett behov av att snabbt och smidigt komma i kontakt med kollegor, som man lätt kan kommunicera med via mobilen. Behövs det något liknande i Sverige? Hur ser Samsungs affärsidé ut?

Veckans tips

I onsdags startade Karin Nygårds och Bredband 2 Hackerskolan, som vill lära barn i tioårsåldern hur man använder Internet på ett säkert sätt. Bredband 2 driver sedan i våras Bli säker-podden, som vänder sig till vuxna.

Hackerskolan består av tio korta filmer på Youtube, som behandlar en rad olika frågor. Hit hör bland annat vad hacking är, vad en router gör, riskerna med öppen wifi och hur man gör för att skydda sina data i mobilen när den laddas i ett öppet USB-uttag.

Behöver vi oroa oss över skärmtiden?

Behöver vi oroa oss över skärmtiden?

I medierna och i den allmänna debatten talas det mycket om riskerna med ökad skärmtid och hur det påverkar hjärnan och den psykiska hälsan. Oron riktas främst mot barn och ungdomar, som ofta närmast lever i symbios med mobilen och som ägnar en stor del av sin tid åt sociala medier och spel. Finns det skäl för oron? Vad säger forskningen? Vad behöver göras?

Marginella och försumbara effekter

I januari publicerade den vetenskapliga tidskriften Nature Human Behaviour en metastudie av Amy Orben och Andrew Przybylski om sambandet mellan ungas välmående och deras användning av sociala medier. Den bygger på en statistisk analys av flera stora studier som under de senaste åren genomförts av andra forskare. Deras slutsats är att effekterna är marginella och försumbara för de allra flesta.

Debatten om skärmtid och dess negativa konsekvenser drivs framför allt av psykologer och hjärnforskare, säger Alexandra Weilenmann, professor i interaktionsdesign på Institutionen för tillämpad it vid Göteborgs universitet.

  – Deras ingång är vad som får människor att må dåligt idag. När de ser sig omkring, konstaterar de att användningen av it och digitala medier fyller en stor del av vår tid. Kanske finns det ett samband där? Medier som jagar uppmärksamhet är inte sena att haka på.

Alexandra Weilenmann

Problemet är att om man bara letar tillräckligt noggrant, kan man hitta samband mellan nästan vad som helst. Orben och Przybylski visar i sin metastudie att det finns ett samband mellan att unga människor mår dåligt och att de använder sociala medier. Men sambandet är bara 0.4%, så det är med andra ord väldigt litet. Om man dyker lite djupare i materialet, ser man att det finns ett lika stort samband med att ha glasögon och att äta grönsaker. Det här illustrerar faran med statistik och datamängder på ett bra sätt. Allt handlar om vilka frågor man ställer till materialet.

Skärmtid – ett trubbigt begrepp

I våras presenterade WHO sina nya riktlinjer för hur stor del av dygnet som barn under fem år bör ägna åt sömn, skärmar och fysisk aktivitet. Det väckte ganska stor uppmärksamhet att de hävdar att riktigt små barn bör ägna så lite tid åt skärmar som möjligt. Men det handlar inte om att skärmar i sig är skadliga, säger Ulf Dalquist, analytiker och utredare på Statens Medieråd. Problemet är att för mycket stillasittande skärmtid kan leda till fetma och minskad interaktion med andra barn och med vuxna.

  – Skärmtid är ett trubbigt begrepp som jag i allmänhet inte ser någon större mening med att använda. Det har egentligen bara någon relevans när det gäller riktigt små barn. De gör i princip två saker: tittar på film eller spelar ett rudimentärt spel. Deras skärmtid handlar bara om det. Men efterhand som barnen blir äldre, ryms allt fler aktiviteter inom termen skärmtid. Då blir verkligheten alltför komplex för att termen ska ha någon vettig funktion.

Ulf Dalquist

Ulf Dalquist menar att vi måste börja tala mer om vad skärmmediet används till än att man använder det. Tyvärr är det besvärligt att forska kring det här, eftersom nästan alla mänskliga aktiviteter konvergerar i mobilen numera. Förutom att vi kan ringa med den, kan vi ha den som ficklampa, öppna bildörren, se på film, och så vidare. Dessutom har vi en mycket mer komplex mediesituation idag än vad vi hade tidigare, när de traditionella medierna dominerade.

  – Det sägs ofta att skärmtid ökar stillasittandet, och det stämmer säkert i många fall. Men det finns ju även exempel på äldreboenden där man använder Wii för att få de äldre att rör på sig mer. Dessutom har vi ju ofta med oss mobilen när vi motionerar, till exempel för att lyssna på musik eller för att se hur långt vi springer och hur lång tid det tar. Så det är långtifrån svartvitt.

Jonas Linderoth, professor i media, estetik och berättande vid Högskolan i Skövde, menar också att fokus måste ligga på vad som faktiskt görs framför skärmen.

  – En del aktiviteter är utvecklande och andra är det inte. Jämför till exempel ett simpelt spel som Angry Birds med Europa Universalis. Det är också viktigt att tänka på förskjutningseffekter. Skärmtid tar tid från andra aktiviteter som vi också vill ägna oss åt. Det gäller att hitta en balans. 

Det viktigaste är att tillgodose de grundläggande behoven

Forskningsfältet är fortfarande ungt, men mycket tyder på att olika typer av användning påverkar oss på olika sätt, säger Siri Helle, psykolog, författare och föreläsare om stress, digitalisering och psykisk hälsa.

  – Vad gäller sociala medier så ser man en skillnad mellan passiv och aktiv användning. Den aktiva användningen, när man skriver och interagerar med andra, hänger ihop med bättre mående. Därför är det helt fel att jämföra skärmanvändning  vid en drog, som en del debattörer tyvärr gör. Mat är en betydligt bättre liknelse. Sallad och frukt kan man äta mycket av, men sötsakerna ska man vara mer försiktig med.

Siri Helle

Just nu arbetar Siri Helle med en forskningsöversikt för den ideella organisationen Mind om hur barns (0-18 år) psykiska välbefinnande påverkas av deras skärmanvändning. Slutsatsen är att barn behöver få sina grundläggande behov tillgodosedda. Det gäller att röra på sig, ha goda nära relationer, att få tillräckligt med sömn, och så vidare. Om barnet spelar mycket datorspel, men dessutom får det hen behöver, så finns det inga skäl till oro, konstaterar Siri Helle.

  – Jag tycker att det känns som att folk ofta hamnar i fel ände. Därför är det viktigt med en ökad vetenskaplig förankring snarare än anekdotisk bevisföring och att den som skriker högst vinner. Det finns förstås debattörer som är väldigt pålästa och som för en ärlig diskussion. Men det finns också de som lyfter ut enskilda studier som stöd för sin sak, när de istället borde se mer på vad fältet som helhet säger.

Metodologiska problem

Vinklingen i medier och i den allmänna debatten är väldigt tydlig, säger Alexandra Weilenmann. Skärmtid är lika med problem. Forskningen har också i hög grad fokuserat på problem. Det visar den brittiske psykologiforskaren David Ellis i artikeln Are smartphones really that bad?, som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Computers in Human Behavior i augusti. Han menar också att det finns metodologiska problem i studier som mäter effekten av mobilanvändning. Det finns alltså en hel del problem med hur och vad man mäter i den här typen av studier.

  – Teknikutvecklingen och hur vi lever med tekniken har förändrats så snabbt att metoderna har blivit förlegade. Men fortfarande används samma metoder som när man mätte medieanvändning som tv-tittande.

De flesta studier som uttalar sig om kopplingen mellan skärmtid och mental hälsa bygger på självrapporterade data om hur mycket tid man använder. Ofta finns det problem med den typen av data som man måste vara medveten om, påpekar Alexandra Weilenmann. Det handlar inte om att människor ljuger, utan om att det helt enkelt är svårt att uppskatta sin egen tidsanvändning.

  – När det gäller mobilanvändning, finns det studier som visar att de som använder mobilen väldigt mycket, brukar dra ner en aning när de rapporterar. De som använder mobilen väldigt lite, brukar å andra sidan tro att de använder den mer. När det det nu inte fungerar så bra att själv uppskatta omfattningen av sin egen användning, är det problematiskt att nästan alla studier bygger på detta.

Ingen flykt från verkligheten

Ett annat problem är att mångas verklighetsbild präglas av en dikotom föreställning om analogt och digitalt, säger Siri Helle.

  – Det analoga, alltså den fysiska verkligheten, ses som det naturliga och sunda, medan det digitala uppfattas som artificiellt och potentiellt skadligt. Men om vi ser på hur vi påverkas, får vi ett psykiskt välbefinnande även av att umgås på nätet. Den dikotoma föreställningen är kulturellt betingad och stämmer inte.

Jonas Linderoth

Det finns en idé om att man flyr från verkligheten när man sitter vid skärmen och exempelvis spelar spel, tillägger Jonas Linderoth. Men min forskning visar att det inte alls är så. Istället handlar det om att man beger sig till ett annat sammanhang och umgås med sina vänner.

  – Det är viktigt att inte fastna i det fiktiva när man talar om datorspel. Att jämföra med andra sociala sammanhang som fyller en stor roll i vardagen, både på och utanför nätet, är betydligt mer rimligt. Tänk till exempel på dem som ägnar en stor del av fritiden åt att titta på fotboll, segla i skärgården, och så vidare. Allt det här är extremt understuderat. Hela diskussionen om skärmar och spel har en ideologisk och politisk underton.

Numera är gaming disorder en medicinsk diagnos, och det är historiskt intressant, säger Jonas Linderoth. Antagligen är det första gången som en kulturyttring diagnosticeras och ses som en sjukdom.

  – Diagnosen gäller för spel och inte för skärmar i allmänhet. Den handlar inte heller om innehållet, utan om beteendet. Ett kriterium för att få diagnosen är att man måste ha haft symptomen i minst ett år. Här ser jag en risk för att skolor kan börja använda spelberoende som förklaring när det uppstår problem. Det finns också en växande oro bland forskare för diagnoshysteri.

Det finns naturligtvis problem med att spela för mycket, men det det är viktigt att inte överdriva riskerna, menar Ulf Dalquist. För de allra flesta är spelandet inte alls något problem.

  – Spelen kan bli en kompensation om man mår dåligt och inte har några kompisar i den fysiska vardagen. Om man inte får fler kompisar, finns det risk för att det blir en ond spiral och att spelandet slukar allt mer tid. Det finns en hel del forskning som pekar på det. Men det rör kanske en halv eller en procent av de som spelar.

Fånga den vardagliga användningen

Framför allt gäller det att förstå skärmarna i sitt sociala sammanhang i vardagen, säger Alexandra Weilenmann. Det har helt försvunnit i den forskning och den debatt som vi har nu. Hon och hennes kollegor på Institutionen för tillämpad it använder metoder och perspektiv från antropologisk och sociologisk forskning. Det gäller att försöka fånga den vardagliga användningen av den digitala tekniken, inte en efterhandskonstruktion eller en simulation i ett laboratorium.

  – Kopplingen mellan vad som händer på skärmen och vad som händer runt omkring är viktig. Vad händer på den fysiska platsen där man är och vad händer på nätet? Vi kan se att sociala medier inte bara är sociala på nätet, utan också på platsen tillsammans med de människor man är nära. Det blir något som man gör tillsammans.

Det är inte längre meningsfullt att säga att produktion och konsumtion av medier är två separata fenomen, menar Alexandra Weilenmann. När vi tittade på tv satt vi tilbakalutade och blev matade med information och underhållning. Idag skrollar vi kanske på mobilen och chattar med vänner samtidigt som vi tittar på tv. När unga spelar dataspel, nöjer de sig inte med att själva spela, utan vill också se när andra spelar. Många spelar också själva in sitt spelande för att bli delaktiga i det sociala sammanhanget på nätet.

Skärmtid kan vara socialt, något som vi samlas kring

Den digitala medieanvändningen sker inte i ett socialt vacuum, utan i ett socialt sammanhang. Skärmtid kan alltså också vara något vi kan samlas kring. Det blir en naturlig del av vårt umgänge med andra, säger Alexandra Weilenmann.

  – Men det finns förstås de som ändå menar att det här är rätt onödigt och att vi kan göra något bättre av vår tid. Det är finare att läsa en bok än att spela ett spel på telefonen. Det är till och med finare än att chatta med sina vänner. Även om det handlar om medierat socialt umgänge, anses det inte alls ha samma värde som den som sker ansikte mot ansikte. Det är också lättare att ha åsikter om andras beteende än om sitt eget. Det finns i princip inga studier av vuxnas skärmtid och debatten handlar inte heller om den.

Den här mer sociala medieanvändningen är fortfarande vanligare bland unga än bland vuxna, menar Ellen Lindqvist, skolchef på NTI Gymnasiet.

  – För de unga är upplevelserna på skärmen en integrerad del av samvaron när man träffas, medan många vuxna fortfarande sitter och tittra på egen hand. Det kan också leda till att de får en negativ syn. Men de unga sitter inte bara och tittar på sin egen mobil, utan här handlar det om samspel och om att dela med sig av sina upplevelser.

Ellen Lindqvist

På NTI Gymnasiet har man sett att många elever tar de första stegen i sin sociala karriär på nätet. De har tidigare varit isolerade, men kan stegvis komma över sin sociala fobi. Vi behöver ses i den fysiska verkligheten, men det betyder inte att det är dåligt att ha ett stort socialt liv på nätet.

  – Den sociala kontakten är viktig och vi kan förstås inte byta ut samspelet i det fysiska rummet mot en skärm. Men skärmen kan vara ett bra sätt att skapa sociala kontakter. Det betyder inte att skärmarna inte kan problematiseras, men vi kan inte fastna i kritiken. Forskningen visar att det finns en rad positiva effekter med att umgås på nätet. Dessutom är ju alla där. Den som inte är med, riskerar att hamna utanför.

Generellt mobilförbud i skolan är ingen lösning

I skoldebatten lyfts mobilen ofta fram som ett allvarligt ordningsproblem och under nästa år väntas en lag om mobilförbud i klassrummen. Det är en olycklig utveckling, enligt Alexandra Weilenmann.

  – I debatten är det ofta fokus på problem, men i klassrummet är det mer lösningsorienterat. Många lärare tycker inte heller att det är något stort problem, utan det verkar som att det är föräldrar som pushar på.

Mobilen är bara ett problem bland många i skolan. Alexandra Weilenmann tror att den har hamnat i skottlinjen eftersom den är något privat som tas in i skolans värld. Därmed blir den också svårare att styra och att kontrollera. Mobilen kan naturligtvis vara en distraktion i skolan, och det är även eleverna medvetna om. Men jakten på enkla lösningar leder lätt vilse.

  – Det blir en konstruerad skyddad situation med ett generellt mobilförbud. För mig känns det rimligt att skolan ska vara en del av samhället. Därför är det viktigt att eleverna lär sig att hantera mobilen, så att den blir ett stöd istället för ett hinder i skolan. Det är en del av det som ibland kallas digital kompetens.

Det råder ingen tvekan om att en okontrollerad mobilanvändning på lektionstid är dålig, påpekar Ulf Dalquist. Men med en lämplig pedagogik och i passande sammanhang kan den vara till stor nytta.

  – Vi är i regel duktiga på att se till att det finns modern teknik i skolan, men tyvärr är vi mindre bra på att fylla den med ett vettigt innehåll. Om man ser historiskt på medie- och teknikoro, handlar det nästan alltid om nya fenomen som vuxenvärlden inte känner till. Det handlar om en rädsla för det okända och det ser vi tydligt när det gäller mobilen.

NTI Gymnasiet har klara regleringar kring när mobilen ska användas i klassrummet, säger Ellen Lindqvist. Ibland kan mobilen vara ett störningsmoment i undervisningen, men något totalförbud tror hon inte på.

  – Paniklarm löser inte problemet. Istället måste vi närma oss frågan från ett annat håll. Framför allt måste vi vara goda förebilder i skolan när det gäller mobilanvändningen och leva som vi lär. Då blir det lättare att förstår när mobilen passar in i undervisningen och när den blir ett hinder. Vi måste vara kritiskt nyfikna och använda teknik som ger oss oändliga möjligheter i skolan.

Det krävs en nykter syn på teknikanvändningen

Siri Helle påpekar att det är viktigt att ha en nykter syn på teknikanvändningen. Annars finns det risk för att det fattas felaktiga beslut som får negativa konsekvenser.

  – I somras lade en senator i amerikanska kongressen fram ett lagförslag om förbud mot tekniklösningar i sociala medier som riskerar att skapa ett beroende. Hit hör bland annat bottenlös skrollning. Men det är ju en fantastisk funktion, om den används rätt. Vi kan redan se att det pågår en reglering av mediebranschen inifrån, och det tror jag är en bättre väg att gå. Dessutom skulle deras kunskaper kunna komma till nytta i skolan. Tänk om man designade läromedel som eleverna inte vill sluta plugga i, som stänger ute distraktioner och gör det lättare att fokusera på uppgiften!

Vi måste lära oss leva med tekniken

Moralpaniken brukar alltid flytta på sig. Snart är det något annat som står i centrum för uppmärksamheten, säger Alexandra Weilenmann. Dessutom är teknikutvecklingen på väg bort från skärmen. Det är bara en tidsfråga tills vi inte längre behöver skärmar för att kunna interagera med datorer, mobiler och andra digitala enheter. Vi har redan andra typer av gränssnitt, till exempel röststyrda intelligenta assistenter, som fungerar ganska bra. För att kunna förstå och hantera den här utvecklingen, måste vi börja tänka i andra riktningar, avslutar Alexandra Weilenmann.

  – Vi kan inte längre prata om den digitala teknik- och medieanvändningen som ett problem, en riskfaktor som måste begränsas. Nu när den blir alltmer inbäddad i vardagen, måste vi istället lära oss att leva med den, så att vi får bättre upplevelser och en bättre vardag. Vi måste också tänka på de värden som inte handlar om att vara effektiv och produktiv. Det ska vara både hållbart och härligt att leva med tekniken!

Veckans spaning: Matematik med digital förstärkning, Troll Factory och digitalt kulturarv

Veckans spaning: Matematik med digital förstärkning, Troll Factory och digitalt kulturarv

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Matematikundervisning med digital förstärkning

Per Nilsson och Andreas Eckert, forskare i matematikdidaktik vid Örebro universitet, arbetar sedan 2016 med ett praktiknära projekt som ska göra det lättare för lärare att dra nytta av de digitala möjligheterna i matematikundervisningen. I tätt samarbete med Edvard Ottosson och Per Johansson, matematiklärare på Navets skola 7-9 i Örebro, tar de fram och testar lektionsmoduler som är kopplade till läroplanens centrala innehåll.

Lektionsmodulerna fungerar som vägledning och stöd när matematiklärare planerar, genomför och utvärderar sin undervisning. Varje modul sträcker sig över tre till fyra lektioner och har en tydlig didaktisk idé om hur digitala verktyg kan användas. Modulerna tar upp vilka svårigheter som elever brukar ha med det matematiska innehållet och pekar på hur de kan hanteras.

Istället för att främst låta eleverna sitta och räkna mängder med tal, används tekniken för att konkret visa hur matematik kan användas i vardagen. Att lära sig matematiska metoder och att utföra beräkningar är naturligtvis fortfarande viktigt, men det gäller också att arbeta aktivt med begreppsförståelsen, menar forskarna. En central tanke är därför att uppmuntra eleverna till utforskande samtal om matematik på lektionen. Datorn kan användas till att visualisera och simulera matematiska processer, utmana elevernas föreställningar och sätta fart på deras tankar och resonemang.

Projektet, som finansieras av Skolforskningsinstitutet, kommer att avslutas under nästa år. Innan dess vill man att fler lärare i Örebro kommun ska testa lektionsmodulerna, så att de kan utvecklas vidare och förbättras. När projektet är avslutat hoppas man kunna sprida kunskaper och erfarenheter vidare. Forskarna vill också gärna fortsätta att arbeta praktiknära och fungera som en brygga mellan teori och praktik i skolan.

Troll Factory

Att förstå hur trollfabriker fungerar och hur falsk information sprids i sociala medier är en viktig del av den medie- och informationskunnighet som alla behöver. Det finns många sätt att lära sig detta, men forskare på Cambridgeuniversitetet har visat att spel är en särskilt framkomlig väg att “vaccinera” mot desinformation. De tog fram ett enkelt webbaserat spel, Bad News, som stärker motståndskraften och förmågan att genomskåda desinformation och propaganda. Spelet finns även på svenska och var veckans tips i slutet av november förra året.

Nu har finska Yles avdelning Newslab tagit fram ett spel på engelska – Troll Factory – som ger en fördjupad inblick i hur trollfabriker fungerar och vilka taktiker och metoder som de använder. Spelmiljön är en simulerad mobiltelefon och spelaren är ett troll som ska piska upp och sprida hat mot invandring så effektivt som möjligt med hjälp av de medel och kanaler som står till buds, alltifrån botnätverk till riktade kampanjer.

Innan spelaren börjar spela, kommer en varning om att innehållet kan uppfattas som stötande. Ambitionen är att Troll Factory ska vara så realistiskt och verklighetsnära som möjligt och använder därför slagord och memer som har spridits i sociala medier.

Yle menar att man har ett ansvar som public service-företag att visa och att förklara hur trollfabriker fungerar, hur de påverkar tankar och föreställningar och vad det leder till i samhället. Återkoppling från användarna är viktig för att kunna utveckla spelet vidare. Man hoppas också kunna sprida sina kunskaper och erfarenheter vidare till public service i andra länder.

Troll Factory är inte utvecklat för skolan, utan vänder sig till allmänheten. Men spelet kan säkert fungera utmärkt i skolan, sannolikt på högstadiet eller gymnasiet, även om det säkert kräver en hel del förberedelser. Kanske kan det vara en god idé att spela igenom spelet tillsammans och att löpande diskutera hur retoriken ser ut och vilka metoder som används för att nå ut med budskapen. Genom att lära sig känna igen vilseledande argument, kan det bli lättare för eleverna att stå emot när de möter dem i verkligheten.

Digitala kulturarvet i skolan

Muséer, arkiv och andra kulturinstitutioner digitaliserar kulturarvet för att göra det mer tillgängligt för allmänheten. Många tar också fram undervisningsmaterial för skolan, men ofta används det inte i skolan eftersom det är svårt att hitta eller för att det inte riktigt passar in. I Nederländerna har Kennisnet och Netwerk Digitaal Erfgoed (NDE), som arbetar med den digitala infrastrukturen och it-användningen i skolan respektive kulturarvsområdet, därför startat en gemensam satsning.

Från september 2019 till oktober 2020 genomförs olika insatser för att göra det digitala kulturarvet mer tillgängligt och användbart i skolan. Man börjar med en kartläggning av vilket material som finns idag och hur skolorna använder det. Nästa steg blir att kontakta kulturinstitutionerna för att hjälpa dem att nå ut bättre. Det handlar bland annat om att använda metadata och att mappa de termer som används i skolan med de akademiska termerna, så att lärare och elever lättare kan hitta det som de behöver. Bättre marknadsföring kommer också att krävas.

Kennisnet och NDE kommer att arbeta tillsammans med ett antal skolor, för att få en bättre bild av vad som behöver göras för att det digitala kulturarvet ska komma till nytta i skolan. Redan nu konstaterar man att det är viktigt att materialet är utformat på sätt som fungerar i skolans undervisning och att det finns en tydlig koppling till läroplanen.

Målet är att hitta hållbara lösningar som gör det digitala kulturarvet mer tillgänglig och användbart i skolan,  så att det kan bli en naturlig och självklar del av undervisningen.

Veckans tips

European Schoolnet Academy har under flera år genomfört en webbaserad kurs för lärare om hur datorspel kan användas i undervisningen. 14 oktober är det dags för en ny, updaterad version, som pågår till och med 4 december.

Veckans spaning: Ungar och medier, ungas fritidskultur och Edtech Innovation Testbed

Veckans spaning: Ungar och medier, ungas fritidskultur och Edtech Innovation Testbed

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Ungar och medier 2019

I tisdags presenterade Statens medieråd en ny upplaga av studien Ungar och medier, om barns och ungas (0-18 år) medieanvändning på fritiden, som publiceras vartannat år sedan 2005. Resultatet presenteras i tre rapporter: Småungar & medier, Ungar & medier samt Föräldrar och medier. Senare i höst kommer man att publicera rapporten Hälsa, ungar & medier.

Studien visar att nätbaserade medier numera är en dominerande del av barns och ungas medieanvändning. Från fyra års ålder har 95 % av barnen använt Internet någon gång och i stort sett alla tonåringar använder Internet varje dag. Samtidigt har medieanvändningen ökat, vilket innebär att den tidigare definitionen av högkonsument (tre timmar och dagen) börjar bli inaktuell. Det som tidigare ansågs anmärkningsvärt är numera normalt.

Digitala medier är på god väg att bli en alltmer integrerad del av barns och ungas liv och vardag. Ett viktigt skäl till detta är att många har en egen mobil, och den ersätter till stor del datorn och surfplattan. 81% av nioåringarna använder mobilen dagligen och bland elvaåringar handlar det om 95%.

Pojkar spelar mer spel än flickor och skillnaden märks redan när barnen är 10 år. Spelandet har dock minskat bland pojkar, även om det fortfarande är en vanlig fritidsaktivitet. I stort sett alla tonåringar använder sociala medier. Studien visar också att användningen av traditionella medier fortsätter att minska. Det gäller både film- och tv-tittande och läsning av böcker och tidningar.

Många är missnöjda med att mobilen tar tid från annat som de skulle vilja göra. Det handlar både om andra fritidsaktiviteter, till exempel sport och bokläsning, att hjälpa till hemma och om att göra läxorna. Mobilens viktiga roll i vardagen och den tid som den slukar är också en vanlig orsak till konflikter med föräldrarna.

Bland föräldrar märks en viss skepsis mot spel och sociala medier. Det finns framför allt en oro för att de här aktiviteterna stjäl tid och att de kanske kan leda till försämrad fysisk eller psykisk hälsa. Många upplever också att det är svårt att få tag i tydlig information om hur ska förhålla sig till sina barns medieanvändning.

Den upplevda bristen på information kan tolkas som att barns och ungas medieanvändning börjar bli mer omfattande och komplex, påpekas det i Föräldrar och medier. Därmed blir den också svårare att förstå och det kan i sin tur leda till en ökad oro. Den kommande rapporten Hälsa, ungar & medier kan förhoppningsvis bidra till att räta ut frågetecknen.

Making culture

I onsdags publicerade Myndigheten för kulturanalys en antologi där 19 forskare presenterar sin forskning om barns och ungas fritidskultur i de nordiska länderna. Syftet är inte att försöka ge en heltäckande bild, utan fokus ligger istället på att komplettera och fördjupa kunskapen om hur ungas kulturvanor ser ut. Stora delar av deras kulturliv inte fångas upp av den nuvarande kulturpolitiken och den ryms inte heller i de nordiska ländernas undersökningar av kulturvanor.

Antologin tar bland annat upp kulturyttringar som makerrörelsen, dataspelande, cosplay och musikanvändning. Bidragen visar att barns och ungas kultur drivs av lust och glädje och att konsumtion och skapande är integrerat och ofta sker samtidigt. Sociala relationer, kunskapsdelning och gemensamt skapande är viktiga element. Det är också tydligt att åldersgränser inte längre har så stor betydelse. Barn- och ungdomskultur är numera egentligen ett ganska missvisande begrepp, påpekas det i antologin.

Digitaliseringen har i hög grad ändrat förutsättningarna att ta del av och att medverka i olika kulturyttringar. Den ger nya möjligheter för allt fler att uttrycka sig, knyta kontakter och att bli synliga, oavsett kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet eller om man har ett funktionshinder. Föräldrar har ofta en viktig roll som möjliggörare. Det krävs till exempel en tillåtande syn på datorspel för att barnen ska få tid och möjlighet att utveckla sitt spelande tillsammans med likasinnade.

Ibland kan digitaliseringens växande betydelse också bli ett hinder för att ta del av kultur, som på Grönland, där infrastrukturen fortfarande är bristfällig. Bristerna kan också vändas till en möjlighet. Facebook hade inget gränssnitt på nordsamiska, så samiska ungdomar samarbetade över nätet för att ta fram en översättning som Facebook numera använder. Det här kan ses som utnyttjande av gratis arbetskraft, men ungdomarna skapade också något som har stort värde för dem själva och för andra.

Att själv ta ansvar för förändring och att tillsammans med andra skapa bättre förutsättningar för en meningsfull fritid är utmärkande drag i de kulturyttringar som tas upp i antologin. Man hjälper varandra och skapar gemensamt de förändringar som man vill se och den kultur som man vill uppleva och bidra till.

Edtech Innovation Testbed

I maj drog den brittiska innovationsstiftelsen Nesta igång satsningen Edtech Innovation Testbed, som pågår till och med september 2021. Det är en del av partnerskapet med utbildningsdepartementet och upprättandet av Edtech Innovation Fund, som Spaningen tog upp i juni. Det övergripande syftet är att hjälpa skolor och högre utbildningar att dra bättre nytta av de digitala möjligheterna i undervisningen. 

Tanken med testbädden är att ge skolor tillgång till expertis som ger dem möjlighet att prova och att få en oberoende utvärdering av hur olika digitala produkter och tjänster kan utveckla undervisningen. Genom att använda blandade metoder hoppas man kunna uppnå en mer robust utvärdering. Ett annat viktigt mål är att testa själva testbäddsmodellen och att ta reda på om den kan bli ett hållbart flexibelt och kostnadseffektivt sätt att utvärdera tekniska lösningars möjligheter i skolan.

Från och med oktober kommer intresserade skolor, högre utbildningar och edtech-företag att kunna anmäla sitt intresse att delta i satsningen. Under vårterminen 2020 kommer skolorna att få bekanta sig med digitala lösningar som motsvarar deras intressen och behov. Från och med sommaren 2020 till och med sommaren 2021 kommer testbädden att vara igång.

Veckans tips

Micke Kring, it-pedagog på Årstaskolan i Stockholm, har en egen blogg där han delar med sig av tankar, idéer, erfarenheter och praktisk tips. I september har han skrivit två inlägg där han tar upp sådant som är viktigt att tänka på när klassrummet och skolan digitaliseras.

Han menar att digitaliseringen består av fyra delar som måste diskuteras och hanteras för att arbetet ska ge önskat resultat: hygien (infrastruktur och resurser), administration, pedagogik (administration och undervisning) samt professionell utveckling. I det senaste inlägget finns en bild som ger en översikt av viktiga punkter i de fyra delarna som som kan fungera som diskussionsunderlag.

Veckans spaning: Europas största skolsatsning på ipads, Frizon och Malmö delar

Veckans spaning: Europas största skolsatsning på ipads, Frizon och Malmö delar

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden tar just nu paus, men återkommer snart i en ny form.

Stor satsning på ipads i Glasgow

I veckan meddelade Glasgow City Council att alla stadens elever, från Primary 6 till S6, samt deras lärare, kommer att få tillgång till varsin ipad. Yngre barn kommer att få dela på ipads. Totalt rör det sig om 52 000 enheter, som ska delas ut successivt under de kommande två åren. Detta är Apples hittills största utbildningsprojekt i Europa.

Satsningen är en del av den digitala omvandling av den offentliga verksamheten som Glasgow inledde 2017 genom att teckna ett sjuårigt avtal med it- och konsultföretaget CGI. Året därpå antogs en digital strategi där man drar upp riktlinjerna för en inkluderande utveckling mot en smart stad. För skolans del handlar det om att förbättra den digitala infrastrukturen och att ge alla elever och lärare likvärdiga möjligheter att förstå och dra nytta av tekniken. Samhället och arbetsmarknaden förändras i en digital riktning, och det måste alla lära sig att hantera.

Det här knyter an till Skottlands digitala strategi för skolan, som lanserades 2016. Här understryker man bland annat vikten av att förbättra tillgången till tekniken, att kompetensutveckla lärarna, att få igång ett pedagogiskt nytänkande och att tydligare lyfta fram digital kompetens i läroplan och bedömning. Detta kräver både nationella och lokala insatser, konstateras det i strategin.

I presentationen av satsningen betonas att det här inte betyder att den traditionella undervisningen kommer att försvinna. Ipads ska istället ses som ett komplement och en förstärkning. Proven ska även i fortsättningen skrivas med papper och penna. De digitala möjligheterna ska vara en central del av vardagen och här är lärplattformen Glow Connect en viktig pusselbit.

Just nu pågår flera liknande satsningar i Skottland, bland annat i Scottish Borders, där 9 000 ipads är på väg att delas ut till elever och lärare inom ramen för projektet Inspire Learning.

Frizon

I måndags publicerade Spaningen en artikel om det nyligen avslutade innovationsprojektet Frizon, som ingår i den treåriga strukturfondssatsningen DesignIT. Här har RISE ICT Interactive Piteå och arkitektfirman Nordmark & Nordmark tillsammans med Manhemsskolan i Kalix undersökt hur miljön på skolans toaletter kan förbättras med hjälp av design och digital teknik. 

Undersökningar visar att många elever undviker att gå på toaletten i skolan. Det beror bland annat på att de upplever en brist på avskildhet och att toaletterna ofta är ofräscha. Att inte gå på toaletten när man behöver kan både störa koncentrationen i klassrummet och påverka hälsan negativt. Därför är det viktigt att försöka hitta lösningar på problemet.

Avledande ljud vid trapphuset

I Frizon användes bilder och sensoraktiverade ljud och dofter från naturen för att förstärka upplevelser, ändra beteenden och för att möta elevernas behov av trygghet och integritet. Man tog fram en prototyp för att testa sina tankar och idéer i praktiken.

Inne på toaletten hörs ljudet från en brusande älv när någon går in. Det har en tillräckligt hög bandbredd för att täcka andra ljud. På väggarna sitter en tapet med en abstrakt bild av vatten på vardera sidan om toalettstolen. Syftet är att förstärka ljudet från älven genom att använda visuella element. En doft från en generisk oljeblandning, som aktiveras av sensorerna, används för att maskera andra, oönskade, dofter.

Utanför toaletten satte man upp en fototapet med en bild på en skog och en sol som skiner igenom. Det sägs ha en lugnande effekt, och många elever gav spontant positiva kommentarer när den sattes upp. Sensorer aktiverar automatiskt ljudet av en surrande humla – ett ljud som är tillräckligt irriterande för att eleverna ska gå vidare och inte stå kvar i närheten av toalettdörren.

I närheten av toaletten finns ett trapphus. Där monterades sensorer och högtalare som aktiverar fågelljud för att avleda och skapa större trivsel. Det ska kännas som att ljudet kommer utifrån och eleverna ska uppleva att naturen flödar in i skolan. Forskning visar att vistelse i naturen har positiva effekter på oss människor, både emotionellt, kognitivt och fysiskt. De här effekterna kan även uppstå om vi hör ljud, ser bilder eller känner dofter från naturen när vi är inomhus.

Prototypen ger en helhetsupplevelse som får eleverna att känna att någon tänker på deras vardag och att de problem som finns i deras arbetsmiljö tas på allvar.

Malmö delar: en didaktisk resurs

I Malmö stad pågår sedan något år tillbaka arbetet med att få igång den webbaserade tjänsten Malmö delar, där stadens pedagoger kan dela med sig av resursmaterial, arbetsområden, lektioner och moment inom alla ämnen. Totalt finns det runt 3 000 lärare i Malmö i den kommunala grund- och gymnasieskolan samt på vuxenutbildningen. Om alla börjar dela med sig, kan det bli en rik och mycket användbar resurs.

Nu börjar tekniken falla på plats och Malmö stad har inför det nya läsåret anställt två redaktörer på deltid som ger stöd och hjälp åt sina kollegor runt om i staden att komma igång. Tanken är att underlätta delandet så mycket som möjligt, till exempel genom att korrekturläsa och publicera materialet.

Allt material på Malmö delar är fritt tillgängligt för alla. För lärare i Malmö stad är tjänsten kopplad till Google Classroom, vilket gör det enkelt att integrera materialet i undervisningen.

Texterna har en dela lika-licens från Creative Commons. Det innebär att innehållet kan delas vidare och förändras, under förutsättning att källan anges, att det inte sker i vinstdrivande syfte och att licensen används. Bilder och filmer får kopieras och spridas vidare under samma förutsättningar.

Veckans tips

Ormås förskola är en av de förskolor med litteraturprofil som finns i Mölndals stad. Med andra ord använder man litteraturens möjligheter i det dagliga arbetet och strävar efter att ge barnen positiva upplevelser av böcker och läsning. Barnen får uppleva och utforska litteraturen genom att se, lyssna, leka, utforska, samtala och skapa tillsammans. Digitala verktyg och digitala medier är en viktig och naturlig del av det här arbetet, som sker i tät samverkan med Biblioteken i Mölndal.

Pedagog Mölndal ger i artikeln Undervisning i sagans värld en inblick i hur det kan se ut. Utvecklingen av små barns läsintresse och digitala kompetens handlar om betydligt mer än att sitta stilla och lyssna eller att sitta still och titta på en skärm.

Veckans spaning: Satsning på digitala läromedel i Norge, Robbit och två forskarintervjuer

Veckans spaning: Satsning på digitala läromedel i Norge, Robbit och två forskarintervjuer

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath. Podden gör ett sommaruppehåll till mitten av augusti.

Digitala läromedel i Norge

I onsdags utlyste norska utbildningsdepartementet medel för utveckling av innovativa digitala läromedel för grund- och gymnasieskolan. Totalt handlar det om 23.75 miljoner norska kroner och man prioriterar bland annat norska, musik, främmande språk och NO. Det här är en del av den femåriga satsningen Den teknologiske skolesekken, som lanserades för ett år sedan.

Den teknologiske skolesekken syftar till att utveckla elevernas teknologiförståelse och digitala kompetens samt att ge skolorna tillgång till kvalitativa digitala läromedel och den uppgraderade versionen av inloggningslösningen FEIDE. Satsningen knyter an till den nationella strategin för skolans digitalisering, som lades fram 2017. Strategin har tre nyckelord: framtid, förnyelse och digitalisering.

De läromedel som företagen söker utvecklingsmedel för ska uppfylla intentionerna i Kunnskapsløftet 2020, som träder i kraft hösten 2020. Det är en förnyelse av läroplanen som knyter ämnesinnehållet närmare elevernas vardag och ska hjälpa dem att förstå och hantera ett digitalt samhälle i ständig förändring. De digitala förmågorna blir en viktig del av ämnesinnehållet. samtidigt som eleverna använder sina digitala förmågor för att visa sina ämneskunskaper. Ett annat uttalat mål är att satsa på fördjupat lärande och att utveckla elevernas förståelse av bärande begrepp och metoder.

Det är viktigt att läromedlen analyserar elevernas lärande och kan anpassas efter förkunskaper och kunskapsnivå.  Läromedlen ska också dra nytta av röstteknologi och använda andra innovativa lösningar som ger nya möjligheter i undervisningen, exempelvis simulering, modellering och visualisering.

Robbit

I tisdags publicerade Spaningen en intervju med Niels Stor Swinkels och Gunnar Oledal, forskare och utvecklare på RISE Interactive i Göteborg, som har tagit fram den sociala roboten Robbit. Det är en billig fjärrstyrd robot, baserad på öppen hård- och mjukvara, som kan användas i alla former av fjärrundervisning. Robbit ger bland annat nya möjligheter för sjuka elever och hemmasittare att delta i undervisningen.

Det finns redan flera kommersiella robotar som kan hantera det här. Problemet är att de är dyra, att affärsmodellen bygger på abonnemang och att de använder inlåsta system som inte kan förändras och anpassas efter förutsättningar och behov. Målet med Robbit-projektet är att ta fram en robot och en plattform som kan användas av så många som möjligt. Kostnaderna ska hållas nere och användarna ska själva kunna sätta samman roboten.

Robbit består av separata komponenter. En mobil med operativsystemet Android används som grunddator. Roboten utnyttjar skärmen och en rad funktioner som är inbyggda i mobilen, till exempel wifi och strömmande video.

All kommunikation mellan eleven och klassrummet går via mobilen. Den sitter på en arm, som är en del av robotens 3d-printade chassi. Vid basen på armen sitter en servomotor av samma typ som används i radiostyrda bilar. Motorn styrs och kontrolleras av enkortsdatorn micro:bit tillsammans med tillbehöret Gigglebot. Micro:bit och Gigglebot är billiga och finns redan i många skolor.

Eleven styr roboten med hjälp av ett webbgränssnitt på sin dator eller platta. Robbit-appen i mobilen kommunicerar med webbgränssnittet.  De program som används i micro:biten kontrollerar robotens rörelser. I bakgrunden körs två program på en server som hjälper till med kommunikationen mellan app och webbsida.

Det råder ingen tvekan om att det finns många spännande möjligheter med Robbit i klassrummet. Bara det att användaren snabbt, enkelt och billigt kan bygga ett så här pass avancerat hjälpmedel är fantastiskt i sig.

Under hösten ska Robbit användas som testcase i IoT-hubb Skola. Det betyder att det kommer att genomföras ett stort antal skarpa tester som kan ge en bättre bild av hur pass väl den står sig mot de kommersiella robotarna i skolan.

Forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Filmerna kan nås från Learning Forums Facebook-sida. De läggs efterhand även ut här på Spaningen och kompletteras med en sammanfattande och fördjupande text.

Veckans första intervju är med Marina Wernholm, doktorand och universitetsadjunkt vid Institutionen för pedagogik och lärande på Linnéuniversitetet i Kalmar. I sin forskning undersöker hon hur digitaliseringen av vardagen förändrar barns lekar och sociala umgänge. När lekarna förändras, så förändras också barns erfarenheter. Det har i sin tur betydelse för deras lärande.

Den andra intervjun är med KBT-psykologen Martin Hassler Hallstedt, som 2018 disputerade i psykologi på en avhandling om hur appen Planetjakten kan stärka elevers matematikkunskaper på lågstadiet. Han driver också det forskningsbaserade företaget Scientific Edtech som utvecklar Planetjakten.

Veckans tips

Region Halland inspirerar till språkträning för små barn med sitt initiativ Språkstart Halland

Instagram-kontot @delaspraket fungerar som en digital pekbok för vuxna som har barn mellan 1–5 år. Den som följer kontot möts av dagliga språkträningsövningar som påminner om hur viktigt det är att stimulera barns språkutveckling.

Tanken är att vänja föräldrar vid att använda det som finns omkring dem i vardagen för att prata mer med sina små barn. Språkstart Halland vill helt enkelt inspirera föräldrar att tala, rimma, ramsa, sjunga och leka mer.

Den här satsningen vänder sig till föräldrar, men kan förstås också vara till god nytta i förskolan.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Martin Hassler Hallstedt

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Martin Hassler Hallstedt

Martin Hassler Hallstedt är KBT-psykolog och disputerade 2018 i psykologi på en avhandling om hur appen Planetjakten kan stärka elevers matematikkunskaper på lågstadiet. Han driver också det forskningsbaserade företaget Scientific Edtech som utvecklar Planetjakten.

Syftet med Martin Hassler Hallstedts forskning är att utveckla ett optimalt sätt att undervisa i matematik på lågstadiet med hjälp av digitala lärresurser. På längre sikt vill han utvidga satsningen till hela grundskolan.

Målet är att utveckla evidens för att Planetjakten verkligen fungerar som det är tänkt. Idag finns det vetenskapligt stöd för att appen hjälper elever i årskurs 2 som ligger efter i matematik att hämta in ungefär ett halvårs studier. Nästa steg blir att fortsätta med årskurs 1, årskurs 3, och så vidare. Tanken är att ta en årskurs i taget.

Under de senaste 30 åren har effekterna på matematikundervisningen varit väldigt platt, trots den digitala teknikutvecklingen, konstaterar Martin Hallstedt. Därför vill han, tillsammans med skolor och lärare, utveckla en digital lärresurs som verkligen fungerar och som kommer till nytta i undervisningen. 

Spaningen Podd 034: Edtech Innovation Fund, Youtube som lärresurs och två forskarintervjuer

Spaningen Podd 034: Edtech Innovation Fund, Youtube som lärresurs och två forskarintervjuer

Hej och välkommen till Spaningen – en podcast, en blogg och ett veckobrev som ger en översikt av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Jag heter Carl Heath och gör denna podcast tillsammans med Stefan Pålsson.

Veckans spaning inleds med att vi tittar lite närmare på Edtech Innovation Fund, som presenterades i England tidigare i veckan. Vi fortsätter sedan med att ta upp en studie från Tyskland om hur unga använder Youtube i sitt lärande och för att inspireras till konstnärligt och musikaliskt skapande. Därefter följer två forskarintervjuer från Learning Forum innan vi rundar av med veckans tips.  

Veckans spaning: Edtech Innovation Fund, Youtube som lärresurs och två forskarintervjuer

Veckans spaning: Edtech Innovation Fund, Youtube som lärresurs och två forskarintervjuer

Veckans spaning ger en översiktlig bild av vad som är på gång just nu inom digitalisering och lärande. Spaningen finns även som nyhetsbrev och som podd, inläst av Carl Heath.

Edtech Innovation Fund

För två månader sedan tog Spaningen upp Englands strategi för att stärka arbetet med skolans digitalisering och ge bättre förutsättningar för edtech-företagen. Totalt rör det sig om satsningar på ungefär 10 miljoner pund.

Nu är det mer på gång. Utbildningsdepartementet har tillsatt en expertgrupp som ska hjälpa till med att genomföra strategin i praktiken, och i måndags höll gruppen sitt första möte. Samma dag lanserades Edtech Innovation Fund, som är ett samarbete mellan utbildningsdepartementet och den brittiska innovationsstiftelsen Nesta.

Tanken med Edtech Innovation Fund är att ge hjälp åt företag inom edtech-branschen att tänka nytt, att kommunicera och samarbeta med skolor och att genomföra studier som analyserar och värderar nyttan med de lösningar som tas fram. Från och med nu och till och med utgången av 2021 kan företag få innovationsstöd upp till 100 000 pund. Fonden har totalt 4.6 miljoner pund till sitt förfogande.

Nesta säger i ett pressmeddelande att digitaliseringen påverkar och förändrar alla näringslivsbranscher och hela samhället, men i skolan händer det fortfarande alldeles för lite. Det är tydligt att något måste göras för att få fart på förändringsarbetet.

Med teknikens hjälp går det att underlätta skolans administration, minska arbetsbelastningen för lärare, utveckla undervisningen och skapa bättre förutsättningar för elevers lärande. Men det förutsätter att företagen ges bättre möjligheter att utveckla och testa sina lösningar och att produkter och tjänster når ut till skolorna.

Edtech Innovation Fund kommer att ge stöd åt tekniska lösningar inom fyra områden: formativ bedömning, rättning av uppsatser, kommunikation med elevernas vårdnadshavare samt effektivisering av schemaläggning och planering. Företagen får, förutom finansiellt stöd, även tillgång till Nestas nätverk av partners, som kan ge handfast hjälp och konkreta råd.

Den första ansökningsrundan beräknas vara klar i september. Både utbildningsdepartementet och Nesta hoppas på förslag på kreativa och innovativa digitala lösningar som kan underlätta vardagen och ge bättre förutsättningar för lärare och elever.

Studie av hur unga använder Youtube i sitt lärande

I Tyskland har förbundsregeringen och delstaterna kommit överens om att samarbeta för att få fart på skolans digitalisering. Därför satsar man på infrastruktur, digitala läromedel och fortbildning av lärare. Men digitalisering handlar inte enbart om teknik, påpekar den oberoende organisationen Rat für Kulturelle Bildung. Digitaliseringen skapar också nya kulturella uttrycksformer och ger nya förutsättningar för kulturens olika fält. Detta måste man börja tänka på i skolan, skriver man i rapporten Alles immer smart, som kom i början av året. De estetiska ämnena kan hjälpa elever att förstå och dra nytta av de nya möjligheterna att lära sig, att uttrycka sig själva och att kommunicera med andra.

I tisdags presenterade Rat für Kulturelle Bildung en studie av hur unga mellan 12 och 19 år på egen hand använder Youtube som ett redskap för sitt lärande utanför skolan. Studien visar att 86% av de unga använder Youtube och knappt hälften av dem ser på filmer som hjälper dem att lära och förstå olika saker. Dels handlar det om filmer som gör det lättare att göra läxorna och att förbereda sig inför prov. Många ser också filmer som hjälper dem att utvecklas inom estetiska områden. Det kan till exempel handla om att måla, spela teater, sjunga eller spela ett instrument. En stor del av dem vill även själva göra filmer för att dela med sina kunskaper.

Rat für Kulturelle Bildung konstaterar att Youtube är ett medium som inte bör ignoreras när det gäller undervisning och lärande. Det rör sig om en kommersiell aktör och plattformen är inte alls anpassad för utbildning, men ändå är det tydligt att den får en växande betydelse för det ändamålet. Audiovisuellt lärande med hjälp av korta filmer blir allt viktigare, inte minst bland unga, och är redan en del av vardagen för många. Det innebär att förutsättningarna för undervisning och lärande förändras.

Remix- och mashup-kulturen på nätet inspirerar också många att själva börja skapa musik och konst, och att dela med sig av det man gör. Det är även tydligt att det är ett sätt att få pojkar intresserade av olika kulturella uttryckssätt. Här är det viktigt att kulturinstitutionerna hänger med och lär sig att dra nytta av de nya möjligheterna.

Det finns ett tydligt behov bland unga att lära sig att kritiskt granska de filmer som läggs ut på Youtube och att förstå hur algoritmerna fungerar. 60% av eleverna i studien efterlyser hjälp från skolan med detta. Drygt hälften av eleverna tror att Youtube kommer att bli viktigare för skolan framöver. Ungefär lika många vill ha hjälp från skolan med att spela in och redigera egna filmer.

I studien betonas att skolan och kulturinstitutionerna måste för klart för sig att förutsättningarna för deras verksamheter håller på att förändras. Rat für Kulturelle Bildung menar därför att medarbetarna måste ges möjlighet att lära sig hur kultur- och utbildningslandskapet påverkas av digitala medier och att de lär sig att dra nytta av möjligheterna i sina verksamheter. Det är särskilt viktigt att de själva börjar producera filmer som motsvarar behov hos barn och ungdomar. En bättre koppling mellan det informella och det formella lärandet är också önskvärd.

Rat für Kulturelle Bildung rekommenderar även beslutsfattare att ta fram riktlinjer för icke-kommersiella digitala rum, där det är möjligt att  dela med sig av lärresurser och att inspireras att delta i konstnärligt och musikaliskt skapande. Idag har Youtube i princip monopol, och det är långtifrån oproblematiskt, tillägger man.

Forskarintervjuer

På Learning Forum i Göteborg 2018 videointervjuades 27 svenska forskare och forskarstuderande inom skola och lärande om sin forskning. Under de närmaste månaderna kommer filmerna att publiceras på Learning Forums Facebook-sida. Filmerna läggs efterhand även ut här på Spaningen och kompletteras med en sammanfattande och fördjupande text.

Ylva Lindberg är docent i litteraturvetenskap och forskningschef på Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköpings universitet. Hon leder även forskargruppen Communication, Culture and Diversity, som sedan 20 år tillbaka arbetar med att analysera hur samhällets digitalisering förändrar hur vi kommunicerar och vad det i sin tur innebär för skolan och undervisningen.  

Niels Stor Swinkels är forskare och utvecklare med inriktning mot interaktionsdesign på RISE Interactive. En stor del av de projekt som han deltar i är inriktade mot utbildning och skolans digitalisering. Det handlar dels om att dra nytta av teknikens möjligheter för att utveckla och förändra undervisningen, men det gäller också att förbereda eleverna på livet i ett alltmer digitalt samhälle.

Veckans tips

Hur kan lärare och andra som arbetar nära barn och ungdomar gå till väga för att diskutera och hantera hot och hat på nätet? Statens medieråd har tagit fram konceptet Låt oss prata om det, som man hoppas kan underlätta. Här visar man hur pedagoger kan använda sig av den kunskapsbank som Statens medieråd byggt upp inom ramen för regeringsuppdraget No Hate Speech Movement.

Låt oss prata om det bygger på att eleverna anonymt kan ställa frågor som, med stöd av myndighetens utbildningsmaterial, kan lyftas i en större diskussion. På vis kan det bli möjligt att bryta tystnaden och börja diskutera viktiga tabubelagda ämnen som rör rasism och andra former av fientlighet.

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Elin Ericsson

Forskarintervjuer från Learning Forum 2018: Elin Ericsson

Elin Ericsson är doktorand på Avdelningen för lärande, kommunikation och ITInstitutionen för tillämpad IT vid Göteborgs universitet. Hon deltar i CUL forskarskola, som är Göteborgs universitets forskarskola i utbildningsvetenskap. Dessutom ingår hon i GRADE, en nationell forskarskola i utbildningsvetenskap med inriktning mot digitala teknologier i utbildningen. GRADE har ett tvärvetenskapligt angreppssätt och drivs sedan hösten 2018 gemensamt av sex universitet och högskolor, däribland Göteborgs universitet, med stöd av Vetenskapsrådet.

Elin Ericsson har tidigare under flera år arbetat som lärare i franska, spanska och engelska. I sin forskning studerar hon vilka didaktiska möjligheter som lärare ser med digitala lärresurser i undervisningen. Hon tittar närmare på lärares förhållningssätt till de nya möjligheterna och undersöker vilken metodik som används för att utveckla och förändra språkundervisningen.

Elin Ericsson vill också ta reda på om den pedagogiska användningen av digitala lärresurser stimulerar elevers intresse för språk. Det handlar mycket om inställningar och metodik: hur lärare tar sig an tekniken för att berika språkundervisningen.

Digitala lärresurser ger helt andra möjligheter än tidigare att se vad eleverna lär sig, var svårigheterna finns och att möta varje elev i sin utvecklingsväg. Därför är det viktigt att öka förståelsen kring hur skolan kan dra nytta av digitaliseringens transformerande kraft i undervisningen och samtidigt stärka språkens ställning i samhället och i skolan, menar Elin Ericsson.